Ångesten tar mitt liv...

Berra

Go'morgon livet!

Fredag idag, och det finns hopp om livet igen...
Inte för att det har varit speciellt besvärligt senaste tiden heller, men ändå...
Det är ju HELG, tänka sig...

Tidigare så längtade man troligen mest till helgen för det fria flödet av alkoholen,
ja..och ångesten som kom som ett brev på posten...

Men så är det ju inte längre...
Jag har ju gjort ett aktivt-passivt val, en aktiv inte-drickare..

Nu när det inte är alkohol-längtan till helgen som driver en längre,
utan kanske den mera "äkta" längtan, friheten, och den egna tiden...

Lite granna som när man var ungdom, och inte hade fastnat i alko-träsket...
Den tiden innan allt handlade om att "festa"...
Vadå festa, fylla borde det ha hetat, så förbaskad puckad sätt man drack på då...

Och sen då när man var vuxen, helt olika, men ändå, så förbaskad puckad sätt man drack på då.
Mängden var mycket mer, men utspridd på mera tid, en klar överkonsumtion...

Och allt gick ut på en sak, att försöka hamna i någon slags euforisk stämning,
som man hade i början på sin alkoholdebut, men aldrig mer uppnådde...

Jakten på lyckan och oförsvaret, där allting hände, men man var ju aldrig skyldig,
"Vadå, jag var ju full...!", det svaret skulle släta över allting, förlåta allt...

Med tiden tänker man...gör de det verkligen?
Är man aldrig skyldig för sina handlingar på fyllan, kan man alltid förlåta allt och alla...?

OM man nu blir så packad att man inte kan styra sina handlingar...
Är man inte redan skyldig där, är man blir packad och inte kan kontrollera sig själv...

Alltså, man ska skämmas INNAN man ens har gått ut på spelplanen,
för tanken var ju att man INTE skulle spela alls...

Sådana här, rätt djupa tankar har fått mig att tänka om...
Varför tvingar jag mig själv att hamna i situationer som jag inte alls vill hamna i...

Varför längtar jag till helgen, för att få hälla i mig substanser...
som får mig i livssituationer som jag inte vill hamna i...
OCH får mig att ångra det djupt, så pass mycket att livet inte känns värt att leva...

Och jag längtar dit varje helg!!!
Följer man tråden så blir det, "..jag längtar till.....att inte få leva.."
Ser ni mönstret?
Hur sjukt är inte detta, ...finn fem fel!

Och det enda som behövdes var en enda sak...
Ta bort den aktiva substansen, alkoholen...

Och sedan kommer det svåra, ta hand om det verkliga livet, istället..

Om man tycker att livet suger utan alkohol,
så är det kanske livet man skulle koncentrera sig på, och inte alkoholen..

När man har tröttnat på fantasilivet, så är det nog bättre att försöka göra något åt det verkliga livet.

Och det är det jag jobbar på nu...

Och fasiken vad tufft det är, jag har levt i en (mar-)drömsvärld i 30 år...
Och nu vet jag inte vilket som var mardrömmen, det innan...eller nu..?

Men lever, det kan ni ge er på att jag gör, otroligt mycket...

Det finns en del att ta hand om...mitt liv t.ex...
Och det börjar alltid här och nu....varje gång...

Mors Berra

victoria

""Nu när det inte är alkohol-längtan till helgen som driver en längre,
utan kanske den mera "äkta" längtan, friheten, och den egna tiden...

Lite granna som när man var ungdom, och inte hade fastnat i alko-träsket...
Den tiden innan allt handlade om att "festa"...""

Tack Berra för dagens första leende! Precis så var det, och jag är dig så tacksam för att du påminde mig om det idag. Äkta, och frihet!
Har haft en del tankar kring hur jag ska förhålla mig emellanåt i detta nyktra tillstånd, vad jag eg ska känna inför helgen så att säga. Att det är skönt med ledighet, men nu när jag läste dina dessa rader känns det så självklart!
Det är ju detta som är den naturliga känslan inför ledighet, den jag faktiskt haft förr, innan...och som jag har nu men inte kunnat identifiera riktigt. Alltså ingen ny känsla, utan den ursprungliga - det känns tryggt. Äkta och frihet!
Love V

