@prinsessa Jag mår ok tack, drack inget mer igår och fick sovmorgon idag. Ännu en dag i stort sett själv med barnen och vi ska åka till badhuset. Hade nog inte kommit på fråga om jag druckit igår, så det känns bra. En risksituation kommer vara när jag kommer hem med barnen i em/kväll, jag kommer vara trött och känna att jag förtjänar nåt att dricka.

Hur mår du idag?

Hej,
Se till att unna dig något annat direkt när du kommer hem. Nötter och nån god läsk kanske? Ofta är det lite energi man behöver, får man bara det brukar suget kunna ge sig. Man får avleda sig själv som man gör med små barn....

Gjorde en sammanställning av mitt alkoholintag den senaste veckan. Veckan som spenderades bortrest hos familjen och som då skulle bli en ”paus” från mitt hemmadrickande då familjen överlag är mycket måttlig med alkohol. Det visar sig att jag drack varje dag, mellan 2 och 6 enheter, och det förvånar mig. Jag har liksom inte mentalt registrerat mer än den kväll jag var ute med brorsan och jag blev alldeles för berusad och spydde. (Sen nattade jag min dotter, ångest!!!).
Usch och fy. Sjukt.

Har idag lekt med tanken att outa min alkoholism för vänner & familj. För att göra det svårare för mig själv att fortsätta dricka. Men hu, det känns allt för läskigt. Vi är inte så öppna med våra problem i familjen så det skulle kännas väldigt ovant och jobbigt. Med kompisar skulle det kännas lättare men samtidigt vill en del av mig inte stänga dörren för framtida träffar med vin & prat. Lär inte berätta om jag känner mig själv rätt.

Du kan kanske börja med att ta en längre nykter period och bara berätta det? Säga att du vill fokusera på din hälsa och därför låta bli alkohol under en period. Själv började jag med tre nyktra månader. Sa att jag hade en vit vår för att jag tyckte det blivit lite mycket ett tag. Efter det kändes det inte längre särskilt viktigt att dricka och det blev lättare att prata om det med andra.

@Arvedelen Hej! Har läst lite i din tråd och kan känna igen mig i en del. Tex att inte kunna dricka måttligt, att det blir allt eller inget. Att du pratat med din man och ni bestämmer att det ska bli alkoholfritt, men att då istället börja smygdricka och gömma alkohol. Ju mer vi pratade om att dricka måttligt eller alkoholfritt, desto mer började jag gömma, smyga och till slut tog jag även återställare på morgonen. Jag var tvungen att ”säkra upp” med vin, för att känna mig trygg och inte riskera att vara utan vid abstinens eller ångest. Att nonchalera och ”glömma” vad man egentligen druckit, att man tycker att man druckit normalt, men när man räknar efter så är det överkonsumtion. Att man inte vill stänga dörren för att kunna dricka normalt, fast man vet att man egentligen inte kan dricka normalt för det är allt eller inget som gäller. Jag var helt fast i mitt alkoholberoende, instängd tillsammans med alkoholdjävulen men ändå tänkte jag på att jag skulle nog klara av att dricka måttligt. Jag misslyckades varje gång, det höll kort tid men sen var det kört igen. Jag var fast i en ond cirkel och mådde allt sämre psykiskt med ångest, skuld och skam.

Den önskan som du har, och som jag hade, kring att kunna dricka måttligt gör att det blir varken hackat eller malet. Detta stod i vägen för mig. Först när jag verkligen insåg, eller ville se och erkänna för mig själv, att jag är alkoholberoende och det enda alternativet är att sluta dricka helt, som jag kunde göra en plan för hur jag skulle gå tillväga. Genom att stänga dörren till måttligt blev det enklare. Det fanns bara en väg i detta, att inte dricka alls.

Idag när jag varit nykter 1,5 år kan jag så tydligt se hur alkoholindränkta mina tankar var, jag var i en annan värld som då kändes äkta och sann. Det var den inte. Det var alkohol- och beroendevärlden jag bodde i, med förvridna ångesttankar som inte var äkta eller sanna. Det finns en väg ut ur detta och det är nykterheten. Idag mår jag så otroligt bra i en sann och äkta värld. Jag kunde inte tro att ett liv utan alkohol skulle vara ett roligt liv, men det är tvärtom ett så mycket roligare liv som nykter. Jag finns tillgänglig för mig själv och för mina barn, man, familj och övriga världen. Jag kan hantera livet på ett balanserat sätt och jag är glad och nöjd. Jag känner livsglädje igen. I livet som nykter har jag äntligen fått ett liv igen❤️

@vår2022 skev: ” jag var i en annan värld som då kändes äkta och sann. Det var den inte” 👍 Där har vi ju det stora problemet. Så länge man tillförde kroppen alkohol, så gick ju detta inte att begripa. 😳 Och det räckte med att man drack 1 gång i veckan under försöken att dricka måttligt. Det var meningslöst. Inbillningen att alkohol tillförde något positivt fanns ju kvar ändå.

För att förstå detta så behövdes en lång sammanhängande nykterhet. Minst 3 månader, men jag skulle förespråka 6 månader.

