Första dagen

Profile picture for user Charlie70

Var ett tag sedan jag var inne nu. Ingen alkohol. Den är en icke-fråga. Så pass icke att jag nästan måste tvinga mig att tänka på den så att jag inte glömmer. Viktigt. Att inte glömma alltså. Mitt liv har fortsatt fokus på att bli frisk från utmattningen. Jag är så outsägligt trött på den så vill helst inte nämna den varken i tal eller skrift. Men det är så det är. Går någon slags stresshanteringskurs nu (igen). Inga nyheter eller WOW för mig. Har gått en kurs tidigare och har informerat mig på egen hand. Ser det mer som att jag får en tidsfrist gentemot FK. För jag behöver fortsatt vila för att få tillbaka mitt huvud. Det är nog tyvärr den enda medicin som finns för den.

Julen stressar mig inte, den ser jag fram emot. Barnen mår både bra och dåligt, jag har fullt upp och mycket som ska hanteras kring dem under dagarna. Hur skulle det ha gått om jag arbetade heltid?

Har kommit fram till att min exmake har betett sig som ett stort Rövhål gentemot mig sedan vi skildes. Han känner sig kränkt som har "blivit" frånskild och har väl tyckt att jag inte är värd annat. Vet att mitt ordval är väldigt dåligt men det kändes faktiskt skönt när jag kunde säga det till mig själv och nu till er. Ett enda stort Rövhål är precis vad han varit. Det har gått ut över mig men framförallt barnen. För tillfället har han förstått en del av det och pudlar en del för sonen (som är själaglad att få hänga med sin pappa lite mer). Men det är övergående det vet jag. Usch och fy.

Läser att det går bra för väldigt många här inne! Det är så underbart att se när det kommer fler efter som också får uppleva livet precis så som det är. Att få vakna varje morgon till sin egen sanning som vi har full koll på. Barn som som återför fullödiga föräldrar som finns där för dem. Livet kan inte bli bättre än så!

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Charlie70 Så fint att få en hälsning från dig ❤️ Och så skönt att alkohol verkligen är ett passé kapitel för dig, men det var jag absolut inte orolig för. Inte alla som tystnar återfaller tack och lov 🙏🏻

Verkligen tråkigt att du inte mår bättre i din utmattning. Jag tror att din familjesituation förstås förvärrar, du har ett stort och spretigt ansvar med två barn som behöver helt olika saker och du har inte haft den avlastning du behöver. Andra gången jag blev sjukskriven bodde barnen 50/50 hos mig och sin pappa och den ”barnfria” veckan var verkligen välbehövlig.

Att känna sig ”tvingad” att bli friskare är ju också en enorm stress! Acceptans är nyckeln till läkning. ”Nu är det så här, nu känner jag så här, okej, okej, okej.” Att då passa in i FK:s jävla tidszoner är en omöjlighet 🤬 Jag blev av med min sjukpenning efter ett år, då jag fixade 75% jobb men inte mer. ”Om du klarar av ditt kvalificerad jobb på 75% så skulle du klara ett okvalificerat jobb på 100% och därför får du ingen mer sjukpenning”. Idioter 🤬 Vad skulle jag göra? Säga upp mig? Jag valde att ”finansiera” min egen sjukskrivning ytterligare ett halvår genom att ta tjänstledigt. Och det ska vara en försäkring!? Som vi betalar dyrt för genom vår skatt 🤬

Återgången är ju guppig, två bra dagar, en dålig, en bra dag, tre dåliga. Tillfrisknandet är absolut inte linjärt, och det har så himla många beståndsdelar. Din kunskap är det nog inte fel på, det är dygnets timmar som inte räcker till för att göra saker så långsamt som du behöver. Helt frisk blir man aldrig heller, några ärr bär man med sig. Dels i form av en extra sårbarhet och vissa saker kanske man aldrig klarar av igen. Det måste man få sörja, och det är en stress i sig.

Chill helgkram 🐘

Profile picture for user Charlie70

@Andrahalvlek Tack för din kommentar. Det är verkligen en process att bli frisk. Som jag tror jag nämnde ovan så köper jag mig tid gentemot FK genom att gå den här kursenpå en klinik med särskild inriktning för utmattning jag går nu. FK vill gärna se att man arbetar för att bli frisk. Det arbetet man gör på egen hand syns inte hos dem (vilket är helt galet) utan då får man helt enkelt skaffa sig en extern aktör som kan tala för ens sak. Jag har kommit till det här stället genom remiss från läkare. Hade kunnat göra en egenremiss också. Tips för er som kanske är i liknande sits.

Vaknar tidigt i dag med tankar om bl.a. jobbet. Pratade med en kollega från annan del av koncernen i går. Kan konstatera att jag fått reallönesänkning de senaste åren. Arg på det. Svårt med löneförhandlingar då man inte vet vad AG har att röra sig med och vad andra får. Att jag är arg nu ser jag som ett steg i tillfrisknandet. Nu är jag sjukskriven och har inget att förhandla om. Tidigare har jag haft arbetsuppgifter som varit så krävande att jag inte hunnit se om mitt eget hus i löneförhandlingen. Det får bli ändring nu på det. Jag älskar mitt jobb, har vänt ut och in på mig själv för det och tacken har varit sänkt reallön år efter år. Toppade denna tidiga morgon med en notis på FB från exmaken som var på roligheter i går kväll med sin nya kvinna. Här hemma satt jag med en 16-åring som aldrig kunde sluta gråta för han är så less på sin situation. Han är min största hjälte som varje morgon går upp kl 6, äter frukost (för att mamma säger det är viktigt), duschar, drar i väg till skolan för att komma hem vid 17 helt nedslagen eftersom han inte kan prestera i de teoretiska ämnena. Han har just nu betygsvarningar i varenda ämne. Dag efter dag utsätter han sig för detta. Han är så nere att han inte ens kan se fram emot jullovet säger han. Vi jobbar på tillsammans med skolan för att hjälpa honom men det går inte över en natt. Jag kramar, fixar bästa käket, peppar, föreslår olika lösningar och kramar igen. Känner mig otillräcklig. Dagen innan hängde han med sin pappa och jag såg hur han sken upp. Han behöver sin pappa. Hur hamnade vi här? Jag funderar, kavlar upp ärmarna och tar nya tag. Är så otroligt tacksam för att vinet inte är en del av mitt liv längre. Den tryggheten kan jag ge honom. Värt allt. Flickan sussar vidare som tur är. Hon kan inte sova utan min närvaro trots att hon verkligen kämpar för det. Gulligt på ett sätt samtidigt som jag vill göra allt för att stötta henne att bli den självständiga tonåring som hon vill vara.

