@Se klart skrev:" Tipsar om serien Virgil på SVT, tror du skulle gilla."

Började kolla, inledningen var verkligen spännande! Stängde dock av innan handlingen tog fart, resten sparar jag till imorgon kväll. Kändes nästan lite kusligt att titta på en ubåtsfilmserie just nu, i mina hoods firar vi en speciell årsdag i dagarna och just nu uppslukar det många av oss på jobbet.

Kram 🐘

Jag förstår verkligen @andrahalvlek och tänkte inte på det såklart.
Framförallt tycker jag att skådisarnas är så bra, så tajt inte bara som i klaustrofobiskt. Men koppling till verkligheten gjorde jag inte. 🥺

@Se klart Jag är inte personligt berörd alls, jag är inflyttad. Men det var verkligen en annan tid då, så det är fascinerande att höra om det. Det är närhistoria som är viktig att berätta. Historian behöver återberättas för att vi som mänsklighet ska lära oss något, och sen är det väldigt underhållande också.

Minns från min ungdom att jag fick höra berättelser om tiden i gbg och på bohuskusten under andra världskriget, hur modiga folk var och vilket civilkurage de visade trots att den politiska ledningen var neutral. Jag uppskattar verkligen lokalhistoria och gärna i hyfsad närtid.

Ser också fram emot att se avsnitt 1 av Virgil ikväll, den starten gav verkligen mersmak.

Kram 🐘

Nu finns det hopp om livet igen! Sen när blev jobbet hela mitt liv? Skärpning på den punkten, men fullt fokus har faktiskt behövts de här fem veckorna som gått.

Idag fick jag lämna in min dator för ominstallation och sen fick jag låna en laptop som en vikarie haft hela sommaren, med rätt programvaror installerade.

Men det tog förstås sin tid att få över alla bokmärken, logga in överallt osv. Men sen öste jag! Som jag öste, det var som två dagars jobb behövde komma ur mina händer. Tempot börjar komma nu också, när man gör vissa moment automatiskt med sådan hastighet att man knappt hinner se vad som händer. När kortkommandon har satt sig i ryggmärgen och inte kräver aktiv hjärnkapacitet hela tiden. Övning ger färdighet!

Om 40-50 procent kan gå delvis automatiskt har jag mer ork och energi till de andra mer krävande 50-60 procenten.

Precis som med nykterheten alltså.

Kram 🐘

Idag när jag körde till min jobbstad var jag inställd på att jag skulle köra till kören direkt efter jobbet. Sångtexterna var nedpackade i väskan. Äta i bilen och komma till kören kl 18.15. Det borde jag hinna.

När jag körde hem vid 17.30 hade jag haft en stressig jobbdag och jag hann inte ens ta någon lunchpromenad pga privata ärenden. Åt min köpta macka i bilen och tänkte att om jag går på kören är jag klar kl 20, och efter det ska jag gå de 4000 steg som återstår av mitt dagliga mål - och först efter det bada och gå ner i varv och komma i säng innan 22 helst. Hårfint.

Så jag bestämde mig för att skippa kören. Jag behövde en rask promenad på en timme mycket bättre, och kunde krypa ner i sängen kl 21.45. Ibland kan det vara klokt att avstå även från något roligt för att helheten blir mer hållbar.

Just att stressa mot klockan är något jag har väldigt svårt för. Jag kommer alltid före utsatt tid, att komma med andan i halsen mår jag dåligt av. Jag mår till och med dåligt av att se andra komma med andan i halsen.

Kram 🐘

Du är så livsklok AndraHalvlek. Vi behöver göra just så, stanna upp och reflektera. Körsång tror jag ger nåt viktigt för kroppen, både andning och gemenskap, men man ska inte bli utmattad av sina roliga saker, då är man ju inte närvarande i körsången heller.
Ha en fin helg nu!

