@Tikka
Låter lite som årstidsbunden depression kanske? Googlade lite och fick fram detta.

Dagsljus påverkar kroppens dygnsrytm och produktionen av melatonin. Därför får människor i länder med längre och mörkare vintrar oftare en påverkan på humöret och en ökad trötthet på vinterhalvåret.

Naturligt dagsljus och fysisk aktivitet är två mer belagda metoder för att behandla årstidsbunden depression. En promenad på morgonen eller mitt på dagen, även om det är mulet, ger dig både dagsljus och rörelse, vilket kan förebygga problemen. Ingen ska behöva må dåligt i onödan. Årstidsbunden depression är ganska enkelt att behandla, och ju tidigare man kommer igång med behandling desto snabbare kan man må bättre. Man kan till exempel behandlas med antidepressiv medicin, eventuellt i kombination med KBT.

Kanske kan vara värt att ta kontakt med vårdcentralen, inte ska du behöva gå omkring och vara deppig och trött då det går att åtgärda. Kanske får du något i stil med B-vitaminkuren för hästar som du fick för snart ett år sedan😂.

Sköt om dig och ta kontakt med en doktor. Kanske är det annat inom dig som skaver också. Kram❤️

En liten reflektion så här på kvällskvisten. Jag trivs så himla bra på mitt nya arbete. Det är så stimulerande och viktigt. Jag är med om så mycket nya situationer som jag inte varit i tidigare. Har känt mig lite osäker i hur jag ska tackla det och har bestämt mig för att lita på mig själv och använda mig av tidigare erfarenheter och kunskaper. Det har varit ett bra drag och personer i mina möten har varit så tacksamma och nöjda. Idag fick jag också beröm av chefen😁. Vikariatet jag har kommer troligen att annonseras ut på nytt längre fram då ordinarie inte kommer att komma tillbaka och jag har ett vikariat som jag sökte. Förmodligen hårdare konkurrens eftersom det handlar om en tillsvidareanställning då. Tänker att jag ändå kommer att stå mig rätt bra, då jag kommer att ha fått mycket erfarenhet och knutit många kontakter. Synd att jag inte kan få den bara rakt av, men det öppnar ändå upp möjlighet för en tillsvidareanställning och det är bra. Gäller att göra bra ifrån mig, men jag känner ingen press på att överprestera utan helt enkelt göra det på så bra sätt som möjligt och på mitt sätt.

Något annat jag reflekterat över hur mycket mindre nervös och orolig jag är vid dragningar och dyl. Jag trivs bra med detta och har inte svårt för att komma med synpunkter utan att de ska vara genomtänkta och säkra i förväg. Jag har lätt för att prata med okända kollegor och med att komma med nya ideér på min arbetsplats. Känner mig så trygg och oroar mig inte för vad andra tycker och tänker om mig. Jag har aldrig varit så chill och faktiskt mig själv, på ett arbete. Jag känner mig omtyckt och respekterad.

Jag vet vad detta beror på. Det beror på att jag slutat dricka och är nykter på heltid och att jag fått kontakt med mig själv, mina tankar och känslor. Som jag sorterat, hanterat och funderat. Som gjort att jag fått balans i min hjärna och i min kropp. Balans i mina tankar och känslor. Balans i mina relationer. Balans i tankarna om mig själv och andra. Det har gjort mig harmonisk, nöjd, hoppfull, tillitsfull, kärleksfull, glädjefull och jag känner mig trygg och stark.

Tänk att det skulle vara så magiskt att sluta dricka! Alla mina miljarders miljarders atomer som varit utspridda vind för våg i så många år, har blivit uppsamlade i en enda enhet, i mig❤️

@vår2022 Härligt! Det blev precis likadant för mig! All nervositet, osäkerhet och oro försvann totalt. Det tog väl ungefär 1 år av nykterhet innan jag på fullaste allvar förstod att det var så. 😂 Jag hade ju i hela mitt tidigare liv trott att det var mitt normala jag att vara nervöst lagd. Men det var ju alkoholens fel. Det är bla därför som jag tycker att jag mår bättre än någonsin när jag blev nykter. Overkligt bra liksom. 😃

Du får säkert jobbet som fastanställd sen. Dom är ju bara tvungna att lägga ut det på annons enligt lag. 🤗

@Torn Ha, ha! Ja, det tar ett tag innan den poletten trillar ner😂. Det är ju drygt ett år sedan som nykter för mig nu. Jag har också trott att jag är neurotisk, nervöst lagd och pessimistisk. Verkligen inte den uppfattningen andra har om mig och faktiskt inte heller jag längre. Det var ju bara Alkoholdjävulen som skymde sikten. Jag mår också bättre än någonsin förut, så himla underbart! Och du säger ju att det bara blir bättre och bättre. Jag tror dig!

