@Andrahalvlek @majken_r @Himmelellerhelvette @Varafrisk @Sattva
Tack så mycket❤️ Det är blir verkligen bättre ju längre tiden går som nykter. Nu ska jag fortsätta i min värderade riktning och forma livet som jag vill att det ska vara och ta vara på det💕🌟

Grattis till 400 dagar (eller ännu mer nu) Vår2022.
Och än mer grattis till all den klokskap som du har. Det här Forumet bidrar så mycket till hjälp på traven i att förstå både sig själv och andra tycker jag. Ingen är perfekt och det finns en förståelse för att andra inte är perfekta. Mina föräldrar hade sina tillkortakommanden. Jag har mina. Jag försöker att inte upprepa deras, men som du skriver så sker vissa saker automatiskt och ibland när jag tänker efter skulle jag ha velat göra många saker annorlunda, men det betyder ju inte att det inte var tillräckligt bra.
Det är alltid intressant att läsa dina kommentarer och inspel. Det är en väldigt spännande resa tycker jag, den här livsrefkektionrn som nykterheten bidrar till

@Sisyfos Tack så mycket❤️. Ja, det är ett så bra, utvecklande och stödjande forum. Interaktionen gör att man utvecklas i sina egna tankar och funderingar. Det är verkligen en spännande resa med alla nyktra livsreflektioner och händelser😁.

Ha det gott!❄️

Lite reflektionstid innan jag ska sätta igång och städa och ta fram lite tomtar ur sin vrå.

Funderat kring att sätta gränser och ta kommandot i sitt liv. Har en arbetskamrat, som jag tidigare berätta om, som jag måste ta ett nytt snack med. Egentligen känner jag att jag bara vill göra mitt jobb, få jobba i lugn och ro. Att jag inte har tid med massa runt omkring, men hennes sätt påverkar mitt uppdrag och det kan inte fortgå. Gör jag inget fortsätter det. Tänker främst på att jag måste känna efter hur jag vill ha det och sätta en gräns för det. Sen får hon fladdra omkring som hon vill, men inte i det uppdrag vi har gemensamt.

Har försökt fånga vad hon triggar hos mig. Hon får mig att känna mig som en hjälpreda och jag känner mig utnyttjad. Varför det? Det jag kommit på är att jag har varit ”medberoende” och kört över mina behov, varit diplomaten som fixat och tagit på mig även andras ansvar. Varit medhjälparen som roddat i familjen och även utanför familjen. Under mitt drygt nyktra år har jag tagit tillbaka kommandot och vägrat vara medhjälparen. Satt gränser inom familjen och upplevt en styrka i det. Fått bättre självkänsla och självförtroende. Känner mig stabil och trygg. Och nu triggar min kollega i detta område. Jag har fixat, underlätta, tagit allt ansvar och även skyddat hennes tillkortakommanden inför andra. Nu har jag fått nog och mår inte bra av detta. Jag har pratat med henne för ett tag sedan, det har känts bra men nu är vi där igen. Det har kommit smygande och jag har inte sett det tydligt. Henne kan jag inte ändra på, men jag kan ändra på mig själv, säga nej och sätta gräns innan jag briserar som en bomb. Det är jobbigt och lite svårt att göra det i handling och inte bara tänka. Jag vill göra det snyggt och på ett tydligt och moget sätt. Jag har helgen på mig att landa i min trygghet och ta snacket på måndag. Jag har mailat henne om att vi behöver skapa tydlighet i våra roller.

Det är lätt att börja tänka, hon är si och så, hon sa si och så. Hon är dominant, narcissistisk, manipulativ, charmerande och intelligent. Men det är lätt att gå bort sig och börja tänka och fundera på hur hon är, varför hon gör som hon gör. Jag måste avskärma mig från det och tänka ut hur jag vill ha det, vad jag kan acceptera, hur jag ska göra och med uppdraget i fokus. Sätta ned foten och gränser, tydligt och rakt. Annars är jag lätt att spela bort för henne, jag kan inte det spelet och jag vill heller inte vara en del av det. Tydlig delat ansvar, mitt och hennes och att jag endast tar mitt ansvar. Inte ta hela ansvaret som jag ofta gjort och låta henne glida på en räkmacka. Jag ska ta kommandot i mitt liv, precis som jag gjorde med alkoholen. Ut med skiten och in med det som är bra för mig.

