Dag 25

Känner för att skriva av mig och då gör jag det nu när jag har tid över.

Som sagt dagen igår var kämpig på alla möjliga sätt. Den började tidigare än jag hade tänkt mig så jag var kanske inte helt utvilad. På lunchen satt jag sedan och skrollade med telefonen fastnade i funktionen "kommer du ihåg denna dag för xx år sedan". Jävla Facebook, den kommer ihåg allt kan jag säga.

Denna dag för 13 år sedan var jag så lycklig, på en resa och festade med så häftiga människor. Började tänka "där hade jag kontroll, det minns jag så väl", fortsatte skrolla...."juste jag var lite kär med, inte fan hade jag problem då, hur snygg var jag, undra om dessa sexy mama-skor finns kvar på vinden?". Fortsatte skrolla, för 11 år sedan målade jag om ett kök och jag kände så starkt att "nej du, där hade du inga problem" och för 8 år sedan var jag återigen ute och reste, med coola människor så klart och ingen hade några som helst problem....and so on blev det....

...och jag blev ledsen, vem har jag blivit och varför just jag?. Blev skitledsen rent ut sagt, saknade den där spralliga tjejen som drack vin på en roof bar, hånglade ibland och gick sedan hem och la sig. Kommer jag aldrig mer få träffa henne, tänkte jag och började omedelbart tycka synd om mig själv.

Varför just jag, vem har jag blivit? Vad hände och hur kunde jag låta det gå så långt...tänkte jag. Tyckte så väldigt mycket synd om mig att jag tom började resonera med mig själv. "Så så, du kanske bara kan låta bli att dricka i 12 månader nu och vem vet, du kanske kan hitta tillbaka till ditt gamla jag. Håll ut nu, tänk så snygg du kommer bli om du håller dig nykter ett helt år, du kommer tappa vikt och hinna få avstånd till allt som varit jobbigt, det är inte kört än ska du se!"

SÅ URBOTA KORKAT!

Som "tur" var fick jag ett jobbigt telefonsamtal strax efter lunch och resten av dagen gick åt att lösa andras problem, men hur DUM kan en bli, jag bara undrar!?

Jag kommer aldrig mer kunna dricka normalt. Jag har passerat det stadiet och det går inte att bota ett beroende. Jag kan tillfriskna men jag kommer aldrig bli frisk.

Jag kommer dö om jag ens försöker, det vet jag. Lika väl som jag vet att jag kommer bryta benet om jag försöker gå i mina gamla klackar kommer jag dö om jag dricker alkohol. Det finns ingen återvändo, inte för mig. Jag är en av dem som inte kan dricka normalt; eller som Hanna Hellquist beskrev det i en intervju med Skavlan: jag är inte en av dem som kan dricka två glas vin på Jensens Böfhus och sedan ta tåget hem till Västerås!

Jag kommer fortsätta vara nykter hela dagen idag och imorgon tänker jag ta ett nytt beslut och vara nykter igen. Om och om igen, jag kommer inte ta det där första glaset för jag tycker om mitt nyktra jag!

Det var allt för denna fredag. Nu önskar jag alla oss en underbar helg fylld med kloka beslut och nyktra morgnar.

P.S när jag tänker efter så var jag nog inte helt spiknykter när köket målades om, lite fick man ju "unna sig" på den tiden med.

Hahaha, man är allt bra på att tycka synd om och lura sig själv!

@B.Å Ja, det blir lätt att man bara minns det som var roligt och härligt när man drack. Det var tankar som dominerade i alla mina tidigare försök att vara nykter som misslyckades. Bilder man tagit är ju också mest när det var en stund som var toppen, de andra stunderna som var sämre med ångest, oro och skam finns inte tagna. Tänker att vi behöver gå igenom tankar som dessa och och se var vi befinner oss i vår tankar. Vrida och vända, skapa strategier och planer. Kanske sörja. Vad är värt och vad är inte värt i livet. Vad jag vill med mitt liv och vad ska det innehålla.

