@Andrahalvlek Låter bra AH! Medvetenhet och en insikt om att "om man gör som man alltid gjort, kommer man också få det utfall som man alltid fått" tror jag är viktigt.
Kram!

Haft en lugn helg. Träffat min mamma och min yngsta dotter, gått på bio och årsmöte. Fick säga nej tre gånger på det mötet också. Ingen mer styrelsepost för mig, en förening i taget räcker det att engagera sig i. Vi såg filmen ”The Whale”. Den var bra, men inte wow. Hela filmen, två timmar, utspelade sig i ett hus och den bestod i dialoger mellan olika människor. Kändes nästan mer som en pjäs.

Huvudrollsinnehavaren fick en Oscar för sin rolltolkning, och han spelade sin roll väldigt bra. Även de andra spelade sina roller väldigt bra. Men jag vill ha mer sensmoral - och framför allt vill jag ha lyckliga slut. Om jag får välja. Lite barnslig på den punkten.

Årsmötet efteråt hölls i en lounge som ligger precis bredvid bion. De hyr ut loungen ihop med biobesök, till föreningar och företag. Otroligt häftigt inrett i art deco-stil. Har aldrig tidigare varit på ett årsmöte med liknande tjusig inramning.

Nu inleds snart en ny jobbvecka. Tre kvällar har jag kvällsaktivitet inbokad (tis, ons, tor). Två dagar behöver jag åka till kontoret och jobba (tis, ons). Artrosgympa två gånger (mån, tor) och jag jobbar hemifrån tre dagar (mån, tor, fre). Att jobba hemifrån just på fredagar tror jag är en bra idé. Då slipper jag gå till bilen och köra hem när jag är helt slut av trötthet. Jag slipper också utsättas för frestelsen fredagsfika, som är otroligt svår att motstå när jag är trött fredag eftermiddag.

Nu kör vi!

Kram 🐘

Gårdagskvällens möte med ansvariga för boendet och alla föräldrar till de boende gick väldigt bra. Det känns bra. Det blir bra. Den nya delägaren, som ska jobba deltid med det administrativa som chef, verkar vara en sympatisk person. Vi har som sagt haft kontakt tidigare, och det kom han mycket riktigt ihåg. Svårt att glömma den incidenten. Så han vet redan innan han påbörjar jobbet att jag inte backar en millimeter om min dotter inte mår bra.

Jag har tänkt på varför hon så gärna vill komma hem till sin pappa på helgen. När söndagen kommer planerar hon redan nästa helg, och hon vill att han hämtar henne. Hon känner förstås av stämningen på boendet, att personalen känner sig lite vilsen. Hon vet inte varför och hon skulle nog inte kunna sätta ord på det ens om hon hade ordförråd till det. Hon vet inte varför hon känner av obehaget, men på ett sätt flyr hon hem till sin pappa och den gemenskap som känns naturlig för henne.

Nu på fredag ska hela gänget iväg på dans, och lördag helgen därpå ska de ut och äta på restaurang. Det har vi föräldrar fått veta redan nu - och det är bra, för då kan vi förbereda henne redan nu. Vi vill ju inte neka henne att komma till oss, men samtidigt är det viktigt för henne att känna gemenskapen med de andra boende och personalen. Fler gruppaktiviteter är viktiga, och de måste ha framförhållning. Detta har vi påtalat gång på gång, och nu verkar de ha fattat eftersom de har börjat smsa oss föräldrar med lite mer framförhållning.

Nu håller vi tummarna!

Kram 🐘

Efter två dagar på jobbet och kvällsaktiviteter direkt efter jobbet (jag har kommit hem först vid 20-tiden båda dagarna) blir det väldigt skönt att jobba hemifrån torsdag-fredag. Jag är verkligen priviligerad som kan jobba lika bra hemifrån, och att jag har mandat att göra det.

Träffade min psykolog i tisdags. Hon har verkligen sett både mina ups and downs. När jag var så himla sjuk för ett år sedan kunde hon dock inte hjälpa mig. Jag slutade gå dit till slut. När jag tänker tillbaka på hur dåligt jag mådde förra våren kan jag knappt tro att det är sant. Att man kan må så dåligt.

När jag tänker på det och pratar om mitt mående förra våren känns det som jag pratar om en helt annan person. Det där var inte jag. En person som har nattsvarta tankar och vandrar runt som en zombie i lägenheten. Vars enda kontakt med omvärlden var en promenad till Willys varje dag för att handla grillad kyckling. Jag ska aldrig äta grillad kyckling från Willys igen. Vissa tv-program undviker jag helt, de påminner mig för mycket om hur dåligt jag mådde när jag tittade på dem.