Ja, får hålla tummarna att det blir mitt jobb😁 Ha det gott!❤️

@vår2022 Ja, den hästkuren finns ju kvar, det var ju en burk som till en människa räcker sisådär 5 år.
Jag har funderat på att ringa vc för lite andra åkommor jag fått,, men jag drar på det och inväntar att det borde komma en sån kallelse till 50 års kontroll snart tycker jag.
Jädrar vilka fina blodvärden jag kommer att ha där😊
Men i övrigt är gubben rätt trasig, ledvärk och ont i knäna etc... ser dåligt gör jag också..

Ang ditt jobb el vikariat, så tror jag du ligger rätt bra till för att få en anställning där! Men det är alltid jobbigt att vänta på beskedet!

Ha det gott💖

@vår2022 Självklart får du jobbet! Det känner jag på mig 🥰 Att välja någon som redan gör jobbet som vikarie är den enklaste rekryteringen i världen. Vb måste vara total hämningslös och värdelös i sin utövning för att inte få behålla jobbet i det läget. Tro mig, jag har rekryterat många.

Det som kan stöka till det är att det finns en LAS-lista där det finns andra som har förtur, som har jobbat längre tid som vikarie än du har gjort. Som då har förtur till fasta jobb. Men att någon skulle komma utifrån och snuva dig på jobbet ser jag som otänkbart.

Jag har aldrig varit blyg och nervöst lagd, så där har det inte hänt någon remarkabel skillnad. Men jag har fått en större grundtrygghet så till vida att jag inte känner att jag måste yttra mig hela tiden. Jag behöver inte springa där framme i täten, som jag har gjort i hela mitt yrkesliv.

Jag kan göra det jag har tilldelats, och göra det jävligt bra. Jag behöver inte få offentlig cred hela tiden, det räcker att jag vet att jag gör ett bra jobb. Häromdagen sa en kollega (som tillhör dem som inte tar in sin omgivning alls) att han tycker att jag gör snygga sidor. Jag blev jätteförvånad - och glad för berömmet. Han vet inte ens vad alla heter på jobbet typ - så noll koll har han på sin omgivning.

Och igår hittade jag ett syftningsfel i en text som kunde ha blivit en rejäl fadäs, och fick beröm av honom igen. Sådant litet beröm förvånad en kollega kan göra att jag gladeligen fortsätter göra det jag gör, med vissheten att jag kommer att fortsätta med det här ett bra tag till.

Jag känner mig mer och mer bekväm med tanken att jag inte kommer att vara ansvarig chef framöver. Att jag slipper det, efter kanske 18 år som mellanchef.

Kram 🐘

Jag tror att det blir ett fast jobb om de har någon koll och som AH skriver inte behöver ta hänsyn till andra. Det verkar dock gå att kringgå både hör och där är min erfarenhet.
Tittade egentligen in i din tråd för att skriva hur mycket jag uppskattar dina inlägg hos andra. Synd att du inte kan hänvisa till de här sidorna när du söker jobb, för du är helt fantastisk i din inkännande approach och att sätta fingret på problem på ett väldigt ödmjukt sätt.
Oavsett om du får jobbet (vilket jag tror) eller inte tänker jag att det är viktigt att skilja på omständigheter och person. Det var inte meningen i så fall. Jag hade en gång en chef som var avundsjuk på förmågor jag hade (hen uttryckte det själv) Hos hen fanns vi ingen framtid för mig, Hen borde ha utnyttjat och lyft dessa förmågor istället för att avundas dem.
Ha det bra Vår! Ibland tänker jag att allt som blir, blir til det bästa. Vissa saker är inte menade. Nu tror jag verkligen att du får en fast tjänst, men annars är det kanske inte meningen. Det finns en annan plan för dig. Och var du än hamnar kommer du att vara en fantastisk tillgång, så mycket har jag uppfattat.

