@miss lyckad Tyvärr har min SUP inte kommit än 😞 Det är nog semesterns största besvikelse faktiskt. Men sommaren är ju inte slut för att man börjar jobba, det kan bli många fina kvällar och helger. Och fler somrar!

Jag har åkt vattenskidor några gånger i min ungdom, och det var jätteroligt. Väldigt mycket teknik att ta sig upp, med fokus på att inte bli för baktung, men när man väl kom upp var det bara att hänga på. Inte ta ut svängarna för snabbt, och inte vara rädd att få magplask eller rumpplask, det som du råkade ut för 😫

Kram 🐘

Ur DN idag: ” Årets hittills mest populära Sommarprat tillhör Benjamin Ingrosso, Niklas Strömstedt och Denise Rudberg. De två förstnämnda har program som redan passerat en miljon lyssningar. Det totalt sett mest lyssnade programmet, författaren och läkaren Anders Hansens sommarprat från 2019, har jämförelsevis 2,7 miljoner lyssningar.”

Som jag minns Anders Hansens sommarprat så handlade det inte om honom, det var hans vanliga enormt viktiga budskap men i en annan kontext. Bra ja, men inte så personligt som jag tycker att ett sommarprat ska vara. Jag gillar när de tar ett annorlunda dramaturgiskt grepp, där Patrik Lundberg verkligen stack ut. Eller avslöjar något wow, som när Anja berättade att hon skulle bli mamma.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag minns när jag fortfarande kämpade att inte dricka på vardagar, hur jag kände på onsdagen, dag 3 nykter, att "jag mår ju verkligen så mycket bättre av att vara nykter". Och så köpte jag ändå hem "onsdagsvin", eller kanske höll mig till fredagen. Inte hade jag en aning om hur ANNORLUNDA en lång nykterhet skulle kännas. Lika lite som jag vet hur det känns att ha varit nykter 1 år, eller 5 år etc. Det enda jag vet är att jag aldrig vill dit igen. Skitliv om man jämför med nuvarande liv. Japp, det måste upplevas. Tålamod, verkligen. Det är inget som kommit gratis....

@Sattva Usch, jag vill nästan inte bli påmind 😞 Minns min första nyktra helg. Vad gör man om man inte dricker på helgen? Det kändes verkligen helt omöjligt att klara av det. Men jag klarade det - och helg två och tre blev lättare osv. Och nu sitter jag här nykter andra sommaren och det känns helt naturligt.

Att vara nykter en längre period ger verkligen en helt otrolig skillnad i måendet jämfört med några vita dagar här och där. Tror inte jag lyckades med en vit månad någon gång i mitt tidigare liv. Gav upp efter några försök, det gick ju inte. Det var alltid något kalas, tjejkväll eller AW som störde sviten. Och fredagsvinet var ju SÅ nödvändigt för att varva ner efter en tuff jobbvecka. Det var jag minsann värd.

Så glad att slippa den destruktiva delen av mig själv.

Kram 🐘

Yngsta dotter blev supernöjd med måltiden som jag visade henne hur man tillagar i hennes nya airfryer. Omdömet var ”mmmm” 😋 Som liten kuriosa kan jag berätta att potatis och kycklingbitar kom ju huller om buller, först i behållaren och sen på tallriken. Men hon åt ändå alla kycklingbitar först innan hon åt potatisen. Godast först! Alltid. Typiskt autistiskt tydligen. Men det är ju bra att huller om buller inte hindrade henne från att äta åtminstone. Hon löste det på sitt sätt.

Ikväll knäckte jag koden på hur man mönsterstickar dubbelstickning. Yes! När man mönsterstickar blir då motivet liksom spegelvänt på andra sidan. Verkligen inte plättlätt, det krävde en massa försök. Men när poletten väl ramlat ner är det nästan omöjligt att tänka sig att det överhuvudtaget var svårt i början. Ungefär som nykterheten alltså 😉 Öva, öva, öva.

Just nu tänker jag göra små rutor med bokstäver, som till slut kanske blir en pläd där bokstäverna i dotterns namn kommer lite huller om buller. Det lär ta ett tag. Som ni förstår lyssnar jag mer på tv:n än jag tittar 😂 Jag kastar ett öga över glasögonkanten då och då. Viss virkning och stickning kräver dock inte så mycket koncentration, så då kan händerna jobba utan att jag ens behöver titta på dem.

