av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Thea
tors, 2010-08-19 - 08:29

Godmorgon!
Hoppas ditt bra mående håller i sig även denna dag, Fenix.
Jasså du har ett dragspel till salu! Jag har en fiol jag till salu. Kanske finns nån speleman härinne som vill köpa av oss?
Kan bli skön musik av det.:)

Vaknade med obehagskänslor, gick hätskt till i kvinnogruppen igår. Gillar inte det.En ung tjej med stora problem blev hårt ansatt, kändes inte som bra terapi, o jag har ont i magen när jag tänker på det.
Har 2 val som jag ser det, antingen låtsas jag inte om det(vilket känns fel, jag e ju där för mig)
eller oxå säger jag hur jag känner.(o då blir terapeupten osäker, vilket inte heller e bra)
Ja, jag vet inte.
Att sopa under mattan e inte alls bra, för min gen del, fick liksom dåligt förtroende för terapeupten igår, syftet ska inte vara att bryta ner människor, o det var det som hände igår.
Nä, idag e ingen bra dag, men jag e nykter iaf, o längtar verkligen inte till flaskan.

Kram från Thea

surran
tors, 2010-08-19 - 08:46

Hej Thea.

Usch det låter inte roligt och jag förstår att du inte mår bra av det. Du är ju en empastisk människa och tar illa vid dig. I alla fall så som jag lärt känna dig här. :-)
Hoppas att det går bättre idag. Jäkligt känsligt det där med gruppterapi. Därför vill jag inte utsätta mig för det. Men något jag måste göra är att försöka få hjälp med att sova. Sover cirka fyra timmar per natt vilket är galet lite. Ligger varje natt o grubblar på både det ena och det andra.
Snart kommer min fjärde nyktra helg. Känns lite som ett kraftprov. Har funderat på att ta en antabus,(har hemma), men samtidigt så är det för mig uppskjutet drickande på nåt sätt. Har ju använt antabus som det tidigare.

Jag saknar Mark! Nån som hört av honom?`

Kram alla!

Märta
tors, 2010-08-19 - 09:14

Thea

En terapeut som blir osäker om du säger vad du känner? Det är ju jätteviktigt att känna sig trygg i situationen när man bearbetar sig själv. Men terapeutens rädslor smittar av sig på gruppen kanske? Om jag var du skulle jag ändå säga vad jag känner, det är ju inte ditt ansvar hur andra reagerar på dig. Stå på dig och byt terapeut om så krävs ;-)

Kram Märta

Berra
tors, 2010-08-19 - 09:16

Hej Go'vänner..!

Ja är det något som jag har lärt mig hos mina hjärnskrynklare så är det...

"BRY DIG INTE"...

Herrejistanes hur mycket "skräp" vi går omkring och bär på...
Vi oroar oss alldeles för mycket, inte bara våra egna problem med räkningar och allt annat...
Utan vi går och kånkar på andras problem också, den gör si och den gör så...
Vi ska vara "snälla" och försöka hjälpa andra hela tiden, tänka och engagera oss...
Den där barmhärtige samariten finns i oss alla, vara alla och alltid vara till lags...

Sådana saker "bränner" verkligen ut oss, vi har så mycket att hela tiden gå och funta på...
att vi glömmer bort att leva och ta hand om oss själva...

Titta på lejonflocken, om föräldrarna svälter ihjäl först så dör även ungarna,
men om föräldrarna låter ungarna svälta ihjäl först så finns det en möjlighet att ordna en ny kull nästa år, och generna lever vidare, en överlevnadsinstinkt...

"Jag är viktigast", glöm aldrig bort det, sätt dig själv i första rummet...
Det kan låta själviskt och väldigt konstigt, men är superduperviktigt!!!
Man måste verkligen mata sig själv med fina och goda saker, skämma bort sig själv...
Skapa tider för självläkning, ta sig tid för att skapa mjuka och fina stunder...

Skit i disken, sätt dig och titta ut genom fönstret, om det ger dig en behaglig upplevelse...
Annars gör något annat, försök koppla av och verkligen uppskatta något du gillar...
Den som inte är stark i sig själv, kan heller inte ge andra styrka...

Ibland brukar jag drömma mig bort när jag samtalar med någon...
Jag tittar på ögonen och munnen som rör på sig, rösten försvinner bort och jag brukar tänka på
hur vacker personen är och vad den utstrålar, energi, harmoni, ilska, överlistighet osv..

