Nytt liv

Profile picture for user less12

Skriver här för första gången. Ångesten är total idag, vet inte vad jag ska ta mig till. Länge läst här på forumet och har väl länge vetat att jag borde dra ner på mitt drickande. Men några dagar efter ångesten lagt sig så kommer suget igen och så fortsätter det. Har gjort en massa dumheter på fyllan och varje gång slutar det i två dygns rent mörker och ångest som gör att själen skriker inombords. Vet inte vart jag ska börja, eller jo, sluta dricka, frågan är bara hur man klarar det. Orkar inte vakna upp bakis en dag till i mitt liv, det räcker nu.

Profile picture for user less12

Bokat tid hos husläkaren men det är mest pga ångesten jag besväras av. Inte bestämt mig ännu om jag vågar ta upp detta med alkoholen, känns så skämmigt, vet ju att jag inte är ensam om att känna såhär och att varför ska jag skämmas inför min läkare? Men ändå..

Profile picture for user vår2022

@less12 Välkommen hit! Precis som du säger är du verkligen inte ensam om att känna skam. Jag kände massor av ångest, skuld och skam när jag drack och som du säger är det ett svart mörker att befinna sig där. Det var svårt att veta hur mycket ångest och skam som kom från alkoholen, men det blev väldigt tydligt när jag slutade dricka. Det var en sådan lättnad att bli av med detta som just alkoholen orsakade. Det som är skönt med att vara nykter är att slippa smussla, smyga och att få vara ärlig och sann, framförallt mot sig själv. Många här på forumet har tagit hjälp av sin husläkare och berättat om sina alkoholvanor, och fått mycket hjälp. Det är en styrka att ta hjälp, det kan vara svårt att orka med detta själv. Alkohol är en tung kraft och ju mer stöd och hjälp man tar desto bättre kan man komma ur det. Det kan säkert bli en lättnad för dig om du berättar för läkaren, då slipper du gå runt det vilket också tar energi. Läkaren är till för din hälsa och för att du ska må bra.

Lycka till!🌱💕

Profile picture for user less12

@vår2022
Tack för dina ord. Ja, har ju länge haft problem med ångest men har ändå lyckats hålla den i schack. Skulle väl säga att alkoholen gör ångesten 90% värre än vad den hade varit egentligen. Inte bara ångesten som blir sämre, självkänslan lika så. Är nog en beroendeperson, dricker jag så dricker jag tills jag stupar, tränar jag så gör jag det tills jag spyr osv. Dricker ju enbart för ruset. Först ute på krogen men nu oftare ensam i hemmet, inte för smaken, eller för drycken i sig utan för att få den där dämpade känslan och få lite lugn och ro i själen. Du har sant i det du säger att läkaren finns där för mig, känns dock otroligt jobbigt att ta upp det. Det är här på forumet och till rådgivarna nu senaste dagarna jag första gången berättat öppet om mina problem, ingen annan vet. Skönt att få lätta lite på hjärtat och skriva av sig här.

Profile picture for user less12

Som du skrev så, har ju tidigare försökt sluta själv. Haft strategier för att inte bli så full ute på krogen, försökt räkna på hur mycket jag kan dricka hemma utan att det märks för sambon osv osv. Har väl funkat någon enstaka gång men oftast så tar alkoholen över och det slutar med minnesluckor och total olycka. Nu på senaste tiden har det också hänt att jag sjukskrivit mig från jobbet pga den olidliga bakisångesten. Det är väl också det som gjort att jag inser att jag måste sluta en gång för alla, det har gått för långt. Är fortfarande ung och vill inte supa ihjäl mig innan min 30 års dag direkt.

Profile picture for user Suburra

Du låter som mig när jag var ung .. Mitt råd sök hjälp.. Jag har först nu i 48 års ålder vågat söka hjälp. Jag har ätit naltrexon ca 3 mån . De är väldigt vanligt problem så inget att skämmas över alls , många fortsätter hela livet utan att komma till insikt . Min ångest är nästan borta så de mesta kom från alkoholen!!!! Jag har alltså druckit mig till depression.. helt galet!

