Nu är det dags, att vända blad och gå in i ett nytt skede i livet. Jag har planerat det en längre tid och på måndag ska mitt nyktra liv komma in. I helgen har jag ett planerat avstamp, ett sista farväl till alkoholen. Mitt i semestern, efter en tillställning, som ska bli den sista är planen. Jag vet att det är riskfyllt och att jag riskerar att falla direkt, men jag vill så gärna få tillbaka mitt liv. Jag har en fråga. Kan man jobba med tolvstegsprogrammen via nätet, eller måste man gå på möten irl? Jag bor väldigt avsides och det är svårt att ta sig till möten och det är även svårt personligen i ett litet samhälle.

Min historia ser ut som för många, med missbrukande trasiga föräldrar, skillsmässa, dödsfall, sjukdom. En riktigt trasig historia i flera generationer faktiskt, där även krig, sjukdom och svår sorg lever som en röd tråd genom vårt liv. Jag har sökt hjälp och mött läkare som förminskat mitt missbruk till bruk. De har skickat mig till samtalsgrupp med personer med utmattningssyndrom och sömnproblem. Jag har visserligen även de problemen men grunden är alkoholen.

Just nu är jag så trött, så trött och jag vill få tillbaka mitt liv. Jag vill känna glädje, genuin glädje och livslust. Jag vill leva och leva livet fullt ut ren och våga känna utan att krasha och döva. Jag inser att jag kommer att krasha, men vill våga rida igenom och våga känna smärtan och sorgen utan att döva mig med a. Det är svårt, jättesvårt och jag bävar jättemycket. Men vad har jag för val? Jag vill inte sagga ner mig och få skador på lillhjärnan, få alkoholdemens och bli helt frånkopplad. Jag har sett hur det är på nära håll och det är hemskt. Jag ska ta stöd i detta forum och läsa era trådar som stöd och försöka finna aktiviteter som upptar min tid, för nåt måste jag göra istället. Jag tror att, om man tar bort något måste det ersättas med något annat. Det bli något som är bra för mig.

Godmorgon alla fina forumvänner!

Tänkte skriva en kort uppdatering. Jag mår bra, lite trött och sliten efter en intensiv vår och försommar. Vi har flyttat ut till glesbyggden (verkliget ut på landet bland kor, grusvägar, långt till grannar och 10 mil till närmsta stad med systembolag) där jag lever mina dagar bland flyttkartonger, renovering, bad, meditation, yoga, promenader mm.
Vi tar paus ibland och åker på bilutflykter till någon stad och tar in på hotell. Shoppar lite till hemmet och utforskar staden. Nu på sommaren kommer familjen gärna på besök, så huset blir fullt av liv. Jag är en ganska energisk person så jag bakar både matbröd och kaffebröd. Nu är skogen och myrarna fulla med bär, så jag plockar och lagrar inför vintern.

Ok, dricker jag alkohol? Igår drack jag en öl, det räckte. Jag är inte helt alkoholfri. Jag kan dricka 1-2 glas ibland och vara nöjd. Jag går fortfarande och lägger mig tidigt och vaknar tidigt, det passar mig och underlättar med rutiner. Tar hellre en fika och något jag bakat (har blivit bra på att baka matbröd, bullar och sockarkakor) Nu när mitt liv är lugnt och jag kan styra mina dagar själv, utan stress eller press, mår jag bra och har en inre frid. Jag är numera pensionär, lite tidigare än originalplanen (pga sjukdom och covid) och så otroligt tacksam för att jag kunde gå i pension redan nu. Visst vi får inte så mycket pengar men vi har inte så mycket utgifter, så det kommer att gå bra.

Nu ska jag ta cykeln och dra iväg en sväng och plocka blåbär till dagens paj. Maken ska klippa gräset och jag ska se över alla min plantor som ska ge skörd. Nästa år blir det växthus och odling i lite större skala :)

Detta låter kanske väldigt prettigt, men så är det just nu för mig. Tar en dag i taget och vet att det kan ändra sig om något händer som ger mig panikångest. Stress och panikånget är mina värsta triggers. Mitt liv behöver vara som mellanmjölk, lagom...
Kram på er

@Rosa-vina 💖
Godmorgon ☀️ Oj, vad roligt att få en uppdatering av dig Rosa-vina!🤗
Så härligt att du fått det så lugnt och skönt och att du tack vare det också har kontroll över alkoholen.
Jag har precis som du lyckats få till en måttlighet och är väldigt nöjd med det! 😊
Skriver också mest i det rummet som heter Vara måttlig...