@Andrahalvlek Jag ska hitta den där LAS-listan och bränna den, i fall det skulle kunna påverka😂. Jag försöker att ha tilltro till att det ska ordna sig, annars får jag hitta en ny plan för ett jobb.

Intressant att du har hittat en grundtrygghet i att inte behöva yttra dig själv hela tiden och jag har tagit mer plats och yttra mig nu. Det är verkligen självkännedom att inte behöva springa där framme i täten som du gjort tidigare. Jag har en kollega som tar enormt mycket plats hela tiden, försöker ta t.o.m. min plats. Det är knepigt att samarbeta med en sådan person som måste synas och höras hela tiden, få allas berömmelse och vilja glänsa. Samtidigt som hen är i alla fall till ytan charmig och vill verka ödmjuk. Det stör mig och jag känner att hen försöker manipulera och utmanövrera. Jag tänker att jag ska hålla mig till uppdraget, fokusera på det, göra min del och låta hen hålla på, så länge hen inte trampar på mina tår. Det är så lätt att ”gå på” hens manipulering, det är så subtilt, men jag är vaksam och det hjälper att fokusera på det som ska göras, sätta en clownnäsa på hen, och inte ge hen för mycket uppmärksamhet. Vacklade till lite igår av ett uttalande från hen. Det blev tydligt när jag pratade med min man om situationen. Han är riktigt bra på att se vad som pågår och han hjälper mig att hålla mig på min bana. Syftet för hen är ju att jag ska vackla så hen får glänsa än mer. Är rätt övertygad om att andra av mina medarbetare också upplever hen dominant. Intriger och snackande håller jag mig utanför och om situationen blir värre är det chefen jag ska gå och snacka med.

Jag känner mig dock stark och balanserad, nu som nykter. Jag kan vackla till men är snabbt upp på banan igen. Hen kommer inte åt mig för jag fokuserar på mitt och jag ska inte ge hen mer uppmärksamhet än vad som krävs av det gemensamma uppdraget. I’m to old for this shit!

Fint att du känner dig bekväm med att inte behöva vara mellanchef längre och att du slipper det. Tror det för att du är så grundad i dig själv och inte längre behöver bevisa för varken andra eller dig själv att du duger. För du är ju bäst ändå❤️

@Sisyfos Tack fina du och så fina ord❤️ Jag blir så glad av att du uppskattar mina inlägg och att du gör en så fin bedömning av mig som person😁. Ja, tänker precis som du att får jag det inte så är det inte meningen. Jag tänker själv att detta forum är en erfarenhet och som skulle vara fint att ha med i ett cv, men så klart går inte det, synd😂. Så mycket som jag gått igenom under detta år samt även varit delaktig i så många andra resor.

Jag uppskattar dina kloka och reflekterande inlägg, du är ett så stort stöd för så många och har stor erfarenhet och har varit på detta forum under många år. Ha en fin torsdag❤️

@vår2022 Jag tar också mycket plats, hörs och syns. Avbryter folk hela tiden. Inte av nonchalans, jag blir så jävla ivrig bara 🤣 Har varit ska tilläggas. Jag har verkligen tränat på att backa och låta andra glänsa. Jag älskar att se yngre kollegor blomma 🌺

Problemet är att folk är vana vid att jag tar täten, och de slåss inte precis om att springa förbi mig. Det är lättare att sitta på läktaren och gnälla. Jag har alltid, från skolåldern, blivit framföst av kollektivet. ”Du kan ta det, du uttrycker dig så bra”. Så det har blivit en stor del av mitt jobbjag. Att ha åsikter om allt.

Nu är jag sjukskriven och sitter inte med på möten längre. Det planeras just nu omorganisation både lokalt i huset och på koncernnivå, och jag deltar inte i diskussionerna alls. Ovant som sjutton, men nyttigt för mig. Jag tänker att om jag inte vill bli sjukskriven för utmattningsdepression en fjärde gång inom några år så måste jag backa. Tillåtas backa. (Folk är just nu livrädda för att överbelasta mig, så det är lugna gatan på jobbet för min del.)

