av Kaffetanten88

Kaffetanten88
lör, 2021-07-03 - 10:51

Nyaste medicinen hr gjort mig låg och lite deppig. Jag sover på den det gör jag. Den ska ju dra ner en från mani och det gör det ju. Men jag känner mig deppig. Nerstämd. Psykiatrikern vill att jag fortsätter. Hon hoppas ty det är övergående. Tråkigt bara efter att ha mått så bra. 😞

Liten tjej
mån, 2021-07-05 - 08:14

Hur länge har du känt så @Kaffetanten88? Jag känner själv att jag nästan aldrig är glad numera och så har jag känt i ett halvår ungefär. Jag tycker inte saker är roliga på samma sätt längre och har också svårt att ta tag i saker såsom städa och laga mat, det tar emot.

Varma kramar till dig💕

Kaffetanten88
mån, 2021-07-05 - 09:31

@Liten tjej Tack för ditt svar. Jag är ju bipolär. Jag har känt så här sen tonåren. Jag är aldrig ”normal” vad det nu innebär. Antingen har jag långa perioder av depression och ångest. Vi talar månader. Eller så är jag i mani. Den senaste maniperioden var 3 månader. Fick må bra i 3 månader iaf. Men det är ju falskt. Jag mår ju för bra. Det sliter på kroppen och hjärnan. Men hellre det än att vara nere. Senast i söndags var jag så nere att jag var sjukt nära att ta överdos men valde rätt val och hörde av mig till min syster som fick mig på bättre tankar. Så jag går ju djupt ner när jag dippar. Fram tills för 6,5 månad sen medicinerade jag med alkohol nu upplever jag allt helt ofiltrerat och det är en helt ny upplevelse för mig. Jag ser ju hur sjuk jag verkligen är. Jag vill hitta balans men det är svårt. ❤️ 6 månader säger du. Låter som du också är in en depression. Du kanske behöver hjälp att ta dig ur den?

Liten tjej
mån, 2021-07-05 - 12:34

@Kaffetanten88 det låter som du har en riktigt tuff resa och mitt halvår känns genast inget att gnälla över. Vilken kämpe du är❤️Jag hoppas verkligen du ska få rätt hjälp och rätt mediciner, känns inte så du har det just nu? Bra att du ringde din syster❤️är ni nära så hon alltid finns där för dig?

Jag tror kanske också det kan vara en depression även för mig men jag tror också att det skulle kunna vara så att den kommer utav för mycket alkohol de sista åren så jag tänkte först ta bort eller dra ner på den rejält och se hur jag mår då, känns det inte bättre till hösten kommer jag söka för det. Jag åkte på covid i vintras och var rätt dålig under en tid och jag tycker att jag blev väldigt dämpad och fick konstiga tankar även av det. Mycket dödsångest har jag haft efter den tiden, både för mig själv men mest mina nära och kära.

Varma kramar till dig💕

Andrahalvlek
mån, 2021-07-05 - 12:35

Åh, vad jag önskar att jag fick krama om dig. Viska i ditt öra att det blir bättre så småningom.

Du får väl medicin mot din bipolaritet? Och det förbannade venlafaxinet är verkligen ett rävgift 😡 Så fort du trappar upp eller ut den medicinen reagerar du med dåligt mående som utsättningssymptom.

Kolla sajten medvetenandning.se och se om du kan hitta en bra andningsövning att ta till när det krisar.

Kram 🐘

Kaffetanten88
mån, 2021-07-05 - 13:14

Jo nu på äldre dagar har jag och min syster kommit nära varandra. Jag kan alltid vara ärlig med henne. ❤️@Liten tjej Låter väldigt klokt att vara nykter först. Alkoholen ställer till med mycket. Om det inte går över så är det bra att du söker hjälp. Kramar! 💕

Jo då! Har inte fått litium men äter topimax, abilify, Latuda och olanzapine. Så mediciner har jag men hjälper gör de inte. Behöver nog börja med något starkare. @Andrahalvlek ❤️

Ska kolla in den där sidan. Tack. ❤️

Kaffetanten88
mån, 2021-07-05 - 21:19

Skulle behöva en egen liten lägenhet att fly till när sambon är på dåligt humör. Missförstå mig inte. Han är inte våldsam eller så. Men han är sur. Han blir som en ”pms-kärring”. Nu är båda deppiga och jag orkar inte. Jag vill vara ifred med min son. Hur fan ska det bli när vi flyttar till mindre.