”Bara” en timmes övertid idag och vi kan lägga jobbveckan från helvetet bakom oss. Vi fixade det! Och vi höll oss på benen. Och vi gjorde det väldigt tydligt tillsammans, vår jobbrelation blir allt tajtare. Jag har jobbat till 80 procent självständigt de senaste 15 åren, och jag har verkligen saknat det självklara samarbetet. Att hjälpas åt. Att vi både sitter kvar en timme istället för att en av oss ska sitta över två timmar.

Direkt efter att jag stängt av jobbdatorn bytte jag om och promenerade till en restaurang i stan där jag skulle träffa min före detta chef. Hon slutade för fyra år sedan, efter att vi hade jobbat cirka 10 år tajt ihop, och när hon slutat tog jag kontakt och sa ”nu när du inte är min chef längre så kan vi ju vara kompisar”. Och hon blev jätteglad. Sen dess har vi träffats en gång i halvåret, men nu var det 1,5 år sen senast pga corona. Hennes man är krasslig och hon har därför varit väldigt försiktig med att träffa folk.

Jag är fortfarande proppmätt flera timmar senare, det var så gott 😍 Den indiska restaurangen vi har i stan är verkligen topnotch. Precis när vi hade ätit upp vår mangoglass med kokos sa de plötsligt högt ”nu stänger vi”. Kl 21 en fredag? Okej, vi var ändå rätt trötta efter jobbveckan och två timmars nonstop tjatter i munnen på varandra.

När vi skulle betala upptäckte jag att killen bakom kassan var rejält onykter. Han sluddrade och svor högt ”fan” på bruten svensk-indiska medan han hamrade på touchskärmen. Så jävla pinsamt. Och oproffsigt. Vi skrattade så vi tjöt när vi kommit ut genom dörren. Men egentligen var det ju bara sorgligt. Jag såg de oroliga blickarna från killarna i köket när de tittade ut i restaurangen.

Blåsta på pengar blev de dessutom eftersom jag i den pinsamma stunden helt glömde bort att jag hade beställt naanbröd också. Men han får skylla sig själv som var full och inte hade koll, han slog bara in det jag sa att jag hade ätit.

Imorgon ska jag och äldsta dottern besöka ett naturreservat, och på kvällen ska hon bjuda mig och sin farmor på middag. (Alla andra i familjen också givetvis.) Jag fyller år på måndag och ex-svärmor på tisdag och vi brukar alltid fira ihop på något sätt. Själv önskar jag mig alltid samma sak - att bli bjuden på middag 😍

Kram 🐘

Kom på en annan sak. Min kompis berättade att hennes man gång på gång hade frågat: ”Du åker dit och äter god mat en fredagkväll och sen ska du KÖRA hem?” För honom var det arabiska. Äta gott en fredagkväll i trevligt sällskap = vin. Då fixar man skjuts eller håller sig på hemmaplan liksom. Men för henne kändes det helt naturligt att träffa mig och sedan köra hem tio mil.

Hennes man tillhör garanterat ”normaldrickarna”. Min kompis tillhör dem som kan dricka, eller inte. Det kvittar för henne. Hennes man däremot tycker att ett glas vin till maten varje dag ger livet en guldkant, och några fler glas på helgen. Jag tror att vårt prat om det gav henne en hel del att tänka på faktiskt.

Vi pratade om mitt ickedrickande också, på ett helt naturligt och givande sätt. Jag fortsätter hävda i sådana diskussioner att jag har valt bort alkoholen för att jag har upptäckt att jag mår SÅ mycket bättre psykiskt utan alkohol. Och det är mitt huvudsyfte faktiskt. Ungefär som att jag hade avstått från gluten om jag upptäckte att jag var glutenintolerant.

Kram 🐘

Hemma igen efter en trevlig och god födelsedagsmiddag initierad och verkställd av min äldsta dotter ❤️ Jag är rik på riktigt fina relationer.

I två timmar har vi traskat ihop i ett naturreservat tidigare idag. Prat, prat, prat, om högt och lågt. Vi har alltid givande samtal och oftast finns det tid att prata om viktiga saker som känslor och mående. Vi är ju båda ”nya” på jobbet så idag blev det en del sådant snack.

