Jag tog så steget, på hans födelsedag och allt. Flyttade till huset som har varit på G och som bara stod och väntade. Kommer hem från tantträffen, han hade supit (eller festdruckit, inte dövat ångest som han sa till den han drack med och som övrigt är min systers sambo, som trodde att dom över ett glas kunde gå till botten med det onda, så dumt!) Inte städat undan tomflaskor, grinig. Jag var vass, för nu kunde han byta bort jour, fara 10mil tur och retur till bolaget och sen dricka... Men han kunde inte byta bort jour för min son, som var plnaerat för då fick han inte veta någon tid 2 dagar senare. Han sa jag skulle flytta, han var så arg och tyckte det var hemskt att han fick säga till sin mamma att han inte visste vart jag var, Jesus, han visste vart jag var. Jag började packa, och försökte prata lugnande, han sa att det är väl onödigt att vi skulle vara vänner. Han menade att det hade väl ingen betydelse, vi skulle ju bara träffas en timme till på banken. Åker hem dagen efter hämtar mer, han är lugn, hämta cyklar idag till barnen, han är lugn och hjälper mig pumpa däcken. Han tycker nog att det är skönt att jag är borta. Nu ska det bli intressant att se vad som händer, tror han var till AA i måndagskväll, en känsla då jag mötte honom eller så var han bara iväg 10 mil tur och retur och köpte mat. Men vad tror ni, vad händer nu? Blir allt bara värre med drickandet, eller kommer han att skärpa sig och försöka få tillbaka vänner och leva livet som vanligt, eller får han uppvaknadet och skärper sig. För i min värld är han bara i steg 1, iaf är inte steg 4 gjort i handling. Han tycker såklart att det är mitt fel, att det är jag som inte ställt upp. Tack ännu en gång Adde och bo1995
Då har man insett att man är maktlös inför alkoholen och det är ju uppenbarligen inte han.
Jag tycker att det är bra att du tagit steget att flytta !! Nu kan du verkligen ägna tid åt ditt egna mående och skaffa dig ett bra liv ! Sök upp Al-anon, om inte i irl så läs på nätet ! Har du möjlighet så tar du en familjevecka !
Och du !! Du behöver inte bry dig om vad han gör nu ! Det är helt hans ansvar ! Du har nu en kanonchans att förändra ditt liv så du får det liv du förtjänar ! Ta steget !
halkar minnet tillbaka till den tiden när jag var i brytpunkten mellan 2 liv. Dårhus eller bårhus.
Jag tog ju beslutet att åka på behandling i ett behandlingshem som grundade sig på Minnesotamodellen, dagligt tal AA. Och jag har aldrig någonsin ångrat det, inte en enda gång !!
Där sa jag under besöksdagen helt öppet för min familj att jag var alkoholist och jag var väl den siste som fattade det... Jag var, då som nu, lite stolt över att jag befann mig där och att jag tagit beslutet själv. Iofs påhejad av exet men hon gnällde också över att det kostade så mycket pengar....
Under behandlingstiden fick vi åka runt nån dag i veckan till AA-möten i grannskapet och jag minns det första mötet som det var igår !! Och det pga en som "firade" sex år som nykter och var så fruktansvärt dyster så vi sa när vi åkte hem att ska vi bli sådär så är det bättre att vi super i stället ! Inget bra föredöme där alltså....Nästa möte veckan efter var vi till en annan ort och där satt en kvinna som pratade, pratade, pratade.....hon snackade även på inandning så till slut stängde man bara av. Hon hade varit nykter några år och var sååååå glad över att hon fortfarande var ensam ??!! Inga roliga framtidsutsikter där heller....
Jag kom hem, efter en månad, på kvällen till ett tomt hus och var helt ärligt rädd för att vara ensam. Jag hade träffat exet dagen innan när hon kom till behandlingshemmet för att vara med på Familjeveckan så jag skulle ju klara mig själv i en vecka och jag var nog inte helt på det klara då med att nykterheten är mitt egna ansvar.
Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig : Gå på AA hemma direkt ! Så dagen efter gick jag dit, skiträdd för att nån skulle se mig !! Men som nynykter, osäker och helt vilsen i det nya livet bestämde jag mig att följa råden från de som gått före mig och det har räddat mig och gett mig en stabil grund att stå på. Som jag sagt ett antal gånger här så är inte jag religiös utan tar till mig de praktiska råd som jag får om jag lyssnar på Di Gamle och som jag kan läsa mig till. Det ÄR ett enkelt program för komplicerade människor men litar jag bara på att det jag får höra är för mitt eget bästa så går allt så mycket enklare. Alla de som tar återfall och berättar det hjälper ju mig i min nykterhet just för att man klart kan säga att de har tagit mitt återfall så jag slipper det ! Att berätta om återfallet hjälper 2 gånger : Det lyfter av ångesten för den som tagit återfallet och det hjälper mig att fatta att så ska jag inte göra.
Under första året så hade jag efterbehandling en gång i månaden och det var utan tvekan den absolut bästa dagen som fanns !! Jag åkte på kvällen före, oftast med tåg, och när jag satt mig i mitt säte så sjönk axlarna ner och jag andades ut och mådde helt sagolikt bra !! Det var min dag, enbart min dag och ingen annans !! Jag har nog aldrig upplevt den känslan så intensivt som då ! Att sova i de små rummen, typ garderob, ovanför garaget var som när jag sov inne på behandlingen första natten. Totalt avslappnad och utsövd som aldrig någonsin tidigare !
Hela min kropp talade om att det var bra nu och att jag var värd att ha det så bra !
Det var spännande att möta behandlingsvännerna och se vilka som fallit ifrån för så var nästan alltid fallet. På den tiden var reglerna stenhårda : Hade du inte giltigt förfall, typ egen död eller så, så åkte du ur efterbehandlingen. Den regeln höll nog många nyktra för det var ju förenat med kraftig skam om du sket i behandlingen.
Hemmavid så gick jag 2-3 ggr i veckan på AA eftersom det var min enda trygghet och jag förstod ju att för mig var det viktigt att skapa mig en egen väg att gå på med hjälp av Di Gamle. Jag hade ju fått karta och kompass under behandlingen men att orientera mig fram var jag tvungen att göra själv, där fick jag ingen hjälp. Under första året blev jag konfunderad över 2 reaktioner som infann sig : 1) På hemväg efter en efterbehandling råkade jag hamna mittemot en man som hade köpt 2 små rödvin i restaurangvagnen. Jag fick inget sug men tänkte att jag såg nog ut som en tiggande hund :-)) 2) En dag första veckan skulle jag laga mat som bara jag tyckte om och hade köpt go'mat och började plocka fram. Då kom tanken som en blixt från klar himmel : Till sån god mat måste du ha vin !
Jag blev både förvånad, rädd och sen förbannad att såna tankar kom upp i skallen så jag packade in allt i kylen igen och satt mig i fåtöljen för att tänka igenom vad som hände inom mig och jag hade telefonen med aa-nummer inom räckhåll. Jag behövde aldrig ringa och det blev också det enda,hittills, tillfället i min nyktra karriär som jag var nära ett återfall.
Jag fortsatte med AA i flera år och jag var med på Gotlandskonventet, Gullbrannakonventet, landsmöten och div andra mindre tillfällen. Jag har haft en massa kul upplevelser och träffat många trevliga människor och har många fina minnen. Det dråpligaste var nog middagen ute i Kneippbyn där hela gänget hade samlats för middag med dans och stämningen var HÖÖÖG !! Visste man inte att det nyktert folk där så hade man avgjort trott att det var ett fylleslag !! Och just det trodde en ung man som vinglade in med en ölflaska i hand och deltog med stort nöje i dansen tills ölen tog slut och han skulle köpa en ny :-))) Vid baren såg han bara läsk och frågade varför det inte fanns öl och när han fick svaret att det var en fest för nyktra alkoholister försvann han som en avlöning :-))
Med åren så tappade jag sammankomsterna av olika skäl. Gotland blev för dyrt, Gullbranna togs över av narkomaner och landsmötena blev aldrig nån hit för mig. Och så började jag känna mig som en annan skrev här på forumet att jag inte fick nån utveckling i mötena längre. Jag behövde lära mig nytt för att känna att jag utvecklades.
Jag har ett fritt liv utan nån egentlig press och kan idag välja hur jag ska leva mitt liv. Jag har under de sista 5 åren prickat av min bucket-list på resmål i världen och har väl inte så mycket kvar att se fram emot. Det där var en liten lögn för jag smider planer :-)) Jag har ju en frihet idag som är få förunnad och som jag är väldigt tacksam för. Hade jag fortsatt dricka hade jag inte funnits kvar alls....
Det är inte alla som har fått tre liv : Före, under och efter alkoholismens tvångströja !
Och allt detta hänger på att jag gör bra saker för min egen skull, inte tar det första glaset och lever dagen idag !
Andrahalvlek.
Det blev en lång text men ändå bara en bråkdel av vad livet erbjuder mig som nykter. Livet är ju inte alltid soligt så det blir ju en del motgångar som ska hanteras men om jag fokuserar på vad jag lärt mig så fungerar det hyfsat, tom bra ibland.
En händelse som kunde ha resulterat i en katastrof var den morgonen när dottern och ringde och sa att hon var på sjukhuset :-O Hon hade blivit våldtagen och ville ha mitt stöd. Och jag hade inte fyllt ett år som nykter....
Satan i gatan vad fort det gick genom stan då !! Jag bestämde redan vid start att polisen kör jag ifrån !! Och så ringde jag en alkiskollega för att ha som stöd själv för det här var min första katastrofhändelse och jag visste inte alls hur jag skulle hantera situationen. Dottern var ute när jag kom och vi åkte och åt lite mat innan hon skulle på möte med nån från socialen och jag passade då på att gå på ett lunchmöte på AA. Vi kunde prata helt öppet och sansat om vad som hänt, jag med lärdomar från AA och hon med sina lärdomar från Ungdomsveckan hon hade varit på. Vi visste båda att bästa medicinen var att prata, prata, prata och få ur demonerna som ville bygga bo i huvudet. Det visade sig att killen hade våldfört sig på andra tjejer men de slog undan all samtalshjälp de blev erbjudna och de mådde inte på långa vägar lika bra som min dotter. Det blev ett rejält test på vad vi lärt oss och vi gick stärkta ur katastrofen.
Ännu en episod ur livet och där jag haft enorm nytta av vad jag lärt mig om mig själv och de verktyg jag fått.
Jag undviker numera konsekvent att prata om min tid som nykter eftersom jag inte tycker det är speciellt intressant. Jag tar inte medalj längre fast det visar för nya att det fungerar och kan ge hopp om ett nytt liv. Jag kommer aldrig att komma upp i de 40-50 år, alltså AA-år !!, jag mött och det var jag lite sur på i början :-) Jag lever, försöker iaf, att leva dagen idag och idag är jag nykter och det får vara gott så !
Oavsett längd på nykterheten så har jag precis lika långt till återfallet som min arm är lång ! Jag får aldrig glömma det !
när jag läser era texter ❤ men jag är inte naiv. Träffade mannen, och vi pratade, vi får snabbt en låsning. Han sa att han ska dricka snaps på midsommar, sluta med smådrickandet. Jag frågade om det var slut på fyllkörningar, ilskan, försvinna i dygn, fick till svar ja sen for han. Jaja det är ju hans liv, men otroligt sorgligt då det kostar så mycket för mig och hans barn. Vet inte vad som händer nu, om det går snabbt utför eller om han klarar balansen. Jag har det bra i mitt nya boende.... funderar över din behandling på hem, tror det är bäst. Tror öppenvården är inte ett så bra alternativ då jag inte tror det ger en lika nytändning. Vilka hem är bäst, utifrån era erfarenheter. Tänkte jag kunde vara redo om jag får bönen om hjälp
är nog så att ett hem som behandlar enl Minnesotamodellen (på gamla sättet) får bäst resultat. Idag är jag inte uppdaterad längre på vilka som fortfarande gör det så det får man nog ringa och fråga. "Mitt" gamla behandlingshem har helt tappat stilen genom att tillåta och använda sinnesförändrande preparat och på det viset så har man gjort alkisarna till tablettberoende istället. De har släppt på restriktionerna när man är intagen så man tappar koncentrationen på sig själv vilket är så sorgligt för där ligger nyckeln till ens fortsatta nykterhet.
så sorgligt att se när folk som varit nyktra en tid börjar att dricka "lite" igen. Hos oss alkisar finns inget som heter dricka lite......precis som man inte kan vara lite gravid :-((
Alkoholen är sannerligen listig, falsk och stark :-(
Det verkar vara det svåraste, att inse att man inte kan lära sej dricka ”normalt”. Så länge man försöker dricka lite så går det överstyr för eller senare. När man accepterar att man druckit sej till ett beroende och att det inte finns nån väg tillbaka så blir allt mycket enklare.
Så enkelt kan det vara.
har en märklig känsla i kroppen/knoppen som jag aldrig upplevt tidigare ???
En känsla av att bara hänga i luften utan mål och mening ?? Till ingen nytta alls.
Under den aktiva tiden fanns ju alltid ett mål : Se till att alltid ha sprit tillgängligt !! Meningen var ju diskutabel....
I nykterheten har det alltid funnits nån mening med livet utan att för den skull ha nåt mål.
Jag har alltid haft projekt på gång, eller resor att se fram emot, men det är nästan borta allt det som gör livet värt att sträva mot. Jag har ett projekt kvar men är lite rädd för att dra igång det eftersom min kropp har börjat protestera på gamla dagar. MEN.....jag gjorde en grej häromdagen som jag egentligen inte skulle klara men fixade det till min stora stolthet :-) Kroppen levererade som jag är van vid !! Det är som Pippi säger : Det har jag aldrig gjort förr så det klarar jag säkert :-)
Jag håller på att lägga upp en liten plan på en resa på några dagar till en vit fläck på min karta och går det som det ska så bär det iväg nästa vecka. Och jag ligger och väntar på att en gräns ska öppnas så jag kan dra iväg på nästa längre resa.
När jag skriver det här så ser jag lösningen till att jag hänger i luften : Jag är, sen första dagen på min nykterhet, så våldsamt inspirerad av min frihet !!! En frihet jag inte känt på de 20-25 år som jag krökade !! Jag har ju i princip kunnat göra precis det som faller mig in och blivit enormt bortskämd av det !! Och nu är min bucketlist fylld och jag är begränsad av div olika regler ! Och det skrämmer mig ! Min stora fasa är ju att bli sittandes i rullstol och vara beroende av andra :-O
Men jag är nykter idag och tänker vara det resten av dagen och då blir det så att jag vaknar nykter i morgon och kan ta ett nytt beslut. Visst är livet enkelt om jag bryter ner det så !!
Tack för att jag fick skriva och själv se min egna lösning ! Forumet, dvs ni alla, är fantastiskt !
men det vet jag ju! Och så innerligt och rysansvärt väl jag förstår din rädsla för att bli beroende... av andra.
Ha en fin fortsättning på dagen och hoppas din plan går i lås! / mt
Mulletanten och Andrahalvlek !!
Och du andra Andrahalvlek ger mig nya begrepp var gång <3 "...och texten börjar snart resonera med sig själv." är ju oslagbart !!! Tack !!
Har funderingar igen om maken, vi har separerat, jag har tagit time out. På allas inrådan för att inte försöka undvika medberoende, så har jag försökt sagt nej. Jag bor hemma med sönerna, han har fått ta huset jag hyrde för mig och barnen och som jag bodde i drygt 1månad. Tog beslutet att han fick flytta ut, för att läka och bli frisk. Jag är den som pysslar, har höns, katt med ungar, barn med rum och som dom är hemma i. När han är hemma, ligger han i soffan och orkar inte göra något annat. Förståeligt eftersom han är deprimerad, men logiskt att jag är i huset för barnens bästa. Jag är ärlig och säger att du reder vi ut vi, och får det bra. Han har under den här månaden jag bodde i andra huset, försökt helgdricka som vanliga människor, haft kontakt med andra kvinnor, druckit upp 3 flaskor av fint vin som vi fick i bröllopsgåva. Han fick en oerhörd ångest när jag konfronterade honom med sms med den andra kvinnan så han klappade ihop. Jag fick då kliva in och stötta, bedömningsenhet, ringa till hans chef, ta hand om. Han fick antidepressivt, sömntabletter, jag har hjälpt till med jobb, han sov hos mig.... Men jag har mina sår, och det svarar han bara upp med ilska. Hela tiden... Jag försöker att förklara, men han ser bara sig själv. Han går nu på AA flera gånger i veckan, jag peppade så han kom iväg till en grupp nyktra med samma intresse... Men han försöker inte ens ge mig en gnutta tillbaka, inget förslag på ska vi göra något etc. När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner. Men idag kom han förbi, han har sitt jobb här också. Jag bjuder på lunch, jag bjuder in honom med morsdagsfirandet, men nä, han tänker inte sitta där som det svarta fåret. Och jag svara bara att det är hans val. Men, till sak, jag har så dåligt samvete, han mår så dåligt. Han sa han är helt ensam, jag har vänner, familj, barn allt han har inget. Fast det har han, långt bort men han åker inte dit, inte träffat sina barn sedan i jan. Vad råder ni mig till att göra, hur kan jag hjälpa honom? Jag tar hand om mig själv, jag fixar det här. Men kärleken och drömmen finns kvar. Håller tummarna på svar, men förstår om ni hoppar
När jag läser ditt inlägg så läser jag också om en kraftigt medberoende partner som inte kan släppa den beroende.
Du kan inte hjälpa honom på något sätt ! Det du gör nu är en form av möjliggörande som underlättar hans supande.
Det är klart att han är ensam ! Han super ju bort alla sina kontakter och det är INTE ditt ansvar !!
Och du ska definitivt inte " kliva in och stötta" !!! Resultatet blir tvärtom och dessutom bränner du dig själv ! Han måste få ta ansvaret helt själv och du ska inte kasta mjuka kuddar framför honom när han ramlar.
Att ge en alkis antidepressivt och sömntabletter får precis motsatt effekt då det fungerar på samma sätt som alkohol i hjärnan. Det blir bara ett helvete att avgifta den personen sen.
Och du ska inte ha dåligt samvete !!! Återigen : Ansvaret är helt hans eget !!
Du skriver såhär " När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner." JAAAA...det ska du !!!
Du måste börja göra bra saker för din egen skull och skaffa dig ett liv utan den beroende som stjäl kraft från dig.
Ta gärna kontakt med Al-anon för att få mer personligt stöd !
går vi in i den vecka som många beroende verkligen fasar för och som slutar i en fasansfull mardröm för många.
Den fredagen går väl allmänt under namnet amatörernas afton.
Jag söp nog aldrig till under midsommar, kanske nån gång i början av karriären, men däremot efter i ensamheten.
Jag håller mig borta från festplatserna för jag mår inte bra av att se familjer må så fruktansvärt illa av att en super ner sig totalt. Och ja, det är en spegel av mitt tidigare liv där jag gjort det onormala till det normala. Jag ensam. Utan hjälp.
För mig är denna helgen ett rent, personligt, helvete som jag fullkomligt hatar. Jag har inget behov av att dricka på det utan det hänför sig till saker som hänt i min historia. Och eftersom jag lever ensam så förstärks den ensamheten många gånger om under dessa familjehelger och en ensam alkis är en farlig alkis. Idag kan jag hantera alkoholsuget men jag erkänner villigt att jag drar en djup lättnadens suck när skiten är över.
Sverige är det land i världen med flest ensamhushåll men det är väldigt väldigt svårt att hitta aktiviteter för oss. Och om jag hittar nåt så tar de hutlöst betalt för tex övernattning och mat. Och jag mår ännu sämre av att sitta inne som en jävla surgubbe :-((
Men....för er som är nynyktra och börjat oroa er för midsommar är reglerna fortfarande väldigt enkla : Ta en dag i taget, oroa er inte för morgondagen för den har ni ingen som helst susning om vad den medför, gör bra saker för er egen skull = SÄTT GRÄNSER !! Säg upp bekantskapen med tjatskallar som vill få er att dricka, de vill gärna motivera sitt eget krökande med att andra också dricker. Hur var ni själva när ni drack ?
Var vaksam på hur ni agerar dagarna efter en stor helg när ni "klarat av" att inte dricka !! Alkojävulen vill då gärna ha en liten belöning för att den varit så duktig ! Många många återfall tas dessa dagar när "faran är över" !!!
Ta hand om er, njut av solen, odla insektsvänligt, ät massor av lokalodlade grönsaker, ät mycket glass, njuuuuut av den bästa tiden på året <3
Den där ensamheten är så jävla sorglig ? Ett av världens mest utvecklade länder har världens mest utbredda ensamhet.
Jag känner av ensamheten ibland, och jag är ju ändå inte helt ensam. Jag har min mamma att ta hand om, två döttrar, deras pappa och resten av den släkten.
Med dessa kommer jag att fira midsommar. Helt nykter. Min första nyktra midsommar i vuxen ålder tror jag. Men det ska inte bli den sista!
och varmt !
Och jag är så glad över att jag inte behöver dricka alkohol under såna här varma perioder !
Att vara bakfull var ju inte kul men så otroligt mycket värre när jag inte fick svalka min ömmande skalle.
Än värre är ju att alkoholen är vätskedrivande och under varma perioder kan det ju bli rent livsfarligt att hälla i sig alkohol. Visst, en öl i skuggan kan ju vara gott men ungefär där går gränsen, iaf för oss som söker stöd och hjälp här på forumet.
Från min dag ett i den nyktra världen så har jag bara positiva upplevelser med ett fritt liv. Jag behöver inte längre planera vare sig mitt liv som sådant eller hur jag måste se till att ständigt ha sprit tillgängligt. Alla ni som undrar hur det ska gå så har jag bara ett enda råd : Oroa er inte och njut så mycket ni kan ! Ge tusan i att ha sprit hemma och gå inte in på pubar el likn för där utgår livet bara på en enda sak : Dricka.
Gör bra saker för er egen skull, bry er inte om andra för ni själva är den viktigaste person i ert liv, lev livet just idag, ta inte första glaset, prata/skriv bort ångesten som annars bygger bo i skallen och kan orsaka total kollaps. Tidigt fick jag lära mig ett talesätt....om jag står med ett ben i gårdagen och ett ben i framtiden så pissar jag på dagen idag. Kan inte sägas mer sant ! Lev idag !
Lyssna på de som gått före er på den nyktra vägen ! Det förkortar er egen väg och ni lär er att inte ta just de återfallen.
Önskar att jag hade lyssnat mer på de som gått den nyktra vägen innan mig förra gången då jag var nykter (såsom dig exempelvis). Men jag trodde dumt nog att jag var annorlunda, haha. Har inte lyckats hitta någon ännu som är annorlunda och har lärt sig att dricka "normalt". ALLA faller ta mig tusan tillbaka, vare sig det tar 2 dagar eller 2 år.
Det var ju mitt första försök att vara nykter och höll ju nästan 6 månader. Det känns enklare nu, för nu vet jag... men det fråntar inte att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet.
Du är en inspiration och älskar att läsa om en annan ensam som klarar sig på nykterhetens stig.
