av Adde

..

Adde
ons, 2011-06-01 - 17:05

alla vänner ! Jag har haft lite körigt med låååånga arbetsdagar och är ju ingen ungdom längre så när arbetsdagen har tagits slut efter ca 12 timmar så är jag riktigt färdig ! Sover skönt, jag lovar !! Jag ska förbättra närvaron under helgen innan det drar igång igen på tisdag :-) !!

Kram på er alla !!

vana
ons, 2011-06-01 - 21:27

så var det ordning i klassen igen!
Adde is back and well.Hav skön helg.
Själv har jag vikt tre heldagar åt min koloniträdgård.Bla ska vi nattvandra på fredag,buset ökar vid den här o området ligger väldigt centralt i storstan så vi har delat upp oss på några helger.........sen ska jag bli av med all kirskål åxå har jag tänkt o plantera om lite skott som kommit upp av rosenskäran o ringblomman som fröat av sej från fjolåret.

lillablå
ons, 2011-06-01 - 21:29

Ni är för goa, ni två...
om ni visste hur mycket ni betyder, ni och några till här...
kramkram!
/k

Adde
lör, 2011-06-04 - 18:47

med alkoholförbrukningen !! Nyheterna toppas av att alkoholförbrukningen har gått ner i Sverige. Det är väl bra ? Eller ?

Vad gäller tablettförbrukning så har vi intagit första platsen i Europa. I Stockholm använder ungdomar mer hasch än alkohol.

Forskarna förstår inte varför alkoholförbrukningen går ner.

Nähänä !

vana
lör, 2011-06-04 - 20:32

jag har insyn i det där....ibland när jag är ute o går här i min stadsed eller i förorterna,tex när jag är ute o fotograferar o spankulerar kommer det en haschdoft förbi mej med vinden,någon har nyss röt från ett öppet fönster tex eller det kommer från kläderna,det händer emellanåt,det är så att det har blvit modernt att röka cannabis igen som på 70talet o det är LÄTT att få tag i lika klätt som att gå in på systemet.Mern jag tycker,drog som drog,det är lika illa när det missbrukas.

Adde
lör, 2011-06-04 - 20:42

är som en iskall hand om hjärtat när en vän tar ett återfall med droger lååååångt från Sverige och hemmagruppen.

Att sitta och chatta med en i real tid som inte alls är sugen på att lägga av och inse att det kan sluta precis hur som helst är djävligt jobbigt. Jag har ju aldrig pysslat med droger själv men har hört från narkomaner att det är svårt att bryta själv, betydligt svårare att bryta än med alkohol. Och att narkomaner är som vi alkisar att det som "förlorats" under en längre tids uppehåll ska tas igen, med råge. Och då är ju droger så mycket farligare.

Jag vill ju så gärna hjälpa till att bryta. "Acceptera det du inte kan förändra............och förstå det" !!

Jag vill inte gå på en begravning till pga droger.

viktoria
sön, 2011-06-05 - 07:06

Adde, ang detta med kompisar och återfall: Jag har ju inga AA-kompisar (eftersom jag inte går hos AA), men kan reagera starkt för de man lärt känna här på forumet och i verkliga livet, och som försvinner eller på annat vis gör mig varse.
Den känslan är ju ganska stark. Man vet. Ibland är jag helt 100 på att någon druckit, fast inget skrivits/sagts om det. Konstigt? Små, små nyansskillnader, som jag aldrig kunnat föreställa mig skulle anas i det skrivna ordet. Inget kroppsspråk, inget lätt höjt tonläge på rösten, inget flackande med blicken...ändå. Eller är jag paranoid? Kanske...Eller är det för att jag i egenskap av alkis tillhör expertisen (inte så mycket att slå sig för bröstet för förvisso, min läkare frågade mig trött en gång: Är det du eller jag som har en halv mille i studieskuld Viktoria?? jag är hypokondriker)

