av Charlie70

Charlie70
lör, 2021-07-03 - 19:30

Det är inte över förrän det är över.

Vi har det bra på vår enkla semester. Avlösning i dag så jag kunde jympa. Sedan badade jag och flickan. Jättemysigt!

Ändå längtar jag efter något som kan ge mig ett svirr i skallen och i kroppen. Bara för en liten stund. Vin och snus är det som ligger närmast till hands så klart. Jag tänker att det enda som kan mota dessa tankar är tid genom envishet. Jag tänker INTE nyttja dessa droger mer. Sen är det bra med det PUNKT

Kram!

Varafrisk
lör, 2021-07-03 - 22:35

@Charlie70 Tack för att du berättar..om det svåra…om suget..men ändå att det är punkt!!

Jag vill skumpa vidare med dig🙏🏻🥰

Vet du….jag har faktiskt lust att fråga kuratorn hur hon tänker när hon stoppar in en prilla snus och vi är på en beroendemottagning😳

Kramar🥰

Se klart
mån, 2021-07-05 - 13:29

Svirret är ordet
Ibland famlat man efter det lite överallt
Inte sällan är svirr-suget också kopplat till stress men kanske ännu mer- krav?
En kravlös stund där en får ligga och fundera över livet- det är ju ett litet svirr i sig. Eller så är det iaf för mig. Märkt att jag tex ätit mycket mer än vanligt när jag haft så många människor kring mig- vars behov jag delvis känner ansvar för.
Men vi får ha en varm sten i fickan istället,
Kram 🌸

Charlie70
lör, 2021-07-10 - 07:04

Hemma från några dagars semester på annan ort. Jag, barnen, min pappa och särbo i en stuga. Det var trevligt! Allt fanns. Vackert väder, regnigt väder, gräsytor för flickan att skutta om kring på, en sjö att bada i, en båt att ro, tystnaden, djurlivet. Ja, det var skönt som ni förstår! Har aldrig tidigare semestrat med min pappa öht så det var en ny erfarenhet. Gick som sagt bra. Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God). Särbon drack vin varje dag. Ett glas rött eller vitt. Inte mer. Jag fick frågan varje dag om jag ville ha. Har inte berättat för dem att jag slutat dricka helt. Min pappa är nykter sedan snart 30 år. Min uppväxt präglades starkt av hans missbruk. Han kunde aldrig vara någon pappa eftersom missbruket gick före allt annat (känns igen, någon?). Nu tycker jag han jobbar jättefint med att vara den morfar till mina barn som han inte kunde vara pappa till mig. Tacksam för det. Vår kontakt är inte sådan att jag pratar med honom om mitt beroende. När den dagen kommer tar jag det nog från bogen att jag slutade under utmattningen och att jag sedan fortsatt på den inslagna vägen för att jag mår bra av det.

Resan hem blev kollektiv och lite lång för oss alla. När vi kom hem var blodsockret i botten och kylen tom. Snabb inhandling. Barnen ville ha Coca cola med argumentet att det är fredag, jag köpte två alkoholfria öl. När jag kom hem kastade jag mig över den ena. Då ser jag att sonen mycket nogsamt kontrollerade ölen så att den verkligen var alkoholfri. Intressant. Trodde han litade på mig nu.

Längtan efter svirret finns kvar. Men konstigt nog, när möjligheten finns (särbons vin) så lockar det mig inte ett dugg. Skulle aldrig få för mig att lyfta en flaska faktiskt. Inser det när den står framför mig. I fantasin kan jag mycket väl göra det. Och det är som du säger Se klart stress och trötthet som gör att längtan efter svirret vaknar. Att ha flickan på heltid innebär precis det.

Så glad att du vill skumpa vidare med mig Varafrisk!

Kram!

