@Se klart @vår2022 @Amanda L Jag längtar verkligen efter att bli av med den där känslan av avundsjuka på de som faktiskt kan dricka normalt. Just nu behöver jag verkligen höra att den försvinner, och att det inte tar en oändlig tid. Som du säger @Se klart, otålig, och van att leverera resultat - asap!
Härligt att läsa att du landat så stabilt @Amanda L redan efter 2.5 månad. Och att du inte ens tänker på det, det låter ofantligt förhoppningsfullt! Tack för att jag fick låna din tråd. 😀

Härligt väder idag, igen, njut! ☀️⛱️🚤

Funderat mer på den där sorgen.
Jag tror fortfarande att tiden är den stora faktorn, alltså nykterhetstiden. Det är nog som när jag bodde väldigt nära en järnväg. I början hörde jag varenda tåg. I slutändan hade jag inte kunnat säga om det gått något tåg överhuvudtaget. Och så funkar ju hjärnan, när den har sagt ”tåg” 200 ggr så slutar den.
Så när hjärnan sagt ”glas vin” otaliga gånger och inget händer, gissar jag att den hittar något annat att fokusera på…
Det andra som hjälpte mig när jag kände suget efter alkohol, så tänkte jag så klart på de första ”trevliga” 2-3 glasen, inte på hjärtklappning på natten, tungt huvud på morgonen eller minnesförlust och ångest.
Men efter råd här att tänka HELA filmen, så gjorde jag det när jag kände sug. Även om det var märkligt svårt att minnas slutet, (som om hjärnan inte ville.)
I alla fall, dessa tankar kanske har hjälpt mig att sluta tänka på alkohol med sorg eller som nåt mysigt.
Eller så var det bara tiden och nya vanor som gjorde det.
Nu tänker jag mycket på alkoholberoende eftersom jag skriver här i mitt AA, men det är på ett helt annat sätt. Det är inte för att jag har sug utan för att förstå mig själv och andra.

@Amanda L Tiden spelar säkerligen stor roll som du säger. Viktigt att tänka hela filmen och inte minst njuta av fördelarna med att skippa alkohol, när de successivt dyker upp. Har redan börjat uppskatta morgnarna. 😊

Jag dricker för övrigt ’drinken’ just nu i solstolen: Tonic (mest), grapefruktjuice, några stänk citronsaft, och is så klart. Riktigt smarrigt! 🍹

Hoppas du får en fin kväll! ☀️

@Daemon Bra att min drink duger så pass bra! 👍
Hemma igen efter minglet. Det blev några intressanta diskussioner med några som jag träffade där.
Som nykter är det intressant hur intima folk blir, frågar och berättar saker jag är säker på att de aldrig skulle berättat om de var nyktra. Och då blir jag ju också märkligt fri att berätta vad jag vill :) Kan både äta kakan och ha kakan kvar. Dvs jag kan sen ändå gå hem nykter och sova gott.
De flesta drack vin eller öl och ingen märkte ens att jag drack alkoholfritt bubbel. Den där oron jag hade i början över hur folk skulle fråga och undra verkar betydligt överdriven. Jag har ju skrivit det förut, men det verkar faktiskt som folk bara bryr sig om sitt eget glas. Tydligen får man ha en skylt för att någon ska märka något. :)😀

@Amanda L Ja, alla har fullt upp med sig själva😁. Vi tror att folk bryr sig och är ofta upptagna med att fundera på vad andra tänker om oss, och det visar ju hur självupptagna vi är. Vi lägger vår energi på att tro och tänka att andra lägger sin energi på oss, men alla har fullt upp med sig själva. Så för att synas får man nog hjula, skrika eller skylta för att väcka uppmärksamhet😂

@vår2022 Jag är extremt dålig på att hjula, så det skulle definitivt väcka uppmärksamhet… Mer än lovligt! 😂

@Amanda L Skönt att minglet gick fin-fint! 👍 Hoppas på samma resultat när jag väl vågar mig ut på liknande äventyr. 😁

