Alltså detta med att ringa och skicka SMS på fyllan. Har varit i kontakt med 2 personer idag. Man hör ju direkt. Ni vet när man försöker prata rent fast det inte riktigt går. Lite släpigt tal. Man drar ut på bokstäverna och trycker till / överdriver vissa saker.

Tänk vad många som lever så precis varje helg. Stressar till bolaget och tror de varvar ner med sprit. Så lurade på livet.

Jag kan sova 6 timmar och vara mer utvilad än de är efter 8 timmars sömn. Varje helg. Gör en otrolig skillnad i balans och livskvalitet över tid. De är rätt tröttsamma med. Drar samma sak om och om igen. Tycker de är rätt kul. Man är inte kul. Snarare långrandig...

Tänk att man ska gå och lägga sig nykter en dag till. Så otroligt tillfredsställande att verkligen gilla det! Genuint gilla det

En liten summering.

Första dagarna - förvirrande på stapplande bambiben. En känsla av vanmakt, saknad och förvirring.
Första helgen - stålbad. Städa bort alla möjligheter att dricka.
Första månaden - lättad varje morgon man vaknar. Mindre ångest, behöver inte fundera på vad man sagt. Otroligt befriande.
3 månader - eurofori. Allt börjar kännas lättare. Sover dock inte bra och är trött
6 månader - börjar känna att detta kan gå. Egna tilliten ökar och undrar om man någonsin kommer dricka igen? Börjar hitta nya intressen.
Ett år. Milstolpe! Stolthet och mer balans. Börjar kunna reda ut mer komplexa situationer lugnare. Mer sansad. Vågar stå för vad och vem man är även om vissa bitar är svåra. Skam är begreppet som måste avdramatiseras.
2 år- sliter med en del historier. Svårt att räta ut vad som är vad. Svårt att förstå hur man drar gränser och hur man ska vara mot sig själv? Försöker städa i huvudet för att få ordning på all historia. Det är nu som om historien kommer ikapp en. Man vågar vända spegeln och inse att man inte själv har ansvar för precis allt. Att man lever i ett sammanhang och måste kunna ställa egna krav och sätta gränser. Stå upp för sig själv.
År 3, hittat nycklarna! Äntligen kan man sortera innan saker blir för komplexa. Börjar skilja på vad som beror på mig och inte. Snällare mot mig. Mer tålamod överlag. Noll längtan efter alkohol. Bekväm med var jag är och fått ordning på självkänsla / självförtroende. Hittat rätt spakar för att hantera oro och ångest. Ok med saker som de är. Kan låta svåra saker skölja över och förbi.

Ja ni, det är verkligen en resa man är ute på. Tänk vilken skillnad i livskvalitet, före => efter.

@Lora Instämmer till fullo 😍 För mig var jobbet puckeln som jag behövde ta mig över, med ett halvårs sjukskrivning som lök på laxen. Men trots svår depression tänkte jag aldrig tanken att alkohol kunde vara lösningen på mina problem. Och mitt nyktra år 3 inleddes med byte av tjänst inom företaget - nu helt utan helhetsansvar, roligare arbetsuppgifter, möjlighet att jobba hemifrån och därmed kunna bli sambo med en valp. År 3 är hittills wow 🤩

Kram 🐘

Sitter i ett projekt där högsta instans är långtifrån organiserade. Det går inte heller eftersom allra högsta ledningen ger massa olika direktiv som går emot varandra per dag. Alla kämpar förtvivlat för att få till det. Projektledaren är typ utbränd så projektledning finns inte. Bara massor av direktiv som flyger i luften. Gör någon fel ja då får man skynda sig att peka på andra så skuld inte hamnar på eget bord. Alla skyller på alla mao.

Logiskt är det enkelt att se vad som pågår men att leva i detta. Att inte vara en av dem som bidrar till *skylla på alla andra". Istället bidra till att skapa ett öppet klimat där man hjälps åt att hitta lösningar kräver att man stannar upp. Tittar på all röra ifrån ovan och ser hur olika människor försöker parera i all röra. Försöker hitta egen strategi att verka i denna typ av organisation.