Fyller på mitt te, tar en huvudvärkstablett, ser fram emot helgen. Flickan och jag har lite traditionellt julmats-fixande att göra. För det behöver man vara två och hon är min bästa partner sedan hon var 4 år i just detta traditionella fix.

Önskar alla en fin helg och här inne läser jag om många som kommer att vakna upp denna lördag morgon med tillförsikt och med vetskapen om att vi inte drack i går. Andra kämpar men klarade det inte i går av olika anledningar. Oavsett vilket, glöm inte att ni är fantastiska. För alla vi som är här inne är här eftersom vi reflekterar över vår alkoholbruk på ett sätt som de flesta inte gör vare sig de behöver eller inte. Därför önskar jag att vi kan starta helgen med att krama om oss själva och fortsätta välja den väg var och en av oss vill gå.

Kram!

Profile picture for user Sisyfos

Du är väl väldigt tillräcklig Charlie! Bara det att du har en 16-årig kille som vågar gråta hos dig bevisar väl det.
Blir så bekymrad av att läsa ditt inlägg om sonen. Han har rätt till stöd. Det borde inte behöva vara så som du beskriver att han har det. Det blir en eländigt ond spiral med dåligt självförtroende som gör att det blir ännu svårare. Vad säger skolan? Vad gör skolan för att hjälpa honom? Det är så jäkla illa att en kille som faktiskt anstränger sig inte ska lyckas. Då brister det stöd som han har rätt till. Om ni inte har gjort det, kontakta skolan och se till att få en åtgärdsprogram eller extra anpassningar.
Han har rätt till stöd och ska inte behöva ha det sådär. Det är skolan som inte räcker till!
Och du är imponerande! Känns så självklar i ditt val att inte dricka trots att livet inte är på topp alls. Ha en fin lördag!

Profile picture for user Charlie70

@Sisyfos tack snälla. Vill bara förtydliga att alla för tillfället tillgängliga åtgärder för sonen är på G. Jag har regelbundet möten med mentor och elevhälsa och för någon vecka sedan även rektor. Inte för att övertyga dem om att vi har ett problem utan för att diskutera vad vi kan göra åt det. Skolan skriver på åtgärdsprogrammet de har behövt få ett beslut från sonen som han har haft svårt att ta, men nu är det gjort så ÅP är just klart. Psykolog via VC är på ingång, läkare är informerad och medicin är under justering. Det finns mig veterligen inte mer vi kan göra just nu med de frågorna. Det som finns kvar för honom är just detta med pappan som väljer att prioritera sig själv framför barnet. Det är mycket tid som går åt för att leta kvinna, dejta kvinna och bli ledsen när det tar slut med kvinna. Samtliga dessa steg innebär att han inte kan prioritera sina barn. Det går ut över sonen (även flickan så klart) och han saknar och behöver sin pappa. Det gör mig upprörd att exmaken tycks se sina barn som en bisyssla.

Skolan ger alltså det stöd de kan (så behöver vi inte uppröras över just den frågan denna grådaskiga lördagmorgon).

Kram!

Profile picture for user Se klart

@charlie instämmer i att det är värdefullt att höra från dig, tänker på dig ofta men inte med någon oro utan mest bara vill försäkra mig om att du har det bra. Om man nu kan kalla det bra/ för det förstår jag ju att det inte är.
Men jag vill också poängtera vilket mega-jobb du gör vid sidan om allt som hör vardagen till. Jag ja också ett Äkta Certifierat Rövhål till Exman. Kostar på. Om inte förr så när det brinner i huvudet av ilska.
Tänker på dig och skickar tankar främst för att du ska känna att långsamt leder också någonstans. Gammal låt med Lisa Nilsson.
Kram Charlie, glöm aldrig att du har forum-klubben att luta dig emot. ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@Charlie70 Säg åt rövhålet att han åtminstone pyntar läxhjälp till sonen. Min äldsta dotter jobbade som läxhjälpare via ett privat företag, precis när hon började plugga på högskolan i gbg. Hon hjälpte många ungdomar att planera sina studier och plugga till proven. Hon var själv jätteduktig i skolan så hon visade hur hon själv hade gjort helt enkelt, med stor framgång. Och med en ängels tålamod.

Att hon kom utifrån, med gymnasiet i väldigt färskt minne, underlättade. En av ungdomarna hon hjälpte var en kille med diagnos ADD, som hade enorma problem i alla ämnen. En utmaning minst sagt för en psykologstudent, men hon hjälpte honom faktiskt att klara betyget i några ämnen. Hon kunde stötta honom i kontakten med skolan också, så att han stod på sig och verkligen krävde sina rättigheter. Muntliga prov tex. Han hade svårt för skriftliga instruktioner och att själv uttrycka sig i skrift.

Sen är inte alla skapta för teoretiska ämnen, att jobba praktiskt passar andra bättre. Min yngsta dotter är ju fostrad i särskolevärlden och deras tänk att alla har sina svårigheter och att undervisningen måste anpassas efter individen är verkligen befriande. Att jobba med att förstärka styrkorna istället för att tvinga sig att jobba med det hopplösa gör verkligen underverk för självkänslan.