Trots att du och jag är helt olika till vår läggning har vi ungefär samma hemläxa att göra. Vad vill jag? Vad står jag för? Hur vill jag bete mig mot kollegor? Hur vill jag att kollegor beter sig mot mig? Var går mina gränser? Och hur ska jag säga ifrån när de överträds? Hur ska jag jobba hållbart många år till?

Vad det gäller din kollega så tycker jag att du ska initiera ett möte på tu man hand. Föreslå en lunch på ett lugnt ställe. Utgå från dig själv. ”Jag ser, jag tänker, jag upplever, när du gör så här så känner jag…” osv. Den typen av samtal är otroligt modigt att ta, även om ytterst få faktiskt tar dem. Jag tror att du får en bundsförvant för livet. De flesta uppskattar verkligen ärlighet. Se sen till att ni sätter ”regler” för hur ett samarbete ska se ut.

När min förra chef upplevde att jag på möten avbröt folk hela tiden så tog hon ett samtal med mig. Jag blev helt paff. Min mening var inte att vara otrevlig, det är bara så alla mina genuina diskussioner ser ut. Min hjärna fladdrar än hit än dit, jag glappar först och tänker sen. I bästa fall. Jag blir engagerad - och då kan jag inte hålla tyst en sekund till.

Men jag lovade henne där och då att sluta med det beteendet. Åtminstone bli medveten om hur det påverkar andra, och hejda mig om jag kunde. Och min chef lovade att göra ”time out”-tecknet till mig om hon upplevde att jag tog över möten 🤣 Så det man ser behöver inte alltid vara det som finns inuti.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Det är intressant att höra inifrån den ”andra” sidan som hörs, synd och tar plats😂 och försöka förstå. Jag har tagit upp detta med min kollega på tu man hand och och hon bad om ursäkt för hur hon ”kört” över utan att tänka på det, sade hon. Jag sade att det kommer att bli svårt att samarbeta om vi inte kan lösa detta. Jag var öppen och ärlig och vi tyckte båda att det var ett bra samtal. Hon tyckte jag var modig. Hon har skärpt sig en del och har blivit bättre på att lyssna. Hon sade något om att hon är van vid att alla ”applåderar” hennes ideér och att det inte riktigt är så på denna arbetsplats. Jag har träffat på många som tar plats, syns och hörs men detta är på ett annat sätt. Detta känns väldig narcissistiskt. Jag tänker att det finns en stor osäkerhet bakom ytan och att hon hela tiden måste få bekräftelse och uppmärksamhet. Hon har liksom en förmåga att få andra att göra saker så hon slipper. Kommer sällan i tid till våra möten och avbokar för något annat är viktigare. Det har som sagt funkat ett tag efter mitt snack med henne, men igår såg jag tecken på manipulation.

Min strategi är att sätta min gräns, fokusera på mina uppdrag (vi samarbetar i endast ett uppdrag) inte involvera mig för mycket i henne (hon vill gärna berätta vitt och brett om allt och hur duktig hon är). Ta upp igen att jag förväntar mig att hon kommer i tid, att hon gör det hon ska som vi kommit överens om.

Vad vill jag? Vad står jag för? Hur vill jag bete mig mot kollegor? Hur vill jag att kollegor beter sig mot mig? Var går mina gränser? Och hur ska jag säga ifrån när de överträds? Hur ska jag jobba hållbart många år till? Detta är jättebra frågor att ställa sig själv. Jag funderar också mycket på vad det kan vara hos mig som gör att jag stör mig på henne. Vad som är ett problem hos mig. Klart det finns saker i henne som triggar mig, är medveten om det och det jag bäst kan göra är att hålla ett avstånd till henne. Inte låta henne få påverka och trigga mig. Då är det bra att sätta på clown näsan för att inte bli triggad och fokusera på uppgiften.