Jag vill egentligen inte alls tänka på hur dåligt jag mådde för ett år sedan. Jag vet inte om det är hjälpsamt eller bara destruktivt att tänka på det. Att jag ens skriver och pratar om det överhuvudtaget är enbart för att jag kanske kan hjälpa någon annan, som just nu mår så dåligt. Sök hjälp, ge inte upp. Nu är inte alltid. Du kommer att bra igen.

För mig behövdes antidepp (Duloxetine), det blev min livlina tillbaka till livet. Så fort jag hade fått näsan ovanför vattenytan började jag fylla mitt liv med sådant som jag mår bra av. I första hand handlade det om att träffa de människor som betyder mycket för mig. Jag får näring av relationer.

Jag brukar säga att jag samlar på relationer. Varje möte med en annan människa är början på en relation, på olika nivåer. Dessa möten, där man både ger och får, djupnar efterhand. En del blir kvar på fikasamtal-nivå i flera år, men en del djupnar efterhand som man träffas.

Och de riktigt goda relationer man har i sitt liv ska man vårda. Höra av sig, träffas så ofta man kan. Och är relationen god fortsätter man bara tjöta där man slutade sist man träffades, även om det gått flera månader och även år sen man träffades senast.

Kram 🐘

I natt drömde jag så konstigt. Jag var lite halvvaken. Så man tänker att man nästan fantiserar, men det är så spejsat att man fattar att det är en dröm. Sen måste man gå igenom drömmen steg för steg i skallen direkt när man vaknar. Annars glöms den bort direkt. Drömmar är fascinerande. Och det krävs noll alkohol i blodet för att öht kunna drömma!

Jag, yngsta dottern och hennes pappa T åkte båt typ på en stor älv, uppåt. Med ett stort sällskap. Vi fick pausa på ett ställe för att byta båt. Vi gick och gick och gick. På ett ställe skulle vi ta oss över en gigantiskt stor uppblåsbar madrass, och det var inte lätt. Jag kom över och dottern kom över, men T och resten av sällskapet fastnade där. Jag ropade att vi går före - vi skulle äta på McDonalds eftersom dottern var jättehungrig.

Sen kom vi till McDonalds, fast det var inte McDonalds utan något helt annorlunda. Vi kom liksom in bakvägen. Efter en massa trappor nerför var själva ingången bara ett litet hål, där bara små barn kunde komma in, de fick åka sista biten som på en rutschkana. Vi ropade ner i hålet: Hallå? Inget svar. Mot oss kom plötsligt en massa folk åkande, ett helt gäng med rätt så tjocka dragqueens 🤣 Hur de kom ut genom det lilla hålet förtäljer inte historien. Sen sa jag till dottern att vi får gå vidare. Utan mat.

Klockan 19 skulle vår båt lägga ut från kajen, så det var bråttom. Vi skyndade oss och kastade oss ombord. Fel båt. En stor jävla segelbåt, som skulle åt ett helt annat håll, typ till havs och segla jorden runt. Jag skrek: Det är fel båt, vi måste av. Båten hade lagt ut, men typ två vaktmästare skulle tillbaka till kajen. Vi kunde åka tillbaka med dem. På en flytpryl som var lika stor som en dyna till en badenbaden-solstol.

Två karlar, jag och dottern. Dottern satt främst, sen jag, sen två gubbar. Han som satt bakom mig sa: Jag håller fast dig med ett fast tag om dina bröst. Och jag tänkte: Ja, det är något rejält att hålla i 🤣 (Tur det inte var magen han grabbade tag i, brösten är onekligen fortfarande större än min mage!) Det gick provocerande långsamt, vi var för tunga ihop. Dottern sa ingenting, hon satt helt still trots kaoset. Jag var orolig för att våra mobiler skulle bli blöta och inte funka. Jag försökte ringa T, men mobilen betedde sig jättekonstigt så det gick inte att ringa honom.

Sen kom vi till hamnen, vår båt låg kvar. En lång jävla ribb-båt var det. Jag såg T sittande i båten med flytväst på och jag ropade: Vänta på oss! Den ena gubben sa: Jag hoppar av här så länge, då går det snabbare för er. Vi kommer fram, ramlar i princip ner i båten och dottern säger sin enda replik i drömmen: Fy fan, vi hamnade fel. Sen vaknade jag.

Jag är inte dummare än att jag förstår att min dröm processar allt som har med dotterns LSS-boende att göra. Men hur jag ska tolka drömmen står i stjärnorna fortfarande. Jag får bära den med mig. Jo, två tolkningar gör jag. Vår dotter litar till fullo på mitt omdöme, och jag och hennes pappa måste göra den här resan gemensamt med henne, oavsett var vi hamnar.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Du är en sån fin mamma är jag övertygad om! Din dotter kan lita på att du och pappan gör allt och mer därtill. Det är så fint att läsa och jag beundrar hur stark du är och hela din resa med nykterheten och du är fortsatt en förebild likt Vår som bevisar att livet som nykter är bättre än livet innan alkoholproblemen startade. För processen att bli nykter har gett så många insikter om sin egen person som jag tolkar det och det är för mig inspirerande även om jag ff kämpar i träsket men jag ska komma dit du är. Du har bevisat som bra att det går❤️❤️❤️!