Kram 🐘

Profile picture for user Sländan

@Charlie70 jag läste ditt inlägg och blev så berörd av din situation, jag har själv kämpat med skolan med mina två söner. Men så skönt att de hjälper din son med de som de kan göra. Jag hade en väldig tur av val av skola, speciellt till min yngste son som även han har ADHD. Men som mamma är man egentligen aldrig ledig, om man inte har en pappa som är involverad i sina barn. Så de är inte så konstigt att kvinnor utan närvarande pappor ofta blir utmattade.
Jag är inne på min andra utmattningssyndrom i vuxen ålder, min första var för ca 28 år sedan, och nu en ny som började på försommaren.
Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle få en igen, eftersom jag trodde att jag kunde hantera symtomen tidigt. Men den blev inte lika svår den här gången, eftersom jag hade mera föraningar om vad det var.
Jag har tagit tjänstledigt lite olika 15-25 % från mina heltidsarbeten sedan ca 15 år tillbaka. Jag kommer troligtvis aldrig kunna arbeta heltid. Nu arbetar jag 50 % men FK stressar mig att jag måste gå upp till 75% efter nyår.Trots att jag inte har fått den hjälp jag behöver, mycket pga nya hyrläkare hela tiden och långa väntetider.
Jag sover alltid minst ett par timmar efter jag har arbetat, sedan sover jag från ca 22 på kvällen och sover ända tills larmet går. Ibland känns det som om jag skulle kunna sova dygnet runt.
Jag tänker ofta som du gör, vilken tur att man är nykter. Det är det viktigaste för mig, det känns trots motgångar i livet mycket bättre iallfall.
kram 💕 sländan

Profile picture for user Sattva

@Charlie70 Jag blir berörd av din beskrivning av din situation, kan förstå den. Är själv på gränsen till utmattning, jobbar med den patientgruppen, vet hur käkla frustrerande det är att inte räcka till i energin.
Har en exmake som är extremt egoistisk. Väljer sig själv framför ffa sin 17-åriga dotter om o om igen. Lägger skulden på henne när hon visar o berättar att hon blir besviken o ledsen. Man känner sig så maktlös. Jag vet att det är meningslöst att prata med honom-hans egoism var en av anledningarna till att jag ville skiljas (10 år sedan nu).
Du ska vara stolt över dig själv, din text utstrålar styrka trots att du är trött etc. ❣

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Du är nog världens klokaste! Så grundad! Förstår att du har liksom koll på allt men trots allt detta så är det skittufft för din son å du påverkas ju av allt detta å allt annat.

Jobbade på högstadiet och gymnasiet under en ca fyra år som skolkurator. Mötte många elever med separerade föräldrar och mestadels en frånvarande pappa. Det fanns även frånvarande mammor. Och även om barnen är dem som lider mest så är papporna/mammorna de största förlorarna…grejen är att de inte har fattat det!

Kram❤️❤️

Profile picture for user Charlie70

Tack snälla ni! Jag kan säga att hade läxhjälp hjälpt hade problemet varit enkelt. Jag har funnits vid hans sida hela tiden och har såväl kompetensen som tiden eftersom jag inte jobbat heltid på ett tag, men han pallar inte plugga hemma helt enkelt. Vi kämpar vidare. Det finns så otroligt många olika möjligheter för honom. Till exempel tycker jag att han kanske skulle jobba ett tag i stället, men han är inte där. Det är som en dans mellan oss med pepp och olika alternativa förslag på andra vägar. Men han är som sagt i den åldern att han snart är myndig och han måste börja ta sina egna beslut.

Mina tankar om Rövhålet har jag släppt. Jag kan inte göra något åt hans ointresse. Har i stället funderat på hur bekantskapskretsen ser ut (kraftigt decimerad efter skilsmässan, märkligt, eller hur?) för att se om det finns annan manlig förebild att bjuda in till vår lilla familj. Ser lite skralt ut men jag funderar vidare.

Fröken fick sin vaccindos nummer två i går och som ett brev på posten vaknar hon med lätt feber och ont i armen. Vi får ha en hemmadag eller flera, ska läsa på hur riktlinjerna ser ut just nu. Inte vad jag räknat med förstås men så är livet.

Kram!

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Hej! Jag har sagt det förr och jag säger det igen..du är klok som en bok! Tycker allt du gör är så genomtänkt. Ser att det är snart två år som du har varit nykter..så strongt! Inser du själv vilken styrka du äger..vilken förmåga! Jag säger bara wow!
Tänker på din son..känner så starkt för barn och ungdomar. Min son hade inte många betyg när han slutade nian kom inte in på något program utan fick börja på IV som det hette då. I november första terminen skulle vi på ett skolmöte vilket i ordningen minns jag inte men min son sa till mig "Mamma, jag går inte på något mer skolmöte efter detta" och jag svarade " Inte jag heller"...där och då blev det bestämt att han skulle ut på praktik. Började på det byggföretag som min man arbetade på. När min son fick sluta skolan då började livet för honom. Vändningen var i princip total. Han hade turen att man köpte in ett traditionellt lärlingspaket till honom. Idag har han arbetat många år som byggnadssnickare och trivs med sitt val. Jag önskar så att det skulle finnas något mer än skola för våra ungdomar. Att man får pausa kanske plugga senare i livet om man vill.

Det är trist att Covid-19 ökar igen...det känns lite som ett bakslag...på jobbet går vi hela tiden med munskydd förutom när vi är i våra egna kontor. Hoppas att din dotter snart piggnar till.

Allt gott till dig och stor varm kram!

Profile picture for user Charlie70

Firar två år i dag!!! Egentligen borde jag ha känslan av att vilja hänga upp och ned i ett träd någonstans, njuta av livet och känna mig stolt. Och det gör jag men det är samtidigt lite konstigt att fira den dagen jag mådde som sämst på. Min son också. Funderade i går på om 21/12 är den dagen jag ska fira på egentligen, INNAN jag började dricka sista gången. Men det blir också lite konstigt... Eller?

Jag mår så fantastiskt bra. Jag är lycklig över att ha fått möjligheten att backa från det där stupet som @Se klart brukar benämna det. Tackar mig själv för att jag kom till insikt. Tackar mig själv för alla insikter jag fått under tiden som nykter. Insikter som jag inte fått om jag fortsatt dricka. Tackar mig själv för att jag genom att vara nykter också kan behandla min utmattning. Tackar mig själv för att jag finns där för barnen 24/7.

Tänk om. Tänk om, finns ofta i mitt bakhuvud. Jag vågar knappt tänka på det. Hur det skulle gått med mitt tillfrisknande eller 16-åring som är under isen eller flickan som kräver ALLT från mig när hon är här.