I dessa lägen är Internet perfekt. Bara googla hur hantera personer som skyller på andra? Man hittar massor av bra tips. Det ena leder till det andra och vips har man flera verktyg i din låda.

Själv har jag, speciellt med en person, insett att det går inte. Hen är så omedveten att hen inom sekunden sparkar nedåt och skyller över all skuld på andra. Ser inte vad det får för följder på hur andra agerar i sin tur. Vilka effekter det sprider. Googlade och hittar hur många bra tips som helst. Det underlättar verkligen att ligga steget före så man slipper ramla in i allt det otrevliga denna kultur bidrar till. Att via detta spara sig själv.

Så kan man ju även göra om man själv låst sig. Om man själv fastnat i jobbiga känslor/beteenden. Googla. Helt gratis och man får tillgång till massa info att börja sortera sitt lilla huvud med🧐👍. Perfekt

Detta med ångest & stress. De allra flesta reflekterar nog aldrig på dessa fenomen utan styrs av dem. Agerar på dem. År in år ut.

Har varit i en period av yttre tryck i jobbet. Många har samma tryck och man ser hur olika vi reagerar på detta tryck.
Vissa skjuter över allt sitt på övriga, andra tar det innåt, somliga medlar etc. Väldigt intressant att studera. Tagit ett steg tillbaka för att illustrera andra inklusive samspel utan att dömma. Efter det konstaterat hur det påverkar oss människor.

Började fundera på hur skapar man livskvalitet under dessa omständigheter? Hur ser man till att inte enbart jaga finansiella mål och bara fortsätta skopa mot deadline? Detta i en värld där det mesta handlar om pengar vilket gör det svårt att ta ett kliv tillbaka. Se saker ur andra perspektiv. Alla andra ser ju framförallt finansiella mål. Drivs mot satt mål när projektet ska vara avslutat för annars går ju styrelsen bananas. Stress, stress, stress. Så fortsätter det år ut år in.

Livsglädje, kvalitet, stolthet, långsiktighet, samhörighet - ja allt det där som gör livet värt att leva. Det pratar ingen om, absolut ingen. Alltså vad behöver vi göra för att uppnå det på kort & lång sikt?

Detta med AB struktur. Det driver ju oss människor till galna saker. Börsvärde... Vad är det? Finansiella mål, varför? Vad spelar det för roll om inte alla siffror pekar rakt uppåt år efter år om alla mår skit, beter sig som skit i jakten på "snygga" siffror? Är det livet värt all leva?

När jag satte mig ner och funderade på hur jag kan uppnå glädje trotts att alla andra drivs av deadline & finansiella mål insåg jag följande.
-Vissa människor klarar jag inte att hantera. Har inte kommit så långt i min utveckling ännu. De som kastar spjut i ryggen. Dessa måste jag parkera i min hjärna. Få bort. Sagt och gjort. Blockerade dem överallt, även i telefonen så de inte kunde nå mig. Drastiskt men fungerar. Dessa hittar snabbt andra vägar...
- Bestämde jag mig för att sprida glädje. Trycka fram allt positivt och hela tiden peka på det fina med det vi åstadkommer. Se till att folk stannar upp och ser detta. Prata om glädje. Berömma andra inför andra.
- Säga ifrån. Sätta gränser. Detta är ok att säga detta inte. I grunden måste vi hitta sätt att ha kul och hjälpa varandra. Annars är livet vet inte värt att leva. Prata om detta igen, och igen.
- Har även funderat på hur jag distribuerar min tid? Hur kan jag se till att jag skapar livskvalitet i detta tumult? Jag har börjat lägga in fler egentider i schemat. Där jag sitter ner och känner in. Hur är magkänslan? Är det något som inte synkar? Drar hjärnan iväg på villospår? I så fall agerar jag på att återställa balansen, hitta konkreta sätt att blockera tankebanor som går runt, runt, runt och gör minusnytta. Bara jagar upp. Då ser jag till att andas, funderar över vad det är som gör att hjärnan drar iväg och vad som krävs för att skapa lugn i hjärnan igen. Detta genom att parkera aktiviteter, människor och fokuserar på det fina.
- springer flera dagar i veckan och bygger in tid för att insupa lugn. Tidpunkter att andas.