surran

Håller med er båda två! Känna äkta frihet och egna tiden.... Den sista tiden har inte varit så. Har jag barit barnledig har fokus endast bestått av alkohol och vad vi ska dricka, när vi ska dricka, om vi har så vi klarar oss eller om vi ska upp på bolaget på lördagen med (vilket det nästan allrid blir).
Helt vansinnigt. Vi har tom handlat mat så vi ska slippa gå ut på helgen. Ifall vi är för fulla för att visa oss bland folk, vilket vi alltid är.
De helger vi har ungarna. Ja då är det inte alkohol. Då är det allt som ska göras för att vi inte har gjort nåt helgen innan på grund av fylla. Städa tvätta, ordna med huset. Laga mat och allt annat som hör till när man har fyra tonåringar. Stress stress, och bra mår jag inte. Gillar inte detta.
Dubbelliv som heter duga. Jag förstår inte att jag har orkat så länge som jag gjort. Och att min
kropp har orkat.
Men nu vill jag inte längre.

kram

Märta

Hej Berra

En vecka på jobbet och du överlevde ;-). I dag har jag stått och tittat när de fällt två enormt stora tallar utanför mitt fönster. Fascinerande faktiskt. När man är nykter, kroppen i harmoni och alla sinnen fungerar så kan man uppleva så otroligt mycket, uppskatta sånt som man annars inte lägger märke till. Kanske några av oss måste vi bli lite tilltuffsade en stund i livet för att kunna förstå vilken gåva livet och människorna runt omkring faktiskt är.

Ha en underbar helg med familjen/ Kram Märta

Märta

God morgon

Hoppas att din dag blir en bra start på en bra vecka. Jag har varit ute på en långpromenad nu på morgonen med vän med hund (låter som en kontaktannons haha) och upptäckt nya ställen i vår stad. Nu sitter jag med nybryggt kaffe och en spinnande kattfröken i mitt knä och njuter av att jag kan njuta av det lilla...

Kram Märta

Berra

Hej Märta, och alla andra läsare...!

Tack för att ni finns och förhöjer min levnadsstatus!

Klockan är halvtolv på Tisdagsnatten, och jag sitter vid matbordet på landet...
Jag tuggar på min sista semestervecka, och nu är det hårdkörning minsann...
Vi försöker hinna ikapp årets projektplaner, och de går med en j*vla fart....
Rivit tre väggar, slitit ut hela sovrummet samt tapeterna, målat taket, spacklat osv...

Och det var bara första dagen...!
Har svettas som en gris, och säkert luktat som en sådan också...
Men jag är lycklig, för det går i "mitt tempo", det är bara jag som styr och ställer.
Hela huset är helt upp&ner-vänt, vi har prylar precis överallt, det ligger högar och öar utefter väggar och under soffor och bord, och mitt upp i alltihopa så har frugan lyckats göra det mysigt med levande ljus och alltihopa...

Bastun efter kändes verkligen fräsch, fick bort "degen" av slipdamm och svett i håret, känns lite
moloket att veta att det kommer nytt imorgon,
men vad sjutton, då vet man att man lever, och gör en massa nytta...

Jag brukar gå ut och röka i den daggiga sommarnatten, titta ut över viken och ser eldsflammorna ifrån bergsklipporna från andra sidan, segelbåtsmänniskorna sitter väl och myser där med de sina...
Vid ett tillfälle kunde man höra gitarrspel och sång drivna med vindarna, det var häftigt!

Tittar upp på stjärnorna och ser hur de blinkar åt mig, ibland känns det som om de bara blinkade åt just lilla mig här på jorden, det är en härlig känsla!

Varför berättar jag allt detta för er...?

Jo för inget av detta skulle jag ha fått uppleva om jag hade valt fel ikväll, varit onykter...
Genom att låta bli alkoholen så upplever jag mycket mer, och känner en tacksamhet till att just bara "leva", ett enkelt och delvist harmoniskt liv, tillfreds med mig själv...

Ser de små sakerna som stora, de som jag hade glömt som alkoholberoende...
Att få vara "fri" i tankarna, och inte tänka på den eviga jakten på alkohol-dimman..
Jag har ingen öl i kylen, där finns bara en skumpa-pava kvarglömd sedan midsomras av en av våra gäster, den är kvar där kall och oöppnad, och det besvärar inte mig det minsta...

Jag har min sodastream, och den har bubblat mig 4 liter enbart för mig idag, svettlök som jag är...

Och jag brukar tänka, vilket liv föredrar jag, det här, eller det i dimman...?
Kan ni gissa svaret???

Mors Berra

Märta

Hej Berra

Tycker mycket om när du skriver att du är fri i tankarna. Det är häftigt. I morse på promenad med hundvännen och hund stannade vi vid vattnet och betraktade ljuset och lyssnade på tystnaden. En mäktig och stor upplevelse som kitlar alla sinnen i kroppen.