Livet på landet låter underbart i mina öron, blir lite avundsjuk...😍 Men är så glad för din/er skull!😘
Önskar dig all lycka Rosa-vina! 🍀💞

Kram 💚🌹🧡

@Rosa-vina såå kul att höra ifrån dig! Läser att ni har gjort viktiga livsval. Jag är inte från landet själv, men har arbetat med landsbygdsrelaterade frågor på olika sätt. Trodde ett tag att jag skulle bosätta mig där. På en gård, ett par husbehovskor och skog. I stället blev det jobb i Stockholm. Nu när barnen börjat bli något lite äldre har tankarna på att flytta ut kommit tillbaka lite. Skönt att få denna stabila uppdatering!

Kram!

Å vilken trevlig uppdatering!
Låter som ett mycket harmoniskt liv. Det är väl det som är en del i alkoholproblematiken för vissa, attest verkligen inte räcker att sluta dricka. Det kräva en livsstilsförändring. En förståelse för sig själv och sina behov.
Så roligt att läsa och hoppas du mår bättre snart.

@Rosa-vina Det gör gott att läsa att du har hittat harmoni i lagom-livet på landet 😊 Tid och ork att leva. Jag tror faktiskt att i väldigt många fall så mister alkoholen sin lockelse när man lyckas nå dit. För mig skulle det nog vara så iaf. Gratulerar till lyckade livsval! Kram

Tack för era fina inlägg allihop!

Livet går vidare och jag mår bra. Jag har haft svårt att logga in då jag glömt lösenordet, men nu är det ordnat. Tänkte läsa ikapp lite vid tillfälle.

Ha det gott

Tänkte uppdatera mig här lite oftare för min egen skull, lite som en dagbok. Jag lever som oftast helt utan alkohol, men det händer att jag tar ett glas vid speciella tillfällen. Det är ok, MEN jag vet att det lätt kan leda till fler tillfällen och då speciellt när jag är i affekt. Det har hänt vid ett tillfälle för en tid sedan och det är det som jag vill jobba med, för att förstå och för att kunna förebygga.

Det var en dag när jag fick svår ångest redan på morgonen och det blev värre varefter timmarna gick. Ångesten rev i mig och jag ville som ur min egen kropp. Till slut stod jag inte ut och tog då en Citodon. Tänkte att det kanske får mig att slappna av. Det hände inte. Eftersom min man dricker öl, så fanns det hemma. Jag drack TVÅ starköl snabbt och däckade totalt. Jag blev så full att jag ramlade, vet inte hur jag kom i säng. Min man fick hjälpa mig.

Nästa dag var jag så bakis, så sjukt bakis och så rädd. Detta får aldrig hända igen. För om jag tar tabletter och blandar med alkohol kan det gå riktigt illa. Detta skrämde mig jättemycket. Det här har inte hänt tidigare, att jag blandat alkohol med tabletter. Jag trodde inte att jag skulle vara så dum, men men...

Ok, vad var det som hände egentligen och hur ska jag hantera nästa ångstattack?
Jag tror att jag bearbetar och proccerar väldigt mycket nu när jag inte dricker. Jag lyssnar på många olika delningar i olika poddar. Jag har flera böcker som jag använder för att jobba med mig själv. Jag tror helt enkelt att det blev för mycket som kom upp till ytan och att jag inte hade någon att dela det med.
Nästa gång ska jag ringa en vän. Gå ut och gå en lång promenad. Äta mig riktigt mätt.Ta en varm dusch. Lägga mig och sova och om det behövs ta en Propavan.

Jag har tidigare druckit på stress, men att få en så kraftig ångstattack var nytt för mig, så jag var oförberedd. Det var hemskt obehagligt, men nu vet jag hur jag ska möta det nästa gång. Jag mår som oftast väldigt bra, sover bra och har det bra. Jag är så tacksam för alla mina nyktra dagar och det är så jag vill ha det. Det har gått ungefär en månad sedan jag hade den där ångsten, men jag har den i bakhuvudet som en varningsklocka. Var inte för säker..
Det är en dag i taget!

Rosa-vina, vad fint att du delar med dig. Tack. Det är ingen enkel grej att vara människa. Vi gör så himla gott vi kan, och det låter väl så klokt att skriva här lite oftare, bli varse mönster. Det där med att ringa en kompis, ta ett bad och äta lite extra lät som en bra medicin.
Kram!