@Andrahalvlek Fan vilken häftig dröm! 🤣 Jag önskar jag kunde ha lite fler sådana drömmar. Väldigt intressant att se vad det undermedvetna kan hitta på. 😃

Kram

@Torn Alltså detaljerna! Det lilla hålet med rutschkanan, och gubbarna på flytmadrassen. Och att han grabbade tag i min bröst 😳 Jösses. Min hjärna är en dramaqueen 🤣 Och samtidigt upplever man det nästan som om man är vaken och fantiserar, men när detaljerna blir så spejsiga så inser man att man drömmer, för så konstiga saker skulle jag inte komma på i vaket tillstånd.

Kram 🐘

PS. Och man måste direkt när man vaknar liksom stegvis repetera drömmen, för annars har man glömt den innan man har klivit ur sängen. Det är säkert därför jag kommer ihåg drömmen på helgen när jag har sovmorgon, för till vardags blir jag ju väckt av mobillarmet.

@Andrahalvlek Wow! Vilken dröm och som sagt alla detaljer. Det är häftigt med drömmar och att försöka tyda vad det undermedvetna säger till oss. Många av mina läskiga drömmar har visat sig vara signaler till mig att göra en förändring och bra för mig att förstå. Det har knutit upp många knutar😁. Nu är det länge sedan jag minns mina drömmar, kan vakna av en dröm, men då är det inte dags att stiga upp och jag somnar om, och när det väl är dags att gå upp har jag glömt den.

Ha en fin lördag!❤️

@vår2022 Jag brukar sällan komma ihåg drömmar, men i morse låg jag nära medvetandet och kunde bestämma mig för att repetera drömmen tyst i skallen direkt när jag vaknade till lite mer. Annars hade drömmen varit puts väck.

Det är skönt att slippa drömma om alkohol, det gjorde jag mycket i början av nykterheten. Oftast drömde jag att jag kaskadkräktes 🤮

Kram 🐘

@Andrahalvlek läser tillbaka i din tråd lite och det här med den ospecificerade värken i kroppen tror jag att jag har skrivit till dig om tidigare. Jag skulle ta den som en väldigt stark varningssignal. Jag hade under lång tid den typen av värk i hela kroppen. Det var inte förrän den gick över som jag förstod att nu har någonting hänt och jag på allvar kunde fundera på arbetsåtergång. Själv har jag fått otroligt mycket på jobbet. I fredags fick jag varningstecknet väldigt stark hunger (åt otroligt mycket när jag var sjuk eftersom hjärnan bara skrek efter energi hela tiden). Då åt jag en rejäl och tidig lunch och sedan checkade jag ut för veckan så fort det bara gick. I helgen har jag tagit det så lugnt det bara går. Funderar bara på om vi har liknande varningstecken. Allt går ju inte att läsa om. Och så bra att det tycks bli bra med dotterns boende. Det gläder mig!

Kram!

@Charlie70 Den här helgen har jag sovit mycket. Kommande vecka ska jag enbart jobba hemifrån. Då slipper jag resor och mina kollegors konstanta tjatter.

Jag ska hem till ex-svärisarna imorgon kväll, till dottern på onsdag och sen är det kören på torsdag. Så jag får social input ändå.

Värken är verkligen en varningssignal. Och artrosgympan har hjälpt mig massor. Går mycket mer obehindrat nu.

Kram 🐘

12 km blev det på cykel i lördags, tjoho! Annars har jag hjälpt min mamma med räkningarna, veckohandlat och lagat mat. All annan tid har jag sovit känns det som. Tidsomställningen har jag fixat bra hittills.

Nu känns högerknäet så pass bra att jag nog kan öka stegmängden lite, till fortsatt blygsamma 5.000 steg/dag. Artrosgympan rullar på varje mån, tor i ytterligare tre veckor och därefter är planen att träna knän och ben fortsatt på hemmaplan. 30 min varje dag kanske 🤔

Viktminskandet kom av sig lite i svallvågorna av artroschocken. Plus/minus noll jämfört med i januari visar vågen. Tacksam över att jag inte har ökat mer, för jag har varit slarvig med sockret senaste månaden. Men jämfört med september i fjol visar vågen ändå -6 kg och det är jag jättenöjd med. Nu knäcker jag några fler kilon!

