@Charlie70 Så underbart trevligt att få läsa om hur du har det😍Alltid klok som en bok💪🏻

Och, ja jag kämpar på….det går i snigelfart men någon gång ska jag väl komma över tröskeln..

Varm innerlig kram🤗

Måste skriva ett par rader. Tankarna på vin har varit närvarande sista veckan. Jag tror jag vet varför. Trappar upp på jobbet efterhand. Jag älskar mitt jobb och att kunna bidra på riktigt igen känns väldigt fint. Men. Min hjärna har inte övat så mycket på triggers kopplade till mycket jobb. Den är tränad på: Mycket-på-jobbet-belönar-sig-med-vin-snart. Så, jag har spelat badminton med dessa tankar. Slår bort, slår bort. Säger till hjärnan att det blir bubbelvatten i stället, inget annat. Vill bara få detta på pränt för att påminna mig själv om att jag inte kan slappna av i nykterhetsarbetet. Det fortsätter. Förmodligen länge till. Det kan jag leva med eftersom nykterheten ger mig så otroligt mycket belöning på precis alla sätt. Till exempel kan jag numera känna igen mitt ansikte så som jag såg ut när jag var ung. Inte så att jag genomgått en föryngringsprocess (;D)men det trötta och slitna i ansiktet finns liksom inte där längre. Den processen tog inte några veckor utan ett par år för mig. Men framförallt är det hjärnan och det själsliga livet som belönar mig.

Kram!

Så himla bra att återkomma hit. Kika in hos andra, påminna sig om hur ens egna första vita dagar och om det arbete vi gjort för att vara där vi är nu.
Klassiskt det där med att du får sug, triggers vaknar när du har mycket! Jepp, nykterhetsjobbet går vidare hela tiden. Tillhör ju oxå dem som får sug ibland. Dock haft en bra period nu, har tydligen rätt strategi.
Härligt du känner som du gör med utseendet, heja dig💪🌷🌷🌷
Kram🐻

@VaknaVacker ja du har beskrivit liknande kamp som jag har haft kring suget. Har hjälpt mig mycket. Fint att du kommenterar hos mig! Det som är nu, efter så lång tid är ju egentligen inget sug utan bara tankar på vin som väcker gamla "goda" minnen från svunna tider. Tänker att det är viktigt att påminna sig själv om alla de dåliga minnena samtidigt som vintankarna dyker upp. Dessutom, hur gott skulle vin vara nu? Hur trevlig skulle en berusning vara nu? Jag tror ingetdera skulle kännas angenämt efter drygt två års nykterhet. Inte första gången i alla fall. Sedan skulle jag nog snabbt vara tillbaka i gamla banor igen. Usch. Skönt att ha forumet för reflektion och att skriva några rader. Avlastande utan att belasta.

Kram!

För mig är det nog lite olika, ett mindre sug eller en tanke som du beskriver det... Jag brukar tänka att det inte får bygga bo i mig utan, utan jag möter det faktiskt som en gammal bekant och sedan kickar jag iväg det med en spark "i röven". Bara en känsla faktiskt och inte en enda gång på de dryga 27 månaderna har jag tampats med göra slag i saken och dricka alkohol. Håller med dig skulle inte vara gott, bara dåliga vibbar...
Vi gjorde jobbet grundligt, hade hjälp av dig där i starten. Tack för det🌷 Så bra det blev, så glad!! Kram🤗

@Charlie70 Som jag alltid har sagt om dig…klok som en bok🥰 Även om jag givetvis inte önskar att du ska känna sug så är det så bra när du skriver om det och även hur du hanterar det. Det blir hjälpsamt på ngt vis…säger jag som inte är nykter🙄

Blir så glad när du tittar in i min tråd. Du är ju en av mina äldsta forumvänner som jag även träffat i real life🥰

