av Tvåbarnspappan

Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

Kråkan
mån, 2011-11-14 - 11:22

nu får det vara bra!
Hur många gånger han man inte tänkt den tanken... jag ska sluta dricka idag, eller nu är det sista fyllan...
Dricker flera liter vin i veckan... jag lever på vin :( bara jag har vinet så fixar sig allt...

Sjukt... för så är det ju inte... vinet fixar inget...
det känns bara bra just då... sen mår man skit... ångest och hjärtklappning och allmänt trött och grinig...

Fin morsa man är...
Tror min mamma vet att jag dricker mycket, men inte hur mycket...
hon kommer med pikar, och upplysningar om alkoholens biverkningar m.m

Jag hoppas bara att jag nu kan vinna över mig själv... att jag för en gång skulle får kontrollen över mitt liv :) mina barn har rätt till en nykter mamma och jag är en bra mamma om jag inte dricker...

Hoppas att man kan få lite stöd här :)

Tack för ordet!

Mickey
mån, 2011-11-14 - 13:05

Ett bra beslut för dig och dina barn. Det kan bara bli bättre. Kämpa på för en ljusare framtid utan ångest! :-)

Lilla gumman
tis, 2011-11-15 - 00:37

Lycka till ni alla som kämpar!

Kråkan, jag förstår dig så väl, men för barnens skull så måste du nog göra något radikalt!
Har du sökt hjälp på någon beroendemottagning? Jag kan rekomendera den hjälpen.
Själv har jag ikväll varit hos mina barnbarn - och då funkar det bra -
min dotter vill inte att jag umgås med barnbarnen när jag har druckit!

God natt/Lg

Stigsdotter
tis, 2011-11-15 - 22:59

...att ta hjälp från vårdcentralen. Via husläkaren kan man få kontakt med någon på beroendemottagningen som man kan träffa och få råd och tips av…

Kram från mig

Bellman2
tis, 2011-11-22 - 16:02

..och inser att jag måste förändra mitt alkoholintag. Läser många kloka inlägg och märker att det finns många där ute som har liknande problem som jag. I samma veva som jag nu vet att jag måste förändra mitt beteende så tänker jag på att arbetsdagen snart är slut och självklart är jag värd några/flera glas vin/öl för att koppla av - hur jävla dum är man! Hur många gånger som helst har jag tänkt att efter den här helgen så slutar jag dricka på vardagar - för att sedan pallra mig iväg till krogen för att döva måndagsångesten - är så jävla trött på mig själv.

Tidigare kunde jag sitta hemma med boxen och berusa mig i lugnan ro som en belöning för att jag lagat mat till barnen/ungdomarna och hjälpt dom med ditt och datt. Till slut insåg jag att jag kan inte ha något vin hemma för då kan jag inte låta bli och i stort sett sedan den dagen har jag inget vin/öl hemma. Nu går pappa ut på krogen och dricker istället - det är alltid någon man känner och kan slå sig ner vid och finns det ingen så lär man känna nytt folk som älskar att ta en bira eller två. Skitbra!!! Så numera dricker jag dyrare men slutar i alla fall i hyffsad tid eftersom krogen stänger! Käkar skräpmat, ångest på morgonen så att jag knappt orkar upp ur sängen för att ta mig till jobbet (kommer ofta sent) och väl där gör man idag inte sin bästa prestation då koncentrationen inte alltid är på topp. F-n jag vill inte dricka, men vet inte om jag kan stå emot idag. Igår hade jag en vit dag eftersom jag var tvungen att köra bil så visst skall jag kunna unna mig ett, två, tre, fyra... glas idag för att därefter somna gott. Jag vill sluta och gör så ibland - men det blir bara några dagar och då är man där igen... Å snart skall man på kompisresa o de spottar inte i glaset... Jag vill ha de som förr när jag bara unnade mig på helger - fanns inte på världskartan att man drack på vanliga vardagar, men nu är det vardagsmat.

Jag får mycket inspiration efter att ha hittat denna sida - och ser också hur alla kämpar där ute! Nu jävlar måste jag ta tag i detta! Idag blir det inget krogbesök!

Nu har jag skrivit av mig lite frustrationer - ha de bra därute och kämpa för nykterheten

Stigsdotter
tis, 2011-11-22 - 16:36

Ja Bellman var en munter karl som inte spottade i glaset, och hans epistlar passar ju extra bra att sjunga till en skål ;-)

Tänk att man måste belöna sig hela tiden? För att man klarat av en arbetsdag, för att man hanterat sina ungar osv osv. Och är det inte belöning man behöver så är det tröst. Eller styrka. Eller någonting annat som den lille alkoholdjävulen lurar oss att tro att vi inte klarar av utan ett glas av något slag.

Här finns mycket klokskap och stöd, häng här hos oss istället för att ta det där första glaset. Och du, ta en dag i taget!