Jag har ju skrivit det förr till dig @Vår. Men helt otroligt vad jag känner igen mig i det som du beskriver! 🤗

@Arvedelen Visst är det konstigt hur vi tänker när vi är beroende…Du verkar inte må bra, du har räknat ut hur mycket för mycket du druckit med din familj när du skulle dricka mindre. Du har spytt och haft ångest flr olika saker. Ändå vill du inte berätta om ditt missbruk för vännerna och därmed stänga dörren till framtida vindrickande med dom… Den här kampen i hjärnan som beskrivs så bra i boken Tänka klart. Du ser något, du mår inte bra. Men beroendehjärnan vill ha tillgång till mer alkohol, trots att ditt förnuft säkert säger att det bästa vore en längre paus så att du blir återställd och kan ta tag i ditt liv. Jag mår så mycket bättre nu utan alkolen och jag tror du också kan göra det.
Jag hejar på dig!❤️🥰❤️

Sedan jag skrev här senast har jag minskat på alkoholen, men inte slutat. Har helt slutat att köpa hem vin i veckorna, vilket känns bra. Dock märker jag att jag är snabb att nappa på möjligheter till ”undantag”, något som ska firas till exempel, ett glas med en kollega. Och det har köpts hem folköl ibland, mitt i veckan.

Och på helgerna, ja då klunkar jag i mig som förut. Ett steg framåt och två tillbaka.

Känner också att jag tänker mycket på alkohol, har vi tillräckligt hemma till helgen t ex. Har också smusslat med en hemlig tetra med vin som jag fyllt på mitt glas med för att det inte ska synas hur mycket jag druckit.

Blir full av självförakt av att tänka på och skriva om detta. Envisas fortfarande med att inte söka vård. Bokat tid på beroendemottagning för några månader sen men fegade ur.

Påbörjat ny medicin mot depression som verkar på dopaminet. Den förskrivs inte som alkoholism-medicin men kanske kan den ändå göra viss nytta på det planet. Jag hoppas det.

Fått en ny krävande tjänst som börjar snart. Då kommer jag inte orka anti-dopa mig med alkohol. Kommer behöva alla hjärnceller som är kvar.

Påbörjat ny medicin mot depression som verkar på dopaminet. Den förskrivs inte som alkoholism-medicin men kanske kan den ändå göra viss nytta på det planet. Jag hoppas det.

Fått en ny krävande tjänst som börjar snart. Då kommer jag inte orka anti-dopa mig med alkohol. Kommer behöva alla hjärnceller som är kvar.

@Arvedelen Om jag var du skulle jag ta tre månaders alkohol frihet.
Jag anar att ditt drickande håller på att eskalera igen och det kan gå snabbt. På tre månader kan din hjärna hinna återhämta sig och du kommer att kunna se på alkoholen på ett annat sätt.
Och inte vill du väl heller riskera ditt nya jobb?
Ta hjälp, all hjälp du kan få. Kanske Alkoholprogrammet räcker, men annars hör med Alkohollinjen om de har mer tips. 🙏🏻❤️🙏🏻

Ja, jag håller med. Jag känner igen så mycket av det du beskriver. Nu kommer sommaren också. Innan jag hade faktiska problem drack jag ofta vin till maten på sommaren. Även om det inte var några jättemängder så blir man seg. Såhär i efterhand skulle jag hellre ha gjort saker med barnen efter middagen. Åkt ut och fiskat, spelat kubb… jag drack aldrig när vi åkte bort på semester och då gjorde vi just det. Tog nattdopp, spelade spel etc. SÅ mycket bättre för själen.
Du skriver om depression och om att du ska få ett nytt krävande jobb. Det är jobbigt att leva och jag hoppas att du hittar tid för återhämtning. Det är så lätt att medicinera med alkohol, men det är världens sämsta medicin. Så sköt om dig nu.

Tittar in och tackar för era svar, Amanda L och Sisyfos ❤️

Nu har jag i några veckor trappat ner min vanliga antidepp-medicin och börjat med den nya (har alltså två parallellt). Och känner just idag ett litet försiktigt hopp. Dimman lättar lite. Har för första gången på länge inte nåt direkt alkoholtjat i hjärnan. Kunnat ta nåt glas som en ”vanlig människa” utan att direkt tappa kontrollen och hinka glas efter glas. Det är för tidigt att säga om det är en trend som håller i sig. Men det känns hoppfullt just idag.

Under sommaren och hösten eskalerade drickandet allt mer. Slank in på barer på väg hem från jobbet, gömde vinflaska i jobbväskan och fyllde på glaset när ingen såg, och andra lågvattenmärken spm jag knappt orkar tänka på. Tog till slut mod till mig och pratade med ”livsstilsmottagningen” som det så fint heter och har fått prova först Naltrexon som jag hoppades mycket på. Tyvärr gav den inte nån vidare effekt så jag fick byta till Campral. Började för 4 dagar sen. Och nu har jag haft två alkoholfria dagar på raken, utan någon ansträngning. Det känns helt fantastiskt. Jag känner ett lugn för första gången på många månader. Är så tacksam! Det är som om jag plötsligt vaknat upp ur en mardröm och insett att allt det där hemska inte var på riktigt. Det finns hopp! Jag är inte förlorad.

@Arvedelen Vad fint att det känns så bra i kropp och knopp! Och härligt med känslan att ha vaknat upp ur en mardröm. Så kände jag också, min alkoholvärld var inte den sanna världen, det var en mardröm.

Ha det gott och kämpa på!💕