Livet

Profile picture for user JoYo

Tack för era fina svar!
Det blev nog nyttigt för mig ändå. Att åka med.

Jag har ofta ångest inför saker och fick verkligen jobba med mig själv, även med hjälp av terapeuten jag går hos.

Vad får mig så nervös? Dessa människor är så tuffa och humorn är mer mobbing än kul. Och absolut inte intelligent. Jag jobbade med att tillåta mig själv vara mig själv. Slappna av i mig själv. Jag behöver inte prestera något för dem och inte vara som dem. Som att umgås med ett gäng tuffingar som fastnat i högstadiet. Det dracks rejält. Ansiktena blev rödare och de ser ut att dricka mycket/ofta. Om det var förr skulle jag druckit och det skulle varit som rysk roulette. Ibland tålde jag fyllan och ibland gick det riktigt illa. Ofta blev det jobbigt av mina fyllor.

”Visst var det trevligt?” frågade min man.
”Jovisst.”

Det värsta är att min man smälter så bra in med dem. Vi passar inte ihop. Vi har varit tillsammans så länge. Druckit oss igenom tiden.
Men jag är vaken nu.
Jag längtar nog efter något annat.

Profile picture for user JoYo

Still standing!

Jodå. Fortfarande nykter. 1 år och 6 månader.

Att jobba med:
•sluta med självömkan och offerskap
•acceptera olika personer o inte hata/döma pga min egen känsla av oduglighet
•acceptera mig själv
•välja glädje
•utmana mig socialt för att få vänner (de från förr har halkat ifrån när jag började jobba med mig själv..jag är inget roligt sällskap att dricka med)
•fortsätta mer med sånt jag gillar

Hoppas ni alla får en fin midsommar! Med blommor, kärlek och nyktra midsommarnattsdrömmar!

Jag väljer att vara ute i naturen med familjen, hoppar över det traditionella med stång och snaps. Maten och tårtan ska dock med!
🥰🌼🌸🌼🌸🌼🌸🌼🌸🌼🌸🌼🌸🌼🌸🌼

Profile picture for user Se klart

Tack! Jag kommer aldrig glömma mina första darriga dagar på forumet då jag aldrig lyckades få ditt namn rättstavat… nu är vi här. 1,5 år, betyder över gränsen för när man kan säga ”flera år” ju.
En jättefin lista, inspirerar mig att skriva en också. Kram och njut av din helg och dina dagar. 🥰

Profile picture for user JoYo

@Se klart
Jag har varit väldigt darrig, jag med. Jag hade nog inte reagerat om du så kallat mig för mitt riktiga namn 😁

Nu är vi här! Tänk! Vilken lycka! Det som kändes omöjligt då! Är möjligt!
Ha en härlig midsommar!🌸
Kram🌸

Profile picture for user TappadIgen

@JoYo Jag tycker att du har fått till en bra lista med saker att jobba på. Mycket är väl sådant som man egentligen aldrig blir klar med utan det handlar om ett ständigt förbättringsarbete. Fantastiskt jobbat med ett och ett halvt år också!

Profile picture for user JoYo

”Livet som nykter blir bara bättre och klarare med tiden”. Så sa min kloka bror. Som slutade dricka för flera år sedan.
Det har jag nu hoppfullt som lockbete framåt.
Inte för att jag tvekar på nykterheten. Men för att jag ibland blir rädd att falla. Särskilt när rödvinet ser ut att vara så gott, lockar med att göra en lite lättsam, och göra en så rolig och omtyckt på festen.
Livet som nykter är helt klart det bästa beslut jag tagit (förutom att skaffa barn).
Men det blir desto roligare med min brors löfte.

Profile picture for user JoYo

1 år och 9 månader i frihet! I nykterhet!
Jag som var långt nere, hopplös, trodde jag! Jag kunde inte förstå! Jag trodde inte att just jag skulle klara av att leva utan alkohol!
Kan jag, så kan du!
🍀🙋🏼‍♀️💟

Profile picture for user Gaia

@JoYo
Sitter och tittar runt i olika trådar, råkar hamna här och din lista över saker att jobba med tar jag med mig. Den är så rätt, så sann. Tack!
🌼Grattis till alla dina nyktra dagar och ett liv i frihet

Profile picture for user Sisyfos

Grattis Yojo!
Hade inte läst så mycket i din tråd tidigare. Du började skriva när jag hade en forumpaus. Men vilken häftig resa du gjort. Tycker att du ska vara väldigt stolt över dig själv.

Profile picture for user JoYo

Snart 1 år och 11 månader som nykter!

31/12 firar jag 2 år som levande på riktigt!

Jag är tacksam och ödmjuk. Tack livet, gud, världsalltet, universums energier eller kanske rentav JAG själv, för att jag fick denna chans!

Min egen mamma fick inte chansen, hon är sjuk av alkohol och bor på ett hem för dementa. Tack, för att hon får hjälp. Jag är tacksam för att jag inte behöver ta hand om henne. Det skulle jag inte orka mer. Jag har sprungit så fort genom livet, hjälpt och hjälpt så att jag glömde och tappade bort mig själv, redan som liten flicka. Presterat och fixat för att duga. Varit perfekt, dämpat allt med alkohol.

Idag som 42 åring, har jag fått stanna upp, invänta själen, flickan. Bearbeta allt jag upplevt i min dysfunktionella familj.
Låta mig själv, med alla känslor, komma ikapp. Möta och börja förstå mig själv.
Tack, allra bästa terapeut, för att ha hjälpt mig att komma såhär långt. Att bli en lugnare människa, en bättre mamma. Ibland tänker jag att hon är en ängel, terapeuten. Hur kunde jag annars ha en sån tur? Att få en ny chans att leva? Mina barn har en mamma.
Jag är så tacksam!
Heja er alla som kämpar! Ni har styrkan!
🧚