Kram🌷

Hej Charlie, vad fint att du tittar in här, det är nog något vi får hålla på med till och från- det gör ju ingenting, är ju inget nederlag utan som jag brukar tänka (och som min terapeut sa till mig en gång för länge sedan; ibland måste vi tillbaka till brottsplatsen och se den från ett annat håll) Det hjälper mig. Liksom insikten- inte alltid där men tillräckligt ofta- kring vad vi förvärvat genom att sluta dricka. Det är liksom inte ”livet minus alkohol” det är något mycket mer. Ibland är utveckligen långsam, står och stampar. Sen gör den ett ryck. Jag har bara de senaste dagarna upptäckt nån sorts harmoni som jag inte känner igen. För bara ett par veckor sedan var jag utomlands och hade ett par riktiga bottennoteringar till dagar sett till alkoholen. Helt plötsligt fick det gamla spöket om inte liv så iaf ett par andetag.
Jag jobbar förebyggande och skriver ett par rader här nästan varje dag. Jag känner mig inte mindre fri utan jag påminner mig om att det är ett dagligt litet jobb som krävs för att leva lycklig. Vilket jag tycker att jag gör. Eftersom du känner mig behöver jag inte förklara att lycklig inte betyder happy-go-lucky. Utan sammansatt. Med djup och höjd och umami- i livet. Där ät du med! Kram och skriv när det behövs. 😍

Vad bra att du skriver Charlie! Jag tror att det är precis sånt här som alla vi som har medicinerat med alkohol får se upp med. Jobbet ger många intryck och gör dig trött. Hjärnan vill återställa balansen och det finns ju ett väldigt snabbt och effektivt sätt. Fullkomligt långsiktigt värdelöst dock.
Jag tror att för många i alla fall så kommer de här vintankarna av att det blir lite obalans i signalsubstanserna och det vill vi åtgärda. Vi får nog leva med att vi har lärt hjärnan en motorväg in i avslappning och ökade nivåer av dopamin. Sen tänker jag att när de här tankarna uppstår då gäller det att vara på sin vakt för då behöver vi som SeKlart och VaknaVacker mota bort dem. Jag tänker att vi också måste ge hjärnan vad den behöver på andra sätt än det gamla invanda. Inte bara köra över den. Det går ett tag, men sen kanske det inte funkar längre. SeKlart beskriver de här sakerna så bra i sin tråd tycker jag. En medveten närvaro, en observation över vad som är bra och fint, då och då en jämförelse med hur det var. Så smasha bort du, men fundera också lite över hur du kan vila nu.

Att acceptera att jag är alkoholist var mitt första steg till mitt nyktra liv. Allt blev enklare för mig när jag förstod att jag har en sjukdom och att jag kan handskas med den själv om jag bara vet hur jag ska göra. Min bästa medicin är att påminna mig om hur det en gång var och att jag inte vill tillbaka dit.
Jag har sporadisk kontakt med en kvinna som var med här på forumet från början och det gick bra för henne några år. Sen kom funderingar på att det nog går att dricka ibland men hon höll det borta (eller i skymundan ?) ett tag till men nu är det kört. Hon är inte helt i botten, än, men det är inte svårt att se att mängden och tillfällena ökar. Men hon har inga problem....det går så bra...
Och jag blir så lessen när jag ser en som tidigare var en vän distansera sig i takt med att alkoholmängden ökar.
Och jag kan inget göra.

Hej Kära Ni! Tittar in för att gratulera mig själv som passerar 2,5 år i morgon. Fantastiskt skön känsla. Vinet är på de flesta sätt långt borta och jag har fortfarande lätt att påminna mig om hur det var. Hur det var att vakna på morgonen, trött, torr i munnen, inte utsövd, svagt illamående - för att hoppa in i duschen och dra till jobbet. Jag minns hur jag kunde sitta på cykeln och göra djupa utandningar i ett försök att bli av med alkoholångorna. Förmodligen en helt meningslös övning men så gjorde jag. Blev inte riktigt människa förrän efter lunch. Nej, det är inget jag saknar. Jag tränar fortfarande på vissa saker. T.ex. att vara trött och stressad efter jobbet - hjärnan tänker vin. Jag säger nej. Jag har också varit på fest med jobbet. Alltid trevliga och lugna tillställningar. Denna gång stängde baren kl 20, men ändå tittade jag kanske en extra gång på de där glasen med alkohol i. Jag övar också på att passera innerstan en solig och varm sommarkväll - hjärnan tänker öl och jag säger nej. Med detta vill jag bara säga att trots att ganska lång tid gått så kommer det tankar. Jag är därmed inte helt "fri" men jag är ju det ändå eftersom jag inte dricker. Jag kan hålla emot, viktigt. Särskilt nöjd känner jag mig i förhållande till min son som nu är 17 och kom hem och luktade sprit i samband med skolavslutningen. Jag kan ta samtalen med honom. Vad är mer värt än det? Inget tänker jag.