Det som är bra med att bli äldre är att jag fått möta på många olika slags personligheter och lärt mig att handskas med dessa. Som yngre blev jag förbannad och fokuserade på fel saker. Då skulle jag lagt mycket energi på varför hon beter sig så, vad det är för fel på mig, gått in i det jag kallar för ”fällan”. Nu är fokus på mitt uppdrag, hur vi ska få det utfört, hur vi ska samarbeta och om vi inte funkar är nästa steg att prata tillsamman med chefen. Det har jag även sagt till henne. Det kommer att lösa sig på något sätt, men det är skönt att sätta ord på det❤️

@vår2022 Modigt att du redan har tagit snacket med kollegan, då behöver du bara påminna hen lite. Kanske införa ett ”stoppord”? Time out-tecknet är ju lite väl tydligt för omgivningen 🤣

Jag håller med om att det är skönt att vara lite äldre. Jag väljer också mina strider, lägger mitt krut där det gör mest nytta, och undviker energitjuvar.

Det jag har svårast för är gnäll och skitsnack. Då vänder jag på klacken och går. Måste jag delta, så styr jag upp. ”Okej, vad KAN vi göra? Nu? Senare?” Pekar med hela handen för att få igång handlingskraften hos de andra. Delegerar.

Kvinnor generellt vill ha konsensus om allt helst. Då kan jag också peka med hela handen, åtminstone om det är tidsbrist. Annars har jag enorm förståelse för att all förändring tar olika tid för olika individer, och en del behöver älta och gnälla som ett led i den processen. Men inte för länge!

Kram 🐘

@vår2022 Tycker inte alls att det är konstigt att reagera på en människa som stjäl allas utrymme på det sättet. Jag har jättesvårt för människor som liksom bara tar för sig av den plats som faktiskt är för alla. Och på riktigt tror att alla är intresserade av deras privata grejer. Men väldigt sällan visar ett ömsesidigt intresse. Jag tror som du, att det handlar om ett omättligt hål. Och det är verkligen inte omgivningens uppgift att ösa sin energi ner i det hålet.
Jag hade gjort som du, skapat ett avstånd o sett till att hålla det. Du kommer aldrig att lösa hennes gåta.

@Sattva Tack för din reflektion! Håller med, det är ett omättligt hål hon har och jag ska se upp för att sugas in i det. Det är verkligen subtilt och så svårt att ”bevisa” hur hon opererar. Kanske är hon inte helt medveten om det själv heller, då hennes omättlighet skymmer sikten för henne. Jag tror också att mina tillsägelser till henne mycket väl kan ha skadat hennes ego innerst inne, men hon vet att detta inte kan visas utåt. Som du märker har jag ingen tillit alls till henne och det hon säger. Det är också därför det skulle vara svårt att prata med chefen om hennes sätt, hon är ju så charmig och skrattig och folk dras till henne.

Det jag kan göra är just att skapa avstånd, inte ge henne mer än nödvändig uppmärksamhet och fokusera på att få uppgiften utförd. Göra henne mindre laddad för mig och ett sätt är att jag gör en fantasibild inom mig själv, där jag sätter en clownnäsa på på henne, så blir hon en ”clown” med vad det innehåller och obetydlig för mig. Ett tips jag fått från en psykolog. Glömde göra det häromdagen och det var då jag vacklade till lite. Som du säger jag kan inte lösa hennes gåta och hon ska inte få tillgång till min energi. Verkar som att vissa människor måste ha tillgång eller ta andras energi för att själva kunna överleva?

Ha en fin fredag❤️

En underbar och strålande solig dag, klarblå himmel och lite blåst🌞. Egentligen för varmt för årstiden men njuter ändå av att solen tittar fram. Blev och morgonlöpning med maken och hunden, rätt jobbigt. Har inte riktigt kommit tillbaka i min kondis från att jag var sjuk i covid för ca 4 veckor sedan. Men jag kämpar på och motivationen har jag. Började löpträna för ca 8 månader sedan och det har verkligen blivit en vana som jag inte kan vara utan. Jag springer istället för dricker, min nya vana som satt sig bra.

