Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

Lilla gumman

Kära TP jag lider med dig -
Vi behöver ju den mänskliga kontakten och närheten för att kunna må bra.
Ändock är det kanske den själsliga ensamheten som är grunden till våra problem?!
Har du vänner som kan hjälpa dig?
Hur går det med drickandet?
Hur mår dina pojkar?
Kramar/Lg

DryMartini

Kul att hitta TP här igen! Jag hänger på i samma tråd som jag var inne på i början av året. En del motgångar för mig innebar att jag började dricka igen. Alltid finns det något att skylla på, tydligen. Under våren och sommaren ökade drickandet och jag mådde förstås inte bra av det.

Så för ett tag sedan slutade jag att röka och dricka. Det går inte så bra att sluta röka om man dricker och det underlättar nog att dricka om man röker, så jag slog två flugor i en smäll. Nu har jag inte rökt och druckit på tre veckor och det har gått jättebra. Det känns bara skönt att låta bli och igår var jag på middag med öl, vin och möjlighet till 12-årig Bowmore till kaffet. Jag drack bara vatten och det gick fantastiskt bra att vara utan alkohol.

Ett tankeställare fick jag när en bekant nyligen dog, alldeles för tidigt. Han var bara fem år äldre än jag. För mycket alkohol under alltför lång tid var säkert en stor orsak till hans död vid knappt 60.

Nu har jag alltså varit nykter i tre veckor och jag har gett mig den på att det ska bli många fler, så nu vill jag gärna vara med här i tråden och kämpa med TP och er andra mot ett bättre liv.

I övrigt har jag inte förändrat så mycket, förutom att jag tar en rask promenad varje morgon och att jag äter lite mer frukt.

Härligt att vara tillbaka, nu kör vi på!

Mr. Dry

Edit: Såg att det var ett tag sedan ni skrev i tråden. Hur går det för er TP och andra här? Hoppas det går bra!

kul att du är här igen fast anledningen inte är den bästa. På den här läste jag mycket i början av året. Då var du och Tvåbarnspappan, Segaletta, nubaskemig och Mamma Mu aktiva här. Och Tulleman som gav inspiration till mitt nick Mulletant:) Jag har hängt kvar och skrivit regelbundet sen i mars nån gång. Mitt problem är ju medberoendet som jag fått mycket hjälp med här på forumet. Mitt liv har blivit oändligt mycket bättre men vägen har gårr upp och ner och forumet, eller människorna här är det förstås, har varit ett enormt stöd. Hoppas TP läser och tar upp sin tråd igen, vi människor behöver varandra! / mt

fox

Tack för ditt stöd,förlåt att det tagit så lång tid att svara, men jag har inte haft möjlighet förän nu.
ja du och jag tycks ju ganska lika när det gäller drickandet, känns skönt att ha nån som lite bollplank.

Just nu mår jag ganska bra för jag har nu lyckats hålla mej nykter två helger i rad (15 dar) det var länge sen jag höll mej helt nykter så länge. Man känner sej verkligen starkare och får mer gjort nu, det kräver annars massor av energi varje vecka efter helgens supande att komma tillbaka.
Nu vet jag ju att jag får ytterligare fem nyktra dar för i veckan dricker jag aldrig, det är på fredagskvällen suget sätter in på allvar och det är då det gäller att ge sej fan på att inte dricka, för man glömmer ju så lätt förra sönagens bakfylla o ser bara det positiva i drickandet.

Jag kan erkänna för mej själv att jag är alkis, men som kan sköta drickandet hyfsat, ialla fall utåt sett, jag har vväldigt svårt att prata om mina problem mad andra familj vänner osv. Därför känns det bra att ha hittat det här forumet att diskutera sina problem med likasinnade med.

Än en gång tack och jag hoppas jag kan vara ett stöd också för dej när det behövs.

ha det gött.. Fox

fox

hej TP inte roligt att höra att du har det så jobbigt nu,livet är tufft ibland.Det enda vi kan göra är att kämpa på så gott det går o bita ihop och inte ta till droger, för det gör ju bara att vi mår ännu sämre.
Förr eller senare brukar ju molnen skingras o allt blir bättre. visst kan ensmheten vara svår, men efter att ha läst dina inlägg här på forumet verkar du vara en mycket trevlig o empatisk människa som jag är säker på att många skulle vilja ha både som partner o vän om de fick chansen.Är säker på att det finns nån därute som väntar på dej o vill dela livet med dej.