Charlie70
lör, 2021-07-10 - 10:23

Kopierar in mitt inlägg från Soffis tråd eftersom tankar kom upp där som jag aldrig riktigt tänkt tidigare.
Soffi jag har en pappa som aldrig kunde prestera bra nog. När det inte blev bra nog tog han till flaskan. Resulterade i att han hoppade av fina utbildningar, förlorade jobb och diverse andra tråkigheter. Jag tänkte tidigt att jag inte skulle hamna i den gropen. Tror jag var bara 12 år faktiskt när jag noterade hans beteende, mina likheter och stakade ut vägen för hur jag skulle hantera mina svagheter. Jag tog mig igenom min längre utbildning på bra nog och i jobbet blir det också bra nog. Slarvar lite, låter andra kontrollera och återkomma till mig med det. Bara för att överleva helt enkelt. När det gäller barnen fixar jag inte riktigt detta med bra nog. Vid närmare eftertanke tror jag att jag strävar efter att vara den perfekta mamman. I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. Hmmmm. Intressanta tankar jag inte tänkt tidigare. Får nog kopiera in detta inlägg i min tråd också. Tack Soffi för det!

Andrahalvlek
lör, 2021-07-10 - 11:56

@Charlie70 skrev:" I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra."

Men vi kan inte bära våra barn genom livet. Inte hela livet i alla fall. De kommer att drabbas av sjukdom, sorg och olycka på ett eller annat sätt. Men jag håller med, den tanken tål verkligen att tänkas på. Jag vill nog också ”överkompensera” och vara den allra bästa mamman, den mamman och pappan som jag inte fick eftersom min pappas missbruk präglade hela min uppväxt. Men jag bär det inte med mig hela tiden, jag agerar i stunden, sen vilar jag. Dansa, pausa, dansa, pausa.

Det är sorgligt att du och din pappa inte kan mötas känslomässigt. Att du inte kan berätta för honom att du har tagit beslutet att sluta dricka eftersom du inte ville traska i hans fotspår mer. Jag önskar innerligt att jag hade fått möjlighet att ta det snacket med min pappa på ålderns höst. Den möjligheten fick jag inte eftersom han dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk vid 61 års ålder, för 20 år sedan.

Kram 🐘

Sisyfos
mån, 2021-07-12 - 07:48

Ibland (rätt ofta) önskar jag att pappa hade levt lite längre. Undrar om jag hade vågat diskutera alkohol och beroende med honom. Pappa smygdrack från att jag blev tonåring. Sällan berusad så att jag märkte men han var ju själv rätt tydlig med att alkohol var farlig 🤫 så jag var väldigt orolig och kontrollerande. Tror att han tänkte som jag när jag drack… ändå inte så farligt, kan ju sluta, har ju flera uppehåll. För så var det. Jag tror inte att han var kemiskt beroende. Han drack periodvis för att hantera ångest. Varför kunde man inte bara ärva deras goda egenskaper? Jaja han hade ett relativt kontrollerat drickande hela livet. Han blev jättearg när vi försökte prata med honom. Där har jag i alla fall varit bättre. Jag vill inte heller prata om det men gör det ändå. Försöker förklara, men det är så svårt. Jag tror att han kämpade för sig själv med alla demoner och de är desamma som mina. Min syster och mamma släpper ut sina demoner åt andra att hantera. Mammas vägrar jag ta hand om. Hon klarar det faktiskt själv. Vi tar fram dem och tar hand om dem tillsammans. Min syster får fixa sina demoner själv. Jag är tydlig med vad jag behöver och så får det vara bra med det nu.
@Charlie70 skrev:"Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. "
Jag förstår känslan och jag tror att det finns en släng av medberoende i det där. Att vi är ansvariga för andras känslor också. Har funderat mycket på det där, för vad är egentligen en bra mamma? Lyckliga barn är ju det bästa. Vissa vill hellre ha framgångsrika. Inget av dem kan ju nånsin vara något för oss att sträva efter egentligen. I varje perfekt mammas skugga så finns det också ett barn som anpassar sig tror jag.
Ja, jag har ju fått lägga ner det där med perfekt. Mina barn var heller inte tillräckligt framgångsrika vare sig i skolan, bland vänner eller i sina sporter så att jag kunde leva genom det. De har haft sina svårigheter. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Borde ha läst mer, borde ha sett till att de hade större umgänge, borde haft större umgänge själv, borde ha jobbat mer med läxor, borde inte ha oroat dem genom att dricka. Men oavsett så hade de haft sina demoner att slåss med. Så jag tänker lite nu när en del saker som jag borde ha gjort är försent att vad de verkligen behöver är lite verktyg för att hantera livet själva. Villkorslös kärlek, uppmuntran och att jag faktiskt vågar prata om mina demoner med dem. Risken är stor att de blir lite likadana. Och de kanske kan vara lite mer förberedda om vi pratar om alkohol och orsaker beroende. Tänker också att det är viktigt för dem att kunna se sina framgångar, de presterar mycket bättre nu i skolan. Vissa mognar kanske lite sent och mycket hänger på självförtroende. Så att boosta det genom att peka på framgångar. Det kan vi göra!
@Charlie70 skrev:"Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God)"
Där ser du! Du är rätt imponerande att du kunde ta såna kommentarer utan att brusa upp. De är inne och tassar på ömma tår. Lätt att hamna i försvar och projicera sin egen osäkerhet på särskilt sina föräldrar. Egentligen vet du kanske att du gör ett väldigt bra jobb? För det tror jag verkligen.
Tänkte lite på din son som kollade alkoholhalten. Kanske kände han också av din stress när ni kom hem och mindes. Jag tänker att vi får vila i att vi inte är perfekta och också i att vi inte eftersträvar nåt från barnen. Tänker på scenen i ”Den perfekta sommaren” när Kjell Bergqvist kör över ett gupp och säger ”Skratta nu, man vet inte när det blir roligt nästa gång.”. Att ha ansvar för andras känslor är sjukt jobbigt och väldigt krävande.

