Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Har ju länge tänkt berätta om hur det varit för mig sedan i somras. Läser hos både Varafrisk och andra om olika sätt att bli nykter på och blir så glad över att flera slår hål myten om uttrycket "man måste bara ha bestämt sig". Om det vore så för alla vore det inget större problem. Då var det ju bara att just bestämma sig. Så för att det funkar för en del, så gör det alltså inte det för alla. Tack alla ni som hjälper till att nyansera. 💗

Ja, tänk så olika vi är. Jag har ju haft en mycket annorlunda resa mot nykterheten än vad de flesta har. Visste redan för mer än fem år sedan, då jag började skriva här, att jag ville och skulle vara helvit. Helt övertygad om det.

Hade inga problem alls att sluta. Njöt av varje nykter dag och var hög på känslan. Glädje- och segerkänslor över att jag lyckats. Tills jag flera månader senare stod där med flaskan i handen - skräckslagen. Om och om igen.

För att göra en lång historia (lite) kortare:

Efter flera år bestämde jag mig till slut för att använda min näst-bästa-strategi: dricka en gång i veckan för att inte supa ihjäl mig. Så kändes det. På något konstigt sätt funkade det. Jag blev en som inte dricker - i smyg.

Efter närmare två år som främst lördagsdrickare tänkte jag testa helvitt igen. Detta var efter vår första semesterperiod i somras, då vi druckit några öl lite nu och då. Ingen fylla eller några skandaler. Men så himla onödigt. Sagt och gjort. Jag var otroligt peppad och lika övertygad som alltid. Inte en jobbig stund. Efter ett par månader stod jag och halsade Alcogel - igen. Helt utan planering och totalt skräckslagen.

Involverade min man som först och främst såg till att jag slutade med handspriten. Efter några veckor med den mådde jag inte bra (dagens underdrift...). Fy f-n så sliten jag var. Halsen värkte och ångesten gick att ta på. Mannen var förstås förtvivlad och förstod att det var extra allvarligt med mitt missbruk. Jag drack då whisky under ett tag för att överhuvudtaget kunna reda ut min situation.

På jobbet höll jag på att avsluta ett jätteprojekt som jag arbetat med mer eller mindre i flera år. Kände hur nära en total kollaps jag var. Tog till slut kontakt med min husläkare, samma som räddade mig när jag senast kravlade på botten i slutet av november 2018. En helt fantastisk man. Han sjukskrev mig på deltid under en period mot att jag lovade att sluta dricka. Då hade han ingen aning om att jag drack från morgon till kväll och gjort så under en längre tid. Självklart betättade jag inget om handspriten heller. Jag sa att jag ibland lugnade mig med ett par glas whisky någon dag i veckan.

Helgen efter sa jag till min man att nu dricker jag för sista gången. Jag hade en vilopuls på nästan det dubbla mot vad jag brukade ha. Jag sjukskrev mig heltid en vecka och för första gången hade jag riktig abstinens. Sedan jobbade jag på och rodde allt i land. Nykter, förstås.

Detta är nu flera månader sedan och jag vet inte vad som hände. På ett sätt ingen skillnad mot mina tidigare övertygelser. På ett annat, kanske ett totalt lugn. En positiv tomhet. Antagligen blev jag livrädd över att dricka Alcogel i flera veckor. Det är ju liksom farligt på riktigt. För att inte tala om hur alkoholiserad man är om man gör det. Det finns liksom ingen fundering över detta. Det hade jag i och för sig erkänt mig redan för många år sedan, men det blev ändå ett steg till.

Jag har ju aldrig skilt på vilken alkohol jag hällt i mig. Gjort häxblandningar på alla slattar jag fått tag på. Har på egen begäran inte haft tillgång till någon alkohol hemma, sedan jag 2017 berättade om mitt smygdrickande, då den varit inlåst. Men steget från att halsa ljummen vodka direkt ur flaskan till att dricka handsprit blev ändå ett verkligt uppvaknande. Som sagt, det är ju farligt på ett annat sätt.

Utan att informera om vad som föregick min totala nykterhet berättar jag gärna för andra om att vi kör helvitt sedan en förhållandevis lång tid. Mannen hänger på trots att inte har alkoholproblem. Jösses, vad har jag gjort för att förtjäna denna man sedan mer än 35 år... 💗 Jag använder bland annat min panikångest som en av orsakerna till att jag slutade, vilket iofs också stämmer. Slutade med koffein i samma veva av samma orsak och visst mår jag bättre psykiskt. Lite instabil någon dag här och där, men det är ju inget mot veckorna före stoppet. Allt, precis allt, bleknar i jämförelse med detta.