Profile picture for user less12

Nu känns det lite som att jag fyllesvamlar här för mig själv. Aldrig skrivit dagbok i mitt liv, vilket man kanske skulle kunna jämföra detta med så ni får ursäkta om jag skriver för mycket och för ofta. Även om jag läst mycket här på forumet så kan jag inte dem sociala reglerna här ännu:) På något vis kan man ju tycka att det borde räcka med alla de dåliga minnen man har från alkoholen för att kunna sluta, önskar iallafall att det vore så lätt. Att jag kunde tänka tillbaka på alla gånger jag legat i fosterställning med ångest och katastroftankar efter en fylla, alla blåmärken sår jag ådragit mig, alla pinsamma samtal, sms och telefonsamtal, den gången jag låg på badrumsgolvet och mådde så dåligt dagen efter att kylan från golvet var det enda som lindrade litegrann. Min förhoppning var iallafall att allt detta skulle kunna stoppa mig från att åka till bolaget och öppna den där första ölen, men då har ångesten lagt sig och suger kliar igen. Om och om igen.

Profile picture for user less12

@Suburra
Tack för ditt svar! Ja helt sjukt att man super sig själv olycklig i tron om att bli lycklig. Ja det är väl som du säger att det är ett vanligt problem, vet inte varför skammen är så stor. En av mina föräldrar söp ihjäl sig, kanske därför jag skäms över att jag själv har hamnat i samma beroende. Jag tänker ju själv att jag inte borde vara alkis, är ju en duktig, trevlig högutbildad person, inte kan väl jag ha så svårt att hantera spriten?? Hur ska folk se på mig när dem inser, jag vet inte.

Profile picture for user Suburra

@less12 Hej! Jag förstår jag är själv högutbildad och få som skulle ana detta. Ingen behöver få reda på det utan be att få naltrexon och gör upp en plan . De flesta säger att ett längre uppehåll är det bästa. Jag har alkisgen på båda föräldrars sida och då bör man vara extra försiktig. Men du är ung du har insikt går att lösa . Hejha dig !

Profile picture for user Suburra

@less12 Känner igen mig har gjort dessa saker med ! Men du har inte skadat någon ? De har ännu inte fått större allvarliga konsekvenser så ta tag i det nu ! Gör ett försök och hålls upp .. kämpigt som fan i början men ge fan på det !

Profile picture for user less12

@Suburra
Det är väl sant det du säger, är så skönt att helt plötsligt kunna få nya insikter och råd från andra istället för att hålla allt inom sig. Ja ett längre uppehåll behövs verkligen, frågan är om det räcker dock, vet inte riktigt men när jag lyckas sluta dricka tror jag aldrig att jag vågar börja igen. Chansen att jag ska lära mig dricka måttligt känns liten, har ju ändå försökt i några år haha.

Profile picture for user less12

@Suburra
Nej som tur är har jag aldrig skadat någon. Har hamnat i bråk som mest på krogen men utan att det barkat helt åt helvete. Ja, som du säger, det är ju dags att sluta nu, innan jag gör något så idiotisk att det inte går att ta tillbaka. Det mina katastroftankar handlar mycket om dagen efter, den största rädslan egentligen, att ha gjort något brottsligt eller oförsvarligt, vet inte egentligen om jag varit mest rädd för att jag skulle ha gjort något olagligt eller om den största rädslan har varit för att om jag hade ”åkt fast” för något så hade jag varit tvungen att outa mitt beroende för världen

Profile picture for user Suburra

@less12 Nä jag har försökt dricka måttligt i många år och inte lyckats men tydligen skall naltrexon göra att man kan nöja sig med mindre . Jag har hamnat i många lite farliga situationer då man blivit för full varit ensam och känner att nä nu är det slut med detta . Jag var med i AA några gånger och bröt i hop varje gång men oerhört avskräckande historier Hur de KAN sluta om man inte slutar.. Ingen idé att älta det som varit och de flesta kommer bli imponerad av längre nykterhet.