Jag är helt enkelt så tacksam att jag inte finner ord för att jag kom på den eminenta iden att sluta dricka. Saknar det inte för fem öre. Underbart! Bekänner att jag för en vecka sedan började snusa igen. Snussuget har inte lämnat mig. Det har tidvis varit riktigt plågsamt faktiskt. Vikten har pekat åt fel håll, min hjärna har varit ockuperad av tankar på snus. När jag tog första prillan kände jag att jag kom hem igen. Nikotinet har INTE triggat något alkoholsug. Verkar vara andra receptorer i min hjärna som arbetar med det. De har slumrat in. För gott.

Och TACK till alla er! Det är ni som har gjort min nykterhet möjlig. Jag minns julledigheten för två år sedan, då satt jag med forumet nästan dygnet runt. Läste reflekterade, skrev lite. Det var nytt och omvälvande för mig. Jag har lärt mig så otroligt mycket på vägen av er alla som är här inne.

Kram!

Profile picture for user majsan_nu

@Charlie70 Jättestort Grattis till alla dina dagar!!! Har läst många av dina inlägg. Så härligt med er "gamlingar" som fortfarande skriver här!
Tänk när jag kan skriva detsamma, är fast besluten att fortsätta mitt a-fria liv...
🤗 Kram

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Varmt innerligt Grattis till dina två år🎉Minns ditt inlägg så väl när du hade skrivit att du hade bestämt dig…vad som liksom var droppen för att nu får det vara nog! Som jag längtar efter den känslan men har insett sedan länge att jag kan inte invänta den känslan jag måste bara sluta!

Jag är så imponerad..förundran över att ni som bestämmer er från ena dagen till den andra…för jag får den känslan…ni lyckas!

Å du Charlie70…minns dig från träffen för snart två år sedan..tror att du satt bredvid min man. Jag är så imponerad över dig och jag gläds så mycket för din skull att du har fixat att hålla dig nykter i två år trots allt du har gått igenom. Men du är en klok och beundransvärd kvinna och jag är så otroligt tacksam över att du tittar in hos mig. Du har inte tröttnat på mig…du tror på mig…så otroligt värdefullt för mig❤️🙏🏻

Idag firar jag att det är 23 år sedan jag för första gången jag höll min dotter i mina armar❤️

Kram❤️❤️

Profile picture for user Se klart

Grattis Charlie! Wow. Så bra inlägg. Så fint att läsa. Glöm inte heller att du betyder mycket för många. Det är det fina.
För mig är du en varm sten i fickan som jag kan komma tillbaka till och hämta kraft från.
Jag vill inte uppmuntra till missbruk men snuset. Det fixar jag inte än, så har full förståelse för återfall- eller återbruk kan vi kalla det 🙂! Som är så poppis!
önskar dig fina helger, allt det. Lagom Charlie-tempo.
Kram! 💕

Profile picture for user Charlie70

Tack snälla ni för alla grattishälsningar!

Julstressen jag läser om här och där existerar inte i detta hem. I går storstädade jag så sakta att jag fick avboka mitt jympapass för att inte behöva stressa. Det är bra så. Nu står Jansson i ugnen och linneduken om 3 m som används på jul är struken. Nu paus till julbesök kommer om någon timme.

I år har jag gjort en stor sak. Jag har förbisett min egen värdighet genom att säga till exmaken att handla allt för julen. Annars blir det ingen jul helt enkelt. Verkade helt oproblematiskt för honom tackolov (pengar har aldrig varit ett diskussionsämne i vår relation) och för en stund sedan kom han förbi med inköpen. Hade bett honom handla några alkoholfria öl. Ser när jag packade upp att han tagit med ett par starköl till sig själv. Jag har lagt dem i kylen nu och känner faktiskt en stor tillfredsställelse i att han kan dricka (begränsat) om han vill, vi andra kommer dricka alkoholfritt. Förra året ville han hem fort, tror det var alkoholen han saknade. Hoppas för barnens skull att han inte har lika bråttom hem i år då.

Kram!

Profile picture for user Vinäger

Läser att du har det jobbigt, Charlie. 💗 Önskar av hela mitt hjärta att du snart får må bättre. Det är du så himla värd. Som du har kämpat - och fortfarande gör.

Önskar dig ett gott och bättre 2022!

Kram

Profile picture for user Charlie70

Nyår var fin. En vän hörde av sig så jag åkte till henne och firade även tillsammans med hennes dotter. Med gemensamma krafter komponerade vi en utmärkt nyårsmeny, helt i vår egen smak. Kan ibland tröttna på att det ska vara så dyrt, lyxigt och pretentiöst just på nyår. Jag går lite i baklås av den typen av förväntningar.

Det blev aldrig någon skridskoåkning för flickan förra veckan. Vi kom iväg en gång men hon reagerade starkt på ljud och människor. Till slut kunde vi sitta ned en stund, dricka varm choklad och titta på de andra. 10 minuter innan taxi skulle komma ville hon åka. Varför har jag ingen bil??? Jag tar nya tag kring skridskoåkningen när hon kommer till mig igen. Sonens rapport från hemma hos pappa var att hon sitter inne, på sitt rum och tittar på Youtubefilmer med svarta ringar under ögonen. Vi föräldrar har ett enormt ansvar för att hon ska komma ut och få lite frisk luft och motion. Men det kräver. Exmaken klarar det inte.

Jag har njutit i flera dagar av ljudbokslyssnande. Timmarna har bara flutit iväg. Tipsar om Ann Ebervall och Per E Samuelssons "Morden i folkhemmet" med Helge skog som uppläsare. En oerhörd, sann berättelse om en man som blev oskyldigt anklagad under 30-talet där tjänstemän i rättsväsendet höll varandra om ryggen. Berättelsen sträcker sig fram till våra dagar. Tyvärr. Författarna har även skrivit en bok om Haijbyaffären som är aktuell på SVT nu.

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Grattis till 2 år som nykter! Även om du tystnar periodvis ibland så är jag aldrig orolig för din del. Du har lagt drickandet bakom dig, det är tydligt.