Herregud, jag höll på att bokstavligen supa ihjäl mig på kort tid.

Sedan vi slutat dricka har vi varit på både semester, hotellweekend och kryssningar. Inga problem alls. Vi myser dock mest här hemma och gör helgen festlig när vi känner för det.

Nu blev det här lite svamligt, men jag kände att tiden nu var inne för att berätta slutet på min nykterhetsresa. Skammen har jag släppt helt här på forumet. Annars hade jag inte vågat skriva om det onämnbara, vilket Alcogelen definitivt tillhör i normala fall.

Är det någon som funderar över något, är det helt ok att fråga.

Jag brukar säga att min tråd ger en riktig berg- och dalbaneläsning. Så mycket hopp och förtvivlan, glädje och sorg, humor och allvar, toppar och dalar. Det känns därför oerhört skönt att få sluta på topp/toppen.

Ha det gott och tack till alla er som funnits med mig genom åren. 💗 Har ännu inte bestämt mig för att sluta skriva helt. Vi får helt enkel se.

Kram kram

@Vinäger Tack för att du skriver och så naket beskriver din slutetapp i ditt tillfrisknande🙏🏻🥰

Nej, det finns inga bestämda vägar och vad som gör att vi till slut är ”där” som jag brukar säga är också svårt att säga. Det viktigaste är på något vis att få frid i sitt inre.

Hur du gör om du stannar kvar på forumet är ditt beslut men du tillför mycket❤️

Grattis till ditt goda liv och att du är du🌟💪🏻🥰

Varm innerlig kram❤️

Wow, vilken dramatik. Och hurra och grattis till dig att du har klarat dig igenom och mår så bra nu! Så modigt och starkt.
Du och jag har tur som har så fina män vid vår sida, som hjälper och stöttar. Utan min man hade jag säkert supit ner mig totalt.
Ha kvar din tråd och kom in och skriv lite när du känner för det. Det är så fint med gamla ansikten (som man aldrig har sett 😸) och med folk som lyckats. 💞
Så glad för din skull!

Tack för pepp och vänliga ord. 💗

Varafrisk, förstår av dina bra förklaringar vad att vara "där" innebär. 💗 Tänker dock att jag varit just där varje gång jag helhjärtat slutat dricka. Övertygelsen har varit enorm. Märkligt att jag ändå överrumplat mig själv med att dricka.

Tänker mycket på det Anders Hansen sa om bristande impulskontroll när man är i en nynykter fas. Letar efter förklaringar, då det verkligen varit otäckt att som en blixt från klar himmel stå med flaskan i hand. Om någon tvivlat på min vilja kan jag garantera att jag inte planerat att greppa Alcogelen. Den är fruktansvärt äcklig att dricka. Svårt att beskriva, men inget annat har varit i närheten vad gäller smak och konsistens. 🤢

Har ibland funderat på om jag varit en så kallad periodare, men allt stämmer inte in. Kanske lite av allt möjligt.

Men, som sagt, nu är det över. Äntligen!

Jasmine, jag hänger kvar ett tag och "pratar" gärna med dig lite oftare. 💗

Knaskatten, som det känns nu kommer jag inte att radera tråden eller avsluta.