Idag är jag så tacksam och glad för alla fina bilder och minnen där jag är nykter. Ser så frisk och fräsch ut med ett inre lugn, så närvarande och balanserad. Hur jag uppskattar allt runtomkring mig och ser det med nya ögon. Slipper det där jävla vinet som tog all min uppmärksamhet, som fick mig att bara leva för stunden i ruset. Att endast i den korta stunden känna att livet var toppen och klackarna i taket pga ruset. Ett tillstånd som jag då skulle vilja vara i hela tiden för att slippa allt annat runt om mig. Så klart det inte höll, eller jo bara den stunden, men inte mer än så, för sen kom de långa och längsta stunderna som inte var klackarna i taket eller toppen. Det övriga livet som kom ikapp. Men som nykter är det tvärtom, det är de långa och längsta stunderna som är bra, meningsfulla och värdefulla och de korta går att hantera på ett så mycket bättre sätt. Jag ångrar inte en sekund, det är nu jag verkligen lever i samklang med mig själv och de tidigare stunderna med klackarna i taket är också fina minnen, just för den stunden😁.

Ha en fin fredag!❤️

Det är ju ett sorts sorgearbete detta att acceptera att ”jag är en sån person” Jag blev, var född sån, eller drev mig själv in i det.
Egentligen oavsett hur det kommer sig så är det en sanning som behöver accepteras fullt ut. Ibland beskrivs det här på forumet som en allergi- jordnötsallergiker funderar ju inte så mkt på om de kan testa en liten nöt. De bara låter bli för de vet att det försätter dem i ett livshotande tillstånd. Som alkoholen.
Inslaget av coola människor i mitt liv har minskat med nykterheten, vi gjorde mest sånt som inkluderade alkohol och i början kände jag något sorts tvång- att jag skulle vara lika ”rolig” även med en cola zero i glaset.
Idag tänker jag att det var för någon annans skull.
Idag är dagarna viktigast:
Ta en dag i taget, en stund, en timme. På så vis tillryggalägger man tid, och med tid kommer nya vanor och insikter.
Om jag inte hade slutat dricka för 4,5 år sedan (drygt!) så hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut.
Antingen hade jag fortsatt med något sorts krampaktigt ”lagom” med ständiga förhandlingar och misslyckanden.
Eller så hade jag kört rakt fram och ner i stupet. Idag har jag backat långt från det, men jag är SÅ medveten om att risken alltid finns där.
Heja dig! Kram 🤗

Hej, ny här och inne på dag 2.

Känner igen mig i era reflektioner om att man vill tillbaka till den man var. När jag drack måttligt (Normalt) var jag en utåtriktad och glad person som gärna minglade och skämtade. Drack aldrig för mycket - som jag saknar den människan.

Efter utmattning, depression och trauman finns inte den sociala personen kvar. Men hjälp av alkohol försökte jag bli den människan igen. Glad utåtriktad som gärna knöt nya kontakter. Men den pressen i kombination med alkohol började ge en enorm ångest som resulterade i panikattacker. Jag gick tidigt från fester och började dricka i min ensamhet eller när familjen lagt sig…

Nu när jag känner att det är nog försöker jag acceptera att jag inte kan bli den människan igen. Jag jobbar med min psykiska hälsa (och även den fysiska) för att komma tillbaka så gott det går. Blir jag glad i själen och kroppen hoppas jag att det avspeglas utåt. Men än är det en bra bit kvar - som jag ska klara av utan A!

Stor kram till er och trevlig helg!

@vår2022 tack bästa, för att du delar dina tankar och ger dig tid att stötta :)
Jag saknar egentligen inte det där livet och blev förvånad över alla konstiga känslor som vällde över mig...men det kanske är en del av processen, nu när jag börjar få tillbaka mina känslor och hjärnan har vaknat till liv. Det var nog ett test bara och då passade alkoholjäveln på att visa sitt fula tryne: "där ser du, visst hade vi det roligt ihop, du och jag".

Jag känner så starkt att jag aldrig vill gå tillbaka, jag VET att tar jag så lite som en klunk a kommer min mage protestera med en gång. Ett glas kommer bli som en påfyllning på mitt allra sista glas och jag vill aldrig mer dit. Den ångesten var det värsta jag varit med om (troligtvis för att jag för en gångs skull red ut den och inte bedövade den) jag ville på riktigt dö.

Det finns inga genvägar längre, jag och alkohol är ingen bra match. Vi har gjort slut på riktigt.

@Se klart En stund i taget, för livstid. Så kommer det bli. Mina relationer med alla "coola människor" har varit ytliga som fan, alkoholen var alltid mittpunkten och det enda vi hade gemensamt. Jag har aldrig sett upp till dessa människor, vi har behövt varandra under kortare perioder för att kunna berusa oss.

