Somnar efter kl 2 och vaknar 7.30. Vet inte om det är friskt eller sjukt faktiskt. Fördelen var att jag hann med två timmar på badplatsen innan klockan 12, i lugn och ro innan barnfamiljerna hunnit ut. När jag kom dit klockan 10 var jag helt ensam på badplatsen. Lyxigt 😍 Lägger mig på bryggan och dyker i vattnet så fort jag torkat på kroppen. Minst tio dopp hann jag med på den stunden. Jag verkligen älskar att ligga på rygg i vattnet och med hjälp av andningen hålla mig flytande en lång stund.

Jag är för rastlös för att ligga en hel dag på stranden, två timmar är lagom lång tid för mig. Har börjat lyssna på podden ”Hedman och Hedén - en beroendepodd”. Riktigt bra faktiskt. Jag har inte släppt sommarpraten, men jag har tappat sugen lite. På 20 sommarprat är det kanske 1 wow och 4-5 okej, övriga ger mig knappt någonting. Konkurrensen är ju knivskarp i dessa podd-tider. Men jag ska fortsätta lyssna på alla sommarprat för det är en bra övning i att ”ta vad man får”. Tror jag. Och plötsligt kommer det ett guldkorn som jag inte hade upptäckt annars.

Två timmars höneblund har jag hunnit med också efter den tidiga morgonen. I kväll ska jag åka till dottern och sova över, nu inleds min ”ansvarsvecka” igen. Skulle egentligen åkt dit med min mamma i eftermiddag men det dök plötsligt upp ett släktkalas på pappans sida. (Hur uppstår sådant helt plötsligt?) Och det trumfar förstås allt. Det är viktig att dottern känner sig som fortsatt naturlig del av den släkten. Det är min ex-svägerska som fyller år. Jag och min mamma får åka till dottern på besök imorgon eftermiddag istället.

Färdigbadad känner jag mig faktiskt efter typ tio bad idag, den kvoten har fyllts för idag. Färdigförkyld känner jag mig faktiskt också, även om jag får hostattacker fortfarande ibland.

Kram 🐘

Jag tror det är dag 8 utan socker nu. Muffinsen som jag bakade, som snarare smakade mer som banan-blåbärs-pannkaka var väldigt bra som ”tv-mys”. De mättar lite också, och då lägger sig suget. Jag mixade 4 bananer, 4 ägg, 1 tsk bakpulver och hällde i muffinsformar och sen toppade jag med några blåbär. Lätt att göra och lätt att frysa in, de behöver inte tina lång stund när man ska äta dem.

Det är verkligen prövningar man ställs inför hela tiden. Idag stod jag i kassakö på Dollarstore när jag var lite småhungrig. Himmel vad mycket godis och choklad de har vid kassorna 😱 Ikväll badade jag med dottern i havet och gick förbi en glasskiosk. Reflexmässigt tänker jag direkt choooklad, glasssss…. Men mitt medvetna förnuftiga jag får se till att jag tittar åt ett annat håll.

Det är ju inget idiotstopp det här på något sätt, men jag märker att jag mår bättre av det. Jag är inte alls lika hungrig och sugen längre, får nästan påminna mig att det är dags för måltid eller mellanmål. Tänk att sockret kan påverka så mycket, att det ökar hungern efter allt typ. Inte konstigt att man ökar i vikt.

Jag läste en artikel i DN där de hade gjort en studie på en urbefolkning som åt bra och rörde sig mycket. Deras kaloriförbränning skiljde sig 200 kcal jämfört med en ”normal” fetknopp. De var förstås inte överviktiga, men det spelade ingen roll att de rörde sig så mycket de gjorde för förbränningens skull. Slutsatsen av studien visar att det är viktigare vad vi äter än hur mycket vi tränar.

Om man plötsligt börjar röra på sig massor i kombo med bra kost, som i Biggest loser tex, så ökar förbränningen direkt men efter en tid anpassar sig kroppen efter den nya rörelsemängden och drar ner på förbränningen. Så man kan inte promenera bort pizzan, det bästa är att inte äta den. Och det var i huvudsak halvfabrikat och snabbmat man skulle undvika enligt studien.

Eftersom jag har testat alla bantningsdieter som finns sannolikt så kan jag bara hålla med. Det är inte svårt att gå ner i vikt, det svåra är att inte gå upp igen, för man orkar inte vara strikt hur länge som helst. Lösningen då är att hitta en kost som funkar alltid. Förstås.

