Jag kommer inte ihåg hur eller varför det började. Men sakta sakta började jag/vi dricka vin till vardags. I början tror jag det bara var någon gång ibland, men de senaste åren har det blivit varje dag. Vi delar på en flaska på kvällen. Oftast är det min idé (99%), det är jag som ställer frågan ’Vill du ha något att dricka?’. Jag behöver inte precisera vad det gäller för dryck. Ibland säger han nej, han vill hellre bara ta sig ett glas rom eller whiskey och för honom räcker det. Då står jag där och undrar - men jag då? Jag är inte så förtjust i starksprit, jo bara gin & tonic. Men det är vinet som har tagit över. Så, jag kan öppna en flaska för att ta ett glas, det kan bli två. Ibland räcker det, men då står ju flaskan kvar till dagen därpå och då dricker jag upp den till lunchen istället. Ibland tar han ett glas och jag tömmer resten av flaskan, lika bra för då finns ju ingenting kvar till dagen efter.

Jag har under många år jobbat på samma ort där vi bor, så jag har gått hem på lunchen.
Vi bor inte i Sverige utan i ett land där man kan köpa alkohol i matbutiken. Ibland när jag inte har planerat min lunch har jag gått förbi matbutiken på vägen hem, och då slinker en flaska vin ner i korgen, både till lunch och till middag. Jag har även hittat en webbsida som säljer alkohol, med express leverans på 24h. De har fantastiska erbjudanden och ibland erbjuder de gratis leverans - då måste man ju passa på…
Nu har jag bytt jobb, men får jobba hemifrån flera dagar i veckan. Då blir det också lätt att ta sig ett glas.

Min sambo dricker inte som jag. Han behöver inte dricka, egentligen konstigt då han inte kan eller vill sluta röka. Han kan ta sig ett glas eller två och sen är det bra. Han dricker aldrig på lunchen, varken på vardagar eller helger.

Det här är inte den första gången jag försöker. Vad jag försöker är inte riktigt klart ännu, men här och nu är det att inte dricka. Varje dag utan är en bra dag.
Jag har gjort vit månad tidigare, jag har haft uppehåll på flera veckor pga medicinering, så jag vet hur skönt det är att inte dricka. Att vara sig själv, vara hel. Att veta att när jag skrattar så är det för att JAG tycker något är roligt. Att veta att när jag blir arg och bråkar, då är det för att JAG är arg, inte för att jag är berusad. Den där känslan att vara fri.

Jag har tidigare pratat med min sambo om mitt problem. Han säger ’ok, då drar vi ner på drickandet’, men det är ju lätt för honom att säga, han har ju inte samma dragning som jag.

Den här gången så har jag inte sagt något, bara anmält mig till programmet här och i och med det också börja skriva offentligt. Jag har skrivit för mig själv under de tidigare gångerna, men nu tar jag steget och låter andra läsa.

Idag är jag inne på dag 4 och det känns bra.

@cthd det är bra att läsa här och påminna sig själv om vad man vill och inte vill.
Jag är ofta här och läser min egna tråd och andras för att minnas hur det kan vara och hur det var.
Skönt med en vecka semester utan alkohol, det är starkt gjort.
Som jag skrivit tidigare, var stolt över den ändring du gjort även om Juli månad var sämre.
Varje motgång är en viktig erfarenhet det också och gör oss starkare nästa gång.
Önskar dig allt bra!

Dag 10

Tittade igenom mig egen tråd och läste vad jag skrivit den 10/1 :
"Måndag - ny vecka - dag 10 ... Är redan framme på dag 10 - det kändes så långt borta när jag började den 1 januari. Blandade känslor, för visst är jag glad över att jag är här. Vi är alla annorlunda och vårt drickande är väldigt personligt - summan alltid att vi dricker för mycket. Jag orkar inte älta hur, varför och vad det kan ha haft för konsekvenser. Jag behöver just nu bara se det positiva i att jag bockar av dag efter dag."