Jag har aldrig i hela mitt vuxna liv haft idoler eller velat bli som någon annan, men jag kan säga att nu, efter jag beslöt mig för att bli nykter, har jag verkligen hittat många förebilder. Jag tycker tex ni här som har lyckats och dessutom lägger tid på att hjälpa oss andra, ni är mina idoler och jag hoppas verkligen att jag en dag kan bli som er.

Sen har jag lyssnat på så många intervjuer och poddar med människor som jag verkligen kan se upp till...för att inte tala om alla stencoola kändisar som öppet berättar om sin nykterhet. Vem skulle inte vilja bli som Adele och Drew Barrymore liksom!?

Grattis till dina 4,5 år och tack för att du delar med dig.

@M-2023 välkommen till oss och grattis! Du har tagit bra beslut och du har hittat rätt, nu blir det bättre.

Jag var (konstigt att använda ordet "var" och inte "är" i detta sammanhang) precis som du en av dem som försökte bota min ångest med a. Panikattackerna känner jag också igen och tro mig jag valde hellre att supa själv (i min egna och sjuka takt) än att "ta ett glas" med alla dessa normala människor som klarar av att dricka alkohol. Det blir en ond cirkel och det krävs ett jävla anamma för att bryta dessa vanor.

Men det går, jag är också ny här i forumet och kan lova dig att här kommer du få stöd och verktyg för att lyckas bli glad igen. Jag har varit utan a i drygt 3 veckor nu - jag har mycket kvar men min dagliga ångest ÄR borta och jag har blivit glad nu. Alltså glad på riktigt!

Hoppas du fortsätter hänga med oss, vi har varandras ryggar och kommer peppa dig hela vägen. Så glad att du tittade förbi här i min tråd, det betyder mycket för mig att få känna att jag aldrig är ensam.

(Om du känner dig redo tycker jag att du ska starta din egen tråd med, så vi får möjlighet att titta förbi och följa din resa. Att ha en tråd här har hjälpt mig (mer än jag någonsin kunde hoppats på) jag ser framemot att få lära känna dig.)

Kram

@B.Å Tack för peppen!

Jag är faktiskt här för andra gången, och har startat min nya tråd i ”förändra…” forumet. Gillar gemenskapen här och att man inte känner sig ensam i sin kamp och resa!

Dag 26

Så lyxigt det känns att ännu en gång få vakna utvilad och utan ångest.

Igår var en bra dag. Jag var på en fest med delar av släkten och var inte hemma förrän vid midnatt. Tog min egna bil, hittade på lite ursäkter för att inte behöva åka med någon annan (nej jag har lite ärenden innan och kommer lite senare, åk ni så kommer jag, bla bla bla :))

Jag hade så roligt! Vi grillade, pratade och spelade musik i den fina sommarkvällen.

Jag kände mig så glad och även fast det bjöds på a (ni ska veta att i min familj spottas det inte i några glas, haha!) kände jag inget sug alls. Istället njöt jag av att bara vara, så konstig känsla var det, jag bara var och njöt.

Pratade med allt och alla kände sån enorm lycka över hur fint livet kan vara. Till och med när musiken började höjas lite (90 tals spellistan gick varm hela kvällen) och alla blivit så där salong, då kände jag mig ännu gladare och faaaan vad länge sen jag var ute och dansade så det blev lite dans med för mig i går. Helt underbar kväll var det.

När jag skulle åka hem, först av alla som vanligt, frågade en släkting om hon om hon fick åka med mig. Så klart hon fick. Och nu ska ni få höra, när vi satt i bilen sa hon plötsligt: "Vad är det med dig då, vad är det för "glow" du plötsligt går runt med, man skulle kunna tro du var gravid...eller något....har vit månad eller något, har du det... det är något med dig!

Jag var absolut inte beredd på denna kommentar och kände mig nästan blyg, som när jag var barn och fick en komplimang. Men jag lyckades skratta och svarade: "nej verkligen inte, jag är femtio plus och vita månader är inget för mig, det vet du.

Vilket är sant, jag har ingen "vit månad" och är 100% för gammal för att bli med barn!

När jag kom hem kände jag mig mallig och stolt. Jag reflekterade över kvällen, alla samtal och skratt och hur närvarande jag var i allt som hände. Förr var jag alltid stressad, antingen ville jag hem för att kunna dricka på mitt sätt i lugn och ro eller så var jag den som blev "den fulla på festen", gjorde och sa saker som jag dagen hade ångest över fast jag kanske inte mindes allt så bra. Usch på mig!

