Jag tror att man behöver borra lite i varför och hur livet ser ut när man dricker som du. Egentligen tror jag att du borde sätta helt stopp ett tag. För att få den distans du behöver. För att hinna uppleva nykterheten ordentligt.
Du skriver om två orsaker till att dricka. Fest och stress. Två helt skilda mål med alkoholen vid dessa tillfällen. Och nu vid det här senaste tillfället troligtvis en kombination. Jag tänker att du faktiskt är trött. Och alkohol ger ingen vila. Du använder det dessutom för både fest och vila. Vad ska hjärnan ställa in sig på?
Jag tror att det är lättare att få det där tunnelseendet när man är så trött som du är. Och bli fixerad vid alkoholen. Alkoholen som bränsle. Det går att bryta, men jag tror att det är lättare att stänga dörren helt en längre period. Synd på en partypingla, men som Kennie beskriver så finns det säkert fler dimensioner och din personlighet är inte beroende av alkoholen. Ditt stressiga liv däremot, din trötthet. Jag tänker att det är där du är. För trött. Vad kan du göra för att ändra det? Ursäkta om jag läser in något som du inte skrev nu, men jag tyckte mig känna igen det där behovet av att orka fast man är för trött.(jag hade järnbrist).

Hej,
Ja, programmet var bra! Jag läste också Annie Grace bok Tänka klart, som var lite pratigt skriven men ändå gav mig en del insikter. Jag håller med Sisyfos om att man ofta dricker för att orka, fast det gör en tröttare i längden. Sen tänker jag vidare kring det där med förändring att det även handlar om att inte bli kvar i den man var mellan 20 och 30-års ålder. Åtminstone för mig så var det en del av det, att gilla läget med att man blir äldre. Nu känner jag mig lugn med att ha lämnat över party-stafettpinnen till nästa generation. Och det betyder inte att jag kommer ha det tråkigare, utan att jag upptäckt att man kan hitta nya saker att glädjas åt.

Hej @Sisyfos, mitt mål är att aldrig dricka ett enda glas till och just idag känns det som att det kommer att gå. Du har helt rätt i att jag måste förändra mitt stressiga liv. Jag jobbar alldeles för mycket och har hängt upp en stor del av min identitet i att vara framgångsrik på jobbet. Jobbar aldrig mindre än 50-timmar per vecka vilket inte är hållbart för mig längre. Jag är utmattad. Det gör att det inte finns ett uns av motståndskraft när alkoholen viskar till mig. Hela min kropp säger att jag behöver gå in i den där dimman ett litet kort tag och när jag nu gjort det i ”festliga” sammanhang ett par gånger tar partypingla-personan över och kör på. Den personen vill jag egentligen inte vara mer. Det som gör det lite extra svårt just nu är att jag inte berättat för min man om de allra senaste snedstegen. Han är jättestöttande men har det också kämpigt med mycket jobb och får dra ett tungt lass med barnen. Det sista han behöver just nu är att gå runt och oroa sig över sin alkisfru. I vintras när jag drack och blev full på en jobbmiddag berättade jag direkt dagen efter och han peppade mig och sa att han var stolt över att jag kommit så långt som jag gjort och att jag inte skulle ta ett misslyckande (till) så hårt utan försöka igen. Får se vad jag berättar om ett tag, men just idag gör jag det inte. Och gällande det stressiga jobbet har jag tagit steg för att det ska bli bättre, har en underpresterande medarbetare som jag behöver byta ut till någon som faktiskt kan avlasta mig och den processen har jag mu påbörjat. Även det har varit rätt tungt att ta i. Men lite ljus i tunneln. Ett annat större problem är att jag inte vet vem jag är eller mitt eget värde om jag inte konstant får höra från människor omkring mig på jobbet att jag är bra (eller bäst). Byggt upp hela mig själv på andras bekräftelse. Är inne på att gå och prata med någon igen, men bara tanken av att ta tag i det gör mig matt.

Idag är det soligt och jag ska se till att få lite frisk luft.

@AstridK Hej!
Har läst din tråd nu och känner igen mig i många av dina beskrivningar av dig själv. Jag har också alltid jobbat minst 50 tim per vecka, levt på bekräftelser av andra, mer än gärna varit oumbärlig på jobbet osv. Sen ofta tänkt "varför är jag såååå trött". Jag drack ju visserligen även 3 liter vin om dagen, även på arbetstid, men ändå.
Vet du vad jag gjorde? Jag sjukanmälde mig och var hemma från jobbet mina 2 första veckor som a-fri. Jag ringde vårdcentralen och åkte och lämnade prover och fixade en psykolog-kontakt. Jag sökte andra jobb och fick mitt drömjobb, kände att mitt nuvarande jobb inte var värt att slita så för.
Jag ägnade mina 2 veckor hemma åt en veckas grav abstinens, men sen att ta hand om mig själv, reflektera över mitt missbruk, komma till insikt, läsa på forumet, gå med i alkoholprogrammet här, vila, sova, äta och lägga grunden till att bygga upp mig själv. Så kom jag till insikt vem jag är och mitt eget värde.
Så det finns vägar att gå, man måste bara hitta dom och faktiskt låta sig själv hitta dom.
Kram 💕