Andrahalvlek <3 Jag undviker att säga hur många år jag har av den enkla anledningen att det eg inte spelar nån roll, jag måste fortfarande försöka leva en dag i taget och med det synsättet mår jag bäst. Jag slipper oroa mig för morgondagen och jag vet att jag inte kan påverka så mycket om vad som ska hända. Men en liten hint är väl att jag var med på forumet i stort sett när det startade :-) Och jag var inte nynykter då !
Ensam1984...visst är det skönt med insikten om att vi beroende är så otroligt lika varandra ?! Titta gärna på denna kurva som visar hur vi går ner oss och hur det blir när vi vänder trenden : https://vfsormland.se/varnas/vi-hjalper-dig/jelinek/ Jag var på näst sista posten när jag tog emot hjälp.
Och du har så sant med att försöka lära sig dricka "kontrollerat" !! Jag har ännu inte träffat på nån som klarat det !! Några månader, kanske några år men sen rasar allt igen och blir dubbelt jävligare. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark ! Alkoholismen är kronisk, progressiv och dödlig och det har jag sett exempel på hos bekanta inom "branschen" som tagit återfall efter åratal av nykterhet. De måste liksom dricka ifatt det de missat. Man kliver på tåget på samma station man klev av och ökar snabbt. Trösten i sammanhanget är att sjukdomen är fullt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset !
När jag kom in på behandlingen fanns där flera som hade varit inne förut men kom tillbaka som en tom returflaska ! Jag var milt sagt omtöcknad under den första veckan men vid en samling så sa terapeuten att 30% av er kommer att klara detta OM ni gör som Di Gamle säger åt er !! Jag hade ju betalat själv och jag är ju en snål fan så där och då bestämde jag mig för att lyssna och göra som de sa. Jag lärde mig att inte ifrågasätta deras ord, för de hade ju en erfarenhet jag inte hade, och sparade så mycket jag kunde i mitt hjärta och kände att jag var på rätt väg. Små små steg men i rätt riktning och jag tvivlade inte på mig själv då. Jag lärde mig att se andra som inte fattade varför de var där och höll mig borta från dem så de inte skulle dra ner mig. Och nej, det är INTE själviskt, det är ett väldigt bra sätt att göra bra saker för min egen skull.
Och du har så rätt Ensam1984 när du skriver "att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet." Och det gäller oavsett hur lång/kort nykterhet jag har.
Jelinek-kurvan har jag aldrig hört talas om ens, intressant läsning. Jag hade tagit mig 2/3 ner ungefär på utförskurvan, och är på god väg uppåt på uppförskurvan ?
På första plats kommer alkoholismen som jag varit aktiv i i minst 20 år innan jag fattade bättre. Sjukdom är ju verkligen dödlig om jag inte gör nåt åt den och när jag väl förstod det så var ju lösningen "enkel" : Ta inte första glaset !!
På andra plats kommer mitt sockerberoende som tillsammans med min diabetes 2 ; sockersjuka, är lika dödlig MEN sker mer i smyg och drabbar enbart mig själv.
De här 2 beroenden jag har är så identiskt lika med varandra och beteendet är alltså helt lika. MEN... jag har mycket enklare att kontrollera min alkoholism då det enda jag behöver göra är att låta bli att dricka och inse det ! Sockerberoendet har jag mycket svårare med då socker ingår i mängder med olika maträtter på ett eller annat sätt eller ombildas till socker när jag äter det. Och suget överträffar det jag hade som aktiv alkis, åtminstone vad jag kan komma ihåg.
Återfallen är exakt lika : Jag ska bara ta det här lilla !! Sen är det kört och jag får börja om igen. Och för varje återfall kommer jag ett steg närmare döden och är alltså inte att leka med.
Jag gör återkommande försök med att äta enl LCHF och stundtals går det bra men så kommer suget efter vanlig normal husmanskost och ni vet hur det blir.......gör inget om jag testar lite ! JO DET GÖR DET !!! Det spårar ur direkt och sockertrollet tar genast kommandot ! Senast var det isterband (ok) rödbetor (inte ok) och potatismos (kvadratfel!! ) och sen tog det en vecka att komma upp på banan igen :-((
Jag har försökt att analysera varför jag har så förb-de svårt med att inse att jag dealar med en dödlig sjukdom som kan ha oerhört otäcka följder innan jag får somna in. Jag har sjukdomen i släkten så det borde ju inte vara en överraskning men som med alkoholen resonerade jag : Det drabbar inte mig. Min mormor fick kallbrand i fötterna och på den tiden, 50-tal, så var kunskapen lika med noll om hur sjukdomen fungerade. Jag var liten då men kan fortfarande känna stanken från hennes fötter i näsan och det borde vara en varningssignal. En kraftig sådan !!
Men precis som med alkoholen väljer jag bort att se konsekvenserna fast det finns en lösning.
Jag kan skylla på att det är svårt att lära gamla hundar sitta men det går faktiskt om man vill. Sååå....vill jag tillräckligt ? Nej, det är ju det som är mitt problem. Inser jag vad som sker ? Nej, inte det heller.
Visst känns det igen när man är aktiv alkis ?
Liksom med att börja ta de första stapplande stegen som nykter då jag hade enorm hjälp av andra människor med samma sjukdom, i mitt fall AA, så har jag idag hjälp av div diabetesforum på nätet. Men så länge jag inte accepterar att jag är maktlös inför sockermonstret så går det illa. Den där klassiska gyllene halvmetern mellan att rent tekniskt förstå problemet i hjärnan tills jag får ner förståelsen i hjärtat har liksom fått hack i vägen när det gäller sockret.
Jag märker ju att jag plockar fram en massa olika undanflykter som tex att jag är för gammal för förändring, det är liksom kört ändå. Men, vem vill ruttna nerifrån ? Bli blind ? Återigen....beteendet är exakt lika som när jag var aktiv alkis !! Vaf-n......jag kan ju det här !!! Men har inte accepterat sjukdomen fullt ut.
Jag travesterar AA's första steg : Vi erkände att vi var maktlösa inför sockret – att våra liv hade blivit ohanterliga.
Inte så svårt att fatta kan jag tycka men ändå....
Så är det faktiskt, likheterna är enorma mellan alkohol- och sockerberoende. Alkohol, nikotin, socker knyter an till samma belöningsreceptorer i hjärnan.
Jag har ersatt alkohol med choklad. Inte bra alls. Dags att ta itu med det. Jag har inga problem med mitt blodsocker än, men kan få.
Finns det inte tolvstegsprogram för sockerberoende? Borde finnas kan man tycka.
är inte ofta jag tänker på min missbrukstillvaro längre men ibland poppar det upp tankar.
Just nu om hur vi beroende har svårt att lämna den stil vi hade när vi gled in i missbruket. Många av oss har stannat nånstans runt 20års ålder vad gäller musik, underhållning i viss mån även klädstil och mest syns det på narkomaner.
Nu kom dessa tankar tillbaka när jag kör Rolling Stones nya (tänk....nya :-O Mick Jagger är ju helt konserverad i tobaksröken !!) på repeat och som släpptes i april. Med tanke på hans livsstil och hans överlevnad så funderar jag på om jag trots allt inte valt rätt väg ????? Nåja, hur som helst så tycker gubben som skriver detta att "Living in a ghosttown" är så jävla bra så det rycker i fötterna :-)) Numera får man vara glad för det minsta !
kan helt klart jämföra situationen med alla begränsningar som är i samhället nu med hur det var när jag var aktiv.
Allt måste planeras in i minsta detalj om jag ska iväg nånstans, det är inte bara att dra iväg, och jag får så obehagliga känslor av det.
Att ställa om och leva ett liv i frihet utan några begränsningar som att ha alkohol så det räcker hela veckan eller till nästa ställe är ju en gudomlig känsla. Och ännu mer fritt blev det ju när jag tog pension !! Bara jag, bilen och vägen avbrutet av längre flygtripper. Mellanlandning hemma för att se över huset och tomten och planering för nästa resa.
Att få känna den fina smaken av frihet går inte att beskriva med ord utan måste upplevas ! Jag älskar att lära mig nya saker, se nya saker, träffa andra människor, uppleva nya kulturer....kasta mig ut i det okända som under den aktiva tiden var ett stort nej,nej,nej !! Fan ta den som kom och försökte få mig att följa med på nya saker !! Jag har egentligen aldrig mått bra av att vara instängd så det blev ju verkligen kämpigt när jag var aktiv då jag emot alla mina sinnen låste in mig själv med hjälp av spriten. Det är ju inte direkt utvecklande att supa sig till sömns....
Märkligt nog upptäcker jag att det finns delar av hjärnan som har gömt kunskap som jag trodde var förlorat för länge sen. Fast jag varit nykter några år så "repareras" minnesdelar fortfarande i stordatorn. Undrar hur det går till ??? Men jag är tacksam för det !! Är väl bara en tidsfråga innan systemet backar bakåt pga ålder. Jag har mer och mer funderat på hur min hjärna har pallat med allt krökande ?? De sista åren var jag ju i stort sett, mer eller mindre, påverkad hela tiden. Och jag hade ju en period i livet när pengarna tröt och jag kokade egen sprit med rätt usel renhet och jag började osa ammoniak. Så pass mycket så folk på jobbet undrade om jag hade målat om hemma.... Jag är fortfarande så imponerad över att mina njurar fortfarande fungerar :-))
Det är märkligt att kroppen kan klara sån misshandel som alkohol faktiskt utgör. Den gamla sketchen om "Verkmästaren i magen" är bara så sann !! Alkohol är på många sätt en spännande drog eftersom vi fortsätter att hälla i oss den fast vi så väl vet att den är ett starkt gift. Och dessutom ett sånt väldigt onödigt gift.
Mitt liv som nykter är ju så ofantligt mycket bättre än som aktiv drinkare. Tragiskt nog tog det många år från det jag blev medveten om mitt beroende till jag lyckades ta mig ur det. Från det jag sökte hjälp första gången till jag själv åkte på behandling tog det nästan på dagen 10 år. Mycket elände och massor av pengar som försvann där.
Men idag är jag nykter och tänker så bli resten av dagen och då vaknar jag automatiskt nykter i morgon !!
Du är en verklig förebild Adde på många sätt. Din äventyrslystnad gillar jag! Kommer kanske dithän själv, även om jag trivs bäst i Sverige. Finns mycket att uppleva här också.
är ofantligt fint !!! Jag har bott och jobbat på en mängd olika ställen i landet och nu de sista åren farit kors och tvärs genom landet för att beta av sånt jag missat tidigare. Jag har upptäckt helt osannolikt vackra små hotell utspridda i ingenstans, hittat varsamt renoverade affärer från förra seklets barndom, besökt historiskt och kulturellt intressanta ställen (som jag såg som totalt ointressanta som aktiv), glidit omkring på helt ödsliga vägar i Norrland, besökt helt fantastiska företag som också ligger ute i ingenstans där det erbjuds hantverk, växter och andra saker!!
Jag planerar lite för en längre resa i Asien nästa år men det är inte alls säkert att den blir av. En sak i taget...typ...
Och allt detta enbart på grund av att jag inte tar första glaset !!
För din tråd och inlägg om fördelarna, livsvinsten, i den långa tidens nykterhet. Behövdes extra mycket denna dag. Tack för att du fortsätter att dela med dig!
För din tråd och inlägg om fördelarna, livsvinsten, i den långa tidens nykterhet. Behövdes extra mycket denna dag. Tack för att du fortsätter att dela med dig!
har varit ute på vift i Sommarsverige och återigen noterat frånvaron av fulla människor.
När jag var aktiv var det obligatoriskt att vara "salongsberusad" när jag var ute på ledig tid och minglade med folk. Jag trodde seriöst att det var normalt, att alla gjorde så. Så fel jag hade.
Jag kommer så väl ihåg när jag bevistade en RixFm-spelning och där såg en pappa som var betydligt mer än salongsberusad och som hade sin lille son med sig. Grabben försökte stötta och leda sin pappa och hade inte en möjlighet att hinna med att se nåt av de uppträdande artisterna vilket säkert var upprinnelsen till besöket.
Den lille grabben hade den hårda vägen fått se hur det onormala blivit normalt och det sätter sina spår i hans framtida liv.
Jag fick sånt oerhört dåligt mående av att se det men kunde inte förmå mig att hitta på nåt sätt att hjälpa grabben.
Den här stängda sommaren har utan tvekan skadat så många barn som inte haft nåt ställe att kunna fly till och hämta andan på så det kommer att komma en kraftig reaktion i dåligt, uselt, mående framöver. Vi behöver sannerligen återinföra den gamla sortens fritidsgårdar med aktiviteter för barn under hela sommaren. Nu är det som tur är på sina ställen rena ideella krafter som fixar det men det säger sig självt att de inte kan driva runt det med egna pengar.
Och det är politiska krafter, påhejade av alkoholindustrin, som vill luckra upp alkoholmonopolet och det är ju avgjort det sista vi och våra barn behöver. Jag är visserligen nykter och har dessutom en bra nykterhet som är en del av mitt liv men jag är så sanslöst less på alkisar och medberoende så det ger mig kräkkänslor. Som nykter alkoholist. stolt sådan, så ger dessa kräkkänslor mig en milt sagt dubbel mening. Men jag kan mildra den genom att visa att det går mycket bra att vara nykter för min egen skull och då ger det även effekt på de som är runt mig.
Jag är en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull och det tack vare att jag inte tar det första glaset.
Så enkelt men så svårt att inse innan jag slog i min personliga botten.
längd på nykterheten så är inte livet alltid en dans på rosor eller att man svävar på rosa moln.
Livet pågår hur jag än behandlar min kropp och det är motgångar blandat med medgångar.
Just nu är jag inne i väldigt svängiga känslolägen som jag inte trivs med, allt blir enklare om jag bara flyter fram. Men så är livet för alla, inte bara nyktra alkoholister. Jag känner att jag på nåt sätt sitter fast utvecklingsmässigt fast jag har gjort en del spännande kortresor de sista månaderna. Såna besöksresor som legat och grott länge och som nu blivit av men nu börjar det bli tomt. Jag är i behov av att lära mig nytt och möta nya kulturer och nya landskap/städer men Sverige börjar bli utslitet av mig och min lilla bil nu !
Jag vet att många nyktra/drogfria beroendepersoner är livrädda för att kliva ur sin komfortzon medan jag är precis tvärtom. Jag har ju så ofantligt mycket att upptäcka som jag tidigare bara söp bort !! Och med stigande ålder så kommer ju den bortre gränsen allt närmare så det är ju lite bråttom....
Jag har börjat att planera en längre resa i Asien men det törs inte fan boka nåt nu när gränser stängs och öppnas i en takt som inte nån kan förutse. Och i Europa är det ju helkaos om vad som gäller ??!!
Jag fattar ju var min rädsla för instängdhet kommer från och det är ju den känslan när alkoholen styrde hela mitt liv. Hela tiden ha stenkoll på att ha alkohol så det räckte till och alltid veta var närmsta, öppna, bolag fanns. Snacka om att vara inlåst i beteenden ! Jag visste var varenda bolag låg i hela mellansverige och det tack vare det jobb jag då hade. För inte så länge sen åkte jag förbi en håla där jag handlat ransonen och kunde inte lokalisera platsen i mitt minne så jag svängde helt sonika av den nya förbifarten och återupplivade gamla minnen :-))) Och jorå.....bolaget låg där det skulle :-)) Och nej, jag gick inte in :-))
Jag kommer att dra iväg nån vecka i mitten av september men hålla mig i Sverige så jag inte blir sittandes i nåt svindyrt land typ Norge. Resplanen är bara planerad väldig översiktsmässigt men ännu inte riktigt tidsbestämd. Ibland är ju planeringen halva resan och gör så att jag har nåt gött att se fram emot. Vilket är välbehövligt...
Allt sånt här underlättas om jag inte tar det första glaset.
Har du verkligen besökt alla landskap? Kanske dags att göra det igen och denna gång ha som målsättning att bara se helt nya saker i det landskapet, då får du vara noga med researchen.
Förstår verkligen att din ”res-tarm” plågas svårt i dessa coronatider ?
jag har besökt alla landskap i Sverige :-) En del är liksom bara såna där transportsträckor medan andra är svåra att slita sig ifrån. Det där med utsikter innefattande vatten, grönt och berg står upp i halsen numera :-)) Jag vill ha lite mer substans vad gäller det gamla och det som utgör grunden till Sveriges välfärd. Helt klart imponerad över den gamla sortens hantverksskicklighet oavsett vad det handlar om. Och en sak som det pratas tyst om......kampen mot alkoholen på de gigantiska arbetsplatser som fanns i landet i början av 1900-talet.
Arbetsgivarna lade ner enorma belopp på att skärma av arbetsplatserna så att det skulle vara så svårt som möjligt att skaffa sprit. Biografer, teatrar, föreläsningar av alla de slag fanns att tillgå så att det nyktra livet skulle bli bättre.
I Emil-filmerna är ju pappa Anton nykterist. Emil och griseknoen äter sig onyktra på jästa körsbär och Emils mamma drar med sig honom till ”nykterhetslogen”.
Det är min enda kunskap om samhällets arbete med nykterheten historiskt. Onekligen har vi en del att lära oss.
att säkerhetskopiering av mobilen kan skapa så goa minnen !
Av nån anledning så flimrade alla kontakter i telefonboken förbi när jag satt och väntade på att tekniken skulle bli klar och jag började fundera på om det kanske är dags att rensa i listan. Jag vet inte hur ni gör men jag har den slarviga förmågan att när ett nummer väl hamnat i boken så blir det kvar.....
Nu tuggade jag igenom från A till Ö och tog bort nummer från mitt jobbliv som absolut inte behövs längre men jag kollade också på gamla alkisnummer där jag kollade vissa mot hitta.se och där jag direkt kunde kasta en del för det fanns inte längre eller hade en helt annan abonnent nu. (Hur länge är ett nummer i karantän innan det ges ut igen ??) En sms'ade jag till men inte fått svar av och en ringde jag till och jotjena..... vi tjattrade i över en timme :-))
Vi var tillsammans på vår-höstmöten för rätt många år sen men sen kom det sk livet emellan och vi tappade kontakten. Hon har en betydligt längre nykterhet än jag så hon är ju en av Di Gamle som jag lyssnar till och som jag har sånt förtroende till. Vi har båda genomgått lite service innefattande utbytesdelar i kroppen och vi har var och en för sig gjort exakt samma saker när det gäller bedövning och smärtlindring och det visar ju på att vi båda har en gemensam och väldigt stabil grund som vi vilar på. Vi klarade morfinet, inte utan problem, men utan vidare triggande på vårt beroendesystem och vi tackade vår "utbildning" i vårt sätt att vara och de livsregler vi lärt inom AA. Båda lade vi av med morfinet så tidigt det över huvud taget var möjligt och jag är glad att jag insåg det. Vi opererades i olika landsändar men vi såg till vår stora häpnad att både hon och jag hade fått morfin utskrivet i sån mängd så det hade räckt till en Thailandresa med all-inclusive ink fickpengar om vi sålt det på torget. Uselt :(
Vi är lika överens om att vårt jobb med oss själva, och att vi okritiskt lyssnade på Di Gamle, i början av nykterheten har gett oss den stabila nykterhet och den sköna sinnesro vi idag har. Att prioritera mig själv och mitt egna mående före allt annat har betytt så mycket och är också en stor anledning till att jag idag har ett överskott i min självkänsla. Självkänslan är en färskvara som jag hela tiden måste sköta om och fylla på, ger jag ut mer än jag fyller på så innebär det dåligt mående. Och ett dåligt mående leder förr eller senare till ett återfall.
Det blev ett riktigt bra telefonsamtal och i morgon ska jag ringa några till och hoppas på att de är talbara.
Jag skänker en tanke till alla alkoholister jag träffat genom åren som inte längre är med oss i detta livet.
En del som jag antar tagit återfall och supit sig till döds och andra som haft förmånen att få leva ett nyktert liv och dött på ett "normalt" sätt.
Sköt om er så ni får dö på ett "normalt" sätt hörrni !
har ingen aning om hur stor/liten "uppklarningsprocenten" är hos AA ? Eftersom de allra flesta är helt anonyma och ingen har koll på hur många som går på möten så förstår jag inte hur man ska kunna kolla nykterheten hos deltagarna ? AA får heller inga bidrag utifrån utan är helt självförsörjande genom frivilliga bidrag från deltagarna så det går ju inte heller att kolla. Även för mig som gått på ett antal möten genom åren så är det stört omöjligt att säga hur många som klarar sig. Liksom här på forumet så är genomströmningen ibland stor, vissa tar återfall och skäms och återkommer inte, vissa känner sig stabila efter ett tag här och slutar skriva, andra tycker att de minsann inte behöver det här och försvinner, att kolla fortsatt nykterhet här på forumet är nog lika omöjligt.
Även vissa "vetenskapliga" undersökningar ska tas med en stor nypa salt då en del frågor läggs i mun av undersökaren, typ "Som man frågar får man svar", och det som många undersökare inte fattar är att vi alkisar är världsmästare i att manipulera svaren så de passar oss.
Det enda säkra jag sett är att fortsätter man att gå på AA och gör den genomgripande förändringen av sig själv som behövs så håller man återfallet borta. Men jag har inga siffror på det.
"AA kräver inga inträdes- eller medlemsavgifter. Vi är självförsörjande genom egna frivilliga bidrag. AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution, ej heller till annan rörelse av något slag. Vi deltar inte i offentliga debatter och framträder varken som förespråkare för eller motståndare till något annat."
fräckt stjäl jag denna text skriven av Camilla G i fb-gruppen "Medberoende". Den är så bra !!!
Jag tycker också att den så tydligt visar likheterna mellan beroende och medberoende !
För oss beroende så är ju förändringen av oss själva nyckeln till livet.
"? Att släppa taget kan vara oerhört utmanande rent av svårt. Oavsett om vi håller fast vid våra tankar om framtiden eller dåtiden och vi fortsätter att göra om samma misstag från vårt förflutna om och om igen i vårt sinne - så kan det kännas ganska ont när vi ska släppa taget och gå vidare..
Det desperata försöket att hålla fast vid de saker som vi så väl känner till och är trygga för oss som också begränsar vår förmåga att uppleva glädje och glädje i nuet.
Livet handlar om ständig förändring. Det innebär att oavsett hur mycket vi än vill behålla saker som de är, kommer vi förr eller senare att konfronteras med obevekliga förändringar, oavsett om vi gillar det eller inte. Antingen växer vi eller förtvinar och dör precis som i naturen ?
Fast så fort vi slutar med att kontrollera vår omgivning öppnar vi oss för nya möjligheter och vägval
Att släppa taget betyder inte att glömma det betyder bara att du förlåter dig själv och lär av dina misstag. Så börja redan idag
✨Släpp taget om personer som tar din energi.
✨Personer som enbart delar med sig av klagomål, problem, katastrofer, rädslor och som dömer andra.
✨Personer som aldrig kan dela med sig av något positivt eller glädjefyllt.
✨Personer som aldrig ser dig eller lyssnar till det du har att säga med ett genuint intresse.
✨Personer som enbart pratar om sig själva och vill ha all uppmärksamhet.