Vi lever.... ;-)

Kram Märta

måne

Härliga Berra
som om det vore mina egna ögon,,,,
vaknat,SER;KÄNNER;LEVER;livet
ödmjuk inför min nykterhet
blev lite väl bekväm o godtrogen efter min 4 mån nyktra period
när jag sen halkade ,vacklade,,ett tag,mådde piss igen
tillbaka på ruta ett
nu är jag nykter snart 4 v
ödmjuk,tacksam,en dag i taget,no more,no less
vågar inte tänka längre fram
men vågar leva,nu o här
natur,djur o stökiga ungar,gör min vardag hel,,
andas in den tidiga morronluften på min dagliga promenad
laddar,reflekterar,hämtar kraft
är lite seg,men det är skönt ändå
är lite tråkig,maybe,i andras ögon,men fine,så får det va
är lycklig nu,idag,,o nykter
kram Måne

Thea

Godmorgon Måne!
Tack för dina ord, som hjälper mig att vara på min vakt! Även till Gnistra för varningens ord.
Du skriver att du blev bekväm o godtrogen efter 4 månader.
Det e därför jag skriver att jag e rädd för att det går så "lätt". Faktiskt lätt med modifikation, för jag har hållit mig undan från människor o situationer som kan vara farliga för mig.
Sen har jag lärt mig massor från mötena, av "äldre" som delat sina återfall,och ALLA precis alla, har berättat samma sak.
När de varit nyktra X anal månader, år, o slutat gå på möten, så har de tagit återfall, tnakarna har smygit på, rotat sig o POFF, som ett brev på posten, o sen, frågor som, vad hände egentligen?

Min slutsats av alla berättelser e, att man måste hela tiden, jämt o ständigt påminna sig om att man e alkoholist, o där kommer mötena in.
Där kan man inte komma undan, du lyssnar på andra o blir påmind.
Jag tror det e nyckeln, för de som hållit sig nyktra e de som går regelbundet på möten.

Att gå i behandling tror jag, e jättebra, men det räcker inte, när du slutat efter , för mig e det 12 veckor, så går det inte att tro att man har fixat sig, o klarar sig själv. Livlinan e möten.
Jag har gått sen midsommar afton, o det e först nu, som jag lärt känna en del o byt nr (jag gör det bara med tjejer eller gamla gubbar.)
Så man måste ha tålamod, tror jag, om man vill få vänner där.

Jag e bjuden till landet av en vän som jag känt i många år, ska sova över där. Jag har berättat för honom, så det ska bli kul att se hur han gör med alkoholen, jag har inte ställt nåt krav, jag har inte sagt ett pip. Han har absolut inga problem, men gillar ett glas el, två på helgen.
Uppriktigt sagt så tror jag att jag vill testa honom.

Tack för detta forum, det hjälper mig mycket att få prata med er, läsa alla uppriktiga tankar o få tips o råd.

Sänder er alla ljus, o önskan att alla får en fin, nykter dag!

Kramar, Thea

MisaLisa

Thea, förlåt en kort fråga. Du behöver inte svara om du inte vill.

Du skriver att du vill testa din kompis.

Skulle du tycka att han var en bättre vän om han inte har alkohol hemma och är nykter i helgen?
Eller om han ordnat något gott alkoholfritt alternativ till dig?

Om han dricker några öl/eller lite vin, är hans vänskap mindre då?

Kram, MisaLisa

Thea

MisaLisa, jag tar alls inte illa upp. De e fler än du som reagerat, fast på lite olika sätt.
Jag menade inte så riktigt, känner att jag vill förtydliga mig.

Jag skrev "TROR att jag vill testa honom".
Vi har känt varann i nästan 15 år, o jag har berättat för honom om mitt problem, han vet att jag går på möten o i behandling.
Trots det tänkte han ta med sig en flaska vin sist vi sågs. Och då undar jag så klart, om han överhuvudtaget lyssnat på ett ord jag sagt.
Om han vill ta sig ett glas, lägger jag absolut ingen aspekt på, så vad jag menade med testa honom, var mer om han visar nån respekt för vad jag sagt.
Mina andra vänner skulle aldrig komma på tanken att ta med sig en flaska vin till migoch omvänt, skulle jag heller aldrig göra det.
Därför tror jag att denna vän helt inte lyssnar på vad jag sagt. Därför använde jag ordet testa.