Profile picture for user vår2022

@less12 Du behöver inte ursäkta dig för att skriva för mycket här, det är det som är bra med detta forum, man kan skriva av sig om allt när som helst. Det är din tråd😁. Känner igen mig mycket i dig när jag var yngre, är 50+ nu. Drack för att komma åt ruset, kunde inte stoppa när jag väl börjat. Senaste 10 åren, eller mer har mängden ökat och till slut drack jag varje dag, och började t.o.m. med återställare😱. Pandemin gjorde det enklare och drickandet kunde starta vid 16. Ville dricka ifred hemma och drog mig allt mer inåt socialt. Så jobbigt att vara på jobbet, skakig och tro att alla såg igenom mig. Utåt sett bra med god utbildning, bra ekonomi mm. Ingen utomstående visste. Alkoholism i generna. Till slut fick jag nog, höll på att gå under. Så mycket ångest, skam, dålig självkänsla och självförtroende. Har nu varit nykter i över 7 månader och det är som att leva ett nytt, fräscht, lugnt liv. Livet har kommit åter liksom självkänslan och självförtroendet. Som någon på forumet sagt, man blir chill som nykter😎.

Tips är att gå med i alkoholprogrammet här på forumet. Det ger stöd, råd och tips på en 10 veckors plan. Du har inget att förlora på att ta hjälp, tvärtom du har bara något att vinna💕

Profile picture for user less12

@Suburra
Ja kanske får försöka samla mod och be om det, läst många som tipsat om den medicinen. Har också funderat på AA men vet inte om jag vågar, återigen, skammen. Dock sett att dem har onlinemöten, kanske det kan fungera

Profile picture for user vår2022

@less12 Tänkte på det du skrev om att ångesten blir 90% värre efter alkohol. Tänk vad mycket den kommer att dämpas om du slutar? Du skulle till läkaren pga ångesten, men den verkliga medicinen verkar vara att sluta dricka eller?

Profile picture for user less12

@vår2022
Grattis till 7 månader! Inspirerande. Ja har gått med i alkoholprogrammet och försöker ta hjälp av rådgivarna. Ja otroligt jobbigt att försöka hålla fasaden utåt på jobbet när man är skakig, ångestfylld och mår skit. Det har hänt för sista gången nu!

Profile picture for user less12

@vår2022
Du har så rätt, ingen alkohol hade lett till otroliga saker för mitt psykiska mående. Problemet har väl varit för mig att jag kan tänka detta rationellt första dagarna efter en fylla, men i takt med att ångesten går ur kroppen så kommer suget igen och då blir det svårare och svårare att hålla igen.

Profile picture for user vår2022

@less12 Jag förstår precis! Det som hjälpt mig med motivationen och styrkan att hålla emot är kunskap om hjärnans belöningssystem. Som jag kallar den alkoholdjävulen som ständigt vill ha kickar i form av belöning av alkohol. Den rationella delen i hjärnan blir överkörd och den har ingen chans när man skapat en beroendehjärna. Några dagar ångest så är man igång igen då suget kommer och alkoholdjävulen skriker efter kick och alkohol. Om man håller upp kan hjärnan återhämta sig och återfå balans igen, det tar mellan 3-6 månader. Jag kan aldrig mer dricka för då vaknar min beroendehjärna och mitt belöningssystem kommer att väcka alkoholdjävulen och skrika efter mer.

Så det är vår hjärna som styr om vi inte tar över kommandot💪

Profile picture for user less12

@vår2022
Förstår! Ja har laddat ner bookbeat och börjat lyssna på boken skål ta mig fan! Kanske ska lyssna om på Anders hansens böcker om hjärnan också. Som du säger beroendet kidnappar hjärnan och rationella tankar försvinner i ett brus

Profile picture for user vår2022

@less12 Ja, de är bra böcker! Anders bok Depphjärnan gav mig mycket. Annat som hjälpt mig är att jag tagit hjälp av psykolog för att ta reda på vad det är som skaver inom mig. Att känna riktiga och äkta känslor och att kunna hantera dem på ett bättre sätt. Träna och mindfulness är också A o O för välbefinnandet för mig. Men viktigast är att fokusera på att stå emot suget i början.