Ja ni, det börjar kännas (och tydligen märkas) att jag börjar bli en bättre version av mig själv. "Bra jobbat" tänkte jag när stod framför spegel och tvättade ansiktet när jag kom hem. Jag tycker om mitt nya jag och kommer fortsätta jobba på.

Nu ska jag ta bilen och åka till havet. Mitt obligatoriska "ett dopp i havet varje år" ska genomföras idag...sen får jag se vad resten av denna dag ger mig.

Tack alla ni som är med mig på denna resa. Livets resesällskap, det är vad ni är!

Fin lördag önskar jag alla oss.

@M-2023 åh så bra att du hittade tillbaka då, jag visste inte att du hade en tråd där (är så ny här så jag tänkte inte på att klicka på ditt användarnamn) då ska jag gå in där och följa dig :)

@B.Å Blir så himla glad för din skull ❤️ Jag brukar tjata om det - man måste uppleva det för att fatta att man kan ha MER roligt som nykter. Man kan fokusera på människor och samtalen och skratten. Man slipper hålla koll på ”nästa glas”. Hur mycket vin finns kvar? Hur snabbt kan jag dricka? Hur mycket dricker de andra? Så mycket tid och energi som kan användas till att leva och skratta och umgås och ha det gött!

Kram 🐘

@Andrahalvlek så sant och för min del var det också "vart är närmaste toa då!!??" kommer jag jag hinna (lyckligtvis aldrig skitet på mig in public, men jävlar vilken kamp, haha!) och fan så stressigt allt var på alla tillställningar jag egentligen inte ens ville vara på. Tack men nej tack, aldrig mer.

@B.Å Åh, vilken fin läsning! Så glad jag blir av att läsa din daganteckning - dag 26! Och jag gläds med dig - du är så j-a bra, vilket pannben!

Nu blir jag inspirerad att också få känna så där, nästa helg är det familjesammankomst helgen därefter blir det Kräftskiva - jag bestämmer här och nu att jag i n t e ska ta ett första glas på någon av dessa tillfällen - det ska jag klara. Men innan dess är det en dag i taget, tillsammans med dig och många fler här på forumet som också kämpar varje dag - att inte dricka idag!

Så härligt för dig få höra att någon lägger märke till det hänt en förändring hos dig - det har det ju verkligen gjort - du har lurat bort Alkoholjävulen i snart en månad - grymt bra jobbat! Tro jag det, att det syns - att det blir en aura av god självkänsla runt dig. Och att du dessutom hade en härlig och rolig kväll - utan alkohol - måste ha lyst klart för alla som var där! Så starkt jobbat!
Jag har stadigt ökat i vikt senaste åren, klimakteriet har säkert gjort en del säkert men vinet tänker jag lagt depåer lite här och där ... Och när jag tänker på det nu så har nog byxor känts något mindre stramt senaste veckan ... En bonus jag inte tänkt på! Längtar till att den där "glowen" infinner sig här också - jag vill känna mig stark, nöjd och glad!

Hoppas det blev ett gott dopp i havet och att din dag varit härligt somrig!

Trevlig kväll hälsar en av dina resekompisar!

@B.Å Underbart att få ta del av dig härliga fredag! Spralligheten, lyckoruset, komplimangen och en bättre version av dig själv😁. Det kan jag också skriva under på och det är verkligen äkta känslor och glädje. Man har verkligen mycket roligare som nykter. Man känner sig fri, otvungen och balanserad. Jag trodde inte jag skulle få kickar av musik som nykter, men det får jag verkligen! Springer med fartig musik i öronen och får ofta känslan av att vilja dansa i springsteget och jag sjunger även högt! Folk kan nog undra hur det är med mig om de hör mig😂.

Ha det fortsatt gott!❤️

@Kirskål så glad att du inspireras. För mig har det varit a och o att blicka framåt och ta del av andras upplevelser när jag känt att jag har det svårt och jobbigt. Jag hoppas du hittar en podd du fastnar för...när började grotta in mig i riktiga fakta-poddar, där läkare och forskare förklarade vad som händer med kroppen när vi förgiftar oss själva, det var då allt föll på plats.