För mig e vänskap heligt faktiskt, något värdefullt som jag vårdar, men om en vän inte respekterar mig där jag står idag, så måste jag fråga mig själv , om han verkligen e min vän eller inte.
Jag går ut o äter på krogen med mina vänner, vad de dricker lägger inte jag mig i. Det e ju ganska fånigt, det e ju jag som väljer, o de väljer o tar sina beslut, inte sant?

Trist att bli missförstådd, men jag har lärt mig min läxa. Var inte allför spontan för då blir du uppläxad!

kram, Thea

MisaLisa

Men Thea, jag menade inte alls att läxa upp dig. Jag undrade bara vad du menade för jag förstod inte det. Missförstånd är så lätta i ett forum... Och människor är så olika.

Jag är ju också nynykter, men går inte på några möten. Har berättat för vissa vänner och viss släkt. För mig spelar det ingen roll om andra dricker eller inte. De får ta ansvar för sig själva och jag tar ansvar för mig. De kan ju hantera alkoholen bättre än mig. För mig är det inte jobbigt att de dricker. Det är kanske det som är skillnaden mellan oss. :-D

Om du tycker att det är jobbigt att han dricker vin framför dig, så säg det till honom! Du har känt honom i 15 år och det borde er vänskap tåla. Säg som det är, att du känner dig bräcklig just nu och om han inte respekterar det så är det ju inte mycket till kompis. Jag tror inte på att folk/vänner ska gissa sig till hur jag upplever saker och ting. Man måste vara tydlig med vad man orkar och hur man vill ha det. Jag tror att vänner förstår mer än man tror

För mig funkar det bra (att andra dricker på middagar eller fest) och jag är fortfarande (ny)nykter.

Hoppas att du bättre förstår min fråga och inte känner dig uppläxad längre. Vi måste ju kunna skriva vad vi känner här även om det är spontant och det finns risker för missförstånd...

Kram, MisaLisa

Berra

Hej Alla!

Kul med lite inlägg och diskussioner, det gör tråden lite mer levande, tack för det!

Jo Måne'n, visst tappar man garden ibland, tycker att det inte känns så farligt längre,
det var längesedan, kanske inte det blir som det var tidigare, osv osv
Alkoholdjävulen är lömsk, och jag tror att man faller väldigt snabbt in i sina gamla vanor..

Det krävs nog ännu mer av en att kunna dricka "diplomatiskt",
bara dricka ett högst två glas vin när någon bjuder vid en middag...
Värmen i kroppen, avslappningen och buzzet...
Visst kan det bli lite bättre va?, något glas till bara ...så blir det nog riktigt bra...

Själv behandlar jag alkoholen som ett "gift", ja på riktigt!
Jag dricker inte ens ur ett "begagnat" glas där det har funnits alkohol i tidigare...
För mig är det njet nada, inte testa, inte smaka, inte prova, inte ens doppa fingret i det..
Kan jag inte avgöra, så tar jag ett nytt glas...

För mig finns det inga "möjligheter" längre med alkoholen, den är borta, för mig...
Andra dricker, ja det är deras ansvar, och de kanske klarar det, det gör inte jag..

Jag kan dricka precis allting, utom det som innehåller alkohol...
Kaffe, The', Läsk, Saft, Vatten, Mjölk, Chokladryck, Bubbelvatten, ja det gäller att se möjligheterna istället för o-möjligheterna..
Festligheterna runt alkoholen med fina flaskor, glas osv får man ha överseende med...
Glasen går ju att använda, sällskapet också, om jag verkligen vill, och inte ser o-möjligheten!

Är det synd om mig?... tycker jag det?
Ja, anser jag det, så bete'r jag mig antagligen som OM det vore det...

Om det fanns t.ex fisk på buffe'n, och jag var allergisk,
skulle jag sätta mig i en hörna och sura över det då???
Det finns ju massor av annan mat, eller kanske t.om skulle vägra gå dit..
För på det där stället kan man ju inte gå, de serverar ju FISK för i h*..lte!!!
Ja det låter lite absurt, men likheten är ju slående, eller?

Så det mesta av "mind-talket" ligger nog hos själva förbrukaren...
Skippa det man inte mår bra av, och sedan får alkoholdjävulen sitta där
och kraxa på axeln bäst han vill, jag vet ju resultatet, kanske inte ikväll, men de följande...

Visst det är inte lätt, jag omvärderar mitt beslut VARJE gång jag ser någon dricka något som ser gott ut (med alkohol), och det händer flera gånger om dagen...

Och varje gång (hittils) så har jag valt att "se" mig själv, som den missbrukare jag är...
Det är inte ämnat för mig, för jag kan inte hantera den, så släpp tankarna, och var "fri"...

