Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova. Jag är rädd för vad jag ska göra av alla känslor ich tankar om jag inte får hjälp av a. Samtidigt vet jag att jag är ute på en farlig väg.

Nu ber jag om lite hjälp och pepp från er på forumet. Ingen irl vet om mitt beroendeproblem och kan därför inte hitta någon hjälp i verkliga livet.

Har läst mycket här och blir så inspirerad av Amanda, Mary Poppins, Mirabelle, Emma79, Jojo (som började försöka samtidigt som jag och hållit sin nykterhet.. wow..) och många andra... Kan ni så borde ju jag kunna? Eller? Jag måste iaf försöka för jag är så trött, så otroligt trött på allt (ffa mig själv), sliten, ledsen och allmänt livstrött. Hoppas att nykterhet kan hjälpa mot några av de känslorna.

Kram till alla er som kämpar där ute!

@Vinägermamman tack för din omtanke ❤. Det har gått upp och ner för mig i livet, men med alkoholen har det sakta trappats upp tills det slutade med att jag nästa varje dag drack en flaska vin och somnade. Men, jag citerar "jag har inte problem med alkoholen, utan med verkligheten"... med andra ord jag orkar inte med min egen verklighet med stressigt jobb, barn, sorg över en skilsmässa, destruktiva relationer, ryggsmärtor och lite tid för vänner. Till slut kom jag till en punkt när jag var så fruktansvärt trött på mig själv att jag bara ville ha en förändring. Jag vill tillbaka till att dricka alkohol ibland vid festliga tillfällen och inte ensam i soffan. Och nu är jag på dag 21, men känner mig fortfarande bara låg. Idag är det den sämsta fredagen ever... jobbade till sent (det är vad jag gör när jag inte dricker vin på kvällarna.. kul..), såg alla glada människor med vin på uteserveringar, åt rester ensam och gick en sväng till gymmet. Så himla trist att klockorna stannar. Jag vill träffa vänner, äta god mat och skratta, men att träffa vänner en fredagskväll innebär vin så det blev inget av med det. Och nu sitter jag här och känner att livet är trist. Det var min historia lite kort. Hur mår du? Har läst lite i din tråd, men inte hunnit hela. Kram!

@Andrahalvlek du är ju bara bäst! Tänk vad många du peppar med dina fina inlägg och din positiva syn på nykterheten. Heja dig! Jag är fortsatt nykter, men har inte tänkt att det är för resten av livet. Det är också lite konstigt att jag inte har varken abstinens symtom eller något sug efter alkohol. Jag längtar bara efter det som hör ihop med alkohol för de flesta- vänner, skratt, god mat, dans... Och ja, jag vet att man kan få allt det där utan alkohol, men i min umgängeskrets fungerar det inte så bra just nu. Därför sitter jag här ensam och deppar 😉💕

@Sisyfos det är en bra tanke... kolla alla värden. Det var ett tag sedan jag gjorde så det vore en bra idé. Jag har ju hela tiden tänkt att bara jag slutar dricka vin på kvällarna så ska jag bli pigg och glad, men så verkar inte vara fallet. Hur är det med dig? Kram

Hej Jasmine,
Det är intressant hur man definierar sug. För mig är den där längtan efter att ingå i festliga sammanhang på samma villkor som de andra (alltså att kunna dricka lite lagom) en lite lurigare typ av sug. Beroende är smart, det hittar argument vi kan acceptera. De flesta av oss drar i nödbromsen om vi upplever fysisk abstinens eller en stark längtan att svepa något alkoholhaltig. Det psykiska beroendet är listigare och lockar oss med argument som tillhörighet, gemenskap, livsglädje. Men allt det kan vi få ändå, alkoholen har inte monopol på livskvalitet, den vill bara få oss att tro det. Som en dålig partner som försöker få en att stanna genom att säga att ingen annan kommer älska oss lika mycket...

@Kennie jag förstår vad du menar, men är inte helt säker på att det stämmer för mig.. Jag har en annan umgängeskrets i en annan stad som inte dricker och vi har hur kul som helst tillsammans utan alkohol. Men, i min umgängeskrets där jag bor dricker man ofta vin när man ses. Jag skulle t.ex. inte kunna bjuda hem någon en fredag eller lördag kväll eller ses utan att det förväntades att man ska dricka vin. Så jag är ensam ikväll. Och allt känns lika tråkigt fortfarande. Tyvärr. Jag känner mig varken nöjd eller duktig trots att jag har varit utan alkohol i 22 dagar idag och trots att jag både har tränat, yogat, sprungit, varit på skogspromenad och lagat en nyttig middag. Allt känns bar meningslöst. Ska det nyktra livet bara vara en lång väntan på att dagarna ska ta slut?