#släpptaget "
var en aktiv alkoholist var jag helt säker på att jag var helt ensam om mitt knepiga beteende som tex gömma sprit, smygsupa, ljuga om de allra enklaste grejer, lägga upp strategier om hur jag skulle kunna dricka, och köpa, min sprit i lugn och ro.
Lättnaden de första dagarna på behandlingen var helt enorm när jag insåg att jag inte alls var ensam om mina stolligheter ! Vi alla hade precis samma beteende och en del hade tom finslipat sitt gömmande till beundransvärda nivåer ! Tyvärr skrev jag inte ner alla "tips" för det hade jag kanske kunnat tjäna pengar på :-)
Under mitt hela tillfrisknande fram till nu så ser jag ju att vi beroende är som en jättelik familj med enäggstvillingar och det är så fascinerande ! Det är ju också en anledning till att jag känner igen en alkis innan hen ens har öppnat munnen för beteendet är en spegel av mitt. Och då, under behandlingen, kände jag för första gången samhörighet med andra.....jag som alltid varit så ensam.
Jag har tidigare lagt upp en länk till Jellinek-kurvan som visar var vi är på skalan neråt OCH uppåt om vi väljer att förändra våra liv. Samma kurva finns för anhöriga och det visar med all tydlighet att vi, på båda "sidor" av sjukdomen, följs åt och med väldigt lika beteende OCH samma möjlighet att välja att tillfriskna.
Just det där med inse att jag ingår i en gemenskap gör det så väldigt mycket enklare att jobba med mitt egna tillfrisknande för det finns alltid folk att fråga om : "Hur gjorde du". Och får jag då ett svar så MÅSTE jag lyssna för det kan vara livsavgörande för mig. Ett återfall kan betyda döden för mig eftersom sjukdomen är kronisk, progressiv och dödlig MEN fullständigt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset.
Medpatienter under behandlingen som envisades med egna ideér om hur de skulle göra tog i regel återfall direkt vid utskrivningen. En man fixade sin skilsmässa redan på Kastrup då han skulle flyga hem medan hans fru kom med planet han skulle åka med. Han var knölfull och vips så var den sagan all. En annan åkte till närmsta bolag för han trodde att han kunde dricka "normalt" nu när han genomgått en behandling......utan att ha fattat nåt.
Alkoholen ÄR listig, falsk och väldigt, väldigt, stark. Jag kan hålla sjukdomen stången genom att välja att inte dricka just idag och göra en genomgripande förändring av mitt liv.
Stort tack för påminnelsen om allvaret - och om betydelsen av gemenskap för ensamvargar som jag upplever att många av oss är.
Men inte här och inte med vad denna sjukdom gör med oss.
Jag tänker att jag alltid måste vara medveten om risken det innebär att leva med alkoholberoendet, som en fond i mitt liv. Tacksamheten att vara nykter är oändligt stor och för första gången upplever jag också en sorts litenhet- att allt går inte att bemästra- att ge efter och inte slåss är den enda utvägen.
Tack för alla dina inlägg och liksom hälsningar från den lång-nyktra sidan, betyder mycket för oss som är på den ny-nyktra. Önskar dig en fin söndag! ?
ord Se klart !! Och så sanna " - att allt går inte att bemästra- att ge efter och inte slåss är den enda utvägen." Är bara så rätt !!!!
Smaka lite på ordet ödmjukhet i ställer för "litenhet" ! När vi inser att vi inte ska slåss emot växer vi och inser att vi har ett val att göra var dag och då blir det enklare att hantera med ödmjukhet ! = Mjuk inför ödet !
en fundering som legat och skvalpat i skallen i flera år men som jag inte ägnat nån större uppmärksamhet åt tidigare flyter nu upp till ytan genom att några lyfter det här och på annat sätt.
Tidigt i min nykterhet märkte jag att jag inte klarade att följa med nyheterna och då framförallt tv-dito.
Jag klarar att läsa nyheter men orkar inte med tex halvtimmesprogram. Och då är jag ju nyfiken på i stort sett allt men klarar alltså inte att ta in det via rörlig media.
Jag har tidigare bara accepterat "handikappet" eftersom jag haft annat att tänka på och andra sätt att införskaffa nyheter på. Men nu har jag blivit nyfiken på varför det här sker i huvudet och skulle vara kul få veta vad som gör det.
Tittar du inte på andra tv-program heller? Dokumentärer? Är det inlärning du har problem med via rörlig bild, eller även underhållning? Och det gick utmärkt när du var onykter?
Spännande! Något har kanske inte reparerat sig som det ska hos dig? Ingen jätteförlust, men ändå spännande att ta reda på ev orsak.
När man är utmattad påverkas frontalloben. Där finns kognitiva förmågor, konsekvenstänk och inlärning bland annat. En del läker inte helt efteråt, kan tex inte läsa böcker någonsin igen.
Min känsla är att alkoholen också påverkar frontalloben. Konsekvenstänk tex ?
Jag kollar knappt på tv överhuvudtaget sedan jag blev nykter. Det gäller inte specifikt nyheter utan även filmer och särskilt serier går bort helt. Har funderat på varför det har blivit så men vet inte riktigt. På något sätt känns det som om jag hellre vill göra och uppleva saker själv, i stället för att titta när andra gör det på tv. Märkligt, men det är inget jag stör mig på. Riktigt bra dokumentärer som rör djur och natur kan jag dock titta på med stor behållning.
Min hjärna måste väl ha blivit annorlunda på något sätt.?
dokumentärer och andra liknande program går jättebra. Gillar deckare skarpt och plöjer igenom alla gratiskanaler men sorterar rätt friskt :-)) Det är just nyheterna som inte funkar och, som sagt, jag har hört fler som upplevt samma sak. Kan det vara att nyheterna riktar in sig på tråkiga saker och det har jag ju fått nog av under min aktiva tid ?
Efter skilsmässoköret med åtföljande PTSD försvann tyvärr koncentrationsförmågan såpass att jag inte kan hålla koncentrationen för att kunna läsa böcker. Men det är ju en annan sak.....
Som gubbe får jag väl räkna med lite krigsskador efter ett stundtals tufft liv !
Har för många år sedan slutat att se på nyheter och även slutat läsa dagstidningar..Oftast står det bara om en massa elände. Vi har haft nog av tråkigheter Pga alkohol redan..Nu när vi fått nya chanser att ha ett bättre liv, vill man se och höra saker som är bra eller spännande. Jag ser gärna på humoristiska filmer..Tycker om att skratta. Tror inte du missar så mycket Adde när du inte ser på nyheterna..Jag hade en period av stress för många år sedan, då jag hade svårt att koncentrera mig på att läsa böcker..När jag vilade upp mig efter skilsmässan, och allt började lugna ner sig, kunde jag läsa böcker igen..?..Det kan ju bli så för dig med Adde..
varierar väldigt mycket hur ofta jag loggar in här, och det beror helt på mina egna tankar och sinnestillstånd.
Av nån konstig känsla idag på morgonen så kom jag att tänka på alla som kommit och gått på detta forum genom åren. Vissa har satt outplånliga intryck hos mig medan många bara försvunnit. Det går ju inte att komma ifrån att jag funderar över hur det gått för alla dessa?? Och är det så att de följer mallen att en tredjedel går ut i ren nykterhet, en tredjedel tar ett återfall men kommer tillbaka eller den sista tredjedelen som går helt tillbaka till sitt gamla drickande som leder till för tidig död ? Jag kommer aldrig att få veta det men tankarna finns ju där.
Jag har ju alltid varit medveten om att om jag kan hitta den rätta lösningen på att hjälpa folk till en nykterhet med sinnesro så blir jag miljardär många gånger om. Nu inser jag ju att piller inte är den rätta vägen för då byter jag ju ett beroende mot ett annat men en kram kan aldrig överförbrukas ! Och jag börjar tro mer och mer att den rätta vägen är att mötas irl med massor av kramar som gör oss till människor och inte bara alkisar ! Forumet är så fantastiskt bra men kan aldrig ersätta en fysisk kram !
Detta konstiga år så har ju alla aa's stormöten och konvent varit inställda och jag undrar om det kommer att kunna avläsas i beroendestatistiken om nåt år ? (Jag hatar eg sån statistik för bakom varje siffra finns en människa i nöd)
Jag kan ju bara gå till mig själv som nynykter hur oerhört mycket dessa stormöten betydde för mitt lärande i den nya sköna värld som låg framför mina fötter. Hur många misstag jag slapp göra för att jag lyssnade på de som gått före mig. Kommer ihåg hur full skallen var när jag åkte ifrån dessa möten, hur lång tid det tog att smälta allt, att jag inte fattade vissa saker innan jag var mogen att förstå dem och att de sen klappade till mig med besked ett halvår...år efter :-O Den otroligt omtumlande upplevelsen 1.5 år in i nykterhet när jag var helt loss i min nykterhet och i vem jag egentligen var/är och en anhörig/fd medberoende ställer sig på scenen vid avslutningen på Gullbranna och säger exakt det jag letat efter !!! Hon gav mig min framtid, min egen person, min väg till att bli en helt egen människa med ett eget värde och inte "bara" en alkis ! Jag är för evigt tacksam för denna okända kvinna som hjälpte mig !
Idag är jag en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull och jag är en människa som alla andra med mina fel och brister men jag kan acceptera det för jag ÄR en människa med en alldeles egen identitet som är värd att älskas precis som jag är.
Och det resultat beror på att jag gjort en genomgripande förändring av mitt liv och att jag inte tar det första glaset.
Men ändå så svårt. Blir så ledsen varje gång någon här på forumet börjar lufta tankar om att ”dricka lite”, för då vet jag att återfallet bara är en tidsfråga ?
Det är väldigt sorgligt att så många faller bort från forumet. Alla borde som du och några få andra gör - titta in då och då och säga ”hej, allt är bra med mig i mitt nyktra liv”.
Här tittar jag in från mitt nyktra liv och säger allt är bra! Inte alltid förstås men alltid nykter och allt är bättre så. Drygt åtta års nykterhet bakom mej och resten av livet blir också nyktert. Inte förhandlingsbart.
Liksom du tänker jag på alla som passerat här och hoppas att det går bra. Men jag tror inte på dessa som börjar prata om att dricka ibland. Det kanske går men just jag tror inte på det. Därför läser jag sällan här och skriver inte just heller. Var och en har sitt liv och sitt val. Och det verkar omöjligt att lära sej detta av andras erfarenheter.
Till skillnad från dej Adde så slutade jag helt utan AA eller nåt sånt. Med egen vilja och stor hjälp av detta forum. Det som hjälpte mej mest var att känna igen mitt eget beteende i andra. Det var en sån lättnad! Vi är många och det följer ofta samma mönster. Var och en gör som den tycker funkar bäst. Jag blev också lättad när jag förstod att man kan bli nykter på egen hand. Jag bor på en ort där det är omöjligt att vara anonym och jag kunde inte tänka mej att söka hjälp utifrån. Så jag kan visa att det går att sluta på egen hand och att det finns ett gott liv i nykterheten. Men ta aldrig det första glaset!
här kommer ett livstecken från mig också. Jag tillhör den första tredjedelen du nämner Adde, som gått ut i ren och fungerande nykterhet.
Min nykterhet är trygg, säker och stabil. Och det är inga tomma ord, eller frampressat med vita knogar, från min sida. Jag har ju lång erfarenhet, det är snart 50 år sedan min första berusning. Jag har kört hela registret, från de första underbara berusningarna, via hemska ångestdrypande fylleslag, utvecklat periodiskt drickande, bakfyllor med pre-delirium och svåra kramper, men också haft två långa nyktra perioder tidigare. Så jag vet hur jag fungerar och vad som behövs för en stabil nykterhet.
Precis som dig Santorini så slutade jag på egen hand, med hjälp av egen vilja och beslutsamhet, samt med en hel del stöd här på detta forum. Utan kemiska preparat eller ”professionella förståsigpåare”.
Mitt engagemang här på forumet avtar mer och mer. Jag är in och läser ibland, men skriver ytterst sällan. Efter att ha läst här på forumet nu i sådär en 5-6 år, upptäcker man att det är ungefär samma mönster och upprepningar hela tiden.
Några kommer in här och är fast beslutna och övertygade att sluta med alkoholen. Dessa klarar sig oftast bra. Sedan är det de som är lite osäkra, och bara tror och hoppas att de ska klara att leva utan alkohol. Dessa klarar sig mindre bra, och måste ofta ta någon eller några vändor i alkoträsket till innan full insikt uppnås.
Det tråkiga och jobbiga i längden är dessa som minsann ska klara av ett kontrollerat drickande, eller ännu värre, förespråkar att kontrollerat drickande är ett alternativ. Nej! Alkoholister har aldrig, och kommer aldrig, att klara av att bara dricka lite och bara ibland. Alkohol är en sinnesförändrande och starkt beroendeframkallande drog. Har någon druckit sig till ett beroende, så finns det ingen reversibel process där denne person genom att fortsätta dricka kan bli av med sitt beroende. Lika lite som en heroinist skulle klara av att knarka kontrollerat genom att bara ta en liten sil framför TV:n på lördagskvällarna.
Självklart låter jag det första glaset stå orört, eftersom det bakom detta står en lång rad glas fram till en för tidigt grävd grav.
Det finns ingen alkoholsubstans som kan intas i kontrollerade mängder om vi en gång fått in beroendet i vår hjärna..Beroendet är livslångt..Åh vad kul att ni fina förebilder både Santorini och Pi är inne och skriver..Kramar..???
har så rätt miss lyckad ! En oerhört viktigt kunskap som spar liv !
I min "grundutbildning" ingick att lära mig AA's (då) 5 deviser......och att lära mig att använda dem !!!
Ta det lugnt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Gör det enkelt
Lev och låt leva
Jag betade av den ena efter den andra och livet blev så mycket enklare när jag kunde använda dem. Tex så hade jag svårigheter med "Ta det lugnt" och fick rådet att alltid ställa mig i den längsta kön för att lära mig att jag egentligen inte har så förbannat bråttom jämt.
Den 3e punkten "Det viktigaste först" trodde jag från början var att prioritera olika materiella handlingar alltså att planlägga allt jag skulle göra. Sen var det en klok man som sa "Gör det enkelt" och se till att DU är det viktigaste du har och du ska sätta det först. Javisst.....jag är ju den viktigaste personen i mitt liv !! Sköter jag inte om mig själv så rasar allt annat.
Det som jag ofta slirade på i början var "Lev och låt leva". Som nynykter ska jag ju hjälpa alla andra med problem och det är så lätt att kasta sig in i andras liv och styra och ställa. Om jag går all-in så tappar jag ju bort mig själv och riskerar att dras med i deras ras.......alltså.....lära mig sätta gränser. Men jag tycker fortfarande att det är sorgligt när jag ser den enorma påhittigheten hos folk som inte vill sluta dricka utan ska envisas med förstöra sitt liv
genom olika konstiga upplägga för att kunna ljuga för sig själv. De lurar ju ingen annan än sig själv. Men idag vet jag att jag inte kan påverka utan beslutet om en förändring måste komma från dem själva.
Som den late person jag är så har ju devisen "En sak i sänder" suttit som en smäck :-))) Behöver nog inte utveckla det :-)))
För övrigt tycker jag att den nya layouten är piss !! Inte minst denna sorgkant som omgärdar mitt inlägg nu......det gör att det känns som en dödsruna.
Jag tror att den nya layouten är tillgänglighetsanpassad för personer med dålig syn. Kanske. Men alla förändringar är jobbiga i början. Vi vänjer oss snart.
det finns nåt trams som heter så och inte är förankrat i verkligheten. Alla dessa understrykningar gör det väldigt svårläst för mig. Och sorgkanten när jag skriver ett inlägg är just bara....sorglig.
har ju uppfattningen att om man varit nykter en tid så är faran över.
Det stämmer inte.
Ibland dyker tankar upp hos mig under vissa, ibland konstiga, situationer att det skulle sitta fint med en riktigt cigg (Players, utan filter, finns i Åskbollen :-) ) (John Silver utan filter var reserven ! Jag var tvungen att googla om den finns kvar !) och en stadig grogg ! En grogg alltså........inte som på slutet några stadiga klunkar direkt ur flaskan.
2 ggr nu den senaste tiden när det varit dagsregn har tankarna kommit till mig. Sitter skönt under ett tak och låter tankarna flöda fritt och mår rätt bra och kollar in busvädret. Det var ju snubblande nära att jag förlorade mitt hem och om jag hade överlevt såhär långt så hade jag knappast suttit under ett tak i mitt eget ägandes hus.
Nej, jag lever inte farligt med mina tankar för idag kan jag handskas med dem. Och det är utan nån som helst tvekan att alkoholen och jag stundtals har haft ett riktigt bra och skojigt liv innan den tog över hela mitt liv. Och gjorde mig till ett vrak. Så jag har en väldig respekt för giftet jag har hällt i mig i så många år och jag ser till att alltid hålla mig uppdaterad över hur det en gång var när jag mådde som allra sämst. Söndagsmornar när jag skulle ha startsupen och den kom upp i raketfart och hamnade, i bästa fall, i toaletten, och jag nästan grät för att ha förlorat en sup, har jag alltid i friskt minne. Jag kom sen på att om jag grundade med några klunkar starköl så stannade supen kvar. Ett tips jag bjuder på......
Annars är hösten för mig en dyster årstid och numera har vi ju ingen vinter så hösten kväver mig i nästan 6 månader. Och den här säsongen kan jag väl bara glömma att åka till ett land med värme och sol. Jag är en ljusmänniska och får nog börja köra med en ljuslampa för att ha en chans att komma ur det här med förståndet i behåll. Med stigande ålder så krymper ju mina framtidsplaner och jag har på senare år betat av min bucketlist så jag har inga självklara mål att se fram emot. Och mata duvor sittandes på en parkbänk är inte min grej.
Jag tänker iaf inte dricka idag utan gå ut och jobba lite med sånt jag skjutit på.
En sådan skulle jag också ha! Mår riktigt dåligt av mörkret. Riktigt ledsen blir jag när jag läser om hur illa det var på slutet för din del med drickandet. Tack och lov att du tog dig ur det ??
Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!
Du talar i tungor, jag fattar nada.
Jag har minst sex år kvar innan jag kan mantla den rollen, på heltid.
Då ska jag bli tidsmiljonär, och det känns långt borta, tyvärr.
blev ju helt snurrigt pga av tappad modul vid uppdatering (vilket kanske skulle upplysas om av admin ?) och då stod det att du hade längre tid på forumet än vad jag har :-))
Och om du tror att du får obegränsat med tid som pensionär så har du fel !!! Jag fattar inte hur jag hade tid att jobba ??? Om man frågar nån pensionär om man ska göra nåt tillsammans så åker almanackan fram direkt och det beror INTE på att man måste skriva ner allt pga demens :-)))
Tiden går så fort så du är snart en del av oss grå :-))
jag fick en riktig flashback idag när jag läste om att Systembolaget fyller 65 år !
Som jag skrivit så många gånger tidigare så var sällskapet med alkoholen väldigt kul och skönt från början innan den lite listigt tog över mitt liv. Jag hade provat några gånger att "köpa ut" själv innan jag fyllde 18 och det funkade ibland, det blev ju liksom en sport det där :-)) Och lyckan blev total när jag på min myndighetsdag gick in på bolaget och jag fick visa mitt leg :-)) Expediten tittade forskande på mig som om jag fuskade.....
Men min tid hos bolaget var rätt sällsynt fram till nånstans 25-30 år då det blev mer frekvent. Men det var nåt visst med att gå fram till disken och beställa vad man skulle ha och i takt med att alkoholismen stärkte sitt grepp om mig blev det mer och mer skämsigt att gå fram. För att inte tala om att skramla in med tomglas till deras automat.
Det blev ju bättre med självplocket men nog fan satt samma kassörska där varje gång. Även om jag valde en kö med en ny kassörska så nog bytte de innan jag kom fram :-(( Sen började x'et att jobba en dag i veckan på....häpp...just det...Bolaget så min "runda" hos olika bolag krympte rätt ordentligt.
Sen fick jag ett jobb där jag täckte in nästan hela mellansverige så inköpen blev ju lite enklare. Men även där lärde sig expediterna att känna igen mig. Det klassiska med att alkisen åker runt till olika bolag....Hade spriten sålts fritt i livsmedelshandeln hade jag helt klart inte överlevt. Jag har träffat många som varit stadig kund hos närmaste bensinstation där de köper folköl och de tycker ju också att det är jobbigt med samma expediter.
I artikeln jag läste om bolaget skrev de om en låt jag glömt ! Cornelius med "En halvböj blues" !!! Underbar låt och helt anpassad till mig fast jag väntade ju på uppföljaren "En helböj" :-))) Men låten är riktigt bra !! Och när begreppet halvböj kom blev det ju ett skämt på bolaget......kändes proffsigt att beställa en halvböj :-))
För er som inte vet : En halvböj låg i en transportbur under disken och var bolagets största säljare och på slutet min stående diet, dvs en kvarter Explorer. Ja, egentligen levde jag ju på en helböj den senare delen av alkislivet....
Det är rätt skönt att inte vara bakfull hörrni....
Att jag lånade storasysters leg och köpte på Systemet.
Var såååå nervös. Vi var inte ett dugg lika?
Åkte inte fast en enda gång. Tror inte det funkat idag.
Sonen som blev 18 nyss sa till mig när jag vägrade handla ut att det är ju jättesvårt att få tag på A.
YES ? (tänkte jag )
En kvarting Explorer har aldrig tillhört min diet, men jag minns ju tiden då man fick köa på bolaget och beställa över disk. Jag hade också några olika bolag som jag alternerade emellan. Minns också hur man nästan varje gång köade bakom någon som stank bakfylla lång väg. Jag blev alltid lika ledsen och tänkte ”hur lång tid har jag till det stadiet?”
Fy fan vad skönt att vi har lagt det där bakom oss.
Min ex-svärmor fyller 75 år och jag tänkte köpa en stor orkidé. Hennes son, mina barns pappa, tyckte jag skulle köpa vin istället. Jag är tveksam. Dels innebär det att jag måste gå till bolaget, vilket jag i och för sig klarar utan problem tror jag. Men dels är jag numer anti till att ge bort alkohol som present. Har inte bestämt mig än hur jag ska göra.
Ni har rätt. Jag tycker så också. Blev lite ställd bara när han sa så. Jag ska gå till en delikatessbutik och köpa lite ostar och oliver och annat gott istället ?
blir jag så häpen över min hjärnas krokiga vägar :-O
Direkt på morgonen kom jag att tänka på denna ljuvliga reklam :
"- Du Perikles – ka' Du sige mig – hvornaar smager en Tuborg bedst?
- Hvergang!"
Och JAAAA ! Jag är kraftig motståndare till all sorts alkoholreklam !!! Men ibland har de överträffat sig själva !
Som den här : "Den er lumsk" Kommer ni ihåg ? Jag älskade den då när den kom :-)) Det var för ölen med namnet Dynamit. Och den var verkligen lömsk ! På den tiden var det ju inte alls vanligt med alkoholstark öl så det blev ju en ny erfarenhet. Och den gick inte att köpa i Sverige så den var ju ett givet val när man turade över.
