av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2009-10-25 - 21:21

Tja Bah!

Många inlägg av mig denna helg, men det känns fortfarande bara bra...

Har precis avslutat söndagsmiddagen med en köttbit och lite marängsvisch/svosch som en avrundning, magen står i fyra hörn och jag är mycket mätt & belåten...

Frugan klämde ett glas rött till detta, som hon brukar, ett men inget mera...
Känns helt naturligt för mig, jag och dottern delade på lite läsk...

Jag mår toppen av det,och lägger inga som helst värderingar i frugans drickande,
tvärtom, jag brukar känna hur det känns för mig, skulle det ha passat med ett glas vin till detta??
Ja det skulle det!, och jag tar fram vindunken till henne som OM vi skulle ha druckigt det tillsammans.

Jag har ju fortfarande ett vinglas, så det känns precis lika trevligt,
och vi brukar skåla hela familjen för att vi älskar varandra,
inte för att etiken säjer att man skålar för att man dricker alkohol, vi skålar för varandra!

Den här helgen har varit precis perfekt, vi har anammat det psykologen sa om att ha en "egentid"
och inte stressa på i etthundraåttio hela tiden, tiden har fått bero och vi har hunnit smälta det som händer, det ÄR viktigt..superviktigt till och med...!!!

Vi har varvat ner och "skapat tid" för varandra, och hinner reflektera på allt som händer...
Tidigare har ju alkoholen varit mitt avstressningsmedel, nu måste jag hantera den själv.
Om jag inte gör det och lyssnar på min kropp, så kommer huvudet att explodera inom sinom tid!

Ni kan ju tänka er som man och pinna runt på IKEA en lönehelg, låter ju mera som ett manligt självmord, men jag klarade av det, hade tålamod, och handlade t.om lite blockljus och andra "tjejgrejor" till hemmet nu när höstmörkret faller över oss...

Kan nog tacka mina "tra-la-la-piller" för detta, men jag känner mig inte som en lallig grönsak, utan högst medveten, men blir ändå inte förbannad och allmänt upprörd hela tiden...
Jag får möjlighet att hålla kontroll på mina känslor så att de inte svävar iväg, och blir inte stressad av köer och allmän trängsel, dessutom så kör jag mindre aggressivt, bara det är ju bra...eller?

När jag sedan ser saker som gör mig glad, så tar jag mig tid att uppskatta det, skulle nästan kunna stanna mitt på vägen för att titta på löven i träden som glimmar av "guld".
Jag vet att det är vackert, men har inte tidigare tagit mig tid att titta på det, utan alltid stressa, stressa, bråttom bråttom hela tiden..

F-n hela livet har passerat i revy, och jag har inte sett det...

Nu skall jag fortsätta njuta av livet, smaska på ett kanongott äpple som heter "Jouna Gold" finns på Ica, köp de stora och lägg i kylen, skiva halvcentimetertjocka skivor framför TV'n, och bara NJUT, finns ingen fylla som kan tävla med den , de är söta och saftiga så att det stänker om dem.

Efter detta så längtar jag till sängen, för jag har tjackat en sån där formad nackkudde på IKEA, så jag kommer att sova kanonfint i natt...
Min gamla kudde luktar surt efter mina ångestladdade och svettiga mardrömmar jag hade tidigare, och det är ju numera historia, så kudden representerar lite av min "nystart"

I morgon är det en ny dag, i ett nytt liv, visserligen Måndag, men jag räds den inte...

Styrkan finns i att kunna visa sig svag, så har man något att starta ifrån...

I morgon är det en ny dag...

Berra

måne
mån, 2009-10-26 - 08:11

gomorron,,,härliga du Berraa,,,,känner så väl igen mig i alla dina sinnesstämningar,,att stanna upp,vara här o nu,njuta av go mat,,vara med de man älskar mest,,se de vackra löven virvla i höstvinden,,njuta av färgerna,,dofterna,,,leva ,,,,har ochså funnit ett obeskrivligt lugn,,går inte igång för lilla minsta utan tar allt med ro,,,det ordnar sig,,,,barnen tjafsar,,jag är lugn,,,,vardagskarusellen snurrar,,jag är lugn,,,,styr över mitt liv,,min tid,,mina handlingar,,,njuter av morgnarna,,,somnar gott,,lugn o trygg,,,har mina upp o ner,,men det är ok,,äter mina antidepp,går promenader .....LEVER,,,,,,,,,,har hittat hem kram MÅne

Berra
mån, 2009-10-26 - 22:53

Nu vet jag varför jag hatar Måndagar!

