av Andrahalvlek

Andrahalvlek
sön, 2024-07-07 - 10:13

Idag kl 15 ska vi på teater, i fredags åkte vi turbåt, igår var vi på bio. Ända sedan jag hämtade hem yngsta dottern i torsdags har dagarna planerats utifrån hennes behov. Varje dag ska det hända något. ”Vad ska vi göra imorgon?” Det behöver inte vara mycket, men en utflykt i någon form och gärna lunch eller middag på McDonalds eller favoritpizzerian.

Vi har dessutom ett 25-årskalas (”inte kalas - fest!” rättar dottern) att rodda med till söndag 21/7. Bygdegården är bokad, inbjudningarna är utskickade sen länge och ja-svaren börjar ramla in. Till och med levande musik är bokad, en duo som ska sjunga och spela hennes favoritlåtar, av Astrid Lindgren mest. Jag gissar att vi blir 40-50 personer. En salig blandning av familj, släkt, kompisar, kompisars föräldrar och personal inom olika verksamheter. Det vi alla har gemensamt är att vi älskar T ❤️ Hennes sociala skills är verkligen hennes allra största tillgång, och hon berör människor på djupet. Vissa riktigt djupt.

Det enda hon vill prata om just nu är festen. Och jag vill vänta lite. Jag har tänkt på det så mycket så det räcker för nu. Just nu vill jag tänka på helt andra saker, för att orka ösa järnet några dagar innan festen söndag 21/7. Måndag 22/7 börjar jag jobba igen.

Imorgon klockan 11 lämnar jag henne hemma på LSS-boendet igen. Jag får tillbaka min tv-soffa/tv. Jag får lugn och ro omkring mig igen, för att tänka eller bara vara. Kommande helgs stora stadsmarknad och senare även teatern ”Rasmus på luffen” lämnar jag med varm hand över till boendets personal. Varsågod. Ha så kul.

Jag älskar min dotter över allt annat, men hon är så intensiv att en vecka i taget är alldeles lagom. Min hund älskar henne också, men han har fullt sjå att hålla ihop den utökade flocken och han skäller på nätterna när hon går på toaletten. Vi kommer båda att uppskatta lugnet och tystnaden. För mycket och för lite skämmer allt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2024-07-07 - 23:12

Ibland blir jag så galet provocerad av min mamma. När hon kvittrar som en lärka och allt är toppen, och vi två har en sådan kanonfin relation. Bla, bla, bla. ”Och det är fan inte din förtjänst” vill jag bara skrika till henne. Men det gör jag förstås inte.

Istället blir jag kort i tonen och lite snarstucken, vilket hon märker och då blir det ”om jag får vara till besvär” eller ”om jag inte är till besvär förstås” osv. Nejdå, inte alls. Jag kan inte låta bli att bli irriterad på henne. Ingen kan irritera mig som min mamma.

Och egentligen är inget hennes fel. Jag är bara trött efter att i flera dagar ge, ge, ge, ge till min yngsta dotter, och samtidigt lyssna på hennes tjat om typ allt. Himmel vad hon kan upprepa allt många gånger.

Jag har legat av mig, det är tre år sedan hon flyttade till LSS-boendet. När hon bodde hemma (varannan vecka tack och lov) lärde jag mig att filtrera bort ungefär hälften av hennes babbel, nu hör jag allt ofiltrerat.

Imorgon efter frukost kör jag hem henne. Fyra nätter i sträck var för mycket. Två-tre nätter är mer lagom. För oss båda tror jag.

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2024-07-08 - 10:46

Det är verkligen förbjudna känslor att tycka att ens barn är skitjobbigt. Samtidigt är det så. Och det vore lögn att inte medge det. Jag hör hur dottern packar och donar, hon vill hem till sitt. Jag märker att dottern är lika irriterad på mig som jag är på henne. Men vi håller oss sams, kämpar båda två från varsitt håll.