Det är lätt att fastna i sina egna gamla mönster, bli triggad och gå in i det igen. Jag är glad över att jag ändå kan se det, att gamla mönster håller på att försöka ta form. En form där jag är passivt aggressiv och inte säger nej, tydligt och rakt. Jag är också glad över att jag lärt känna mig själv på djupet och att kroppen signalerar när det inte känns bra. En slags rastlöshet, ilska och irritation i kroppen. Då vet jag att något är fel och jag litar på den känslan, efter att jag undersökt den lite. Vad är det som triggar igång känslan hos mig? Att inte gå igång i affekt. En sak jag ska göra när jag träffar henne är att ta en paus när jag triggas. Hämta vatten eller gå på toa. Då hinner jag känna efter vad som händer inom mig, landa, andas och upp på banan igen innan jag går in i rummet igen. Hålla fokus på hur jag vill ha det, på uppdraget och sätta gräns.

Ja, så ska jag göra på måndag. Nu ska jag inte tänka mer på detta och ha helg. Städa och få det fint, ta fram mina tomtar och njuta av lördagen❤️❄️

@vår2022 Exakt så. Vi kan inte förändra andra, men vi kan ändra på vårt förhållningssätt. Oftast är det enklast att undvika personer som triggar obehag inom en. Ibland måste man dock jobba ihop med dem, som du gör nu. Klokt att du redan aviserat att ni ska ha möte på måndag, och vad ni ska prata om. Då hinner hon förbereda sig, och du hinner samla dina tankar och konkretisera dem. Sova på saken. Det är så jävla bra att sova på saken. Helst flera nätter om det är möjligt. Aldrig agera i affekt.

Gör ett färdigt förslag och släng upp på bordet. ”Du gör si, jag gör så. Du ansvarar för ditt, jag ansvarar för mitt”. Förankra det hos henne, förankra det hos gruppen - så att alla vet vad som gäller. Sen kör du så det ryker!

När jag blev sjukskriven senast berodde det på en massa olika saker. En sak det faktiskt delvis berodde på var att min närmaste kollega, som hade gjort chefsjobbet som vikarie i flera år, plötsligt skulle flytta på sig lite och släppa in mig. Vilket hon inte riktigt gjorde, mer av välvilja än ovilja. Vi satt dessutom på olika ställen fysiskt.

Det kändes som jag sprang i hennes bakhasor hela tiden. ”Vad ska jag göra nu? Det ska jag göra! Nähä, det har hon redan gjort.” Jag fick ingen struktur i arbetet, kände mig stundtals nästan värdelös på mitt jobb. Hon är högpresterande och jag inbillar mig inte att jag kan komma upp i hennes nivå, men jag har andra kvalitéer att bidra med.

Just nu har jag ett väldigt tydligt ansvar. Som jag tar, lägger upp på mitt sätt, och levererar riktigt bra. Så ska det fortsätta framöver på ett eller annat sätt. Nu ska jag få ny chef som sitter 30 mil bort och mina närmaste kollegor blir spridda över hela sydöstra Sverige. Så just nu sitter jag still i båten och inväntar sjösättning av den nya organisationen den 6/2. Först då tänker jag reclaima mitt space.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för utförligt svar och bra tips😁. Funderar på om jag ska typ säga ”hur tycker du vi ska dela upp ansvaret?” för att få reda på hur hon tänker om det. Sedan fortsätta med frågor beroende på vad hon säger och efter det komma med mina tankar. Det finns ingen riktig tydlighet i detta mer än att hon har huvudansvaret, vilket jag tagit. Blir det inte bra kommer jag föreslå att vi tar in chefen som får leda och fördela arbetet. Otydligheten ska bli tydlig.

Jag är så glad att jag har andra uppdrag jag styr, planerar och utför själv. Ibland tillsammans med andra och det har inte varit några problem. Låter vettigt att sitta still i båten tills sjösättningen. Håller med, att sova på saken är guld. Är man förbannad lägger det sig, är man förvirrad så klarnar det upp. Sen ska jag köra så det ryker!

Ha en fin fortsatt lördagskväll❤️❄️

@vår2022 Min erfarenhet, från de gånger jag har gått till min chef och bett om uppstyrning, är att det är bra att ha en färdig plan att presentera. Som man efter en inledande diskussion kan lägga på bordet. Varsågod.