Kaffetanten88
tis, 2021-07-06 - 15:10

Min fråga till er andra här inne. Vad är normalt? Alltså hur är man när man är ”normal” ? Jag tycker jag bar går från hypomanisk till depression växelvis hela tiden. Det är aldrig något läge mitt emellan. Kan aldrig minnas att det varit speciellt lugnt känslomässigt i mitt liv. Så hur känns det att vara normal? Vad är det jag ska sträva efter med min medicin? 😞❤️

Kaffetanten88
tors, 2021-07-08 - 05:43

Hade videomöte med min psykiatriker igår. Fick sluta med medicinen som gjorde mig deppig, hungrig och gav mig ångest. Vaknade tidigt. Men mår redan bättre. Får sova när jag kan helt enkelt. Ska testa propavan ikväll. Trappat ner venlafaxin ett steg till. Psykiatrikern vill ha bort den fort det märks. 😳 Jag försöker ta det lugnt med den. 1 tablett kvar nu.

Sisyfos
tors, 2021-07-08 - 07:31

Hoppas sonen är bättre!
Jag tror jag ska försöka prata om vad som är normalt… det är en jättestor fråga och jag tror att det kan ha lite olika svar för oss alla. Och när det inte är ”normalt” så är det lätt att missa för att det förändrar sig långsamt och jag märker det inte. Inte förrän man jag bra märker jag det själv.
När det är ”normalt” eller kanske som jag vill att det ska vara kan jag koncentrera mig, ta en sak i taget. Kommer igång med saker, känner livslust, är där och då. Min sambo är lättirriterad när han får sina dippar. Jag märker det på att han blir sur och grinig. Han märker säkert nåt liknande på mig.
Stress och att inte hinna tänka klart sina tankar är nog ett varningstecken för mig och när det börjar bli stökigt hemma. Annars tar jag undan men när det blir för mycket så går allt långsammare. Stor skillnad. Mycket mer trivsamt hemma när jag mår bra.
Det som jag skulle säga är normalt för mig eller åtminstone det läge jag vill ha är när jag kan koncentrera mig nog för att läsa en bok, när jag ser en sak som är lätt att rätta till och gör det genast, inte bara tänker att jag ska, när jag skrattar i stunden. När det är lagom ordning omkring mig. Inget pedanteri men ordning, det skapar lugn. När jag kan gå ute och uppleva omgivningen - känna in. När inte tankarna far hit och dit och jag är så splittrad att jag inte börjar med nåt.
Ordning i hemmet är viktigt tror jag. Det skapar lugn. Och också det där att vara här och nu. Jag är här, gör det här och det räcker. Jag behöver inte planera 100 andra saker. Jag kan göra klart och sen ta nästa. Det är vad jag vill ha. Eller planera en sak att se fram emot och sen göra den fullt ut, istället för att när man gör det man såg fram emot, vara i nästa planering.
Svår konst det där med måendet. Jag tror att det är lätt att det rusar iväg på topparna och man inte orkar när det vänder. Jag tror att man måste dra i bromsen och finna ro. Nu har du mycket ansvar med sonen och jag tror att det är viktigt att du får egentid för att vårda dig och din själ. Och när du har hittat din modell, dela gärna med dig för jag behöver få bättre koll själv 😅.

Kaffetanten88
tors, 2021-07-08 - 09:41

Tack för ditt utförliga svar. Det låter väldigt rimligt. @Sisyfos ❤️ Det är vad jag vill uppnå. Jag lever i väldigt mycket bergochdalbana just nu men hoppas det stabiliserar sig snart. Nu är det uppe igen men med ångest. Tror det är nedtrappningen av venlafaxinet som ger ångesten. Sen har vi det här med sömnen. Olanzapin fick mig att sova men gjorde mig deprimerad. Allt är en jäkla balansgång. Vi får se vad det blir av allt!