Profile picture for user less12

@vår2022
Träning har det blivit dåligt med sista tiden, svårt att springa packad hehe. Tror inte jag läst depphjärnan, får kika på det. Ja psykolog vore vettigt, dock otroligt lång väntetid på det

Profile picture for user less12

@vår2022
Det är sant. Men som du säger nu i början kanske det är tillräckligt att stå emot suget. Ja det blir lättare att träna när man inte har kroppen full av gift

Profile picture for user vår2022

@less12 Jag gick/går varje dag på promenad i början innan jag orkade börja springa, har hundar också. Det är bra att aktivera sig med något när suget kommer. Promenad, spela spel på mobilen, läsa, titta på serier mm.

Profile picture for user less12

Början på dag 2. Brukar vara dag 3 när ångesten släpper som suget börjar komma igen. Fortfarande inte återställd helt sen sista fyllan, ångesten är inte lika stark men suger fortsatt tag i mig och vill inte släppa taget.

Profile picture for user less12

Känner så otroligt mycket skam just nu, för alla dumma saker jag gjort på Fyllan, blir som en helt annan person, en person jag inte vill vara och som jag inte är. Vet inte om det är sant som många påstår att det är med alkohol i kroppen som ens sanna personlighet kommer fram? Eller är det bara att alkoholen tar fram sidor i oss som inte alls har med vår nyktra jag att göra med. Nej inte mycket sömn inatt med alla dessa tankar som susar runt i huvudet.

Profile picture for user Miz

Hej @less12 Jag känner igen känslan av skam hatar den😔 enda sättet att slippa den är att skippa alkoholen helt! Vet inte hur ditt intag av alkohol ser ut men känner igen mig i dig .. jag dricker inget på vardagar men på helgen och om jag inte har huvudet på skaft Utan slappnar av för mycket är gränsen för intag borta och då blir jag för full och får minnesluckor hatar det! Jag har oxå haft sjukt ångest lördag och fortsätter älta nu på söndag! Men jag ska försöka vara snäll mot mig själv idag och måste inse att dricka A är inte bra för mig! Hoppas du får en fin dag! Kram 💛

Profile picture for user vår2022

@less12 Det där med att den riktiga sanningen kommer ut när man är full stämmer inte alls. Det är alkoholdjävulen som pratar. Alla sinnen har förlamats av alkoholen och verkligheten förvrängs. När jag varit full och bråkig, framförallt med min man, har jag i stunden verkligen trott att allt det jag känner är sant, känslorna blir ännu starkare och jag har även blivit, arg, irriterad och många gånger superledsen. Har i berusningen tänkt att nu ska jag säga sanningen! Jag har sårat och varit väldigt offensiv. Visst kan det finnas saker som skaver som tas upp, men det förvrängs och det som kommer ut när jag varit full är inte den riktiga sanningen och äkta. Allt har blivit så mycket större då.

Sedan kan man också förstora skamkänslorna som blir oproportionerligt stora när man är nykter. Risken är att man då dricker igen för man orkar inte med skamkänslorna, de ska dövas. Bit ihop och kämpa så att du passerar dag 3 och suget som kommer, det kommer att lätta. Jag tyckte att det blev bättre dag 5 och ångesten lättade mycket🌱💕

Profile picture for user less12

@Miz
Mitt intag senaste tiden har varit både vardagar samt helger, har ett jobb som gör att jag är ledig vardagar då och då, då blir det helt mitt i veckan. Var 3-4 dag har jag nog druckit senaste tiden, ibland två dagar i sträck. Som du säger man kanske får försöka vara lite snällare mot sig själv.

Profile picture for user less12

@vår2022
Tror jag tänker likadant, även om det är svårt just nu. Att jag inte är en dålig person utan att det är alkoholens grepp om mig som gör mig till den där icke så härliga personen. Just nu känns det som att dag 3-5 blir svårast att stå emot, det är då jag brukar falla tillbaka, som du säger, får kämpa emot.