När döttrarna var yngre bodde de växelvis varannan vecka hos oss föräldrar. När det var dags att byta hem var yngsta dottern helt galet irriterad på den förälder som hon skulle lämna och överlycklig över att se den förälder hon nu skulle bo hos kommande vecka. Så höll det på, år efter år. Den äldsta flyttade hemifrån för 8 år sedan, den yngsta fortsatte bo växelvis. Den veckan vi inte hade yngsta dottern pustade vi föräldrar. Slapp allt tjat ”vad ska vi göra sen?” Och sen längtade vi halvt ihjäl oss efter henne när vi väl träffades igen en vecka senare. En vecka i taget var precis lagom. Då.

Det är med dem vi älskar vi verkligen kan visa vad vi tycker och känner. Min äldsta dotter kan vara väldigt tydligt irriterad på mig. Jag bara ler brett, vet precis hur känns att vara irriterad på sin mamma. Jag kastar inte in några vedträn i brasan, jag låter det småglöda en stund tills det lägger sig. Likadant gör jag med yngsta dottern och min mamma. Irritationen får sjuda lite, det får märkas att den står i farstun och stampar. Men jag släpper inte in det stora grälet, vilket ofta sker över skitsaker om man ska vara ärlig. Jag djupandas och backar istället. Jag tänker att det är vuxet och moget att göra så.

Nät jag tänker efter var det just irritationen, och de stora grälen ibland på fyllan faktiskt, som knäckte min relation till barnens pappa. Det blir tio år i höst sen vi separerade. Han var framför allt väldigt irriterad på mig, hackade på mig konstant. Allt jag gjorde och inte gjorde var fel i hans ögon. Och jag teg och led - och ibland när jag var onykter fredag-lördag gick topplocket.

Min yngsta dotter, som knappt minns att jag och hennes pappa har bott ihop, började prata om det häromdagen. Hon har en språkstörning och är förståndshandikappad så det är liksom ingenting vi har pratat om precis. Det är svårt att veta hur mycket hon förstår och tänker på. Hon sa att hennes kompis S har ”båda två, mamma och pappa hemma”. (Till skillnad från dottern som hade två hem med en förälder i varje hem.) Sen sa hon ”de är kära fortfarande”. Och ”du och pappa inte kära, bara kompisar”. Och sen sa hon ”du skrek, så jag och E blev rädda”. Och jag får lite ont i magen, usch. Hon minns visst grälen. Jag som trodde att hon sov 😢

Det är ändå lite fint att hon glatt kan säga ”du och pappa är inte kära längre, ni är bara kompisar”. För det är vi ju. Vi har skapat en ny typ av relation, jag skulle säga att han är som en bror för mig. Vi umgås inte till vardags, men vi umgås ihop med barnen, på alla högtider och födelsedagar. Folk tycker att vi har en fånigt lycklig separation. Och jag blir fortfarande irriterad på honom, och han på mig, och då ler jag brett och säger ”den dörren öppnar vi inte nu, tack” och sen börjar jag prata om något annat. Det känns vuxet och moget.

Man ska inte gräla i onödan över skitsaker. Hellre backa. Men man ska göra det för att man vill, för att man mår bättre av det. Man ska inte göra det för att man känner sig tvungen, då begår man nog våld på sig själv. Det gjorde jag i min relation - jag stod inte upp för mig själv, jag teg och led, begick våld på mig själv. Skillnaden mellan att backa för att man vill - för att bibehålla en god relation och inte bli osams över skitsaker - och för att man tvingas till det av en påstridig motpart är stor. Inte i handling kanske, men känslomässigt.

Jag är grälskadad sen uppväxten. Mina föräldrar grälade nästan 24/7, varvat med en irritation som klibbade på väggarna. Sorgligt. Och det har påverkat mig mer än jag förstår sannolikt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2024-07-08 - 14:37

Trots irritation - och mycket utflykter - har jag inte ätit socker. Ingen glass, ingen choklad, inga bakverk. Jag har medvetet siktat in oss på lunch eller middag, inte fika. På bio och teater valde jag popcorn som snacks.

Dotterns plockgodis från Hemmakväll kunde jag lätt låta bli. Jag kan lätt låta bli om jag låter bli att ta första godisen. Faktiskt. Sist jag var på Hemmakväll plockade jag ihop smågodis för hundra spänn - och moffade i mig på nolltid. Jag gillar inte ens godis. Nu väntade jag utanför med hunden istället.