Usch ja, det kan vara kämpigt att motivera. Muta med fika brukar funka för min dotter. ”Vi går en promenad först, sen fikar vi”. Och sen får man stå ut med pust och gnäll. Att de skulle få för sig att spontant gå ut eller sysselsätta sig med något annat än skärmtittande är tyvärr en utopi 😢

På boendet där dottern bor har några i personalen med sig sina hundar. En av dessa hundar har dottern klickat med rejält, och då går det bra att locka ut henne på promenad om hon får hålla i kopplet 😍

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Hej Charlie,
Vad lustigt- jag lyssnar just på den där Haijby-boken efter att ha sett serien och följt lite av debatten kring den. Det är helt klart en lite annan berättelse som framkommer.
Har haft svårt att hitta bra böcker på sista tiden, så jag blir väldigt glad för tips.
Tänk om jag inte grattat på tvåårsdagen. I så fall gör jag det (kanske igen). Så glad att du fortsätter att hänga här. Du betyder så mycket! Krsm från mig som också hade en mer ”oansenlig” nyårsmiddag men desto trevligare prat och promenader. 💓

Profile picture for user Sisyfos

Grattis till 2 år Charlie!
Skrev egentligen ett svar till dig angående julfirandet, men postade det av någon anledning inte ser det ut som nu. Tänker att det är ett stort steg att be om hjälp (med handling). Att inte känna att man ska göra allt själv. Ett framsteg, tror jag.
Önskar dig allt gott 2022. Du är så fantastiskt klok och en riktig förebild.

Profile picture for user Tofu på besök

@Charlie70 Grattis till 2 år. Alltså en fin siffra 🎁.

Någonstans känns det som 2 år är en stabil grund att stå på. 1 år är väldigt lång tid men två känns ju stabilt. Läste någonstans att efter 5 år har man lika stor risk att trilla dit som övriga i samhället.

Profile picture for user Charlie70

Det är sant att två år känns stabilt. Ingen behöver vara "orolig" för mig. Alla destruktiva tankar kring alkohol är verkligen HELT borta. Jag dricker när jag är törstig, eller för att jag vill ha kaffe eller te - inte för att jag ska. Jag tar det lugnt på kvällarna, tittar på TV, lyssnar på ljudbok eller en podd. Finns ingen rastlöshet. Jag tränar när jag vill, inte när jag inte är bakis. Jag är sann mot mig själv och min omgivning. Jag vet att jag i alla lägen gör MITT bästa utan påverkan av alkoholen. Förut kunde det ju ta närmre fem dagar för mig att komma tillbaka helt efter en blöt fredag eller lördagkväll. Då, när jag kände mig som mig själv igen då var det ju fredag igen - så på det igen! Inte klokt vad jag höll på egentligen. Jag kommer ALDRIG gå tillbaka till det livet igen.

Har börjat jobba på 25% igen. Stor glädje! Men också frustrerande eftersom jag har ett så himla intressant och kul jobb som ger mig mer ju mer jag jobbar. Men det är bara att hålla tillbaka. 25% är 25% och inte något annat. Har en sisådär ytterligare 15 år på mig att ge järnet där. Tiden finns och inget springer ifrån mig. Jo förresten det gör det, men jag behöver inte vara med i varenda fråga. Det kommer nya hela tiden...

Flickan och jag har kämpat på med skridskoåkningen. På jullovet kom vi så långt att vi tog färdtjänst till ett ställe men väl där blev hon förmodligen rädd för alla ljud. Till slut kunde vi i alla fall sitta på bänken, dricka varm choklad och titta på de andra. Hon ville inte åka tillbaka. I går fick jag med henne på en promenad mot en hockeyfri is. Vi kom fram efter många om och men men hon ville inte igen. Vi gick i stället och tog en varm choklad på ett mysigt fik med brasa och sedan fick det bli taxi hem. En bra dag! Skridskoåkningen i sig är väl inte så himla viktigt, men hon kan åka och jag vet att hon tycker det är roligt (erfarenheter från förr). Jag tycker det är så himla viktigt att försöka hjälpa henne göra sådant som jag vet ger henne något. Hemma blir det Youtube-filmer till 100% och det behöver brytas i bland för det allmänna välbefinnandets skull. Min syn. Men jag arbetar i motvind i förhållande till flickan själv, hennes pappa och habiliteringen som väl alla tycker att jag ska låta det vara.

Sonen har en konstaterad depression och tyvärr bollas vi nu mellan instanser. Den som konstaterade depressionen vill inte ta emot honom för samtalsstöd. Läkare tar inte emot för att diskutera medicinering om han inte fått samtalsstöd först. Skolan sitter och kliar sig i huvudet och hade sett fram emot dialog med behandlande psykolog. De är ju pedagoger, inte psykologer. Har haft långa och krångliga diskussioner med förstalinjens psykolog som till slut gav med sig och ska återkomma om hennes kollegor vill det också. Ja, man kan bli förbannad. Hade vc diagnostiserat mig med depression hade de talat sig varma för antidepressiva, jag hade fått några samtal med kurator och eventuellt sjukskrivning en tid. När man är barn får man - INGET. Vad tusan är det de håller på med?

Men jag mår bra! Mycket bra till och med! Jag har tränat nu sedan jag började kunna igen (augusti förra året kunde jag börja med kortare promenader). Äntligen börjar jag känna att jag har benmuskler. Flåset finns där också. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen. Hålla i nykterheten, ta hand om mig själv genom att jobba lagom, träna och se till att jag får sova ordentligt, leva så stressfritt som det går. Det sista är inte alltid möjligt när man har barn, men man får göra så gott det går helt enkelt!

Och tack kära ni för grattishälsningarna! De värmer.

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Underbart att få höra ifrån dig, och att du mår bra ❤️ Så otroligt plågsamt för sonen dock 😢 Är det inte BUP som ska ta emot honom kanske? Hoppas innerligt att han snart får hjälp 🙏🏻 Varje dag med dåligt mående är en dag för mycket.

Kram 🐘

Profile picture for user Charlie70

@Andrahalvlek har pratat med "alla" inkl BUP. BUP tar inte emot honom utan hänvisar till förstalinjens psykologer (som är knutna till vc). Och det är förstalinjens psykolog som satt diagnosen depression och som inte vill ta emot honom eftersom det "beror på skolan". En förfärlig människa som jag fick "prata" med länge (hon vill helst hålla monolog) innan jag kunde ta ordet och vi kunde ta ett steg mot att hon tar upp frågan med "teamet".