Det jag eg ville komma till är detta, att jag blir så rädd och ibland uppgiven när någon börjar dricka efter en längre tid. Jag blir så rädd att jag ibland vänder ryggen till. Värst är det när någon börjar efter en tid som bara är något längre eller lika som min. Då kan jag känna ett sting av hopplöshet. Hjälp, nu kommer det, liksom. Alltså: jag blir nedslagen för deras skull, men minst lika mycket för min egen - i förväg...??
Konstigt kanske, negativt tänkande, men varför skulle jag klara det om inte den, eller den, eller den gjorde det? Hamnar i denna tankekarusell ibland, men har hittills lyckats bryta den.
Jag är inte som du Adde, men tror att det har att göra med att min nykterhet fortfarande är en baby. Dvs, jag kan inte stötta och hjälpa någon som faller och faller om och om igen. Jag blir en egoist och håller med båda armarna om min egen baby, vänder lite ryggen till så ingen kommer åt den, och har således ingen arm att hålla ut till den drunknande. Alltså är jag inte mycket att hänga i julgranen. Jag är med dig i medgång och i osäkerheten och i vacklandet, men om du faller vet i tusan om jag är där liksom. Jag kanske matar min baby just då....kan du, Adde förstå hur jag menar? Jag vill fråga dig, du vise man, om du tror att jag är nykter på fel sätt? Jag känner mig synisk och egoistisk emellanåt, medans du verkar så trygg i din nykterhet och har tillövers för alla, även de som kastar sig tillbaka om och om och om igen...Kram

(hoppas att jag inte provocerar någon nu - om så är fallet - läs om inlägget och focusera på min rädsla istället för att tolka det som kritik <3 ibland är det svårt att läsa det skrivna ordet utan att lägga på sitt egen tonfall, den egna självkritiska rösten...den som vill ankalaga)<3

mulletant
sön, 2011-06-05 - 07:43

redan efter två glas.... men så subtilt och svårt att sätta fingret på. Försökte igår beskriva för Mm hur det var just efter de "två sociala glasen" i mars när jag hämtade honom. En något annan ton och en förlorad omtanke, ett i nyansen förändrat gensvar... En lättväckt irritation. Har också märkt det i telefon när han varit på resor. Jag är väl också specialist fastän jag varit omedveten om inlärningsprocessen som pågått i hela mitt liv. Min far drack redan när jag föddes vilket ansågs helt naturligt på den tiden och i hans familj. Familjen från mammas sida omfattade alkoholen som en naturlig del i hans liv även om mönstret var ett helt annat från den sidan

Den iskalla handen som kramar hjärtat tror jag vi medberoende vet alltför väl hur den känns - det är väl den vi vill skydda oss ifrån genom önskan, som blir till tjat om löften och garantier. Och genom meningslös kontroll.

För lite mer än ett år sen åt Mm och jag lyxmiddag på lyxkrog i Stockholm. Många rätter med tillhörande utvalda viner. Ett par som satt brevid oss var kanske 5 steg för i 11-rättersmenyn och det märktes tydligt hur berusningen framsteg.... även om allt var på en ytterst respektabel och lustfylld nivå och kvällen var genomgående trevlig. Hör till sånt även jag kan sakna. Men också med lätthet avstå ifrån med tanke på priset - och då tänker jag inte på notan.

Jag tänker också på dem som inte syns till här, särskilt de som var aktiva när jag började läsa. Mitt nick som jag hade svårt att "hitta på" blev en omsvängning av Tulleman som skrev då vid jultid. Jag lekte med ord och kom på Mulletant och tyckte det kunde passa... Sen kom Mullemannen som (sporadisk) deltagare (alltid närvarande i mitt liv som kära S och en del andra benämingar) och nu är fylletanten Lisamari här. Jag uppfattade också här på forumet redan i början när "samtal" ändrade ton och personer sen försvann. Känns sorgligt... Lika glad blir man när nån hör av sig och det går bra. Också faktiskt när nån hör av sig för att få stöd när det gått fel. Det blev långt. Nu ska en bokhylla tömmas. / mt

Adde
sön, 2011-06-05 - 08:44

mycket visdom det kom här i 2 inlägg !!

Vi som bär beroendesjukdomen utvecklar en speciell relation till varandra eftersom vi vet hur det är att ha denna sjukdom. Vi kan ha helt åtskilda världar i övrigt men i just denna beroendevärld är vi helt, intimt, bekanta med varandra. Just därför är vi så uppmärksamma på små, subtila, tecken som visar att något inte är som det är. Vi blir väldigt sensibla, "avkännande" mot vår omgivning och kan omedelbart känna av stämningen i ett rum när vi kommer in. Just därför är det som du säger Viktoria att vi omedelbart förnimmer den lilla, lilla, skillnaden i uttryckssätt och kroppsspråk hos människor runt oss, mer hos folk som har vår sjukdom men även hos andra "normala". Därför är det nästan kusligt när vi kan avgöra vid första träffen om en person är "en i gänget", både medberoende och beroende. " It takes one to know one" !! Jag vågar påstå att det är en av hörnstenarna i behandlingen av beroende att vi har den identifikationen som finns mellan beroende/beroende liksom hos medberoende till medberoende. Jag vet vad det innebär att ha sjukdomen och ingen kan lura mig eller ljuga för mig för jag har använt allt själv.

