Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

@Sattva Håller med, bra sagt av dig! Helt klart pondus och styrka i dig💪. Bra också att du kan separera jobb och fritid och inte ta med dig jobbet på helgen. Det är så man spar på sin energi och hushållet den rätt. Ha en fin promenad med hundarna. Var ute i skogen med mina i snön och med solen som sken, ljuvligt!🌞❤️

@Sattva Vad kul att du följer mig😃 Ja, det känns väldigt skönt att det börjar gå åt rätt riktning. Det har varit väldigt geggigt och krokigt men jag vill aldrig hamna där igen!!

Ska själv träffa en fysioterapeut på tisdag. Tänker att jag har artros. Nu vågar jag ta itu m det och viljan finns.

Ha det fint🤗

@Sattva Bra att du sa ifrån! Jag tror nog att din chef fick något att tänka på.

Att stå upp för sig själv och sina behov är en viktig del av den nyktra resan tycker jag. Borta är skuld och skam. Och vi har tillgång till våra förmågor på ett helt annat sätt. Och du har helt rätt - bästa kvittot är klienter som mår bättre 🥰

Kram 🐘

Kram till dig @sattva, att stå upp för dig själv- i synnerhet i den ”omätbara” människobranschen är viktigt för egen del och för de som kommer efter, måste ju ske förändring på många fronter tänker jag. Har ett barn som arbetar inom vården, utbildat sig länge om än inte ”läkar-länge”, har en helt ok ingångslön - men sen och på sikt? Hon har kollegor som tjänar det dubbla- i Norge eller med att jobba med injektioner på fillers-klinik, hut galet är inte det?
Jag tror, överlag, att vi får mer respekt av vår omgivning om vi står upp för oss själva när så krävs, så jag är säker på att det kommer att landa bra.
Kram och håller tummarna för mamma 🥰

Alltid lika problematiskt med lönesamtal. Har ni nån slags matris eller nåt att utgå ifrån? Det finns på vårt jobb och dennär indelad i olika rutor med arbetsuppgifter som även tar upp medarbetarskap. Ibland när jag orkar har jag gått igenom den i förväg och skrivit i. Exempel. För det du tar upp nu är en av de mest tråkiga exemplen på ett dåligt lönesamtal. Du får veta att du gör dina uppgifter men inget extra eller vad sa hon egentligen? Det som är bra med en sån där matris är att man äger bedömningen själv på ett annat vis. Man ger själv exempel på vad man gör bra, chefen ger exempel osv. Man får då positiv feedback genom exempel och det är viktigt. Det är jättebra att du sa ifrån för det låter inte som hen har sett dig. När allt funkar så syns du kanske inte som du borde. Så om chefen inte måste tänka till kanske hen missar, precis som du sa ifrån om. Starkt av dig. Förbered nästa gång. Det finns säkert matriser som ni kan sno om ni inte har själva.
Och bra jobbat med allt som vanligt! Jag gillar dina inlägg. Alltid nåt som får en att tänka till över livet.

@Sisyfos Jo vi har lönekriterier som skickas ut i förväg. Olika områden där man blir graderad i kategori 1, 2, 3. Omöjligt att hamna i nr 3. Då är man nog inte kvar "på golvrt" längre, utan har gått vidare som chef eller utvecklare etc. Jag har i flera år försökt hävda varför jag skulle varabi en högre kategori, men hon hittar alltid något argument varför det inte är så (som saht, det som krävs för nr 3 är ouppnåeligt i den verkliga vardagen). Så de senaste åren har jag gått dit blank.
Det hon bla sa var att jag "ju inte hqr studenter längre, och hur många har du haft, 2-3 st?". Då lämnade jag ifrån mig handledarskapet för ett år sedan. Sa att jsg känner jag gjort mitt för ett tag. Det är ett av kriterierna bla. Letade sedan i mina mail o kan visa henne att jag haft studenter varje termin sedan 2016. Jag skickade ett mail till henne om det. Får svar "oj, ja då är det jag som glömt".
Ett annatkriterium är samverkan. Jag har en specialistkunskap inom två områden, där bara jag har dessa patienter. Så av de skälen ensamjobbar jag mycket i utveckling. Ja, jag samverkar. Har byggt upp egna interna kanaler som funkar. Men de är inte dokumenterade o syns inte, i annat än att den gemensamma behandlingen med yrkeskategorier som inte ens finns i samma byggnad funkar.
Funderar nu när jag skriver detta om chefen kanske känner sig hotad. Jag är för självständig?
Just det som utlöste det jag sa om uppskattningen kom av att jag sa nåt om att många vabbar. Minns inte riktigt ordväxlingen, men jag tände till, eftersom det är vi som alltid är på plats som får täcka upp för dem som oplanerat är borta. Igen och igen.
Tack själv Sisyfos! Dina följdfrågor fick mig att se lite mer kring dynamiken i detta eländiga lönesamtal...

