@Varafrisk försöker hänga med i svängarna här - inte lätt! Det är underbart att läsa dina inlägg där den Varafrisk jag kommer ihåg att jag träffade tittar fram :D. Men ibland läser jag in att du går mer som på autopilot du är här men ändå inte på något sätt. Var det lite så också under den perioden du gick på antabus? Jag kanske är helt ute och cyklar här och du får bara säga till i så fall. Du gör det så himla bra!

Kram!

@Andrahalvlek Tack! Ser fram emot gulddagarna🥰

@Charlie70Vad kul att du tittar in🥰 Nja, jag vet inte om jag går som på autopilot och det är stor skillnad mellan då när jag tog antabus och nu när jag går på behandling.

När jag tog antabus höll jag mig nykter men jag var liksom inte ”där” utan hade otroligt mycket tankar på alkohol. När jag var tvungen att sluta med antabus räknade jag dagarna tills jag kunde dricka igen. Nu tänker jag helt annorlunda har inte en tanke på att dricka alkohol om en vecka, en månad, till sommaren osv. Visst kan jag tänka att det hade ju varit mysigt m ett glas vin, tänker inte tanken längre än så för jag vill ju ha massvis av glas plus att jag tänker på hur mycket ont jag hade i magen. Har ju druckit mig t en IBS-mage.

Även om jag inte har varit ”där” förrän nu så har jag skrivit på forumet i mer än tre år. Jag skulle nog kunna tillstå att jag är en av dem som har skrivit här längst när jag fortfarande har varit aktiv i mitt drickande. Jag har ju hela tiden jobbat med min nykterhet även om jag inte blivit nykter dessutom har jag lärt mig mycket. Att det verkar som jag inte är här beror kanske på att jag är på behandlingen, jobbar med uppgifter
från behandlingen, går på möten. Tänker på stegarbetet som ibland är mer skrämmande än inbjudande och emellanåt känns övermäktigt. Men jag vet att jag är på rätt plats jag vill vara i behandlingen. Jag tänker att jag får lyssna på de som gått före. På mötena kan man ju träffa en och annan som har varit nyktra i fem el tio år men fortfarande går på möten för att få kraft fr gemenskapen och inte falla dit igen.

Kram och Godnatt 🥰😴

@Varafrisk Låter som en skillnad i dina tankar om dig själv när du gick på antabus jämfört med nu. Antabus gjorde att du inte kunde dricka, men som att du inte var där i tankarna om dig själv, i din värderade riktning som man använder som uttryck i ACT. Att man funderar på vad man värdera i sitt liv och vilken riktning man vill gå mot. Det innebär att fokusera mer på att förändra förhållningssättet till tankar och känslor för att kunna handla meningsfullt, inte att försöka förändra sin tankar. Det är svårt att förändra sina tankar, men man kan se på dem i ett annat ljus och förhålla sig till dem på ett annat sätt. Då kan man reflektera kring sina tankar och välja en annan väg för sina handlingar. Inte ta vägen genom ett undvikande beteende, som jag ofta gjorde när jag drack, utan istället handla i den riktning man önskar, mot sin värderade riktning. Konsekvenserna blir helt olika om man undviker eller om man inte gör det. Även att acceptera sina upplevelser av vad som hänt och händer. Med antabus fortsatte du att ha mycket tankar om alkohol för att du liksom inte var där.

Tänker att i den process du nu befinner dig i så får du jobba mycket med dina tankar och ditt förhållningssätt till tankar och känslor samtidigt som du avhåller dig från alkohol. Du är nykter och handlar inte efter det inlärda sättet att fly, undvika och dämpa tankar och känslor med alkohol. Det tar mycket energi och alla möjliga tillstånd kan uppstå som kaos, likgiltighet, nedstämdhet, glädje mm. Allt möjligt kan kännas innan det landat på plats hos dig. Du verkar vara på rätt plats i din behandling.