Och Viktoria, första (minst) året ska, måste, allt utom den egna nykterheten gå före precis allting annat. Där finns inget som helst alternativ. Att hitta ett nytt liv med alla förändringar är ett heltidsjobb. Man brukar säga att för att kunna hjälpa andra, kunna ge av sig själv, måste man ha en långvarig stabil nykterhet på minst 3 år. Jag måste först lära mig själv att sätta gränser, att inte uppslukas av andras problem så att jag själv riskerar min nykterhet. Det är så lätt att som nynykter, när man går på Rosa Moln, att försöka få alla andra att fatta att det sååååå underbart !! När de sen inte gör som jag vill så vänder problemet och kastas tillbaka på mig själv. Riskera inte det !! Mata din baby i lugn och ro så den blir stark så kan ni tillsammans börjar hjälpa andra ! Det är bäst för alla parter ! Och det är inte på något vis syniskt eller ful-egoistiskt !! Och Viktoria ! Du och jag är så lika !! Vi har gått igenom samma saker och är nu på rätt väg tillsammans !

Och det absolut bästa sättet att hjälpa andra är att berätta om sitt egna liv, hur jag har gjort för att få ett bra liv. Då är det upp till mottagaren om den vill lyssna eller inte ! Jag tvingar inte på någon några råd ( annat än i undantagsfall) utan berättar så som jag fått berättat hur vägen till nykterhet ser ut. Det vägvalet är helt valfritt.

Och Mulletanten, det är nog kanske så att de som skriver här följer det som forskningen kommit fram till vad gäller behandlingen på Nämndemansgården : 1/3 del tar raka vägen till nykterheten, 1/3del tar ett återfall och återvänder för att sen stanna och 1/3del försvinner ut i kylan igen. Vad jag kan se här så är det en del som tror att de friska när de varit nyktra en tid och tror att de kan återvända till sitt gamla liv. Det går ett tag men sen rasar det igen, vår nykterhet är ALLTID en färskvara.

Personen jag skrev om här ovanför har haft en drog- och alkholfri period på 9 år.

Vad jag verkligen skulle önska är att alla här på forumet skulle få vara med på AA's och Al-anon's konvent runt om i Sverige !!!! Att känna den obeskrivliga glädje och kärlek som finns hos människor som kanske bara möts 1-2 gånger per år är fullständigt overklig !! Tänk när man träffar bekanta och man ser att de är där och de är levande, leende, människor med ett öppet sinne som kramas hårt och länge i glädje över återseendet ! I inget annat sammanhang har jag hittat en sådan oreserverad glädje över att mötas ! Just nu pågår Visby-konventet och jag är lite avundsjuk på dem som är där !! Men jag och frugan åker till Landsmötet i Malmö första helgen i augusti och jag kommer definitivt till Gullbranna i Halmstad, ett ställe som jag INTE missar !!

Ha en bra dag och gör något fint för nykterheten idag !

vana
sön, 2011-06-05 - 10:00

Jag hade druckit nu när jag stavade så krokigt i inlägget här ovan....:) men det hade jag inte...ibland flyger fingrarna över tangentbordet alldeles för fort o jag var lite trött med efter en dag i min trädgård o på stranden......
Visst är det så att tunga droger är mer livsfarliga än alkoholen...eller att det är lättare att sluta med alkohol o komma tillbaka till den sociala verkligheten än med tunga droger.De tunga drogerna är nog inget man bara "provar på" som ungdom den är alldeles för lätt att sugas in i.Förfärligt tragiskt egentligen hur kroppen kan bli beroende.......
Cannabis o alkohol är väl mera så att unga provar på o sen växer ifrån i takt med den sociala världen ställer krav på en med jobb/äktenskap/barn/fritidsintressen...ja livet tar en annan vändning o blir mer seriöst.
Vet inte hur många procent av ungdomar som provar alkohol/cannabis som verkligen fastnar i de drogerna.
På 70talet när jag var i 20årsåldern provade jag hasch,några gånger,det var ingenting jag fortsatte med....däremot alkoholen då.

Adde
mån, 2011-06-06 - 16:14

nationaldag med sång (Nä, jag sjunger INTE !! Det finns gränser !!) och glädje !!

Och en helt sanslöst bra sak !! Jag har lyckats få en riktig entreprenör inom narkoman- och alkoholbranschen att bli intresserad av vårt projekt i hemstaden !!
En 100% utdelning !!