Jag tänker på varför det kan kännas svårt att gå på fest/middag och bara dricka alkoholfritt ( om man inte har ett ”fullgott skäl” exempelvis kör bil).
För mig har det varit två saker.
Det första hände ofta innan jag blev nykter och jag bara skulle ta det lite lugnt, vara måttlig.
”Eller skulle jag? Ett glas kan väl inte vara för mycket… ”
Svårigheten var att jag inte riktigt bestämt mig. Jag VILLE dricka. Men fick inte…
Så det behövdes inte mycket för att få mig på fall. ”En liten välkomstdrink bara.”
Jag ringde inte heller innan och talade om att jag ville ha ngt alkoholfritt. Då kunde jag ju inte ändra mig. Det skulle bli förfärligt om jag inte kunde ändra mig.
Problemet var helt enkelt att jag inte hade bestämt mig.
Nu har jag det. Och då får jag inte heller något sug.
Den andra jobbiga saken var skammen och den följde mig också i början av nykterheten. Det var/är en skam att inte tåla alkohol.
”Vad ska de tro och tänka?”
Om du tackar nej kan någon misstänka att du inte klarar att dricka. Väldigt skamligt.
Varifrån kommer den skammen? Ingen känner skam över att vara laktosintolerant. Vad är skillnaden. Denna skam verkar också alla alkoholister leva med . Varifrån kommer den skammen?
Är det för att man ses som svag eller tänks ha en dålig karaktär som vi släpar på denna skam?
Hur som helst denna skam känns ohälsosam och dessutom i detta fall obefogad.
Det var det andra jag måste ändra på.
Just att säga som det är, utan skam, utan att smyga runt som nykterist tror jag är en del av tillfrisknandet.
Så jag fimpade eller tappade bort skammen.
Du dricker vad du vill och jag dricker vad jag vill.
Jag gör det som passar min kropp och mitt liv. Finns inget skamligt eller konstigt med det.
När man verkligen känner så blir allting mycket enklare.

@Amanda L
Jätte bra funderingar. Jag har blivit av lite med skammen men inte helt och hållet. Sorterar också bort vissa som jag tycker har ingenting att göra med mina val eller med mitt tidigare alkoholberoende. Så jag har bara lite skam inte mycket. Skam gentemot dem som är in min krets av kära och nära. Men andra människor struntar jag i helt och hållet. De har ingenting att göra med varför jag väljer att inte dricka.

Så hade vi oväntat ett par som kom och hälsade på, i lördags. Min man sa i min plats att jag inte drack för att jag bantar. Jag sade efteråt till honom att det var först min grej att säga detta att jag inte drack och varför jag inte dricker, det borde ha varit mitt val att förklara eller inte. Så jag var lite upprörd, fast jag vet att min man menar bara väl.
Som du hade jag en liten tanke ... ett litet glas är väl okej. Men jag tänkte snabbt NEJ. För att då skulle jag hamnat i samma shit situation igen ... onykter. Och jag vill inte längre vara onykter.

Du jobbar så bra och skriver såna kloka saker. Tack för att du delar med dig.
Stora kramar
xxx

@Crusade Detsamma! Och du har helt rätt ang att det är du som ska förklara varför du inte dricker.
Vad ska han säga när du gått ner några kilo? Blir bara konstigt…🙄🤔
Men, kanske han kommer ihåg det nästa gång. 🙏🏻😀
Kram!

@Amanda L Just detta snurrar konstant i mitt huvud och olika scenarios där jag måste förklara varför jag inte längre dricker dyker upp flera gånger varje timme, under hela dagen… Någon form av skam är helt klart invävd i detta.

Det har gått 2 veckor nu, men jag har fortfarande undvikit att träffa folk i alkohol-sammanhang. Jobbar fortfarande på min förklaring. 😊

Trist att man ska behöva känna skam när man egentligen är ofantligt stolt över sitt beslut.

@Daemon Är det inte enklast att säga som det är ( om det handlar om vänner). ”Jag upptäckte att jag inte mår bra av att dricka alkohol, så nu dricker jag bara alkoholfritt.”
Med andra skulle jag bara säga att jag inte dricker alkohol, men gärna något alkoholfritt.
Tyvärr har jag inte fått säga detta särskilt ofta eftersom knappt någon frågar….hmpfff .
Jag tror i varje fall inte att du behöver gömma dig av denna orsaken. Det finns verkligen inget skamligt eller konstigt med att inte dricka alkohol. Var stolt! Jag tror du kommer att bli förvånad över hur skönt och enkelt det blir när det är sagt. Om nån nu frågar…

@Daemon Kanske var jag väl hurtig. Jag förstår att det kan kännas svårt även om det är ologiskt att skämmas för att man INTE dricker alkohol. Men jag tror att även här är tiden en faktor. Ju längre tiden går och ju säkrare du blir i ditt beslut, ju lättare blir det att säga att du slutat, inte dricker längre.
För då är det ju du. Du är den som inte dricker. Förut var du en annan person på sätt och vis. Det kan vara det som gör det svårt. I någon mån kommer ditt beslut att påverka andra. Framför allt dom som själva dricker för mycket.
Så ta det varligt och välj första gången med omsorg.
Kanske ringa till värden innan om det är en vän?
Jag vet att det är ett problem du kommer att lösa. Och det kommer att kännas skönt när det är sagt. Men kanske handlar det mer om dig själv och vem du är? :)

@Amanda L Yes, det kommer kännas skönt när man börjat basunera ut det. Man längtar efter det, men samtidigt tvekar man. 😊

I vissa sammanhang kan det växa fram, där det börjar med att jag kör hem på kvällen - oftast inget konstigt (även om det sällan varit just jag som kört, men nu är det ju det).

