av Andrahalvlek

Andrahalvlek
mån, 2024-07-22 - 12:50

Jag är helt urlakad. Parkerade bilen 23.30, det tog någon timme att varva ner och kl 7 ringde alarmet. Dags att upp och jobba. Men jag är fortfarande euforisk efter festen igår, så jobba fixar jag nästan med vänsterhanden. Gör det jag absolut måste idag.

Gårdagen vara hundra procent lyckad 🥰 Maten räckte, alla gäster var glada och nöjda. Allra mest nöjd var dottern ❤️ Det blev sång som underhållning, med två sångerskor, och dottern klev upp på scen och sjöng ”Idas sommarvisa”. Jubel och applåder. Alla hennes kompisar ville upp på scen och sjunga också efter det. Modiga ungdomar!

Lokalen var toppen, all planering hölls. Paketöppningen var stor succé, alla gäster trivdes. Storasysters tipsrunda, portträttävling och skattjakt, med fina vinster, uppskattades. Kusinens dotter, 6 år, gick hem med flest vinster 🥰 Vi gjorde helt enkelt ett jävligt bra jobb! Men jobb var det, pust. Fullt ös från 8 till midnatt. Idag kan jag knappt gå, mina knän värker massor. Men jag gillar läget och gör korta hundpromenader oftare, låter lillprinsen lukta noga på alla fläckar.

Och jag valde frukt framför tårta! Och dissade chips och godis. Sockerstopp-klockan tickar på, idag 20 dagar, tjoho!

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2024-07-24 - 15:13

Tredje jobbdagen efter semestern och det känns helt okej. Kul att börja jobba igen 🥰 Det mesta jobbrelaterat har trattats ner i mitt undermedvetna nu, så mycket är halvautomatiserat. I början när man lär sig något måste man vara hundra procent fokuserad för att göra rätt, nu går ofta fingrarna av sig själva. Märkligt fenomen.

Just inlärning är ett märkligt fenomen överlag. Efter min sjukskrivning hade jag inga problem att återgå till jobbet. Det jag hade lärt mig satt kvar i minnet, ytterst lite hade helt glömts bort. Det räckte att repetera några gånger, sen satt allt som en smäck igen. Skönt.

Värre är det med mitt namnminne. Jag glömmer namn på folk och platser, kan liksom inte skaka fram det ens. Jo, ibland, men det kräver mycket av mig. Jag har också haft stora problem att nöta in låttexter till kören de senaste åren. De ska också ramla ner i hårddisken korrekt, då kan de plockas upp utan problem bara man hör några toner. Men det kräver som sagt mycket mer intensivt nötande. Jag har ingen riktigt minnesteknik heller när jag nöter låttexter, mer än att jag skapar bilder i skallen till en del strofer.

Jag vet inte hur mycket jag kan skylla på sjukskrivningen eller om det bara beror på åldern. Fast jag fyller bara 55 år, så det känns väl tidigt. Minnesproblemen kommer sannolikt bara bli värre med åren nu. Otroligt skönt ändå att allt jobbrelaterat känns på banan.

Jag hade en kollega med grava alkoholproblem. Han ville inte genomgå behandling, och vi märkte att han glömde hur han skulle sköta sitt jobb. Han kom och frågade gång på gång, men glömde sen vad vi sagt på väg till sin dator. Han fick sluta jobba. Hans kognitiva förmågor hade tagit för mycket stryk av supandet.

Kram 🐘

vår2022
ons, 2024-07-24 - 16:40

@Andrahalvlek Skönt att det känns helt okej att börja jobba igen. Jag har 2,5 veckor kvar av semestern och hoppas också att det känns okej när jag börjar igen, men man kommer ganska snabbt in i arbetsrutinen igen. Vad gäller minnet så har jag alltid haft svårt för att komma ihåg namn på människor, platser, artister och låttitlar. Vissa ”svåra” och lite udda namn kan jag däremot ha kvar i minnet. Arbetsmoment kan däremot sitta kvar. Jag är mycket ”learning by doing” och det är nog därför moment och sådant som man utför sitter kvar. Vissa låttexter sitter medans andra inte gör det. Vi får väl se hur det blir genom åldrandet. Gäller att gympa hjärnan mycket på olika sätt samt att vara fysiskt aktiv😁.