Jag har hört någonstans att det tar tre veckor att etablera en ny vana.. Nu har jag inte druckit alkohol på 23 dagar och jag kan liksom inte förstå hur jag för bara drygt tre veckor sen kom hem från jobbet och drack några glas vin för att koppla av efter en stressig dag. Det är ju helt destruktivt och gör bara allting värre. Visst, utan vin är jag rätt låg och tvingas tänka på allt jag är ledsen över, det som jag annars dränker i vinet, men jag är åtminstone sann! Jag känner riktiga känslor, jag tappar inte tålamodet för att jag är vinseg, jag börjar dagen med yoga och gröt istället för kaffe och ipren. Men, idag ville en date som jag inte sett på länge bjuda på middag och det går ju inte- jag dricker inte vin på vardagar. Jag orkar inte heller vara social, jag orkar bara med mitt jobb, min träning och mina barn. Det kanske får vara så just nu...

Heja all er som kämpar där ute- det finns en bättre morgondag💙

Googlade det där med vanor och tid. Det varierar såklart i tid, fanns jättemycket intressant forskning att ta del av. För mig var det lite bittert att inse att det jag ville medicinera inte blev bättre med alkohol. Hoppas att du mår bättre snart.

@Jasmine ! Så tråkigt att höra om skilsmässa, destruktiva relationer, smärta mm. Och att ha svårt att hitta tid och ork att prioritera som man egentligen vill. Bra jobbat av dig ” so far”. Precis som för dig är det hemmadrickandet, ensam, ”medicinen”, som för mig eskalerade till flera flaskor vin om dagen under en längre tid. Jag bröt tvärt och kände mig, låg, seg, trött mm flera månader innan det vände. Trodde ett tag att det är kört, jag har har förstört min kropp och hjärna. Men så kom då äntligen vändningen för ett par veckor sedan. Det tog över 3 månader, så håll i, håll ut. Jag är piggare, lugnare i sinnet, generellt glad och positivt. Händelser som gjort mig sorgsen och nedstämd tidigare blir inte så längre. Jag stressar inte upp mig på samma sätt längre. Jag är oerhört tacksam för det. Dopaminnivåerna har väl normaliserats igen. Just nedstämdhet och trötthet har varit mina triggers. Jag har jobbat och jobbar fortsatt med att hantera mina triggers, situation för situation. Jag såg att i lördags var det 4 år sedan jag skrev här första gången. Då kämpade vi på tillsammans. 2019 blev min mamma svårt sjuk och gick bort. Efter det rasade det för mig, och i mars i år hade jag nått min botten. Känner mig nu ganska stabil nu och har tillämpat måttlighet under sommaren. Planerar en vit period igen när vardagen är tillbaka. Tänkte på det där med din vänkrets. Kan du inte försöka locka med dom på aktiviteter dagtid? Ex vandring, eller om ni har andra gemensamma intressen.?
Kram, och som sagt måendet blir bättre, så håll ut🥰☀️

@Jasmine Verkligen underbart att se livstecken från dig också plus alla andra som hängde här inne när jag också fumlade omkring. Hoppas allt reder upp sig så du kan börja må bättre! Kram

Fint att ni finns här Vinäger, Knaskatten och Pellis.. Det är några år som vi hängt här i omgångar. För mig är forumet viktigt eftersom jag inte har någon annan att prata med om hur det känns att dricka en osund mängd alkohol. Jag har ingen supportande man som Vinäger och Knaskatten och mina vänner pratar jag inte med om just det här. Det känns som om de ändå inte skulle förstå.

När jag läser mitt senaste inlägg så minns jag hur det kändes att vara utan alkohol- det var bara sååå skönt. Men, det byggde på att jag hade pausat min relation, inte träffade vänner, bara var med barnen, tränade och gjorde yoga. Efter de där 23 dagarna så hälsade jag på en vän och vi var på en stor fest med alkohol. Det var inte det värsta, utan det värsta var att jag blev smittad med Covid och var mer eller mindre sjuk i två månader. Sjuk i min dåvarande tjänst innebar inte att man vilade utan att man förväntades göra allt nödvändigt och leverera på deadlines. Förmodligen därför som min sjukdom blev så utdragen.