Chefen tog in mig i konferensrummet, och läste formligen lusen av mig...

Hela världen rasade samman för mig, och jag mår nu sämre än någonsin...

Det visade sig att han tog "bitchens" mail i försvar, tvärsemot vad han hade sagt på mötet.
Han har gått i lag med mina "mobbare", och jag har ingen längre att anförtro mig till...

Nu vet jag att jag är dead-meat, och står närmast ytterdörren av alla...
Varningen är lagd och nu återstår det att jag måste sträcka på mig...

Han har ingen som helst förståelse att det är jobbet som är den allra största och enskilda orsaken till min utmattningsdepression, alla andra klarar ju pressen!

Mänskligheten har inget ansikte längre, han var lika mjuk som en gråsten...

Värst av allt, var att han nämde gruppen med "elaka tungor",
vilket jag aldrig har nämnt för honom verbalt eller skriftligt, utan endast här på forumet...

IT-gossen verkar ha gått chefens väg, och kört över mig, och en av mina närmaste kollegor har även han gått bakom ryggen på mig, jag kan inte lita på någon längre...

Jag är så ledsen att hjärtat nästan stannar på mig, jag som var på god väg att "komma tillbaka" till verkligheten, hade t.om suttit ned och fikat med några som inte har varit några av de värsta ur gänget...

Snacka om att snubbla på målinjen...

Jag har nu sjuksskrivit mig ett par dagar, visst jag är kanonförkyld så det finns en yttre fasad som funkar, men jag behöver också några dagar att fundera på..
Att se en man gråta, är ingen vacker syn!

Vad ska jag där att göra, om nu alla hatar mig..
Jag pallar inte det hårda grupptrycket, när jag är allt för känslig och mör själv..

Så jag är mycket trasig, och skölden funkade inte idag, angreppet blev allt för personlig...
Det går inte att vara en "vekling" i en hård värld, alla passar på och hackar på en...

Ingen som har ett BRA jobb att rekommendera?

Tänker lite på John Cleese i Pang i Bygget!

Swosh!
John : Oh, what was that?
God: That was your life...
John: Oh...could I get another one?
God: No, I'm sorry...

Berra

dolphin
tis, 2009-10-27 - 08:36

Jadu Berra..en så underbar helg och på det en sån j...a måndag!

"Nu vet jag varför jag hatar måndagar" skriver du. Är det för att besvärliga, jobbiga, tråkiga, krångliga saker har valt att inträffa på just måndagar?
Så jädrans konstigt? Hu, hade jag varit du så hade jag börjat ana en bakomliggande konspiration! ;)

Eller...är det så att EFTERSOM du hatar måndagar så tillskriver du trassel som händer just den veckodagen mycket större betydelse?

Vill inte förringa dina känslor för det du kände igår! Vill bara delge en fundering från mig som står lite utanför.

Kram på dig dig o kom igen grabben!! :))

ica
ons, 2009-10-28 - 10:34

Bera, Berra var är du!? Blir orolig för dig! Tycker det lät så himla orättvist när du nu hade kommit så långt på vägen till välbefinnande. Men så där är det ju, livet är inte rättvist. I motgångar prövas människan. Hoppas innerligt att du klarar provet o kan lägga det som ytterligare en merit i ryggsäcken! Tänker stenhårt på dig! Önskar jag kunde göra något....... men jag skickar en stor KRAAAAAM

Berra
ons, 2009-10-28 - 12:15

Hej Alla!

Tack för att ni bryr er om mig...

Jo jag är fortfarande en trasig själ, och mår inte speciellt bra...