Yngsta dotterns tröja i regnbågens färger har verkligen uppmärksammats på olika håll. Idag kom en personal på boendet och ville ha mönstret, men det är ju eget hittepå så det kunde jag inte lämna. Jag berättade hur jag hade tänkt och gjort, samt gav svar på var jag har köpt garnet i alla fall. Har aldrig tidigare fått så mycket positiv respons på någonting som jag har stickat, men det kändes trevligt. Även om stickandet i sig för mig är viktigare än slutresultatet. Det är bra träning för mitt tålamod också.

Imorgon ska jag och äldsta dottern åka på en utflykt 😍 Vi ska åka till en park där de har olika typer av konst utomhus. Otroligt häftigt ställe. Vi har varit där flera gånger och det tillkommer ny konst varje år. I år har de tydligen riktigt maffig konst inomhus också, det ska bli otroligt spännande.

Jag älskar konst i alla former. I fjol blev jag helt tagen av pytteliten keramikutställning, med keramik från olika tidsepoker. Ett helt vanligt konstmuseum kan göra mig hänförd också, och fotokonst och mystisk samtidskonst. I parken vi ska besöka har de ett konstverk som består av en massa högtalare som sitter högt upp i olika träd. Plötsligt hör du ett barn som skriker ”mamma” och sen hör du ett barn som gråter längre bort. Skriken ekar mellan träden - otroligt häftigt.

Konst i alla former är verkligen wow-upplevelser för mig. Jag längtar tills jag känner mig bekväm med att gå på teater, konserter och musikaler igen. I mitt nya nyktra liv ska jag bli en riktigt flitig kulturtant 🤩

Kram 🐘

Jag är också kulturtant- så mycket jag hinner. Konst gör i bästa fall livet rikt- och ibland kan det träffa så rätt att upplevelsen finns med hela livet. Ibland för stunden.
Första gången jag såg ljuset strila in från hålet i taket på Panthéon började jag gråta. Den bilden bär jag ju alltid med mig!
Jag letar ibland efter vissa konstnärer på auktion men eftersom de redan är kända- om jag känner till dem- så är de oftast för dyra! Nationalmuseum kan jag gå till när som. Helst när det inte är så mycket folk. Där är färgsättningen ett konstverk i sig.
Människas berättelser om sina liv via konsten- det häftigaste som finns. Och när berättelsen slår an något inuti en själv, då är det ju magi (ett ord sällan använt av mig)
Ha en fin dag, kram!

En mycket bra dag, med härliga wow-upplevelser och trevligt sällskap 😍 Kör man bil ihop några tiotal mil så kan man hinna få till riktigt bra samtal. Ofta är det ju så att den första samtalstiden går åt till att avhandla vardagliga ting, det är först därefter man kan snacka lite mer på djupet.

Idag har vi pratat om massor av saker på ett väldigt brett spektra - från min uppväxt till hur dottern och hennes kille tänker apropå barn i framtiden. Vi har alltid lika givande samtal, och våra värderingar är i princip klonade så vi blir sällan oense om någonting. Möjligen var vi ska äta någonstans, men nu fanns bara ett ställe att äta på, så det var bara att gilla läget.

Lunchen var för övrigt dagens enda minus, annars fick den här dagen full pott!

Kram 🐘

PS. Min SUP har inte kommit än 🤬

Jag har ett kalas för yngsta dottern på fredag att rodda med, men jag tror att min planeringshjärna har gått på semester fullständigt. Först idag kom jag till skott med att bestämma storlek på smörgåstårta som jag nu ska beställa. Vad behövs mer? Har jag presenter så det räcker? Var kan jag låna bord och stolar?

Det känns som jag skjuter lite från höften och det är helt okej. Huvudsaken för dottern är att det blir ett kalas - och att det kommer gäster med presenter. Allt annat löser sig. Mitt nya chilla jag låter sig inte ens stressas av äldsta dotterns kontrollfrågor om jag gjort si eller så inför kalaset. (Att vara kalasfixare är annars hennes hobby.)

Idag blir det cykeltur med lunchpaus på trevligt ställe, och bada och sola förstås. Jag tänker att jag ska bada och sola tills jag nästan kräks på det. Man kan faktiskt tröttna på det, men då måste man vara lite ihärdig 😂 Men det är så skönt när sensommaren kommer och man känner att man verkligen har solat och badat klart. Fyllt den kvoten liksom.