Profile picture for user less12

Det totala mörkret av ångest har börjat släppa, dem negativa tankarna blir färre. Börjar känna mig som en människa igen, nu börjar istället kampen för att inte hamna på detta ställe igen. Total nykterhet är vägen för mig, även om sorgen över att aldrig få känna det härliga ruset igen, känns det ändå som att listan över negativa saker med alkoholen är 100 ggr så lång jämfört med dem positiva. Är dock rädd för att inte klara att hålla mig, rädd att jag kommer svänga förbi bolaget en dag när suget blir för starkt och vakna kallsvettig med hjärtat bultandes ännu en gång. Vet inte hur jag ska förhålla mig till målet om nykterhet, ska man sätta upp målet livet ut eller en månad i taget, en dag i taget kanske?

Profile picture for user vår2022

@less12 Vad det gäller att sätta mål är väldigt individuellt. Vissa tar en dag i taget, andra lite mer, vissa 3 månader. Visa blir stressade av att sätta för långa mål och andra gillar det. Det som rekommenderas är att minst sätta 3 månader så att hjärnan hinner återhämta sig och komma i balans. Sen kan man ta nytt beslut om hur man vill göra. Personligen satte jag för alltid, efter 4 dagar, för jag vet att jag är beroende och inte kan hantera alkohol och jag orkar inte med ångesten och det paketet mer. Jag är också orolig för hur det till slut skulle sluta. Att sätta för alltid för mig innebar också att jag inte behöver fundera på hur jag ska göra framåt eller lägga energi på antal glas mm.

Vad gäller suget och oro för att inte klara det är att konsekvenstänka och välja den säkraste lösningen. Att stanna upp ordentligt och tänka över riskerna, vad är risken om jag åker till bolaget och köper vin? Förmodligen kommer du att dricka upp vinet. Hur kommer jag att må dagen efter? Förmodligen massor av ångest och skam. Är det värt att då åka till bolaget om detta är riskerna? Nej! Vad är den säkraste lösningen? Att åka förbi bolaget, dricka något gott alkoholfritt, ta en promenad eller annan aktivitet. Även att vänta ut suget är bra, för det går över, precis som med ångest, det släpper efter ett tag.

Bit ihop! Kämpa på!💪💕

Profile picture for user less12

Tack för dina ord!
Du beskriver så väl så som jag också känner, jag orkar inte vakna ännu en dag bakis, orkar inte ligga i sängen kallsvettig under täcket med paniken gro inom mig. Även om det känns läskigt så kan jag nog aldrig dricka igen. Tror aldrig att jag kan lära mig dricka måttligt, vet ju att när jag väl dricker så häller jag i mig vinet/ölen för att snabbare få känna känslan av berusning. Ja, kanske är bra att sätta upp 3 månader som det första målet, var dock längesen jag höll mig nykter i 3 månader. Får kanske sätta upp delmål, just nu vill jag klara mig förbi dag 5, när jag gjort det får jag sätta upp ett nytt mål så det inte blir för övermäktigt. Är också rädd för hur det skulle kunna sluta om jag fortsätter med alkoholen, förmodligen fängelse eller sjukhus tillslut, det lockar inte direkt haha.

Profile picture for user Suburra

@less12 Jag funderar kring mål med och att ponera att man inte skall dricka mer i livet är kanske 40 år !! Kan ju bli ett stort magplask om man inte kan hålla det . Mitt mål är dricks så sällan som möjligt och så lite som möjligt. Lite som med min vikt har totalt gått ner 14 kg men skall ned 40 till .. Känns jobbigt att tänka men jag tänker allt nedåt och fram åt är positivt oavsett takten. Jag tänker räkna nyktra dagar i början så känns det inte som ett misslyckande. Lätt att man ger upp då !