På jobbet finns det många som försöker "outsmarta" en hela tiden, jag vet att de vill briljera...
och då brukar jag gå in i den moden, och tänka vad utstrålar den personen...?
Oftast en osäkerhet, tyvärr..., är gubben eller kärringen elak mot honom/henne därhemma??
Och på ett sådant sätt känner jag mig ännu starkare än den som står där och skönbriljerar..

Så glöm inte bort, sätt dig själv i första rummet, och låt ingen kliva över din tröskel...
Jag har ett skalskydd ingen får träda in i om de nu inte är inbjudna, såsom familjen...
Med tiden växer mitt skyddsområde och jag får en större rörelsefrihet och en inre säkerhet.
I min lekplats är jag kung och bestämmer vad jag vill, och sätter upp de regler jag vill ha..

Och därför är det så viktigt att tala om för de andra vilka gränsregler som gäller för mig,
hit men inte längre, kom inte med dina bekymmer över min tröskel, jag har nog med mina egna.

Det är att bry sig, om sig själv, och det är inte själviskt, och det är min överlevnadsstrategi...

Jag vill, jag kan...sätta gränser, så får jag mer ut av livet...

Mors Berra

Thea
tors, 2010-08-19 - 09:50

Hej igen, tack för era tankar.
Men nej, jag engagerar mig inte i andras problem alls där.
Vet inte hur jag ska förklara för er.
men jag e själv pedagog, o det vet terapeupten, tyvärr. Det e snarare en nackdel att hon gör, för jag e van att tyda kroppsspråk o tolka folk o det e inte alltid en fördel i en sån här situation.
Hon tittar alltid på mig när hon pratar, när hon pratar med de andra, ja, hela tiden sneglar hon på mig, vilket tyder på osäkerhet, hon söker min blick som om hon vill ha mitt godkännande för vad hon säger, o det e skitjobbigt!
Igår, efter den här otrevliga situationen, frågade hon mig i pausen "var jag för hård?" Jag svarade att " ja det kanske inte riktigt e rätt plats o nu" då seglade hon ut, jag såg at hon var upprörd av hela situationen som jag upplevde att hon inte riktigt kunde hantera, så sa hon nåt, o jag svarade bara, ja du ställde en fråga o jag svarade på den.
Saken e den att i en gruppterapi kan man inte ägna 1.5 tim åt en enda person, som dessutom sitter o gråter o e hysterisk, det var oprofessionellt, tycker jag. Dessutom har tjejen ifråga ett funktionshinder som terapeupten inte e utbildad för, så den här stackars tjejen ska inte gå här, utan få en annan hjälp. Då sitter man inte i 1.5 tim o konfronterar henne. Därför mådde jag illa av behandlingen av henne.
Det e inte min sak att rätta terapeupten, men frågar hon idag hur vi mår, brukar ju ingå, så tänker jag säga att det var obehagligt o hätskt igår för mig.
Ni som gått i gruppterapi vet att folk e olika med olika problem, men att alla e där av en orsak, o alla e sköra, därför ska ett proffs veta hur man hanterar en sån situation, tycker jag. Gå varsamt fram.
Det e ju både alkoholister, narkomaner, tablettmissbrukare som deltar. En kvinna såg livrädd ut, en annan har just fått besked om cancer o går på strålbehandling o tappar hår o mår illa, men kommer ändå, så jagmenar att en terapeupt inte ska ånga på utan vara bestämd men varsam.
Tycker hon brast där igår, o tror hon var medveten om det, men inte kunde hantera det.

Förstår ni? Det känns obehagligt, det e allt. I den här gruppen e det många som mår skitdåligt.

Kram/Thea
Ps. lyssnar mer än gärna på era synpunkter.

Märta finns inga fler teapeupter, så det går inte att byta!

Fenix
tors, 2010-08-19 - 12:10

Hej Thea, ja det låter väldigt oproffsigt. Nästa gång hon frågar dig om hon gjort ngt fel, så säg vad du känner, men fråga henne själv vad hon tyckte om sitt agerande. Låter på mig som om hon borde byta yrke.
Dragspelet är sålt, gick på ett nafs på blocket. Ingår i planen att skala av allt som man egentligen inte vill ha eller använda. Finns mkt kvar att göra hemma kan jag säga, men är också rätt kul. Fast en fiol har jag kvar, är rätt snygg där den hänger på väggen.
Kram
/Fenix

Berra
fre, 2010-08-20 - 13:37

Tjo'ho!, nu e're helg, skål och töm, en helbutelj ...Pommac!