Tack Se klart!
Nä, det är verkligen inte lätt att vara mäniska. Det har du så rätt i Se klart. Ibland önskar jag att jag vore en huskatt som kunde ligga vid brasan och spinna, bli klappad, gosad, kunna göra som jag vill på katters vis :)

Vaknade tidigt, redan vid 5 och kunde inte somna om. Gick upp och kokade te, en stor mugg. Ute är det mörkt och alldeles tyst. Jag har inte så mycket planer för dagen än, mer är att jag ska ut och gå min promenad på 1,5 tim. Sen får jag se vad jag känner för. Vi bor ju vid skogen och har hus och trädgård, så det finns alltid att göra. Igår var min man och jag ute och grävde upp rötterna från Lupinerna som spridit sig. Vi satt ny jord och barkmull i rabatterna och till våren ska vi köpa vinbärsbuskar.

Funderat mycket på min barndom, på det jag upplevt. Känner att jag förlåtit mina föräldrar, accepterat det som hänt. Tänker att det inte gör mig sämre, att det inte är jag som varit ansvarig. Däremot så är jag inte klar med bearbetningen av tiden som ung förälder. Där har jag fortfarande skuldkänslor över det som varit, att jag inte räckte till mer för mina barn. Men jag gjorde så gott jag kunde. Jag orkar inte ens känna hat eller ilska över barnens pappa som betett sig väldigt illa mot mig och barnen. Han kunde inte bättre, så jag släpper det. Ingen av oss har kontakt med honom sedan 20 år. Han är en ickeperson i våra liv.
Nu ser jag fram mot höstlovet och barnbarnen som ska komma till oss en vecka. Det ska bli så mysigt att ha dem här.

Somnade nykter, vaknade nykter och tanken är att det ska gå på repeat om och om igen.

@Rosa-vina fint att höra ifrån dig och att du vill hänga mer här inne framöver. Jag kan själv känna tendenser till "slarv" med min närvaro. Inte bra om jag känner mig själv rätt. Den här egenterapin som pågår i skallen behöver man nog ge den tid den behöver. I kombination med de där sakerna man ser fram emot, som barnbarn på höstlovet, så ger man balansen en chans ändå tänker jag.

Kram!

Fint att du mår bättre igen.💕Rosa-Vina. Det är så jobbigt när man tror att allt är lugnt och stabilt, och plötsligt mår man sämre. Jag kan bli ostabil av andra ostabila människor..Absolut inte på jobbet, för det är ett jobb, och då vet man ju att man kan lämna det bakom sig. Jag är helt säker på att du har varit en fantastisk mamma. Det är bra att tänka på alla dom gånger du har funnits för barnen.❤️..Slå aldrig på dig själv. Vi gör nästan alltid så gott vi kan.. Men när beroenden och psykisk ostabilitet tar överhanden är det lättare sagt än gjort. Du har gjort massor av bra saker dom senaste åren. Tänk på det. Varm Kram🍃💫🍃

@Rosa-vina 🌹

Hej, det var ett tag sedan!
Skönt att få en uppdatering, det blir ju automatiskt att man funderar på de man träffat och pratat med länge här på forumet.

Jag har haft mina vita perioder och försökt vara måttlig dessemellan som du ungefär.
Men det har hänt att det blivit helt tokigt ett par tillfällen också. Fattar inte hur man kan vara så medveten och full av kloka föresatser och samtidigt tappa taget om sig själv!😬
Men ångest är fruktansvärt, det är precis som en rullgardin dras ner och man är helt vilse i känslorna och tankarna. Då är det lätt att ta fel väg...🙁
Att ha skuldkänslor för det som varit bakåt i tiden är bra att prata om.
Inte älta utan försöka förstå varför det blev som det blev. Att man gjorde det som man trodde var bäst då. Eller att förklara för de de berör att man tog ett fel beslut.
Jag tror det blir lättare att komma vidare med sig själv och i sina relationer om man får prata färdigt om det som varit.
Jag har också gått igenom den där processen med att förlåta föräldrarna.
Det blev bra till slut 😊

Det låter som du har ett skönt liv på landet Rosa-vina, är glad för din skull!
Kram 💚🌞💚

Funderar på att ta kontakt med psykologtjänsten Mindler. Är det någon av er som provat? Jag tror att det skulle passa mig att ha psykologen på telefonen, att få sitta hemma och samtala.

Charlie70, Miss lyckad, MM och FinaLisa. Alltid roligt att höras i våra trådar.