Kennie
mån, 2021-07-19 - 12:19

Hej Charlie,
Hur har du det? Hoppas höften är bättre.. Håller med om politikkäbblet, känner ofta så.. Särskilt när man tänker på klimatet och att vår existens är hotad...

Charlie70
fre, 2021-07-23 - 08:14

Lugnt här. Min semester är slut sedan i måndags. Känns OK även om det är väääldigt skönt att ha just semester (stooor skillnad mot att vara sjukskriven). Flickan på kollo för första gången. Vi som står henne närmast har tappat hakan av häpnad. Från att aldrig ha sovit ensam eller varit utan oss föräldrar en enda dag, till att dra på kollo i 1,5 vecka. Tre dagar har gått och vi har inte hört ett pip. Märkligt. Och så skönt för henne.

Alkohol och snus är långt borta. Längtan efter en kick finns där. Stod senast i förrgår och övervägde inköp av nikotintuggummi som var på halva priset. Som tur är finns det ett förnuft långt bak i hjärnan som sa till mig att låta bli. Projekt vikt går trögt som tusan. Jag har lagt om kosten, det är inte där problemet sitter. Jag tror bara att det är så enkelt att jag nu håller på med projekt motverka viktuppgång efter snusstopp. Nästa år, när kroppen stabiliserat sig i avsaknaden av nikotin, kanske det händer att vikten går ned. Vet ej. Känns både tröstlöst och hoppfullt på samma gång....

Höftproblemet är ganska stort faktiskt. Blir värre och värre. Sökte ju läkare igen och har nu varit på MR. Har ju ingen diagnos med artros har nämnts några gånger. Har läst på lite hit och dit för att försöka hitta ett sätt att leva med det onda utan att ta smärtstillande (som faktiskt inte hjälper direkt heller)(hade jag druckit kan jag tänka mig att jag använt alkoholen för att döva det onda, hemska tanke). Nu testar jag att springa lite varje dag. Mycket cykel och jympa har det varit i mitt liv men har aldrig sprungit så ny erfarenhet. Med runstreak-rörelsen som inspirationskälla gå-springer jag en av mig uppmätt sträcka på 1,6 km (nästan) varje dag. Passet måste ta 20 minuter så man får inte vara för snabb. Jag styrketränar (rörelser som ska vara bra för mitt onda) efter 850 m och när jag är hemma igen. Alltihop tar 30-40 minuter. Jag är borta från hemmet max 20 minuter vilket gör att upplägget funkar även om flickan är hos mig. Målet är 1. att jag kan springa hela sträckan, 2, att det ska hjälpa mot det onda i knä och höft, 3. att jag genom daglig pulshöjande aktivitet bidrar till ett jämnare blodsocker vilket gynnar mina kostval och vikten.