Usch Sattva, jag tänker att det är det där som kan hända om man har samma chef under för lång tid. Jag känner igen mig lite där min chef har bildat sig en uppfattning och jag redan VET att det kommer att bli svårt (eller omöjligt) att ta sig ur den bilden.
Tror vi har 4 nivåer. Nr 4 är omöjlig för de flesta att uppnå för då gör de inte längre det de är anställda för. Fånigt med såna kriterier.
Jag tycker din chef låter lite nonchalant, som att hen har bilden klar redan och inte gör en ny prövning varje år. Min chef nu är hyfsad än så länge, men jag har haft en som känt sig hotad av mig och andra medarbetare. Hen var avundsjuk på vissa egenskaper och samtliga som visade sådana fick lägre lönepåslag (och det var positiva egenskaper).
Jag tycker dock det funkar bättre med kriterier än att vara helt utan motiveringar.
Hoppas det känns bättre nu ändå.

Sovmorgon!!!!
Åh det är så underbart skönt med lördagens sovmorgon!!
Efter denna veckan som varit ganska krävande är det en extra stor frihetskänsla.

Är lite ur balans. Hamnade i en konstig grej med närmsta kollegorna i veckan. Chefen sökte upp mig sedan o jag kände mig som ett problembarn. Hon menar det inte såklart, att jag ska känna så. Men hon i sin välmening vill dra in företagshälsan o samtal. När min obalans egentligen handlar om att jag härbärgerat lite för mycket på hemmaplan lite för länge. Men jag vill inte ha den transparensen gentemot chefen. Så jag sa nej tack till det.
Sedan har jag funderat lite. Jag kanske skulle tacka ja till enskilda samtal. Det kanske skulle göra mig gott. För även om grundorsaken handlar om saker på hemmaplan, så finns det ju även saker på jobbet som jag reagerar på. Och jag härbärgerar mycket från patienter också, utan att ha någon att i min tur prata med utom kollegor. Som inte kan mitt arbetsområde o inte riktigt kan förstå pålagringarna. Ja, jag pratar nog med chefen o säger att jag ändrat mig o tackar ja till samtal. Det för mig nog framåt. I sämsta fall för mig ingenstans. Men skada kan det definitivt inte göra!

@Sattva Mycket klokt. Prata med ett proffs, och när du pratar kommer saker att liksom lägga sig på plats helt automatiskt. Att gå till psykolog och prata är bland de bästa investeringar man kan ge sig själv. Och om jobbet betalar - tacka och ta emot! Jag har gått till samma psykolog mer och mindre regelbundet sen min första utmattning 2007. Jobbet betalar, via Företagshälsan, riktigt nice.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Hålker med. Att prata med ett proffs borde bli bra.
Vet inte varför min omedelbara reaktion var Nej Tack. Av flera orsaker säkert. "Kan själv" är nog vädigt starkt hos mig. (Hallå Sattva, du är inte mer än människa du heller). En annan orsak är att jag för många år sedan i samband med min skilsmässa sökte stöd. Och blev grymt besviken på den terapeuten. Hon gick på autopilot, såg eller hörde mig inte kändes det som.
Men som sagt, min förhoppning är att få hjälp att se det jag själv inte kan se.
Och faktiskt, att leva som jag lär är viktigt för mig. Om jag ska göra det, ska jag gå vidare o tacka ja till detta.

@Sattva Låter som en fin möjlighet att få reda ut lite och sortera. Har man inte balans privat påverkar det ofta även arbetet i någon mån. Jag och min man pratar ofta om hur viktigt det är att reda ut det som behöver redas ut hemma, för att vi ska funka bra på jobbet. Likadant om det är mycket på jobbet, som du nämner härbärgera från patienter. Ta chansen och se hur det känns💕

Ja vad bra att du kunde ändra dig? Många av oss här har vant oss vid att vi ska klara mer än alla andra. Det verkar ligga lite i samma låda som alkoholen. Eller kanske lyfter man in alkoholen för att orka. Oavsett höna och ägg, så tänker jag att det är både mognad och liksom klarsyn att kunna byta perspektiv. Ser fram emot att höra mer om du vill dela med dig. Jag har gått i terapi minst motsvarande en jorden runt-resa och i olika konstellationer. Exman, skilsmässan, nuvarande man med bonusfamiljbygge. Egen terapi vid diverse sänkor i topografin. De allra flesta har varit bra. Nu är ju inte detta terapi som du pratar om, men att få en utifrånblick har varit hjälpsamt för mig. Stor kram, älskar också lördag morgon mest av allt! 😴😴😴