Om jag inte gått igenom vad jag gjort hade jag, som alla andra, bara skopat på mot finansiella mål. Ganska galet liv...

@Lora Du gjorde en själslig och mental inventering. Vad har jag mycket av? Vad saknar jag helt? Hur kan jag fått tag på det så snabbt som möjligt? Jag tror också på positiv förstärkning. Lyft de positiva exemplen, som finns omkring oss hela tiden, så ger de mer positiva saker. Inom psykologin är det vedertaget, men vi behöver påminnas om det i vardagen. Ingen säger på dödsbädden: ”Jag tjänade för lite pengar.”

Kram 🐘

@Andrahalvlek Sant.

Läste att forskningen visar att vi blivit latare efter Covid. Fler tänker väl till. Hur många år har man inte ägnat åt att jaga pengar? Sedan är det ju sällan just pengar är = lycka. Till viss del men det finns ju mycket man kan göra som skapar glädje i vardagen utan pengar. Jaga deadlines och stressa däremot får alldeles för stort utrymme. Att leva för några få semesterveckor om året där allt roligt ska tryckas in är väl det vanliga? Det normala så att säga.

🤗

A. Rädslor vs
B. Hur det blev

A. Vad ska folk tycka? Blir man utesluten nu som den som tappade det?
B. Beror helt på hur man för sig. Bestämmer man sig för att det inte är något "fel" utan istället trampar på som om inget hänt. Då händer inget. Kvitta sig med skam helt. Skaka av sig den och agera med sikte framåt istället för bakåt. Man lär sig då ta för sig och har inte längre behov av alkohol för att våga. Gör att man blir mer levande i alla sammanhang. Ger sig själv en chans att leva livet.

A. Kommer aldrig mer kunna fira något som andra. Blir tomt utan champagne...
B. Verkligen inte. En dum ursäkt. Faktiskt lite förlöjligande. Istället är man klar och med. Kan insupa allt det härliga i stunden. Utan ångest dagen efter.

A. Allt kommer bli grått. Man blir utesluten och ensam
B. Tvärt om. Nu har man möjlighet att utforska riktiga intressen. Borta är halvslö hjärna och ensamma kvällar med vin. Helt ny energinivå infinner sig. Du kommer värdesätta vaken tid med vaken hjärna under normala tider. Nattsuddandet faller bort. Istället infinner sig en naturlig dygnsrytm som man värdesätter. Vakna utvilad varje morgon är en gåva.

A. Vänner kommer dra
B. Well, vissa blir ointressanta. De som håller i flaskan. De som hänger upp sig på vinkvällar utan egentliga egna intressen. De som inte har kontakt med sig själva och lever i ett skal. De där överdrivna samtalen där alkoholhjärnan talar känns passe. Istället väljer man personer som har intressen och är lite vakna. De som vill något. Även du blir ointressant för samma kategori. Som vaken har man mycket enklare att nå nya pigga individer. De som inte ser livet i moll utan vill något och har kontakt med sig själva. De som vågar vända spegeln.

A. Kommer kännas som man försakar guldkanten i livet
B. Livet blir bara bättre och bättre. Svårt att förstå hur man kunde prioritera droger som något av det mest naturliga med alla vidriga bieffekter? Man inser hur lurade vi blivit. Att lära sig verka utan alkohol innebär att du blir kompis med dig själv. Tar dig fram i alla sammanhang. Man får förtroende för sig själv och lär sig ta för sig på ett naturligt sätt. Hur kunde man tro att en drog som domnar hjärnan skulle vara mer effektivt än att hitta sig själv? Förstå sig själv och andra. Frågan blir nu - Varför ska man dricka? Man ser de som dricker som lite handikappade. Utan kontakt med sig själva och livet. Lurade.

@Amanda L @Andrahalvlek ❤️

Idag var jag på ett ställe för att reda ut en konflikt. Det är verkligen intressant hur rädda vi svenskar är för konflikter. Hur många som låser sig och bara flyr. Duckar. Hur få som vågar sätta sig ner sansat och på riktigt lyssna på varandra. Hitta gemensamma lösningar. Ta feedback. Hur snabbt alla är där med självförsvar gärna med - "Å du då"...