Det är spännande väntanstider för oss. Vi står i kö på en valp och valpningen sker om ca en vecka. Blir det en hane, kommer vi att få en valp😁. Leverans i mitten av januari. Vi fick ju ta bort vår ena hund i juni då han blev så sjuk, bara 6 år gammal. Det var verkligen en sorg och jag saknar honom ofta. Det är så tomt och tyst när han inte finns längre. Vissa saker var jobbiga, som när han skulle vara hjälpreda vi diskmaskinen hela tiden, men konstigt nog kan jag nästan sakna det. Vår andra hund går direkt om man säger till honom, de hade verkligen så olika personligheter. Det har varit lite tomt med bara en hund, men vi får se, kanske får vi tillökning😁. Valpstadiet är både och, supermysigt men också ett passande. Men att uppfostra och skapa det där speciella bandet och tillit är verkligen häftigt, det ser jag fram emot.

Nu har jag druckit min andra kopp kaffe, så nu är det dags att veckostäda lite. Ska ta ut och piska mattorna i det soliga vädret. Tycker det är rätt kul att städa i lugn och ro, få bort alla hundhår och skura lite golv. Det var det inte när jag var bakis varje lördag, det var ett nödvändigt ont och med sur min det utfördes. Sen blir det vila och njuta av resultatet.

Ha en fin lördag🌞❤️

@vår2022 Så härligt med en valp! Vi fick ta bort vår gammelhund okt- 21, men så kom ett nytt litet yrväder redan i feb nu i år. En valp har ju mycket gratis med en äldre hund i huset. Vi människor kan ju inte kommunicera eller leka som en annan hund.
Så mysigt för er!!

Då har jag varit på konferens i två dagar och bott på hotell. På vägen dit pratade kollegor om hur nice det skulle bli att få dricka vin till middagen, ledigt från barn och alla åtaganden. En lite ny situation för mig att tillbringa så mycket tid tillsamman med kollegor och middag. Funderade under tiden på hur jag skulle säga eller uttrycka mig om att jag inte dricker, tar alkoholfritt mm till maten om det skulle komma frågor. På lunchen, innan middagen pratades det om härligheten att dricka vin till middagen igen. De pratade om goda viner och intresset av olika cava sorter. Vi pratade om rökning och att man slutat röka. Då klämde jag ur mig ”jag har slutat dricka alkohol och det känns så fräscht”. Paus…okej! Jag fortsatte ”ja, jag mår inte bra av ens ett glas vin längre, känner av det och tycker inte det är värt att dricka längre. Det jag tycker smakar så otroligt gott är faktiskt alkoholfri öl. Smaken är god och jag mår inte dåligt av det”. Jo, flera instämde att det kan vara gott, att det kan hända man dricker det. Men att cava eller vin är gott ibland, inte så ofta. Det kom inga mer frågor på om varför jag inte dricker alkohol. Kanske funderade de inom sig själva men inget de frågade mig om. När middagen kom sade jag ”En alkoholfri öl tack!”. Vet inte om jag inbillar mig men kändes som att de hade tankar om det, men ingen sade något. Övriga beställde in vin samt påfyllning. Kände som att jag ”kommit ut”😂 och rätt befriande. Kanske att jag också uttryckte självklarhet, styrka och stolthet när jag beställde min alkoholfria öl och inga frågor på det😎.

En annan reflektion jag har är att när jag kom in på hotellrummet, stod det en flaska vin på bordet med två glas och olika sorters snacks. I kylen fanns två starköl, vitt och rött vin, kolsyrat vatten. Märklig känsla, jag har inte varit ensam med alkodrycker sedan drygt ett år. Värsta tillfället ju att dricka ifred. Tankarna for på hur det skulle sett ut för över ett år sedan i samma situation. Jag skulle ju självklart haft en egen flaska vin med mig i resväskan, mycket billigare och det som fanns på rummet skulle jag ju kunna fylla på med om jag kände så. Det första jag skulle ha gjort var att öppna vinflaska och fyllt upp ett vinglas på höjden. Satt mig i bekvämt i fåtöljen med fötterna på den andra. Svept ett glas ganska fort för att få känna ett rus och välbehag i kroppen. Förmodligen skulle jag ha varit lite skakig med abstinens över att ha varit nykter hela dagen under konferensen. Eller kanske skulle jag ha slurpat lite vin i medhavd miniflaska under någon paus, förmodligen. Snart skulle jag ha tömt två glas innan middagen. Känt värme i kinderna och lite uppåt. Till middagen skulle jag ha beställt vin (man får ju rätt lite i glaset) och babblat, synt och hörts mer än jag skulle önskat. Beställt ett glas till. Gått upp på rummet och avslutat flaska jag påbörjat.