Idag är jag inne på dag 10 igen, efter mina utsvängningar i juni och juli. Konstigt nog känns det inte alls jobbigt den här gången. Det bara flyter på, en ganska häftig känsla. Jag vet mer nu, jag har lärt mig hur jag mår med och utan alkohol, hur tankarna och suget kommer.
Vi har i helgen som kommer flera tillställningar att gå på, en varje dag under 4 dagar med mingel, middag och födelsedagsfest. Det kommer att drickas en hel del. Men jag känner mig inte stressad över det, jag tar det med ett lugn som jag inte har haft tidigare, för jag inte vill dricka just för tillfället.

I mitt insta-flöde kom det här upp "Start doing what's best for you, whether people approve of it or not".
Jag har slutat fundera på vad våra vänner tycker och tänker. Ingen har hitintills tagit illa vid sig, det är accepterat att jag (för det mesta) beställer något alkoholfritt eller har med mig egen a-fri öl när vi ses. Ingen kommenterar heller de gånger jag väljer att dricka. Det gör att jag känner mig tryggare i mitt beslut.

Lite tankar så här mitt på dagen.

Sitter och läser runt lite bland olika trådar och hittade detta citat av @Andrahalvlek tis, 2021-01-12 - 12:59
”Craig Beck brukar säga att med vilken annan drog lägger man hela ansvaret på individen? Om någon brukar heroin till exempel så inser ju alla att det är galet beroendeframkallande och att det är svinsvårt att sluta. Tycker man något om individen så tycker man synd om hen. Men med alkohol är det individen som är ”svag och dubbelmoralisk”, för alltid dömd till att vara en alkis, även om man lyckas att bli nykter.
Och det är helt fel. Vi måste sluta skämmas. Vi har blivit beroende av en drog som är helt galet beroendeframkallande. Punkt. Och det är svinsvårt att sluta. Och varje försök att sluta är hedervärt som sjutton. Heroin är allra mest beroendeframkallande, därefter kommer alkohol. Nikotin kommer först på fjärde plats.”

Japp, jag håller med till tusen. Alkohol är en drog som vi har blivit beroende av. Det är en negativ spiral effekt. Det alkoholen gör med hjärnan, man får sug, cravings etc. Man fyller på, hjärnan blir nöjd, man får sitt rus som senare går över och man behöver åter igen fylla på. Mer och mer och mer. Vi är ju många här som vittnar om att vi tidigare har druckit lagom och normalt och att det har fungerat, men att vi nu känner att det blir för mycket, att det spårar ur.

Flera tycker nog att de har sitt drickande under kontroll, att det inte är så farligt. Alla dricker ju, och man kan alltid hitta andra som är värre och som dricker mer. Men det är när man börjar försöka att sluta som man inser hur j-a svårt och jobbigt det är. Det är kanske då polletten trillar ner och man inser att man verkligen är beroende och att man har ett problem.

Jag kan själv inte definiera mig som alkoholist (än så länge). Däremot ser jag mig som en person som har utvecklat ett starkt beroende genom att jag har druckit för mycket och för ofta under de senaste åren. Men jag förstår att andra kan tycka att det är skönt/behövligt/nödvändigt att kunna använda den benämningen, att säga ’jag är alkoholist’, för att kunna ta tag i det. I en diskussion med min mamma berättade hon att när hon slutade röka för mer än 50 år sedan, definierade hon sig som ’nikotinist’, för att få sig själv att förstå att hon aldrig skulle kunna röka igen.

När en rökare slutar, då är det bra, man gratulerar, för det är ju inte bra att röka, det vet vi ju alla. Men när vi förändrar vårt drickande / slutar dricka, då är det ingen som gratulerar. Snarare är det så att man får en stämpel, ’hen har problem, för hen har slutat dricka’. Och det märks så mycket här i forumet, där många undrar just hur de ska kunna hantera detta med vänner/familj, vad ska de säga, vad ska de tro…??? Men studier visar ju att alkohol är farligt, även vid måttligt drickande.

Det beroendet jag har utvecklat, vill/måste jag nu ta tag i, för att må bättre. När jag mår bra får jag mer energi som jag kan dela med andra och jag kan vara hjälpsam mot min omgivning. Dessutom tar drickandet tid, pengar och man blir ju så trött av det.