Den stora prövningen var när jag hade lämnat dottern och direkt efteråt lunchpromenaden med hunden skulle handla, lite småhungrig. Jag siktade medvetet in mig på frukt, bär, kvarg - och kom ut från affären helskinnad utan sockerstinna produkter i kassarna.

Dag 6 som sockerfri och nu är kyl och frys fylld med frukt och bär. Frysta och upptinade hallon+blåbär ihop med vaniljkvarg är mitt kvällsmys 🥰

Kram 🐘

Se klart
tis, 2024-07-09 - 08:09

Åh vad bra av dig och vad peppigt. Igår kväll länsade jag frysen på sista glass-skrapet och sen en halv påse Pim (!!) som nog barnen köpt…
Jag ska ta rygg på dig ett par dagar och testa sockerfritt fram till helgen.
Kram 🥰

Andrahalvlek
tis, 2024-07-09 - 11:08

@Se klart Halv påse Pim 🤣 Då är man sockerdesperat! Jag har en kollega som i sina krisigaste stunder äter strössel… Så lågt har jag inte sjunkit. Min lösning är att inte ha godsaker hemma, och att alltid ha frukt hemma. En frukt stillar suget och mättar. Får mina hjärnceller att kvickna till lite. Krisigast för mig är att handla…. I värsta fall får jag handla online och hämta. Just nu siktar jag in mig på att veckohandla, när jag är utsövd och mätt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2024-07-09 - 11:15

Sanningens minut. Kläderna börjar strama. Igen. Vågen visar +5 kg jämfört med min lägstanotering i vintras. Fortfarande -12 kg jämfört med i höstas, men nu drar jag handbromsen. Jag måste för min kropps skull, den orkar inte bära omkring på så här många kilon. Jag vill leva aktivt och rörligt den andra halvleken av mitt liv.

Fortsatt sockerstopp och buljongdagar på tisdagar och torsdagar får det bli. Om det inte räcker får jag börja räkna kalorier igen med hjälp av appen MyFitnessPal. Jag tror dock att mina måltider och mellanmål är okej - det är allt annat jag stoppar i mig som inte är okej.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
tis, 2024-07-09 - 22:13

@Andrahalvlek Så bra du beskriver med att backa för att behålla en god relation och stå upp för sig själv när man behöver. Det har jag övat mycket på att känna mig bekväm i det senaste. Och det man övar på blir man bättre på. Först tyckte jag det var så svårt att våga stå upp för mina åsikter och mig själv men för varje gång jag gjort det har det blivit mindre jobbigt. Förr stod jag alltid upp för mig själv men jag tappade självkänslan mer och mer under åren jag drack och därmed förmågan att våga vara mig själv. Kram❤️

Andrahalvlek
tis, 2024-07-09 - 23:16

@Himmelellerhelvette Ja, det är inte alltid man förstår när det är läge att backa och när man ska höja sin röst. Man måste lyssna inåt. Välja sina strider. Magkänslan måste kalibreras noga. Och när vi drack lyssnade vi inte alltid på magkänslan, vi dränkte den istället i alkohol.

Jag tänker att det är lite som med små barn. Om man tjatar och skriker på dem för jämnan så hör de inte till slut, de skiter i att man skriker. Om man istället sparar ”lejonvrålen” till de tillfällen då det verkligen behövs så står de i givakt direkt. Bildligt talat alltså.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2024-07-09 - 23:22

@Himmelellerhelvette En sak till. När jag jobbade med personal och schema under 15 år tvingades jag ibland säga ”nej”. Ofta förklarade jag varför, men ibland fick folk bara ett enkelt ”nej, det går inte att du är ledig då”. De första gångerna höll jag andan och var beredd på en proteststorm. De flesta sa bara ”okej”. Folk tog ett nej, bara de upplevde mig som rättvis och att de fick besked i god tid. Och efter 20 nej kände jag mig bekväm också. Fast jag höll förstås på att slå knut på mig själv innan jag gav upp. Och folk visste att jag ansträngde mig, det var sannolikt därför de så lätt godtog ett nej från mig. Men allt man övar på blir man bättre på!