Vildvuxna rosor
tors, 2011-11-24 - 22:23

först ,måste man bestämma sig, sedan kämpa, kämpa igen...är inte gratis och enkelt tyvärr.
'
Utan vilja kommer man inge stans utan hjälp
är det bara utför/ kram till dig

Lilla gumman
tors, 2011-11-24 - 22:24

Kära TP jag blir så ledsen när jag läser dina rader.
Vad har hänt? Du jobbade ju på så bra!
Nu gäller det att börja om igen.
Jag har tänkt på dig så mycket - önskar dig lycka till!
Kramar/Lg

Stigsdotter
tors, 2011-11-24 - 23:20

TP, vad var det som hände, som fick dig att falla? Försök att tänka tillbaka. Kanske kan du göra på något annat sätt nästa gång och hejda dig i tid. Tänk också igenom de glas du tog - hjälpte de mot vad det nu var som fick dig att dricka? På riktigt? Att analysera sig själv är en hjälp tycker jag. Kram från mig, på't igen bara!!

Tvåbarnspappan
fre, 2011-11-25 - 13:22

Tack för era stöttande ord.

Det har helt enkelt varit för mycket runt omkring mig som hänt sista tiden. Åh då har jag valt det icke logiska alternativet att dricka.
Jag sätter hela tiden upp mål i mitt liv, men självdiciplinen är lika med noll. Blir besviken på mig själv att jag inte lyckats bättre med mitt liv.
Jag är rädd, trött och ensam. Känner att jag är på väg ner i en depresion igen. Så det jag pysslar med är väl en form av destruktiv självmedecinering.

Jag vet vad jag behöver göra för att må bra. Varför ska det vara så förbannat svårt att ta steget att genomföra dessa saker!?

Jag vill kunna se mig i spegeln och känna mig stolt! Nu blir jag bara ledsen av min spegelbild.
Vet inte hur jag ska ta mig vidare...?

Kram TP

Stigsdotter
fre, 2011-11-25 - 16:27

...det låter inget vidare hos dig just nu!! Jag känner igen mig i det du skriver, just att veta vad man ska göra men ändå inte ha orken/lusten att ta sig för detta. Läs lite i början av min tråd om du vill.

Jag bestämde mig slutligen för att söka hjälp när jag mådde sådär. Hamnade hos käck beteendeterapeut som gav mig hemläxor men jag bara kände att "ja jag vet att jag mår bättre av att göra sådant som jag tycker är kul, problemet är ju att jag inte gör det där". Precis som du ställer jag upp mål, misslyckas, och så åker man ned ett pinnhål till i sin egen självbild.

Alkoholen är en väldigt bra självmedicinering. Tror man. I början. I själva verket gör den att man hamnar allt längre ned i depressionsträsket. Har jag insett nu. Den stora målsättningen nu är att ta ansvaret i mina egna händer (för det är ingen annan som kommer att ta det i sina!!) och se till att jag börjar må bra. Att sluta dricka tror jag bara kan leda till gott vad gäller det allmäna måendet, både fysiskt och psykiskt.

Jag har fått kontakt med en beroendemottagning som verkar bra, där träffar jag läkare, psykolog och sjuksköterskor, skall få gå en kurs i återfallsprevention. Jag har fått utskrivet antideppmedicin, jag har alltid varit emot den typen av tabletter men inser att även om det är alkoholen som gör mig deppig så har det ju på något sätt blivit en ond cirkel där det ena har lett till det andra och att jag nog behöver lite hjälp att ställa kemin till rätta där inne i skallen.

Du skall vara rädd om dig, det finns bara en TP och för dina småttingar är du världen och du skall också presentera och ge världen till dem. (Nu kanske inte dina ungar är små, men du fattar ;-)

Ha d så gott du bara kan och stå på dig!

Berra
lör, 2011-11-26 - 02:28

En stor del i återhämtandet består just nog i att sätta målen...lägre...

Du har ett felaktigt levnadssätt gentemot dig själv, och jag tror att det är själva beteendet som skapar drickande, och med den en massa misslyckanden när man inte nådde målen..

När man dricker så blir man först gladare, och sedan ett milsvidd djup hål av ånger..

Man åker jojo i sitt temperament, man peak'ar sitt liv, upp och ner, nästan lite bipolärt beteende..

Att bryta den trenden med att dricka mindre (eller helst ett längre avbrott),
och sätta målen löjligt låga, som t.ex idag ska jag ta en timmes promenad, och vara nöjd med det.
Sedan kan jag laga mig ett mål mat under lång tid, och njuta av den lika länge, och vara nöjd med det, efter det läsa en kvällstidning i lugn och ro, utan att tänka på allt du kunde ha gjort istället och vara...nöjd med det.

Bryt invanda mönster och gör DET till en vana istället, och sätt målen låga...
Glöm inte bort dig själv i ditt tänkande, och varje gång du inte stressar dig i ditt inre
så är det ...väldigt bra, och du känner dig lugn och lite mera harmoniskt...