Ville bara sända er alla en helghälsning, och hoppas att ni alla gör ett gott val!

Ett val så gott som så något annat...

Ja det går att skåla!
Ja man kan tömma en butelj...
..och ha det lika roligt som man brukar...

..men med det lilla undantaget, ingen alkohol...

Tänk på fördelarna med att INTE dricka...
och NACKDELARNA med att dricka...

Så kanske de frestande tankarna kommer på "att glömma listan"...

Idag ska jag vara nykter, för min egen skull...

Imorgon ska jag på en 40-årsfest och beblandas med de som inte väljer samma val som mig...
Jag ska se och begrunda, och stärka mina sinnen så jag kan fortsätta med mina egna val..
Och då ska jag fortfarande vara nykter, och se fördelarna med det valet...

Jag ska vara fyllchaffis för att jag VILL..
..och jag vill må bra, idag och imorgon, och dagen efter det...

Och kunna vakna på solsidan av livet, jag har varit tillräckligt länge på skuggsidan och börjar känna mig lite blek...

Hoppas ni också gör för er ett bra val, det är ju valår...

Mors Berra

Märta
fre, 2010-08-20 - 15:03

Thea

Det är rent ut sagt för jäkligt, jag tycker inte att det låter bra att du måste ta hänsyn till terapeuten när du ska välja vad du vill/kan säga om dina känslor och upplevelser. Varöfr sätta igång gruppterapi om man inte fixar alla enskilda deltagares reaktioner? Hur tänker du göra, tiga eller säga ifrån?

Berra, kan bara hålla med. Om jag vill bli respekterad och lyssnad på, bli tagen på allvar så måste jag ju börja med mig själv, ge mig självrespekt. Den enda som kan ta ansvar för mig, mitt liv, mitt välmående, min framtid, det är ju jag. Det är inte egoism, det är ansvar. Och jag kan bara kräva av min omgivning att ta ansvar för sina handlingar först när jag tar ansvar för mig och mina handlingar. Det är så vidrigt lutherskt med egoism-anklagelser. Det är ditt liv, dina val, dina vägar, njut av att vara människa med den friheten att välja ;-)

Kram Märta

Thea
fre, 2010-08-20 - 16:22

Hej o tack för synpunkter!
Det löste sig faktiskt, terapeupen tog upp det själv "dagen efter". Är säker på att hon kände själv att dagen före inte var så spec. lyckad.
Tjejen ifråga har fått byta behandling. vilket jag blev glad över, hon behövde ngt annat, som hon nu fått.

ja, Märta håller med dig i vad du skrev, och ångesten, skammen......... beror ju på att våra egna värderingar råkar i konflikt med vårt beteende. Vi gör det vi inte vill göra.
Så, det får bli bubbelvatten med lime i.
Nu ska jag gå på möte.

Ha det bäst!!!

Kram/Thea

Berra
sön, 2010-08-22 - 23:32

Hej Allihopa!

Hoppas att ni har haft en minnesvärd helg, det har jag, jag minns allt...

Jag var på 40-årskalaset, och det var trevligt...
Men fullats skötte baren, och senare även grillningen,
vilket resulterade i brända och äckliga spett.
Var det så man gjorde..?

Samme man fick tokryck och började tjoa och ha sig,
naturligtvis drogs alla de andra packade till honom och jag kan garantera att drinkarna
blev ännu starkare efter detta...

Gruppen blev samlad, barlejonen intog sina platser...
Och sedan var volymen på max, fattar inte varför man behöver skrika när man sitter en halvmeter ifrån varandra, tjejerna fnittrade och skrattade högt...
Det skvimpades och drälldes, och det var många känslor i luften...

Kvinnan som tyckte mannen drack för fort, och blev förbannad...
Kvinnan som blev FÖR flörtig med andra män, och han blev förbannad...
Kvinnan som fick rödvin på blusen, och blev förbannad på sin bordsgranne..
Värdinnan som blev förbannad när den fumlige mannen krossade sitt tredje KostaBoda-glas.
När styrningen på toaletten var så dålig att de hellre borde ha pinkat i badkaret...
Engångstallrikar med knappt vidrörd mat låg slängda i rabbatten...
Folk som somnade i soffan, hånglade på muggen osv...