Från det ena till det andra så gjorde jag ett besök i dag för diatermi, alltså hårborttagning. Kosmetologen informerade mig då om att alkoholbruk (även värme), d.v.s. sådant som vidgar blodkärlen kan bidra till ökad hårväxt. Tänk om man vetat det en gång i tiden. Hade kanske inte varit argument tillräckligt för att avstå - det drabbar inte mig (det ena eller det andra) har man ju tänkt många gånger...

Skönt att läsa om er som det fortsatt går bra för. @Varafrisk, du får en särskild hälsning från mig. Ge-inte-upp! Det är så j-vla tufft att ta de första stegen och den första tiden men sen blir vi rikligt belönade när vi känner att den nya normala balansen kommer tillbaka! Funderar på om du inte behöver ta ett rejält snack med maken. Funkar ju inte att han dricker eller jamsar med när du vill ha. I vissa fall måste man vara två även i en sådan här sak. Jag tror inte jag hade fixat detta på samma sätt om jag fortsatt vara gift med den mannen jag hade. Han tyckte inte det var så farligt, och skulle vi inte ta ett glas vin för fira xyz, det tycker jag du kan unna dig o.s.v o.s.v. Jag hade med stor sannolikhet fallit gång på gång.

För övrigt mår jag bra! Inte uppe på heltid än men till hösten är jag nog där. I början av utmattningen fick jag extremt ont i fötterna (jättekonstigt). Det gick över efter lång tid och med hjälp av lite olika inlägg. Tyvärr kom det tillbaka i dag. Men jag tackar min kropp för att den säger ifrån. Det har varit för mycket på jobbet - för mig - ett tag nu så nu får jag backa ett par steg. Vill INTE på några villkor öht göra om de senaste åren igen.

Önskar er alla en riktigt fin midsommar och att den blir så som ni vill att den ska vara! Själv kommer jag sitta hemma och uggla eftersom umgänget är lite fattigt. Sonen hänger med kompisar, vilket ju är jättebra. Var tvungen att köpa ny TV och den kommer jag att använda och så ska jag fortsätta lyssna på Ken Follets trilogi som är en skildring av fem familjer från Ryssland, England, USA, Tyskland och Wales under hela 1900-talet kopplat till de flesta viktiga historiska händelser som varit under den tiden. Fantastiska böcker i en fantastisk uppläsning av Ludvig Josephsson och som rekommenderas å det varmaste!

Kram!

@Charlie70 Så glad jag blir att du tittar in! När någon försvinner bort från forumet oavsett i vilken grupp man befinner sig är det aldrig en självklarhet för mig att personen fortfarande är nykter. För rätt som det är dyker ngn upp som varit nykter väldigt länge men tagit ett återfall. Så alkohol är en j-a skitdrog!

Du berättar hur suget kan komma men även hur det bemöter det. Och det blir så trovärdigt för mig för det är så jag tänker att det kommer bli för mig …suget kommer finnas.

Jag diskuterar med maken och han ska följa med mig t kuratorn.

Jag tycker du är beundransvärd…och du är en av mina första vänner här på forumet. Jag brukar säga att du är klok som en bok vilket jag tycker att du fortfarande är!

Varm innerlig kram t dig❤️

Så kul att läsa ditt fina inlägg Charlie! Och så bra du verkar hämta dig från din utmattning. Jag tror att vi som har medicinerat med alkohol i de lägena bör vara extra mycket på vår vakt och backa i tid.
Det andra suget vid uteserveringar och sånt tänker jag ibland står för något annat. Den där känslan av guldkant, busighet, lyx, vuxenliv. Men jag har aldrig druckit mig väldigt berusad i de sammanhangen så det är kanske olika. Jag tänker att lyxkänslan kan bli exakt likadan med ett glas alkoholfritt bubbel på en uteservering i solen och man slipper tröttheten och segheten som kommer med alkoholen.
Ha en fin midsommar!