Och på den tiden när kommersiell radio var förbjuden och man lyssnade på Radio Luxemburg och de hade reklam för Babycham och min lycka när jag sen hittade den i butiker utomlands och kunde köpa den !! Mitt minne är att den var ruggigt söt...De gjorde reklam för Maggi Cube också men det var ju inte lika kul.....
Guiness var ju också nåt som förekom flitigt i div media och jag gillade den. För övrigt den enda öl som jag vägrade att halsa direkt från flaskan, den ska avnjutas i glas ! Vet ni förresten att Guiness som exporteras kommer i form av frystorkat pulver och blandas med landets vatten men efter otaliga smakprover så det blir samma produkt.
Idag ser jag ingen alkoholreklam alls och det är ju jättebra för det är ju bevisat att det skadar.
Men sen tog alkoholen över mitt liv och allt gyllene skimmer tvärdog i takt med att baksmällan blev värre och värre.
Idag är jag otroligt glad för att jag hann sluta i tid innan jag kom till det riktiga vägvalet bårhus eller dårhus...
skar'u inte va' sån Andrahalvlek :-))) Elefantölen blev aldrig nån favorit hos mig heller men det berodde inte på alkoholstyrkan ! Har för mig att det var nåt i smaken som inte fungerade tillsammans med mina alkoholhärdade smaklökar ?
Senare i livet var ju inte smaken det jag litade på, bara styrkan på ölen. 3 <3 var favoriten ett tag men sen blev det bara den som hade mest promille...
du som varit nykter så länge kan väl börja leva normalt ? "
Ehhhh...va ??
"Ja det kan väl inte vara skoj att ständigt se andra dricka och du får bara titta på ?"
En sån person som resonerar på det sättet har inte en susning om vad ett nyktert liv innebär.
Det är totalt meningslöst att försöka förklara för hen att jag antagligen har många gånger roligare av att titta på fulla människor och att jag sen njuter av att se samma människor dagen efter ! Men ok...jag klarar inte en helkväll med helfulla, eller ens "salongsberusade", innan jag blir trött i hela huvudet av tjattret.
Mitt liv idag är så oändligt mycket bättre än när jag var aktiv alkis så ibland har jag svårt att tro det. Då är det bra att påminna sig på olika sätt bla genom att läsa här. Jag mår på alla sätt bättre idag och kan njuta fullt ut av alla mina sinnen som inte är bedövade med alkohol eller kemikalier.
Efter ett antal försök till att få hjälp att komma ur skiten så tog jag själv beslut om att åka på behandling. Jag är mycket väl medveten om att jag hade det så förspänt just då så jag kunde betala själv. Med tanke på vad Bolaget drar in på alkoholen så skulle en behandling, för de som verkligen vill, vara gratis. Men nu är det inte så och jag kastade mig ut i nåt jag inte hade en susning om vad det skulle leda till. Då ville jag ju att DE skulle fixa MIG och insåg inte alls att det är jag själv som måste göra jobbet, ingen annan kan "göra" mig nykter.
Med facit i handen så ser jag ju att jag gjorde det rätta utan att veta om det ! Jag bad om hjälp !!
Att ödmjukt böja på nacken och be om hjälp är det svåraste som finns men är också det viktigaste för en alkoholist.
Det är skillnaden på liv och död.
Den behandlingskostnaden är den i särklass bästa investering jag någonsin gjort !!
Och ja, jag har en längre nykterhet MEN min nykterhet är fortfarande en färskvara som jag måste vårda ömt. Jag har fortfarande bara en armlängd till det första glaset och jag vet att ett glas är för mycket medan hundra är för lite för mig.... Jag sköter om min nykterhet efter bästa förmåga och jag ser alltid till att prioritera mitt eget mående före allt annat. Jag har lärt mig att sätta gränser, ibland nästan brutalt, för att jag inte ska bli dränerad på energi.
Och just därför har jag ett sånt bra liv så jag njuter av att titta på de som dricker...till en viss gräns sen är det natta för mig :-) Och för mig är det ett väldigt normalt liv !
Inte orkar man med onykta människor särskilt länge. Men det ”problemet” kan man leva med. Dom som inte har beroendeproblem förstår inte att man inte kan dricka alkohol igen. Förstår inte heller att vi är nöjda ändå. När man inte tycker synd om sej själv för det så går det utmärkt. I början då jag inte drack och kände mej tvungen att förklara sa jag att det blivit för mycket eller nåt sånt. Då fick man ibland höra att ”ett glas kan du väl ta”. Det är ju det som är problemet, att vi inte kan det.
Jag hade en lustig dröm inatt som jag tydligt kom ihåg då jag vaknade. Jag var ute med nån som tyckte att vi skulle ta en öl. Och då jag beställde frågade jag om dom hade alkoholfri öl. Ja i alla fall sån som inte var så stark, svarade killen i baren. ”Den får inte vara starkare än 0,5 procent” sa jag. Det tycker jag visar att även mitt undermedvetna är på det klara med att jag är nykterist, haha! Men jag håller med om att nykterhet är en färskvara som du säger, man får inte glömma det.
veeeet....jag ska ta sikte på de som gått före mig !!!
Men ibland kan jag känna, på gott och ont, att det är bra att ha en bekant som ännu inte hittat den nyktra vägen.
Hon är den absolut bästa påminnaren om hur jag en gång hade det och det på ett så bra sätt så jag blir nästintill fyllesvettig !!! Min egen ångest som var så brutal en gång i tiden blir så glasklar när jag chattar med henne och det finns nog inget bättre sätt för mig att hålla mig på den nyktra vägen.
faktiskt inte ofta jag blir överraskad när det gäller alkoholberoende men igår hände det :-O
Blev lite ställd när jag fick veta att en bekant, långt ifrån att vara vän..., har grava alkoholproblem. Han har tur att han har en som vet hur det är och vilken lösning det finns. Från att ha varit en person jag hållit avstånd till, av orättvisa orsaker ser jag nu, till att känna samhörighet till genom ett enda samtal.
Jag har genom ombud, som han har förtroende för, erbjudit mig att tala om hur jag en gång gjort och numera gör.
Det blir spännande att se om han nappar, jag vet ju vad han går igenom nu och hur han känner sig nu när han är avslöjad. Svårt att låta bli att påverka men jag vet ju också hur viktigt det är att smida medans järnet är varmt. I vanlig ordning finns inga undersökningar men aa-folks närvaro på tillnyktringsavdelningar får många att välja den nyktra vägen när de får möta nån som gått igenom samma trauma. Tvärtom finns ju självklart också, jag har ju själv träffat bla en man som låg inne på TNE för fylla för 3e gången och tvärnekar till att ha problem. Jag har ingen aning om han lever fortfarande.
Den här mannen har fått rådet att söka hjälp på ett behandlingshem så det verkar ju ha blivit en öppning till att söka en lösning av egen fri vilja men han kan ju behöva en knuff för att komma dit.
Blir spännande detta :-)) Jag började ju mitt seriösa sökande (började eg under sommaren men hittade inget vettigt förrän vid den här tiden) ungefär i denna tid på året och blev ju erbjuden en plats innan jul men enl gammal fin alkistradition så sköt jag ju på det tills helgerna var över :-)) Det gällde ju att supa färdigt och jag är ju inte alls ensam om den strategin !! Vad sägs om damer som skjutit upp inställelsen med att skylla på att de har tid bokad hos damfrissan :-)))
12e och sista steget i AA's program lyder :
12. När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
Enligt mig ett av de allra viktigaste stegen jag kan göra för att få andra att uppleva en stabil nykterhet.
kul att en söndagsmorgon få lite omröring i hjärnkontoret när jag läser inlägg där klockan går en timme före mig :-)))
Inte svårt att relatera till min aktiva tid då det ibland var svårt att veta vilken dag det var :-))
tid ligger framöver som för mig bara är urjobbig. Och det av flera skäl.
1) Ensamheten förstärks och självmorden ökar.
2) Jag försöker förhålla mig till miljön och det fast jag är en vit äldre man. Att se detta otäcka köpvansinne som ökar år efter år utan nån som helst tanke på cirkulär ekonomi. Helt klart ett beroende av gigantiska mått.
3) Att se hur fyllan påverkar familjer utan att jag kan påverka det :-( Been there, done that....och det är fortfarande väldigt obehagliga minnen.
I år är det extra jobbigt eftersom det mesta är stängt där man som ensamstående kan ta sin tillflykt. Jag väntar på besked och känner en lätt panik inför utsikten att det också stängs ner. Vad göra då ???? Jag är otroligt glad för att jag inte dricker idag för hade jag varit aktiv så hade det nog gått åt helvete. Men jag är ju väldigt medveten om att jag lever på gränsen och att jag kan halka över om jag inte ser till mitt mående.
Jag googlade runt i höstas på olika event under julen och där fanns inget. Så helt plötsligt exploderade marknaden och det fanns massor......och jag var sen på bollen och allt var fullbokat :-( Fan...... Jag är uppenbarligen inte ensam om att söka flyktvägar. Och det känns ju hoppingivande :-)
Jag ser fram emot en tid då Corona är en öl och Donald har Duck som efternamn. Ja, jag har snott den från fb...
Edit :
Och precis där fick jag bekräftelse på att de 3 värsta dagarna är räddade :-) <3 Ska nog köpa en lott :-)
kom... Jag önskar dig goda dagar ända fram till nästa år?
Det börjar bli, nej det är nån slags jubileum sen vi möttes här... det är dryga tio år sen jag först loggade in. Jag är obeskrivligt tacksam för forumet och du är en av dem som var mig till stört och bäst hjälp där i början.... Det var minsann inte bekvämt alla gånger❗️Du och Berra, de brorsor jag aldrig haft... och hittade här? Så mycket som hänt under de tio åren. Så mycket liv vi delat. Tack kära Adde för att jag fått följas åt med dig❣️ / mt
Håller helt med dig om dina julpunkter Adde. Har svårare och svårare för konsumtion.
I år är det dessutom fyllt med osäkerhet. För första gången har vi en person i vår närhet som är helt ensam. Det känns som en självklar sak att fråga om hen vill komma till oss och fira.
Samtidigt ska vi ha plats för två äldre också varav den ena är väldigt smittorädd. Ja, om Corona bara hade varit en öl. Finns förövrigt ett vin med samma namn. Kanske är det symboliskt.
Skönt att julen ordnade sig för dig Adde. Vi borde alla bli bättre på att ta hand om varandra. Men LarsLerin är ändå en människa jag skulle tycka om att fira jul med. Hellre än Erik och Lotta.
Åh, så skönt att det löste sig med julen för dig. Det måste vara skitjobbigt att vara ensam just på julen. Om det alla andra dagar på året är självvalt så är det inte det just då. Vi ska fira ihop i ”kärnfamiljen”. Jag, mina barn och deras pappa. Dotterns pojkvän deltar också, och min mamma faktiskt. Förra julen ville hon inte, hon var riktigt krasslig då. I år erbjöd jag henne men väntade mig ett nej, och fick ett överraskande ja från henne. ”Huset är ju stort och ni är inte så många, så det funkar att hålla rejält avstånd.”
Jag tänker inte föreslå en vit jul. Då får jag bara skit för det. ”Bara för att du har slutat dricka.” Vi får se om äldsta dottern föreslår det. Men det är nog inte sannolikt, hon vill nog inte ha sin kille surande hela julen för att han inte kan dricka svindyr whisky.
har skaffat bannern som säger "Jag tar en Vit Jul" till min profilbild. Och jag är inte ensam, just nu vad jag kan se, så är det ca 13200 som gjort samma sak.
Jag fasar för effekterna av nerstängningen och supandet som nu är och förmodligen blir värre under julhelgen. Vem ska klara av att plocka upp alla trasiga barn ?? Det fungerade inte tidigare så hur ska det lösas framöver ?
Den här tiden var jag på det absoluta upploppet av min aktiva tid som alkoholist. Och det är en tid som fortfarande känns så nära fast det gått några år. Och jag är väldigt tacksam för att jag minns den tiden för det gör det så mycket enklare för mig att hålla mig på rätt sida. Men det mående jag hade sista månaden vill jag inte på nåt sätt ha tillbaka, inget är värt det tillståndet. Än idag fattar jag inte hur min kropp klarade av att jobba, supa, sova i en cirkel dag efter dag ?? Nu med facit i handen känns det nästan som att jag var en övermänniska, en stålman, en som stod över all fysik......jag borde inte ha klarat det. Det var det sista rycket tillsammans med alkoholen, nånstans inom visste jag att det nu var slut.
Hur hade jag klarat detta väder utan ljus ? Det hade jag inte gjort. Jag tycker det är väldigt jobbigt med bristen på sol och att jag inte kan påverka det genom att resa iväg eller göra nåt som piggar upp. Min ljusterapilampa ger en timmes effekt men kan inte jämföras med riktigt solig dag. Och naturen dryper av fukt som inte är bra för nånting.
Nåväl, jag har även min första dag på behandlingshemmet i färskt minne.....sjuksyrran som luktade på min vattenflaska, alkotestet, genomletningen av mitt bagage, att lämna ifrån sig mobilen och bilnycklarna, lunchen med han som skulle vara min mentor, träffen med mina alkiskompisar på avdelningen (som jag tyvärr glömt vad den kallades....Kamelen?? ), nattamackan med överjordiskt god leverpastej ! och slutligen att få lägga ner huvudet och slockna i princip direkt <3 Som jag skrivit tidigare : Jag har aldrig någonsin sovit så bra som jag gjorde den natten !!! Jag var hemma, allt var klart, jag var färdig att ta emot hjälp.....vilken enorm lättnad !!!
Det var så mycket jag inte förstod i början men jag litade från dag ett på "Di Gamle" som gått före mig, de visste ju vad de pratade om för de hade ju gjort samma resa som jag och hade den kunskapen som jag sökte. Jag fattade tex inte varför vi skulle vara bortkopplade från omvärlden, vi fick ju bara se på utvalda tv-program/film, ingen radio eller tidningar, inga egna böcker om de inte var ren AA-litteratur. Men efter nästan 3 veckor, av 4, så började pusselbitarna falla på plats ! Allt hade ju en mening, en mening som gäller alla oss som vill sluta dricka : Se till MITT eget mående och hur JAG ska göra för att uppnå bästa möjliga mående så JAG kan vara nykter för MIN egen skull. Vänd blicken inåt, lyssna på Di Gamle, gör det som är bra för mig och ta emot hjälp ! Så enkelt men samtidigt så svårt att fatta i början !
Fina minnen att plocka fram när dagen är grå och framtiden väldigt väldigt seg.
Jag är så glad för att jag tog beslutet att ta emot hjälp !
Det är så nyttigt att påminna sig. Tack för att du delar med dig av dina minnen!
Jag funderar också på att pimpa min facebookbild med ”jag tar en vit jul”. Det vore för min del nästa steg att outa mig. Det är IOGT-NTO:s kampanj och jag har blivit medlem där. Orkar jag ta diskussionen med mina facebook-bekanta? Kommer någon ens att reagera?
Men jag håller med dig att oavsett om man är nykterist eller inte så är en vit jul att föredra för alla ❤️ Får ont i magen när jag tänker på alla dessa barn som far illa ?
Jag har läst dina inlägg Adde och det har betytt mycket för mig att läsa om din resa, om att det går. Jag har haft flera funderingar till dig här och du har haft så bra svar, du har även gjort inlägg i min tråd som förstod hur allvarlig sjukdomen är, att det är en sjukdom? jag har lämnat min trasiga man, jag och mina barn mår bra där vi bor nu ( tyvärr bara 1km från min exman men det är min hemby så det får vara så) han var nykter ( vad jag vet) i 4 månader, va med om en hemsk olycka och bröt ryggen, fick morfin och medicin mot nervsmärta, jag stöttade, va hemma från jobbet , tänkte att här kom vändningen för oss, han var ju så tacksam att han överlevt ( han var nykter vid olyckan) men snabbt gick det utför, aggresiv, stingslig så jag gick. Han började dricka, han dricker mycket, och han har förlorat så mycket, kört full på dan till den lilla butiken mitt på dan och många vet. Han nekade först att han drack, men vi har pratat och jag har föreslagit behandling men icke, nu vet jag att hans arbetsgivare varit där och pratat med honom, om att dom vet allt. Han jobbar inom räddningstjänst. Jag vill bara få bekräftelse på min oro, att visst verkar det vara ett tufft fall? Vad tror du ska till för förändring? Har även pratat med hans ex fru och jag har förstått att det är långt gånget, men nånstans så har jag ett litet hopp att det kanske blir bra om.... Men jag vet inte vad omet är längre, kanske bara om den högre makten kliver in? ?
enda vägen är om han själv gör valet att sluta dricka, det finns inget annat alternativt om han tackar nej till att ta emot hjälp.
Jag hade klara problem med hur jag skulle göra efter min senaste operation där de vill ge mig morfin som jag helt "tufft" tackade nej till. Men framåt natten när effekten av ryggbedövningen och intravenöst paracetamol hade släppt helt så gick det inte längre utan jag fick ta emot bedövning med morfin :-O Just det som jag var så rädd för !! Jag som beroende ska ju inte hålla på med sånt för det triggar ju mitt beroende. Jag kände av morfinet i början i skallen när den välkända känslan av rus satte in men jag var på min vakt och jag kunde som tur var somna snabbt när smärtan försvann. Dagarna efter försökte jag hålla drogen så långt borta jag kunde men jag kan mycket väl tänka mig att många beroende tacksamt tar emot en "legal" drog och ber om långa recept på det. Vi alkisar är ju mästare på att manipulera så att simulera smärta för att få drogen är nog inga svårigheter. Och utan att jag bad om det så skrev läkaren ut ett recept med både kort-och långtidsverkande morfin för en hel månad !!! Hade jag sålt det på torget så hade det räckt till en rejäl långtidssemester ! Jag skällde ut läkaren efteråt och idioten var helt oförstående :-((
Ta gärna emot hjälp för din egen del, kanske ta en familjevecka på ett behandlingshem ? Besök https://www.al-anon.se/ och gå vidare med ditt egna liv. Du är värd att ha det bra och att få ett eget liv utan inblandning av alkoholisten.
Ta hand om dig själv och njut av Luciamorgon <3 Själv gillade jag skarpt de nyfikna renarna som strosade runt kåtan i SVT's lussemorgon !
Ps. För oss alkisar som fortfarande har ett jobb så är det den sista livlinan. Om, OM, han tackar ja till behandling via arbetsgivaren så hoppas jag innerligt att de skriver kontrakt på att han förlorar jobbet om han missköter sig. Det tvånget kan vara hans räddning. Ds
Tack för ditt svar, ja egentligen ska jag just nu se det som en "vanlig" separation men det ligger och skaver när man i sin närhet har någon som är så långt under isen och balanserar på linan, sa senast vi sågs att det finns två val nu, livet eller parkbänken. Morfinet var väl oundvikligt som du sa och han trappade ut det enligt schema, men äter gababentin mot nervsmärta som är outhärdlig ( tvivlar inte där) har förstått att gababentin används även mot alkoholism men jag tror att morfint triggade beroendet och alkohol med gababentin gav ett maniskt beteende typ for upp och ner genom landet med tåg och bil för att tex köpa en skogsmaskin ( med bruten rygg?!) Nu har det lagt sig, isolerat sig, knappt kontakt med någon men erkände att han drack en kvarting varannan dag ( plus 7.3 cider) Hans arbetsgivare hoppas jag når fram, men med tanke på skadan så kommer han kanske aldrig mer tillbaka till jobbet. Så jag hoppas så han tar chansen till räddning. Som sagt jag försöker att förstå mekanismerna, balansera mig mellan medmänniska och medberoende men har ingen kontakt utan jag har sagt att han får be mig om hjälp. Men inte ett ord. Han är också ett vuxet barn så han är också relationmissbrukare så han har en lång väg. Ha en härlig lucia du med ?
Tack
bo1995 för att du kommenterar och du behöver absolut inte be om ursäkt ! Tack igen !
Flyttat!
Jag tog så steget, på hans födelsedag och allt. Flyttade till huset som har varit på G och som bara stod och väntade. Kommer hem från tantträffen, han hade supit (eller festdruckit, inte dövat ångest som han sa till den han drack med och som övrigt är min systers sambo, som trodde att dom över ett glas kunde gå till botten med det onda, så dumt!) Inte städat undan tomflaskor, grinig. Jag var vass, för nu kunde han byta bort jour, fara 10mil tur och retur till bolaget och sen dricka... Men han kunde inte byta bort jour för min son, som var plnaerat för då fick han inte veta någon tid 2 dagar senare. Han sa jag skulle flytta, han var så arg och tyckte det var hemskt att han fick säga till sin mamma att han inte visste vart jag var, Jesus, han visste vart jag var. Jag började packa, och försökte prata lugnande, han sa att det är väl onödigt att vi skulle vara vänner. Han menade att det hade väl ingen betydelse, vi skulle ju bara träffas en timme till på banken. Åker hem dagen efter hämtar mer, han är lugn, hämta cyklar idag till barnen, han är lugn och hjälper mig pumpa däcken. Han tycker nog att det är skönt att jag är borta. Nu ska det bli intressant att se vad som händer, tror han var till AA i måndagskväll, en känsla då jag mötte honom eller så var han bara iväg 10 mil tur och retur och köpte mat. Men vad tror ni, vad händer nu? Blir allt bara värre med drickandet, eller kommer han att skärpa sig och försöka få tillbaka vänner och leva livet som vanligt, eller får han uppvaknadet och skärper sig. För i min värld är han bara i steg 1, iaf är inte steg 4 gjort i handling. Han tycker såklart att det är mitt fel, att det är jag som inte ställt upp. Tack ännu en gång Adde och bo1995
Han är
INTE i steg 1 !
Då har man insett att man är maktlös inför alkoholen och det är ju uppenbarligen inte han.
Jag tycker att det är bra att du tagit steget att flytta !! Nu kan du verkligen ägna tid åt ditt egna mående och skaffa dig ett bra liv ! Sök upp Al-anon, om inte i irl så läs på nätet ! Har du möjlighet så tar du en familjevecka !
Och du !! Du behöver inte bry dig om vad han gör nu ! Det är helt hans ansvar ! Du har nu en kanonchans att förändra ditt liv så du får det liv du förtjänar ! Ta steget !
Kram !
Ibland
halkar minnet tillbaka till den tiden när jag var i brytpunkten mellan 2 liv. Dårhus eller bårhus.
Jag tog ju beslutet att åka på behandling i ett behandlingshem som grundade sig på Minnesotamodellen, dagligt tal AA. Och jag har aldrig någonsin ångrat det, inte en enda gång !!
Där sa jag under besöksdagen helt öppet för min familj att jag var alkoholist och jag var väl den siste som fattade det... Jag var, då som nu, lite stolt över att jag befann mig där och att jag tagit beslutet själv. Iofs påhejad av exet men hon gnällde också över att det kostade så mycket pengar....