Profile picture for user Torn

@less12 Hej, och välkommen hit! Det låter som du är redo för att bli fri från alkoholen för gott. Jag har varit helt nykter i ca 2 år och 5 månader nu. Jag mår hur bra som helst sedan länge, och har aldrig varit i närheten av att ta ett återfall sedan den dagen jag slutade dricka. Min strategi från dag 1 var ganska simpel egentligen. Målet jag satte var ”aldrig mer alkohol”. Men jag tog en dag i taget tillsvidare. Alltså, jag försökte att inte tänka längre fram en just en dag. Ju fler dagar som gick, desto bättre mådde jag, och detta gjorde mig bara ännu mer taggad till att klara fler dagar. Ett par viktiga saker vill jag tipsa om. Lyft varenda litet positivt framsteg som du märker av till skyarna, och var stolt som sjutton för varje avklarad dag. Var beredd på att det är riktigt tufft ett tag, räkna med dålig sömn, räkna med att allt känns tråkigt, räkna med sug efter alkohol. Det är fullt normalt att känna så, men det är absolut inte farligt. Det går över. Och viktigast av allt, prio 1 hela tiden är att absolut inte dricka en droppe alkohol. Allt annat, såsom jobb, vänner, familj mm kommer i andra hand. Det enda som gäller är att du själv mår så bra som möjligt. Så om du är trött, sov. Är du sugen på godis, ät godis osv. Efter en vecka eller två är det värsta över, och då är det bara att köra vidare med ett allt bättre mående och en växande stolthet för att du har klarat av att bli fri från det jäkla giftet.

Jag måste tillägga att detta är min erfarenhet av min egen resa. Det är ju inte säkert att det fungerar för andra. Men prova gärna om du vill. 😀

Ha det bra!

Profile picture for user less12

@Torn
Tack för att du delar med dig av din resa mot nykterheten, suger åt mig varenda tips du delar! Hur gjorde du i början i dem situationer där du ”förväntades” dricka? Hade du några strategier för att klara dessa? Var du öppen mot folk kring din nykterhet/alkoholproblem? Hur tog omgivningen detta isåfall?

Profile picture for user Torn

@less12 Detta var ett stort orosmoment i början. Jag gjorde helt enkelt så att jag undvek alla situationer där det kunde tänkas drickas alkohol den första månaden. Dels för att jag inte skulle riskera att bli triggad/övertalad till att dricka. Och dels för att jag behövde bli starkare för att säga som det var. Sedan vid den första ”festen” så sa jag som det var. Att jag hade lagt av med att dricka alkohol tillsvidare för att jag mådde mycket bättre av det. Min fru visste om hur det låg till från dag 1, och hon stöttade mig fullt upp. Det togs emot bra, folk var väl lite förvånande, men sedan var det inte mer med det. Dock har jag aldrig känt något behov av att säga hur jäkla beroende jag egentligen var. Till en del närmare vänner och släktingar har jag senare haft lite mer ingående samtal om detta. Och det har bara känts bra. Så det tror jag är en väldigt viktig sak också. Inte skämmas, utan i stället vara stolt för att jag lyckades ta mig ur skiten!

Efter ett tag blev det där med att säga att jag inte dricker en total ickefråga. Inget jag oroade mig för för fem öre. Fördelen var också att jag mådde bra av att vara ärlig och inte ljuga. Och ganska snabbt så visste ju alla att jag inte drack, jag hade inget att dölja liksom. Men jag tycker det kan vara helt ok att köra med lite vita lögner i början. Hellre det än att riskera att dricka alkohol. Viktigast först, inte dricka!

Profile picture for user less12

@Torn
Okej förstår. Ja kanske smartast i början att inte utsätta mig för sånna situationer. Skönt att folk runtomkring dig verkade hantera det så bra, annars känns det jobbigt om folk börjar hetsa och tjata osv.

Profile picture for user vår2022

@less12 Tänker att oavsett hur kort eller långt mål man sätter finns det en risk att man inte klarar det. Men, det viktigaste är att man tror på sig själv att man kan lyckas, att man har tilltro till den egna förmågan. Det gör en stor skillnad om man har den inställningen. Som sagt, det finns alltid en risk i allt man gör att man inte lyckas och om man är mer rädd för att misslyckas, än man är för att lyckas är risken större att man gör det. Så tro på dig själv, med delmål, mål och ta samtidigt en dag i taget. Du kommer att mogna i dina tankar och beslut på vägen🌱💕

Profile picture for user Lonely Man

@less12
Hej du behöver inte skämmas för att gå på AA mötena. Det är både unga och medelålders personer där. Oerhört välkomnande och fin gemenskap ingen dömer dig. Har hjälpt mig någon enormt hade aldrig klarat snart 1 månads nykterhet annars. Ta hand om dig🌞

Profile picture for user less12

Det var svårare än jag trodde att hålla sig borta från alkoholen, insett att jag behöver ta hjälp från andra. Bryta skammen och ta modet att be om hjälp.