Sen är det bara att hålla ut, skapa nya rutiner. Tror också det är viktigt att fånga alla små positiva tankar och känslor så fort de dyker upp.

Typ; "oj vänta nu, skrattade jag innerligt nu? ...yes det gillar jag, jag ÄR lycklig just nu". Eller som när jag upptäckte att jag sjöng med en gammal låt som spelades på radion, då höjde jag volymen och sjöng ännu högre och plötsligt märkte jag att solen sken och jag var glad!

Klimakteriet har också satt sina spår på mig kan jag säga men jag tror inte jag kan skylla alla mina extra kilon på det utan vinet har också bidragit. Det har också varit en morot för mig, jag började väga mig igen (gillade inte vågen så mycket) och ser förändring där med.

Många bäckar små, att sluta dricka alkohol är det bästa jag gjort på länge och för mig finns det inga andra alternativ än att fortsätta traska på. Sen blir får jag lite tvångstankar ibland, tänk så lätt det hade varit att bara hälla i sig ett stooooort glas vin....och förstöra ALLT jag har åstadkommit, nej det går inte. Usch - vik hädan onda tankar!

Kram

@vår2022 tack för att du tittade förbi och att du gläds med mig. Som @Andrahalvlek sa: man måste uppleva för att fatta och det stämmer verkligen. Är så tacksam för att det hände fort hos mig och att jag fick hjälp härifrån när det började. Det kändes så konstigt och förbjudet i början, att bli som nykär i sig själv. Vilken upplevelse :)

Folk undrar nog också om jag har alla hästar hemma när jag sitter i bilen och skrik-sjunger och har svårt att sitta still.

Men sånt skiter vi i, låt dem titta bara...vi är bara lite glada och nyktra och njuter av livet!

@B.Å Hej B.Å! Har inte varit så aktiv här på forumet på ett tag men ville bara kika in hos dej och utbrista HURRA! Vilken underbar läsning. Och tänk att vi har hållit på och hällt i oss detta gift som gör oss ledsna, ångestfyllda och icke-glowiga🤔😉😁! Jättestort grattis till det nya livet🤩

Dag 27 - Vaknade utan huvudvärk idag.

Den sista tiden har jag haft lite huvudvärk när jag vaknar. Inget farlig men lite tråkigt nu när jag inte längre är bakfull. Har kommit på att det är min "nykterhets-huvudvärk". Jag blir så himla trött på kvällarna och sover som en stock. Alltså troligtvis som en helt orörlig stock, lägger mig på kudden och sover hela natten.

Förr vaknade jag mycket, gick upp, på toa, somnade om, vaknade, drack vatten, somnade kanske inte om, låg i ångest, gick på toa...och so on and so on.

Nu ligger jag verkligen som en stock och sover hela natten, drömmer och vaknar utvilad. Tror inte ens jag byter ställning på natten, utan jag bara soooveeeer, så skönt! Då kanske det inte är konstigt att jag vaknar stel i nacken och med huvudvärk. Det var skönt att vakna utan i morse men jag har tänkt att jag kanske ska köpa mig lite nya kuddar nu när jag har bra sovrutiner. Har ni tips, dela gärna :)

Idag är det söndag och jag reflekterar och värderar den gångna veckan. Konstaterar att den har varit bra. Hade en (1) jobbig dag och några få dumma tankar men annars har den varit bra. Jag har dock inte tagit tag i träningen och är lite besviken på mig för det. Men jag är på gång där med, känner att jag inte hinner med allt just nu, men det kommer.

Sen har jag ett par orosmoln hängandes över mig. Jag är sån som person, kan oroa mig ofta och mycket och oftast helt i onödan. När ALLA säger "det kommer bli bra" kan jag hålla med för att sedan gripas av panikkänslor när jag är själv med mina tankar.

Det är något jag har med mig från barndomen, det vet jag. Jag vet också att jag måste ta tag i det och jag behöver hjälp med det. Jag har skrivit "be om remiss" på min delmålslista och har tänkt att jag kanske bockar av det nu i veckan. Jag behöver helt enkelt prata med någon som kan sånt här. Be om hjälp alltså.

Idag ska jag inte flänga runt utan jag ska vara hemma hela dagen. Städa, tvätta, fixa matlådor och förbereda ny vecka. Lyssna på poddar och musik och njuta av en lugn och nykter söndag.

