av Inombords

Inombords
fre, 2022-07-29 - 16:07

@vår2022 hej och tack alla som skrivit! Jag har mycket ångest och därför inte jobbat så bra eller mycket som jag tänkt den här veckan. Men jag har varit nykter och det känns i alla fall bra.

Inombords
sön, 2022-07-31 - 08:08

@Andrahalvlek åh vad kul att du tittar in! Nu har jag haft hela trion på besök!❤️ Vilken livsstilsförändring du har lyckats med! Så underbart! Tråkigt med depression, det är verkligen fruktansvärt. Har varit i det träsket några varv och äter fortfarande SSRI som stöd. Hoppas det ljusnar snart för dig. 🌸.

Inombords
sön, 2022-07-31 - 08:21

Dag 47 idag! Jag har legat lite lågt med skrivandet men läst mycket här. Haft en lite tyngre period med ångest nedstämdhet och fruktansvärda mardrömmar. Nu kanske det vänder lite. Jag är fortfarande mycket bestämd i mitt beslut men märkte att jag fick tankar på A när det var jobbigt. Inget konstigt, jag har ju lärt hjärnan att vilja ha vin när jag har det tungt. Jag sa åt den att det kan den fetglömma men det var som om det sunda förnuftet hade en svagare röst än tidigare. Det gjorde mig orolig och fast jag inte känner mig sugen idag eller igår och känner mig fast besluten så ska jag ta och köra faktametoden nu. Ska titta på återfallspreventionsklippet med Virbing igen, läsa om tänka klart och vara mer aktiv här (skriva också inte bara läsa). Nedstämdhet mardrömmar och ångest är inte kul men det ska fan inte få mig att förstöra min nykterhet! Den resan måste fortsätta och jag ska göra allt i min makt för att nå dit jag vill! Tack för detta forum! Kram!🌸

Andrahalvlek
sön, 2022-07-31 - 09:06

@Inombords Så ledsamt att du mår så dåligt. Men alkoholen påverkar hjärnkemin jättemycket. När vi dricker skjuter nivåerna av serotonin och dopamin i taket, och efteråt störtdyker nivåerna. Det är därför vi ofta behöver en ”återställare”. Hjärnkemin stabiliserar sig efter ett tag, men om du inte mår bättre snart så ska du kanske kontakta din läkare? Du behöver kanske öka din SSRI-medicin ett tag.

Jag gjorde ju själv misstaget att trappa ut min venlafaxin. Jag trappade ut den yttepyttesakta under 1,5 års tid. Jag tog sista tabletten i november förra hösten - och i slutet av januari blev jag sjuk igen. Sen försökte jag börja med venflaxin igen i feb-mars, men jag mådde så otroligt mycket sämre i min ångest som biverkan. Först när jag fick Duloxetine för en dryg månad sedan så började jag känna hopp om livet igen.

Just nu tar jag tre olika antidepp dagligen: venlafaxin 37,5 + duloxetine 60 mg kl 6.00 och mirzatapin 15 mg kl 23. Det påstås att de olika preparaten kompletterar varandra. Jag ska dock prata med min läkare och se om jag kan renodla framöver och enbart ta duloxetine, som jag mår väldigt bra på. Jag får inga biverkningar i form av ökad ångest, som jag fick av venlafaxin.

En trist biverkning ger dock medicinen. Viktökning. Jag rasade i vikt 15 kg de första två månaderna under min depression, men sen har jag gått upp allt igen och lite till. Ofrivillig jojo-bantning. Men som jag brukar säga: Hellre vara tjock och må bra, än att vara smal och må dåligt.

Kram 🐘

PS. Sök på ”postakut abstinens” på youtube. Då får du ta del av en mycket intressant föreläsning av Peter Wirbing.

vår2022
sön, 2022-07-31 - 09:20

@Inombords Grattis till dag 47!🥳. Vad tufft för dig med ångest, nedstämdhet och fruktansvärda mardrömmar❤️. Ändå orkar du stå emot alkohol och be den fara mitt i allt, det är verkligen strongt!💪. Just här är det så lätt att ta till den felaktiga handlingen till ännu mer jävelskap. Det är bra att du ska läsa på om fakta om hur hjärnan funkar och hur du kan handskas med det. Din känslohjärna, håller på med att försöka ta till det som den lärt sig att göra för att dämpa ångest. Den försöker tysta ditt sunda förnuft, pannloben och ta över kontrollen. Den försöker köra över sunda förnuftet och dominera din hjärna. Dina 47 dagar har hjälpt ditt sunda förnuft att vakna upp ur dvalan och blir allt starkare. Just nu när du mår psykiskt sämre försöker känslohjärnan få luft och göra sig hörd, det den är inlärd till.

