Här bland alla inlägg känner jag igen mej. Så mycket att det gör ont i hela mej.. Hur mycket ska alkoholen få kosta? I mitt fall blir det snart hela mitt liv med mannen jag älskar som nu tyr sej till en annnan. Hur kan man hamna där? Så mycket kontrollbehov och svartsjuka från mej när jag varit påverkad som under så många år sakta, sakta fått honom att hitta nya vägar. Såklart. Vem står ut med en full fru som rotar i datorn och mobilen för att hon tror att hon är på nåt sjukligt smart spår.. Otaliga är dom morgnar jag vaknat med en ångest utan like, otaliga gånger har jag klarat mej. Någon skriver om det där att "städa upp" efter sej dagen efter.. Om jag känner igen det. Först ångesten, sen lättnaden att man lyckades dölja sitt rotande trots en praktfylla, sen städandet.. Överdrivet glad och hurtig. Med ett huvud som bankar och kanske efter att man tvingat upp en spya.. När han så då gick hemifrån i höstas ställdes allt på sin spets. Efter 32 år, vi var bara fjortisar när vår saga började.. Men då händer det nåt konstigt. Jag dricker "lagom". Finns inget mer att bevisa, bara sorg.. MEN, jag dricker. Vinet lugnar oron över var han är, med vem, blir det skillsmässa till slut osv... Det är högst troligt att det blir så men jag har ett förödande hopp kvar..
Samtidigt har jag tagit tag i så mycket saker, går en utbildning för att se varifrån mitt beteende kommer. Tagit tag i gamla vänner. Jobbet går åt rätt håll. Livet är fint. Förutom sorgen som behöver sina glas vin. Och mer om det är middag nånstans.
Jag är riktigt rädd att det här blir min nya "lagom kompis". Jag har aldrig varit ensam förr. Någonsin.
Hur bryter man?

och lyser "för alla som behöver". Det är många. Vi tänker särskilt på dem vi känner (till).
Också på dig... Allt gott, typ solsken, bra TV och choklad med saltlakrits - i väntan på ljusare tider:)
/ mt

Dompa

Har inget direkt på hjärtat. Om choklad kan jag inte uttala mig. Mer än att du ska inte dela med barnen! Tror dock att det är en mindre farlig tröst en vin. Så istället beamar jag lite kärlek och tankar till dig! Och jag hoppas att längtan i hjärtat ger med sig lite ngngång. Samtidigt som jag på ett konstigt sätt beundrar din hängivenhet...att kunna älska så mycket. Det måste vara en tudelad välsignelse.Kram och så/R

lessenfrun

Välsignelse kan vi prata om.
Snarare förbannelse.
Tror den mannen blir min död :(

Bråda tider nu när huset ska städas och mat ska frysas in..
För om en vecka sätter handkirurgen in skalpellen och det blir sjukskrivning X antal veckor.

Tänker att det blir sköönt med ledigt och egentid. Not.
Kommer bli knäpp. Eller, knäppare..

lessenfrun

Välsignelse kan vi prata om.
Snarare förbannelse.
Tror den mannen blir min död :(

Bråda tider nu när huset ska städas och mat ska frysas in..
För om en vecka sätter handkirurgen in skalpellen och det blir sjukskrivning X antal veckor.

Tänker att det blir sköönt med ledigt och egentid. Not.
Kommer bli knäpp. Eller, knäppare..

enhandsklubben här på forumet - det nästa vimlar av gipsade armar här.

Du är inte knäpp! Inte det minsta. Det har gått nästan precis ett år sen du började skriva här och under det året har du (definitivt) förlorat (får jag säga så?) din man och levt i förskräckelse och ovisshet om Törnosa. Du har lämnat din vän alkoholen. Det är stora saker alltihop!

Det blir vår vare sig du vill eller inte så du kommer att kunna promenera skulle jag tro. Det är bra.
Kanske ändå... att du hittar något under din påtvingade vila. Jag är väldigt övertygad om din förmåga att leva ett meningsfullt liv!

Finns ett tack och en hälsning till dig och T i min tråd också - lägger in en medveten tanke till dig, just dig, också - som en person bland "alla som behöver". Nu när du blir patient och konvalecent. Kram / mt

Dompa

Vet du vad? Inte heller jag tror att du är knäpp...eller att det kommer att eskalera. Som MT skrev så har du haft ett tufft år, men du står fortfarande på benen. Så agerar/reagerar inte knäppisar. Så det finns hopp för dig ;-).. Nej, ta vara på din sjukskrivning...ut i skog och mark. (Jag tror på naturens helande kraft, lite flummigt sådär) Låt ungarna fixa hemma medans du vilar. Läs böcker, se filmer. Skriv här! Kram och annat /R

Nynykter

Vilken tur att det inte är foten som är skadad. Det är party och dans i filosofiska rummet ikväll. Jag har laddat upp med Marabou black för din och Stigsdotters skull.

Dompa

Undrar lite hur det går med handen? Känns det ok? Blev op bra? Hjälper ungarna till?

Läste även dina ord om MT (och Mg) i hennes tråd. Visst har dom det fint...så som alla nog innerst inne vill ha det. Man skulle rent av kunna bli lite avis...om det inte vore så att man verkligen inte missunnar Mt att ha det bra. Eller avis kan man bli ändå...om du förstår vad jag menar. Tror dock det fortfarande kan finnas hopp för de flesta. En dag kanske...det dyker upp ngn även för oss?

Tänker på dig och så! Kram/R