Glömde förresten nämna att det var precis och bl.a. sådant här som jag drack på förr. Den evinnerliga kampen för att mina barn ska få dess rättigheter tillgodosedda. I dag har jag inga tankar på vin ö.h.t. Otroligt skönt det i alla fall. Min poäng: Jag måste må bra för att kunna hjälpa mina barn.

Kram!

Profile picture for user majsan_nu

@Charlie70 Så beundransvärt det du skriver o gör, dvs är a-fri och gör allt vad du kan för dina barn 💪🥰👍
Önskar all styrka o stort lycka till i kampen att hjälpa dina barn!!!
Stora styrkekramen 🤗

Profile picture for user Charlie70

Skrev just i @Varafrisk tråd om mitt kommande trädgårdsprojekt . Det är helt enkelt bara underbart att fundera över hur fint det kan bli och inte minst vetskapen om att jag kommer att genomföra det för att alkoholen inte tar kraft och energi från mig längre. Jag kommer inte vara bakis den där lördagen när jag hade tänkt åka handla jord eller bestämma mig för vilka plantor jag ska köpa. Projektet kommer att genomföras och det helt nyktert. Att känna den grundtryggheten i sig själv är helt oslagbart faktiskt!

Ägnar fortsatt mycket tid åt att lyssna på ljudböcker och olika radioprogram. Just klar med "Det står ett rum här och väntar på dig"... av Ingrid Carlberg som handlar om Raoul Wallenbergs liv och kanske framförallt arbetet med de ungerska judarna. Otroligt detaljrik och/men så värd att läsa/lyssna på.

Kram!

Profile picture for user Torn

@Charlie70 Hej! Det låter härligt med kommande trädgårdsprojekt! Personligen gillar jag att ha roliga saker att se fram emot. Jag mår bra av det helt enkelt. Ta bara en sådan sak som sömnen tex. Ligger jag vid läggdags och funderar på jobbproblem tex, sover jag oroligt under natten. Funderar jag i stället på en planerad fisketur sover jag som en stock den natten. 😂

Kram

Profile picture for user Charlie70

Länge sedan jag var inne sist! "Första dagen" har nu blivit 857 dagar eller drygt 27 månader. Har inga andra planer än fortsatt nykterhet. Kan avslöja att jag tänker på vin en hel del. Tanken kompletteras dock ALLTID med att jag "spelar hela filmen" d.v.s. jag tvingar mig att minnas hur det blev. Då känns det lätt att avstå. Jag gläds över att ha full koll på livet, må bra, känner mig i grunden harmonisk. Just att känna harmoni är nästan euforiskt och något jag inte känt sedan jag var barn. Alkoholen har definitivt tagit bort den känslan. Så tacksam att kropp och hjärna faktiskt kan reparera sig om vi bara ger den möjligheten! Men, viktigt att komma ihåg att nykterhetsarbetet inte kan avstanna efter 3 månader eller 6 månader. För mig pågår det fortsatt trots 27 månader! Förmodligen för resten av livet...

Mina tankar och målsättningar är på annat håll nuförtiden. Arbetar hårt med att komma tillbaka till heltid på mitt arbete. Tränar och har därför fått tillbaka välbehövliga muskler och kondition. Inte på elit-nivå på något sätt, men så jag klarar av vardagen på ett rimligt sätt. Viktminskning fick jag ge upp. Var nog både för utmattad och "nynykter" för att hålla på med sådant.

Jag läser hur du kämpar på @Varafrisk! Och @Seklart, @Torn och @Sattva fortsätter på den inslagna banan. Skönt att läsa! @Andrahalvlek hoppas jag tar hand om sig i sin frånvaro från forumet (jag tror inget annat).

Jag kommer fortsätta titta in här då och då.

Kramar från Charlie!

Profile picture for user majsan_nu

@Charlie70 Så härligt när en "gammelgamling" tittar in! Det är då en förstår hur stort det är att ta tag i sitt liv. Själv är jag väl numera en "gamling" med mina många a-fria dagar ( på tisdag29/3 blir det 7 månader) men jag är fortfarande inne ofta (dagligen) här o läser o kommenterar. Beror säkert på att jag har gott om tid också, är nybliven pensionär. Så jag har gott om tid o är ännu inte van vid det! Stor omställning, inte bara positivt...
🤗 Stora kramen till dig @Charlie o även till alla andra forumvänner!

Profile picture for user Se klart

Åh @charlie så himla härligt att höra från dig! Säger som du- nykterjobbet fortsätter men ger oss ju väldigt mycket tillbaka.
Jag jobbar lite för mycket för den där genomgripande harmonin- men det går ju att förändra liksom allt annat. Har man vänt ett alkoholberoende är man aldrig mållös när det kommer till utmaningar. 🤗
Stor kram till dig! 😍

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Så underbart trevligt att få läsa om hur du har det😍Alltid klok som en bok💪🏻

Och, ja jag kämpar på….det går i snigelfart men någon gång ska jag väl komma över tröskeln..

Varm innerlig kram🤗

Profile picture for user Charlie70

Måste skriva ett par rader. Tankarna på vin har varit närvarande sista veckan. Jag tror jag vet varför. Trappar upp på jobbet efterhand. Jag älskar mitt jobb och att kunna bidra på riktigt igen känns väldigt fint. Men. Min hjärna har inte övat så mycket på triggers kopplade till mycket jobb. Den är tränad på: Mycket-på-jobbet-belönar-sig-med-vin-snart. Så, jag har spelat badminton med dessa tankar. Slår bort, slår bort. Säger till hjärnan att det blir bubbelvatten i stället, inget annat. Vill bara få detta på pränt för att påminna mig själv om att jag inte kan slappna av i nykterhetsarbetet. Det fortsätter. Förmodligen länge till. Det kan jag leva med eftersom nykterheten ger mig så otroligt mycket belöning på precis alla sätt. Till exempel kan jag numera känna igen mitt ansikte så som jag såg ut när jag var ung. Inte så att jag genomgått en föryngringsprocess (;D)men det trötta och slitna i ansiktet finns liksom inte där längre. Den processen tog inte några veckor utan ett par år för mig. Men framförallt är det hjärnan och det själsliga livet som belönar mig.