Under behandlingstiden fick vi åka runt nån dag i veckan till AA-möten i grannskapet och jag minns det första mötet som det var igår !! Och det pga en som "firade" sex år som nykter och var så fruktansvärt dyster så vi sa när vi åkte hem att ska vi bli sådär så är det bättre att vi super i stället ! Inget bra föredöme där alltså....Nästa möte veckan efter var vi till en annan ort och där satt en kvinna som pratade, pratade, pratade.....hon snackade även på inandning så till slut stängde man bara av. Hon hade varit nykter några år och var sååååå glad över att hon fortfarande var ensam ??!! Inga roliga framtidsutsikter där heller....
Jag kom hem, efter en månad, på kvällen till ett tomt hus och var helt ärligt rädd för att vara ensam. Jag hade träffat exet dagen innan när hon kom till behandlingshemmet för att vara med på Familjeveckan så jag skulle ju klara mig själv i en vecka och jag var nog inte helt på det klara då med att nykterheten är mitt egna ansvar.
Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig : Gå på AA hemma direkt ! Så dagen efter gick jag dit, skiträdd för att nån skulle se mig !! Men som nynykter, osäker och helt vilsen i det nya livet bestämde jag mig att följa råden från de som gått före mig och det har räddat mig och gett mig en stabil grund att stå på. Som jag sagt ett antal gånger här så är inte jag religiös utan tar till mig de praktiska råd som jag får om jag lyssnar på Di Gamle och som jag kan läsa mig till. Det ÄR ett enkelt program för komplicerade människor men litar jag bara på att det jag får höra är för mitt eget bästa så går allt så mycket enklare. Alla de som tar återfall och berättar det hjälper ju mig i min nykterhet just för att man klart kan säga att de har tagit mitt återfall så jag slipper det ! Att berätta om återfallet hjälper 2 gånger : Det lyfter av ångesten för den som tagit återfallet och det hjälper mig att fatta att så ska jag inte göra.
Under första året så hade jag efterbehandling en gång i månaden och det var utan tvekan den absolut bästa dagen som fanns !! Jag åkte på kvällen före, oftast med tåg, och när jag satt mig i mitt säte så sjönk axlarna ner och jag andades ut och mådde helt sagolikt bra !! Det var min dag, enbart min dag och ingen annans !! Jag har nog aldrig upplevt den känslan så intensivt som då ! Att sova i de små rummen, typ garderob, ovanför garaget var som när jag sov inne på behandlingen första natten. Totalt avslappnad och utsövd som aldrig någonsin tidigare !
Hela min kropp talade om att det var bra nu och att jag var värd att ha det så bra !
Det var spännande att möta behandlingsvännerna och se vilka som fallit ifrån för så var nästan alltid fallet. På den tiden var reglerna stenhårda : Hade du inte giltigt förfall, typ egen död eller så, så åkte du ur efterbehandlingen. Den regeln höll nog många nyktra för det var ju förenat med kraftig skam om du sket i behandlingen.
Hemmavid så gick jag 2-3 ggr i veckan på AA eftersom det var min enda trygghet och jag förstod ju att för mig var det viktigt att skapa mig en egen väg att gå på med hjälp av Di Gamle. Jag hade ju fått karta och kompass under behandlingen men att orientera mig fram var jag tvungen att göra själv, där fick jag ingen hjälp. Under första året blev jag konfunderad över 2 reaktioner som infann sig : 1) På hemväg efter en efterbehandling råkade jag hamna mittemot en man som hade köpt 2 små rödvin i restaurangvagnen. Jag fick inget sug men tänkte att jag såg nog ut som en tiggande hund :-)) 2) En dag första veckan skulle jag laga mat som bara jag tyckte om och hade köpt go'mat och började plocka fram. Då kom tanken som en blixt från klar himmel : Till sån god mat måste du ha vin !
Jag blev både förvånad, rädd och sen förbannad att såna tankar kom upp i skallen så jag packade in allt i kylen igen och satt mig i fåtöljen för att tänka igenom vad som hände inom mig och jag hade telefonen med aa-nummer inom räckhåll. Jag behövde aldrig ringa och det blev också det enda,hittills, tillfället i min nyktra karriär som jag var nära ett återfall.
Jag fortsatte med AA i flera år och jag var med på Gotlandskonventet, Gullbrannakonventet, landsmöten och div andra mindre tillfällen. Jag har haft en massa kul upplevelser och träffat många trevliga människor och har många fina minnen. Det dråpligaste var nog middagen ute i Kneippbyn där hela gänget hade samlats för middag med dans och stämningen var HÖÖÖG !! Visste man inte att det nyktert folk där så hade man avgjort trott att det var ett fylleslag !! Och just det trodde en ung man som vinglade in med en ölflaska i hand och deltog med stort nöje i dansen tills ölen tog slut och han skulle köpa en ny :-))) Vid baren såg han bara läsk och frågade varför det inte fanns öl och när han fick svaret att det var en fest för nyktra alkoholister försvann han som en avlöning :-))
Med åren så tappade jag sammankomsterna av olika skäl. Gotland blev för dyrt, Gullbranna togs över av narkomaner och landsmötena blev aldrig nån hit för mig. Och så började jag känna mig som en annan skrev här på forumet att jag inte fick nån utveckling i mötena längre. Jag behövde lära mig nytt för att känna att jag utvecklades.
Jag har ett fritt liv utan nån egentlig press och kan idag välja hur jag ska leva mitt liv. Jag har under de sista 5 åren prickat av min bucket-list på resmål i världen och har väl inte så mycket kvar att se fram emot. Det där var en liten lögn för jag smider planer :-)) Jag har ju en frihet idag som är få förunnad och som jag är väldigt tacksam för. Hade jag fortsatt dricka hade jag inte funnits kvar alls....
Det är inte alla som har fått tre liv : Före, under och efter alkoholismens tvångströja !
Och allt detta hänger på att jag gör bra saker för min egen skull, inte tar det första glaset och lever dagen idag !
Tack Adde ?
Det var väldigt intressant att läsa om hela din nyktra resa! Vilket år blev du nykter?
Du är en sann förebild ?
Tack
Andrahalvlek.
Det blev en lång text men ändå bara en bråkdel av vad livet erbjuder mig som nykter. Livet är ju inte alltid soligt så det blir ju en del motgångar som ska hanteras men om jag fokuserar på vad jag lärt mig så fungerar det hyfsat, tom bra ibland.
En händelse som kunde ha resulterat i en katastrof var den morgonen när dottern och ringde och sa att hon var på sjukhuset :-O Hon hade blivit våldtagen och ville ha mitt stöd. Och jag hade inte fyllt ett år som nykter....
Satan i gatan vad fort det gick genom stan då !! Jag bestämde redan vid start att polisen kör jag ifrån !! Och så ringde jag en alkiskollega för att ha som stöd själv för det här var min första katastrofhändelse och jag visste inte alls hur jag skulle hantera situationen. Dottern var ute när jag kom och vi åkte och åt lite mat innan hon skulle på möte med nån från socialen och jag passade då på att gå på ett lunchmöte på AA. Vi kunde prata helt öppet och sansat om vad som hänt, jag med lärdomar från AA och hon med sina lärdomar från Ungdomsveckan hon hade varit på. Vi visste båda att bästa medicinen var att prata, prata, prata och få ur demonerna som ville bygga bo i huvudet. Det visade sig att killen hade våldfört sig på andra tjejer men de slog undan all samtalshjälp de blev erbjudna och de mådde inte på långa vägar lika bra som min dotter. Det blev ett rejält test på vad vi lärt oss och vi gick stärkta ur katastrofen.
Ännu en episod ur livet och där jag haft enorm nytta av vad jag lärt mig om mig själv och de verktyg jag fått.
Jag undviker numera konsekvent att prata om min tid som nykter eftersom jag inte tycker det är speciellt intressant. Jag tar inte medalj längre fast det visar för nya att det fungerar och kan ge hopp om ett nytt liv. Jag kommer aldrig att komma upp i de 40-50 år, alltså AA-år !!, jag mött och det var jag lite sur på i början :-) Jag lever, försöker iaf, att leva dagen idag och idag är jag nykter och det får vara gott så !
Oavsett längd på nykterheten så har jag precis lika långt till återfallet som min arm är lång ! Jag får aldrig glömma det !
Klok inställning
”Oavsett längd på nykterheten så har jag precis lika långt till återfallet som min arm är lång.”
Det tar jag verkligen med dig!
Förstår att din dotters trauma var en riktig utmaning också för dig! Skönt att ni kom ur det båda två på bästa möjliga sätt.
Fylls av hopp
när jag läser era texter ❤ men jag är inte naiv. Träffade mannen, och vi pratade, vi får snabbt en låsning. Han sa att han ska dricka snaps på midsommar, sluta med smådrickandet. Jag frågade om det var slut på fyllkörningar, ilskan, försvinna i dygn, fick till svar ja sen for han. Jaja det är ju hans liv, men otroligt sorgligt då det kostar så mycket för mig och hans barn. Vet inte vad som händer nu, om det går snabbt utför eller om han klarar balansen. Jag har det bra i mitt nya boende.... funderar över din behandling på hem, tror det är bäst. Tror öppenvården är inte ett så bra alternativ då jag inte tror det ger en lika nytändning. Vilka hem är bäst, utifrån era erfarenheter. Tänkte jag kunde vara redo om jag får bönen om hjälp
Det
är nog så att ett hem som behandlar enl Minnesotamodellen (på gamla sättet) får bäst resultat. Idag är jag inte uppdaterad längre på vilka som fortfarande gör det så det får man nog ringa och fråga. "Mitt" gamla behandlingshem har helt tappat stilen genom att tillåta och använda sinnesförändrande preparat och på det viset så har man gjort alkisarna till tablettberoende istället. De har släppt på restriktionerna när man är intagen så man tappar koncentrationen på sig själv vilket är så sorgligt för där ligger nyckeln till ens fortsatta nykterhet.
En del länder har totalförbjudet alkohol under den nuvarande viruspaniken vilket jag hurrar för : https://accentmagasin.se/alkohol/who-alkoholen-behover-begransas/
Och det här är ju alltid lika aktuellt : https://news.cision.com/se/iq/r/hjalp-din-tonaring-att-saga-nej-till-al…
Det är
så sorgligt att se när folk som varit nyktra en tid börjar att dricka "lite" igen. Hos oss alkisar finns inget som heter dricka lite......precis som man inte kan vara lite gravid :-((
Alkoholen är sannerligen listig, falsk och stark :-(
Håller med
Det verkar vara det svåraste, att inse att man inte kan lära sej dricka ”normalt”. Så länge man försöker dricka lite så går det överstyr för eller senare. När man accepterar att man druckit sej till ett beroende och att det inte finns nån väg tillbaka så blir allt mycket enklare.
Så enkelt kan det vara.
Så sant
Hörde en annan liknelse. Man kan inte ”hoppa lite” från ett flygplan, varken med eller utan fallskärm.
De allra flesta verkar dock behöva uppleva det själva för att förstå det.
Jag är dock hundra procent medveten om att lite kommer att väcka mersug, så jag tänker inte ta det första glaset.
Den
liknelsen var bra ! Tack Andrahalvlek !
Jag
har en märklig känsla i kroppen/knoppen som jag aldrig upplevt tidigare ???
En känsla av att bara hänga i luften utan mål och mening ?? Till ingen nytta alls.
Under den aktiva tiden fanns ju alltid ett mål : Se till att alltid ha sprit tillgängligt !! Meningen var ju diskutabel....
I nykterheten har det alltid funnits nån mening med livet utan att för den skull ha nåt mål.
Jag har alltid haft projekt på gång, eller resor att se fram emot, men det är nästan borta allt det som gör livet värt att sträva mot. Jag har ett projekt kvar men är lite rädd för att dra igång det eftersom min kropp har börjat protestera på gamla dagar. MEN.....jag gjorde en grej häromdagen som jag egentligen inte skulle klara men fixade det till min stora stolthet :-) Kroppen levererade som jag är van vid !! Det är som Pippi säger : Det har jag aldrig gjort förr så det klarar jag säkert :-)
Jag håller på att lägga upp en liten plan på en resa på några dagar till en vit fläck på min karta och går det som det ska så bär det iväg nästa vecka. Och jag ligger och väntar på att en gräns ska öppnas så jag kan dra iväg på nästa längre resa.
När jag skriver det här så ser jag lösningen till att jag hänger i luften : Jag är, sen första dagen på min nykterhet, så våldsamt inspirerad av min frihet !!! En frihet jag inte känt på de 20-25 år som jag krökade !! Jag har ju i princip kunnat göra precis det som faller mig in och blivit enormt bortskämd av det !! Och nu är min bucketlist fylld och jag är begränsad av div olika regler ! Och det skrämmer mig ! Min stora fasa är ju att bli sittandes i rullstol och vara beroende av andra :-O
Men jag är nykter idag och tänker vara det resten av dagen och då blir det så att jag vaknar nykter i morgon och kan ta ett nytt beslut. Visst är livet enkelt om jag bryter ner det så !!
Tack för att jag fick skriva och själv se min egna lösning ! Forumet, dvs ni alla, är fantastiskt !
Så klokt resonerat Adde
men det vet jag ju! Och så innerligt och rysansvärt väl jag förstår din rädsla för att bli beroende... av andra.
Ha en fin fortsättning på dagen och hoppas din plan går i lås! / mt
Så är det ofta för mig också
Det är något ospecifikt som skaver när jag börjar skriva. Ord läggs till ord och texten börjar snart resonera med sig själv.
Så blir det när skrivandet funkar som självterapi ?
Visst är vi begränsade av coronaregler, men vår fantasi är inte begränsad. Vi får bara göra lite annorlunda. Upptäcka storheter i vår närmiljö.
Kram ?
Tack
Mulletanten och Andrahalvlek !!
Och du andra Andrahalvlek ger mig nya begrepp var gång <3 "...och texten börjar snart resonera med sig själv." är ju oslagbart !!! Tack !!
Ni som har svaren...
Har funderingar igen om maken, vi har separerat, jag har tagit time out. På allas inrådan för att inte försöka undvika medberoende, så har jag försökt sagt nej. Jag bor hemma med sönerna, han har fått ta huset jag hyrde för mig och barnen och som jag bodde i drygt 1månad. Tog beslutet att han fick flytta ut, för att läka och bli frisk. Jag är den som pysslar, har höns, katt med ungar, barn med rum och som dom är hemma i. När han är hemma, ligger han i soffan och orkar inte göra något annat. Förståeligt eftersom han är deprimerad, men logiskt att jag är i huset för barnens bästa. Jag är ärlig och säger att du reder vi ut vi, och får det bra. Han har under den här månaden jag bodde i andra huset, försökt helgdricka som vanliga människor, haft kontakt med andra kvinnor, druckit upp 3 flaskor av fint vin som vi fick i bröllopsgåva. Han fick en oerhörd ångest när jag konfronterade honom med sms med den andra kvinnan så han klappade ihop. Jag fick då kliva in och stötta, bedömningsenhet, ringa till hans chef, ta hand om. Han fick antidepressivt, sömntabletter, jag har hjälpt till med jobb, han sov hos mig.... Men jag har mina sår, och det svarar han bara upp med ilska. Hela tiden... Jag försöker att förklara, men han ser bara sig själv. Han går nu på AA flera gånger i veckan, jag peppade så han kom iväg till en grupp nyktra med samma intresse... Men han försöker inte ens ge mig en gnutta tillbaka, inget förslag på ska vi göra något etc. När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner. Men idag kom han förbi, han har sitt jobb här också. Jag bjuder på lunch, jag bjuder in honom med morsdagsfirandet, men nä, han tänker inte sitta där som det svarta fåret. Och jag svara bara att det är hans val. Men, till sak, jag har så dåligt samvete, han mår så dåligt. Han sa han är helt ensam, jag har vänner, familj, barn allt han har inget. Fast det har han, långt bort men han åker inte dit, inte träffat sina barn sedan i jan. Vad råder ni mig till att göra, hur kan jag hjälpa honom? Jag tar hand om mig själv, jag fixar det här. Men kärleken och drömmen finns kvar. Håller tummarna på svar, men förstår om ni hoppar
Ledsen
för sent svar men jag har varit på resande fot.
När jag läser ditt inlägg så läser jag också om en kraftigt medberoende partner som inte kan släppa den beroende.
Du kan inte hjälpa honom på något sätt ! Det du gör nu är en form av möjliggörande som underlättar hans supande.
Det är klart att han är ensam ! Han super ju bort alla sina kontakter och det är INTE ditt ansvar !!
Och du ska definitivt inte " kliva in och stötta" !!! Resultatet blir tvärtom och dessutom bränner du dig själv ! Han måste få ta ansvaret helt själv och du ska inte kasta mjuka kuddar framför honom när han ramlar.
Att ge en alkis antidepressivt och sömntabletter får precis motsatt effekt då det fungerar på samma sätt som alkohol i hjärnan. Det blir bara ett helvete att avgifta den personen sen.
Och du ska inte ha dåligt samvete !!! Återigen : Ansvaret är helt hans eget !!
Du skriver såhär " När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner." JAAAA...det ska du !!!
Du måste börja göra bra saker för din egen skull och skaffa dig ett liv utan den beroende som stjäl kraft från dig.
Ta gärna kontakt med Al-anon för att få mer personligt stöd !
Kram !!
Nu
går vi in i den vecka som många beroende verkligen fasar för och som slutar i en fasansfull mardröm för många.
Den fredagen går väl allmänt under namnet amatörernas afton.
Jag söp nog aldrig till under midsommar, kanske nån gång i början av karriären, men däremot efter i ensamheten.
Jag håller mig borta från festplatserna för jag mår inte bra av att se familjer må så fruktansvärt illa av att en super ner sig totalt. Och ja, det är en spegel av mitt tidigare liv där jag gjort det onormala till det normala. Jag ensam. Utan hjälp.
För mig är denna helgen ett rent, personligt, helvete som jag fullkomligt hatar. Jag har inget behov av att dricka på det utan det hänför sig till saker som hänt i min historia. Och eftersom jag lever ensam så förstärks den ensamheten många gånger om under dessa familjehelger och en ensam alkis är en farlig alkis. Idag kan jag hantera alkoholsuget men jag erkänner villigt att jag drar en djup lättnadens suck när skiten är över.
Sverige är det land i världen med flest ensamhushåll men det är väldigt väldigt svårt att hitta aktiviteter för oss. Och om jag hittar nåt så tar de hutlöst betalt för tex övernattning och mat. Och jag mår ännu sämre av att sitta inne som en jävla surgubbe :-((
Men....för er som är nynyktra och börjat oroa er för midsommar är reglerna fortfarande väldigt enkla : Ta en dag i taget, oroa er inte för morgondagen för den har ni ingen som helst susning om vad den medför, gör bra saker för er egen skull = SÄTT GRÄNSER !! Säg upp bekantskapen med tjatskallar som vill få er att dricka, de vill gärna motivera sitt eget krökande med att andra också dricker. Hur var ni själva när ni drack ?
Var vaksam på hur ni agerar dagarna efter en stor helg när ni "klarat av" att inte dricka !! Alkojävulen vill då gärna ha en liten belöning för att den varit så duktig ! Många många återfall tas dessa dagar när "faran är över" !!!
Ta hand om er, njut av solen, odla insektsvänligt, ät massor av lokalodlade grönsaker, ät mycket glass, njuuuuut av den bästa tiden på året <3
Åh Adde ❤️
Den där ensamheten är så jävla sorglig ? Ett av världens mest utvecklade länder har världens mest utbredda ensamhet.
Jag känner av ensamheten ibland, och jag är ju ändå inte helt ensam. Jag har min mamma att ta hand om, två döttrar, deras pappa och resten av den släkten.
Med dessa kommer jag att fira midsommar. Helt nykter. Min första nyktra midsommar i vuxen ålder tror jag. Men det ska inte bli den sista!
Kram ?
Sommar
och varmt !
Och jag är så glad över att jag inte behöver dricka alkohol under såna här varma perioder !
Att vara bakfull var ju inte kul men så otroligt mycket värre när jag inte fick svalka min ömmande skalle.
Än värre är ju att alkoholen är vätskedrivande och under varma perioder kan det ju bli rent livsfarligt att hälla i sig alkohol. Visst, en öl i skuggan kan ju vara gott men ungefär där går gränsen, iaf för oss som söker stöd och hjälp här på forumet.
Från min dag ett i den nyktra världen så har jag bara positiva upplevelser med ett fritt liv. Jag behöver inte längre planera vare sig mitt liv som sådant eller hur jag måste se till att ständigt ha sprit tillgängligt. Alla ni som undrar hur det ska gå så har jag bara ett enda råd : Oroa er inte och njut så mycket ni kan ! Ge tusan i att ha sprit hemma och gå inte in på pubar el likn för där utgår livet bara på en enda sak : Dricka.
Gör bra saker för er egen skull, bry er inte om andra för ni själva är den viktigaste person i ert liv, lev livet just idag, ta inte första glaset, prata/skriv bort ångesten som annars bygger bo i skallen och kan orsaka total kollaps. Tidigt fick jag lära mig ett talesätt....om jag står med ett ben i gårdagen och ett ben i framtiden så pissar jag på dagen idag. Kan inte sägas mer sant ! Lev idag !
Lyssna på de som gått före er på den nyktra vägen ! Det förkortar er egen väg och ni lär er att inte ta just de återfallen.
Kram på er !
Klokt inlägg!
Tack Adde för ett mycket klokt inlägg! Det där med ett ben i dåtid och nutid tar jag med mig. Mycket bättre att ha båda benen i nutid ?
Hur många år firar du som nykter?
Kram ?
Klarhet till klarhet
Önskar att jag hade lyssnat mer på de som gått den nyktra vägen innan mig förra gången då jag var nykter (såsom dig exempelvis). Men jag trodde dumt nog att jag var annorlunda, haha. Har inte lyckats hitta någon ännu som är annorlunda och har lärt sig att dricka "normalt". ALLA faller ta mig tusan tillbaka, vare sig det tar 2 dagar eller 2 år.
Det var ju mitt första försök att vara nykter och höll ju nästan 6 månader. Det känns enklare nu, för nu vet jag... men det fråntar inte att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet.
Du är en inspiration och älskar att läsa om en annan ensam som klarar sig på nykterhetens stig.
Tack
Andrahalvlek <3 Jag undviker att säga hur många år jag har av den enkla anledningen att det eg inte spelar nån roll, jag måste fortfarande försöka leva en dag i taget och med det synsättet mår jag bäst. Jag slipper oroa mig för morgondagen och jag vet att jag inte kan påverka så mycket om vad som ska hända. Men en liten hint är väl att jag var med på forumet i stort sett när det startade :-) Och jag var inte nynykter då !
Ensam1984...visst är det skönt med insikten om att vi beroende är så otroligt lika varandra ?! Titta gärna på denna kurva som visar hur vi går ner oss och hur det blir när vi vänder trenden : https://vfsormland.se/varnas/vi-hjalper-dig/jelinek/ Jag var på näst sista posten när jag tog emot hjälp.