Tack alla för era inlägg!
Ja, jag behöver nogjolla vissa saker med någon som kan tolka det hela utifrån. I grunden tror jag att det som pressat mig en längre tid på hemmaplan handlar om det gamla vanliga-att sätta gränser o stå ut med obehaget. Att inte ta över andras känslor o att inte ta ansvar för andras känslor. Det är nog mest HURet jag behöver hjälp med där. Och kanske att få ett proffs syn på situationen som helhet. Jag känner mig lite för insyltad för att kunna se klart just nu.
Och på jobbet tror jag mycket handlar om att vi har en chef som är ganska otydlig. Hon ger mycket frihet under ansvar, men det ger också mycket utrymme till tolkningar. Jag känner mig dock väldigt ensam i mina tolkningar. Och chefen ger inget bra stöd i vår kommunikation med varandra. Det är mest "Lös det!" Och i de kompromisser vi då gör blir ingen riktigt hörd eller nöjd...

Ja, det kan nog bli riktigt bra att få stöd i allt detta!

Min erfarenhet an en (1) terapeut var att hon ställde frågor och jag satte ord på. Det är nog så många jobbar tänker jag. När man sätter ord på och får bekräftelse på det man säger och hör sig själv händer något. Min terapeut var nog inte vörldens bästa, men det öppnade ändå upp någonting. Så har du chansen att prata med någon om dig själv gratis så ta den. Underbart att nån har betalt för att lyssna på mig.

Lördag, bästa dagen på veckan! Solen var framme en stund för ett tag sedan, men den ångrade sig...
Ska till företagshälsan på torsdag nästa vecka. Ska bli spännande. Och skönt faktiskt. Just nu är jag ganska irriterad på hur min chef har skött en grej som berör mest mig. I sin välmening (?) fixar o trixar hon bakom min rygg, som det känns. Har skrivit ett mail igår vad jag tycker men inte fått svar. Hon var på nåt möte o jag vet inte om hon läst det.
Hon tycker troligtvis att jag är jobbig. Hon är van att vara lite mammig, fixa o trixa o presentera färdiga lösningar.
I det här fallet är det en ny kollega som anställts. Hon ska börja mitt i semesterperioden. Jag är ensam på plats två veckor när hon kommer sin första dag. Det kan vara superstressigt, och det kan vara lugnt. Har upplevt hemska somrar ensam på plats, och även lugna. Man vet ju aldrig när det är människor man jobbar med. Iaf, nya kollegans startdatum har chefen bestämt ihop m nya kollegan. Inte kollat av m mig om det funkar. Jag känner mig stressad, eftersom jag då blir den enda att introducera henne. Även om hon är erfaren är det ett nytt arbetsområde för henne. Så jag pratar m chefen om detta. Då kommer hon med ett förslag som känns ok. Hon ser förvånad ut över det jag säger, och säger att hon inte ens har tänkt på det jag säger.
Sedan får jag veta av min närmsta kollega att förslaget kom från min kollega. De två har diskuterat hur man ska göra så att jag inte behöver känna mig stressad (jag hade pratat m min kollega om det tidigare i veckan).
Men alltså, jag FÖRSTÅR att de båda bara vill mig väl. Men de diskuterade detta redan innan jag ens hade lyft det till chefen. Jag är eg även irriterad på min kollega. Men ytterst så är det ju chefen som borde ha sagt att "Vi pratar inte om detta när Sattva inte är med". Och det som stör mig mest är att chefen låtsas som om hon inte hört det förut, när jag tar upp det med henne. Mitt förtroende för henne är sänkt minst sagt. Falskhet och ljug har jag jättesvårt för.
Jag blir inte klok på om jag överreagerar. Jag hade bara kunnat se bortom själva händelsen o sett att det blir bra i sommar o att det är det viktigaste. Men på nåt sätt har jag känt ganska länge att chefen glider i sin roll. Hon vill vara kompis med sina medarbetare. Det kan hon inte vara. Hon måste vara glasklar i sin avgränsning. Annars blir det bara konstigt o fel.

Hm, ser att jag tidigare skrivit att chefen kan vara otydlig o ge direktiv typ "Ni får hitta en lösning". Ja, det är också sant. Inte konstigt att jag upplever henne med en brist på tillit...Vet inte var jag har henne riktigt.

Nej, ska släppa detta nu på helgen. Jag är ledig!!