@Onkel F Jag går ju på NA eftersom det inte har funnits AA i min stad fast finns nu. Enligt en av mina behandlare, som fortfarande går på möten även om han har 26 års nykterhet, är det mer ordning på AA och besökarna lite äldre. På NA där jag går är väl jag typ äldst fast vi är några i 50-65-årsåldern men för övrigt fr 20 år och uppåt. Många av dem har kanske börjat m droger runt tonåren. Ordet harm hade jag inte direkt stött på före jag började på behandlingen men desto mer nu. Många har ett bagage med sig med strul med myndigheter mm så man kan störa sig över saker som det är bara att släppa. Då tänker jag inte på möten utan tex rökförbud på en speciell plats.

Jag har inte läst allas trådar från början i vilka jag läser och skriver därför vet jag inte riktigt hur den aktiva perioden sett ut fast lite inblick ändå. Jag upplever att i dessa trådar har personerna inklusive jag själv levt mer ett dubbelliv döljt missbruket.

Önskar dig en fortsatt nykter och fin påsk🐣🥰

Jahaja. Vad skriver man? Det är mer än fyra år sedan jag startade den här tråden. Är det någon som tror att det är lätt att komma tillrätta med ett alkoholberoende? Jag har lärt mig , the hard way, att det inte är så! Jag har varit ledig den senaste veckan för att ordna allt det juridiska och ekonomiska inför min pensionering. Jag kommer att jobba februari 2025 ut, jag känner att jag har gjort mitt. Jag har ordnat allt, men samtidigt har jag druckit vin från morgon till kväll under veckan. Jag känner att jag verkligen behöver bli aktiv för att inte gå under den dag jag går i pension. Att skriva här och gå på AA-möten får bli steg ett i mitt för att bli nykter igen! Att vara alkoholfri är min enda möjlighet, det finns inga alternativ.

@Onkel F Tänk positivt kring din pensionering.Var sak har sin tid.Och du skriver att du är klar.Då har du något härligt att se fram emot.Läst några av dina inlägg och ser att du kämpat med perioder av nykterhet varvat med A.Sitter i samma sits.Tror att du har redskapen för att hålla din nykterhet.Jag är inne på dag 25 denna gång & påminner mig om att jag inte orkar med en period till med tillnyktring & svår fysisk & psykisk abstinens.Jag har lagt till några redskap i taget samt ser till att unna mig något att belöna mig med efter varje avklarad vecka.Jag försöker också att hitta saker som jag tycker är roligt att göra samt utmana mig själv med en kurs för att lära mig något nytt.Denna gång har jag åxå distanserat mig från människor på min fritid då jag har mycket folk runt mig i mitt arbete.Nu är det dax att krypa ur bubblan & ägna mer tid åt familj,släkt & vänner.Heja oss.Nu fixar vi detta!

@Onkel F Välkommen tillbaka! Ta Blenda i hand och skriv på forumet varje dag. Klicka på mitt namn så får du alla tipsen på poddar, böcker, Youtube-klipp. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Givetvis ska du ha en pigg och nykter pension - nu börjar ju snart tredje halvlek för dig ❤️

Kram 🐘

Och @Molnet verkar också vara en kompis att hänga med! Man behöver några nära likasinnade, så att man kan växeldra. Ibland behöver du gruppen, och ibland behöver gruppen dig. Mina närmaste forumvänner, som slutade ungefär samtidigt som jag, har jag nästan daglig kontakt med utanför forumet. Vi vet att vi backar varandra what so ever.

Och jag fortsätter skriva här på forumet eftersom resan bara börjar med alkoholstoppet, sen ska man ta itu med allt detta andra. Orsakerna till att man dricker. Den resan blir man nog aldrig klar med. I mitt fall har jag använt alkoholen för att orka lite mer, på alla områden, och för att varva ner när tillfälle ges. Och för att jag har haft väldigt roligt i olika festliga sammanhang, men på slutet blev det bara patetiskt. Vinfyllekärring, usch 🤮

Påminns om en medlemsfest som den lokala sportklubben anordnade. Drygt hundra personer i olika åldrar. De fotbollsspelande ynglingarna festade järnet. De äldre funktionärerna ännu värre. Vi snackar välta bord, slagsmål, vin över hela golvet osv. En mångårig funktionär var rejält onykter när han kom, sluddrade och raglade nästan. Han behövde boosta självförtroendet med alkohol för att ens komma till festen. Fy fan vilken misär. Mitt i det satt jag och hinkade vin och pratade sönder öronen på folk. Den typen av fester vill jag aldrig mer vara med på. Verkligen aldrig mer.