Jag ska fortsätta vara strikt med socker, vitt mjöl och mjölk ett tag till. Yngsta dottern fyller år på fredag, då äter jag nog tårta och annat som döttrarna har bakat ihop. Nog. Får se. Smörgåstårta innehåller lite väl mycket vitt bröd för att det ska vara bra för mig, men det är ju inte kalasen man blir fet på - det är tiden mellan kalasen. Det jag får vara beredd på bara är att suget sätter in direkt. Jag hade helst velat ha en lugn sugfriperiod nu, men jag vet att det inträffar först efter två-tre sockerfria veckor.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Och man behöver ju inte bara tänka övervikt heller. Mqn ksn vqra helt normalviktig men ha kassa värden; förhöjt blodsocker, blodfetter, blodtryck etc. Jag var på läkarundersökning i höstas o hade då lite högt fastesocker o blodtryck. Ochvjag är helt normalviktig. Men drack ju jättemycket vin. Har inte kollat upp värdena sedan jag blev nykter, skulle kanske det.
Håller helt med dig om att socker är superberoende. Kämpar varje dag med det, godiset på kvällen...

Nyfiken, vilka sommarprat äe wow, vilka ok? Har helt tappat det. Men vill pricka in vissa som kommer. Gårdagens Keyyo valde jag bort.
Ha en fin dag, skönt att du är på benen igen!😍🤩🤸‍♀️

@Andrahalvlek skrev:" Lösningen då är att hitta en kost som funkar alltid. Förstås."

Exakt så. Jag bantar aldrig, men har lagt om min kost, inte för att nå ett viktmål, men för att bli hälsosammare. Med det så är ju en av effekterna att jag går ner i vikt. Inte jättesnabbt, men det gör inget för jag har tid på mig. Det är väl annars det som är problemet att man hittar en ny diet som man ska följa i x veckor för att gå ner y kilo. Men sen då? Det är såklart motiverande med resultat på vågen, men man orkar ju inte, som du säger, vara strikt hela tiden.

Men jag har ändå upplevt det som att du trots lasterna har en vettig kosthållning med din antiinflammatoriska mat i grunden? Och den känns det ju som att du kan hålla dig till utan någon speciell ansträngning? I så fall är det ju främst sötsuget som du behöver hålla i schack. Det kan ju vara lite problematiskt kanske, för man måste ju leva också och unna sig i rimliga mängder, men äter man choklad en gång i veckan kanske det gör att man är sugen på något sött hela tiden, om det nu är 2-3 sockerfria veckor som krävs för att suget ska försvinna.

Just sötsug är något som jag själv lyckligtvis inte är drabbad av.

@TappadIgen Ja, jag äter bra mat i grunden och försöker äta antiinflammatoriskt. Men jag är återfallsförbrytare och kan gå helt bananas på vitt bröd, färsk pasta, pizza, bullar, pommes. Vitt mjöl alltså. Socker och vitt mjöl för mig går hand i hand, gärna i kombo, och det blir lätt att jag överäter. Då blir jag ständigt hungrig/sugen, tar större portioner än jag behöver osv. Och det är just den mekanismen jag vill komma åt. Den triggas dessutom av stress, på samma sätt som alkohol. Det är ju SÅ synd om mig, klart jag är värd choklad 😢

Mitt blodtryck har sjunkit rejält sen jag blev nykter, det vet jag eftersom jag lämnar blod regelbundet. Så visst är nykterhet en hälsofaktor på många sätt.

Kram 🐘

@Sattva Bland årets sommarprat tycker jag ingen är wow 🤩 Inte på samma nivå som Stina Wollter och Patrik Lundberg. (även de kan man lyssna på i SR-appen). Jag har bara hunnit till Inger Nilsson (jag tar dem i ordning) och bäst hittills är Benjamin Ingrosso, Niklas Strömstedt, Denise Rudberg, Amelia Adamo och Anna Kinberg Batra. I den ordningen. Tycker jag.

Sök på Stina Wollters sommarprat från 2019 och Patrik Lundberg från 2020 i SR-appen. De två avsnitten är wow. Men det kanske är taskigt att lägga ribban så högt, konkurrensen är som sagt stenhård i dessa podd-tider.