Jag försöker hålla mig sysselsatt med olika projekt här hemma. En stor del av tiden tillbringar jag ute eller i köket. Tycker om att baka matbröd och bullar. Maken är väldigt nöjd och äter gärna hembakat. Idag gör jag chokladbollar (med brynt smör i) som gärna slinker ner vid kvällsfikat framför tv´n. På fredag ska jag på middag och funderar på vad jag ska säga -tack men jag dricker inte, eller -tack, jag tar gärna ett glas kallt vatten. Jag tror att jag ska be om ett glas vatten. Jag måste iaf vara förberedd och ha plan a, b och c redo. Det är flera som inte dricker då de kör, men jag är passagerare denna gång. Kan även säga att jag blir så åksjuk av alkohol och erbjuda mig att köra hem.

Jag har känt mig lite omskakad hela dagen idag. Läste i tidningen i morse att Cathrine Schuck avlidigt hastigt av ett hjärtstillestånd. För mig var hon en renlevnadsperson. Jämngammal med mig och så dör hon hastigt. Det fick mig att tänka till. Vad gör jag med mitt liv, mina dagar? Hur behandlar jag min kropp egentligen?

Sänder en virutuell kram till din FinaLisa :)

Vaknade tidigt efter knappt 6 timmars sömn. Jag har fibromyalgi och värken gör att jag sover dåligt och för lite. Försöker undvika socker och gluten. Äter EN hembakad brödbit till frukost ibland men ofta en (spenat, grönkål, avocado,blåbär, collagen) smootie. Jag mår som oftast bra på morgonen men på eftermiddagen kan ångesten krypa på mig. Tänker att jag ska ta mina promenader på em iställer för på fm och samtidigt lyssna på en bra podd. Jag tror att värken i min kropp kommer från allt som jag stängt in genom åren. All stress, PTSD, alkohol, sorg, förtvivlan, maktlöshet har sitt pris. Nu lever jag ett lugnt liv och det finns tid för tankar och det är stundtals smärtsamt och sorgligt. Men det är mitt liv och så här blev det. Nu ska jag göra mitt bästa för den tid jag har kvar.

Det är snart höstlov och då ska jag mysa med mina barnbarn. Jag ska få rå om den en hel vecka. Ser fram mot att huset ska fyllas med liv, skratt och glädje.

Igår var jag på fest med ett helt gäng härliga kvinnor. Det var väldigt trevligt och ingen urartade och blev full. Jag tog ett halvt glas rött vin, men drack inte upp. Det var inte gott, smakade bara surt. Så jag var helt nykter och det var helt naturligt. Att jag hällde upp ett halvt glas var för att slippa frågor, då jag inte är redo att blotta mig än. Tänker att nästa gång är de mer vana vid att jag inte dricker. Men idag har tankarna gått till om jag skulla handla en flaska, men jag puttar bort den direkt.
Känslar och hur jag mår nu är så pass bra att jag inte vill ävertyra den. Jag saknar inte alkoholen, men man kan aldrig vara säker. Det kan svänga på en sekund. Idag skiner solen och vi har snö, så det är så ljust. Rena solterapin.

Efter att vi varit i stan och handlat, tänker jag ge mig ut på en längre promenad.
Önskar er en fin helg!

@Rosa-vina Heja dig! Ett halvt glas som ”alibi” kan funka, men lite vanskligt är det ju förstås. En gång råkade en servitör hälla upp vin i mitt glas på en jobbkonferens med övernattning. En millisekund tänkte jag ”äsch, ett glas kvittar nog”. Men sen tog jag mig själv i kragen, sköt över glaset till min kollega och sa ”du får mitt vin också”. Sen gick jag till baren och bad att få en alkoholfri öl. Ingen kommenterade. Ingen märkte ens. Min kollega blev bara glad att få mer vin. För mig är det superviktigt att inte okeja ens ett glas, för jag vet att det väcker mersug hos mig. Det kan gå bra, bra, bra, och sen åt helvete 😞

Kram 🐘

@Rosa-vina Att bära skuld kring barnen är förjävligt. Alla tankar a’la ”Om jag bara vetat då vad jag vet nu…” Det kan gnaga på själen tills den är helt i trasor. Helt i onödan. Ingen ågren i världen kan ju ändra det som varit. Ångesten stjäl däremot den uppmärksamhet, tid och energi vi behöver i nuet, för att lyckas bättre här och nu. Man VET det så väl. Och ändå hamnar man där mellan varven. Man får kanske acceptera att så är det, och vara nöjd med att den där smärtsamma funken kommer med glesare mellanrum och ger med sig snabbare, ju skickligare man blir på acceptans och att styra om sitt fokus till nuet. Är man utsliten rämnar försvaren. Jag skulle absolut kunna finna mig i en likadan situation som du med starkölen då… Men vi har ingen alkohol hemma. Någonsin. Och jag har blivit skicklig på att känna igen min risk-funk och hålla mig långt bort från möjligheten att göra fel val just då. Nästa gång ångesten drabbar har du också en färdig strategi på lager. Det kommer gå bra 😊 ❤️