99 av 100 gg köper min chef planen nästan rakt av. Jag brukar medvetet lägga in lite ”prutmån” i planen. Saker som jag vet att hon hakar upp sig på, som vi gemensamt kan korrigera. Då upplever hon att hon haft något att säga till om. Klassiskt förhandlingsknep 😉

Det ska bli spännande att höra hur ert möte avlöper på måndag. En skriftlig överenskommelse rekommenderas. Så att du kan hänvisa till den skriftliga planen om det behövs senare.

Kram 🐘

@vår2022 Absolut, vi måste sätta gränser. Och jag tror att man ibland tror att andra är väl medvetna om sina beteenden bara för att man själv är det. Tänker på den kollega jag har, att jag tror inte hon faktiskt förstår o kan se sig själv utifrån. Plus att hon nog kan ha nåt drag av att helt enkelt inte kunna avläsa andra. För mig hjälper det att se henne med blida ögon. Sätta de gränser som behövs såklart, men utan aggen liksom. Utgå ifrån att hon inte förmår mer, hon gör så gott hon kan i sitt.
Behöver ju inte alls stämma med din kollega🙃

Vilka bra svar du får @vår2022
Jag har också haft med mycket kantiga personer att göra- både som chef och medarbetare och det innebär lite grann två olika angreppssätt. Att vara nykter och klar är en förutsättning för att komma till rätta med dessa saker. Ofta är de kantiga personerna också räddast- har jag upptäckt. De kan vara rädda för att ha ”fel” de kan vara rädda för att bli avslöjade och de kan vara rädda för att byta position-be om hjälp. Rädsla tar sig många uttryck och när vi- som slutat vara rädda- seglar upp bredvid så kan det bli besvärligt.
Spännande att ta del av dina reflektioner! Kram 🤗

Tack @Andrahalvlek @Sattva @Se klart för svar. Det är så fint att få bolla knepigheter och får era reflektioner, det berikar😁. Min största sårbarhet ligger i att jag har en för stor benägenhet att förstå och vara en hjälpare. Att det är lite jobbigt att behöva sätta en gräns och vara tydlig. Att jag ser med alltför blida ögon @Sattva, aggen fanns och har mildrats väsentligt, just för att jag är så förlåtande. Det som ändå plågar mig är att hon inte är en bra kollega på så sätt att hon försvårar för mig att utföra mitt uppdrag på ett bra sätt, jag blir försinkad och möten blir inte av som planerat och förflyttas till när det passar henne. Jag tar för mycket ansvar och hjälper henne för mycket på min bekostnad. Det beteendet tar för mycket energi från mig. Det ligger på mig att jag ger henne detta utrymme och som jag tidigare nämnt tangerar det ett inlärt mönster, mina alltför blida ögon😁. Jag tror att hon kan bli bättre om jag blir bättre på att inte ge henne för mycket utrymme, sätter gränser, säger nej och att jag blir bättre på att se mitt värde. Jag tror också att det finns en osäkerhet och en rädsla @Se klart vilket ger sig till uttryck när hon fladdrar all over the place, hävdar sig själv och har behov av allas gillande och beundran. Då sätter hon in sin charmoffensiv och berömmer ihjäl allt och alla. Har inte hört någon som slänger ur sig så mycket beröm och fina ord om andra, too much liksom. Folk blir nästan generade. Det känns inte trovärdigt. Sådant hon själv vill höra från andra om sig själv. Vad gäller chefen @Andrahalvlek tänker jag mest att det är bra om chefen är med i situationen, sammanhanget och själv får höra och komma med synpunkter. Och jag har en plan på hur ansvaret kan se ut, håller med om att det är bra att presentera ett förslag och det är egentligen inte så komplicerat förslag. Mer att få det nedskrivet och gå tillbaka till som du säger. Verkligen viktigt, har flertalet gånger letat upp i minnesanteckningar om vad som sagts och beslutats. Viktigaste för mig är att chefen vid en uppföljning kan se vem som bär ansvaret för vad och att jag har ryggen fri om något inte blir utfört av henne. Hon är knepig att ha att göra med, men jag ska göra mitt bästa för att det ska lösa sig på ett förhoppningsvis bra sätt. Jag vinner inget på att göra ned henne och det går heller inte i linje med min person och mina värderingar. Jag ska sätta gräns för vad som är ok för att få min arbetsro och för att kunna utföra mitt uppdrag.