Kram 🐘

Kan bara instämma med dig @andrahalvlek, både Stina Wollter och Patrik Lundberg är mina två absoluta favoriter. I år har jag inte lyssnat på ett enda utan varit upptagen med en rätt lång bok. Ska ta sommarpratarna i din ordning! Kram 🤗

@Andrahalvlek Stinas sommarprat har jag hört om men inte lyssnat på, än.
Patrik Lundberg googlade jag nyss. Verkar intressant! Tack för tipset!

@Andrahalvlek Patrik Lundberg uppskattar jag väldigt mycket som skribent. Så mycket att han är en av de få som jag fan-girlat lite och skrivit till att jag uppskattar hans skrivande. Han svarade faktiskt också, vilket jag inte hade räknat med. :o Det var alltså via e-mail, men jag har ändå inte hört hans sommarprat. Känns som att det skulle vara tungt att lyssna på.

@TappadIgen Patrik Lundberg skriver riktigt bra böcker och krönikor. Hans sommarprat är lite på samma tema som boken om hans mamma. Sorglig men viktig berättelse. Om folkhemmets uppgång och fall, jämställdhet, klassresor osv. Väcker mycket igenkänning hos mig och jag har via jobbet på olika sätt haft en hel del kontakt med Patrik och han svarar alltid snabbt. Han minns sina rötter väldigt väl och det hedrar honom verkligen.

Kram 🐘

Min mammas besök hos min yngsta dotter idag blev verkligen helt perfekt. Dottern var förväntansfull och strålade som en sol. Hon var väldigt nyfiken på sin present airfryern, som jag ska lära henne använda imorgon till middag. Dottern kallade den direkt ”pommesmaskin” så hon lär snart knäcka hur man tillagar just fryst pommes i den 😂 Men jag ska INTE lära henne det!

Min mamma var uppriktigt glad för dotterns skull, att hon har fått det så fint. ”Så här vill jag bo”. Vi fikade och gick en lagom lång promenad genom byn i rullatortempo. Pratade om och pekade på sådant som min mamma bara har läst om i tidningen tidigare. ”Åh, ser det ut så här på riktigt”.

En eftermiddag i makligt tempo med genuin gemenskap, där jag var den sammanhållande länken. När vi körde hem efter besöket sa min mamma: ”Åh, vad trevligt det har varit. Det här lever jag länge på ska du veta.” Så lite och så betydelsefullt för henne. Livets olika faser kan mötas och klicka i varandra, bara man genuint vill att de ska göra det.

Jag har som nykter intagit en annan hållning till min mamma. Jag låter henne babbla på om ditt och datt. Det är inte så viktigt att rätta henne hela tiden om hon blandar ihop saker eller säger ”fel” saker. Med mjuk hand försöker jag lotsa henne vidare i samtalsämnena istället för att rätta henne. Jag blir inte ens det minsta irriterad på henne längre, det är okej att hon är lite vimsig i tanken och pratar innan hon tänker. Jag bemöter henne som jag hoppas att min äldsta dotter ska bemöta mig när jag blir likadan om 20-25 år. Med kärlek och varsam hjälpande hand.

Min mamma är inte dement, hon börjar bara bli gammal (70+) och för varje år man åldras krymper liksom världen och det behövs inte mycket för att man ska tappa kollen. Hon kan bli lika vilsen mentalt som om hon vore utan sin rullator rent fysiskt om det är ett lite större sällskap och alla pratar i munnen på varandra. Hon har mer utbyte av ett möte på tu man hand eller som idag som trio. Det blir mer på hennes villkor då.

Minns mina barns pappa-mormor de sista åren i hennes liv, hur hon alltid deltog på alla släktkalas men hur hon bara satt där på en stol och flackade med blicken. Då och då sa någon några ord till henne, men för det mesta hängde hon inte med i snacket alls. En gång mot slutet satte jag mig på huk bredvid henne och frågade hur hon mådde. Hon fick tårar i ögonen och sa: ”Det här är inget liv”. Hon hade inte ens behållning av sällskap på slutet när hjärnan kopplade ner sektion efter sektion. Hon blev dement och dog vid 84 års ålder. Samma ålder som barnens farfar är i just nu.

Jag kan inte förstå att min ex-svärfar snart ska dö. Han tjatar själv om att det här är hans sista midsommar, sista födelsedagen, sista sommaren osv. Han har börjat göra bokslut rejält. Han har inte cancer, inget talar för att han snart ska dö förutom att han själv verkar ha gett upp om livet. Det blir kanske så när kroppen sviker en på ålderns höst, när man lever i skuggan av sitt eget liv.