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
ons, 2024-07-10 - 09:47

@Andrahalvlek Det är så sant! Mina barn har alltid vetat att det är så, när jag säger ifrån då vet dom att det inte är någon idé att försöka vidare men de läser lätt av mig när jag tvekar och då öser dom på med att övertyga mig till att säga ja.

Jag vände också ut och in på mig själv när jag lade personalscheman, tillslut förstod jag att det är omöjligt att lägga ett schema om alla ska få in sina önskningar, jag ville vara alla till lags sedan var alla arga, haha, fy! På den tiden ville jag att alla skulle tycka om mig och stod inte ut med tanken på att någon inte gjorde det. Kram

Andrahalvlek
tors, 2024-07-11 - 17:45

Just nu har jag en bra artros-knäperiod. Det känns, men gör inte så ont att jag tvekar inför att röra på mig. Det går i skov, ibland får jag svinont för minsta lilla nästan.

Min tanke då är att steppa upp litegrann. Inte överdrivet, men så pass mycket att jag utmanar mina komfortzoner. Lite tyngre, snabbare, flåsigare.

Jag har en iwatch där det finns en app som heter Aktivitet. Man ska fylla sina tre cirklar dagligen. Det har jag gjort utan större problem, men nu har jag utökat gränserna i appen. 1) en gång i timmen all vaken tid ska jag stå en stund, 2) 90 min dagligen ska jag träna (just nu promenader och cykling), 3) jag ska förbränna 1000 kcal/dag genom aktivitet.

Det här har inneburit att jag den senaste veckan har fått förlänga mina hundpromenader för att komma upp i 90 min. Lunchrundan blir lite längre och kvällsrundan rätt mycket längre. Funderar dock på att förlänga sena kvällsrundan istället. Den har mest varit ut-och-kissa, allra mest för att lillprinsen blivit galen som djävulshunden Cujo pga trötthet sena kvällar. Så då slutade vi promenera eftersom vi bara bråkade. Nu är han betydligt lugnare, så jag kan ge det ett nytt försök.

Och jag har bestämt att två gånger i veckan ska jag cykla 7,5 km. Jag behöver det för att stärka musklerna i benen och få upp flåset, och lillprinsen behöver bränna lite energi. Vinn-vinn.

Det här är inga enorma mängder aktivitet, men det är lite mer än tidigare och den stora prövningen blir att få till det när jag börjar jobba igen den 22/7.

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2024-07-12 - 23:25

Idag åkte jag på upptäcksfärd med lillprinsen. Uppdraget: Bestämma riktning och sedan på Google Maps hitta orter/ställen som jag är nyfiken på, max 5 mil i taget. (Hemresan gjorde jag dock i ett svep). Välja småvägar. Promenera runt på varje ställe, någon-några km.

Åkte hemifrån vid 10 och var hemma igen 17.30. Gjorde sex olika stopp och fick se en massa fint. Jag älskar att upptäcka nya ställen ❤️ Ofta åker man bara förbi orter eller hör namnet på dem. På det här sättet blir resan liksom målet.

Jag hade preppat med många vattenflaskor och vattenmelon och nektariner som mellanmål, för att undvika besök på mackar där bakverken och glassen är största frestelsen. Jag gick förbi MÅNGA glasställen och valde till slut falafelrulle till sen lunch.

Just bilåkande är för mig förknippat med en massa frossande. Det som äts i bilen räknas knappt 🤣 Men det var inte svårt att avstå från glass och godis idag. Jag var förberedd och inställd på att jag skulle klara det.

Det är förresten riktigt nice att åka på utflykter själv med lillprinsen. Ingen reagerar på att jag är själv - jag är ju ute med hunden. Jag skulle förresten inte bry mig om någon undrade, och folk har fullt upp med sitt och bryr sig föga om mig.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2024-07-13 - 09:56

@Andrahalvlek Vilken härlig utflykt! Tänk vadmycket man kan uppleva i det lilla. Det handlar ju till sist, tänker jag, om vad man tagit till sig o fyllt sitt inre med. Man behöver inte åka/ flyga långt bort för att få påfyllnad❣️🌸