Kram 🐘

@Onkel F Åh, vad gott att du är här igen! Jag har tänkt på dig, hur du har det! Så varmt välkommen tillbaka! Du vet ju allt...så ta det lugnt och ta inte det där första glaset...så kommer det funka..till slut gör det faktiskt det! Jag tror på dig!

Kramar!

@Varafrisk Ja, jag "vet allt", förutom hur jag ska få det att fungera i det långa loppet. Det är det som skrämmer mig!
Nåja! Nya förutsättningar. Det tar ett tag att ställa om huvudet till "livet efter detta" om man säger så! Både när det gäller jobb och alkohol.
Att ta steget att säga upp sig är skrämmande!
Avklarat!
För varje åtgärd jag tagit i veckan har jag känt att vill jag verkligen göra det här??! Lämna fackföreningen, säga upp försäkringar, lämna A-kassa och meddela Pensionsmyndigheten och pensionsförvaltare att jag beslutat mig för att gå i pension, varje steg har varit läskigt!
Avklarat!
Vart och ett av dessa beslut får större inverkan på mitt vidare liv än ett beslut om att lägga bort alkoholen. Ändå är det beslutet om alkohol som skrämmer mig mest! Dels för att jag vet att jag kommer att må absolut skit den första veckan utan, dels för att jag inte vet riktigt vem jag är utan min yrkesidentitet. Hur skall jag hantera den nya situationen utan alkohol, min ständige följeslagare och snuttefilt?

@Onkel F Du är modig som kapar så totalt. Jag har minst tio år kvar till pension, men jag vill nog fasa ut lite långsammare om det är möjligt. Gå ner i tid sista åren.

Och jag vet att jag behöver sysselsätta mig med annat. Föreningsliv, kurser, sjunga i kör, åka på olika studieresor etc. Ska gå med i SPF och kanske även volontärjobba.

Så mitt råd är att du nu klurar på hur du kan sysselsätta dig istället. Sitta hemma och glo på tv kan du inte göra hela dagarna.

Kram 🐘

@Onkel F Har det hänt något specifikt när du tagit dina återfall? Alkoholen är ju bara symtomet, det är orsakerna vi måste hitta och åtgärda på annat sätt. Tex stress, tristess, stark ord.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det handlar nog inte så mycket om att jag är modig. Det handlar mer om att jag inte orkar längre. Eller kanske snarare att jag har fått nog av skitskallar som inte förstår konsekvenserna av sina egna beslut. Stress och ett inte så litet mått av bitterhet! Man har bett mig att bara ta deltidspension, men nope!

@Onkel F Det låter som om förutsättningarna för ett nyktert leverne är större om du slipper jobbet och skitskallarna. Men du måste redan nu fundera över hur du ska sysselsätta dig. Ett tips är Volontärbyrån, där man söker just volontärer i olika sammanhang.

Kram 🐘

@Onkel F - Ja, nu gör vi som @Andrahalvlek föreslår. Vi tar varandras händer och stapplar från och med nu framåt åt rätt håll.
Märkligt sammanträffande, jag har också bestämt mig för pension av samma orsak. Jag ORKAR inte längre.
Jag kommer inte ha svårt att fylla tiden; jag har både djur, volontärarbete (inom kultursfären) och många hobbys. Men det kommer att bli extremt tufft ekonomiskt för min del. Bara att tugga i sig. Det får helt enkelt lösas.
Tro, hopp och kärlek till oss!

Så mycket bitterhet i mina inlägg! Bitterheten skapar sug efter alkohol, och alkoholen skapar mer bitterhet och mindre stresstålighet! En ond cirkel som bara rullar på av sig själv. Lite för fort just nu för att jag skall kunna hoppa av med en gång.

@Blenda @Molnet Kloka tankar om vad man behöver göra! Att acceptera realistiska förväntningar på oss själva och på livet är nog ett måste, vi blir aldrig de vi var innan våra problem startade, om vi ens på ett ärligt sätt kan minnas hur vi var då.
Kintsugi! Jag var tvungen att googla, men vilken vacker tanke! Ingenting är någonsin så trasigt att det inte går att laga! Det kräver tid, kärlek och tålamod att laga, och det blir aldrig som det var från början. Kanske inte perfekt, men vackert!

För min del får det börja med att jag dammar av min meditationskudde och min zabuton!