MVH: Fox

Lilla gumman

Så trist att ingen skriver..... Vart har alla tagit vägen?
Har det ganska jobbigt just nu. Bestämmer mig varje morgon
- sedan händer det ofta något! I morgon har jag i alla fall
beställt tid hos en beroendeläkare - alltid en bra start.
TP och alla ni andra ... SKRIV!!!!
Kram/Lg

forumet nu. Hoppas det blir mer fart snart. Jag har sett att det går i vågor, ibland livligt och ibland stilla som nu.
Fint att du skrev några rader LG - det kan inspirera nån annan. Fint också att du kontatat beroendeläkare! Håll ut och häng kvar så blir vi fler igen! / mt

Lilla gumman

Bra besök hos läkaren idag. Mycket sympatisk och även empatisk person.
Tyvärr kan inte läkare göra underverk men lite tips och råd är ju också bra.
Jag ska nog börja med KBT igen.
Kramar/Lg

ModestyBlaise

Är inne här varje dag, och läser om alla duktiga själar, som inte druckit på flera dagar, veckor, månader..... jag däremot fortsätter mitt drickande, varje vecka :(
Trodde jag kunde ha karaktär, vara duktig och stå emot alkoholen, det sköna "ruset" då den grå vardagen/alla bekymmer, det tråkiga livet, på nått sätt blir lite lättare.... då jag får "smyga undan" lite i min dimma.
Var på en resa, köpte med mig en liter vodka hem ..... trodde att jag bara var sugen på vin.... men icke sa nicke, den flaskan har jag smuttat på hela veckan :(
får sån jävla ångest efteråt!! Skäms att jag som mamma smyger i en massa sprit i mitt cola-glas, sitter med lillgrabben och sen på film.....tänk om han förstår snart?? för mina barn ser ju att jag o min sambo dricker vin ons, tors, fre o lör...... och däremellan, så kan jag dricka mer, om det finns hemma.

funderar starkt på att hälla ut spriten ikväll, min sambo vet inte (än) att jag druckit från flaskan, men det lär han snart upptäcka :(

så sista 2 v kan jag summera: 2 glas vin ons, 2 glas vin tors, resa fre-lör med MYCKET alkohol, sön 3 drinkar (i smyg), mån 3 drinkar(i smyg), tis 2 drinkar(i smyg), ons 2 glas vin med sambo, igår tors 4 glas vin med sambo.....och nu kommer även fre o lör o förutom spriten, så har jag en full vinbox hemma...... vet inte vad jag ska ta mig till snart, för en del av mig vill inte sluta dricka, det är så avkopplande o skönt att bara få vara.... men en del av mig skäms, vet att jag är på fel väg, att jag undviker träning, vänner mm o att allt snart brakar :(

och nej, jag har inte ätit tabletterna jag fick för depression....och dr sa att det bara var att ringa, om jag ville ha tabletter mot alkoholsuget, men jag skäms så för att behöva ringa igen, o ta upp detta problem, som ibland är litet o ibland STOOOORT :(

hoppas ni alla får en skön helg! Utan alkohol! jag ska försöka stå emot......

MB

DryMartini

Modesty, det är inget att skämmas för. De flesta av oss här har försökt och misslyckats för att försöka igen. Jag har låtit bli alkohol och rökning sedan mitten av september och nu går det lättare. Första helgen och första två-tre veckorna hade jag sug, sömnsvårigheter och kände mig missmodig, men sedan har det faktiskt släppt. Nu känner jag mig piggare och gladare än på länge. Det mesta går lättare och vardagsproblemen är mindre. Bonus är att det inte kostar så mycket och att jag slipper tänka på om jag kan köra bil. Alkoholen skapar depression, istället för tvärtom. Jag vet att man kortsiktigt blir gladare av att dricka, men snart är man tillbaka ännu djupare.

Hoppas att du kan hålla dig borta från giftet i helgen. Vi hörs!

Mr. Dry

Mickey

Det är aldrig för sent att hoppa på tåget! Det är inte lätt. Men det går om den genuina viljan finns. Bevisen finns här på forumet. Ha en bra dag!

Trying_hard

Hej på er allihop!

Hoppas att det är okej att jag slänger mig in den här tråden och skriver av mig lite!

Jag är en 40-årig kille som nu bestämt för att det får vara nog med drickandet, jag är en tvåbarnspappa som inte vill att mina barn ska behöva skämas över mig, utan istället kunna känna att jag är en bra förebild.
Jag har under allt för lång tid direkt när jag kommit hem ifrån jobbet, smugit upp på mitt sovrum efter jobbet (som jag lyckas sköta oklanderligt) och ur laptopväskan smugit upp dagens vinranson och direkt börjat dricka. Tar mig sedan ner och lagar till någon mat till grabbarna, (smyger eventuellt med mig en plastmugg med vin som jag smuttar på i smyg när jag lagar till maten) och drar mig sedan tillbaka till sovrumet igen.
Naturligtvis pakerar jag mig inte fullständigt i sovrummet och dricker, men jag gör det alldeles för ofta, och jag skäms verkligen över mitt beteende.