@AstridK Hej! Läste ditt inlägg och fick stor igenkänning av det du skriver om bekräftelse. Har också haft ett enormt behov av att alltid bli bekräftad och blev jag inte det kände jag mig värdelös. Det kunde till och med handla om så simpla saker som att jag inte fick medhåll eller nickanden efter att jag kommit med ett uttalande i ett möte på jobbet. Jag tog det genast som att det jag sade var dumt eller inte hade värde. Det visade sig naturligtvis vara fel antagande av mig massor av gånger, men så skör var jag om jag inte direkt fick medhåll/bekräftelse på något sätt. Så har det hållit på i många utmanande uppdrag jag haft som jag klarat av galant och tagit i mål. Ingen utomstående kan ana att jag emellanåt kan känna mig så osäker och med så låg självkänsla, då det gått så bra. Men för mig har det pga tagit oerhört mycket energi och kraft att vara så inriktad på att vara omtyckt av alla och få bekräftelse av alla. En ventil har varit att dricka för att kunna slappna av. Även jag har varit festprissen som drack mycket, korkade upp, bjöd och såg till att skapa en härlig stämning. Till slut drack jag varje dag, smög, smusslade och gömde såväl vin som mig själv allt mer för att få dricka i fred. Att arbeta hemifrån under pandemin möjliggjorde även att starta dagen med en återställare innan teams möten.

Till slut orkade jag inte längre och idag har jag varit nykter i drygt 5 månader. Jag började gå hos en psykolog och gör det fortfarande. Jag har som nykter vågat och orkat ta tag i orsaker till min låga självkänsla, mitt behov av bekräftelse och mina egna behov. Jag mår så mycket bättre idag och känslor av skam, skuld och ångest som till stor del beror på alkohol är borta. Jag känner mig ärlig och sann mot mig själv och andra och med bättre självkänsla och självförtroende än jag någonsin haft. Det beror mest på att jag slutat dricka med den onda ångest cirkeln det skapar och på att jag bollat och jobbat med mig själv hos min psykolog. Jag har gett mig en ny chans till ett bra liv.

Bra att det finns ljus i tunneln ang stressen på jobbet. Ha det gott!🌷💕

@Vår2022 Skönt att höra att du mår så mycket bättre! Jag behöver höra sånt nu, tänka ljusa tankar, känns stärkande och hoppfullt.

Har precis tagit lördag med en alkoholfri öl efter att ha jobbat hela dagen för att komma ikapp efter konferens och förvirrad bakfull dag igår.

Dag 2. Vaknade till sol och fågelkvitter och barn som gjort frukost på sängen åt oss 😱😍 men inte särskilt utvilad. De sista gångerna jag druckit mycket alkohol har nätterna efter varit svåra. Vaknar upp i en pöl av svett och helt förvirrad flera gånger under natten. Inatt hade ett av barnen även nåt oklart anfall av ont och feber, men idag pigg som en lärka utan att ens minnas timmarna vakna. Fastnar också just nu lätt i tankar kring det som varit och att jag ”klarade” mig ännu en gång. Inget ultimatum hemma, ingen som ställde mig mot väggen på jobbet och skadade inte någon (med uppenbart undantag av mig själv). Men det känns alltid som en hårsmån bort. Funderade lite på när jag druckit senaste året. I smyg ensam på stan eller enstaka gång hemma eller med jobbkollegor. Men med man, familj (mamma dricker för mkt med), gamla kompisgäng som jag varit hyfsat ärlig med är dörren stängd. Nu ska jag hitta på nåt mysigt med barnen och försöka tänka på annat! ☀️

Dag 3

Kroppen börjar sakteligen återhämta sig efter senaste bläckan. Bokat träning och massage i helgen för att ha något härligt att se fram emot. Sist var det dag 18 det gick i stöpet (i hemlighet) när jag på nyårsafton hällde upp champagne i glaset istället för alkoholfritt bubbel när ingen tittade. I stundens ingivelse och sen bar det iväg därifrån. Druckit ca 5-6 ggr efter det varav 3 riktigt mycket. Idag vill jag inte dricka!

Dag 4

På väg till ett halvdagsmöte med tryck över bröstet. Inser att arbetssituationen är ohållbar och går och funderar över vilka bollar jag ska ”tappa” för att klara att vända situationen. Jag har bara en så stark instinkt att (över)leverera, tar emot på alla sätt och vis att bara prestera ok. Men känner med varenda fiber i min kropp att jag måste sakta ned omedelbart annars brister det. Idag vill jag absolut inte dricka.
Ha en fin dag i solen!

@AstridK Vad bra att du kan reflektera över din (över) prestationsförmåga och ser det ohållbara i det. Ett viktigt steg på vägen för att kunna göra en förändring. Bra beslut att absolut inte dricka, det skulle göra det sju resor värre.