Jag minns blicken i min morfars ögon när han sa att han inte skulle köra bil mer. Han hade varit taxichaffis i Göteborg i sin ungdom och han var en ruskigt duktig bilförare - inte en enda trafikincident på alla år. När han förstod att han inte hängde med i trafikrytmen längre valde han att sluta köra bil. Efter det tog det inte många år innan han dog.

Jag förstår att många äldre blir deprimerade när kroppen och hjärnan begränsar dem steg för steg. När de inte längre kan göra som de alltid har gjort tidigare. Det måste vara livets värsta fas. Att vara medveten om det, men inte kunna göra något åt det. Övning hjälper ju inte heller, det naturliga är ju att förmågorna faller ifrån en efter en. Hur bemöter man den fasen i livet på bästa sätt? Sannolikt genom att tänka/känna okej, okej, okej. Då också.

Kram 🐘

Dag 9 utan socker och vitt mjöl. Idag fick jag klura lite. Skulle köpa fika till oss och tänkte direkt på kanelbullar och chokladbollar, vilket är yngsta dotterns favoritfika. Sen tänkte jag om och köpte jordgubbar och glass med chokladsås och till mig själv köpte jag kvarg. Skulle köpa vaniljkvarg men råkade köpa citronkvarg och det var riktigt gott till jordgubbarna. Heja mig!

Kram 🐘

Heja dig! Citron och jordgubb (och basilika)är ju väldigt gott.
Ja jag tror som du att det är tufft att bli gammal och känns att olika förmågor sviker. Men jag tror hela psyket och kroppen jobbar ihop där. Det är ju stor skillnad att få sämre syn när man är 75 än 25. Mitt eget åldrande tycker jag är så, okej. Och okej. Och som vanligt det halvfulla glaset. Jäklar vad jag orkar/är frisk/ skärpt (då och då!) Men jag tycker det är urtrist helt ärligt med rynkor på halsen, håret som blir ”äldre” på något oförklarligt vis. Det har jag svårt med trots ytligheten med det hela. Men okej. Ändå.
Kram. 🌱

Ja AH. Åldrandet är en annan bit av livet, som vi får hantera🍃💫..Det finns ju många som gör pengar på det..Rynkkrämer för hundratals kronor per burk, piller av alla de slag, operationer, som ska föryngra oss, mm. Det är ingen idé att försöka motarbeta, utan bättre att leva så hälsofrämjande som man orkar, och vill..Vad fint att du har en fin kontakt med dina nära, och din mamma..💕...Och att du funderar mycket kring, hur du önskar ha det själv, den dagen du behöver stöd och hjälp av döttrarna..Min mamma dog i diabetes och en kallbrand i benet som följdsjukdom..Hon var den mest betydelsefulla personen i mitt liv❤️(Ihop med mina barn) Jag visste inte hur jag skulle klara mig den dagen hon skulle dö, tänkte jag 3 år innan hon dog..Sen blev hon lite dement, stundtals..Hon sa till mig att..”Du har väl inte tid att vara så mycket hos mig, du har ju fullt upp med barn, jobb och huset” Jag svarade henne att ”Mamma, du har tagit hand om mig i 18 år..Nu är det min tur att ta hand om dig”❤️🍃Jag saknar min fina kloka mamma ofta..

Min mamma är 80+ och hänger med bättre än jag i världshändelserna. En annan äldre kvinna i min närhet dog vid 100 och det var kanske först de senaste 5 åren man märkte på henne att hon blivit äldre. Tror att det är viktigt att hålla både kropp och psyke igång. Lära nytt, hänga med. Äta bra! Å så sinnena föstås. Tänker att det där med att äldre hamnar utanför ibland har med hörseln att göra.
Demens är ju ett kapitel för sig och väldigt väldigt tråkigt. Nu är hon kanske inte dement din mamma AH, men jag tror att du gör klokt i att inte rätta hemnne. Oj vad jag skulle bli arg om nån började rätta mig - varsam hand, ja det låter bättre. Du är klok!
Måste också lägga mig i sommarpratarna.
Tycker kanske som du AH inga riktiga höjdare än, men han med dubbelmordet i Linköping är kanske min favorit ändå och de har varit helt ok.
Stina Wollter är helt i särklass och väldigt sorgligt, så där är det gråtvarning.
Patrik Lundberg är bra men jag är också förtjust i Catarina Bergfeldt och Malou von Sivers, Markoolio, Bea Usama, Sara Danius, Greta. Googla ”Bästa sommarpratarna” så kommer ni till Metromode där listas de 40 bästa sommarpratarna genom tiderna (de nya är inte med). Alla, tror jag jag kan säga, håller mycket hög kvalitet. Det finns en köp-knapp, men man lyssnar gratis.