Bästa @charlie, så fint att läsa ditt inlägg. Skönt att du närmar dig ditt mål med heltid på jobbet, men allra bäst att du fortsätter att inte ta första glaset (vilket jag inte trott för ett ögonblick). Jag passerar också en massa uteserveringar i stan, min hjärna har lärt om och ofta får jag lite kväljningar av de där glasen, inte minst om det är tidigt på dagen. Jag är på så sätt inte heller fri. Vi får hitta våra vägar runt detta även framåt men det enda vi behöver veta är att vi inte dricker.
TACK för ditt boktips som jag högg in i direkt- vilken berättelse, och precis vad jag längtat efter! Stor kram till dig och önskan om fin sommar 🤗

Åter från längre semester i södra Europa. Tidigt (mycket tidigt) i min nykterhet bestämde jag mig för att berätta för tre utvalda personer/par. Då - visste jag nog inte riktigt vad jag höll på med. Jag vara bara så hundraprocentigt inställd på att bli nykter och gjorde bara allt som jag läste om att man skulle göra, t.ex. var det viktigt att berätta för någon. Efteråt har jag i viss mån ångrat min information till två av tre. Inte för att någon varit elak utan bara för att en inte verkar bry sig (en liten fråga om hur det går hade uppskattats då) och de andra dricker ganska mycket själva (men är kloka och insiktsfulla och kan skilja på sina problem och andras) och jag har viss mån fått dåligt samvete för att jag eventuellt har kommit med för mycket "pretto" info om mig själv liksom.

Åter till semestern. En nära släkting kom dit för några dagar. Släktingen blev allvarligt sjuk och motsatte sig läkarvård. Jag var ensam med släktingen och min funktionsnedsatta flicka som inte rör sig utanför dörren i princip så situationen under dessa dagar var minst sagt orolig och stressande för mig som enda vuxen att fixa med detta. I villervallan glömde jag en viktig sak (som inte kan skickas med DHL eller på annat sätt) så efter hemkomst fick jag direkt boka nya biljetter för att åka tillbaka. Då hade situationen för släktingen redat ut sig och flickan hade semester med sin pappa. Jag kunde slappna av. DÅ kom stora vinsuget! Jag blev bjuden på middag på kvällen av vänner till det här paret som jag befarar jag gav "pretto" information till. De ville självklart bjuda på vin. Jag tänkte på vägen ner igen att så skulle det bli och kanske skulle jag kunna ge mig på att fuska lite i alla fall.... Men snabbt vände tankarna. Jag har ju sagt till deras vänner att jag inte dricker mer och varför jag inte gör det. Då blev det ganska enkelt att lägga upp den enda rimliga planen, jag måste berätta för de som bjuder på middag och göra det på ett översiktligt sätt. Helt plötsligt försvann vintankarna.

Så med denna lilla erfarenhet är jag oerhört tacksam för att jag berättat trots att jag ångrade mig lite efteråt. Berättandet om nykterheten fungerar som ett mänskligt antabus och just det antabuset kanske är det viktigaste vi har, d.v.s. varandra?

Tack för fina grattishälsningar! Det är bra med barnen. Sonen fortsätter i gymnasiet utan att prestera några betyg men för att göra en mycket lång historia kort så kan jag konstatera att han numera är mycket glad, harmonisk och självförtroendet sitter där det ska. Han tar viktiga steg mot vuxenvarandet, med min hjälp och på egen hand. Precis som det ska vara. Flickan har tyvärr med tiden börjat vägra gå utanför dörren mer än till skolan. Jag är mycket orolig för detta. Funderar på om autismen förvärras med åren eller om det är något annat, men har ännu inte funnit något svar på denna milt sagt komplexa fråga. Men hon är glad och trivs med sitt. Kanske mest jag som lider....

@Varafrisk jag har kanske inte läst ikapp i din tråd helt, men lite grand. Tycker du är fantastisk som klarade så mycket som du gjorde under semestern. Du övningskör för fullt helt enkelt!
Tack @Sisyfos @vår 2022 @Se klart och @Andrahalvlek för era kommentarer! Och välkommen tillbaka @Andrahalvlek så skönt att läsa att det går åt rätt håll för dig nu! Har tänkt på dig när du var borta.

Jag fortsätter att känna en oändligt stor tacksamhet över att vara nykter. Tänker på det varje dag. De här vinsugspåminnelserna jag får då och då är lite jobbiga i stunden (man vill ju vara "fri") men hjälper mig faktiskt att komma ihåg hur det var. Så jag har slutat vara sur på dem.

Kram!