I andra sammanhang kommer det dock definitivt sticka ut övertydligt att jag inte längre dricker. Där kan jag inte smyga… Hela agendan ställs nästan på spel! 😂 Kanske överdriver lite grand, men faktiskt inte mycket… Det kommer uppfattas som ”konstigt”.

Å andra sidan har jag aldrig varit rädd att gå min egen väg och jag har sällan eller aldrig gjort något mot min vilja pga att någon annan pushat på. Där har jag ofta stått stark i mitt beslut, även ensam mot hela gäng - och fått respekt för mitt beslut. Jag är mao definitivt inte rädd att gå emot strömmen när det behövs!

När det gäller den alkoholfria biten så måste jag först hitta min identitet och känna mig stark och säker i mitt beslut. Jag vill också veta att jag faktiskt kommer klara av det. För mig skulle det kännas som ett misslyckande att först meddela att man kör alkoholfritt liv och senare falla dit igen.

Jag vill att detta ska lysa positivt runt mig, och om möjligt så klart undvika att hamna i en försvarsposition. Jag vill inte att det ska framstå som en uppoffring från sida, tvärtom! Det är viktigt för mig. Kanske det till och med kan inspirera någon mer i bekantskapskretsen. Hur försynt jag än försöker annonsera detta, så vet jag att jag har svårt att hålla det till ett minimum. Jag och min fru är överens om att oavsett hur jag väljer att kommunicera det så ska jag försöka hålla det kort. Men jag känner mig själv, när inspirationen kommer… då är det svårt att sluta snacka! 🤪

@Daemon "När det gäller den alkoholfria biten så måste jag först hitta min identitet och känna mig stark och säker i mitt beslut. Jag vill också veta att jag faktiskt kommer klara av det. För mig skulle det kännas som ett misslyckande att först meddela att man kör alkoholfritt liv och senare falla dit igen."
Kanske är det just det som är den gordiska knuten. Nu kan man ju aldrig och ska tydligen inte heller lova att man aldrig någonsin ska dricka alkohol igen.
Men du måste ha landat i att du ÄR denna nya person. Den som inte dricker, för att du inte vill dricka.
Så igen handlar det kanske om tid. Inte så där jättelång tid, men kanske lite till.
För varje morgon sätter sig den nya vanan. Jag vaknar nykter, jag är nykter, det är normalt för mig att vara nykter.
Att vara nykter är det nya normala.
Jag ska på middag, men jag vill vara nykter, eftersom jag numera är en sån som inte vill dricka alkohol.
Jag tror att just när det landat i dig så kommer du inte hamna i en försvarsposition, det kommer att "lysa positivt" och bestämt kring dig. Du är nog bara inte riktigt där än. Men ganska snart, tror jag :)
Med tanke på att du verkar vara en orädd person som vågar gå sin egen väg.
Jag ser framför mig hur du håller tal i köket, viftande med en selleristjälk i ena handen och en alkoholfri öl i din andra. Runt dig står dina gamla drinkarvänner och ser ut som fågelholkar.
– Vad har hänt med Deamon?!
– Har han blivit religiös!?!
–Nä, han har bara slutat dricka...
Tror att din fru har en poäng i att du ska hålla det kort :)
Hur som helst så kommer livet bli mer spännande!

@Daemon Tycker att du spånar på bra! Det krävs några tankeloopar för att få pusselbitarna på plats. Och du verkar följa Annie Graces recept på framgångsrik alkoholfrihet:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.
2) Fokusera på allt positivt med alkoholfriheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Jag var också orolig i början att jag inte skulle klara av det. Men jag hade verkligen bestämt mig, inifrån och ut. Jag hade fått nog. Och ingen skulle hälla vin i halsen på mig. Hur mycket sug jag än kände så är tankar bara tankar - de kan inte lyfta glaset till munnen. Och känslor går alltid över.

De första månaderna gav jag mig själv ett löfte varje morgon när jag satte fötterna i golvet bredvid sängen: ”Idag är jag nykter” tänkte jag högt i skallen.

Jag hade också en topp 5-lista med fyllesynder, som jag inte vågar yppa för någon, som jag drämde i skallen på alkoholdjävulen när hen började viska ”bara ett glas…” Då röt jag tillbaka: ”NEJ, minns du…”

Tänk dig alkoholdjävulen som en liten inneboende i din skalle. Nu har du spärrat in hen i en liten trälåda. Då och då vädrar hen doften av alkohol och börjar bulta och skrika. Men för varje nykter vecka som går blir hens krafter svagare och svagare. Svält ihjäl hen!

Kram 🐘

PS. Jag hade varit nykter i 3 månader innan jag berättade för någon, och då berättade jag för min äldsta dotter, då 23 år. Hon tittade mig i ögonen, log och sa: ”Bra, jag gillar dig mer när du är nykter.” (Jag blev nykter samtidigt som corona drog in över världen, så jag träffade inte mycket folk då.)