Och du har så sant med att försöka lära sig dricka "kontrollerat" !! Jag har ännu inte träffat på nån som klarat det !! Några månader, kanske några år men sen rasar allt igen och blir dubbelt jävligare. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark ! Alkoholismen är kronisk, progressiv och dödlig och det har jag sett exempel på hos bekanta inom "branschen" som tagit återfall efter åratal av nykterhet. De måste liksom dricka ifatt det de missat. Man kliver på tåget på samma station man klev av och ökar snabbt. Trösten i sammanhanget är att sjukdomen är fullt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset !
När jag kom in på behandlingen fanns där flera som hade varit inne förut men kom tillbaka som en tom returflaska ! Jag var milt sagt omtöcknad under den första veckan men vid en samling så sa terapeuten att 30% av er kommer att klara detta OM ni gör som Di Gamle säger åt er !! Jag hade ju betalat själv och jag är ju en snål fan så där och då bestämde jag mig för att lyssna och göra som de sa. Jag lärde mig att inte ifrågasätta deras ord, för de hade ju en erfarenhet jag inte hade, och sparade så mycket jag kunde i mitt hjärta och kände att jag var på rätt väg. Små små steg men i rätt riktning och jag tvivlade inte på mig själv då. Jag lärde mig att se andra som inte fattade varför de var där och höll mig borta från dem så de inte skulle dra ner mig. Och nej, det är INTE själviskt, det är ett väldigt bra sätt att göra bra saker för min egen skull.
Och du har så rätt Ensam1984 när du skriver "att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet." Och det gäller oavsett hur lång/kort nykterhet jag har.
Ha det bra !!!
Tack för länken!
Jelinek-kurvan har jag aldrig hört talas om ens, intressant läsning. Jag hade tagit mig 2/3 ner ungefär på utförskurvan, och är på god väg uppåt på uppförskurvan ?
Kram ?
Mina
2 beroendesjukdomar !
På första plats kommer alkoholismen som jag varit aktiv i i minst 20 år innan jag fattade bättre. Sjukdom är ju verkligen dödlig om jag inte gör nåt åt den och när jag väl förstod det så var ju lösningen "enkel" : Ta inte första glaset !!
På andra plats kommer mitt sockerberoende som tillsammans med min diabetes 2 ; sockersjuka, är lika dödlig MEN sker mer i smyg och drabbar enbart mig själv.
De här 2 beroenden jag har är så identiskt lika med varandra och beteendet är alltså helt lika. MEN... jag har mycket enklare att kontrollera min alkoholism då det enda jag behöver göra är att låta bli att dricka och inse det ! Sockerberoendet har jag mycket svårare med då socker ingår i mängder med olika maträtter på ett eller annat sätt eller ombildas till socker när jag äter det. Och suget överträffar det jag hade som aktiv alkis, åtminstone vad jag kan komma ihåg.
Återfallen är exakt lika : Jag ska bara ta det här lilla !! Sen är det kört och jag får börja om igen. Och för varje återfall kommer jag ett steg närmare döden och är alltså inte att leka med.
Jag gör återkommande försök med att äta enl LCHF och stundtals går det bra men så kommer suget efter vanlig normal husmanskost och ni vet hur det blir.......gör inget om jag testar lite ! JO DET GÖR DET !!! Det spårar ur direkt och sockertrollet tar genast kommandot ! Senast var det isterband (ok) rödbetor (inte ok) och potatismos (kvadratfel!! ) och sen tog det en vecka att komma upp på banan igen :-((
Jag har försökt att analysera varför jag har så förb-de svårt med att inse att jag dealar med en dödlig sjukdom som kan ha oerhört otäcka följder innan jag får somna in. Jag har sjukdomen i släkten så det borde ju inte vara en överraskning men som med alkoholen resonerade jag : Det drabbar inte mig. Min mormor fick kallbrand i fötterna och på den tiden, 50-tal, så var kunskapen lika med noll om hur sjukdomen fungerade. Jag var liten då men kan fortfarande känna stanken från hennes fötter i näsan och det borde vara en varningssignal. En kraftig sådan !!
Men precis som med alkoholen väljer jag bort att se konsekvenserna fast det finns en lösning.
Jag kan skylla på att det är svårt att lära gamla hundar sitta men det går faktiskt om man vill. Sååå....vill jag tillräckligt ? Nej, det är ju det som är mitt problem. Inser jag vad som sker ? Nej, inte det heller.
Visst känns det igen när man är aktiv alkis ?
Liksom med att börja ta de första stapplande stegen som nykter då jag hade enorm hjälp av andra människor med samma sjukdom, i mitt fall AA, så har jag idag hjälp av div diabetesforum på nätet. Men så länge jag inte accepterar att jag är maktlös inför sockermonstret så går det illa. Den där klassiska gyllene halvmetern mellan att rent tekniskt förstå problemet i hjärnan tills jag får ner förståelsen i hjärtat har liksom fått hack i vägen när det gäller sockret.
Jag märker ju att jag plockar fram en massa olika undanflykter som tex att jag är för gammal för förändring, det är liksom kört ändå. Men, vem vill ruttna nerifrån ? Bli blind ? Återigen....beteendet är exakt lika som när jag var aktiv alkis !! Vaf-n......jag kan ju det här !!! Men har inte accepterat sjukdomen fullt ut.
Jag travesterar AA's första steg : Vi erkände att vi var maktlösa inför sockret – att våra liv hade blivit ohanterliga.
Inte så svårt att fatta kan jag tycka men ändå....
Helt rätt
Så är det faktiskt, likheterna är enorma mellan alkohol- och sockerberoende. Alkohol, nikotin, socker knyter an till samma belöningsreceptorer i hjärnan.
Jag har ersatt alkohol med choklad. Inte bra alls. Dags att ta itu med det. Jag har inga problem med mitt blodsocker än, men kan få.
Finns det inte tolvstegsprogram för sockerberoende? Borde finnas kan man tycka.
Kram ?
Det
är inte ofta jag tänker på min missbrukstillvaro längre men ibland poppar det upp tankar.
Just nu om hur vi beroende har svårt att lämna den stil vi hade när vi gled in i missbruket. Många av oss har stannat nånstans runt 20års ålder vad gäller musik, underhållning i viss mån även klädstil och mest syns det på narkomaner.
Nu kom dessa tankar tillbaka när jag kör Rolling Stones nya (tänk....nya :-O Mick Jagger är ju helt konserverad i tobaksröken !!) på repeat och som släpptes i april. Med tanke på hans livsstil och hans överlevnad så funderar jag på om jag trots allt inte valt rätt väg ????? Nåja, hur som helst så tycker gubben som skriver detta att "Living in a ghosttown" är så jävla bra så det rycker i fötterna :-)) Numera får man vara glad för det minsta !
Jag
kan helt klart jämföra situationen med alla begränsningar som är i samhället nu med hur det var när jag var aktiv.
Allt måste planeras in i minsta detalj om jag ska iväg nånstans, det är inte bara att dra iväg, och jag får så obehagliga känslor av det.
Att ställa om och leva ett liv i frihet utan några begränsningar som att ha alkohol så det räcker hela veckan eller till nästa ställe är ju en gudomlig känsla. Och ännu mer fritt blev det ju när jag tog pension !! Bara jag, bilen och vägen avbrutet av längre flygtripper. Mellanlandning hemma för att se över huset och tomten och planering för nästa resa.
Att få känna den fina smaken av frihet går inte att beskriva med ord utan måste upplevas ! Jag älskar att lära mig nya saker, se nya saker, träffa andra människor, uppleva nya kulturer....kasta mig ut i det okända som under den aktiva tiden var ett stort nej,nej,nej !! Fan ta den som kom och försökte få mig att följa med på nya saker !! Jag har egentligen aldrig mått bra av att vara instängd så det blev ju verkligen kämpigt när jag var aktiv då jag emot alla mina sinnen låste in mig själv med hjälp av spriten. Det är ju inte direkt utvecklande att supa sig till sömns....
Märkligt nog upptäcker jag att det finns delar av hjärnan som har gömt kunskap som jag trodde var förlorat för länge sen. Fast jag varit nykter några år så "repareras" minnesdelar fortfarande i stordatorn. Undrar hur det går till ??? Men jag är tacksam för det !! Är väl bara en tidsfråga innan systemet backar bakåt pga ålder. Jag har mer och mer funderat på hur min hjärna har pallat med allt krökande ?? De sista åren var jag ju i stort sett, mer eller mindre, påverkad hela tiden. Och jag hade ju en period i livet när pengarna tröt och jag kokade egen sprit med rätt usel renhet och jag började osa ammoniak. Så pass mycket så folk på jobbet undrade om jag hade målat om hemma.... Jag är fortfarande så imponerad över att mina njurar fortfarande fungerar :-))
Det är märkligt att kroppen kan klara sån misshandel som alkohol faktiskt utgör. Den gamla sketchen om "Verkmästaren i magen" är bara så sann !! Alkohol är på många sätt en spännande drog eftersom vi fortsätter att hälla i oss den fast vi så väl vet att den är ett starkt gift. Och dessutom ett sånt väldigt onödigt gift.
Mitt liv som nykter är ju så ofantligt mycket bättre än som aktiv drinkare. Tragiskt nog tog det många år från det jag blev medveten om mitt beroende till jag lyckades ta mig ur det. Från det jag sökte hjälp första gången till jag själv åkte på behandling tog det nästan på dagen 10 år. Mycket elände och massor av pengar som försvann där.
Men idag är jag nykter och tänker så bli resten av dagen och då vaknar jag automatiskt nykter i morgon !!
Lovely ❤️
Du är en verklig förebild Adde på många sätt. Din äventyrslystnad gillar jag! Kommer kanske dithän själv, även om jag trivs bäst i Sverige. Finns mycket att uppleva här också.
Kram ?
Sverige
är ofantligt fint !!! Jag har bott och jobbat på en mängd olika ställen i landet och nu de sista åren farit kors och tvärs genom landet för att beta av sånt jag missat tidigare. Jag har upptäckt helt osannolikt vackra små hotell utspridda i ingenstans, hittat varsamt renoverade affärer från förra seklets barndom, besökt historiskt och kulturellt intressanta ställen (som jag såg som totalt ointressanta som aktiv), glidit omkring på helt ödsliga vägar i Norrland, besökt helt fantastiska företag som också ligger ute i ingenstans där det erbjuds hantverk, växter och andra saker!!
Jag planerar lite för en längre resa i Asien nästa år men det är inte alls säkert att den blir av. En sak i taget...typ...
Och allt detta enbart på grund av att jag inte tar första glaset !!
Extra tack idag
För din tråd och inlägg om fördelarna, livsvinsten, i den långa tidens nykterhet. Behövdes extra mycket denna dag. Tack för att du fortsätter att dela med dig!
Extra tack idag
För din tråd och inlägg om fördelarna, livsvinsten, i den långa tidens nykterhet. Behövdes extra mycket denna dag. Tack för att du fortsätter att dela med dig!
Måste
väl vara Li-Lo som citerar Joe Cocker i början av forumet ? Nog skulle jag ha användning av en miljon dollar...
Helt off-topic men bara för att...
Jag
har varit ute på vift i Sommarsverige och återigen noterat frånvaron av fulla människor.
När jag var aktiv var det obligatoriskt att vara "salongsberusad" när jag var ute på ledig tid och minglade med folk. Jag trodde seriöst att det var normalt, att alla gjorde så. Så fel jag hade.
Jag kommer så väl ihåg när jag bevistade en RixFm-spelning och där såg en pappa som var betydligt mer än salongsberusad och som hade sin lille son med sig. Grabben försökte stötta och leda sin pappa och hade inte en möjlighet att hinna med att se nåt av de uppträdande artisterna vilket säkert var upprinnelsen till besöket.
Den lille grabben hade den hårda vägen fått se hur det onormala blivit normalt och det sätter sina spår i hans framtida liv.
Jag fick sånt oerhört dåligt mående av att se det men kunde inte förmå mig att hitta på nåt sätt att hjälpa grabben.
Den här stängda sommaren har utan tvekan skadat så många barn som inte haft nåt ställe att kunna fly till och hämta andan på så det kommer att komma en kraftig reaktion i dåligt, uselt, mående framöver. Vi behöver sannerligen återinföra den gamla sortens fritidsgårdar med aktiviteter för barn under hela sommaren. Nu är det som tur är på sina ställen rena ideella krafter som fixar det men det säger sig självt att de inte kan driva runt det med egna pengar.
Och det är politiska krafter, påhejade av alkoholindustrin, som vill luckra upp alkoholmonopolet och det är ju avgjort det sista vi och våra barn behöver. Jag är visserligen nykter och har dessutom en bra nykterhet som är en del av mitt liv men jag är så sanslöst less på alkisar och medberoende så det ger mig kräkkänslor. Som nykter alkoholist. stolt sådan, så ger dessa kräkkänslor mig en milt sagt dubbel mening. Men jag kan mildra den genom att visa att det går mycket bra att vara nykter för min egen skull och då ger det även effekt på de som är runt mig.
Jag är en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull och det tack vare att jag inte tar det första glaset.
Så enkelt men så svårt att inse innan jag slog i min personliga botten.
Tankvärda ord ?
Och jag skriver under på vartenda ett!
Kram ?
Oavsett
längd på nykterheten så är inte livet alltid en dans på rosor eller att man svävar på rosa moln.
Livet pågår hur jag än behandlar min kropp och det är motgångar blandat med medgångar.
Just nu är jag inne i väldigt svängiga känslolägen som jag inte trivs med, allt blir enklare om jag bara flyter fram. Men så är livet för alla, inte bara nyktra alkoholister. Jag känner att jag på nåt sätt sitter fast utvecklingsmässigt fast jag har gjort en del spännande kortresor de sista månaderna. Såna besöksresor som legat och grott länge och som nu blivit av men nu börjar det bli tomt. Jag är i behov av att lära mig nytt och möta nya kulturer och nya landskap/städer men Sverige börjar bli utslitet av mig och min lilla bil nu !
Jag vet att många nyktra/drogfria beroendepersoner är livrädda för att kliva ur sin komfortzon medan jag är precis tvärtom. Jag har ju så ofantligt mycket att upptäcka som jag tidigare bara söp bort !! Och med stigande ålder så kommer ju den bortre gränsen allt närmare så det är ju lite bråttom....
Jag har börjat att planera en längre resa i Asien men det törs inte fan boka nåt nu när gränser stängs och öppnas i en takt som inte nån kan förutse. Och i Europa är det ju helkaos om vad som gäller ??!!
Jag fattar ju var min rädsla för instängdhet kommer från och det är ju den känslan när alkoholen styrde hela mitt liv. Hela tiden ha stenkoll på att ha alkohol så det räckte till och alltid veta var närmsta, öppna, bolag fanns. Snacka om att vara inlåst i beteenden ! Jag visste var varenda bolag låg i hela mellansverige och det tack vare det jobb jag då hade. För inte så länge sen åkte jag förbi en håla där jag handlat ransonen och kunde inte lokalisera platsen i mitt minne så jag svängde helt sonika av den nya förbifarten och återupplivade gamla minnen :-))) Och jorå.....bolaget låg där det skulle :-)) Och nej, jag gick inte in :-))
Jag kommer att dra iväg nån vecka i mitten av september men hålla mig i Sverige så jag inte blir sittandes i nåt svindyrt land typ Norge. Resplanen är bara planerad väldig översiktsmässigt men ännu inte riktigt tidsbestämd. Ibland är ju planeringen halva resan och gör så att jag har nåt gött att se fram emot. Vilket är välbehövligt...
Allt sånt här underlättas om jag inte tar det första glaset.
Alla landskap besökta?
Har du verkligen besökt alla landskap? Kanske dags att göra det igen och denna gång ha som målsättning att bara se helt nya saker i det landskapet, då får du vara noga med researchen.
Förstår verkligen att din ”res-tarm” plågas svårt i dessa coronatider ?
Kram ?
Jo
jag har besökt alla landskap i Sverige :-) En del är liksom bara såna där transportsträckor medan andra är svåra att slita sig ifrån. Det där med utsikter innefattande vatten, grönt och berg står upp i halsen numera :-)) Jag vill ha lite mer substans vad gäller det gamla och det som utgör grunden till Sveriges välfärd. Helt klart imponerad över den gamla sortens hantverksskicklighet oavsett vad det handlar om. Och en sak som det pratas tyst om......kampen mot alkoholen på de gigantiska arbetsplatser som fanns i landet i början av 1900-talet.
Arbetsgivarna lade ner enorma belopp på att skärma av arbetsplatserna så att det skulle vara så svårt som möjligt att skaffa sprit. Biografer, teatrar, föreläsningar av alla de slag fanns att tillgå så att det nyktra livet skulle bli bättre.
Vi har lite att lära av den gamla tiden.
Tänkt lite likadant
I Emil-filmerna är ju pappa Anton nykterist. Emil och griseknoen äter sig onyktra på jästa körsbär och Emils mamma drar med sig honom till ”nykterhetslogen”.
Det är min enda kunskap om samhällets arbete med nykterheten historiskt. Onekligen har vi en del att lära oss.
Kram ?
Tänk
att säkerhetskopiering av mobilen kan skapa så goa minnen !
Av nån anledning så flimrade alla kontakter i telefonboken förbi när jag satt och väntade på att tekniken skulle bli klar och jag började fundera på om det kanske är dags att rensa i listan. Jag vet inte hur ni gör men jag har den slarviga förmågan att när ett nummer väl hamnat i boken så blir det kvar.....
Nu tuggade jag igenom från A till Ö och tog bort nummer från mitt jobbliv som absolut inte behövs längre men jag kollade också på gamla alkisnummer där jag kollade vissa mot hitta.se och där jag direkt kunde kasta en del för det fanns inte längre eller hade en helt annan abonnent nu. (Hur länge är ett nummer i karantän innan det ges ut igen ??) En sms'ade jag till men inte fått svar av och en ringde jag till och jotjena..... vi tjattrade i över en timme :-))
Vi var tillsammans på vår-höstmöten för rätt många år sen men sen kom det sk livet emellan och vi tappade kontakten. Hon har en betydligt längre nykterhet än jag så hon är ju en av Di Gamle som jag lyssnar till och som jag har sånt förtroende till. Vi har båda genomgått lite service innefattande utbytesdelar i kroppen och vi har var och en för sig gjort exakt samma saker när det gäller bedövning och smärtlindring och det visar ju på att vi båda har en gemensam och väldigt stabil grund som vi vilar på. Vi klarade morfinet, inte utan problem, men utan vidare triggande på vårt beroendesystem och vi tackade vår "utbildning" i vårt sätt att vara och de livsregler vi lärt inom AA. Båda lade vi av med morfinet så tidigt det över huvud taget var möjligt och jag är glad att jag insåg det. Vi opererades i olika landsändar men vi såg till vår stora häpnad att både hon och jag hade fått morfin utskrivet i sån mängd så det hade räckt till en Thailandresa med all-inclusive ink fickpengar om vi sålt det på torget. Uselt :(
Vi är lika överens om att vårt jobb med oss själva, och att vi okritiskt lyssnade på Di Gamle, i början av nykterheten har gett oss den stabila nykterhet och den sköna sinnesro vi idag har. Att prioritera mig själv och mitt egna mående före allt annat har betytt så mycket och är också en stor anledning till att jag idag har ett överskott i min självkänsla. Självkänslan är en färskvara som jag hela tiden måste sköta om och fylla på, ger jag ut mer än jag fyller på så innebär det dåligt mående. Och ett dåligt mående leder förr eller senare till ett återfall.
Det blev ett riktigt bra telefonsamtal och i morgon ska jag ringa några till och hoppas på att de är talbara.
Jag skänker en tanke till alla alkoholister jag träffat genom åren som inte längre är med oss i detta livet.
En del som jag antar tagit återfall och supit sig till döds och andra som haft förmånen att få leva ett nyktert liv och dött på ett "normalt" sätt.
Sköt om er så ni får dö på ett "normalt" sätt hörrni !
Det hoppas jag också!
Att de är talbara alltså. Läste någonstans att ”uppklarningsprocenten” hos AA är 7-8 procent, så många av dina vänner har nog supit ihjäl sig tyvärr.
Överskott av självkänsla låter helt underbart ? Dit vill jag också!
Kram ?
Jag
har ingen aning om hur stor/liten "uppklarningsprocenten" är hos AA ? Eftersom de allra flesta är helt anonyma och ingen har koll på hur många som går på möten så förstår jag inte hur man ska kunna kolla nykterheten hos deltagarna ? AA får heller inga bidrag utifrån utan är helt självförsörjande genom frivilliga bidrag från deltagarna så det går ju inte heller att kolla. Även för mig som gått på ett antal möten genom åren så är det stört omöjligt att säga hur många som klarar sig. Liksom här på forumet så är genomströmningen ibland stor, vissa tar återfall och skäms och återkommer inte, vissa känner sig stabila efter ett tag här och slutar skriva, andra tycker att de minsann inte behöver det här och försvinner, att kolla fortsatt nykterhet här på forumet är nog lika omöjligt.
Även vissa "vetenskapliga" undersökningar ska tas med en stor nypa salt då en del frågor läggs i mun av undersökaren, typ "Som man frågar får man svar", och det som många undersökare inte fattar är att vi alkisar är världsmästare i att manipulera svaren så de passar oss.
Det enda säkra jag sett är att fortsätter man att gå på AA och gör den genomgripande förändringen av sig själv som behövs så håller man återfallet borta. Men jag har inga siffror på det.
"AA kräver inga inträdes- eller medlemsavgifter. Vi är självförsörjande genom egna frivilliga bidrag. AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution, ej heller till annan rörelse av något slag. Vi deltar inte i offentliga debatter och framträder varken som förespråkare för eller motståndare till något annat."
Helt
fräckt stjäl jag denna text skriven av Camilla G i fb-gruppen "Medberoende". Den är så bra !!!
Jag tycker också att den så tydligt visar likheterna mellan beroende och medberoende !
För oss beroende så är ju förändringen av oss själva nyckeln till livet.
"? Att släppa taget kan vara oerhört utmanande rent av svårt. Oavsett om vi håller fast vid våra tankar om framtiden eller dåtiden och vi fortsätter att göra om samma misstag från vårt förflutna om och om igen i vårt sinne - så kan det kännas ganska ont när vi ska släppa taget och gå vidare..
Det desperata försöket att hålla fast vid de saker som vi så väl känner till och är trygga för oss som också begränsar vår förmåga att uppleva glädje och glädje i nuet.
Livet handlar om ständig förändring. Det innebär att oavsett hur mycket vi än vill behålla saker som de är, kommer vi förr eller senare att konfronteras med obevekliga förändringar, oavsett om vi gillar det eller inte. Antingen växer vi eller förtvinar och dör precis som i naturen ?
Fast så fort vi slutar med att kontrollera vår omgivning öppnar vi oss för nya möjligheter och vägval
Att släppa taget betyder inte att glömma det betyder bara att du förlåter dig själv och lär av dina misstag. Så börja redan idag
✨Släpp taget om personer som tar din energi.
✨Personer som enbart delar med sig av klagomål, problem, katastrofer, rädslor och som dömer andra.
✨Personer som aldrig kan dela med sig av något positivt eller glädjefyllt.
✨Personer som aldrig ser dig eller lyssnar till det du har att säga med ett genuint intresse.