Och vet ni, jag saknade ingenting av detta...

Såå otroligt skönt att nykter kunna sätta sig i bilen med familjen klockan elva,
och styra kosan hem de 25 milen...

Grabben stannade kvar, och kom hem idag med andra familjer...
Han sa att det hade varit "kul" och se hur alla vuxna blev fulla,
en skräckbetonad förtjusning antar jag...
Klockan hann bli 4 på morgonen innan de kom i säng..

Men att denna dag hade varit minst lika tråkig som gårdagen hade varit rolig...
För de var bara trötta och griniga, knaprade huvudvärkstabletter och mådde pyton...
Städningen hade varit ett ändlöst pinande...

Och vet ni?, inget av detta saknade jag...

Själv var jag uppe i ottan kollade dotterns match, sen drog jag iväg till storskogen och letade kantareller, de blev inte många, men jag mådde bra av skogsturen...
Så även denna helg blev för mig minnesvärd...

Det var nyttigt att se "grisfesten", det stärkte mina egna val...
Jag har mått bra HELA helgen, och inte bara några timmar på Lördagsnatten...

Och vem kan säga att det är någon nackdel med det?
Jag lever och det känns.....på riktigt..

Mors Berra

Thea
mån, 2010-08-23 - 08:06

Tack Berra! att jag fick ett mogonskratt på måndagsmorgonen!
Du skrev så väl att hela grisfesten blev till film i mitt huvud. Ack, ack!
Förstår att den blev minnes-värd för dig, på minnelse om hur kul det var en gång. NOT.

Kram/Thea

surran
mån, 2010-08-23 - 08:27

Hej Berra!

Så skönt att läsa dina inlägg. Vad är det man har hållit på med? Du får det att låta så självklart med nykterhet. Och jag är så tacksam över att du finns på detta forum. Det hjälper mig enormt mycket. Jag har också varit nykter i helgen. Inte helt enkelt men det gick och det är stolt över. Hade en dipp men klara av det. Igår läste jag ut en hel bok. Helt fantastiskt!

Ha en bra dag alla !!

Kramar
Helene

Berra
mån, 2010-08-23 - 09:06

Hallåj!

Måndag igen, men jag har givit den en chans...
Kom i säng i hyfsad tid igår, och bara det borde göra att man får en bättre veckostart...

I mitt tidigare liv så var jag alltid lite småbakis på Måndagarna...
Ni vet det där med Söndagsmiddagen, inspirationen "kräver" lite vin...
Jojo, ett glas bli många, och så har man kanske druckigt lika mycket som på Fredagen...
Och egentligen, utan anledning, bara en ful ovana...
Man hittar på så många olika anledningar till att just dricka...

I mitt nuvarande liv så försöker jag hitta så många anledningar som möjligt för att må bra istället.
Jag vet att alkoholen ställer till det för mig, så den utesluter jag...
Men så är det så mycket annat som kommer till en när man inte kan "säkerhetsventilera sig" längre, och det bara ramlar över en...

Man hinner ikapp livet så att säga, allt det där man försköt med alkoholen kommer nu tillbaka som ett "problem" som man tidigare löste med att försvinna med alkoholen...

Just där tror jag många faller tillbaka till sitt beroende igen,
man orkar inte ta hand om allt som sköljer över en...

Det gjorde inte jag heller, men jag vägrade gå tillbaka till mina tidigare dryckesvanor...
Så jag fick ta hand om "livet" istället, en total makeover...

Jag har fått omvärdera hur mycket som helst,
fått upptäcka nya delar av livet som är så mycket mer värdefullt än allt det andra...

Jag menar vem f*n bryr sig om en skogspromenad egentligen???

Jo det gör den som upptäcker att den ger något tillbaka,
den som upptäcker att skogen "tankar" tillbaka lite till själen...

Den som gillar att titta på stora svarta skogssniglar, bli skrämd av en skogsduva, titta på de hårt arbetande myrorna i stackarna, se färgdjupet i den höggröna tjocka mossan, eller den röda flugsvampen, prasslet efter en kolstrast som sedan sitter helt still när den upptäcker dig...