Kram 🐘

Yngsta dottern sov hos mig i natt så i morse blev det bacon och äggröra till frukost 😋 Det är vår gemensamma helgfrukost. Framför tv:n, som alltid. Vi tittade på någon julkalender med Per Andersson, så jag skrattade rätt gott. Hon tittade ut lite kläder i en katalog som hon ville att jag skulle beställa, sen körde jag hem henne.

Efter att ha gjort lite nytta här hemma blev det linedance i eftermiddag. Det är vanskligt att hoppa över en gång som jag gjorde förra söndagen, för varje gång lärs det ut en ny dans och sen repeterar man de tidigare. Så sex olika danser blev det idag, vojne vojne. Mot slutet av timmen märks det att skallen börjar bli trött för då är det svårt att få in minsta stegkombination. Det blir liksom fullt i skallen.

Det är verkligen en helt annan del av hjärnan som aktiveras när man lär in danssteg. Hjärnan ska kombineras med kroppen typ. Jag ser ju att vissa har det väldigt kämpigt. Jag har det inte jättekämpigt men det känns att jag får anstränga mig eftersom jag dels missade de två första gångerna på terminen, och sen förra söndagen. Men jag har gympat mycket i mina dar så den delen av hjärnan är rätt så upptränad. Jag älskar att dansa dessutom, i kombo med rytmen i musiken blir stegen snabbt nästan automatiska.

Jag gick tidigare två kurser och då dansade jag kl 15-18. Jag ska nog backa på det, av snällhet med mig själv. Kl 17-18 varje söndag är fullt tillräckligt. Jag behöver faktiskt hinna med annat också, städa marsvinesburen tex vilket jag fick gjort idag. Inte snabbstäda, som jag gör ofta, utan på skura-nivå. Det behövs ibland, men det tar ju lite tid. Jag fick marsvinsleksaker av min äldsta dotter i present, så gulligt av henne 😍

Jag har som vanligt ingen söndagsångest alls. Som vanligt sen jag blev nykter alltså. Jag har haft en bra helg med utevistelse i strålande vackert väder, ätit god mat, haft trevligt umgänge och utövat fysisk aktivitet - och jag hann med höneblund både lördag och söndag 😍 Jag är pepp och redo inför ännu en jobbvecka. En jobbvecka som ska bli dubbelt så bra som den förra! Punkt.

Kram 🐘

Vilken mysig helg, @andrahalvlek Har aldrig testat linedance men har kört en del aerobicspass- men först efter 45 för innan dess skämdes jag för allt från att jag inte fick ihop koreografin till att jag tyckte jag hade så dålig hållning… först efter 40 började jag ens träna ordentligt! Nu kan jag tänka mig all möjlig dans och kör- vi är väl livsfarliga: 50+ OCH nyktra= ingen skam i kroppen, vi har skämts klart 👵🏻🥳 måste vara en av universums mest kraftfulla materia! Kram 🤗

@Se klart Ja, vi har skämts klart! Det är verkligen en superkraft att kunna säga ”det här är svårt för mig, jag måste träna på det mer/fråga lite till”. Jag ser kollegor på jobbet, chefer ofta, som inte riktigt hängt med i det dagliga och som skäms massor när de väl tvingas göra något hands on.

Jag hade en chef som inte kunde svara på mail. Han läste mailen och sen kom han liksom förbi, låtsat förbigående, och svarade på mailen. (Men det var i början på 00-talet till hans försvar.) Han vågade inte fråga yngre kollegor om de kunde visa honom igen hur man gjorde. Han tyckte att det var för pinsamt att inte kunna, han kände sig i underläge.

Jag har märkt att jag behöver längre tid och mer repetitioner efter 50, men jag kämpar för att inte dra ner rullgardinen och säga ”det där är inget för mig”. Jag tänker inte gå i den fällan. Jag är till min personlighet snabb att ”ombestämma” mig om jag får ny input. Det är en enorm fördel, att man inte har målat in sig i ett hörn.