Lite snabbt från mig. Nu ropas det på frukost som jag lovat fixa.

Kram!

Andrahalvlek
fre, 2021-07-23 - 10:18

@Charlie70 Det låter som ett svinbra träningsupplägg som passar både din kropp och din vardag. Det värsta man göra när man får ont är att bara sätta/lägga sig ner. Det gör inte värken mindre. Att stärka musklerna i höften är ju enormt viktigt för dig. För att staga upp runt höftkulan.

Vilken seger att dottern åkt på kollo 😍 Det är så härligt när de utmanar sina egna gränser och som förälder får man bara hänga på, även om man förstås har beredskap att fånga upp dem om det inte funkar. Som när de lärde sig att gå - de måste öva, öva, öva för att bli stabilare på sikt och vi föräldrar måste släppa taget en kort stund.

Kram 🐘

Charlie70
tis, 2021-07-27 - 21:01

Tittar in en snabbis eftersom jag känner att jag måste få en fråga på pränt här. Det gäller tänder. Har alltid haft bra tänder. Knappt några hål och inga i vuxen ålder. Nästan ingen tandsten. Har varit hyffsat skötsam och gått till tandläkaren vartannat år ungefär. Men, nu var det länge sedan sist. Har tänkt på det länge. Att jag måste boka tid men har inte kommit till skott. Varför? Jo för att det varit pinsamt. Jag har nämligen för ett par år sedan bommat två tider och sedan inte hört av mig igen till min tandläkare. Skälet till att jag bommade dessa två tider var - hör och häpna alkoholen. Båda gångerna drack jag dagen innan. Det finns inget samband, jag är inte rädd eller så, men det hände sig så. Ena gången bara glömde jag, nästa gång visste jag att jag hade en tid men drog täcket över huvudet och lät bli att gå dit (klokt) och att ringa och lämna återbud (dåligt). I går tänkte jag att det får vara bra nu och kontaktade en annan klinik som finns nästgårds hemma. Praktiskt ju. Fisk tid redan i dag. Tänkte att det blir en snabb affär som det brukar. Bilder, fysisk koll, ta lite tandsten - klart. Men nä. Tre plomber hade fallit ur. (Jag tror jag nämnde här att jag fick ont i tänderna när jag slutade snusa.. Nu fick jag en förklaring. Tror nikotinet har bedövat det onda.) Ja, så då fick tänderna lagas och en ny tid för tandstensborttagning senare i veckan. Tandläkaren noterade också skador på emaljen (Dricker jag mycket surt?) och att jag gnisslar tänder. De två senare grejerna har ju helt klart också med alkoholen att göra. Vin är surt. Något annat surt dricker inte jag. Tandgnisslingen beror på dålig, alkoholpåverkad "sömn" med ångest på det. Kan inte tänka mig att jag gnisslar tänder nuförtiden.
Så, kontentan av detta är att det inte endast är levern och hjärnan som påverkas av vår höga alkoholkonsumtion utan även tänderna. Jag skäms för misskötseln och är tacksam för att det inte hunnit gå så långt att tandrötterna skadats. Då hade det blivit jobbigt. Känner mig jättenöjd nu med mina nya fina lagningar av plast (de trasiga var faktiskt amalgamlagningar, så gamla som gatan).