Jag ser faktiskt framemot den här helgen, med alla våra tillställningar. Jag ska gå emot strömmen, vara den där coola, hon som inte dricker 🤩

majken_r

@cthd Tackar för att du delar dina tankar, och instämmer. Önskar dig en riktigt härlig kväll, från en annan cool kvinna!💃🏼

majken_r

@cthd Tackar för att du delar dina tankar, och instämmer. Önskar dig en riktigt härlig kväll, från en annan cool kvinna!💃🏼

@cthd Du kommer att vara den coolaste kvinnan av alla😎. En som kan vara på fest utan att dricka, men ändå ha hur kul som helst. Blir det gaggigt är det bara att gå och lägga sig och till skillnad från andra som druckit, vakna pigg, fräsch, utan ångest och full av energi🌞💕

@cthd Och instämmer med att vi ska sluta skämmas. Vi får visa vägen och gå med rak och stolt rygg. Den utstrålningen kan inte misstas för skam, nej, det är styrka och stolthet som sipprar ut😁

@majken_r @vår2022 @Ny dag
Tack fina ni! Första kvällen avklarad med cola och sedan en super god mocktail.
Men jag är så trött och skulle absolut inte klara dagen om jag hade druckit. Så det känns dubbelt bra.
Ha en toppen lördag!

@cthd Heja dig! Det sker ett systemskifte den dagen man slutar skämmas för att man har druckit sig till ett missbruk, och den dagen man stolt berättar att man har slutat dricka för gud och alla människor.

Vet inte exakt när det systemskiftet skedde för mig, men du kommer dit du också. Att nu kunna säga att ”jag har varit nykter i flera år” är så jävla häftigt. Fy fan vad cool jag är. Som slutat stoppa huvudet i sanden och istället tagit ansvar för mitt liv. Och du är lika cool!

Kram 🐘

@cthd Heja dig! Det sker ett systemskifte den dagen man slutar skämmas för att man har druckit sig till ett missbruk, och den dagen man stolt berättar att man har slutat dricka för gud och alla människor.

Vet inte exakt när det systemskiftet skedde för mig, men du kommer dit du också. Att nu kunna säga att ”jag har varit nykter i flera år” är så jävla häftigt. Fy fan vad cool jag är. Som slutat stoppa huvudet i sanden och istället tagit ansvar för mitt liv. Och du är lika cool!

Kram 🐘

Godmorgon!
Helgen är över, sista dagen på semester, imorgon börjar jag jobba. Jag är trött och sliten, sover dåligt pga värk i kroppen, har inte kunnat yoga sen i början av maj, och nu börjar det bli riktigt stelt. Dessutom har juli månads utsvängningar tagit sin del, nu 15 dagar sedan jag sist drack så kroppen repar sig fortfarande.

Det är så skönt att ha brutit den onda cirkeln jag hamnade i under juli månad och åter igen vara på rätt kurs.
Under de senaste dagarna har jag tänkt 'vad glad jag är som inte behöver dricka' och 'vad skönt det är att jag inte vill dricka'. Det har varit trevligt. Jag tycker inte synd om mig själv, jag ser det positiva över att få ta ansvar för mina handlingar och se till mitt eget bästa, och det fyller mig med energi att fortsätta kämpa!

Så kör på, en dag i taget!
Ha en fin måndag allesammans!
🐯

Ja, och så har ännu en vecka gått. Dag 21 nu. Känns ok, dagarna flyter på. Tänker på alkohol, men inte som ett sug, utan snarare förknippat med situationer (typ tänk vad mysigt där och då), men ingen egentlig lust till att verkligen dricka. Mår bra i mitt beslut, men det sa jag förra gången också (efter 3 veckor), så jag vet att det kan ändras. Det är skönt att vara klar i huvudet och att nu ha erfarenhet, något att titta tillbaka på. Kampen är inte så svår längre, men jag tänker ändå 'en tag i taget'.

🐯 'Varje dag är en ny möjlighet att förändra sitt liv'