Fri att få stå till svars för mina egna göromål och spörsmål,
och den friheten att få vakna upp med ett gott samvete, det slår allt!
Fri från ångest, och ALLT det andra som följer i ett missbruk av alkoholen...

Och det upptäcker jag fortfarande, men...man måste vara mottaglig för att "se" det,
och inte tänka...vad "synd" det är om mig, som inte "får" dricka alkohol..

Jag VILL inte dricka alkohol, för jag blir dum i huvudet av det, verklgen!

Mors Berra

Berra

Ohoj där!

Klockan är halvtre på Söndagsmorgonen, och det är HÖG tid att gå och lägga sig...
Men jag är fortfarande i högvarv, har inte tid att gå och lägga mig...suck!

Vi har haft fest härhemma, frugan fyllde år, ja många år t.om...
Och det brukar vara årets begivenhet när vi bjuder till kalas...
Alla är så glada att få träffas efter sommaruppehållet med semestrar och grejor...
Grillen har gått hårt, borden har dignat av mat och andra läckerheter,
och vi som inte skulle ha så mycket i år..jaja..

Det var full fart som vanligt, trångt tjock och glatt...
Vi valde "bara" att servera vin idag, men det blev sent i alla fall,
vi hade vädret med oss och vi matade myggen rejält på baksidan...

En kille .."som inte dricker vin.." blev fullast, men också gladast,
bjöd på underhållningen länge, tills vi andra inte längre förstod vad han pratade om...
Känns det igen?, frugan lite ilsk och ville att de skulle åka hem inom det snaraste...

Jag känner i alla fall igen syndromet, men lägger ingen vikt vid detta längre...
Det är ju numera historia för mig, och JAG behöver inte skämmas längre,
och inte åt några andra heller för den delen, var och en sköter sitt drickande...

Själv?, jotack Trocaderon gick jag hårt åt, fick morra lite åt ungarna, den drickan var MIN.
Håll er till eran "cola" som det är det enda det säger när man frågar vad de vill dricka.
Skaffa lite smaklökar vettja, och hjälp de svenska bryggerierna...

Fick lite paniiik ett tag, vi hade ju kastat ut ölkylen i våras från garaget...
Vi hade ju inte längre någonstans att förvara tårtorna och drickan!!!
Berra-Butt som är prylgalen tillika uppfinningsrik, fixade kylan...
Har ju en portabel AC (för husvagnar visserligen, men men..) den stoppade han i dynlådan
och vips, en tillfällig kyl, funkade skitbra..

Ungarna (massor av dem) tog sig två nattdopp i bassängen och tjoade hej vilt,
så jag tänkte på vad grannarna skulle tänka....
Men men, vi för inte så mycket oväsen av oss annorstädes,
de kan lugnt lyssna på våra glada barngäster, nån gång om året..
Så var den oro'n lagd på hyllan för "bearbetad", beslutet var taget, och tankarna åter "frilagda".

Det går ganska så enkelt att ta mina beslut just nu, jag bestämmer mig för något,
och sedan släpper jag det, DET har jag lärt mig hos mina pysseloger i alla fall...
Så det finns alltså fördelar med att traska in i väggen, man lär känna sig själv,
för att man måste...ta tag i sig själv...

Det finns alltså möjligheter i nästan alla omöjligheter, det gäller bara att se dem...
Precis som ikväll, jag släppte tanken om möjligheten att dricka tidigt...
Och fick tid till av att njuta av kvällen istället, jag frisläppte mina tankar till annat,
som att prata, umgås och skratta, och bara få vara den jag egentligen är...Berra.

Så får jag livet att trivas...(lite mer, lite bättre..)

Mors Berra

Berra

igen...

En liten anekdot från ikväll...

Han som blev fullast, skulle fylla på vinglaset ifrån dunken...
Går in i köket, och lyckas fibbla till det på köksbänken, så att rödvinet porlar
direkt ner i ....besticklådan...

Men han tyckte inte att det gjorde så mycket...

"...det var ju ett lådvin..." Haha!

/Berra

måne

du är fööör rolig min vän
vilken författare,herregud,du skulle kunna skriva en bok.
härligt det låter,om din kväll igår
livet är bra märkligt,o jag håller med dig
tänker ofta på att jag varit tvungen att gå till botten med vem jag är
lärt känna mig själv på insidan,varit tvungen att bearbeta mig själv
fått nya värderingar,om vad som är viktigt för mig
att LEVA,må bra,älska o bara vara
peace and quiet
puss o kram
Måne