Kram 🐘

Se klart : Tack för denna mening som har gjort min dag idag :-)) (Jag knycker den dessutom till min tråd :-P )
"vi är väl livsfarliga: 50+ OCH nyktra= ingen skam i kroppen, vi har skämts klart 👵🏻🥳 måste vara en av universums mest kraftfulla materia! Kram 🤗 "

Jag fyller 52 år idag. För ungefär två år sedan började min resa här på forumet, i början av oktober tror jag det var. Jag började med att försöka dricka måttligt, det funkade inte. Jo, det funkade ett tag men ballade ur fullständigt just på min 50-årsdag. Det gjorde ju det ibland, och jag visste aldrig när det skulle ske.

Min äldsta dotter hade fixat ett överraskningskalas till mig, och jag blev verkligen överrraskad 😍 Hon hade bjudit in släkt och mina vänner, lagat en massa mat, dukat och möblerat om hela lägenheten medan jag var på spa med en kompis. Sen kom jag hem - och tadaa! 🥳🥳🥳 Jag blev så glad och rörd - och drack alldeles för mycket. Av bara farten liksom.

Jag minns inte när gästerna gick eller hur jag kom i säng. Typiskt fall av minneslucka, som jag fick på slutet när jag drack. Jag TROR att jag gick, stod och pratade hyfsat normalt med mina gäster, men säker var jag verkligen inte när jag vaknade nästa morgon. Värst av allt, jag hade kräkts ner hela sängen 🤮 Första och sista gången 😔 Var det tacken till min dotter, att dricka sig asplakat? Jag skämdes som en hund. Som en hel flock hundar!

Hon märkte inget tack och lov 🙏🏻 Den konfrontationen nästa morgon är jag glad att jag slapp. Jag vet mycket väl vad hon tyckte om mitt drickande, och vi har haft flera samtal om det de senaste åren. Hon är rakryggad och hennes ord kändes som piskrapp på kroppen. Att hon stod där och skällde precis på samma sätt som jag gjorde med min pappa gjorde mer ont i mig än jag kan sätta ord på. Vad hade jag blivit? Precis så usel kände jag mig dagen efter min 50-årsdag.

Det var nog då jag på allvar förstod att dricka lagom inte var min grej. Sluta totalt var enda sättet, eftersom jag inte själv vet när det ballar ur. Om det kan balla ur fullständigt en kväll då det absolut inte får balla ur, så har jag ingen kontroll. Punkt. Ändå tog det ytterligare några månader innan jag slutade dricka den 9/2 året därpå, år 2020. Cirka en månad innan pandemin bröt ut på allvar i Sverige.

Mitt nick syftar ju på att andra halvlek börjar efter 50, och nu har det gått 2 år. I lördags bjöd äldsta dottern på en födelsedagsmiddag och ikväll har min yngsta dotter bjudit mig på kycklingspastasallad, som hon har lagat helt själv, hemma i hennes lägenhet. I morse fick jag en video från yngsta dottern där hon sjön ”ja, må du leva” till mig. Hon satt där helt yrvaken i sitt nattlinne och sjöng till sin mamma ❤️ Och jag blev så glad så jag nästan dog sötdöden.

Till båda middagarna drack jag alkoholfri öl och var lyckligare än någonsin. Rik på relationer ❤️

Kram 🐘

Varmaste grattis Andrahalvlek 🥳✨💞!! Vilken särskilt fin födelsedag du verkar ha haft😊. Och grattis också till dit du kommit sedan den där gamla 50-årsfesten! Du är awesome 🤩!

@Andrahalvlek Ja tänk att man i hela den första halvleken av sitt liv har trott att det var något positivt att trubba av sina sinnen med ett gift.😬 Kroppen skriker nej, nej och reagerar med bla bakfylleångest och spyor. Lik förbannat fortsatte man dricka pga alkoholens beroendeframkallande egenskaper. 🥺 Stort grattis på födelsedagen! 😍 Och stort grattis till ett fortsatt roligt och härligt liv, där du slipper all skit som alkoholen ställde till med.

Kram