Fail....
Igår en drink, en halv flaska vin och sen likör på det.
Vaffan.
Fast Grace säger att en ska/kan fortsätta dricka medans en läser hennes bok så...
Dock klumpigt av mig. Det var inte måttfullt.
Gör om, gör rätt.
Fan då.

Jag kan inte sova.
Madrassen känns för hård, ljud i huset är för höga, kroppen gör ont, det är för varmt, jag fryser, det kliar under skinnet..
Är så trött och alldeles klarvaken ändå...

Läser Annie Grace. Väldigt avskräckande läsning. Galet att alkohol säljs med tanke på vad det gör med oss.
Just nu känns det som att jag aldrig ska dricka igen. Ingen borde någonsin dricka. Aldrig. Det är ju helt sjukt.

Vaknade i morse efter att ha sovit väldigt bra. Intressant hur jag nästan känner mig bakis när jag sovit så bra, men det är en skön känsla. Jag vill aldrig mer må dåligt av alkohol. Så lätt det är att tänka så just nu. Undrar när jag får nästa ryck av "är, vi tar en flaska vin " och undrar vad jag kommer att göra med den känslan när den kommer?
Kommer jag att fatta att jag har ettberoende, att det är det beroendet som får mig att tänka "äsch bara en liten slurk" som srn alltid blir mer...? Det är ju så, det har ju alltid varit så - ända sedan jag var 15.. jag har aldrig kunnat styra mitt drickande. Och ändå har jag fortsatt.. känslan av att vara berusad är så underbar.. tänk att möjligheterna till ett rus alltid tagit över rädslan för att spy, få minnesluckor och göra bort mig. I 30 år!! Helt jävla galet.
Ska jag fortsätta såhär? Eller har jag fattat nåt nu som jag inte begripit förut?
Vad händer nu?
En dag i taget, idag är det enda jag vet nu.
En dag i taget.
Allt annat får vänta.

@Surkärring Japp, en dag i taget! Apropå känslan av berusning, jag gillar förstås också den. Annars skulle just jag nog inte ha ett problem. När jag läser i programmet här och lyssnar på råd så har jag plockat upp ( från @Kennie tror jag) att inte dricka på fastande mage. Det är väldigt bra. Mitt mål är ju att kunna dricka måttligt (tror jag, men att fylla i nollor känns väldigt bra ). Om jag inte dricker på fastande mage dyker inte den känslan upp som jag tycker så mycket om. Då blir det lättare att styra nästa glas. Så, det innebär att ta farväl av en känsla, utlöst av alkohol. Men känslan är kemisk, och vi kan alla handla på olika sätt som kan ge liknande känslor av glädje och välbefinnande. Nå: lite filosofisk såhär på förmiddagen ser jag. Nu tar vi en nykter fredag.

Vaknade tidigt men det var ok. Jag har sovit gott, inte varit stressad av alkohol som ska ur kroppen.
Annie Grace har en del poänger i sin bok. Jag tror det är många här som läst den, om inte så vill jag rekommendera den varmt. Tänka klart, heter den. För mig betyder Tänka klart att ha tid att avsluta mina tankar, att slippa bli avbruten, att få tänka hela vägen. Men jag undrar om titeln betyder att en ska kunna tänka klart, likställt med tydligt, komma ut dimman, inte maskera tankarna med alkohol.
Egentligen spelar det ju ingen roll vad det betyder, det handlar kanske mer om vad vi gör med det boken lär oss.
Jag började på sidorna för dem som tänker lägga av med alkoholen helt, sen märkte jag att jag inte ville (kunde??) leva helt utan alkohol, så jag blev flyttad hit. Nu tvekar jag igen. Det blir väldigt uppenbart när jag läser Grace's bok. Det där med att vara måttfulk, det går inte så bra för mig. Min hjärna reagerar blixtsnabbt: jag vill ha mer!! Känner mig som den lilla nya vampyrflickan i En vampyr bekännelser, som när hon första gången smakat blod utan tvekan säger I want some more. Jag har aldrig varit måttfull. Det blir alltid mer än vad jag planerat, och jag har haft sådan makalös tur som inte råkat illa ut. Det är nästan overkligt. Kanske kommer det i efterhand, kanske är det jag som får de långsiktiga konsekvenserna och då med råge, men att jag inte blivit överfallen, våldtagen, bortrövad, rånad... Jag har utsatt mig för så många idiotiska risker, för jag förlorar all rädsla när jag blir full. När jag var ung gick jag ensam genom stan, oavsett var jag bodde, i vilket land ellerviljen stad. Jag har följt okända män med hem och sagt att jag bara tänkte sova på soffan, och de har accepterat det. Jag är otroligt tacksam för att jag har haft sådan tur. Vågar nästan inte säga det högt, tänk om jag jinxar det nu. Kanske växer det em cancer i min mage, kanske har jag druckit mig sjuk utan att bara veta om det ännu.
Det är läskigt att tänka tankarna men jag måste tillåta mig det. Jag låter mig tänka klart. Hela tanken. Jag tror det spelar någon roll.