Lisamari
mån, 2011-06-06 - 23:22

Tack

Här sitter jag och läser och får så många svar. Jag känner igen mig Viktoria, (både som nykter/ precis så kände jag för tre år sen och som svikare, då man vänder allt ryggen. När alkoholen går in går vettet ut - sa en gammal kvinna till mig för många år sen, när min fd man var elak. Vet ej vem som först sagt det.
Addes svar är så klockrent, att det ska skrivas ut och has framför näbben. Jag känner igen mig i allt, ska ta mig det till mig.

Förstår den otroliga sorg/frustation, då någon efter 9 år, väljer en annan väg och det slutar med begravning. Är starkt att orka, även med egen lång nykterhet.

Sen är det ju så kloka inlägg ni alla skriver
kram allihopa och tack för att ni finns

Adde
tors, 2011-06-09 - 17:13

att "gömma flaskan" och påminns om vilket jobb vi lägger ner på att uppfinna nya gömslen ! Många är de historier som cirkulerar om gamla alkisar och deras påhitt, en del bra , en del bara just, ja, påhittiga !

2 historier som jag hörde som nynykter och trodde var skrönor visade sig vara sanna, en om en dam som tyvärr dog innan jag fann nykterheten, men hon har skrivit om historien i sin bok. Och en om en gammal farbror som jag fick träffa några år innan han gick till de nyktras himmel !

Farbrorn :

Som ville åka till USA för att träffa en av grundarna till AA men saknade pengar. Han skaffade sig då ett jobb på Amerikalinjens passagerarbåtar och jobbade sig sålunda över havet.Ute på öppet vatten kom ångesten och suget krypande, lätt panik infann sig. Han frågade kapten om han fick låna ett konferensutrymme för en sammankomst och satt därpå upp en lapp på anslagstavlan med den ung texten " Ni som känner Bill W och Dr Bob kan komma till lokalen vid klockan siochså"

Det blev svart i lokalen med folk för även om AA inte fanns överallt i Sverige på den tiden så fanns det hemvändande amerikaner som anammat mötesgåendet. Resan var räddad och alla var nöjda. Farbrorn dog en "naturlig död" för några år sedan med nånstans runt 45 år i nykterheten.

Damen:

Som alltid gick sin kvällsrunda med hunden och kom tillbaka onykter fast inget var öppet !! Och hon hade ingen "färdkost" med sig !! Hon berättade senare att hon hade gömt ett helrör sprit i en buske i en park hon brukade promenera igenom där hon då stannade för tankning. Efter ett tag märkte hon att det låg en flaska till i samma buske men hon tänkte att hon glömt ett "lik" och att hon måste städa efter sig men hur det nu var så kom det sig att det var väldigt lite kvar i hennes flaska en kväll och då kände hon på den andra flaskan och den visade sig vara full !! Lycka !! Hon drack några rejäla klunkar ur den och kvällen var räddad och ärlig som hon var så hade hon med sig så hon kunde fylla på den kvällen efter. Hon tänkte då inte på att det gick i mer än hon hade druckit ! Men ägaren blev förvånad att flaskan var full igen !!

Ja, det var naturligtvis 2 olika personer som hade kommit på den geniala ide'n med att gömma flaskan i den busken !! Helt ovetande om varandra och de träffades inte heller någonsin vid nämnda buske. MEN efter många år så träffades kvinnan och den andre, en man, på ett AA möte när hon delade den sorglustiga historien. Efter att hon delat sin historia upphov han sin röst och sa : Jasså det var dig jag delade buske med !!

Det finns en uppsjö med historier och jag vet inte alls sanningshalten i alla dessa men några korn av sanning finns säkert. Vi är ju ett kreativt släkte när andan faller på !

Lisamari
fre, 2011-06-10 - 00:03

Vilka historier. Jag blir rörd när jag läser om mannen, för det påminner mig så om hur det kändes för tre år sen, när jag kom in och du svarade.
Vilken känsla när hela rummet blir fullt, när han känner sig som mest ensam och utsatt.

Med damen blir jag sorgsen, kan tänka och känna vilken otrolig skamkänsla att stå och dricka ur en flaska som är gömd ur buskarna. Vilket ångest laddat liv.
Sen att de en dag skulle mötas på AA är ju helt otroligt.
Jag antar att hon använde sin kreativa sida, till att skriva böcker sen, när hon var nykter alkoholist.

Tack för att du skrev ner dom

Kram