Min SUP har fortfarande inte kommit 🤬 Fakturan ska betalas senast på måndag, men jag betalar ingenting som jag inte har fått.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag tycker att det känns positivt att du känner att du inte måste ha 100% kontroll på allt med kalaset. Det är så klart bra att ha kontroll, men det kan ju lätt gå till överdrift också och som med allt annat ska man väl sträva efter att hitta den berömda men ack så flyktiga balansen. Du är mer chill nu och såklart på semester just nu men känner du att du kan slappna av mer med kontroll i det stora hela? För mig är det så antingen eller. Med vissa saker kan jag slappna av helt och släppa och annat känner jag att jag behöver ha mycket kontroll över. Jag vet inte egentligen om det är något att jobba på, eller om det går bra som det är. En del kommer ju från ens personlighet såklart.

Låter som en härlig dag annars! :)

@Andrahalvlek skrev:"Min SUP har fortfarande inte kommit 🤬 "
Det verkar inte klokt, vart har du beställt den? Kan du göra ett ånger köp och köpa en sup från annat företag.
💕 sländan

@TappadIgen Jag känner mig fullt bekväm med att ha lite chill inställning till kalaset. Smörgåstårtan är nu beställd och ska hämtas kl 12 på fredag. Resten av inköpslistan gör jag på fredag efter frukost, det är snabbt gjort när jag väl gör det. Bord och stolar får jag låna på boendet, alla har ju en egen liten uteplats utanför sin lägenhet. Tar inte många minuter att kånka det på plats.

Allt löser sig. Jag behöver inte tänka på det just nu. Frågar äldsta dottern något kan jag lugnt svara ”jag har koll” eftersom jag vet att jag kommer att ha koll. Jag behöver inte tänka på det just nu, mitt undermedvetna kan få jobba lite i lugn och ro. Jag ”fördelar” arbetet lite 😉

Kram 🐘

PS. Totalt 16 km på cykel och jag njöt av varenda minut.

@Sländan På mitt senaste arga mail svarade de idag ”levereras inom 2-4 dagar”. Tyvärr är ju SUP eftertraktat så det finns inte så många fler tillgängliga att köpa. Jag vill dessutom köpa just den här, inte billigaste möjliga för jag vill ha en stabil pjäs. Tålamod.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"levereras inom 2-4 dagar" toppen då är den äntligen på väg 👍🏻😊 jag ville oxå ha en bra och stabil SUP så det blev en Aqua Marina hyper 3,50 meter och klarar 150 kg. Den är otroligt stabil och lättanvänd. Jag har med mig min hund som ligger i fram och myser i sin flytväst 🐶😃☀️

@Sländan Jag har beställt en Watery Global 10'6 som klarar två vuxna och 140 kg. Idag fick jag mail om att de ”återbetalat” kostnaden för flytväst och vattentät mobilfodral. Det tolkar jag som att det är slut, men de kan väl skriva det då? Men det bör ju betyda att de packat resten som jag beställt och skickat iväg det nu då?! Mysigt med hunden som sällskap 😍

Kram 🐘

@Andrahalvlek Äntligen👍🏻😃 nu är det bara skaffa flytväst och vattentät mobilfodral. Jag har en jättebra 15 l vatten tät väska. Den kan man fästa i resårlinorna 👍🏻 Perfekt att ha fika och extra kläder, handduk mm
Imorse kom jag på en bra idé, man kan paddla från ett litet bad ovanför våran sommarstad rakt in i en kanal som går igenom staden. Wow 🤩 tänkte jag vilken upplevelse! Tills min man som är mera sansad sa att det är väldigt strömt vissa delar, dessutom har dom vattenkonst i bäcken som folk står och tittar på.
Jösses vad de skulle fått sett om jag kom farandes där 😂 säkert paddlat sönder all konst. Nja, jag får nog tänka om där lite 😜
💕sländan

I mitt kök har jag en hel vägg med olika broderier huller om buller. Jag letar alltid efter broderade tavlor när jag kommer till olika loppis. Starten till alltihop var en tavla 40 x 50 cm som min mormor har broderat till mig. Den hänger i mitten på väggen. Jag fick den i tonåren och den har hängt med mig från bostad till bostad. Den föreställer en jättestor ros och runtomkring finns en massa olika bokstäver huller om buller utspritt. Jag har aldrig tidigare tänkt på att tavlan har något budskap. Bokstäver blev ju mitt yrke kan man säga, och blomman kan ju representera det livsnjut som jag behöver i mitt liv för balansens skull. Den tavlan hamnade ju faktiskt hos helt rätt person.

