Här bland alla inlägg känner jag igen mej. Så mycket att det gör ont i hela mej.. Hur mycket ska alkoholen få kosta? I mitt fall blir det snart hela mitt liv med mannen jag älskar som nu tyr sej till en annnan. Hur kan man hamna där? Så mycket kontrollbehov och svartsjuka från mej när jag varit påverkad som under så många år sakta, sakta fått honom att hitta nya vägar. Såklart. Vem står ut med en full fru som rotar i datorn och mobilen för att hon tror att hon är på nåt sjukligt smart spår.. Otaliga är dom morgnar jag vaknat med en ångest utan like, otaliga gånger har jag klarat mej. Någon skriver om det där att "städa upp" efter sej dagen efter.. Om jag känner igen det. Först ångesten, sen lättnaden att man lyckades dölja sitt rotande trots en praktfylla, sen städandet.. Överdrivet glad och hurtig. Med ett huvud som bankar och kanske efter att man tvingat upp en spya.. När han så då gick hemifrån i höstas ställdes allt på sin spets. Efter 32 år, vi var bara fjortisar när vår saga började.. Men då händer det nåt konstigt. Jag dricker "lagom". Finns inget mer att bevisa, bara sorg.. MEN, jag dricker. Vinet lugnar oron över var han är, med vem, blir det skillsmässa till slut osv... Det är högst troligt att det blir så men jag har ett förödande hopp kvar..
Samtidigt har jag tagit tag i så mycket saker, går en utbildning för att se varifrån mitt beteende kommer. Tagit tag i gamla vänner. Jobbet går åt rätt håll. Livet är fint. Förutom sorgen som behöver sina glas vin. Och mer om det är middag nånstans.
Jag är riktigt rädd att det här blir min nya "lagom kompis". Jag har aldrig varit ensam förr. Någonsin.
Hur bryter man?

lessenfrun

Ja herregud... så man saknar skratten nu. Känns inte som det någonsin kommer tillbaka. Förstår pracis vad du menar! Det knepiga för mej är att det var han jag skrattade med (gör fortfarande ibland) Jag passar inte riktigt in överallt, min humor är rätt sarkastisk och uppfattas fel av många, har nog alltid kännt mej lite ensam.
Men oj vad jag vill skratta mer jag me..

Bakfylla kan man inte skratta åt dock, det försöker jag minnas.
Varje dag.

lessenfrun

Och nu tar jag alla kramar från Dompa ,Kalla, Stigsdotter, Mulletant och Annelie med mej in i natten.
Tack , dom behövs mer än nånsin..

lessenfrun

Att fly en stund med fina vänner, släppa tankarna på det sorgliga.
Ta några glas och känna hur lätt allt är.
Så okomplicerat.

Skillnaden mot förr är att jag slutar nu. Dom har gått hem och det blir inget mer.
Lurar jag mej själv eller kan jag faktiskt dricka som dom "normala"?

Vilken konstig sak att tänka på mitt i natten.
Men jag vet att jag inte är ensam om dessa funderingar.. Ska det hålla, eller braka?

Ikväll håller det, för nu ska jag sova.

Tänker på er alla som kämpar.

Eken

en kram till dig i ditt sorgearbete!
Känns ju bra att du i alla fall verkar ha personer som stöttar dig i din närhet, både vänner och en bra husläkare. Såna saker är alltid guld värda :)
Sedan är det ju faktiskt tillåtet att sörja och vara ledsen. Det hoppas jag du vet. Det är ju egentligen en behövlig process för att kunna gå vidare.

Angående alkohol läste jag nångång nånstans nåt i stil med att en alkoholists liv stampar på samma ställe medan människorna runt om krings liv förändras och går framåt.
Så tror jag tyvärr att det kan bli ifall man bedövar med alkohol i stället för att våga sörja på riktigt. I alla fall för min del har det varit så, ett förlängt lidande till ingen nytta. (Inser jag nu då jag börjar hitta tillbaka till livet.)

Mellan raderna tycker jag mig läsa att du faktiskt är en stark person som jag nog tror kommer att klara detta!

En fin söndag till dig!