Du kommer att fixa det med ”good enough”,förmodligen har ingen annan än du har dessa krav på dig själv🌷💕

Hej @AstridK 👋 Så stor igenkänning hos dig. Nu är det drygt en vecka sedan jag på allvar bestämde mig för att jag måste ta itu med mitt liv.
Har som du ett ordnat liv, gift, två barn, villa i ”fint” område, ett nytt, bra jobb. Ambitiös.
Men har nog alltid haft ett riskbeteende. Alltid varit partypinglan som tog täten och fick igång alla fester och gjorde tokiga (fylle) grejer.
För ett par år sedan eskalerade det och nu på slutet gömde jag vinflaskor och drack ur hemma.

De senaste veckorna har jag knappt sovit, haft ångest på natten, svettats och mått skit.

Jag bestämde mig för att ta en dag i taget. Med fokus på att ”idag vill jag vara nykter”. Min svåraste tid börjar vid typ kl 16. Har sett till att ha nåt gott att ha i glaset och för mig har det funkat att lyssna på min favoritmusik. Hade jag inte haft en familj som behövde mat hade jag gått ut och gått eller tränat den tiden.

Har också pratat med min man, först reagerade han märkligt och anklagande men nu är det bara stöttning.

Läser ALLT här inne känns det som och det har hjälpt mig mycket!

Du fixar det här!! Inget är värt att må så som du gör nu! Kom igen, tillsammans gör vi det här till bästa våren på länge, ok? 🤝 ✨

Kram till dig ♥️

Tack för peppen @Vår2022! Good enough får bli nya mantrat och kanske inte ens är någon som märker det utom jag själv.
@Utmaning2022, ser verkligen fram emot en nystart nu i vår, tänker att vi har valt en bra tid att förändra! Allt känns lite mer genomförbart när det är ljusare och varmare ute. Tokiga fyllegrejer, det kan jag skriva upp på. Och gömma vinflaskor. Men nu en dag i taget med 18 dagar som ett litet delmål för att det var då det trasslade till sig sist.

Kram på er

Många av oss som druckit för mycket/dricker för mycket har en föreställning om att vi överlevererar. Vi är väldigt duktiga och gör allt (och inget) rätt. Jag kan i efterhand se att jag på sätt och vis underlevererat. Det vill man förstås inte tro men många timmar har jag varit trött- och bakis. Och sedan lagt på några extra timmar för att kompensera.
Tror inte att det är ovanligt. Det tar en alkis mycket längre tid att göra ett bra nog jobb, helt enkelt.
Jag jobbar fortfarande väldigt mycket. Kanske mer än innan. Skillnaden är att jag lyckas bättre med det jag tar mig för. Är mer effektiv. Och kan lägga mig och vila när helst jag känner att jag behöver det, och det är rätt ofta. Emellan mycket stress - så tycker jag att jag har ett större lugn.
Ta hand om dig och ta en dag i taget så går det bra!

Dag 6

Igår eftermiddag dök den första reflexmässiga (eller vad man nu ska kalla det) tanken på att dricka alkohol upp i mitt huvud. Körde bil hem från aktivitet med dotter och insåg att jag var ”ensam hemma” eftersom min man är på jobbresa. Vid dessa tillfällen går min hjärna alltid i spinn på om jag ska dricka lite vin i smyg. Igår fanns det inte på världskartan men det var alltså dag 5, redan då börjar signalerna i hjärnan vända. Tränade ordentligt istället hemma framför tvn som belöning till mig själv. Jag siktar på att ersätta suget med 🏋️‍♀️ och 🧘‍♀️.

Bra gjort! Jag upplever att impulsen att ta ett glas vin avtar mer och mer för varje gång man väljer att göra något annat istället. Man trampar upp nya stigar i hjärnan. Ensam hemma blir likamed yoga istället.

@Kennie Ja, precis, tankar/sug på vin = göra någon aktivitet. Nya bilder och stigar i hjärnan kopplas då ihop med suget eller att man är ensam hemma. Jättebra gjort! @AstridK 💪💕

Dag 7
Tack @Kennie och @Vår2022 😊.

Inte så mycket nytt idag men inga tankar på alkohol! Känns absurt att jag inledde min morgon för en vecka sen med två glas cava (i duschen!). Det tänker jag aldrig mer göra.

Ha en fin fredag ☀️

Skönt att du mår bra! Ibland är det just någon sån där grej, som cavan på morgonen, som får en att förstå läget på riktigt. Och får en att välja förändring på riktigt. Man gör något man inte kan släta över för sig själv och tänka inte så farligt. Så var det absolut för mig. En märklig minneslucka blev mitt uppvaknande. Morgonen efter visste jag bara att mitt drickande skulle bli ohållbart om jag inte gjorde något drastiskt. Idag är jag väldigt glad att jag lade om kursen där och då, innan det blev totalhaveri..

Hade också en sån eländig botten-notering. Har skrivit om det, och precis som för dig @astrid så innefattade det cava- på morgonen. Sen accelererade grundstötningarna. Och nyårsdagen 2020 var jag klar. Jag hade inte nått botten utan tvärtom hade jag en otroligt rolig nyårshelg med vänner. Däremot upplevde jag en enorm känsla av frid- när vinet var slut och systemet stängt. Den känslan besöker jag ibland och tackar för att den uppenbarar sig. En gång är den sista. Känns som du är på god väg! 🌸