Att jag ens började tänka på det just idag när vattenkokaren kokade upp mitt kaffevatten var att den tavlan och någon mer på väggen är inramad med glas framför, medan de flesta broderier bara har ram utan glas. Med åren blir de mörka i väven, de åldras verkligen. Men de som har glas framför sig är fortfarande skinande vita i väven. Med små medel kan man bevara något väldigt fint till eftervärlden.

Min mormor var helt outstanding på handarbete. OUTSTANDING. Hela hennes hem var fyllt av broderade tavlor, från pyttesmå till gigantiska tavlor. Och broderade dukar, med virkad spetskant, och virkade jättedukar för ett helt matsalsbord. Överallt, överallt. Hon höll ständigt på att handarbeta. Så jag har att brås på om man säger så.

Min mormor var vd-sekreterare på ett stort företag i Göteborg. Hon tillhörde annars den generationen som brukade vara hemma med barn, men hon jobbade heltid större delen av sitt liv. Hon skiljde sig från min mammas pappa. Jag tror att min mamma var 6-7 år år då. Väldigt ovanligt på 50-talet. Sen träffade hon mannen som blev min morfar och som pga en ryggskada blev sjukpensionär och hemmaman. Han skötte allt hemma medan hon jobbade. Han var centrum för mig när jag vistades hos dem. Snällare människa går inte att hitta. Min älskade morfar ❤️

Min mormor var fullblodsperfektionist. En jul hos henne var regisserad i minsta detalj. Hon lämnade ingenting åt slumpen. Maten lagad från grunden, dukning, pynt - allt. Trots att hon jobbade heltid var kalasmaten hennes område. Hon var grymt duktig på att laga mat. Min morfar fick sköta vardagsmaten. När jag var liten kändes det nog extra kul för henne att fixa en helt perfekt jul. Jag har otroligt fina minnen från jularna, men jag minns också att det dracks alldeles för mycket. Just julen var ett sådant tillfälle då vi sov över, och då blev det extra mycket alkohol. Det dukades upp ett groggbord minns jag.

Jag minns också att min mormor förstås inte orkade med de perfekta kalasen i längden. Då ville hon inte ha kalas längre. Då ville hon inte ens träffas längre. Hon och min morfar åkte istället till olika hotell över julen, helt ensamma. Ibland kom de och firade jul hos min moster, men jag tror att min mormor vantrivdes med att inte själv få styra upp. Hon mådde dåligt av det, så det positiva övervägde inte ens.

Min mamma hävdar att min mormor var en fullblodsegoist. Hon skulle egentligen inte ha några barn för hon förmådde inte att älska dem. Hårda ord och slag tillhörde vardagen. Deras relation tog så otroligt mycket stryk av det så den repade sig aldrig. Min moster har nästan grubblat sig sjuk över sin barndom, att hennes mammas elakhet satte sådana spår i henne att hon knappt kan fatta det. Min morfar var en så kallad ”toffel” i ordets rätta bemärkelse. Mormors ord var lag för honom.

Jag önskar så att jag hade hunnit prata med min mormor. På riktigt. Om livet. Tankat av henne alla tankar om hennes uppväxt, barndomsfamilj, sitt eget familjeliv. Varför gör man inte det när man har chansen? Obegripligt. Men hon hade kanske inte velat prata om det? Både hon och min morfar kändes som personer som bara ville se framåt, aldrig bakåt. Och min mormor var regissören i deras liv, min morfar var hantlangare/passopp. Min biologiska morfar, som hon skiljde sig från, hade alkoholproblem.