Stigsdotter

Ja visst vore det skönt att kunna hålla sig till! Jag kan ju bara utgå från mig själv när jag säger att jag tror det är svårt att hålla sig till normaldrickeri när man väl klivit in i ett slags beroende.

ibland har det hänt att jag t.ex. gått på afterwork med kollegor, druckit ett glas och känt mig sååå duktig. Titta jag kan ju! Sen på helgen har jag belönat mig med ett glas till bara för att jag var så duktig sist. och så blev det ett till och ett till och ett till och ett till...

Jag var på tjänsteresa i fredags, där fanns flera tillfällen att dricka. Till middagen drack jag det lilla som serverades förrätts- och varmrättsvin, sedan stoppade jag. Visst var jag duktig? Men sen på lördan när maken säger att han ska åka och handla så tänker jag "ja, undrar om det finns något litet kvar i barskåpet som jag kan suga i mig?". och DET är ju verkligen inte normalt för fem öre!! Det att alkohol skall uppta så mycket av min vakna tid. DET är inte normalt och suger alldeles för mycket energi ur mig, skulle hellre slippa alla dessa tankar. Normala människor kan dricka ett eller ett par glas vin UTAN att fundera så himla mycket före, under eller efter som vi andra håller på med.

Nå, detta är hur jag fungerar, jag inser att jag inte är den där normaldrickaren hur gärna jag än skulle vilja vara det! Kramar och styrka till dig!

Dompa

Jag saknar dig och din sarkastiska humor...älskar sådant. Läste ngn stans att ironi är den lägsta formen av humor. Jag gillar ironi och sarkasmer. Kanske är jag född elak? Men, men... Nu undrar jag mer hur det går för dig? Vill inte att du sitter där ensam och saknar din livskamrat...han som du skrattade med. Hoppas du umgås med dina vänner och inte ensam med vinet. Vill bara skicka en riktig stor, lång styrekram. /R

lessenfrun

ja du, ha ha. Ibland undrar man vad man pysslar med. Jag hoppade ju på en deltidsutbildning i min iver att "hitta mej själv" i vintras.. Den är fantastisk på många sätt. Gillar analyserandet över våra olika delpersonligheter och grubblandet över var i universum man fått dom ifrån.. Gillar att bekanta mej lite mer med själv. Hitta ro nångång i framtiden.
Men ibland går det riktigt knaslångt. Vi ligger där och ska hitta våra inre spädbarn och känna efter var i kroppen känslan kommer och blaj blaj och då vet jag knappt var jag ska ta vägen. Det har blivit många besök på toan för att kväva mina skrattanfall. När nån säger att "jo, det känns lite i höger knä.." då är det kört!Jag är alldeles för synisk för sånt där men nåt finns det ändå som lockar.. Och människorna är underbara, egna, och otroligt tåliga med "fru skeptisk". Alltså med mej..

Nu ler jag faktiskt i stunden åt en fågelholk vi har som trillade ner från trädet i höstas och nu står vid foten av kaninburen.. Ett otroligt blåögt fågelpar har byggt bo där. Problemet är att dom inte upptäckt vår norska jägare till katt ännu som stilla ligger och trummar med klorna fem meter därifrån. Ser ut på henne som planen är att ta dom om nån vecka eller så.. Kan man flytta en holk när dom redan byggt bo??

Vår vackra storstad, ja jag bor där i kanten, har börjat det årliga Rosébadet. Jag har tagit några dopp men känner kontroll. Kanske.
Min första tanke är i alla fall inte på om det finns nåt mer hemma att fortsätta med när jag kommer hem. Långt därifrån. Jag är för skraj.
Men det är fortfarande där. Lika gott.
jag nöjer mej sålänge med att det funkar. Hänger här varje kväll för att påminna mej.

Och vad gäller min underbara så är han här med oss rätt ofta. Vi pratar länge och bra. Men hua så mycket ironi han får ta just nu :)
Ett skydd, jag vet, men vad gör man när verkligheten är kölsvart?

Kram! och kämpa på.

Hur går det med Gud?? ;)

lessenfrun

Och precis nu gick han för sista gången... Vad hände?
Vad gör jag nu?
Dricker ur mitt glas och går och lägger mej.
Det blev fyra... men det är väl ok när man precis skrivit under skilsmässopapper?