Kram!

Profile picture for user VaknaVacker

Så himla bra att återkomma hit. Kika in hos andra, påminna sig om hur ens egna första vita dagar och om det arbete vi gjort för att vara där vi är nu.
Klassiskt det där med att du får sug, triggers vaknar när du har mycket! Jepp, nykterhetsjobbet går vidare hela tiden. Tillhör ju oxå dem som får sug ibland. Dock haft en bra period nu, har tydligen rätt strategi.
Härligt du känner som du gör med utseendet, heja dig💪🌷🌷🌷
Kram🐻

Profile picture for user Charlie70

@VaknaVacker ja du har beskrivit liknande kamp som jag har haft kring suget. Har hjälpt mig mycket. Fint att du kommenterar hos mig! Det som är nu, efter så lång tid är ju egentligen inget sug utan bara tankar på vin som väcker gamla "goda" minnen från svunna tider. Tänker att det är viktigt att påminna sig själv om alla de dåliga minnena samtidigt som vintankarna dyker upp. Dessutom, hur gott skulle vin vara nu? Hur trevlig skulle en berusning vara nu? Jag tror ingetdera skulle kännas angenämt efter drygt två års nykterhet. Inte första gången i alla fall. Sedan skulle jag nog snabbt vara tillbaka i gamla banor igen. Usch. Skönt att ha forumet för reflektion och att skriva några rader. Avlastande utan att belasta.

Kram!

Profile picture for user VaknaVacker

För mig är det nog lite olika, ett mindre sug eller en tanke som du beskriver det... Jag brukar tänka att det inte får bygga bo i mig utan, utan jag möter det faktiskt som en gammal bekant och sedan kickar jag iväg det med en spark "i röven". Bara en känsla faktiskt och inte en enda gång på de dryga 27 månaderna har jag tampats med göra slag i saken och dricka alkohol. Håller med dig skulle inte vara gott, bara dåliga vibbar...
Vi gjorde jobbet grundligt, hade hjälp av dig där i starten. Tack för det🌷 Så bra det blev, så glad!! Kram🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Som jag alltid har sagt om dig…klok som en bok🥰 Även om jag givetvis inte önskar att du ska känna sug så är det så bra när du skriver om det och även hur du hanterar det. Det blir hjälpsamt på ngt vis…säger jag som inte är nykter🙄

Blir så glad när du tittar in i min tråd. Du är ju en av mina äldsta forumvänner som jag även träffat i real life🥰

Kram🌷

Profile picture for user Se klart

Hej Charlie, vad fint att du tittar in här, det är nog något vi får hålla på med till och från- det gör ju ingenting, är ju inget nederlag utan som jag brukar tänka (och som min terapeut sa till mig en gång för länge sedan; ibland måste vi tillbaka till brottsplatsen och se den från ett annat håll) Det hjälper mig. Liksom insikten- inte alltid där men tillräckligt ofta- kring vad vi förvärvat genom att sluta dricka. Det är liksom inte ”livet minus alkohol” det är något mycket mer. Ibland är utveckligen långsam, står och stampar. Sen gör den ett ryck. Jag har bara de senaste dagarna upptäckt nån sorts harmoni som jag inte känner igen. För bara ett par veckor sedan var jag utomlands och hade ett par riktiga bottennoteringar till dagar sett till alkoholen. Helt plötsligt fick det gamla spöket om inte liv så iaf ett par andetag.
Jag jobbar förebyggande och skriver ett par rader här nästan varje dag. Jag känner mig inte mindre fri utan jag påminner mig om att det är ett dagligt litet jobb som krävs för att leva lycklig. Vilket jag tycker att jag gör. Eftersom du känner mig behöver jag inte förklara att lycklig inte betyder happy-go-lucky. Utan sammansatt. Med djup och höjd och umami- i livet. Där ät du med! Kram och skriv när det behövs. 😍

Profile picture for user Sisyfos

Vad bra att du skriver Charlie! Jag tror att det är precis sånt här som alla vi som har medicinerat med alkohol får se upp med. Jobbet ger många intryck och gör dig trött. Hjärnan vill återställa balansen och det finns ju ett väldigt snabbt och effektivt sätt. Fullkomligt långsiktigt värdelöst dock.
Jag tror att för många i alla fall så kommer de här vintankarna av att det blir lite obalans i signalsubstanserna och det vill vi åtgärda. Vi får nog leva med att vi har lärt hjärnan en motorväg in i avslappning och ökade nivåer av dopamin. Sen tänker jag att när de här tankarna uppstår då gäller det att vara på sin vakt för då behöver vi som SeKlart och VaknaVacker mota bort dem. Jag tänker att vi också måste ge hjärnan vad den behöver på andra sätt än det gamla invanda. Inte bara köra över den. Det går ett tag, men sen kanske det inte funkar längre. SeKlart beskriver de här sakerna så bra i sin tråd tycker jag. En medveten närvaro, en observation över vad som är bra och fint, då och då en jämförelse med hur det var. Så smasha bort du, men fundera också lite över hur du kan vila nu.

Profile picture for user Adde

Att acceptera att jag är alkoholist var mitt första steg till mitt nyktra liv. Allt blev enklare för mig när jag förstod att jag har en sjukdom och att jag kan handskas med den själv om jag bara vet hur jag ska göra. Min bästa medicin är att påminna mig om hur det en gång var och att jag inte vill tillbaka dit.
Jag har sporadisk kontakt med en kvinna som var med här på forumet från början och det gick bra för henne några år. Sen kom funderingar på att det nog går att dricka ibland men hon höll det borta (eller i skymundan ?) ett tag till men nu är det kört. Hon är inte helt i botten, än, men det är inte svårt att se att mängden och tillfällena ökar. Men hon har inga problem....det går så bra...
Och jag blir så lessen när jag ser en som tidigare var en vän distansera sig i takt med att alkoholmängden ökar.
Och jag kan inget göra.