Det finns tusen anledningar till att finna att livet verkligen har en mening, att faschineras!
Man byter tankarna från alkohol till att förundras över vilken styrka naturen har över oss helt vanliga små människor, precis som himlavalvet har på kvällen med sina stjärnor...
Man är liten på jorden, men blir "stor" i själen...

Pröva, det ger verkligen något tillbaka!
Man finner till slut en lugn, man kan stressa fram till skogen,
sedan varvar man ner när man ser en massa saker, en upptäcksfärd i livet minsann...

Och nu när det är Måndag, då tänker jag på min skogspromenad som jag gick igår,
och då kan ingenting störa min inre harmoni...

Man måste leva också, och då stänger man sin inre "värme" mot hoten utifrån...
Och då håller man sig ljummen i alla fall...

Mors Berra

Märta
mån, 2010-08-23 - 10:13

God morgon alla kämpar

Härlig start på veckan med dessa positiva inlägg från er. Thea, skönt att det löste sig, bra att terapeuten tog sitt ansvar och pratade med er. Tilliten är så grundläggande för samtalet. Berra, din beskrivning av grisfesten gav mig så mycket ångest. Jag ser allt framför mig, minns de fester jag varit på och hur full jag har varit själv vid flera tillfällen. Aldrig mer. Jag antar att jag blivit skadad som medberoende. Eller så har jag blivit läkt ;-) för jag klarar inte av såna fester längre. Därför är mina helger oftast ensamma eftersom jag inte gärna går på krogen heller. Men det är en skön och vilsam ensamhet, jag mår bra på morgonen, ingen ångest som river i kroppen. Kaffet smakar så mycket bättre då.

Kram Märta

surran
mån, 2010-08-23 - 12:20

Hej Märta

Jag har också varit mycket ensam och fick lite panik över det förra veckan. Det jag gjorde i helgen gör att jag mycket hellre är hemma ensam. Jag trivs med det. Att sitta på en bar med en alkoholfri drink är helt värdelöst. Bandet var inställt.

Nä en god bok är att föredra. Fick verkligen reda på det i helgen (igen) hehe. Det har väl med åldern att göra också antar jag.

Kram

Berra
mån, 2010-08-23 - 15:22

Hej!

Ja nog tror jag att det är en "mognadsprocess"...

En egen utvecklingsfas där man...
å ena sidan tror att man måste hålla sig i svängen, för att det var så man gjorde...
å andra sidan rädslan över att man har blivit gammal och mossig,
inte känner sig efterlängtad och attraktiv längre...

En liten acceptans över man inte pallar utelivet på samma sätt,
att det inte ger så där mycket som det gav tidigare...
Svänga sina lurviga, upptäcka att medelåldern på dansgolvet för ens musiksmak, visar sig vara lika gamla som ens egna barn, och där går gränsen för hur gumm/gubbsjuk man kan vara...

Man kanske tycker att en publokal ger en mer, mer lugn osv, man kan prata med varandra...
Men det enda som serveras är ju i stort sett alkohol, man kan ju inte ens röka längre...

Middagar har ju sin tid, så länge man är par, men även det kan ju spåra ur...
Tugnt att arrangera allt, och man ska spräcka varandra i matpåhittighet, "finare" viner osv...

Till slut så sitter man där hemma i sin ensamhet, kanske dricker med sin älskade...
Allting går i moll, och man räknar glasringarna på soffbordet...
Har jag gjort detta förr?, tänker man, kanske vartenda helg i några år nu...

En tid för förändring kanske..?
Bryta sina vanor, skaffa en större självkänsla...
så man inte behöver döva sina sinnen med just alkohol.

Känna sig stark utan att vara slav under något, ta sina egna beslut, och få vara "fri"...

Det är fasiken inte lätt, men det är värt det...
Man får rådda bland sladdar i pallet, det är ett j*kla nystan...

Men har aldrig känt att det någonsin har varit så "rätt" som nu...

Varje dag känns det lite bättre, och alkohol-längtan allt mer fjärran...
Har nästan glömt hur berusningen känns, och det är minsann en lättnad bara det...
Och vad har man då kvar att "längta" till..?

Jo allt det där andra som man förträngde undan med alkoholen...

Kanske det äkta livet, som det känns på riktigt..!

Mors Berra