Men du är stark! Du ser igenom detta desperata försök från alkoholdjävulen. Det är som sagt en kemisk process som pågår och det enda motgiftet är att inte dricka, precis som du själv säger. Den ska fan inte får förstöra din nykterhet! Det är verkligen tufft för dig i hur du mår, men du vet att alkohol bara stjälper och du kommer säkert att få ordning på ditt mående längre fram. Att vara nykter ger det helt andra förutsättningar för att lyckas och är nödvändigt.

Ha en fin söndag och kämpa på! Kram❤️

Inombords
sön, 2022-07-31 - 10:12

@Andrahalvlek Tack för att du skriver! Ja viktuppgången hänger ju tyvärr med när man måste ta vissa preparat men som du säger, stabilitet i hjärnan först så kommer det andra sen. Jag går redan på maxdos och återfaller alltid i djup depression när jag slutar så den får jag nog stå på ett tag till. Ska disputera snart (därav den höga jobbpressen) och har fått rådet att inte trappa ut nåt innan det är över. Sen får vi se. Bra att medicinen hjälper. Och att alkohol är en ickefråga för dig nu, det finaste man kan ge sin hjärna! Och kropp. 🌸

Inombords
sön, 2022-07-31 - 10:16

@vår2022 Tack fina Vår! Du stöttar mig så fint! Ja det är faktiskt strongt! Jag tror detta är en period som kommer gå över, och viktigaste först-vara nykter. Nu har jag börjat nojja över att jag inte tänker tillräckligt mycket eller jobbar tillräckligt mycket med att ändra/laga mig själv och att det skulle vara ett problem på min resa att bli nykter och fri. Jag kanske borde reflektera mer, ta upp psykologkontakt eller så. Vill göra allt som kan hjälpa mig på vägen. Jag tror jag börjar med att berätta/analysera mig själv här i min tråd. Hoppas du får en fin dag! 🌸

Inombords
sön, 2022-07-31 - 11:13

Nu tänker jag skriva nåt som jag grubblat på ett tag. Jag har inte förlåtit mig själv för mina fyllesynder. Jag tänkte skriva ned det som skaver här och jag är inte säker på att det är konstruktivt att se bakåt men kanske det lättar lite på samvetet? Om inte annat så har jag en lista att gå tillbaka till om jag någonsin skulle få för mig att jag klarar av A.
Så.
Personer jag har sårat: Min mor och syster. Det var en helg när jag var 20+och mitt i ett destruktivt drickande/festande med ett gäng vänner. Jag blev full (fullast) och glömde telefonen på förfesten. Jag blev utsläng från klubben av vakterna (inte otrevlig eller aggressiv) men raglig och full. Hamnade på busstorget och väntade på bussen hem. Taxibilarna som stod där sa att bussen inte gick och jag trodde inte på dem/visste bättre själv? Så full. Ingen buss kom givetvis och tillslut stannar en kille och plockar upp mig och sätter mig i en taxi hem till sig. Här hade det verkligen kunnat gå hursomhelst men som tur var var det en rätt schysst person som inte ville mig illa. Andra scenarier ger mig fortfarande kalla kårar. Hur kunde jag låta mig bli så utsatt? Varför tog jag inte taxin? Herregud. Jag insåg väl på nåt sätt i taxin att det här var inte bra så jag hoppar ur vid ett rödljus och raglar/springer tills jag hittar en källartrapp där jag kryper ner bredvid den stängda dörren och försöker inte synas. (Hade bara sprungit några meter så var kanske inte så svår att hitta). Killen tar med mig (snällt) tillbaka till bilen och taxichauffören säger ”Höhö lycka till med den där flickan…”. Vi kommer hem till honom och jag däckar i hans säng. Han försöker ha sex med mig och jag bryr mig inte så mycket, blev väl såhär tänkte jag. Jag var alldeles uttorkad så det gick liksom inte och han sa ”Jaja vi försökte i alla fall”. Morgonen efter vaknar jag och tar det märkliga beslutet att fortsätta dricka. Blir full igen och stannar en natt till som jag inte minns. Varför liksom? Dagen efter är jag fruktansvärt bakfull och han leder mig hem till min etta. Jag stannar och kräks på vägen. På väg in i min lägenhet möts jag av min hysteriska mor som är i upplösningstillstånd och undrar var jag varit och att hon tänkt ringa polisen. Killen bleknar och säger hej då och går. Jag och mamma pratar men jag kan liksom inte säga vad som hänt. Hon går. Ringer resten av familjen och berättar att jag är återfunnen. Jag har ångest utav helvete och ligger på golvet i badrummet. Kan inte resa mig. Ligger där jag vet inte hur många timmar. Får tillbaka telefonen efter nån dag. Hade missat att hjälpa mig kompis att flytta under helgen. Det här är nog det värsta minnet, inte för att jag råkade särskilt illa ut (eller kanske gjorde jag det, jag ville ju egentligen inte ha sex) men för att jag försvunnit en hel helg och oroat min familj något så kopiöst. Jag har alltid varit duktiga flickan och det här tog knäcken på dem.
Jag mår också dåligt när jag tänker på hur jag valde att dricka på morgonen (har varit helt obegripligt) men nu förstår jag att det var ett starkt påslag av beroendehjärnan och att jag ville döva ångesten över hela situationen. Jag har en klump i magen över det här och tänker ofta på det. Vad som hände, varför det hände och hur jag skadade min familj och mig själv. Någon kanske tycker att det var en petitess till fyllesynd men det var illa för mig. Och mina känslor räknas.
Jag har bett om ursäkt till min familj (fast inte förklarat) och till vännen som blev utan min flytthjälp. Jag umgås inte med det gänget längre och går inte på klubb. Jag har ställt upp för denne vän varje gång sedan dess. Jag har tagit beslutet att inte dricka igen så det kommer inte kunna upprepas. Ändå skaver det. Vill liksom straffa mig själv, fast jag behöver förlåta mig.