Kramar 💗

Fint att du är ok Vinäger och äntligen fått ur dig din historia. Du skriver att du har funderat på om du är periodare och jag har ju haft liknande tankar om mig själv, men tycker heller inte att det stämmer. Jag tror att beroende har mycket att göra med mental belastning i vissa fall. Så när vi pressar oss över gränsen så är det lätt att hamna där. Och detta i kombination med en beroendeframkallande substans blir katastrofal. Att jobba förebyggande och ta hand om sig själv är ett måste. Så jag tror att din panikångest spelar in.
Många som skriver här är duktiga flickor som pressar sig till det yttersta. Det är väldigt många här som har kämpat för sina barn. Jag tänker ibland att när vi har kört över oss själva så många gånger, du med din panikångest, jag med min smärta, så lyssnar vi inte alltid på stopp och jag tror att det har betydelse.
Jag tror att de med svår ADHD kör över sig själva frekvent och att det är lätt att börja medicinera med bl.a alkohol för att orka och för att stänga av intryck. Såna som Leif GW fascinerar mig, han har hittat nåt sätt att hantera sin tillvaro och sin mentala hälsa, kanske. Så om det inte vore så förenligt med skam, med misslyckande, med ångest att inte kunna hantera alkohol så kanske vi kunde komma längre i vår kunskap.
Och om vi inte hade 1000 fördomar om hur alkoholiserad man måste vara om man dricker handsprit så skulle vi komma ännu längre. Jag tror att det handlar om en kombination av mental aktivitet och beroendeframkallande substanser. Det är lätt att stå bredvid och peka och påstå att jag är i alla fall inte SÅ alkoholiserad att jag dricker handsprit, men efter att ha läst hörinne många år så tänker jag att Vinäger är mindre alkoholiserad än merparten som skriver här och ändå…. Alkohol är en väldigt komplicerad drog och jag tror att bilden av alkohol, alkoholister etc behöver nyanseras för att vi ska förstå komplexiteten. Jag tror att när man dricker handsprit inom loppet av ett par månader från när man drack sist så är det något annat än att beroendet har eskalerat. Ja, jag fattar att man kan lösa det här genom att aldrig ta första glaset, men för mig är det intressant att undersöka mekanismerna bakom. Återfallsprevention handlar om att aldrig hamna där alkohol känns som en rimlig åtgärd och av den anledningen är det intressant att undersöka NÄR den känns som en rimlig åtgärd. Vi är inte maktlösa, men har ibland kanske lite bristande förståelse (och sympati) för oss själva. Vi behöver se steget NÄR alkohol känns som en rimlig åtgärd. Där kan vi jobba, men då länge den som tar till alkohol som en rimlig åtgärd ses som misslyckad kommer vi aldrig dit.
@Vinäger, söstrs mi. Du är bara bäst! (Och för mig är västkusten åt fel håll egentligen, men ska göra ett försök om ni bokar).

Godmorgon Vinäger ❤️

Vad skönt att du är där du är nu. Samma känsla har jag för egen del.
Alkoholen har haft sin tid hos oss och nu behöver den inte besvära oss mer.
Nu kan vi slappna av och snart är det tid att låta "vårruset" ta över våra sinnen igen.😁 Kanske vi kan mötas på Villa Belpark i Slottsskogen på en fika?

Många kramar! 🌷💚🌷

@Vinäger vad glad jag blir av att du hänger kvar!! Tänk vad mycket pepp du gett i det här forumet! Och tack för din ärliga historia. Det är märkligt hur man kan hamna out of control. Jag har funderat lite på min egen situation och en sak jag kommit fram till är att det inte finns någon som "fångar mig när jag faller" och då tar jag till alkohol för att "stänga av". Jag vet att du har din man, men om jag minns rätt var inte din barndom så bra och jag tänker att vi kanske har sår därifrån, att ingen tog hand om oss på riktigt så vi var tvungna att ta hand om oss själva. Ibland blir det för mycket att ta hand om sig själv (och andra) och då behöver vi en ventil som blir alkoholen. Det är bara en teori jag har för mig själv, men kanske har du tänkt något liknande?

Stora kramar till dig!💙💙

Tack för alla hälsningar och fina ord! 💗

Jasmine, jag inser att det är en förmån att ha någon som finns för mig i vått och torrt. Har flera gånger skrivit att jag beundrar er som får jobba på egen hand. Kanske ännu mer de som har partner som inte vill samarbeta, som fortsätter att dricka, även om denne inte är beroende. Du minns rätt angående min barndom. Att emellanåt ta hand om i mitt fall föräldrar som inte mådde bra och som inte klarade av sin uppgift, vilket jag länge försvarade med att de gjorde så gott de kunde. Har flera gånger berättar om när min psykolog sa de förlösande orden: "Visst, de gjorde så gott de kunde, men det räckte inte". Precis så var det. Har jobbat med detta länge och kommit långt, perspektivet ändras hela tiden. Hoppas att du snart får må bra. 💗