Det svåraste tycker jag är att tänka snälla och bra tankar om mig själv, att inte fastna i gamla spår. Men det är skönt när man kan känna medkänsla med sig själv, tänka bra tankar om sig själv. Man får frid och lugn. Bra tankar om sig själv får man jobba med mycket och troligen hela livet😁

Du jobbar på så otroligt bra! Ha en riktigt fin fredag❤️

@Varafrisk Grattis till 8 veckor!
Jag minns väl när du slutade med antabus. Vi var flera från Vidare livet som kände återfallet ligga på lur, och ville hjälpa dig. Så arg (?) du blev!
Och detta du skriver att du nu kan lyssna o tro på dem som gått före. När jag läser det blir jag glad! Så härligt för dig att du är "där" nu 😊🌸🍃

Har läst både här i Vara alkoholfri och i Det vidare livet om orosanmälan och om man vill/inte vill söka hjälp h vården för sitt alkoholberoende. Min resa till att komma dit där jag är kan man läsa i tråden här el i Förändra sitt drickande i tråden När kommer dag två.

För mig tog det lång tid att komma dit jag är idag. Det största hindret var skammen och att jag inte var ”där”. Jag har ju varit här på forumet i över tre år så jag är en gamling som flera i Det vidare livet fastän jag inte har klarat av att bli nykter. Jag har inte tvivlat på vad som skrivits i Det vidare livet. Jag har vetat länge att jag måste bli nykter, har velat bli nykter bestämt mig för att bli nykter men har inte varit ”där”. Eftersom jag inte har varit ”där” har inte de råd som jag fått gett de resultat som man/jag kan önska. Har läst och lyssnat på böcker, sett klipp på youtube..man kan få hur många råd som helst men så länge man inte är ”där” så blir det just bara råd. Jag har ibland varit mycket känslig för vad som skrivits blivit irriterad/arg/ledsen vilket jag tänker beror på att jag var/är sårbar …i försvar.

Alkoholhjälpen är ett fantastiskt forum men för mig var det inte tillräckligt eftersom jag inte blev nykter. Men för mig var det en nödvändighet att börja på den behandling jag deltar i nu och med andra ord en nödvändighet att berätta på min arbetsplats. Jag har varit en mästare på att dölja mitt beroende men nu är det en befrielse att jobbet vet. Jag behöver inte vara rädd längre. Och för att minska risken för att ta ett återfall kommer jag dessutom gå i eftervård två timmar/veckan under ett år. Går även på NA-möten. Behöver den gemenskapen/den fysiska kontakten. Så jag är väldigt tacksam över att jag tog denna hjälp. Nu har jag en förebyggande sjukskrivning kunde blivit sjukskriven för utmattning om jag inte tagit denna hjälp.

Jag har all respekt för er som inte vågar ta kontakt med vården el soc därför ni har erfarenheter som bidragit till att både tillit/förtroende försvunnit. Skulle önska att ni kunde få träffa en enda människa som ger er tilliten tillbaka för att kunna våga söka hjälp.

Jag förstår att vi ser olika på orosanmälan. I mitt arbete har jag anmälningsplikt. Vid minsta oro har jag en skyldighet att anmäla men det är socialtjänsten som utreder. Jag upplever att på många av de arbetsplatser som jag har varit på är man rädd att anmäla. Har själv gjort flera orosanmälningar men väldigt många gånger har soc inte öppnat upp ngn utredning. Om det inte är våld med i bilden pratar jag alltid m föräldrarna först. Min största skräck i mitt arbete är om jag inte skulle göra en orosanmälan och ett barn far illa pga av mig. Har funderat väldigt mycket på de olika inläggen som skrivits men nu släpper jag det för att sova.

Godnatt🥰🐬

@Varafrisk Intressant det där med att vara "där", som jag tolkar vara den stora skillnaden i dig nu mot tidigare. Vad innebär det mer konkret? Är det liknande det som andra har benämnt "bestämma sig inifrån och ut", "inse att fortsatt drickande leder käpprakt åt h-e", "vara tillräckligt motiverad" mfl uttryck som brukar komma upp i sammanhanget att sluta dricka/stå emot suget efter alkohol?