Jag har bestämt mig för att undvika brusa upp. Se till att känna in att jag är i balans när man går in i en konfliktfylld situation. Ta med sig att man med största sannolikhet bidrar till 50% av problemet. Att man gör klokt i att vara öppen för feedback/input gällande de 50% man själv bidrar till. Inte gå i självförsvar utan snarare vara lite rackarns tacksam för de som vågar komma med input.

För några år sedan hade jag verkligen varit otroligt blyg inför den tanken. Rädd för feedback. Idag kan jag känna en vördnad mot de som vågar säga som de ser saken. Ge input.

Känns som en stor lättnad. Att inte ta sig själv på för stort allvar. Inse att det är ok att göra fel. Även ge andra möjlighet att göra, säga & ha fel. Ta livet på lite mindre allvar typ. Se samspelet mellan människor och vara mån om att alla får vara de som de är. Även göra riktigt mycket tok. De kan vara fantastiska på andra sätt så jag är mycket mer försiktig med att dömma mig själv och andra. Det gör livet lite enklare att leva.

@Lora Vilket bra förhållningssätt till situationen. Bra gjort! Man mår så mycket bättre av att släppa garden, lyssna, reflektera, ta till sig, vara ödmjuk och inte gå i förvar i en konflikt. Man förlorar aldrig på att göra så. Då kan man förlåta, försonas och gå vidare och börja om från början. Ibland går det inte, det kan ha gått för långt eller så intar inte alla i rummet detta förhållningssätt. Men hur som, kan man ändå själv känna sig stolt och ärlig för att man velat reda ut och haft goda avsikter att hitta en lösning. Man har gjort sitt bästa och håller med, det gör livet enklare att leva.

Jag tycker att mitt förhållningssätt till mig själv och andra, likt det du beskriver, har blivit så tydligt sedan jag slutade dricka. Jag fick tag på min egna känslor, kunde bättre skilja ut mina tankar och känslor från andra, bättre självkännedom och ödmjukare, medkänsla med mig själv och andra, våga stå på mig i situationer, vara tydlig och rak och bättre kunna sätta mig in i andras situationer och se helheten.

Ha en fin dag!❤️

@vår2022 ❤️ @vår2022 skrev:"Jag fick tag på min egna känslor, kunde bättre skilja ut mina tankar och känslor från andra, bättre självkännedom och ödmjukare, medkänsla med mig själv och andra, våga stå på mig i situationer, vara tydlig och rak och bättre kunna sätta mig in i andras situationer och se helheten."

Precis så. Väldigt fin sammanfattning ❤️

Befinner mig på en plats jag inte vistats på sedan tiden jag drack. Har inte velat ta mig hit. Trodde jag skulle få ångest av att komma hit för att det skulle bli för påtagligt hur enkelt det är att dricka här. Alla dricker här. Naturligt att göra det. Vin ingår till maten mestadels.

Här har jag fått flashbacks som jag inte fått hittills. Tänkte tom hur skulle det vara om jag tog ett glas? Sedan tänker jag på statistiken. Den för mig snabbt tillbaka. Även tankar på det taskiga måendet dagen efter. De slöa tankarna man gick runt med varje dag. Då passerar tankarna på att ta ett glas.

Sjukt läskigt. Det har gått flera år och jag är bestämd med att inte dricka. Kommer inte dricka. Bara det att just denna plats är oerhört förknippad med ständigt drickande. Nu ska jag byta ut detta ständiga drickande mot intressen. Samma som jag gör hemma och trivs med ska växa fram här. I vinets kvarter.

Har fått en del alkoholfria drinkar här. De finns på en del ställen. Vid andra blir det bubbelvatten. Lite lyxigare så.
Känns som jag drar av sista biten plåster nu. Vill ge det en månad så nya och mer hälsosamma rutiner blir det nya vanliga även här. De som sitter stabilt hemma.