Tittar tillbaka på de senaste kommentarerna jag lagt in, och inser att jag gjorde ett stort fel när jag kommenterade Grace's bok med "ingen borde någonsin dricka mer" .
Hon skriver ju själv att en inte ska pracka på andra sin nykterhet, inte predika sin nyfunna frälsning för andra, och det var ju lite grand vad jag ändå gjorde med det inlägget. Ber om ursäkt.
Dessutom, vem är jag att säga att jag är räddad? Det har inte ens gått en vecka, och jag har hela tiden tänkt att jag ska dra ner på drickat, vara måttfull. Inte sluta helt, ju... Det skrämmer mig mindre än tanken på att aldrig mer få ta en drink. Märkligt, det där med tankens kraft.
Förundras också fortfarande över hur jag så många gånger inte unnat mig en god läsk på fredagskvällen, eftersom jag inte vill ha i mig onödigt socker, men hur tankarna på det TOTALT ändras (försvinner!!) när jag blandar ut läsken med gin. Det är så sjuuuukt...
Efter en nykter lördagskväll vaknade jag tidigt i morse, utan ångest, utan stress i hjärtat, utan mage som krånglar och ffa - utan dåligt samvete gentemot barn och man. Igår var jag närvarande, hela kvällen. Jag känner mig otroligt nöjd med mina val under helgen som gick. Massa chips och godis, visst, men jag vet att det kommer att lugna sig. Jag har också ätit en hel del frukt. Känns så himla bra.
Den där alkoholen är en lurig jävel.
Nu väntar en vecka med nytt jobb, så jag vet med säkerhet att det inte blir någon dricka de kommande dagarna, jag vill verkligen inte vara bakis när jag ska göra ett första (gott) intryck. Min utmaning blir fredag. Jag vill gärna fira fredag utan att kollra bort mig helt i vinet... men det tar jag då, inget att bekymra mig om nu.
Ha en skön söndag, tack för att du pallade läsa hela inlägget ☺

@Surkärring Vad fint att du kände dig så nöjd med din nyktra lördagskväll. Jag tänker inte att du prackar på någon med det du nämnde om Grace, för du citerade vad hon säger och berättade att det påverkade dig och dina tankar om det. Jag tycker att det är intressant och givande att få höra om olika tankar, funderingar och reflektioner som vi har. Det gör att man själv kan reflektera vidare i sina egna tankar och behöver inte innebära att man tycker likadant. Det är spännande att utbyta tankar med varandra, få in olika perspektiv och vidga vyerna. I alla fall tycker jag det😁.

Ha en fin söndag och lycka till med nya jobbet!❤️

I natt vaknade jag igen och hade svårt att somna om. Vet inte varför, men det var sjukt störigt.
Går och väntar på när jag ska få nästa ryck och ta ett glas, när jag ska tänka ett ett glas är ok, att appen "måttfull" som jag laddat ner kommer att hjälpa mig ha koll. Fast det gör den inte. När jag använde den och den sa "om du tar denna drickan kommer du inte längre att vara måttfull" var jag redan tillräckligt påverkad att inte bry mig ett jota. Just nu känner jag mig inte ett dugg sugen på att dricka. Är inne på dag 8, det är ju alltid något. Tanken att jag barq dragit ner på mitt drickande, inte slutat helt, känns bra. Föreställningen att aldrig mer dricka var inget bra för mig, förbud skapar stress, så mottot "Inte idag" är nog det jag får hålla mig till.
Jag har tänkt tillbaka kring varför jag druckit och hur jag har mått medans jag dricker och stunderna efter. Det är en väldigt kort stund jag mår bra, typ efter halva första glaset. Sen har jag en fix ide om att jag behöver dricka mer för att behålla den känslan, och jag vill dricka mer, snabbt, vilket bara ger usel effekt.. jag blir yr, i många fall irriterad på min man, säger nåt surt och går och lägger mig. Sover dåligt och vaknar med uselt samvete. Är jag dum i huvudet, egentligen?

@Surkärring Ja, man kan fundera på varför man utsätter sig för denna destruktivitet som alkoholen medför. Det är ju inte sunt på något sätt. Varför man ändå fortsätter är ju för att man är beroende. Det är som att man blir en annan person med andra tankar och beteende. Ordspråket ”där alkoholen går in, går vettet ut” stämmer verkligen på pricken. Det är väl därför det är så svårt att vara måttlig, som du berättar om. Troligen blir sömnen knasig för att hjärnan inte är i balans och inte tillräckligt återhämtad från alkoholen.

Grattis till dag 8🥳

@Surkärring Ja men verkligen, vilken grej!!!
Jag har också funderat väldigt mycket på om jag helt skall sluta dricka, och det beslutet känns väldigt stort och lite hotande. En dag i taget är en bra filosofi. Hoppas att du får sova gott inatt igen.

Vaknar till dag 11 utan alkohol med en pulserande huvudvärk. Jag tycker det är lite taskigt, hade ju önskat att mina alkoholfria dagar skulle leda till att jag mår bättre men just nu skulle jag säga att det är strunt samma. Tur att jag vet att det tar tid att läka, annars jade jag trott att avhålsamhet från alkohol för bättre mående var en bluff..

Fredag idag och jag tror jag kör vidare på läsk. Tänker ett glas vin till ikväll och tänker vidare "nä jag tror verkligen inte det" . Sist jag blev sugen påminde jag mig och dagen efter och det var inget som lockade så att låta bli var det jag valde. Har ännu inte ångrat en kväll jag inte druckit.
Glad fredag!