Kärlek 💕och styrka 💪

Tyvärr känns det som om vägen är spikrak, men åt helt fel håll! Jag har fastnat i ett läge där jag inte kan se någon vettig väg framåt. Jag tror att du har erfarenhet av känslan av att ha fastnat i ett bottenlöst hål, så känns det för mig just nu. Jävligt gnälligt, men så känns det. Men kanske ändå. Något slags ljus. Min närmaste chef är en liten pojke som tror att han är en man. Jag har fått den som är ovanför honom i befälsordningen att inse hur det ligger till, och förändringar är på gång. Det är galet hur vi låter omständigheter runt omkring oss påverka våra liv!
Nu är det ett tag sedan jag var på ett AA-möte, men i "min" grupp hade vi en kvinna som helt enkelt uteslöt "Gud" i sinnserobönen. Det verkar vettigt att be något inom sig själv om sinnsro, mod och förstånd, bara för att komma till ro inom sig själv. Om jag kan komma dit tror jag att jag har något att bygga på

@Onkel F Så ledsamt att höra 😢 Kan du inte bli lite mer aktiv här på forumet? Sätta ord på dina tankar och känslor, låta oss bollplanka lite med dig ❤️

Jag har inte själv gått på AA, och jag har svårt att tro att makten kommer från Gud. Jag tror att jag måste lita till min egen inneboende kraft. Det är den inneboende kraften som jag måste peppa och stöttta. Men jag tror förvisso också på ödet, att det finns en mening med mycket som händer. Fast ibland är det först efteråt som man förstår att en viss jobbig sak fick en att gå åt ett annat håll.

Man måste vara modig också, ta de chanser i livet som livet ger oss. Ytterst få människor tycker på ålderns höst att de gjort för mycket i livet. De allra flesta har en eller flera saker i åminnelse, där de innerligt önskar att de hade vågat agera annorlunda.

Man får ta sitt eget kloka, modiga innersta jag i handen och våga hoppa!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Du har helt rätt när det gäller att man måste lita till sin egen inneboende kraft! I den AA-grupp där jag tidigare varit aktiv (och förmodligen kommer att bli igen) är det få som är uttalat religiösa. Budskapet är snarare "JAG är GUD"!
Det kan verka blasfemiskt, men det är, som du skriver, min egen inneboende kraft jag måste peppa och stötta. Jag försöker att hitta en sinnesro som gör att jag kan acceptera det jag inte kan förändra, jag försöker hitta mod att förändra det jag kan och jag söker ett förstånd att inse skillnaden. Vid de tillfällen jag har upplevt den balansen är det som om jag har haft ett "helikopterperspektiv" över mina handlingar.

”Det finns en riktigt djup källa inom mig. Och i den bor Gud. Ibland finns jag där också.”
Detta är ett citat med okänt ursprung som jag relaterar starkt till, utan egentligen varken kunna eller vilja analysera hur och varför jag gör det. Men kanske är det i närheten av det kloka och modiga innersta som @Andrahalvlek är inne på.
@Onkel F, jag tror att både du och jag (och väldigt många fler här på AH) lärt oss att, kanske redan som riktigt små barn, leta kärlek och uppskattning för våra prestationer, och sedan har vi fortsatt att springa ifrån våra innersta sanna behov på livets stig. Det är väldigt läskigt att vända på den skutan och börja söka andra vägar på ålderns höst. Men låt oss vara modiga tillsammans.

@Onkel F Det verkar som du har det tufft vilket inte beror på kunskap för kunskap har du...precis som jag gjorde så har du försökt många gånger...och en dag så kommer du vara där då du släpper alkoholen helt. Jag tycker att Sinnesrobönen är så bra! Den är kort, enkel men budskapet är så fint. Jag har aldrig känt att varken NA- eller AA-möten har varit religiösa som jag har gått på. Man har pratat mycket om en inre kraft. Jag bryr mig inte om ordet Gud...fast jag kan säga det...för det känns ok...det kanske är min inre kraft men inte den Gud som nämns i bibeln.
Visst hade du bestämt dig för att gå i pension eller hur var det nu igen? Jag närmar ju mig pensionsåldern men behöver komma vara tvungen att jobba ett antal år till pga en mycket låg pension. På mitt arbete är jag äldst (62år). Vi är fyra stycken runt 60-årsåldern, och vi är väldigt olika. Men just nu på mitt jobb är det väldigt många i 30-årsåldern med småbarn....även om vi pratar jobb så kan vi ha så olika perspektiv....ja...det är verkligen något annat nu på mitt arbete.

Jag önskar dig allt gott att vägen ska vända och att du ska få lite lugn och ro!

Kramar!!