Långt ifrån humor och ironi nu... men ändå nåt slags lugn.
Kanske det äntligen blir lite ro efter tårarna. Imorgon tar jag tag i nya tankar.

Kram till er.

Dompa

Börja med att flytta fågelholken. Inte vet jag om det går...men just nu verkar det ju vara en dödsfälla.

Ser ut att bli en fin dag. Gå ut i solen...även om du måste tvinga ut dig själv. Ta en lång promenad. Trötta ut dig fysiskt...så att det blir skönt att lägga sig ikväll.

Ironin och humorn kommer att återvända och tills dess hänger du här med oss. Fyra glas igår...ja under omständigheterna var det inte allt för illa.
Och idag ska du ju ta nya tag!

Kram/R

lessenfrun

Märklig tomhet. Är inte ett dugg trött.
Vill bara skrika rakt ut!
Och vinet? Ett glas i solen efter tokpromenad i skogen.
Två glas ikväll.
Men nu är det slut. Usch, vad jag inte gillar ordet slut.

Hur man slängs fram och tilbaka när man sörjer...
Spelat det nån roll nånting?
Jora, dom sitter ju där i soffan, dom som spelar roll.

Målet nu är en vit, smart vecka. Äta!! Jag väger typ ingenting.
Bli snygg och stolt.

Återkommer hur det går med det...

Kram till er som kämpar i våren,
E

Dompa

En vit smart vecka är en bra början. En bra plan. Kanske du tom. kan hitta ditt inre spädbarn i ngn knäled? Haha. Så djävla dråpligt du beskrev det!
Ta hjälp av allt som får dig att må bra. Bli snygg och stolt. Det kommer att bli bättre...med tiden...
Du är ju lite på gång. Fyra glas i förrgår. Tre i går... Kram och Heja!

lessenfrun

Dompa, det känns så tryggt och ha dej där på morgonkvisten. Jag är en kvällsmänniska och blir lite impad av hur tidigt du är uppe. Fem sex-tiden är nästan lite exotiskt för mej att vara vaken ;)

Du verkar kämpa nåt otroligt. Du sörjer också din kärlek.. Har fina barn värda allt i din kamp såklart. Du har kommit så långt. Tänker på dej.

Jag har börjat en annan kamp. Den att inte maila, messa eller ringa han som gått. Försöka vara stenhårt tuff och tänka att det är det ända som ger en respekt. Och självkänsla. Vem kommer nånsin tillbaka till nån som krälar?
Skippar vinet men röker som satan. Att det ska vara så svårt att hitta ro?
Jobbigt! som min mamma har som ledord, den bittra stackarn. Så vill jag inte bli.

Planerar massor med sonen inför studenten. Han har bra koll på sej själv och jag beundrar honom.
Tänker dricka "svagskumpa" på morgonskålen, lättöl till flaket för han vill minnas dagen och mottagningen. Kvällen får vi väl se om men det är ändå en skön inställning kan jag tycka. Att inte dricka alls är såklart det bästa men ja, man minns ju..

Fågelholken är flyttad, får se hur det går för dom små liven. Kisse är sur.

Storkram!

Dompa

Detta att vakna så tidigt är nytt för mig med... Började mer eller mindre efter att jag slutade dricka...när jag slutade bedöva mig framför tv:n.
Den nyktra sömnen är inte kortare, men jag somnar så tidigt här på hemmet... Får se hur det blir när jag kommer hem. Tror inte det blir lika tidiga kvällar med tre ongar som ska "tvingas" i säng.

Härligt att det går så bra med vinet...rökningen tar du senare. Att skippa allt samtidigt vore galenskap. Ingen har väl dött av lite cigaretter? Haha...

Förstår att det är tufft...att inte höra av sig till han som gått. Med allt som man glömt att säga...med alla om, varför, varför inte...med alla förlåt, din skitstövel, min älskade, som måste fram. Nej, låt honom minnas dig som en stark, ironisk kvinna. Inte ett krälande våp... Hans förlust.

Starkt tänkt av sonen...det är tufft i hans ålder, visst...det kan sluta hur som helst. Men han är ung...vem har inte haft en ungdomsfylla. DET blir man inte alkis av...vad folk än säger. Nu kommer väl en del gorma på mig här på forum...men jag försöker leva i verkligheten. I vilket fall som helst går han in i det med en schysst inställning. Du själv kommer att vara nykter på studentdagen...i fall ngt händer...eller hur?