Kram 🐘

Jobbat tre veckor på heltid nu, och igår kände jag mig inte riktigt lika trött som jag har gjort de andra två fredagarna. Ni vet när man är så trött att man inte vet om man ska gå, stå eller sitta. Man orkar inte ta ett enda beslut till, inte ens vad man ska äta, och varje liten sak som dyker upp känns gigantisk - jag ORKAR inte göra en enda sak till 🤮 Ni vet den där känslan man brukade dricka vin på.

Igår kände jag inte så. Jag hade redan bestämt att jag direkt efter jobbet skulle åka till Maxi och handla chark och ost till middag/kvällsmys. Plus vita grekiska frallor. (Ciabatta var slut 😢) Så det gjorde jag. Och sen dök jag ner i badkaret 😍

Badkaret är så tydligt mitt substitut för ett glas vin. Jag njuter lika mycket av badet som jag gjorde av ett glas vin. Jag vet att jag blir lugn och tillfreds, avkopplad. Jag badar varje kväll. Jag kan inte bo utan badkar, så är det bara. Jag minns att när jag slutade dricka så var jag bekymrad över badandet. Jag brukade ju alltid ha ett glas vin på badkarskanten. Men det går lika bra med alkoholfri öl eller grapefruktdrink i glaset 🥰 Jag blir lika avkopplad av badandet.

Jag har inga planer i helgen, förutom att tvätta idag och besöka yngsta dottern imorgon. Plus veckohandla. Känns lagom. Gott om tid att promenera ihop mina dagliga 5.000 steg och cykla både lördag och söndag. Artrosgympan, som nu pågått i 4 av 6 veckor, har gjort stor nytta. Jag har mycket mindre ont när jag går, och cykla gör inte ont alls. Mina benmuskler är starkare, och jag känner hopp om att det inte ska göra så ont att vara aktiv framöver. Jag ska nog fixa att hundpromenera 🤩

Kram 🐘

@Andrahalvlek Låter helt strålande! Jag badade också alltid varje dag förr, det är ljuvligt! Nu lite mer sällan, så stort badkar och besparningstider med varmvatten. Då, alltid ett glas vin på kanten och flaskan på golvet, men upptäckte också att det går lika bra med något alkoholfritt. Det varma vattnet lugnar systemet och man slappnar av helt.

Skönt att atrosgympan ger så bra effekt, då ska du nog fixa hundpromenader😁. Ha en fin lördag❤️

Boktips: ”Jag ska bara fixa en grej i köket” av Moa Herngren. Väcker mycket gamla känslor till liv.

Tack gode gud att mina barn var rätt så stora innan mitt vindrickande eskalerade rejält. Även om jag har druckit för mycket i deras närvaro lite för många gånger.

Jag minns några gånger de sista åren då jag drack för mycket fredag-lördag (då det var okej eftersom alla drack då) och jag fick minnesluckor och inte kom ihåg hur jag kom i säng. Inte heller hur yngsta dottern kom i säng 🙈 Vi ger henne en spruta vid läggdags, och på något sätt gjorde jag det jag skulle.

Jag kan inte komma ihåg en enda gång då hon har reagerat negativt på att jag har varit onykter. Däremot minns jag att hon reagerade på min alkoholiserade ex-sambo en gång. Då sa hon irriterat: ”Vad är det med dig?”

Så har hon aldrig sagt till mig. Å andra sidan fick jag ofta minnesluckor det senaste året innan jag slutade dricka. Det var en stor anledning till att jag slutade. Det och att min tolerans ökade.

De sista gångerna jag var asplakat, hemma själv, drack jag nästan en hel vinbox en fredagkväll efter jobbet. Sjuka mängder.

Hur kunde jag tro att det var precis det jag behövde? Förgifta min hjärna? När den i själva verket behövde sova och drömma - sortera och rensa, arkivera inlärning.

Och minnesluckorna var vidriga. Jag kunde gå, stå, prata och agera nästan normalt - men jag kom inte ihåg ett skit 🙈

Det är bra att påminnas ibland, och det gör jag verkligen när jag lyssnar på boken.

Kram 🐘

Ja det är bra att påminnas @andrahalvlek
Jag läste boken för många år sen och antagligen tänkte jag ”så där dricker inte jag iaf”… det är så otäckt när man inser hur ens drickande eskalerat utan att man riktigt förstår- eller vid nån punkt förstår man ju men att det sedan tar tid att agera på det.
Jag hade som du minnesluckor men det märktes knappt att jag hade druckit, men det går ju att somna vid tvn… (eller ibland märktes det förstås men sällan i paritet med verkligheten)
Skönt att höra att du blir piggare! Och dagliga bad låter mysigt. Har inget badkar i stan men p landet- det har dock installerats under min nykterhet så det är helt obefläckat av vin-referenser 😊
Njut av helgen. Kram 💕