Jag var helt under isen hela hösten och minns inte ens om jag drack eller inte, men förmodligen gjorde jag det. Träffade trots det en ny man och fick hjälp att byta jobb i december (min situation var ohållbar). Sen blev det en fantastisk jul med barnen, min första jul ensam med barn (väldigt sparsamt med alkohol). Nyår firade jag utan barnen med alkohol och därefter var jag på resa utan barn med en del alkohol. Resan hade jag planerat sedan länge och var tänkt som en resa ensam med bara vila (ingen alkohol), men det blev med mannen jag träffat, vilket var roligt men inte vilsamt. Jag var inte alls utvilad efter ledigheterna.

Bestämde mig för att göra en ny hälsoperiod och mådde bra igen i februari, hade då tagit paus från min relation. Må riktigt bra gör jag bara när jag inte dricker alkohol, äter bra mat, sover mycket och inte träffar några människor förutom barnen. Och så kan man ju inte leva i längden? Isolera sig hemma med böcker, yoga och barn som nu är så stora att de inte vill umgås. Jag trodde att jag var redo att gå tillbaka till ett normalt liv, men sen började en period med kaos både på jobbet och privat med en man från ungdomen. Jag orkar inte gå in i detaljer, men nu sitter jag här helt utmattad trots att jag är ledig. Skulle ha åkt på en resa till solen, men fick ställa in. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få ihop mitt liv. Ser många här som skriver att man kan umgås utan alkohol, men det är inget som fungerar varken i min nuvarande relation (tillbaka med samma man efter vår paus), med mina vänner, syskon eller någon annan. Jag har bara en vän som inte dricker och hon bor ca 20 mil härifrån. Det är allt.

Jag måste välja mellan 1) må bra som nykter singel utan vänner och bara aktiviteter med barnen och ensam träning/yoga (har inga vänner jag kan träna med eller yoga med) eller 2) dricka alkohol, ha vänner, en man, men vara trött och seg ganska ofta. Det känns lite jobbigt just nu (och ärligt talat har det gjort det till och från under många år). Sen är jag inte heller riktigt säker på om jag dricker för att jag är ledsen eller om jag är ledsen för att jag dricker. Men, just nu är jag bara ledsen trots att solen skiner...

Kram till alla er som kämpar därute 💙

@Jasmine Ska läsa din tråd, vill bara kika in och säga att nu kämpar vi tillsammans här, du som jag har varit på forumet länge och nu är det vår tur att lämna alkoholen. Jag dricker officiellt inte längre och mina vänner börja vänja sig, däremot smygsuper jag hemma när ångesten blir övermäktig vilket gör att mitt mål är att vara alkoholfri. Tror att det kommer vara det lättaste sättet. Idag kör vi nykter🥰

Åh Jasmine! 💞
Blev utmattad bara av att läsa allt du har varit igenom, så förstår om du blir ännu mer utmattad av att leva i det.
Jag tycker att det låter som om du ändå har kommit till insikt kring hur din kropp mår när du prioriterar sömn och träning och låter bli alkohol. Men samtidigt går det ju inte att leva isolerad.
Vad är det som gör att det inte går att umgås med dina vänner/mannen utan alkohol? Är det svårt att stå emot frestelsen för dig, eller är det socialt oacceptabelt att inte dricka?
Går det inte att typ ”jag ska ta en vit månad” och hänga med dem som vanligt men bara ha alkoholfritt i glaset? Se hur det känns och hur de reagerar? Kanske känner någon annan som du?
Jag läser just nu (igen) The unexpected joy of being sober. Har du läst den? Tror du skulle gilla!
Den är sjukt roligt skriven och hon går igenom dels att dejta nykter men också att hänga med kompisar på krogen (vilket hon gör mycket) nykter.
Skickar massa kramar och pepp till dig!
Du är värd att må toppen i kroppen PLUS vara omgiven av människor som stöttar dig och vill umgås. 😽😽😽

@Jasmine Fina du Jag önskar att jag kunde ge dig en stor kram på riktigt men den kommer från rymden istället. KRAM! När jag läser din resa och berättelse känner jag så väl igen mig! Du skriver och berättar så bra. Känner igen mig i allt... träning, hälsa, intag av alkohol, kidsen. Det som skiljer oss är att jag har en man som jag är gift med. Till skillnad från många här inne som har en stöttande partner har jag inte det alls av min. Jag kommer att kika in mer hos dig och snart kommer jag även börja skriva själv, ska iväg till skogen nu! Ha en underbar dag!