@miss lyckad Vilken kärlek du kände för din mamma ❤️ Jag gör ju inte riktigt det för min mamma. Någonstans har det skurit sig riktigt rejält mellan oss, och det blev ju inte bättre av att jag flyttade 30 mil i 20-årsåldern.

För fem år sedan flyttade jag min mamma till min hemstad och sen dess har vi kunnat blåsa lite liv i vår relation. Mest handlar det om att hon behöver praktisk hjälp av mig. Men jag har märkt att ju mer vi träffas desto mindre skavig blir vår relation. Jag har kommit fram till att det är med äldre föräldrar som med små barn - det krävs kontinuitet för att få kvalitetstid.

Kram 🐘

@Se klart Jag tror som du att åldern gör oss mer chill och tillåtande för kroppens förfall helt naturligt. Och där har nykterheten gett oss ännu bättre förutsättningar. Jag hoppas innerligt att jag kan tänka okej, okej, okej när förmågorna faller ifrån en i taget.

Min mamma hade en rejäl depression för några år sedan. Hon tjatade om att hon skulle hoppa från balkongen, att det var skitjobbigt att bli gammal, att kroppen svek henne och att hon inte kunde hålla sin fasad så putsad längre. Min mamma gick inte ens till affären osminkad under min uppväxt. Kläder, smycken, slingor i håret - jätteviktigt. När hon inte orkade hålla fasaden uppe isolerade hon sig. Som en obstinat tonåring sa hon ”det kan jag inte” och sen blev hon bitter.

Nu knallar hon gladeligen på så snabbt hon kan med sin rullator och hon har hittat en frissa som kommer ut och hjälper henne in i lokalen, uppför det lilla trappsteget. Hon har börjat handla kläder igen, men bekväma sådana, och nyligen köpte jag en begagnad iPhone 8 till henne som hon har gripit sig an med liv och lust. Hon har inget umgänge förutom mig, men hon är social och tjötar glatt med alla hon träffar. Hon lagar ingen mat, men hon äter ändå liiiite nyttigare. Och hon dricker inte längre vin alls sen september 2019, då hon ramlade och fick en kotförskjutning med ett halvårs konvalescens på det. Det förklarar nog hennes goda mående också. Tidigare gjorde bara vinet kvällstid att hon snodde offerkoftan allt tajtare omkring sig.

Kram 🐘

Kom att tänka på en sak på temat hur svårt det kan vara att förstå innan man verkligen förstår. Nemo i podden ”Hedman och Hedén” berättade att tioöringen ramlade ner rejält när han var på behandlingshem. Sen gick han tillbaka till sin AA-grupp, lyssnade på dem och sa sedan: ”Varför har ni inte sagt alla de här klokheterna tidigare?” Först då blev han varse att det enda som hade förändrats var hans tänk, inte vad som sades i gruppen. De sa samma klokheter hela tiden, men han var inte mottaglig innan han fick hjälp på behandlingshem. Man kan helt enkelt inte förstå förrän man upplever skillnaden själv. Det går inte att läsa sig till, man måste uppleva det själv för att verkligen förstå. Och för att uppleva det krävs tålamod, för det tar tid innan insikterna landar fullt ut. Flera månader.

Och när jag skriver förstå så syftar jag inte på intellekt eller kunskap. Med förstå menar jag att på djupet i varje spor i kroppen verkligen känna skillnaden mellan det förra onyktra livet och det nya nyktra livet. Då hamnar som Mary Poppins så klokt skrev i känslan att man vill vara nykter. För att man mår så mycket bättre.

Kram 🐘

Har du fått din SUP än? Tänkte på dig AH när jag var på stranden i Lördags. Då fanns det några som hade SUPar. Har du åkt vattenskidor någon gång? Jag har gjort det en gång 😅..Den historien slutade sådär..😬..Skrev om det i min tråd..Man kan inte ha tur jämt..😆