Stackars kisse! Men bra gjort. Inte vill du ha en massaker på din gård! Idag går det bra för dig...det litar jag på. Du kommer inte att bli som din stackars bittra mamma. Du kommer att bli den kvinna du förtjänar...hon är en helt annan varelse...Bamsekram!

Stigsdotter

Märklig kurs du går där du måste ut på toa och skratta av dig ;-) det är en bra egenskap, att kunna ta till sig det som tilltalar dig själv och ta resten med en nypa salt! Du får sörja han som gick och samtidigt lär du dig något.

Klappa kisse mycket, kärlek och gos i alla dess former får oss att må bra (fast ibland känner jag mig lite ledbruten när jag vaknar på morgonen och den ena kissen har legat uppe på min axel och den andra på höften hela natten. Själv har jag då inte rört mig en millimeter under natten och är alldeles stel o dan).

Förresten må så vara att ironi är den lägsta form av humor men den är den roligaste :-D ironi och sarkasm ägnar även jag mig åt. Detta ihop med en tendens av "tala först, tänka sen" är inte så bra. Ta dessutom detta i kombination med x antal glas i maggen... oj, oj, oj, ingen bra kombo alls :-/

Ta till dig att du har fostrat en förnuftig son som inte följer flocken och dricker för mycket under stundenten. Ja usch, jag vill verkligen inte att ungarna ska göra som jag har gjort...

Stor godnattkram!

Dompa

Undrar hur det går för dig? Jag förstår att det är skittufft just nu... Men sörj, rök, gråt, skrik...och skriv! Skratta med din son... Smek din kisse. Köp något onödigt. Jag saknar dig...och jag vet att jag inte är ensam. Morgonkram /R

lessenfrun

ja det är inte klokt så lessen jag är just nu...
Från värmen man delat till en iskall kyla. Hur ska jag fixa det?

Varit ute två kvällar, tidig hemgång, måttligt drickande. Riktigt trevligt.
Men nu funderar jag faktiskt på en rejäl "helvetsåsynddetärommej" bläcka...
Hockey, ensam, saknar...

Ska försöka allt jag kan.
Det är ju inte värt det.
Kram..

Dompa

Så glad att du skrev... Men så djävla hemskt att du känner dig lessen...i iskall kyla. Jag hoppas verkligen att du står emot "helvetedetärsåsyndommig" bläckan. Om du tar den kommer det att vara "helvetedetärsåsyndommigochnumårjagdessutomskitochharångest" på söndag...

En till utekväll med tidig hemgång och måttligt drickande är att föredra. Att umgås lite med andra människor...och samtidigt vara lite mindre ensam för stunden. Har du ngn vän att gå ut med ikväll? Eller ngn du kan bjuda hem? För stilla umgänge?
Vad gör sonen? Kanske vill inte en tonåring stanna hemma en lördag med mamma? Eller kanske vill han det? Kämpa emot...tänk till i förväg... Se dig själv sitta där aprak...ensam...då kanske du tar dig till både det ena och andra. Då kanske du börjar med samtalen och messen som du inte vill..... Jag tänker och hejjar på dig...hur du än gör. Kramar /R

Stigsdotter

En bit mat och en film kanske? Bara för att ha lite sällskap. Precis som Dompa säger så kommer det vara ännu mer synd om dig dagen efter, självömkan är en jobbig figur. Du vet att det inte är värt det.

Kram

Dompa

och en påminnelse om att du inte är ensam.
Hoppas du mår någorlunda ok. Tänker på dig. /R

lessenfrun

Tack..
Ja,vad blev det? En "kontrollerad" fylla, finns det?
Nä, jag var med vänner. Och drack lite för mycket. Men i sällskap av skrattande människor och god mat. Somnade gott, vaknade utan efterdyningar. Samma vanliga sorg bara.
Och det var ju bra... eller tidernas luring innan raset.
Roséraset 2012? Hm, försöker orka med allt men minns bara hur allt brukade vara. Och så blir det tårar..

Kram till er fina.