Sisyfos, Söstra mi, klok som en bok. 💗 Intressanta teorier - som alltid. Visst är stigmatiseringen fortfarande stor, men jag tycker ändå att vi går åt rätt håll. Att så många kändisar berättar om sina alkoholproblem hjälper nog till. Min historia är annorlunda mot många andras på många sätt, både vad gäller kontrollerat drickande under lång tid och - förstås - den förhatliga alcogelen. När jag läser om att många inte bryr sig om när det finns öl, whisky eller annan starksprit hemma, då de dricker endast vin, blir jag imponerad. Jag har aldrig kunnat låta bli alkohol, strunt samma i vilken form. Detta förstärker dock bara mina teorier om att vi är olika, även om vi har en beroendesjukdom. Men, vi är många duktiga flickor som hamnat här, åtminstone av oss som skriver på forumet. Hoppas verkligen att vi kan träffas någon gång, jag är sååå nyfiken på dig. 💗

FinaLisa, min fina forumvän. 💗 Skönt att höra att även du verkar ha kommit ur A-djävulens klor. Vi har kämpat länge tillsammans och nu är vi där. Äntligen! Såg att ni skrivit i Varafrisks tråd om tidpunkt för att träffas. För min del är det under semestertid som gäller för Göteborg. Har för långt att åka annars. Skriver mer om detta hos Varafrisk, där diskussionen om att träffas startade.

Charlie, vad kul att se dig här. 💗 Har varit grymt imponerad av dig sedan dina första inlägg. Tänk att det slutade så här till sist. Så många år - där det trots allt varit många fina perioder, men som ändå inte kan mätas i känslan jag har nu. Lugnet, framför allt.

Här rullar det på. Nyktra dagar läggs på rad och jag är så glad att det äntligen är över. Särskilt rädslan för vad det hela skulle mynna ut i. Mannen och jag pratar om vad som varit och det som är nu. Han är bara bäst. 💗

Vi pratar om att ses i Göteborg i sommar. Tidigare har vi funderat på en träff i Stockholm, till exempel i Rålambshovsparken. Finns det något intresse för det, förslagsvis i slutet av maj?

Ha det gott alla i vårvintervädret! Sol i all ära, men nu vill vi ha värme också. 🌸

Kram kram

Ses gärna i Rålambshovsparken i Stockholm. Så nyfiken på dig också. Och på många, många andra härinne. Det är så intressant att ta del av inläggen härinne. Men att hänga med är ett heltidsjobb, sådär finns många jag inte hinner följa fast jag vill.
Ha det fint! Dags att sova.

"Februari 2017

Åh, herregud, vad är klockan? 03.37 bara. Vad hände i går? Vad f-n hände? In i hjärnans minnescentrum och leta. Få se, hm... Just det, skyllde på huvudvärk för att lägga mig tidigt. Det vill säga, stänga in mig i sovrummet och halsa i mig riskfritt från gömman i garderoben. Självklart somnade jag "helt naturligt" redan vid 21-tiden. Hoppas bara att jag inte spillde så att jag lämnade några lukt- eller färgspår. Tror i alla fall inte att jag vaknade och sluddrade en massa när M kom och lade sig. Svammel jag måste bortförklara i dag.

En snabbkoll på telefonen. Tack o lov, har varken ringt, sms:at eller gjort en statusuppdatering på Facebook.

Gode värld, vad jag mår illa. Tänk om jag måste kräkas. Snälla, låt M hinna i väg före i så fall. Jäklar, nu var det nära...

Måste kolla hur mycket - eller lite - det finns kvar. Har för mig att jag öppnade även andra tetran. Nej, det kan inte vara sant, knappt hälften kvar av den. Helvete... En och en halv liter 14-procentigt vin på bara ett par timmar. Varför varför varför? Jag skulle ju bara ta ca hälften av den första. Inte undra på att magen är i uppror.

Just det, i dag är jag på kurs hela dagen. Samåkning = inget besök på Systemet. Hur f-n löser jag det? Det enda som ligger i närheten stänger 18.00. Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden... Det blir snudd på omöjligt att kunna komma hem senare än M och ha chansen att gömma alla.

Om jag skyller på att jag ska byta något i köpcentrat kanske kollegorna går med på att svänga förbi. Måste komma ihåg att ta med ett klädesplagg för låtsasretur. Köper jag Explorern i plastflaska får jag plats i den stora handväskan. Får bara inte glömma att byta till den innan vi åker. Starksprit är ju å ena sidan perfekt, då ruset kommer snabbt redan vid liten mängd. Å andra sidan lite för snabbt, betydligt svårare att kontrollera. Får verkligen skärpa mig i kväll...