Jag sover mycket, otroligt mycket faktiskt, 17 timmar i ett sträck igår, var vaken 4 timmar, sov 5 timmar var vaken 2, sov 9 timmar till, och nu pajade ryggen dessutom...
Så det blir till att trycka i sig ytterligare värktabletter med antiinflammatorisk verkan....
Precis som om det inte skulle räcka med de 5 andra pillerna jag trycker i mig...

Har funderat mycket på vad chefen sade, reagerade otroligt starkt på vad han sa...
Kände mig kränkt och personligt angripen, och han hade återigen lyssnat på de tungor som bryr sig mer om vad andra gör än vad de gör själva....

Han är en ren tekniker och saknar delar av den empati man borde ha som chef.
Det stora problemet är att jag lägger för stor vikt vid mitt arbete, och låter det påverka mig för mycket, kanske också därför jag har hittils klarat mig ifrån alla personalnedgångar...

Men nu när det har blivit mig "överväldigat" så klarar jag inte att hantera alla situationer,
utan ser alla problemen dyka upp innan de har kommit...
Både arbetsglädjen och livsglädjen går varandra i hand...
Och istället för att hjälpa mig, så stjälper han mig ännu djupare in i mörkret...

Känns bra att jag har en förkylning att skylla på, hoppas den "räcker" tills jag har återfått en del av styrkan att gå tillbaka och falla in i alla nya restriktioner han har satt upp...

Han "lovade" att ringa om ett par dagar, jag kommer nog inte att svara då, för jag har inga svar att ge honom, han borde veta själv hur det känns istället, han har knuffat mig längre ut över ättestupan....

Han tyckte att läkaren skulle sjukskriva mig, precis så han vill, att firman själv ska få slippa betala
min sjukfrånvaro, ser bara till sina egna medel..

Om kollegorna ringer så vetisjutton hur jag ska hantera detta,
jag misstänker att de själva har en stor del i detta, och jag känner mig mycket utsatt...

Just nu har jag och dottern (som har höstlov) ätit mannagrynsgröt som "frukost",
den lägger sig som bomull i en annars rätt så orolig mage...

Annars ska jag inte låta något hända denna dag, möjligen sitta uppkrupen i soffan och våndas för att telefonen ska ringa...

Idag, är ingen dag, för den har varit mörk hela tiden...

Berra

dolphin
ons, 2009-10-28 - 14:05

Stäng av telefonen tills du känner dig redo att ta emot samtal från chef eller kollegor.

Sitta på helspänn o fasa för att det ska ringa är så jäkla jobbigt tycker jag. Då blir man handlingsförlamad och sitter som ett litet förskrämt marsvin upptryckt i ett hörn ;)

Ta hand om dig o dottern och njut ( =O ?) av mannagrynsgröten.
Vi är med dig och skickar cyberkramar !!

Kvinna-mamma46
ons, 2009-10-28 - 18:36

Berra. Se till att bli sjukskriven och säg sen upp dig! Ditt jobb verkar helsjukt och du är på väg rätt in i väggen... Låt inte ett företag göra så mot dig!

Är det värt det?

Du har så mkt positivt i ditt liv (familj, vänner, nykterheten!!! ) och det ordnar sig så småningom med nytt jobb. Du var så på G med ditt liv och började må bättre.

Jag har slutat gråtande på jobb där de åt upp mig, o ändå var ingenting bra.... OCH de tyckte inte jag var tillräckligt lojal???? Jag var inte stark nog för att stå upp för mig själv då och säga ifrån (det var under mitt första nyktra halvår) men nu när jag ser tillbaka så var det ju inte klokt hur de behandlade mig och jag är sååå glad att jag stack. Även om självkänslan var helt i botten och jag undrade hur jag nånsin skulle våga jobba igen. Men det löste sig, det bara flöt på på nästa arbetsplats, det var inte mig det var fel på, det var jobbet.

Var rädd om dig, du har bara ett liv.

Kram

Berra
tors, 2009-10-29 - 10:56

Hej Igen!

Nu är jag trött på att sova, har inte gjort annat känns det som...