Ha det gott!❤️

Andrahalvlek
ons, 2024-07-24 - 18:26

En tråkig rest har jag från söndagen. Jag gick för mycket, hade liksom inget att välja på. Nu har jag dödens ont i knäna. Har fått backa på mitt utökade aktivitetsmål, klarar inte det högre tempot och utökad sträcka.

Känns som jag fått benhinneinflammation (som man brukar få på skenbenen) fast precis över och under knäna framtill. Innan har jag mest haft ont på insidan av knäna.

Så nu tar jag Ipren var fjärde timme, smörjer knäna med svinstark liniment och går långsamma hundpromenader. Kortare sträckor men lite oftare. Lillprinsen får lukta på varje fläck väldigt noga. Just tempot är viktigt, att inte gå för snabbt. Målsättningen är att slippa ha värk på nätterna för det stör sömnen. Alltid är det något.

Har hittat ett hemmaträningsprogram som är bra för just artros. Man måste stärka musklerna runtomkring. Ska rota lite mer i det till helgen. Jag måste tända till ordentligt för att komma igång. Allt eller inget. En bra drivkraft - och en förbannelse. Två sidor av samma mynt.

Eller som min äldsta dotter uttryckte det: ”Du är en periodare. Du köttar järnet i några månader, sen gör du ingenting. Tills du hittar nästa grej.” Det tillhör tydligen mina säregenskaper, så det lär inte bli bättre med åren.

Kram 🐘

Se klart
ons, 2024-07-24 - 23:37

Kära @andrahalvlek
Jag läser om den enastående festen och inbilla mig inte att den innehållit särskilt mycket delegering- we know the drill.
Så glad att allt blev så lyckat! Sedan har du börjat jobba- härligt att det känns kul. Sen har du fått ont i dina knän.
Var är pausen i dansen undrar din forumvän, lite försynt men med viss stringens.
Stor kram 🥰

Andrahalvlek
tors, 2024-07-25 - 08:14

@Se klart Den här veckan pausar jag. Nästan, åtminstone halvhalt med betoning på halt 🤣 Gör minsta möjliga på jobbet. Går minsta möjliga mängd hundpromenader. Väldigt långsamt. Äter rester från frysen. Djupandas. Struntar i vädret. Har inget inbokat förrän på lördag, då ska vi flytta sängar hit och dit. Jag ska få dotterns 160-säng, min ena säng i min dubbelsäng ska min mamma få. Min mammas säng och den andra i min dubbelsäng plus min gavel ska till tippen.

Jag måste be barnens pappa om hjälp. Det minsta han kan göra eftersom jag betalade kalaset. Och han slet som ett djur både i köket och med att fixa bord, dukning och städa, medan jag mest tog värdinnerollen, sprang och körde folk hit och dit. Efter sängkarusellen känns vi kvitt. Jag väljer att inte irritera mig på hans svagheter. Jag vet att han inte beter sig så med vilje, och egentligen är det han som mår allra sämst. Jag vet ju det.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2024-07-25 - 17:58

Idag visar min Sockerstopp-klocka 23 dagar, tjoho! Så idag kände jag mig redo att utmanas. Trött, trött, trött, men skulle behöva handla lite. Moffade i mig två nektariner och körde till affären. Och kom hem utan sockerstinna produkter. Heja mig! Kändes inte ens svårt, sannolikt tack vare nektarinerna.

Jag är fortfarande trött efter festen. Ont som fan i knäna. Men det funkar att jobba och jag går korta, lugna hundpromenader. Inte göra ont är målsättningen, men framåt kvällen gör det ändå ont.

Det är så förbannat surt, senast förra veckan hade jag piggat på benen rejält. Hade utökat antalet minuter/steg och hade högre tempo. Och nu bara: ”Krasch!” Så känns det 😢

Jag försöker ta hand om tröttheten, låta den vaggas till ro. Tidigt i säng. Tvingar mig inte till mästerdåd på jobbet, good enough är fullt tillräckligt. Låter mig tycka synd om mina ben också. Varken trötthet eller benvärk blir bättre av socker. Tvärtom faktiskt.