Nu har jag verkligen bestämt mig för att tag i mitt drickande innan det är alldeles försent!
Jag har gjort lama försök tidigare, och lite naivt tänkt att det är bara att passera systemet istället för att gå in...det väl bara att jag tar en prommenad när jag känner att det jobbig o.s.v.
Och det är ju såklart att det är väl två vettiga saker att jobba med, men jag har nu förstått att det är naivt att tro att det räcker med det. Jag förstår nu att jag behöver hjälp och stöd för att kunna passera förbi systemet, och inte tänka att IMORGON ska jag inte dricka något, men ikväll kan jag väl ta en sista fylla.

Jag har förståt att jag måste prata med mina nära och kära, men vet ännu inte hur...jag skäms ju, och känner att det är svårt att slutligen erkänna för dem att jag har så stora problem som jag faktiskt har...inte bara att "visst dricker jag lite för ofta".

Jag har för länge sedan kommit på att jag har problem, men en lite "rolig" grej var när jag igår kom på att systemet faktiskt var stängt eftersom att det var helgdag, och under fredagen helt missat det och bara köpt hem kvällens ranson.
När jag så igår insåg att det skulle vara stängt både lördag och söndag och jag ver helt torrlagd så kände jag hur paniken träffade mig.
Då kände jag att nu får det verkligen vara nog!
Jag kan redan nu sitta och le lite över den ovanstående situationen, och hoppas att jag i framtiden ska kunna sitta och öppet prata med mina söner och skratta åt det, när vi pratar om dagen då jag slutatde dricka...om jag får drömma lite vill säga :)

Nu ska jag i alla fall börja min resa, och jag ska försöka att ta hjälp av mina nära och kära för att lyckas...om jag vågar.

/TH

Mickey

Bra att du har kommit till skott. När man verkligen vill så har man redan kommit en bit på vägen. Du har barn med. Jag tycker inte alls om när föräldrar helg efter helg dricker (storkonsumenter eller alkisar) med barn närvarande. Barn märker förändringar och förstår mer än vad man tror. Historian om det stängda systemet tackar jag för. Den roade mig och fick mig på bättre humör. :) Jag håller tummarna för att du har kraften att nu verkligen ta tag i detta. Lycka till och välkommen! Vänligen/Mickey

Trying_hard

Tack Micky för kommentaren, och för att du hälsar mig välkommen! Tack också för lycka till hälsningen, det kan jag behöva! Känner mig just nu full av energi över att ta tag i det här, men vet att det kommer många tuffa stunder framöver, och att jag har många svåra samtal som jag har att ta tag i! Men kämpa ska jag banne mig, för min och för mina barns skull!

ModestyBlaise

Läste ditt inlägg, och kände igen mig så väl!!..... inte att jag smyger i sovrummet (än), men att jag (när jag har alkohol hemma) smuttar lite, när jag lagar mat till barnen... och sen fyller på lite då o då.... när ingen ser.

Jag har stor ångest för att barnen helt plötsligt vill ha skjuts --- o jag inte kan köra dom, för att jag druckit nått glas..... VAD ska jag säga då? skylla på huvudvärk???

Hela helgen har för mig varit ett stort ångestmoment, för min friska sida har inte velat dricka, men min sjuka sida har LÄNGTAT efter ruset!!
så vin o drinkar både fredag o lördag.... o sen ÅNGEST, ÅNGEST!!! Jag har varit trött, ledsen, skällt på barn o sambo.... mitt humör är upp o ner, o igår em tänkte jag.... INTE dricka nu i kväll.... men ångesten över att inte få smutta lite, gjorde att jag la mig i sängen o grät, somnade o när jag vaknade så tömde jag boxen på sista vinet (ingen såg så klart).... men sen tänkte jag att nu är det på väg på helvetet.... så i morse hällde jag ut resten av spriten!!!! en halv liter vodka direkt i slasken.... och NU SKA JAG INTE KÖPA HEM NÅTT!!!!!
jag ska be min sambo att hjälpa mig, att inte locka med onsdagsvin, eller så..... och ta en dag i taget!!
Så idag är min 1:a dag utan alkohol..... och jag kommer nog att skriva av mig här, o älta o ventilera, men det får ni stå ut med ;)

//ModestyBlaise

Trying_hard

...att läsa om allas olika erfarenheter här på forumet, man känner att man inte är själv med sin kamp emot drickandet!

Jag är nu inne på mitt tredje dygn utan alkohol i kroppen, och tycker att det går riktigt bra så här långt. Tre dygn är ju bara en början, och resan kommer alldeles säkerligen bli lång, men jag känner i alla fall att den här resan har fått en bättre start än mina tidigare försök.
Jag känner mig helt enkelt mer motiverad, och dessutom som sagt stärkt av information, övningar och delade erfarenheter här på Alkoholhjälpen.