Har mycket på jobbet och är trött vid dagens slut. Hänger inte riktigt med i vad som händer här inne just nu. Ser att det gått bra för dig Varafrisk med undersökningarna och resultaten av dem. Gläder mig! Ser att du varit inne också Vinäger, skönt att det rullar på. Blir sugen på att testa SUP och åka till Väderöarna eller varför inte Frankrike och dricka kaffe och äta croissant till frukost :-) Nu ska jag gå-springa min engelska mile för dagen. Sedan blir det nyheter.

Kram!

Andrahalvlek
tis, 2021-07-27 - 21:46

@Charlie70 Hu, gå till tandläkaren är ett dåligt samvete hos mig också. Brukar också ”bara” ha tandsten och amalgamfraktur. Men nu var det så länge sedan så jag skäms ögonen ur mig. Inställd på skäll. Måste ändå boka tid. Lite skäll har ingen dött av. Tack för påminnelsen.

Kram 🐘

Se klart
ons, 2021-07-28 - 09:45

God morgon @charlie, härligt att höra från dig. Ett tips ang tandläkaren är att istället gå ”lite för ofta” då hinner inget läskigt hända. Tvärtom kan man få beröm. Denna metod har jag utarbetat efter att som ung vuxen varit tandläkarrädd. Nu har det gått så långt att jag t om ser fram emot att gå dit… ja då har man kanske tråkigt.
Välkommen på kaffe och croissant på min terass! Kram.

Varafrisk
ons, 2021-07-28 - 10:59

@Charlie70 Tack för din omtanke gällande mina undersökningar😍 Gott att höra hur du har det!

Jag är precis tvärtom när det gäller tandläkare. Har haft en skräck för att få problem m tänderna. Så min förra tandläkare föreslog att jag skulle även gå t tandhygienist. Två ggr om året t tandhygienist och en gång t tandläkaren. Fick ny tandläkare förra året. Hon är superbra👌🏼Vet om mina alkoholproblem. Med spända käkar och problem m bettet så kändes liksom viktigt att berätta om det. Vad är hönan och vad är ägget liksom?
Skönt för dig att du har fina nya lagningar nu och att allt är bra👌🏼

Ha det fint☀️

Charlie70
lör, 2021-07-31 - 11:03

Märker att det går i perioder det här. Ser det egentligen som ett eget friskhetstecken att inte behöva forumet så mycket längre. Samtidigt följer jag ju inte er på samma sätt. Det hinner rinna mycket vatten under broarna här på några dagar bara. Tiden räcker inte till för mig att läsa ikapp.

Nu ville jag i alla fall gå in för att skriva om min tandblekning som sker nästa vecka. Lite grand känns den som en punkt för både rödvins- som snuskonsumtion. Nu investerar jag 4000kr i en laserbehandling. Då får man ju bannemej hålla sig ifrån sådant som missfärgar tänderna efteråt (tyvärr gäller det även kaffe och te...). Såg att Vakna Vacker funderade på om fler kunde känna kraftigt sug trots lång nykterhet. Mitt svar är att jag kan känna sug, inte kraftigt längre, men ett sug. Suget försvinner dock ganska snabbt och om jag skulle sniffa på ett glas rödvin skulle jag backa snarare än vilja dricka det. Tilltalar mig inte längre. Snuset samma sak men kanske lite kraftigare sug där. Har ju inte varit nikotinfri lika länge som alkoholfri. Jag har ofta tankar på (gäller både vin och snus) att man kanske skulle och det verkar ju gott och så vidare. Jag låter mig ha de tankarna. De är bara fantasier. Skulle det komma till kritan vill jag inte längre. Känner mig trygg med det.

Vet inte om jag har skrivit om mitt skratt tidigare? Andrahalvlek har gjort det i alla fall, det vet jag. Alltså jag skrattar så jag dööör nuförtiden. Sådant som jag tidigare drog lite på munnen åt skrattar jag så jag kiknar åt i dag. Som det var när jag var barn. Skrattet tar inte slut. Jag kan till och med skratta i opassande situationer utan att jag lyckas bärga mig. Knäppt men så befriande.
Kram!