Det är alldeles förbannat tråkigt att bara gå hemma hela tiden, känner mig obehövd!
Har tänkt att vara så hela arbetsveckan ut, förkylningen håller i sig och visst den blir ju knappast bättre av att jag röker, men det blir "roligare" då...

Har svårt att komma ner i varv och njuta av "ledigheten", lufsar runt i mina fårskinnstofflor mellan säng, soffan och kylskåpet...
Såg solen nyligen, den var så stark att jag var tvungen att kisa ett tag...

Vill komma till stånd med något, kanske sätta igång och sortera högen med gamla räkningar, den är nästan halvmetern hög och jag har inte rört den sedan jag blev hängig, och det är ju snart ett år sedan..

Är väldans sugen på att ta bilen och åka runt och handla mig lite lycka i någon elektronisk affär, men jag vet ju att den är kortvarig, men ack så skön...
Tänk att få glida runt i ett lyckorus åtminstone för någon dag eller så..., det är jag värd!

Har lite funderingar på hur jag ska "attackera" jobbet, falla in i alla restriktioner och lämna känslorna hemma, jobba som en robot utan några egna värderingar.
Vara kort och precis i tonen, och visa att min själ inte är med mig.
Jobba men utan någon glädje, och inte visa någon, någon som helst tillit...
En stålfasad utan någon koppling till mungiporna, det kan bli mitt "skydd" mot andras känslor.

Dagarna som går, hjälper till lite att sortera in känslorna i sina fack...
Men jag kan fortfarande inte rå för att jag ÄR en känslig människa...

Jag vet inte var jag är, eller vart jag är på väg, fotfästet är dåligt och inga stigar är markerade...

Idag är ingen dag, så var gårdagen också...

Berra

vana
tors, 2009-10-29 - 12:36

Jobbet är en stor del av ens liv Berra.
kanske en förändring är på tiden?
Söker du nytt under tiden?
kanske nu när du är hemma?Kolla platsbanken?
Jag trivs jättebra på mitt fasta jobb men ej på mitt extrajobb,pga just personalkonflikter o dålig gemenskap i gruppen,det är så viktigt för mej att känna ett ömsesidigt förtroende o att alla ger o tar lika mycket i en grupp.jag har sökt nya extrajobb pga det,inget napp än men ändå.Jag har åxå dragit ner på timmar på mitt extrajobb då har jag ner distans o det känns bra.
kanske något ska förändras?
kanske du ska våga förändring?

FREEDOM
tors, 2009-10-29 - 14:15

Tjena Berra! Lider du av alkoholism så är det i ett sånt tillstånd man ofta befinner sig i nyktert tillstånd, den själsliga biten, orolig, missnöjd, lättirreterad, och den galna idén segrar tillslut. Äh va fan några bärs kan ju inte vara så farligt. Denna gången ska jag bara dricka några mellan öl. Den mentala besathetten som AA beskriver det,, ingen som lider av alkoholism står ut att vara i det tillståndet. För plötsligt dyker tanken upp,, Alkohol fixar detta. För nu har jag ju varit nykter så länge mm,, och så är man där igen med ett glas i handen,, och så startar den fysiska biten igen,, alltså lider man av alkoholism så vill man ha mer alkohol när man väl har börjat,, alltså vi nöjer oss inte med några stillsamma öl utan vi drick och vet inte hur, när eller vart det kommer att sluta. Ett oemotståndligt begär beskrivs det som,, och det känner jag igen mig i,, alltså när jag drack så startade det ett oemotståndligt begär efter MER!! Det kan man veta innan,, alltså jag tål inte alkohol mm,, men vi dricker ändå. För denna gången blir jag inte bränd,, så skål. Och så startar hela karusellen igen. Som AA beskriver det.. Alkoholistens huvudproblem är därför centrerat till sinnet snarare än till kroppen,, Alltså vi är ju ändå nyktra när vi tar det första glaset.. men i våra tankar så tror vi att denna gången fixar vi det,, och vi tror på det,, för konserkvenserna är som bortblåsta.. beskrivs som mentala blinda fläckar. Vi måste få ro i själen, och för det så finns det en lösning.. Kärlek och Frid