Tidigare har jag bestämt mig för att sluta dricka, men sedan från första stund kännt efter och funderat över hur det känns, och kanske ännu mera funderat över hur det kommer att kännas om två dagar, om tre dagar o.s.v. Nu känner jag mig stärkt och mera avslappnad; jag känner att jag verkligen inte vill dricka mer. Känner mig verkligen glad över att ha bestämt mig, och det gör det faktisk betydlig lättare att inte falla in i jobbiga tankar.

Jag håller tummarna för mig själv, och för mina barn att jag ska kunna hantera det här!
Håller tummarna för dig också ModestyBlaise, vi börjar ju kampen samtidigt, så vi får stötta varann här på forumet, och ta hjälp av andra här och förstås hos våra nära och kära.

PS: Gick förbi bolaget tidigare ikväll...och log...kanske en aning påtvingat leende men i alla fall :)

/TH

Lilla gumman

Hoppas det fortfarande går bra för dig.

Kom ihåg, du är inte ensam om att kämpa...Skriv även om det inte har gått jättebra.
Det är viktigt att fortsätta skriva.

För min del är det en evig kamp.
Har tack och lov en jättebra beroendemottagning som jag kan vända mig till.
Är det ingen av er alla som har sökt hjälp? Jag kan verkligen rekommendera det.
Dom är proffsiga och man behöver absolut inte känna sig skamsen.

Hoppas alla haft en fin week-end och att ni börjar skriva igen!!

Ha det bra/Lg

katastrofen

känner så otroligt väl igen mig, otäckt men också tryggt att läsa det du skriver..tror att våra upplevelser kan se olika ut beroende på hur vi lever och hur vi tänker men grundproblemet är väl att vi dricker fastän vi kanske borde låta bli.....jag vill låta bli men det är ju så skönt med berusning, antar att jag inte är ensam om att tänka så....men nu e jag rädd för konsekvenserna......min mellanson har börjat kommentera att jag dricker mycket och ofta..känns otroligt tungt.....hur gå det för dig?

Trying_hard

Hej, och tack för välkommnandet!

Det har väl gått sådär tyvärr!
Som en blixt från en klar himmel så fick jag i torsdagskväll för mig att det nog inte kunde skada med några glas vin, och rusade iväg till systemet straxt innan stängningsdax.

Drack sedan även fredag och lördag, och några folköl igår för att hjälpa till med att hålla ångesten lite i schack.

Fattar inte hur man kan vara så dum!
Skäms och känner mig som den mest puckade människan på planeten!

Nu ska jag ta nya tag, och ska verkligen kämpa för att inte ge efter för de där idiotiska idéerna..."det kan nog inte vara så faligt...bara ett par glas...bara ikväll"

Jag tänker läsa och hitta idéer och kraft här på forumet, det finns verkligen många varma och inikstsfulla personer här som delar mig sig av sina erfarenheter.
Jag har även skapat en egen tråd, där jag tänkte skriva av mig lite, det känns som det hjälper!

Kram på er!

Kråkan

jag känner igen mig i allt du skriver, och jag förstår hur du känner dig...
Har bestämt mig i dag att det får vara slut på detta... alkoholen är en farlig vän att hålla i handen, men ack så ljuvlig för stunden... drack en vinbox själv i helgen... 4 flaskor vin 13 procent... sjuk... men jag gick upp i natt och slängde det sista som var kvar... för jag visste att jag skulle dricka upp det som fanns kvar och sen kan jag inte sluta... då går jag ner och köper en liter till... jag hade ju för fan hållt mig i nästan en vecka och börjat må bra... :) varför ska man sabba för sig... varför glömmer man hur dåligt man mådde efter fylle helgen/veckan och tror att det ska bara bli 3 glas... det blir ju alltid mer :(
Nu har jag slängt alla gamla flaskor och burkar och boxar som jag hittat här hemma... kankse blir det lättare om man inte ser flaskorna när man öppnar "hemliga skåpet"

Jag skäms också, jag skäms för att jag väljer att vara en onykter mamma... en egoist som väljer att ta till alkoholen så fort jag tycker att det blir stressigt eller rörigt... (det blir ju bara ännu värre)

Nu har jag valt att inte dricka mer, men det är svårt att vinna över sig själv och suget...

Men det är ju sant det som är sagt DU måste bara TRE saker i LIVET... 1.födas 2.Välja 3.dö

Skulle ju vara trevligt att se till baka på sitt liv när det nästan är slut och känna att man har gjort RÄTT VAL...

Skriv gärna till mig... :) styrke kramar :) Kråkan