Varafrisk
sön, 2022-07-31 - 11:45

@Inombords Vet inte hur länge sedan detta hände och oavsett vad så tänker jag att du behöver förlåta dig själv. Jag har varit med om att vara den där mamman ganska många gånger. Men, jag har alltid tänkt att min dotter har inte gjort det här för att avsiktligt såra mig. Det är när den där jäkla alkoholen kommer in i bilden som det egna tänkandet förändras, är det dessutom en stor mängd alkohol så kommer ju allt det där destruktiva in i bilden. Som mamma/förälder tänker jag är man så oerhört tacksam över att man har fått kontakt igen, att förhoppningsvis inget allvarligt har hänt. Man behöver ju inte berätta där och då vad som har hänt(beroende på vad som hänt) när alla på något vis är i affekt men jag tänker att som förälder är det skönt att få veta. Och, jag tänker att det kan även vara skönt att få berätta..
Jag tänker att sådana här berättelser skaver oavsett om man är en duktig flicka eller ej. Jag tänker att du ska inte straffa dig själv för allt det svåra som hände är ju tillräckligt. Du har ju varit med om det och upplevt det. Såren behöver läkas inte hållas öppna. Du har tagit ansvar för dina handlingar. Så vännen...om du kan...och jag tänker att det är så viktigt..förlåt dig själv!

Varm innerlig kram av styrka till dig:)

Jasmine
sön, 2022-07-31 - 12:31

@Inombords jag vet inte hur gammal du är, alltså hur länge sen du var 20+. Men, lilla gumman… som mamma till en 20-åring tänker jag att om det där hände henne så hade jag inte tagit illa upp för egen del utan bara tyckt synd om dig.. Jag vet inte vad du har för relation till din mamma, men tänker att det var lite konstigt att hon inte tog med dig hem till sig och bäddade ner dig någonstans och gav dig 1000 kramar. Du är din mammas barn och behöver inte förlåta något! Det hade varit annorlunda om det var tvärtom- att du var mamma som gjorde det här mot din dotter. En duktig flicka får också göra fel, men ska inte vara mindre älskad för det 💙💙

Inombords
sön, 2022-07-31 - 14:29

@Varafrisk @Jasmine Tack så hemskt mycket för att ni skriver, tårarna rinner. Jag har grubblat på detta och försökt släppa. Jag är 35 nu så det var nog 10 år sen. Jag tror min mamma var i affekt, så arg/orolig plus att jag såg risig ut så hon ville nog slippa se/känna. Annars hade hon nog tagit hand om mig. Vi pratade häromdagen om en busig liten grej jag gjort när jag var liten och hon sa ”ja fast det där var ju inte det värsta du gjort mot mig, det var den där gången du försvann bla bla. ” och jag sa bara ”ja.. förlåt. det var en mängd dåliga saker som hände på rad..”. Jobbigt att bli påmind liksom. ”Om man bortser från det har du ju varit det duktiga barnet!” Mmm. Tror jag druckit ibland för att slippa vara det.
Så tacksam för era svar, Varafrisk jag har läst att du varit med om såna situationer många gånger och det måste vara fruktansvärt! Men dina ord rör mig till tårar.
Jasmine så fint du skriver. Jag tar emot dom där 1000 kramarna❤️.