När min mormor dog 1994 så valde min mamma och hennes syster att låta ett företag tömma lägenheten och prylarna som kunde säljas betalade arbetet typ. Vi fick komma dit innan och ta lite minnessaker, så mycket som gick att bära i famnen typ. Jag tog då en massa broderade dukar och några mindre broderade tavlor, några fotografier på mina småkusiner när de var små, en gigantisk ljusstake och något mer som påminde mig starkt om min morfar. Jag ville bevara min mormors handarbete till eftervärlden. Min mamma tog inte en enda minnessak och inte hennes syster heller. Sorgligt. De gick bara runt, runt i lägenheten och tog ett sista farväl. Min morfar hade dött något år tidigare.

Alla människor har fördelar och nackdelar. Så länge fördelarna överväger stannar man. Men som barn har man inget att välja på, man måste stanna. Min mammas bild av sin mamma stämmer inte alls med min bild av mormor. Visst var hon lite knepig, men jag är säker på att hon hade ett stort hjärta även om hon hade oförmåga att visa sin kärlek på ett traditionellt sätt.

Jag blir alltid förvånad när jag får beröm för mitt stickande. Jag lärde mig sticka efter min första utmattning år 2007, som en del av min återhämtning. Jämfört med min mormor kommer jag alltid att vara en glad amatör på handarbete. Jag tror att handarbetet var min mormors ventil också. Jag vet att hon hade enorma problem med vallningar i klimakteriet, men mig veterligen tog hon inte till alkohol som ventil. Minns inte att jag har sett henne dricka ens.

Jag ska inte göra om misstaget med min mamma. Jag ska framöver bokstavligt talat ta en stund då och då och tanka av henne alla tankar om sin uppväxt, även om jag vet att det smärtar henne oerhört mycket. Just därför är det kanske viktigt att hon berättar. Jag vet ju att det på ålderns höst känns bra att göra bokslut av sitt liv. Min ex-svärfar har skrivit fyra böcker om skilda delar av sitt liv som egen företagare. Men det är inte mycket familjeliv som får plats i de böckerna tyvärr. Männnen skriver ju ofta historien utifrån sin horisont.

Jag har också en tendens att gå vidare och inte ens snegla bakåt. Jag har ytterst få minnen av min uppväxt, har knappt ens minnen från tonåren. Jag brukar säga att det beror på att jag flyttade 30 mil när jag var 20 år så jag påminns inte om barndom/ungdom i vardagen. Jag springer inte på gamla miljöer och gamla vänner då och då. Samtidigt är det nog en överlevnadsstrategi. Jag minns faktiskt när jag låg i min säng om kvällarna, medan mina fulla föräldrar bråkade, och tänkte ”bara jag blir stor så jag får leva mitt eget liv i lugn och ro”. Min mamma drack periodvis också mycket, mest för att ens stå ut tror jag.

Funderar på om jag ska jobba lite mer med medberoendebiten. Kallas också ”anpassningssyndrom” tydligen. Ofta har man vaga minnen, man väljer att gå vidare, och vidare. Min mamma säger alltid att hon inte vill älta i det förflutna, det som har varit har varit. Hennes medberoende var otroligt starkt. Förstås. Mitt också. Jag utvecklade en känslighet som gjorde att jag på en millisekund kunde avgöra hur full min pappa var. Det räckte att han hostade, suckade eller gick på parketten - jag hörde direkt. Den känsligheten är ju sjuklig, och sannolikt scannar jag fortfarande av min omgivning omedvetet. Oerhört utmattande.

Nu ska jag åka och bada 😍

Kram 🐘

@Sländan Ja, vilken syn det skulle vara 😂 Vi har en å i vår lilla stad och man kan paddla från hamninloppet ända till torget och där kan man ta glasspaus innan man paddlar tillbaka. Det ska jag göra när jag känner mig stabil på brädan 😍

Jag tror att jag ska köpa en vattentät påse till ombyte, handduk, mobil och bilnycklar. Struntar nog i separat mobilfodral. Uppe på brädan struntar jag i mobilen, det är ju en av fördelarna med brädan - att den är helt mobilfri där och då. På Biltema har de både flytväst och vattentät påse, så dit åker jag en sväng efter badet idag. Allt ska vara fixat innan brädan kommer.