Känns så märkligt att vi låter just semester vara så sammankopplat med alkohol. Så mycket som det dricks då känns helt verklighetsfrånvänt. Hur vilar man upp sig med massa alkohol i kroppen? Det är ju stört omöjligt. Sjukt att vi då förknippar semester med just alkohol.

Har tänkt mycket på detta med att vara snäll mot sig själv. Tydligen är det en av de viktigaste komponenterna för att nå lycka. Att vara sin egen bästa vän.

Detta med missbruk är ju en vedergällning mot sig själv som är avskyvärd. Att helt strunta i att ta hand om sig själv. Värna om sig själv. Skam likaså. Dölja sitt missbruk och inta den anonyma linan tror jag mindre och mindre på. Jag tror mycket mer på att berätta så snabbt som möjligt. Återta ett ljust rum. Ta naturlig plats. Inte göra en så stor sak av det.

Allt anonymt med alkohol gör att man förtrycks in i det fördolda. Dunkla. Förljugna. Jag förstår inte längre att så många ställer upp på detta. Tillåter samhället styra in oss i skamvrån med utrymme för just självhat.

Jag förstår det inte längre. Att detta accepteras. Låt folk vara dem de är

Antar att det kom en skänk från ovan. En käftsmäll för att se till att jag håller mig på rätt sida. Har iof aldrig blivit knäpp på det sättet av alkohol. Kanske var det inte bara alkohol, kanske var det i nedan fall?

Igår när jag gick på stan. Skitig som bara den för jag hade renoverat och ville bara ta något snabbt så sprang jag på min fd byggare. Sa hej. Han sken upp tog min hand och förde in mig på närmsta cafe. Insåg att han nog var berusad. Sist vi sågs var han nykterist. Det var dock flera år sedan sist. Drack aldrig då. Han berättade då att läkaren vid något tillfälle sagt slutar du inte nu kommer du att dö. Därför valde han att sluta tvärt. Han drack tydligen rätt rejält varje dag innan. Jag har bara ätit lunch med honom en gång tidigare. Annars bara jobb.

På cafet började han snabbt göra närmanden. Försökte kyssa mig. Försökte tom trycka in sin tunga en gång. Jag var inte alls beredd. Jag var ju full av damm och bara ute efter att äta något snabbt. Tänkte egentligen bara säga hej...

Han förklarade hur kär han varit i mig. Jag bara sa really? You are joking, right?
Nope, han bedyrade och jag sa jag är lyckligt gift och ointresserad. Helt ointresserad. Han gav sig inte. Försökte om och om igen och jag repeterade om och om igen. Flyttade demonstrativt min stol. Han efter och la sitt huvud i mitt knä. Försökte ta en bild på oss två. Jag frågade vad han skulle med den till? Då sa han du måste hjälpa mig? Med vad, frågade jag? En bild för att visa ditt ex eller vad? Han svarade ja. Han hade precis skilt sig.

Nu blev han ännu mer på. Tog handen innanför mina byxor. Jag blev helt stel först. Paraplex. Tappade fattningen fullständigt. Sedan efter ett tag reste jag mig och sa nu går jag. Det räcker.

Nu ligger jag här i min ensamhet. Har låst ytterdörren och min innerdörr till sovrummet. Tänker att egentligen händer nog inget. Han var full & dum. Han har nog en nyckel dock. Tror aldrig jag fick tillbaka den sist...
Kan man bli så här av alkohol? Tror ni det kan vara andra droger?
Så som jag kommer ihåg honom var han timid. Lite konflikträdd. Inte alls så här.

Jag tänker inte låta hans dåliga mående påverka mig. Jag måste bege mig ut på stan så jag inte går och känner mig rädd att möta honom.

Jag är lite chockad. Hur kunde jag läsa en person så fel? Alltså jag var inte alls beredd på detta. Det han gjorde är inte den bild jag haft av honom. Jag får inte ihop bilden alls... Det var så gränslöst. Jag sa ju nej massor av gånger och han bara fortsatte. Sa så mycket galet. Sjuk händelse. Verkligen sjuk. Vi var ju inne på ett belyst cafe. Tur det. En varningsklocka. Inget mer jobb med honom.