Kennie
sön, 2022-07-31 - 15:23

Hej Inombords,
När jag läser ditt inlägg tänker jag att du tar på dig skuld för något du inte kunde kontrollera. Som jag ser det fanns det istället två andra personer som bär skuld. Killen som tog med dig hem begick ett övergrepp mot dig och utnyttjade att du befann dig i ett hjälplöst tillstånd. Kanske fortsatte du dricka nästa dag för att på något sätt dölja inför dig själv att du utsatts för ett övergrepp, det är ju inte ovanligt att reagera genom att släta över. Jag tycker även att taxichauffören bär skuld - han såg ju att du försökte fly ur bilen och borde ha kört dig till polisen för tillnyktring istället. Att ta första glaset var det du kunde styra över. Det som hände sedan ska du inte skämmas över. Däremot borde chauffören skämmas och förövaren straffas.

majken_r
sön, 2022-07-31 - 15:58

@Inombords Har läst och blir så berörd, så utsatt du var. Instämmer med @Kennie, det är andra som ska bära skammen. Tack för att du delade, det var modigt. Varm kram❤️

Inombords
sön, 2022-07-31 - 15:59

@Kennie tack för dina ord. Jag tar nog på mig mycket skuld och jag tror det kan ha varit som du säger att jag drack för att döva det som hänt. Jag undrar också om själva (utsattheten/övergreppet) inte fått bearbetas hos mig pga skuldkänslorna inför familjen. Kanske är det så att jag måste bearbeta känslorna över det som hände mig istället för att stänka dem i skuld.

Inombords
sön, 2022-07-31 - 16:03

@majken_r Tack! Ja kanske kan lämna skulden på dem istället. Känns skönt att få respons på detta som jag kämpar med. Känns lättare nu när jag läser det ni skriver. Tack!🌸

Varafrisk
sön, 2022-07-31 - 16:18

@Inombords Jag vill bara förtydliga så vad jag skrev inte tolkas som om det var synd om mig när jag inte visste var min dotter befann sig. Vad jag ville säga var att den känslan när min dotter hörde av sig/kom åter den känslan var obeskrivlig. När hon efter några månader berättade om vad hon hade varit med var det smärtsamt att höra det men jag var tacksam över att hon berättade. Jag har aldrig känt att hon gjorde det emot mig utan det berodde på hennes dåliga mående och alkoholen.
Jag säger också du ska inte behöva bära någon skam. Du ska inte heller vara en duktig flicka. Det är fullt tillräckligt med att du är du❤️

Kram❤️❤️

vår2022
sön, 2022-07-31 - 16:38

@Inombords Du har varit med om något hemskt och det är taxigubben som är skyldig till ett övergrepp. Den skulden ska inte du bära. Att din mamma blev utom sig av oro är förståeligt och du har bett om ursäkt. Att hon fortfarande drar upp detta som du berättar, finns det ingen mening med och det är en tyngd att få stämpeln duktiga barnet och leva upp till dessa förväntningar. Jag förstår att du blir ledsen när hon säger dessa saker och det skapar skuld och skam, att man ändå inte liksom duger, att man knappt ens duger när man är en duktig flicka. Att man inte duger för den man är. Det är din mamma som har en offerkofta på sig och hon förstår förmodligen inte att det hon säger gör dig ledsen.

Det är bra att du får ur dig detta, det är behjälpligt för att få av dig skulden som inte tillhör dig. Taxigubben bär skulden, du var ett offer och din mamma ska vara glad att allt gått bra och du har bett om ursäkt. Hennes oro kan man förstå men det är du som drabbats, även om du inte berättat vad som hände. Kanske ska du berätta för henne att du blir ledsen och tycker det är jobbigt när hon drar upp detta, att du har bett om ursäkt och om hon har förlåtit dig så borde du slippa höra detta fler gånger. Kanske fråga om hon inte har förlåtit dig då hon drar upp det? Kanske är det det som är det jobbiga, att du inte vet om hon förlåtit dig? Får man inte förlåtelse skapar det skam och att man inte duger.

Det är lätt att fastna i ett ojämnbördigt förhållande gentemot sina föräldrar. Ett obalanserat förhållande där föräldrarna har makten att bestämma hur allt är, hur det var och hur det ska vara och utgår från sitt perspektiv. I ett jämnbördigt och balanserat förhållande finns en ömsesidig respekt för varandra och varandras känslor. Respekt är något man förtjänar, inget som man automatiskt får för att man är förälder.

Så respektera dig själv för den du är, lägg bort skammen där den hör hemma. Kanske kan du förlåta din mamma för att hon inte vet bättre och kanske kan hon förtjäna din respekt också, det vet bara du. Kramar❤️

Inombords
sön, 2022-07-31 - 18:32

@Varafrisk Hej Varafrisk du behöver inte förtydliga, jag förstod vad du skrev💕 och vad du menade. Jag tyckte nog bara att det måste varit fruktansvärt för dig! Jag tror knappast att hon tror att jag gjorde det för att såra henne så det är ju bra. Tack!