Jag vet att ork, lust och styrka kommer tillbaka. Nu är inte alltid.

Kram 🐘

Varafrisk
fre, 2024-07-26 - 11:45

@Andrahalvlek Jag har följt dig under många år här på forumet så det känns som jag känner dig...ja...iaf som forumvän. Du är en stark person som har tydliga mål därför visste jag inte riktigt om jag vågar skriva...ifall det inte skulle landa där jag önskar. Men så skrev @Se klart som undrar var pausen är..och jag tänker..jag skriver. Du skriver att du just nu har väldigt ont i dina knä. Hur skulle det bli om du släppte på en del av dina uppsatta mål...att låta din kropp och själ få vila mycket mer? Att inte behöva gå 90 minuter varje dag? Jag fick som mål av min ergonom en promenad på 20 minuter tre gånger i veckan. När jag klarade det så kunde jag öka lite grann 20-30 minuter. Jag upplever att du har ett ganska högt tempo med många måsten även om det är bra måsten. Kanske är det tillräckligt att bara slopa sockret inledningsvis. Jag vill bara dig väl och att du inte rasar igen. Du tar ett så stort ansvar för många. Och, att ha vuxna barn med någon form av funktionsnedsättning finns alltid med i tankarna även om man vet att de för stunden har det bra. Apropå artrosen...använder du knäskydd? Jag har även börjat följa #naprapatmarcus på instagram som visar olika rörelser för olika kroppsdelar. Fast jag tänker att du har koll....för du är en person som har koll.

Var rädd om dig...ta många pauser...allt det bästa till dig!

Kramar:)

Andrahalvlek
fre, 2024-07-26 - 13:00

@Varafrisk Tack för din omtanke ❤️ Just nu fixar jag verkligen inte 90 min. Kommer upp i 60 max. Väldigt långsamt dessutom. Jag vet att det värsta man kan göra med artros är att bli stillasittande. Jag vet också att jag behöver utmana mig själv. Det behöver göra lite ont på kvällen, men nästa morgon ska det kännas okej igen. Gäller att hitta nivån för det bara. Det känns surt att få det här bakslaget. Mycket surt. Men det är bara att gilla läget.

Jag ska börja med ett träningsprogram för just artros, ett online-program. Gymmet orkar/hinner jag inte ta mig till. Ska bara invänta lusten först, jag behöver den som igångsättare. Jag behöver gå all-in för att få saker gjorda. Jag vet att lusten att göra kommer tillbaka, jag behöver bara vila klart först.

Hela veckan har gått i vilans tecken, förutom att jag har jobbat då. Men jag har suttit framför datorn på mitt hemmakontor, inte ett dugg fysiskt krävande. Har haft både tid och möjlighet att ta pauser.

Kram 🐘

Se klart
fre, 2024-07-26 - 22:36

Låter bra så @andrahalvlek
Exmän är ett kapitel för sig. Jag tänker som du, man håller tillbaka irritation för att bespara sig själv. I mitt fall så brakade min exman igenom rejält och det är klart att det var Synd Om Honom men jag blev ungefär då- så arg. Så arg på att han abdikerade från föräldraskapet. Så arg på att han bara sket i allt- trots att vi ju vet att missbruk är sjukdom så blev jag ändå rasande (även om jag inte visade det- men inombords). Jag fick ta så himla mycket ansvar för allt som hade med barnen att göra, ekonomiskt, socialt kring födelsedagar mm. Det gick an och var tom bra så väldigt länge.
Men efter många år av gummi-mamma-trolleri, så var det slut på orken.
Då kunde jag inte välja hur jag skulle känna, jag bara kände.
Idag tycker jag det var sunt ur aspekten medberoende- även om vi var skilda och han inte ens drack så länge vi levde tillsammans (skildes av andra skäl). Så hade jag kunnat vara medberoende ändå. Jag tycker det var skönt när barnen blev kring 20 för då kände jag att mitt ansvar för deras relation- eller vår gemensamma- var över.
Det var en befriande känsla, idag ses vi på alla möjliga kalas (som ju barnen ordnar själva för de är ju riktigt vuxna nu, över 30 snart hela bunten) Det är trevligt och han är omgift igen och har urgulliga nya barn som jag bryr mig mycket om. Men ilskan var en hävstång för mig, att komma bort från känslan av ansvar som jag kände- det var skuld över skilsmässan och att han mådde så dåligt.
Det tog lång tid att sortera.
Jag drar ju inga paralleller till dig egentligen här, och inlägget var inte tänkt att bli så långt! 😩 Kram 🤗