Eftersom M alltså är hemma före mig måste jag göra mig av med de tomma tetrorna. Hinner jag förbi papperskorgen vid J-parken? Där har jag inte slängt något sedan i onsdags. Helt klart mindre risk att någon ser mig där.

Jag borde sluta dricka så här mycket, men inte just nu. När jag mår så här dåligt och är så stressad är det nog fel tillfälle. När nästa konferens jag håller i är över borde det funka att ta tag i mitt drickande. Så får det nog bli. Precis som jag tänkte för ett par månader sedan. I och för sig gick det inget vidare, men kanske den här gången...

Åh, vad är klockan nu? 04.53. Snart dags att gå upp. Planeringen för dagen börjar i alla fall bli klar. Det kommer nog att funka att inte bli avslöjad i dag med. Puh!

-----

Ja, så såg en typisk dag i mitt tidigare liv ut. I princip all vaken tid gick åt till att planera för A."

Detta skrev jag i början av 2019. Även om jag senare körde hyfsat kontrollerat under ett par år, är detta inget jag någonsin skulle riskera att falla tillbaka till.

Så glad och stolt över min nykterhet! 💗

Vad kul, Sisyfos! 💗 Har jag tur får jag vara med på två träffar. Har ju träffat en del de två gånger Alkoholhjälpen ordnade forumträff. Kul att få ansikten på en del man träffat här.

Hur passar lördag 20 maj? Ser att det är pingst helgen efter och tänker att en del är uppbokade då.

Om någon mer är intresserad kan vi starta en separat tråd angående träffen. Vi avvaktar och ser. Annars träffar jag gärna dig någonstans. 💗

Wow, Vinäger. Vilken logistik?! Du skulle kunna extraknäcka som flygledare eller något med all den där planeringen. Blir utmattad bara av att läsa om det. Så starkt att du är fri från det nu!

Att ses skulle jag nog aldrig våga. Huuuu. Gömmer mig bakom anonymiteten och känner ibland att jag kanske berättar för mycket (trots att jag knappt berättar något) och tänker att någon jag känner ska känna igen mig. Vet inte vad det skulle spela för roll egentligen (plus att om hen också hängde här är vi förmodligen i samma båt?!), men jag är jätterädd för det.

20 maj funkar. Oerhört läskigt! Och jag har precis samma tankar som du Knaskatten. Jag har aldrig vågat delta i nån träff, men det finns så många människor här som jag är nyfiken på. Kanske skulle det vara förlösande att skratta tillsammans åt de logistikfärdigheter som vi besitter? Med största sannolikhet en av de läskigaste saker jag gjort på senare år.

Jag säger som Knaskatten- sjukt läskigt att inte vara anonym 😂. Sen tror jag inte att jag befinner mig i närheten. Jag har trott att jag och Vinäger bor i samma stad, men jag tror att den staden jag bor i är mindre... Men, jag håller med Sisyfos om att det skulle vara kul att kunna skratta tillsammans åt "eländet".

Kram 💙💙

Härligt, Sisyfos. Vad kul att flera vill träffas. Då kör vi den 20 maj.

Kennie, vad roligt, har en inre bild av hur du ser ut, ska bli spännande att se om den stämmer!

Min första spontana tanke för plats att ses på var Rålambshovsparken. Tänkte att det är fritt fram att prata om vad som helst utan att riskera att någon annan hör. Dock är det ju inte lika mysigt om regnet vräker ner. Beroende på hur många som är intresserade kan vi kanske ses på ett café i närheten, finns hur många mysiga som helst på Kungsholmen. Har du eller någon ett förslag på ett som är lite större?

Knaskatten, precis som du säger, är någon du känner där, är ni ju det av samma orsak. Men förstår dig, här på forumet berättar jag också lite kryptiskt för att inte bli identifierad. Men sannolikheten att bli igenkänd på en fysisk träff är naturligtvis mycket mindre än på ett forum som läses av många. Skulle vara kul om du vågar.

Jasmine, du är ju också en av dem jag absolut skulle vilja träffa. Hur många år har vi sagt det? Kul att du tänkt att vi bor i närheten. Min stad är inte heller så stor, så vem vet. Tänk över saken, vi kanske kan ha kontakt före, om det skulle kännas ok för dig. Jobbar med stenhård sekretess och den följer med mig på fritiden.

Vi hörs vidare och hoppas att flera blir intresserade.

Ha en fin dag alla. 💗

Kram kram