Profile picture for user less12

Har brutit tystnaden och berättat för en familjemedlem att jag har problem med alkoholen, var väldigt skönt och som att en stor tung Sten lyftes från bröstet. Vet inte vad som gick fel denna gång, om det var suget som inte släppte som gjorde att jag gav in, om det var för att alla andra drack?

Profile picture for user Kebne1

Jag var livrädd innan jag sökte hjälp. Skämdes som en hund osv. Men vet du: de är proffs inom vården, plus att vi är långt ifrån ensamma att söka hjälp för alkoholmissbruk. Jag var så lättad efter att jag tagit steget dels att berätta för mina närstående och att söka hjälp. Sen krävs det lite jävlaranamma och pannben. Jag skrev varje dag här första tiden och tog rygg på andra som började sina nyktra resa samtidigt. För mig var det ovärdeligt. Kämpa på!@less12

Profile picture for user less12

Hur tänker ni kring alkoholfri öl etc? Är det bara att dra ut på lidandet, kommer det trigga igång ett större sug när hjärnan inser att den blir lurad eller har det hjälpt er att ändå kunna ta en alkofri dryck?

Profile picture for user less12

Har varit på mitt första möte nu med AA. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig eller vad jag tyckte om det men tänker ge det en chans iallafall. Köpte även hem alkoholfri öl i olika sorter, tänker att jag ska testa mig fram och se om det gör suget mindre eller om det enbart förvärras

Profile picture for user Argbiggan

@less12 jag dricker ofta alkoholfri öl och för mig triggar det inget. Snarare tvärtom.

Bra att du ger möten en chans. Jag har tänkt att gå på möte men det blir dom inte av. Projektet att ta mig dit är större än projektet vara nykter känns det som. Har nära 2 mil till närmsta mötesplats, inget körkort, 4 bussbyten tur och retur. För mycket tid som går till spillo för min del.
Berätta gärna hur det går och hur du upplever möten om du ger det fler gånger.

Profile picture for user Suburra

@less12 Starkt av dig att gå på möte det skadar aldrig. Förstår att de tog emot men positivt att Ingen är dömande och alla har samma problem och mål ! Nu är det nykter dag 83 för mig !

Profile picture for user less12

@Argbiggan
Testat dricka lite alkoholfritt nu. Vet inte om det triggar eller inte. Har haft ett sånt enormt sug idag efter alkohol så tänkte att jag lika gärna kunde testa, åkte förbi bolaget och köpte några alkoholfria öl. Tror inte suget blivit värre men kan inte heller säga om det lindrades något.

Förstår det, jag var med online idag. Tänkte att det var ett lättare steg för mig att ta än att gå på ett fysiskt möte. Får ge det några fler chanser innan jag vet om det är något till hjälp, verkar finnas en fin gemenskap där iallafall.

Profile picture for user Lonely Man

@less12
Bra att du gav det en chans att gå på möte. Ett stort steg du tagit. Jag ser det som en bra sak och träffat vänner jag inte trodde fanns.
Här hjälper vi varann.
Ta hand om dig.🌞❤️

Profile picture for user less12

Inte skrivit här på ett tag nu, har skämts för mycket, har inte lyckats hålla mig nykter. Igår var ett bakslag. Vet inte vad som hände, gav jag bara upp? Försökte jag intala mig själv att mitt problem inte är så allvarligt att jag ändå kanske kan dricka lite? Har ju fått det svart på vitt så många jävla gånger, hur kan man vara såhär dum i huvudet. Fyfan.

Profile picture for user Kullamannen

@less12 Du har inget att skämmas över, huvudsaken är att du är tillbaka och skriver! Snubblat och trillat dit massor av gånger själv, vet hur det känns, ibland svårt att skriva här efter man fallit! Men, det viktiga är att just komma tillbaka! Här finns stöd, hjälp o gemenskap! Framför allt ingen som dömer för vi vet vilken djävul vi kämpar mot!
Se framåt, du fixar detta 💪! Glöm gårdagen och fokusera på idag 🙏💕