Varafrisk
lör, 2024-07-27 - 00:05

@Andrahalvlek Nej, stillasittande är inte bra. Hoppas att du ska hitta ork t att kunna göra övningar hemma som gör att du ska slippa värk 🙏🏻

Kramar ❤️

Andrahalvlek
lör, 2024-07-27 - 09:21

@Se klart Kan känna igen känslan. Ilskan liksom ligger och mullrar, och jag vågar inte släppa ut den. Mår han dåligt så mår indirekt mina barn dåligt. Min äldsta dotter sa så här när jag hade piggat på mig efter den senaste sjukskrivningen: ”Skönt, då slipper jag oroa mig för dig i alla fall.” Det är sorgligt att hon känner så, men det är inget jag kan ta ansvar för. Jag kan dock se att deras relation blir allt mer ansträngd ju äldre hon blir, men inte heller det kan jag göra något åt. Jag kan bara ansvara för min egen del i relationen till mina barn.

Jag försöker pusha den äldsta att prata mer med sin pappa. Vi vet ju båda precis hur han funkar, och jag märker att hon har ett behov av att prata om det. Hon vill inte outa honom för vem som helst, men hon kan snacka med mig - och det vet hon. Vi kan skoja om det också, men tyvärr visar han tydliga tecken på samlarsyndrom. Säkert ett sätt att hantera sin ångest. Och ingenting blir någonsin klart i det hemmet. Jag drar en suck av lättnad varje gång jag åker därifrån.

Även yngsta märker att det funkar si och så hos pappa. Att hon medvetet valde att sova hos mig senast tyder på det. Då vet hon att hon får frukost, lunch och middag och kommer i säng i tid. Hon är ju mentalt som ett litet barn och behöver stöttning i sådant.

Idag blir det payback-time. Barnens pappa ska hyra en släp och sen blir det stora sängrotationen. Yngsta dotterns 160-säng ska till mig. Min ena 90-säng i min dubbelsäng ska till min mamma. Min andra 90-säng, plus sänggaveln och min mammas 80-säng ska till tippen. Så nu ska han få släpa och kånka minsann. Jag också, får se vad mina artrosknän tycker om det.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2024-07-27 - 10:08

@Andrahalvlek Viljen lyckad fest ni hade! Klokt att glesa ut till att inte vara varje år.
Det tar nog ett tag för dig att ladda battrrierna igen, så tillåt dig att tagga ner många snäpp o på alla plan!
Kram!❣️

Andrahalvlek
lör, 2024-07-27 - 11:57

@Sattva Det är lite som med studenten. Jag hade två viloår mellan studentkalasen. När yngsta hade tagit studenten drog jag en suck av lättnad. Jag suckar lika lättat varje år när jag ser glada studenter. Är glad för deras skull, men lika glad att slippa allt jobb.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2024-07-27 - 12:05

Idag vaknade jag kl 8, pigg och rask. Faktiskt. Kändes mycket bättre i knäna, vilket jag firade med en lite längre promenad. Sen åkte jag på inköpsresa. Först grisöron och tuggben på Rusta, sedan en säck hundmat på Landtmanna och slutligen mat till mig själv på Maxi.

Det som verkligen är värt att notera att jag inte kom ut med choklad från Rusta och choklad, bakverk och glass från Maxi. Jag köpte enbart det stod som stod på lappen, inga sötsaker. Visst såg det läskande gott ut med bake-off-kakorna, kladdkakor, chokladbergen vid kassan osv. Men det var inte speciellt svårt att avstå.

Jag ska inte äta sötsaker. För att jag mår bättre utan. Punkt. Och det är så tydligt att lite väcker mersug och att det för mig därför är bättre att avstå helt. Precis som med alkoholen. Idag visar min sockerstopp-klocka 25 dagar, tjoho! De första svåra tre veckorna har passerats nu.

Kram 🐘