✨Personer som enbart pratar om sig själva och vill ha all uppmärksamhet.
#släpptaget "
När jag
var en aktiv alkoholist var jag helt säker på att jag var helt ensam om mitt knepiga beteende som tex gömma sprit, smygsupa, ljuga om de allra enklaste grejer, lägga upp strategier om hur jag skulle kunna dricka, och köpa, min sprit i lugn och ro.
Lättnaden de första dagarna på behandlingen var helt enorm när jag insåg att jag inte alls var ensam om mina stolligheter ! Vi alla hade precis samma beteende och en del hade tom finslipat sitt gömmande till beundransvärda nivåer ! Tyvärr skrev jag inte ner alla "tips" för det hade jag kanske kunnat tjäna pengar på :-)
Under mitt hela tillfrisknande fram till nu så ser jag ju att vi beroende är som en jättelik familj med enäggstvillingar och det är så fascinerande ! Det är ju också en anledning till att jag känner igen en alkis innan hen ens har öppnat munnen för beteendet är en spegel av mitt. Och då, under behandlingen, kände jag för första gången samhörighet med andra.....jag som alltid varit så ensam.
Jag har tidigare lagt upp en länk till Jellinek-kurvan som visar var vi är på skalan neråt OCH uppåt om vi väljer att förändra våra liv. Samma kurva finns för anhöriga och det visar med all tydlighet att vi, på båda "sidor" av sjukdomen, följs åt och med väldigt lika beteende OCH samma möjlighet att välja att tillfriskna.
Just det där med inse att jag ingår i en gemenskap gör det så väldigt mycket enklare att jobba med mitt egna tillfrisknande för det finns alltid folk att fråga om : "Hur gjorde du". Och får jag då ett svar så MÅSTE jag lyssna för det kan vara livsavgörande för mig. Ett återfall kan betyda döden för mig eftersom sjukdomen är kronisk, progressiv och dödlig MEN fullständigt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset.
Medpatienter under behandlingen som envisades med egna ideér om hur de skulle göra tog i regel återfall direkt vid utskrivningen. En man fixade sin skilsmässa redan på Kastrup då han skulle flyga hem medan hans fru kom med planet han skulle åka med. Han var knölfull och vips så var den sagan all. En annan åkte till närmsta bolag för han trodde att han kunde dricka "normalt" nu när han genomgått en behandling......utan att ha fattat nåt.
Alkoholen ÄR listig, falsk och väldigt, väldigt, stark. Jag kan hålla sjukdomen stången genom att välja att inte dricka just idag och göra en genomgripande förändring av mitt liv.
Ta hand om er !
Tack!
Stort tack för påminnelsen om allvaret - och om betydelsen av gemenskap för ensamvargar som jag upplever att många av oss är.
Men inte här och inte med vad denna sjukdom gör med oss.
Jag tänker att jag alltid måste vara medveten om risken det innebär att leva med alkoholberoendet, som en fond i mitt liv. Tacksamheten att vara nykter är oändligt stor och för första gången upplever jag också en sorts litenhet- att allt går inte att bemästra- att ge efter och inte slåss är den enda utvägen.
Tack för alla dina inlägg och liksom hälsningar från den lång-nyktra sidan, betyder mycket för oss som är på den ny-nyktra. Önskar dig en fin söndag! ?
Fina
ord Se klart !! Och så sanna " - att allt går inte att bemästra- att ge efter och inte slåss är den enda utvägen." Är bara så rätt !!!!
Smaka lite på ordet ödmjukhet i ställer för "litenhet" ! När vi inser att vi inte ska slåss emot växer vi och inser att vi har ett val att göra var dag och då blir det enklare att hantera med ödmjukhet ! = Mjuk inför ödet !
Kram på dig Se klart !
Hmmm....
en fundering som legat och skvalpat i skallen i flera år men som jag inte ägnat nån större uppmärksamhet åt tidigare flyter nu upp till ytan genom att några lyfter det här och på annat sätt.
Tidigt i min nykterhet märkte jag att jag inte klarade att följa med nyheterna och då framförallt tv-dito.
Jag klarar att läsa nyheter men orkar inte med tex halvtimmesprogram. Och då är jag ju nyfiken på i stort sett allt men klarar alltså inte att ta in det via rörlig media.
Jag har tidigare bara accepterat "handikappet" eftersom jag haft annat att tänka på och andra sätt att införskaffa nyheter på. Men nu har jag blivit nyfiken på varför det här sker i huvudet och skulle vara kul få veta vad som gör det.
Så fram med vettiga ideér nu !
Ingen tv alls?
Tittar du inte på andra tv-program heller? Dokumentärer? Är det inlärning du har problem med via rörlig bild, eller även underhållning? Och det gick utmärkt när du var onykter?
Spännande! Något har kanske inte reparerat sig som det ska hos dig? Ingen jätteförlust, men ändå spännande att ta reda på ev orsak.
När man är utmattad påverkas frontalloben. Där finns kognitiva förmågor, konsekvenstänk och inlärning bland annat. En del läker inte helt efteråt, kan tex inte läsa böcker någonsin igen.
Min känsla är att alkoholen också påverkar frontalloben. Konsekvenstänk tex ?
Kram ?
Intressant
Jag kollar knappt på tv överhuvudtaget sedan jag blev nykter. Det gäller inte specifikt nyheter utan även filmer och särskilt serier går bort helt. Har funderat på varför det har blivit så men vet inte riktigt. På något sätt känns det som om jag hellre vill göra och uppleva saker själv, i stället för att titta när andra gör det på tv. Märkligt, men det är inget jag stör mig på. Riktigt bra dokumentärer som rör djur och natur kan jag dock titta på med stor behållning.
Min hjärna måste väl ha blivit annorlunda på något sätt.?
Deckare,
dokumentärer och andra liknande program går jättebra. Gillar deckare skarpt och plöjer igenom alla gratiskanaler men sorterar rätt friskt :-)) Det är just nyheterna som inte funkar och, som sagt, jag har hört fler som upplevt samma sak. Kan det vara att nyheterna riktar in sig på tråkiga saker och det har jag ju fått nog av under min aktiva tid ?
Efter skilsmässoköret med åtföljande PTSD försvann tyvärr koncentrationsförmågan såpass att jag inte kan hålla koncentrationen för att kunna läsa böcker. Men det är ju en annan sak.....
Som gubbe får jag väl räkna med lite krigsskador efter ett stundtals tufft liv !
Mycket tråkiga nyheter på Tv..
Har för många år sedan slutat att se på nyheter och även slutat läsa dagstidningar..Oftast står det bara om en massa elände. Vi har haft nog av tråkigheter Pga alkohol redan..Nu när vi fått nya chanser att ha ett bättre liv, vill man se och höra saker som är bra eller spännande. Jag ser gärna på humoristiska filmer..Tycker om att skratta. Tror inte du missar så mycket Adde när du inte ser på nyheterna..Jag hade en period av stress för många år sedan, då jag hade svårt att koncentrera mig på att läsa böcker..När jag vilade upp mig efter skilsmässan, och allt började lugna ner sig, kunde jag läsa böcker igen..?..Det kan ju bli så för dig med Adde..
Det
varierar väldigt mycket hur ofta jag loggar in här, och det beror helt på mina egna tankar och sinnestillstånd.
Av nån konstig känsla idag på morgonen så kom jag att tänka på alla som kommit och gått på detta forum genom åren. Vissa har satt outplånliga intryck hos mig medan många bara försvunnit. Det går ju inte att komma ifrån att jag funderar över hur det gått för alla dessa?? Och är det så att de följer mallen att en tredjedel går ut i ren nykterhet, en tredjedel tar ett återfall men kommer tillbaka eller den sista tredjedelen som går helt tillbaka till sitt gamla drickande som leder till för tidig död ? Jag kommer aldrig att få veta det men tankarna finns ju där.
Jag har ju alltid varit medveten om att om jag kan hitta den rätta lösningen på att hjälpa folk till en nykterhet med sinnesro så blir jag miljardär många gånger om. Nu inser jag ju att piller inte är den rätta vägen för då byter jag ju ett beroende mot ett annat men en kram kan aldrig överförbrukas ! Och jag börjar tro mer och mer att den rätta vägen är att mötas irl med massor av kramar som gör oss till människor och inte bara alkisar ! Forumet är så fantastiskt bra men kan aldrig ersätta en fysisk kram !
Detta konstiga år så har ju alla aa's stormöten och konvent varit inställda och jag undrar om det kommer att kunna avläsas i beroendestatistiken om nåt år ? (Jag hatar eg sån statistik för bakom varje siffra finns en människa i nöd)
Jag kan ju bara gå till mig själv som nynykter hur oerhört mycket dessa stormöten betydde för mitt lärande i den nya sköna värld som låg framför mina fötter. Hur många misstag jag slapp göra för att jag lyssnade på de som gått före mig. Kommer ihåg hur full skallen var när jag åkte ifrån dessa möten, hur lång tid det tog att smälta allt, att jag inte fattade vissa saker innan jag var mogen att förstå dem och att de sen klappade till mig med besked ett halvår...år efter :-O Den otroligt omtumlande upplevelsen 1.5 år in i nykterhet när jag var helt loss i min nykterhet och i vem jag egentligen var/är och en anhörig/fd medberoende ställer sig på scenen vid avslutningen på Gullbranna och säger exakt det jag letat efter !!! Hon gav mig min framtid, min egen person, min väg till att bli en helt egen människa med ett eget värde och inte "bara" en alkis ! Jag är för evigt tacksam för denna okända kvinna som hjälpte mig !
Idag är jag en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull och jag är en människa som alla andra med mina fel och brister men jag kan acceptera det för jag ÄR en människa med en alldeles egen identitet som är värd att älskas precis som jag är.
Och det resultat beror på att jag gjort en genomgripande förändring av mitt liv och att jag inte tar det första glaset.
Så enkelt
Aldrig ta första glaset.
Men ändå så svårt. Blir så ledsen varje gång någon här på forumet börjar lufta tankar om att ”dricka lite”, för då vet jag att återfallet bara är en tidsfråga ?
Det är väldigt sorgligt att så många faller bort från forumet. Alla borde som du och några få andra gör - titta in då och då och säga ”hej, allt är bra med mig i mitt nyktra liv”.
Kram ?
Tacksam!
Och glad för dina inlägg- en kram från mitt liv i framtiden, så fint! ?
Hej Adde och andra
Som svar på Det av Adde
Här tittar jag in från mitt nyktra liv och säger allt är bra! Inte alltid förstås men alltid nykter och allt är bättre så. Drygt åtta års nykterhet bakom mej och resten av livet blir också nyktert. Inte förhandlingsbart.
Liksom du tänker jag på alla som passerat här och hoppas att det går bra. Men jag tror inte på dessa som börjar prata om att dricka ibland. Det kanske går men just jag tror inte på det. Därför läser jag sällan här och skriver inte just heller. Var och en har sitt liv och sitt val. Och det verkar omöjligt att lära sej detta av andras erfarenheter.
Till skillnad från dej Adde så slutade jag helt utan AA eller nåt sånt. Med egen vilja och stor hjälp av detta forum. Det som hjälpte mej mest var att känna igen mitt eget beteende i andra. Det var en sån lättnad! Vi är många och det följer ofta samma mönster. Var och en gör som den tycker funkar bäst. Jag blev också lättad när jag förstod att man kan bli nykter på egen hand. Jag bor på en ort där det är omöjligt att vara anonym och jag kunde inte tänka mej att söka hjälp utifrån. Så jag kan visa att det går att sluta på egen hand och att det finns ett gott liv i nykterheten. Men ta aldrig det första glaset!
Santorini
Vill bara säga att jag blir varmglad i magen av att höra att du har det fint. Tack för ditt inhopp!
Li-Lo
Alkoholhjälpen
Hej Adde och Santorini,
här kommer ett livstecken från mig också. Jag tillhör den första tredjedelen du nämner Adde, som gått ut i ren och fungerande nykterhet.
Min nykterhet är trygg, säker och stabil. Och det är inga tomma ord, eller frampressat med vita knogar, från min sida. Jag har ju lång erfarenhet, det är snart 50 år sedan min första berusning. Jag har kört hela registret, från de första underbara berusningarna, via hemska ångestdrypande fylleslag, utvecklat periodiskt drickande, bakfyllor med pre-delirium och svåra kramper, men också haft två långa nyktra perioder tidigare. Så jag vet hur jag fungerar och vad som behövs för en stabil nykterhet.
Precis som dig Santorini så slutade jag på egen hand, med hjälp av egen vilja och beslutsamhet, samt med en hel del stöd här på detta forum. Utan kemiska preparat eller ”professionella förståsigpåare”.
Mitt engagemang här på forumet avtar mer och mer. Jag är in och läser ibland, men skriver ytterst sällan. Efter att ha läst här på forumet nu i sådär en 5-6 år, upptäcker man att det är ungefär samma mönster och upprepningar hela tiden.
Några kommer in här och är fast beslutna och övertygade att sluta med alkoholen. Dessa klarar sig oftast bra. Sedan är det de som är lite osäkra, och bara tror och hoppas att de ska klara att leva utan alkohol. Dessa klarar sig mindre bra, och måste ofta ta någon eller några vändor i alkoträsket till innan full insikt uppnås.
Det tråkiga och jobbiga i längden är dessa som minsann ska klara av ett kontrollerat drickande, eller ännu värre, förespråkar att kontrollerat drickande är ett alternativ. Nej! Alkoholister har aldrig, och kommer aldrig, att klara av att bara dricka lite och bara ibland. Alkohol är en sinnesförändrande och starkt beroendeframkallande drog. Har någon druckit sig till ett beroende, så finns det ingen reversibel process där denne person genom att fortsätta dricka kan bli av med sitt beroende. Lika lite som en heroinist skulle klara av att knarka kontrollerat genom att bara ta en liten sil framför TV:n på lördagskvällarna.
Självklart låter jag det första glaset stå orört, eftersom det bakom detta står en lång rad glas fram till en för tidigt grävd grav.
/Pi31415
Tack
Santorini och Pi31415 för era viktiga tankar hur ett nyktert liv skapas och behålls !
Håller helt med Pi..
Det finns ingen alkoholsubstans som kan intas i kontrollerade mängder om vi en gång fått in beroendet i vår hjärna..Beroendet är livslångt..Åh vad kul att ni fina förebilder både Santorini och Pi är inne och skriver..Kramar..???
Du
har så rätt miss lyckad ! En oerhört viktigt kunskap som spar liv !
I min "grundutbildning" ingick att lära mig AA's (då) 5 deviser......och att lära mig att använda dem !!!
Ta det lugnt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Gör det enkelt
Lev och låt leva
Jag betade av den ena efter den andra och livet blev så mycket enklare när jag kunde använda dem. Tex så hade jag svårigheter med "Ta det lugnt" och fick rådet att alltid ställa mig i den längsta kön för att lära mig att jag egentligen inte har så förbannat bråttom jämt.
Den 3e punkten "Det viktigaste först" trodde jag från början var att prioritera olika materiella handlingar alltså att planlägga allt jag skulle göra. Sen var det en klok man som sa "Gör det enkelt" och se till att DU är det viktigaste du har och du ska sätta det först. Javisst.....jag är ju den viktigaste personen i mitt liv !! Sköter jag inte om mig själv så rasar allt annat.
Det som jag ofta slirade på i början var "Lev och låt leva". Som nynykter ska jag ju hjälpa alla andra med problem och det är så lätt att kasta sig in i andras liv och styra och ställa. Om jag går all-in så tappar jag ju bort mig själv och riskerar att dras med i deras ras.......alltså.....lära mig sätta gränser. Men jag tycker fortfarande att det är sorgligt när jag ser den enorma påhittigheten hos folk som inte vill sluta dricka utan ska envisas med förstöra sitt liv
genom olika konstiga upplägga för att kunna ljuga för sig själv. De lurar ju ingen annan än sig själv. Men idag vet jag att jag inte kan påverka utan beslutet om en förändring måste komma från dem själva.
Som den late person jag är så har ju devisen "En sak i sänder" suttit som en smäck :-))) Behöver nog inte utveckla det :-)))
För övrigt tycker jag att den nya layouten är piss !! Inte minst denna sorgkant som omgärdar mitt inlägg nu......det gör att det känns som en dödsruna.
Tillgänglighetsanpassad?
Jag tror att den nya layouten är tillgänglighetsanpassad för personer med dålig syn. Kanske. Men alla förändringar är jobbiga i början. Vi vänjer oss snart.
Kram ?
Jo
det finns nåt trams som heter så och inte är förankrat i verkligheten. Alla dessa understrykningar gör det väldigt svårläst för mig. Och sorgkanten när jag skriver ett inlägg är just bara....sorglig.
Många
har ju uppfattningen att om man varit nykter en tid så är faran över.
Det stämmer inte.
Ibland dyker tankar upp hos mig under vissa, ibland konstiga, situationer att det skulle sitta fint med en riktigt cigg (Players, utan filter, finns i Åskbollen :-) ) (John Silver utan filter var reserven ! Jag var tvungen att googla om den finns kvar !) och en stadig grogg ! En grogg alltså........inte som på slutet några stadiga klunkar direkt ur flaskan.
2 ggr nu den senaste tiden när det varit dagsregn har tankarna kommit till mig. Sitter skönt under ett tak och låter tankarna flöda fritt och mår rätt bra och kollar in busvädret. Det var ju snubblande nära att jag förlorade mitt hem och om jag hade överlevt såhär långt så hade jag knappast suttit under ett tak i mitt eget ägandes hus.
Nej, jag lever inte farligt med mina tankar för idag kan jag handskas med dem. Och det är utan nån som helst tvekan att alkoholen och jag stundtals har haft ett riktigt bra och skojigt liv innan den tog över hela mitt liv. Och gjorde mig till ett vrak. Så jag har en väldig respekt för giftet jag har hällt i mig i så många år och jag ser till att alltid hålla mig uppdaterad över hur det en gång var när jag mådde som allra sämst. Söndagsmornar när jag skulle ha startsupen och den kom upp i raketfart och hamnade, i bästa fall, i toaletten, och jag nästan grät för att ha förlorat en sup, har jag alltid i friskt minne. Jag kom sen på att om jag grundade med några klunkar starköl så stannade supen kvar. Ett tips jag bjuder på......
Annars är hösten för mig en dyster årstid och numera har vi ju ingen vinter så hösten kväver mig i nästan 6 månader. Och den här säsongen kan jag väl bara glömma att åka till ett land med värme och sol. Jag är en ljusmänniska och får nog börja köra med en ljuslampa för att ha en chans att komma ur det här med förståndet i behåll. Med stigande ålder så krymper ju mina framtidsplaner och jag har på senare år betat av min bucketlist så jag har inga självklara mål att se fram emot. Och mata duvor sittandes på en parkbänk är inte min grej.
Jag tänker iaf inte dricka idag utan gå ut och jobba lite med sånt jag skjutit på.
Låt bli spriten hörrni !
Ljuslampa låter perfekt
En sådan skulle jag också ha! Mår riktigt dåligt av mörkret. Riktigt ledsen blir jag när jag läser om hur illa det var på slutet för din del med drickandet. Tack och lov att du tog dig ur det ??
Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!
Kram ?
För
några timmar var Berra äldre än jag under forumets cirkus :-)))
Kul att nån är beredd att ta över pensionärsrollen :-)))
Adde och Berra
mina bästaste forumbrorsor ??/ mt
Men hallå Adde!
Du talar i tungor, jag fattar nada.
Jag har minst sex år kvar innan jag kan mantla den rollen, på heltid.
Då ska jag bli tidsmiljonär, och det känns långt borta, tyvärr.
Hej Mulletanten, long time, no see!
Berra
Forumet
blev ju helt snurrigt pga av tappad modul vid uppdatering (vilket kanske skulle upplysas om av admin ?) och då stod det att du hade längre tid på forumet än vad jag har :-))
Och om du tror att du får obegränsat med tid som pensionär så har du fel !!! Jag fattar inte hur jag hade tid att jobba ??? Om man frågar nån pensionär om man ska göra nåt tillsammans så åker almanackan fram direkt och det beror INTE på att man måste skriva ner allt pga demens :-)))
Tiden går så fort så du är snart en del av oss grå :-))
Oooops...
jag fick en riktig flashback idag när jag läste om att Systembolaget fyller 65 år !
Som jag skrivit så många gånger tidigare så var sällskapet med alkoholen väldigt kul och skönt från början innan den lite listigt tog över mitt liv. Jag hade provat några gånger att "köpa ut" själv innan jag fyllde 18 och det funkade ibland, det blev ju liksom en sport det där :-)) Och lyckan blev total när jag på min myndighetsdag gick in på bolaget och jag fick visa mitt leg :-)) Expediten tittade forskande på mig som om jag fuskade.....
Men min tid hos bolaget var rätt sällsynt fram till nånstans 25-30 år då det blev mer frekvent. Men det var nåt visst med att gå fram till disken och beställa vad man skulle ha och i takt med att alkoholismen stärkte sitt grepp om mig blev det mer och mer skämsigt att gå fram. För att inte tala om att skramla in med tomglas till deras automat.
Det blev ju bättre med självplocket men nog fan satt samma kassörska där varje gång. Även om jag valde en kö med en ny kassörska så nog bytte de innan jag kom fram :-(( Sen började x'et att jobba en dag i veckan på....häpp...just det...Bolaget så min "runda" hos olika bolag krympte rätt ordentligt.
Sen fick jag ett jobb där jag täckte in nästan hela mellansverige så inköpen blev ju lite enklare. Men även där lärde sig expediterna att känna igen mig. Det klassiska med att alkisen åker runt till olika bolag....Hade spriten sålts fritt i livsmedelshandeln hade jag helt klart inte överlevt. Jag har träffat många som varit stadig kund hos närmaste bensinstation där de köper folköl och de tycker ju också att det är jobbigt med samma expediter.
I artikeln jag läste om bolaget skrev de om en låt jag glömt ! Cornelius med "En halvböj blues" !!! Underbar låt och helt anpassad till mig fast jag väntade ju på uppföljaren "En helböj" :-))) Men låten är riktigt bra !! Och när begreppet halvböj kom blev det ju ett skämt på bolaget......kändes proffsigt att beställa en halvböj :-))
För er som inte vet : En halvböj låg i en transportbur under disken och var bolagets största säljare och på slutet min stående diet, dvs en kvarter Explorer. Ja, egentligen levde jag ju på en helböj den senare delen av alkislivet....
Det är rätt skönt att inte vara bakfull hörrni....
Jag minns
Att jag lånade storasysters leg och köpte på Systemet.
Var såååå nervös. Vi var inte ett dugg lika?
Åkte inte fast en enda gång. Tror inte det funkat idag.
Sonen som blev 18 nyss sa till mig när jag vägrade handla ut att det är ju jättesvårt att få tag på A.
YES ? (tänkte jag )
Ja ingen bakfylla denna fina söndag?
Nostalgi
En kvarting Explorer har aldrig tillhört min diet, men jag minns ju tiden då man fick köa på bolaget och beställa över disk. Jag hade också några olika bolag som jag alternerade emellan. Minns också hur man nästan varje gång köade bakom någon som stank bakfylla lång väg. Jag blev alltid lika ledsen och tänkte ”hur lång tid har jag till det stadiet?”