Om du kan sitta och titta på en fläck på väggen, och lyssna på en klockas tickande,
utan att känna obehag under en längre tid, då är du i harmoni med din tid...

Det är f-n inte lätt, och det kräver lite av positiva tvångstankar, men det funkar efter ett tag.
Och hela tiden, glöm inte bort dig själv, och hur du mår...

Ditt välmående är viktigast, allt annat sekundärt, va det än må vara...

Jag är nästan framme, och har fått verktygen för att hantera mina livssvängar,
jag vet när det barkar åt he..te, och har lärt känna mina vibbar..

Och istället för att leta efter orsaker, så tittar jag på hur jag reagerar...

Och det mesta klarar jag av, men inte ännu en alkoholångest, där går min gräns..

Lycka till!

/Berra

Tvåbarnspappan
lör, 2011-11-26 - 07:53

Tack för era tankar och fina ord. Jag tar till mig det ni skriver och kämpar vidare.
Jag ska nå fram till min resas mål och försöka njuta av färden....

Kram TP

Elvira
sön, 2011-11-27 - 08:50

Jag har varit inne och läst lite till och från, och jag känner så väl igen mig i flera av er här på forumet. I somras bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Då hade jag varit utan alkohol max 5 dagar sammanlagt på mer än 1,5 år. under den perioden bestämde jag mig mer eller mindre varje dag för att imorgon skall jag inte dricka något vin...för att omvärdera det bestlutet nästa dag till att jag skall BARA dricka lite vin ikväll... och så har det fortsatt. Jag tyckte väl inte att jag dack så mycket men när jag verkligen började summera mängderna så har jag hällt i mig närmare en vinare varje kväll under ett års tid.Och med facit i hand så har jag antagligen varit mer eller mindre beroende av alkohol i minst 10 år. Min son som är 17 år har kommenterat mitt drickande vid ett par tillfällen och gud vad jag skäms! Och det är en sådan skam att inte kunna skjutsa barnen på kvällarna för att jag inte kan hålla fingrarna borta från vinet! Jag gick till läkaren i juni och då fick jag utskrivet AOTAL för att minska alkoholsuget.Det gick jättebra till en början, en och en halv månad utan alkohol blev det sedan trillade jag dit under 4 dagar sedan blev det 14 vita dagar innan jag trillade dit igen. Förra söndagen började jag på ny kula igen men tyvärr slank det ner ett litet glas vin igår så nu är jag på dag 1 igen, suck...

Adde
sön, 2011-11-27 - 11:46

Elvira ! Jag hoppas du får samtalsterapi samtidigt med Campralen/ Aotal, det är så det ska fungera får att uppnå maximal effekt vilket också rekommenderas av tillverkaren.

Och ja, det blir oroväckande mängder när man börjar summera vad man petat i sig och då brukar vi beroende ändå "glömma" bort en del av det som rinner ner ;-) Tom en "normal" person som bara dricker en folköl till lunchen, ett glas vin på onsdagen, nån starköl och nån lite whiskeypinne på fredagen,vin på lördagen kommer upp i nästan ett helrör alkohol under veckan.

Fortsätt skriv här för det hjälper både dig själv och andra !

Elvira
tors, 2011-12-01 - 19:57

Nu hittade jag mitt inlägg! Jag har letat och letat efter var det var jag gjorde inlägget, förstod inte riktigt hur det funkade här på forumet.
Jag går hos en psykolog/coach en gång i månaden c:a. Skulle nog egentligen velat ha mer samtalsterapi. Min coach är verkligen inne på att få mig till AA. Jag är livrädd för att gå dit och springa på någon som vet vem jag är! Förra veckan hade jag bestämt mig för att gå på ett öppet möte och givetvis står det två personer utanför som jag känner igen från en tidigare arbetsplats och dom känner garanterat igen mig. Jag gick inte in på mötet....dumt kanske men jag kunde bara inte.
Får se om jag kan ta mod till mig igen nån dag.
Jag har inte druckit en droppe sedan i lördags kväll nu och det har gått förvånasvärt bra, fast just nu sitter "alkoholdjävulen" på min axel och pockar på uppmärksamhet.
Ska koka lite kaffe nu!

Adde
fre, 2011-12-02 - 05:55

ringa till lokalen och be att få träffa nån på något mera neutralt ställe först så kan ni gå tillsammans sen. Alla är vi där av samma anledning :-) När jag gick mina första gånger parkerade jag flera kvarter bort och smög genom dörren snabb som en vessla ! Numera tycker jag det är jättekul att träffa nån jag känner som hittat dit för första gången, jag vet ju att det fungerar.

Välkommen !!

Stigsdotter
fre, 2011-12-02 - 13:20

attt de man känner som är där faktiskt är där av samma anledning som Adde skriver. Jag förstår vad du menar, har tänkt ta mig iväg till öppet möte men tänkt att det går ju såklart inte tänk om jag känner någon där?? Men som sagt, förmodligen kan vi ta varandra i hand!