Kram 🐘

Tack för att du delar med dig av barndomen och ditt liv..Jag älskar att höra om uppväxter, och hur man har haft det..Jag själv har ju många syskon, och vår uppväxt har sett lite olika ut, fast vi bott i samma familj hela tiden..Det är skillnad att växa upp på Hisingen, och Bergsjön, eller en mindre ort 10 mil från GBG, i villa. Ofta blir vi människor lugnare och mer medgörliga när vi blir äldre..Tror därför att många upplever sina far-och mot- föräldrar, annorlunda än vad våra föräldrar gör..Det låter som din mormor hade ett otroligt kontrollbehov. Därav kan ju även oro och ångest funnits..Klart att det inte var lätt för din mamma då heller kanske? Att vara till lags, eller bråka..Fint berättat Andra Halvlek. Var detta i GBG då?

@miss lyckad Min mamma är uppväxt på Guldheden i Göteborg. Mina morföräldrar flyttade till Kungsbacka senare och det är därifrån jag har mest minnen. Jag minns sommarloven hos morfar ❤️ Min mormor jobbade och vi två skötte oss själva. Han stekte pannkakor till mig och vi åkte med deras lilla båt, och deras hund satt alltid i morfars knä när han körde bilen till båten. Minns hans garage med tusen pryttlar, han skapade konstverk av vrakgods, stenar och spännande rötter han hittade i skogen. Fina sommarlovsminnen med noll alkohol inkluderad.

Ja, jag tror att min mormor hade ett stort kontrollbehov och ytan var viktig för henne. Hon putsade och fejade, allt skulle vara perfekt. Spontana besök hos henne var big nono. Och när hennes yta sprack blev hon genomelak, stötte folk ifrån sig. Hon bröt kontakten helt med sina syskon, och nu har min mamma gjort detsamma med sin syster. Och jag som inte har några syskon tycker bara att det är så sorgligt.

Jag har verkligen fått jobba på mitt eget kontrollbehov i sådana sammanhang. Har medvetet bjudit hem folk utan att städa. Uppmuntrat att träffas över en hämtpizza osv. Och i skuggan av min mormor blir ingenting jag gör tillräckligt fint ändå. Och det är okej.

Har ett fint minne till. När jag hade träffat barnens pappa i början av 90-talet, och flyttat 30 mil till honom, ringde jag och frågade om vi fick komma på besök, bara med några timmars varsel. ”Självklart är ni välkomna” svarade hon, och det svaret förvånar mig än idag. På nolltid hade hon trollat fram landgångar till oss fyra (min morfar fick nog hasta iväg och köpa dessa) och vi hade ett jättetrevligt samtal och de fick träffa min nya kille, som sedermera blev pappa till mina barn.

När vi satt där kom jag på en idé. Visst hade det varit trevligt att fira jul allihop i en stugby på en vintersportort som ligger mitt emellan, så kunde vi mötas på halva vägen? Bara en vild idé där och då. Sådant man säger liksom. Men min mormor tog tag i det och den julen firade vi i just den stugbyn och min moster, hennes man och småkusinerna var med också. Min mormor hade fixat all julmat hemma och dukade upp i deras stuga, som var lite större än våra. Fyra stugor totalt hade de hyrt över julhelgen och min mormor och morfar betalade rubbet. Ett fint minne, sannolikt ett av de sista projekt hon rodde i hamn för cirka 30 år sedan.

Några år senare fick hon bröstcancer och dog rätt snabbt efter att hon fått sin diagnos. Hon fick bröstcancer av östrogenet hon tog pga vallningar i klimakteriet. Cancern var långt framskriden eftersom knölen i armhålan inte upptäcktes i tid.

Kram 🐘

Åh vad jag blir både rörd och berörd av att läsa, @andrahalvlek. Väcker minnen, tankar och reflektioner.
Mina föräldrar drack mycket sparsamt som jag minns det under min uppväxt. Min morfar hade dock väldiga problem med spriten, jag minns en jul- vad kan jag ha varit? - 8,9 år. Och jag visste på något vis, utan att vi pratat om det. Att det fanns en fara, oro, kring hans drickande. Jag minns att jag gömde snapsen.(Rationellt för ett litet barn) Att det då istället blev ett jäkla liv om ifall det var (stackars) morfar som druckit upp den i smyg. Minns inte hur det slutade men att jag låg ensam uppe på vår hatthylla och hörde diskussionerna.
Nån gång är det väl dags att närma sig minnen man inte ens orkar forumulera men som finns där i botten av allt.
Stor kram till dig, du är klok-skör och betydelsefull för mig. 🌱