Profile picture for user Charlie70

Hej Kära Ni! Tittar in för att gratulera mig själv som passerar 2,5 år i morgon. Fantastiskt skön känsla. Vinet är på de flesta sätt långt borta och jag har fortfarande lätt att påminna mig om hur det var. Hur det var att vakna på morgonen, trött, torr i munnen, inte utsövd, svagt illamående - för att hoppa in i duschen och dra till jobbet. Jag minns hur jag kunde sitta på cykeln och göra djupa utandningar i ett försök att bli av med alkoholångorna. Förmodligen en helt meningslös övning men så gjorde jag. Blev inte riktigt människa förrän efter lunch. Nej, det är inget jag saknar. Jag tränar fortfarande på vissa saker. T.ex. att vara trött och stressad efter jobbet - hjärnan tänker vin. Jag säger nej. Jag har också varit på fest med jobbet. Alltid trevliga och lugna tillställningar. Denna gång stängde baren kl 20, men ändå tittade jag kanske en extra gång på de där glasen med alkohol i. Jag övar också på att passera innerstan en solig och varm sommarkväll - hjärnan tänker öl och jag säger nej. Med detta vill jag bara säga att trots att ganska lång tid gått så kommer det tankar. Jag är därmed inte helt "fri" men jag är ju det ändå eftersom jag inte dricker. Jag kan hålla emot, viktigt. Särskilt nöjd känner jag mig i förhållande till min son som nu är 17 och kom hem och luktade sprit i samband med skolavslutningen. Jag kan ta samtalen med honom. Vad är mer värt än det? Inget tänker jag.

Från det ena till det andra så gjorde jag ett besök i dag för diatermi, alltså hårborttagning. Kosmetologen informerade mig då om att alkoholbruk (även värme), d.v.s. sådant som vidgar blodkärlen kan bidra till ökad hårväxt. Tänk om man vetat det en gång i tiden. Hade kanske inte varit argument tillräckligt för att avstå - det drabbar inte mig (det ena eller det andra) har man ju tänkt många gånger...

Skönt att läsa om er som det fortsatt går bra för. @Varafrisk, du får en särskild hälsning från mig. Ge-inte-upp! Det är så j-vla tufft att ta de första stegen och den första tiden men sen blir vi rikligt belönade när vi känner att den nya normala balansen kommer tillbaka! Funderar på om du inte behöver ta ett rejält snack med maken. Funkar ju inte att han dricker eller jamsar med när du vill ha. I vissa fall måste man vara två även i en sådan här sak. Jag tror inte jag hade fixat detta på samma sätt om jag fortsatt vara gift med den mannen jag hade. Han tyckte inte det var så farligt, och skulle vi inte ta ett glas vin för fira xyz, det tycker jag du kan unna dig o.s.v o.s.v. Jag hade med stor sannolikhet fallit gång på gång.

För övrigt mår jag bra! Inte uppe på heltid än men till hösten är jag nog där. I början av utmattningen fick jag extremt ont i fötterna (jättekonstigt). Det gick över efter lång tid och med hjälp av lite olika inlägg. Tyvärr kom det tillbaka i dag. Men jag tackar min kropp för att den säger ifrån. Det har varit för mycket på jobbet - för mig - ett tag nu så nu får jag backa ett par steg. Vill INTE på några villkor öht göra om de senaste åren igen.

Önskar er alla en riktigt fin midsommar och att den blir så som ni vill att den ska vara! Själv kommer jag sitta hemma och uggla eftersom umgänget är lite fattigt. Sonen hänger med kompisar, vilket ju är jättebra. Var tvungen att köpa ny TV och den kommer jag att använda och så ska jag fortsätta lyssna på Ken Follets trilogi som är en skildring av fem familjer från Ryssland, England, USA, Tyskland och Wales under hela 1900-talet kopplat till de flesta viktiga historiska händelser som varit under den tiden. Fantastiska böcker i en fantastisk uppläsning av Ludvig Josephsson och som rekommenderas å det varmaste!

Kram!

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Så glad jag blir att du tittar in! När någon försvinner bort från forumet oavsett i vilken grupp man befinner sig är det aldrig en självklarhet för mig att personen fortfarande är nykter. För rätt som det är dyker ngn upp som varit nykter väldigt länge men tagit ett återfall. Så alkohol är en j-a skitdrog!

Du berättar hur suget kan komma men även hur det bemöter det. Och det blir så trovärdigt för mig för det är så jag tänker att det kommer bli för mig …suget kommer finnas.

Jag diskuterar med maken och han ska följa med mig t kuratorn.

Jag tycker du är beundransvärd…och du är en av mina första vänner här på forumet. Jag brukar säga att du är klok som en bok vilket jag tycker att du fortfarande är!

Varm innerlig kram t dig❤️

Profile picture for user Sisyfos

Så kul att läsa ditt fina inlägg Charlie! Och så bra du verkar hämta dig från din utmattning. Jag tror att vi som har medicinerat med alkohol i de lägena bör vara extra mycket på vår vakt och backa i tid.
Det andra suget vid uteserveringar och sånt tänker jag ibland står för något annat. Den där känslan av guldkant, busighet, lyx, vuxenliv. Men jag har aldrig druckit mig väldigt berusad i de sammanhangen så det är kanske olika. Jag tänker att lyxkänslan kan bli exakt likadan med ett glas alkoholfritt bubbel på en uteservering i solen och man slipper tröttheten och segheten som kommer med alkoholen.
Ha en fin midsommar!

Profile picture for user Se klart

Bästa @charlie, så fint att läsa ditt inlägg. Skönt att du närmar dig ditt mål med heltid på jobbet, men allra bäst att du fortsätter att inte ta första glaset (vilket jag inte trott för ett ögonblick). Jag passerar också en massa uteserveringar i stan, min hjärna har lärt om och ofta får jag lite kväljningar av de där glasen, inte minst om det är tidigt på dagen. Jag är på så sätt inte heller fri. Vi får hitta våra vägar runt detta även framåt men det enda vi behöver veta är att vi inte dricker.
TACK för ditt boktips som jag högg in i direkt- vilken berättelse, och precis vad jag längtat efter! Stor kram till dig och önskan om fin sommar 🤗