Ställt kl på 06 och vaknat bakis med ångest, skuld och skam. Röda, svidiga ögon och försökt täcka ansiktet så gott det gick med smink. Tagit en flaska i kylen och dragit i mig den för att kunna bli någorlunda normal. Känt sveda i huden och molande huvudvärk. Tagit ytterligare en flaska med mig i väskan om det skulle behövas fyllas på under konferensens andra dag. Gått som en zombie och skämts. Inte pratat så mycket mer än nödvändigt med någon kollega, hoppats att ingen skulle se eller veta om mitt tillstånd som asbakis. Kanske pratade de om mig i smyg? Såg de att jag var ett fyllo? Längtat efter att dagen skulle ta slut och att jag skulle få komma hem. Lång resa med kollektivtrafiken hem och kroppen full av ångest. Längtade hem till mitt vin och att få slänga mig ned i soffan och vara själv.

Beroendecirkeln var sluten. Jag skulle börja om igen och dricka för att fly och mildra min ångest. Mörkret i cirkeln var tät och jag kunde inte se konturer så klart. Det var ont om syre och jag hade svårt att andas normalt. Vakuumet gjorde så att jag hade svårt för att höra andra, jag hörde mest mina egna osammanhängande tankar. Den enda vännen jag hade var vinet och det gav mig tröst, för stunden. Jag ville ta mig ur cirkeln, men jag visste inte hur. Jag skämdes för att be om hjälp och jag ville inte att någon skulle veta hur det egentligen var. Det var min hemlighet. Till slut fick jag oanade krafter och sparkade mig loss från min onda cirkel och fängelse. Jag hade bestämt mig, jag skulle sluta dricka! Jag trodde att jag skulle klara det och den kraften fick mig att klara det och jag gjorde det!

Så där och då på hotellrummet, satte jag mig bekvämt i fåtöljen, lade upp fötterna på den andra och öppnade min Loka och njöt av varenda klunk😁. Jag var fri och jag skulle med stolthet i rösten på middagen säga ”En alkoholfri öl tack!”.
Jag hade fantastiska konferensdagar och jag har aldrig varit så pigg, fräsch och inspirerad på sådana dagar förut i mitt liv.

En sak jag inte förstår är varför det finns alkohol på rummet, det skulle kunna förstöra någons liv om man inte fått tillräckligt med styrka och motstånd att avstå från att dricka. Ur ett folkhälsoperspektiv är det förödande och borde inte vara tillåtet. De som kan åka dit är de osynliga alkoholisterna. Visst, man kan köpa med sig eget vin som jag gjorde, men en färsk beroende nykter person skulle kunna drabbas av att slåss med alkoholdjävulen instäng själv i ett fint hotellrum. Det är inte ok!

Ha en fin lördag❤️ Här är det blåsigt och kallt så det gäller att klä på sig rätt kläder på min löprunda. Konferensvistelse har en benägenhet att öka min vikt med allt gott och sött som finns i varje hörn, så en löptur kommer att göra mig gott!

@vår2022 Wow! Vilken obehaglig beskrivning av ditt ”konferensliv” back the days. Mycket bra beskrivet, och så nyttigt att aldrig glömma. Just i sådana situationer som man tidigare har druckit. Skapa nya minnen medvetet.

Så otroligt skönt att slippa den där bakiskänslan. Häftigt att outa också, det gör jag också så fort jag får chansen i olika sammanhang. Jag är lite kärringen mot strömmen, partypooper 🤣 Men det är gott åt dem när de sitter och svamlar om årgångsviner, cava och fina whiskysorter - det är bara ruset de är ute efter.

Kram 🐘

@vår2022 Vet du att när jag åker på konferens med hotellövernattning så ber jag uttryckligen innan om att det inte ska finnas alkohol på rummet. Av princip. Då tar de bort det. Alkoholen på rummen är svindyr och avansen är säkert enorm, så skälet är givetvis pengar. Men jag har betalat för ett rum, inget annat.

Kram 🐘