Fy fan vad skönt att vi har lagt det där bakom oss.
Min ex-svärmor fyller 75 år och jag tänkte köpa en stor orkidé. Hennes son, mina barns pappa, tyckte jag skulle köpa vin istället. Jag är tveksam. Dels innebär det att jag måste gå till bolaget, vilket jag i och för sig klarar utan problem tror jag. Men dels är jag numer anti till att ge bort alkohol som present. Har inte bestämt mig än hur jag ska göra.
Kram ?
Andrahalvlek
min åsikt är solklar !!!
Jag ger aldrig någonsin bort alkohol i nån form för jag vet hur det kan bli och jag vet inte hur det tas emot !
Vad sägs om en rejäl fruktkorg istället ?
Håller med
Jag håller med Adde, tänk om man ger det till någon som är på dag 3.?
Kram
Mmm
Ni har rätt. Jag tycker så också. Blev lite ställd bara när han sa så. Jag ska gå till en delikatessbutik och köpa lite ostar och oliver och annat gott istället ?
Kram ?
Ibland
blir jag så häpen över min hjärnas krokiga vägar :-O
Direkt på morgonen kom jag att tänka på denna ljuvliga reklam :
"- Du Perikles – ka' Du sige mig – hvornaar smager en Tuborg bedst?
- Hvergang!"
Och JAAAA ! Jag är kraftig motståndare till all sorts alkoholreklam !!! Men ibland har de överträffat sig själva !
Som den här : "Den er lumsk" Kommer ni ihåg ? Jag älskade den då när den kom :-)) Det var för ölen med namnet Dynamit. Och den var verkligen lömsk ! På den tiden var det ju inte alls vanligt med alkoholstark öl så det blev ju en ny erfarenhet. Och den gick inte att köpa i Sverige så den var ju ett givet val när man turade över.
Och på den tiden när kommersiell radio var förbjuden och man lyssnade på Radio Luxemburg och de hade reklam för Babycham och min lycka när jag sen hittade den i butiker utomlands och kunde köpa den !! Mitt minne är att den var ruggigt söt...De gjorde reklam för Maggi Cube också men det var ju inte lika kul.....
Guiness var ju också nåt som förekom flitigt i div media och jag gillade den. För övrigt den enda öl som jag vägrade att halsa direkt från flaskan, den ska avnjutas i glas ! Vet ni förresten att Guiness som exporteras kommer i form av frystorkat pulver och blandas med landets vatten men efter otaliga smakprover så det blir samma produkt.
Idag ser jag ingen alkoholreklam alls och det är ju jättebra för det är ju bevisat att det skadar.
Men sen tog alkoholen över mitt liv och allt gyllene skimmer tvärdog i takt med att baksmällan blev värre och värre.
Idag är jag otroligt glad för att jag hann sluta i tid innan jag kom till det riktiga vägvalet bårhus eller dårhus...
Elefantöl
Minns inte reklamen men minns ölen. Så jävla äckligt stark ? Man drack bara för att bli full.
Kram ?
Nu
skar'u inte va' sån Andrahalvlek :-))) Elefantölen blev aldrig nån favorit hos mig heller men det berodde inte på alkoholstyrkan ! Har för mig att det var nåt i smaken som inte fungerade tillsammans med mina alkoholhärdade smaklökar ?
Senare i livet var ju inte smaken det jag litade på, bara styrkan på ölen. 3 <3 var favoriten ett tag men sen blev det bara den som hade mest promille...
"Men
du som varit nykter så länge kan väl börja leva normalt ? "
Ehhhh...va ??
"Ja det kan väl inte vara skoj att ständigt se andra dricka och du får bara titta på ?"
En sån person som resonerar på det sättet har inte en susning om vad ett nyktert liv innebär.
Det är totalt meningslöst att försöka förklara för hen att jag antagligen har många gånger roligare av att titta på fulla människor och att jag sen njuter av att se samma människor dagen efter ! Men ok...jag klarar inte en helkväll med helfulla, eller ens "salongsberusade", innan jag blir trött i hela huvudet av tjattret.
Mitt liv idag är så oändligt mycket bättre än när jag var aktiv alkis så ibland har jag svårt att tro det. Då är det bra att påminna sig på olika sätt bla genom att läsa här. Jag mår på alla sätt bättre idag och kan njuta fullt ut av alla mina sinnen som inte är bedövade med alkohol eller kemikalier.
Efter ett antal försök till att få hjälp att komma ur skiten så tog jag själv beslut om att åka på behandling. Jag är mycket väl medveten om att jag hade det så förspänt just då så jag kunde betala själv. Med tanke på vad Bolaget drar in på alkoholen så skulle en behandling, för de som verkligen vill, vara gratis. Men nu är det inte så och jag kastade mig ut i nåt jag inte hade en susning om vad det skulle leda till. Då ville jag ju att DE skulle fixa MIG och insåg inte alls att det är jag själv som måste göra jobbet, ingen annan kan "göra" mig nykter.
Med facit i handen så ser jag ju att jag gjorde det rätta utan att veta om det ! Jag bad om hjälp !!
Att ödmjukt böja på nacken och be om hjälp är det svåraste som finns men är också det viktigaste för en alkoholist.
Det är skillnaden på liv och död.
Den behandlingskostnaden är den i särklass bästa investering jag någonsin gjort !!
Och ja, jag har en längre nykterhet MEN min nykterhet är fortfarande en färskvara som jag måste vårda ömt. Jag har fortfarande bara en armlängd till det första glaset och jag vet att ett glas är för mycket medan hundra är för lite för mig.... Jag sköter om min nykterhet efter bästa förmåga och jag ser alltid till att prioritera mitt eget mående före allt annat. Jag har lärt mig att sätta gränser, ibland nästan brutalt, för att jag inte ska bli dränerad på energi.
Och just därför har jag ett sånt bra liv så jag njuter av att titta på de som dricker...till en viss gräns sen är det natta för mig :-) Och för mig är det ett väldigt normalt liv !
Sköt om er !!
Tack Adde ❤️
Tack för att du berättar och påminner oss. Jag tror att du har SÅ rätt!
Kram ?
Ja så rätt du har. Sen att
Ja så rätt du har. Sen att man själv suttit där och tjatat är ju oxå rätt avskräckande ?sköt om dig, det ska jag göra. Jullan
Hög igenkänning Adde!
Som svar på "Men av Adde
Inte orkar man med onykta människor särskilt länge. Men det ”problemet” kan man leva med. Dom som inte har beroendeproblem förstår inte att man inte kan dricka alkohol igen. Förstår inte heller att vi är nöjda ändå. När man inte tycker synd om sej själv för det så går det utmärkt. I början då jag inte drack och kände mej tvungen att förklara sa jag att det blivit för mycket eller nåt sånt. Då fick man ibland höra att ”ett glas kan du väl ta”. Det är ju det som är problemet, att vi inte kan det.
Jag hade en lustig dröm inatt som jag tydligt kom ihåg då jag vaknade. Jag var ute med nån som tyckte att vi skulle ta en öl. Och då jag beställde frågade jag om dom hade alkoholfri öl. Ja i alla fall sån som inte var så stark, svarade killen i baren. ”Den får inte vara starkare än 0,5 procent” sa jag. Det tycker jag visar att även mitt undermedvetna är på det klara med att jag är nykterist, haha! Men jag håller med om att nykterhet är en färskvara som du säger, man får inte glömma det.
Ja jag
veeeet....jag ska ta sikte på de som gått före mig !!!
Men ibland kan jag känna, på gott och ont, att det är bra att ha en bekant som ännu inte hittat den nyktra vägen.
Hon är den absolut bästa påminnaren om hur jag en gång hade det och det på ett så bra sätt så jag blir nästintill fyllesvettig !!! Min egen ångest som var så brutal en gång i tiden blir så glasklar när jag chattar med henne och det finns nog inget bättre sätt för mig att hålla mig på den nyktra vägen.
Snäll ni där ute....ta inte första glaset !!!
Jajösses....
faktiskt inte ofta jag blir överraskad när det gäller alkoholberoende men igår hände det :-O
Blev lite ställd när jag fick veta att en bekant, långt ifrån att vara vän..., har grava alkoholproblem. Han har tur att han har en som vet hur det är och vilken lösning det finns. Från att ha varit en person jag hållit avstånd till, av orättvisa orsaker ser jag nu, till att känna samhörighet till genom ett enda samtal.
Jag har genom ombud, som han har förtroende för, erbjudit mig att tala om hur jag en gång gjort och numera gör.
Det blir spännande att se om han nappar, jag vet ju vad han går igenom nu och hur han känner sig nu när han är avslöjad. Svårt att låta bli att påverka men jag vet ju också hur viktigt det är att smida medans järnet är varmt. I vanlig ordning finns inga undersökningar men aa-folks närvaro på tillnyktringsavdelningar får många att välja den nyktra vägen när de får möta nån som gått igenom samma trauma. Tvärtom finns ju självklart också, jag har ju själv träffat bla en man som låg inne på TNE för fylla för 3e gången och tvärnekar till att ha problem. Jag har ingen aning om han lever fortfarande.
Den här mannen har fått rådet att söka hjälp på ett behandlingshem så det verkar ju ha blivit en öppning till att söka en lösning av egen fri vilja men han kan ju behöva en knuff för att komma dit.
Blir spännande detta :-)) Jag började ju mitt seriösa sökande (började eg under sommaren men hittade inget vettigt förrän vid den här tiden) ungefär i denna tid på året och blev ju erbjuden en plats innan jul men enl gammal fin alkistradition så sköt jag ju på det tills helgerna var över :-)) Det gällde ju att supa färdigt och jag är ju inte alls ensam om den strategin !! Vad sägs om damer som skjutit upp inställelsen med att skylla på att de har tid bokad hos damfrissan :-)))
12e och sista steget i AA's program lyder :
12. När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
Enligt mig ett av de allra viktigaste stegen jag kan göra för att få andra att uppleva en stabil nykterhet.
Håller med!
När man själv fått hjälp känns det självklart att hjälpa andra i sin tur. Som ringar på vattnet sprider sig kunskap och välvilja vidare ❤️
Kram ?
Lite
kul att en söndagsmorgon få lite omröring i hjärnkontoret när jag läser inlägg där klockan går en timme före mig :-)))
Inte svårt att relatera till min aktiva tid då det ibland var svårt att veta vilken dag det var :-))
Myter
runt alkoholdrickandet är otroligt svåra att sudda ut. Här är ett försök att lösa det :
https://nordicwelfare.org/popnad/artiklar/risken-for-cancer-okar-for-va…
En
tid ligger framöver som för mig bara är urjobbig. Och det av flera skäl.
1) Ensamheten förstärks och självmorden ökar.
2) Jag försöker förhålla mig till miljön och det fast jag är en vit äldre man. Att se detta otäcka köpvansinne som ökar år efter år utan nån som helst tanke på cirkulär ekonomi. Helt klart ett beroende av gigantiska mått.
3) Att se hur fyllan påverkar familjer utan att jag kan påverka det :-( Been there, done that....och det är fortfarande väldigt obehagliga minnen.
I år är det extra jobbigt eftersom det mesta är stängt där man som ensamstående kan ta sin tillflykt. Jag väntar på besked och känner en lätt panik inför utsikten att det också stängs ner. Vad göra då ???? Jag är otroligt glad för att jag inte dricker idag för hade jag varit aktiv så hade det nog gått åt helvete. Men jag är ju väldigt medveten om att jag lever på gränsen och att jag kan halka över om jag inte ser till mitt mående.
Jag googlade runt i höstas på olika event under julen och där fanns inget. Så helt plötsligt exploderade marknaden och det fanns massor......och jag var sen på bollen och allt var fullbokat :-( Fan...... Jag är uppenbarligen inte ensam om att söka flyktvägar. Och det känns ju hoppingivande :-)
Jag ser fram emot en tid då Corona är en öl och Donald har Duck som efternamn. Ja, jag har snott den från fb...
Edit :
Och precis där fick jag bekräftelse på att de 3 värsta dagarna är räddade :-) <3 Ska nog köpa en lott :-)
Så bra att räddningen
kom... Jag önskar dig goda dagar ända fram till nästa år?
Det börjar bli, nej det är nån slags jubileum sen vi möttes här... det är dryga tio år sen jag först loggade in. Jag är obeskrivligt tacksam för forumet och du är en av dem som var mig till stört och bäst hjälp där i början.... Det var minsann inte bekvämt alla gånger❗️Du och Berra, de brorsor jag aldrig haft... och hittade här? Så mycket som hänt under de tio åren. Så mycket liv vi delat. Tack kära Adde för att jag fått följas åt med dig❣️ / mt
Julen
Håller helt med dig om dina julpunkter Adde. Har svårare och svårare för konsumtion.
I år är det dessutom fyllt med osäkerhet. För första gången har vi en person i vår närhet som är helt ensam. Det känns som en självklar sak att fråga om hen vill komma till oss och fira.
Samtidigt ska vi ha plats för två äldre också varav den ena är väldigt smittorädd. Ja, om Corona bara hade varit en öl. Finns förövrigt ett vin med samma namn. Kanske är det symboliskt.
Skönt att julen ordnade sig för dig Adde. Vi borde alla bli bättre på att ta hand om varandra. Men LarsLerin är ändå en människa jag skulle tycka om att fira jul med. Hellre än Erik och Lotta.
Viktigt att planera
Åh, så skönt att det löste sig med julen för dig. Det måste vara skitjobbigt att vara ensam just på julen. Om det alla andra dagar på året är självvalt så är det inte det just då. Vi ska fira ihop i ”kärnfamiljen”. Jag, mina barn och deras pappa. Dotterns pojkvän deltar också, och min mamma faktiskt. Förra julen ville hon inte, hon var riktigt krasslig då. I år erbjöd jag henne men väntade mig ett nej, och fick ett överraskande ja från henne. ”Huset är ju stort och ni är inte så många, så det funkar att hålla rejält avstånd.”
Jag tänker inte föreslå en vit jul. Då får jag bara skit för det. ”Bara för att du har slutat dricka.” Vi får se om äldsta dottern föreslår det. Men det är nog inte sannolikt, hon vill nog inte ha sin kille surande hela julen för att han inte kan dricka svindyr whisky.
Kram ?
Adde
Åh så fint att få bekräftelse i min tråd av just dig?
Kram Pilla
Jag
har skaffat bannern som säger "Jag tar en Vit Jul" till min profilbild. Och jag är inte ensam, just nu vad jag kan se, så är det ca 13200 som gjort samma sak.
Jag fasar för effekterna av nerstängningen och supandet som nu är och förmodligen blir värre under julhelgen. Vem ska klara av att plocka upp alla trasiga barn ?? Det fungerade inte tidigare så hur ska det lösas framöver ?
Den här tiden var jag på det absoluta upploppet av min aktiva tid som alkoholist. Och det är en tid som fortfarande känns så nära fast det gått några år. Och jag är väldigt tacksam för att jag minns den tiden för det gör det så mycket enklare för mig att hålla mig på rätt sida. Men det mående jag hade sista månaden vill jag inte på nåt sätt ha tillbaka, inget är värt det tillståndet. Än idag fattar jag inte hur min kropp klarade av att jobba, supa, sova i en cirkel dag efter dag ?? Nu med facit i handen känns det nästan som att jag var en övermänniska, en stålman, en som stod över all fysik......jag borde inte ha klarat det. Det var det sista rycket tillsammans med alkoholen, nånstans inom visste jag att det nu var slut.
Hur hade jag klarat detta väder utan ljus ? Det hade jag inte gjort. Jag tycker det är väldigt jobbigt med bristen på sol och att jag inte kan påverka det genom att resa iväg eller göra nåt som piggar upp. Min ljusterapilampa ger en timmes effekt men kan inte jämföras med riktigt solig dag. Och naturen dryper av fukt som inte är bra för nånting.
Nåväl, jag har även min första dag på behandlingshemmet i färskt minne.....sjuksyrran som luktade på min vattenflaska, alkotestet, genomletningen av mitt bagage, att lämna ifrån sig mobilen och bilnycklarna, lunchen med han som skulle vara min mentor, träffen med mina alkiskompisar på avdelningen (som jag tyvärr glömt vad den kallades....Kamelen?? ), nattamackan med överjordiskt god leverpastej ! och slutligen att få lägga ner huvudet och slockna i princip direkt <3 Som jag skrivit tidigare : Jag har aldrig någonsin sovit så bra som jag gjorde den natten !!! Jag var hemma, allt var klart, jag var färdig att ta emot hjälp.....vilken enorm lättnad !!!
Det var så mycket jag inte förstod i början men jag litade från dag ett på "Di Gamle" som gått före mig, de visste ju vad de pratade om för de hade ju gjort samma resa som jag och hade den kunskapen som jag sökte. Jag fattade tex inte varför vi skulle vara bortkopplade från omvärlden, vi fick ju bara se på utvalda tv-program/film, ingen radio eller tidningar, inga egna böcker om de inte var ren AA-litteratur. Men efter nästan 3 veckor, av 4, så började pusselbitarna falla på plats ! Allt hade ju en mening, en mening som gäller alla oss som vill sluta dricka : Se till MITT eget mående och hur JAG ska göra för att uppnå bästa möjliga mående så JAG kan vara nykter för MIN egen skull. Vänd blicken inåt, lyssna på Di Gamle, gör det som är bra för mig och ta emot hjälp ! Så enkelt men samtidigt så svårt att fatta i början !
Fina minnen att plocka fram när dagen är grå och framtiden väldigt väldigt seg.
Jag är så glad för att jag tog beslutet att ta emot hjälp !
Påminnelse
Det är så nyttigt att påminna sig. Tack för att du delar med dig av dina minnen!
Jag funderar också på att pimpa min facebookbild med ”jag tar en vit jul”. Det vore för min del nästa steg att outa mig. Det är IOGT-NTO:s kampanj och jag har blivit medlem där. Orkar jag ta diskussionen med mina facebook-bekanta? Kommer någon ens att reagera?
Men jag håller med dig att oavsett om man är nykterist eller inte så är en vit jul att föredra för alla ❤️ Får ont i magen när jag tänker på alla dessa barn som far illa ?
Kram ?
Fint Adde
Tack för att du delar.
Kram!
Di gamle
Jag har läst dina inlägg Adde och det har betytt mycket för mig att läsa om din resa, om att det går. Jag har haft flera funderingar till dig här och du har haft så bra svar, du har även gjort inlägg i min tråd som förstod hur allvarlig sjukdomen är, att det är en sjukdom? jag har lämnat min trasiga man, jag och mina barn mår bra där vi bor nu ( tyvärr bara 1km från min exman men det är min hemby så det får vara så) han var nykter ( vad jag vet) i 4 månader, va med om en hemsk olycka och bröt ryggen, fick morfin och medicin mot nervsmärta, jag stöttade, va hemma från jobbet , tänkte att här kom vändningen för oss, han var ju så tacksam att han överlevt ( han var nykter vid olyckan) men snabbt gick det utför, aggresiv, stingslig så jag gick. Han började dricka, han dricker mycket, och han har förlorat så mycket, kört full på dan till den lilla butiken mitt på dan och många vet. Han nekade först att han drack, men vi har pratat och jag har föreslagit behandling men icke, nu vet jag att hans arbetsgivare varit där och pratat med honom, om att dom vet allt. Han jobbar inom räddningstjänst. Jag vill bara få bekräftelse på min oro, att visst verkar det vara ett tufft fall? Vad tror du ska till för förändring? Har även pratat med hans ex fru och jag har förstått att det är långt gånget, men nånstans så har jag ett litet hopp att det kanske blir bra om.... Men jag vet inte vad omet är längre, kanske bara om den högre makten kliver in? ?
Den
enda vägen är om han själv gör valet att sluta dricka, det finns inget annat alternativt om han tackar nej till att ta emot hjälp.
Jag hade klara problem med hur jag skulle göra efter min senaste operation där de vill ge mig morfin som jag helt "tufft" tackade nej till. Men framåt natten när effekten av ryggbedövningen och intravenöst paracetamol hade släppt helt så gick det inte längre utan jag fick ta emot bedövning med morfin :-O Just det som jag var så rädd för !! Jag som beroende ska ju inte hålla på med sånt för det triggar ju mitt beroende. Jag kände av morfinet i början i skallen när den välkända känslan av rus satte in men jag var på min vakt och jag kunde som tur var somna snabbt när smärtan försvann. Dagarna efter försökte jag hålla drogen så långt borta jag kunde men jag kan mycket väl tänka mig att många beroende tacksamt tar emot en "legal" drog och ber om långa recept på det. Vi alkisar är ju mästare på att manipulera så att simulera smärta för att få drogen är nog inga svårigheter. Och utan att jag bad om det så skrev läkaren ut ett recept med både kort-och långtidsverkande morfin för en hel månad !!! Hade jag sålt det på torget så hade det räckt till en rejäl långtidssemester ! Jag skällde ut läkaren efteråt och idioten var helt oförstående :-((
Ta gärna emot hjälp för din egen del, kanske ta en familjevecka på ett behandlingshem ? Besök https://www.al-anon.se/ och gå vidare med ditt egna liv. Du är värd att ha det bra och att få ett eget liv utan inblandning av alkoholisten.
Ta hand om dig själv och njut av Luciamorgon <3 Själv gillade jag skarpt de nyfikna renarna som strosade runt kåtan i SVT's lussemorgon !
Ps. För oss alkisar som fortfarande har ett jobb så är det den sista livlinan. Om, OM, han tackar ja till behandling via arbetsgivaren så hoppas jag innerligt att de skriver kontrakt på att han förlorar jobbet om han missköter sig. Det tvånget kan vara hans räddning. Ds
?
Tack för ditt svar, ja egentligen ska jag just nu se det som en "vanlig" separation men det ligger och skaver när man i sin närhet har någon som är så långt under isen och balanserar på linan, sa senast vi sågs att det finns två val nu, livet eller parkbänken. Morfinet var väl oundvikligt som du sa och han trappade ut det enligt schema, men äter gababentin mot nervsmärta som är outhärdlig ( tvivlar inte där) har förstått att gababentin används även mot alkoholism men jag tror att morfint triggade beroendet och alkohol med gababentin gav ett maniskt beteende typ for upp och ner genom landet med tåg och bil för att tex köpa en skogsmaskin ( med bruten rygg?!) Nu har det lagt sig, isolerat sig, knappt kontakt med någon men erkände att han drack en kvarting varannan dag ( plus 7.3 cider) Hans arbetsgivare hoppas jag når fram, men med tanke på skadan så kommer han kanske aldrig mer tillbaka till jobbet. Så jag hoppas så han tar chansen till räddning. Som sagt jag försöker att förstå mekanismerna, balansera mig mellan medmänniska och medberoende men har ingen kontakt utan jag har sagt att han får be mig om hjälp. Men inte ett ord. Han är också ett vuxet barn så han är också relationmissbrukare så han har en lång väg. Ha en härlig lucia du med ?
Lånat
från Mera du : https://sverigesradio.se/avsnitt/1612388?fbclid=IwAR16x_YWTSSn50FoUX8Ku…