@Varafrisk Hej! Jag har också klurat på vad du menar med ”vara där”. 🧐 Är det möjligtvis att det har hängt på den genuina viljan. Typ att du har tyckt att fördelarna med att dricka lite grann har övervägt nackdelarna. 🤔

Kram

@Sattva @Torn

Ska försöka svara på frågan vad att vara ” där” innebär för mig. Det är en väldigt stark känsla inom mig som kom till mig. Jag tänker att vi som skriver här på forumet ser väldigt olika på det här med att bli nykter, vad kan man styra över och inte och är alkoholberoende en sjukdom.
Som jag skrivit länge på forumet har jag velat bli nykter men det räcker ju inte endast med viljan för alla. Kanske nådde jag min botten..jag vet inte….men jag var väldigt sliten. Men känslan kom att jag kände väldigt starkt att jag ville påbörja min behandling och för att kunna göra det var jag tvungen att vara sjukskriven och därmed berätta för min chef. Jag visste även att berättar jag för min chef då är det slutdrucket och den känslan var befriande. Blev då även mycket motiverad. Vet inte om det var ett förståeligt svar men det är nog det svar som jag kan ge.

Måste fråga dig @Torn tänker du på riktigt att anledningen till att jag fortsatt att dricka var att jag fann att fördelarna var fler än nackdelarna?

Kram🐬

@Varafrisk Hejsan! Tidvis tycker jag ha sett detta. Typ att du liksom inte ”led” jättemycket av ditt drickande, utan tyckte det var lite mysigt. 🤔 Men inte hela tiden såklart. Men ett antal perioder under de drygt tre åren som jag har varit på forumet. I vilket fall som helst så är det ju jättebra att du nu äntligen har blivit nykter! 🤗

@Varafrisk Du hade nått vägs ände o hade en stark inre motivation? Och såg behandlingen som livsavgörande?
Tror vi som följt dig länge helt enkelt bara är nyfikna på vilka faktorer som gjorde att du steg för steg gjorde det som krävdes för att bli nykter!

@Sattva Absolut, jag förstår. Men det var liksom en känsla…är inte religiös och har inte blivit frälst men kan det vara lika svårt att förklara😂 Tänker att min socialsekreterare är en del i detta …🙏🏻

@sattva @Torn Jag tänker att Varafrisk har haft en lång resa här på Forumet men min var väldigt lång innan jag kom hit. Ända sedan 20-årsåldern funderade jag över mitt drickande. Jag gjorde det alltså i 30 år innan jag "var där" och det var den natten jag uppträdde påtagligt berusad inför min son. Där var droppen för mig men innan dess. Jisses så vankelmodig jag varit. Jag kunde ju dricka normalt många gånger. Andra gick det inte så bra och dessa gånger kom tätare och tätare. Jag läste artiklar om vad som var normalt att dricka och förra veckan drack jag ju normalt, jag kan ju. Jag är inte alkoholist osv osv. Jag kan skriva spaltkilometer om alla tankar jag haft genom åren...

Hur var det för er? Hur länge innan ni kom till Forumet fanns era tankar på osund alkoholkonsumtion?

@Varafrisk Ja allt är ju inte lätt att förklara. Kanske kommer längre in i behandlingen. Eller så är det som med Axianne, hon kan inte heller säga vad det var som gjorde att hon vände på sitt liv.

@Charlie70 Tjenare! Jag läste om din skidåkning förresten! Riktigt härligt! 🤗 Det var samma här, typ i 20-årsåldern. Jag visste väl i säkert 30 år att jag var beroende, men viljan till att sluta helt och hållet satt hårt åt. Mitt första seriösa försök att sluta helt och hållet var ju då när jag gjorde det för drygt 3 år sedan. Jag började skriva på forumet ca 30 dagar efter att jag hade slutat.

Kram