Konstig, jag tänkte på det igår, mitt "sug" efter min gamla "kvällsrutin" (eller kväll och kväll, eftermiddagsrutin kanske jag ska säga) är helt borta nu, känner inget sånt när jag kommer hem på kvällarna. Jag har varit väldigt målmedveten och tänkt på hur mina eftermiddagar sett ut. Ibland har jag kommit hem senare än vanligt, eller tidigare, har handlat mat på nya ställen och ibland har jag tagit en dusch direkt när jag kommit hem, typ lurat hjärnan som varit så inställd på sitt förbannade glas så fort jag klivit innanför dörren.

Lyckade jag med det på 21 dagar? Då kanske det inte var en myt, det kanske tar 3 veckor att etablera nya vanor. Då är det lika bra att sätta igång med träningen imorgon, ge det tre veckor och se vad som händer.

Nu kör vi en dag till, kompisar. Tillsammans är vi starka!

@Detblirbättre åååh tack du som tittar förbi och gav dig tid att läsa och hurra, det betyder mycket för mig och nu sitter jag med ett leende här som en gammal byfåne, hahaha

Ja, tänk dig att vi har gjort så. Vi hinkade nervgift och på köpet blev vi helt personlighetsförändrade medans livet susade förbi.

Heja glow och bra nattsömn!

@B.Å härligt att det går bra för dig!

Är bara inne på dag 5 men mår toppen (beror nog på att jag slutade i en ”lugnare” period. Har också en del nya vanor jag försöker lägga till - för att få kroppen och knoppen att må bra. Har inte haft en särskild ”rutin” kring mitt intag av A, så har inga sådana vanor att bryta.

Men jag försöker att skapa vanor för att ”unna mig” på andra sätt. Låta hjärnan vila med en bok istället för telefonen på kvällen, faktiskt använda alla hudvårdsprodukter som jag köpt men inte orkat innan läggdags för att jag varit lite lullig. På det hela använda alla saker som jag köpt och bara staplat på hög någonstans. Oops!

Att städa, och tvätta och ta hand om allt runt omkring är väldigt tillfredsställande - man måste bara hitta något annat att belöna sig med nu när man är klar!

Kör på!

@M-2023 Så kul att det går bra för dig med 🥰

Ja detta med att ta hand om sig själv och ha bra kvällsrutiner det har jag inte heller ”hunnit med” alla dagar i veckan. Att vakna på soffan, med gårdagen mascara och så ångesten på det, vad är det för liv?

Nya rutiner är det som gäller för mig med – att få vakna fräsch och utvilad i ett rent hem…underbar känsla.

Trevlig kväll och tack för att du tittade förbi :)

Dag 28

Idag är det fyra veckor sedan jag tog mitt sista glas. Imorgon har jag varit nykter i fyra veckor och om några dagar fyller jag 1 månad.

Det börjar kännas som alla mina fyllor skedde ”i ett annat liv”, fast det bara har gått 4 veckor. Känns som det inte ens var jag, utan mer som att allt varit en dålig film. Tanken om att dricka alkohol igen känns främmande på något sätt, jag hoppas det håller i sig.

Jag hällde ut resten av vinboxen imorse och den luktade surt, säkert så som ett ”gammalt” vin brukar lukta. Då har jag gjort det och – äntligen finns det inget alkohol hemma hos mig 😎

Jag kontaktade en gammal bekant förra veckan, en som varit öppen med sitt liv i nykterhet. Vi ska ses nu ikväll – äta på restaurang och prata om nykterhet och hur hon har gjort. Väldigt fint av henne att ge sig tid för det.

Jag känner att jag behöver skaffa mig nya bekantskaper nu när jag blivit glad igen och hinner leva livet, jag behöver fler nyktra människor i mitt liv och att äta ute på en måndag kan jag gott unna mig nu när jag inte slösar pengar på systemet.

Trevlig kväll önskar jag oss alla. Kloka beslut belönas med god nattsöm.

Idag är vi nyktra ❤️

Tillägg: även om tanken att ta ett glas eller bli full känns främmande just nu har jag inte glömt bort all ångest och hur jag ställt till det för mig….jag är fortfarande skamsen och önskar jag kunde vrida tiden tillbaka. Men tanken på just mig, med ett glas i handen och supande skallen i bitar i min ensamhet…den känns främmande och som en dålig film.

Nu loggar jag ut för ikväll och tar bilen till stan!

(Hoppas jag hamnar i poliskontroll och får blåsa 😂)