Ha en fin tredje advent🌟🌟🌟

Känner mig nöjd. Samtalet med min kollega gick bra. Fokus var på att samarbetet som råder inte känns bra och att vi behöver hitta en struktur som gör att det kan fungera bättre. Jag kände mig så trygg och bottnad i mig själv när vi pratade. Lugn, sann och mig själv. Jag tror det smittade av sig😁. Hon uppskattar att jag är rak och ärlig och jag tror att strukturen jag vill införa kommer att hjälpa henne/oss till bättre samarbete. Fokus var också på själva uppdraget, att det ska utföras på ett bra sätt och det är vi båda måna om. Hon ville gärna prata om saker runt omkring som påverkat henne, men jag tog hela tiden samtalet till att handla om oss, vårt samarbete. Att det som inte funkar utanför oss måste hon ta med dem det berör. Att det kan inte hon och jag prata om. Hon vill att vårt samarbete ska funka och så även jag. Vi hann inte helt klart med allt och har bokat in flera möten framöver för detta. Hon bad om ursäkt för saker jag tog upp och som inte varit så bra. Även jag tog upp saker som jag inte gjort så bra och att det beror på att vi inte haft den bästa planeringen. Jag tycker att hon kan tillföra mycket till vårt samarbete och uppdrag och att vi tillsammans kompletterar varandra bra, hon instämmer. Jag uppskattar henne mycket när samarbetet färgas av transparens och viljan till att lyckas tillsammans. Det är svårt för att bara en ska lyckas när det handlar om ett samarbete. Jag vill tro och hoppas att det ska bli bättre samarbete framöver. Jag ska i alla fall göra mitt bästa och med gränser😁

@vår2022 Full pott på den tentan! För er båda tror jag.

Fan vad gött det är när man är både känslomässigt och intellektuellt förberedd och känner sig grundad i det man tycker och tänker och vågar säga det. Man ritar upp spelplanen - här rör vi oss, inte utanför. Klokt att boka in fler möten. Det låter som ni kan få ett väl fungerande samarbete framöver.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack! Vad gött att höra att du tyckte det var bra och tror det kan fungera framöver😁.

Ja, fasiken vad skönt det känns att vara både känslomässigt och intellektuellt förberedd, och jag fick goda tips och råd från dig och andra här. Det är verkligen bra att bolla dilemman och svåra saker här, det breddar perspektiv och mod❤️

@vår2022 Vad skönt att samtalet gick bra, och att ni (med din hjälp) kunde prata om kärnfrågan utan att fladdra iväg. Sa hon nåt om hur hon upplever samarbetet/ situationen när det "går snett"?. Eller var det då hon stack på avvägar o försökte hitta orsaker utanför er lilla box? Det är det jag menar, att en del människor inte har förmågan att sortera vad som är vad. Inte ser, kan inte. Det är så lätt att dras iväg själv, och plötsligt handlar samtalet om något annat. Skönt att du var så grundad o utan affekt att du kunde ta tillbaka till kärnfrågan! Härligt!🌸

@Sattva Ja, det var då hon stack iväg på avvägar och försökte hitta en orsak till att det inte fungerat. Samtidigt har hon inte reagerat på att det inte fungerar då hon är på ett helt annat håll. Hon har tidigare fått mycket utrymme att prata om allt runt om henne och jag har sagt att hon måste ta itu med det. Så jag har tillåtit henne att göra så, det har liksom tänjts smygande. Nu ska hon ta upp det andra med chefen och det är bra. Det är som du säger hon kan inte riktigt sortera och ser inte att det sluttar på fler plan, att det ena som inte fungerar påverkar det andra. Hon blev lite häpen när jag sade att vårt samarbete inte fungerar, hon är van vid att jag står stabilt och löser allt. Så det var verkligen viktigt att jag satte ned foten och en gräns då jag själv tillåtit detta att fara iväg lite. Jag såg det inte riktigt tydligt själv då jag höll på att gå i mina gamla mönster som ”hjälparen”. Jag tror att mina gränser och tydlighet i ansvar kommer att hjälpa henne att inte fladdra iväg😁