@Rosa-vina Att bära skuld kring barnen är förjävligt. Alla tankar a’la ”Om jag bara vetat då vad jag vet nu…” Det kan gnaga på själen tills den är helt i trasor. Helt i onödan. Ingen ågren i världen kan ju ändra det som varit. Ångesten stjäl däremot den uppmärksamhet, tid och energi vi behöver i nuet, för att lyckas bättre här och nu. Man VET det så väl. Och ändå hamnar man där mellan varven. Man får kanske acceptera att så är det, och vara nöjd med att den där smärtsamma funken kommer med glesare mellanrum och ger med sig snabbare, ju skickligare man blir på acceptans och att styra om sitt fokus till nuet. Är man utsliten rämnar försvaren. Jag skulle absolut kunna finna mig i en likadan situation som du med starkölen då… Men vi har ingen alkohol hemma. Någonsin. Och jag har blivit skicklig på att känna igen min risk-funk och hålla mig långt bort från möjligheten att göra fel val just då. Nästa gång ångesten drabbar har du också en färdig strategi på lager. Det kommer gå bra 😊 ❤️

@andrahalvlek och @Mirabell G-S, tack för era tänkvärna inlägg.
Idag mår jag ganska bra mentalt. Känner mig balanserad och lugn. Mina långa promenader, meditation och Yoga hjälper mig med mental balans. Jag har ett anonymt Instagramkonto, där jag följer många beroendepersoner från hela världen som tillfrisknat. Flera av dem stöttar gärna och svarar på inlägg. Jag har även fått ganska många egna följare. För ca 10 år sedan bloggade jag, men det var så enahanda. På Insta når jag ut till fler och har glädjen att följa andra på ett lätt och snabbt sätt. Det ger mig mycket glädje, kraft och inputt.

Jag bor i glesbyggden, utefter en grusväg med långt till närmsta systembolag (tar en timme enkel väg med bil) och det underlättar. Vi har visserligen alltid öl hemma då min make tycker om att dricka några öl varje kväll. Det är inte jättebra för mig om jag får en panikattack och svår ångest. Men jag måste ta ansvar för mitt eget och det går oftast (nästan alltid) bra. Jag hoppas att det är som du säger @Mirabell G-S att min strategi håller framöver. Jag tror faktiskt det jag också. Jag har märkt att om jag känner mig orolig så hjälper det att äta sig riktigt mätt med tung mat. Det är som att bli kramad inifrån. Jag har trivselvikt, så jag behöver inte vara rädd för att bli tjock, nu när jag inte dricker :)

Jag går min dagliga power walk med lurarna på. Ibland lyssnar jag på musik men ofta på någon beroendepodd med delningar. Jag tycker att de delningar från de som gått före i nykterheten ger mig mest. Jag har även lyssnat på Flow Summit med flera bra talare i fem dagar. Det var helt gratis och det var typ 5 talare varje dag via videolänk. Jag valde att ligga ner och blunda, orkade inte sitta och titta på dem. Med undantag för Frida Kummefeldt som är (brottsmålsadvokaten som blev influenser) en så otrolig energi och powerkvinna. Hon är även nykterist sedan typ 20-25 årsålder, då hon inte är en "lagomperson". Tillbaka till mina PW. Jag snittar 8-14 000 steg nästan varje dag. Förutom det så gör jag stretschövningar, lyfter hantel. kör hjulet och anväder en rundstav. Det är för att bibehålla min muskelstatus och smidighet. Det gör ont som f**n men alternativet är att jag blir mer och mer orörlig i artos, fibro/RA. Tar tillskott som Magnesium, D-vitamin, Zink, MSM-Cvitamin, kollagen och hoppas att de ska stötta min kropp.
Igår blev jag sugen på choklad och jellybeans (som såklart fanns hemma) och åt en halv chokladkaka och ca 1 dl jellybeans. Efter en halvtimme fick jag svettanfall och värmevallningar som tusan, flera ggr. Kroppen reagerade jättestarkt. NO more candy!

Usch, nu flög en fågen in i fönstert, måste ut och se..