av Himmelellerhelvette

Se klart
tors, 2024-09-26 - 22:13

Hejar massor på dig, jag är en sån som periodvis- långa tider- vägt mig varenda dag. Nu var det minst ett halvår sen. Har några klänningar som talar om precis, ibland hänger jag undan dem på obestämd tid- jag vet inte om jag orkar bli smal, jag mår just nu jättebra med min kropp, och är glad för det. Kram till dig som kämpar så framgångsrikt. ❤️

Sattva
lör, 2024-09-28 - 09:40

@Himmelellerhelvette Grattis även från mig i att hålla emot suget att väga dig så länge! Det är ju inte klokt egentligen att en siffra på en våg ska kunna bestämma hur vi känner oss. Jag menar detta generellt, inte kopplat till dig.
Bra jobbat, vilken seger!🌸🍃🌸

Himmelellerhelvette
sön, 2024-09-29 - 09:33

Tack @Sattva❤️ Visst är det galet!

Efter vägningen sist har jag inte haft något sug att väga mig, litar på kroppen eftersom jag inte stoppar i den onödigheter och fått bevis på att det funkat. Inget direkt sug efter något som triggar bulimin heller. Gör bra val i det mesta jag stoppar i mig och tror det hjälper till att alla näringsämnen tillgodoses då uppstår inga direkta sug! Det är fantastiskt! 42 dagar idag! Känner mig stark! Kram

Ny dag
tis, 2024-10-01 - 21:45

@Himmelellerhelvette Att lära sig lyssna på kroppen är svårt, att lita på kroppens signaler har iallafall jag fått lära mig på nytt. Tänker att derbyt det du gör nu. Kan låta löjligt men har man som vi levt halva livet med en ätstörning blir det utmaning. Så glad för dig och Grattis!!!🥰

Himmelellerhelvette
ons, 2024-10-02 - 19:57

@Ny dag Ja det har jag verkligen fått jobba med, jag har fått lära känna mängder av signaler från kroppen de senaste åren. Det har varit väldigt häftigt men också sorgligt att jag hade slutat lyssna på allt, viste knappt vad känslor var mer än ord till exempel. Jag la alkohol på allt! Maten har också funkar som dämpning och gått över i ångest. Kram❤️

Himmelellerhelvette
mån, 2024-10-07 - 09:33

Livet är fullt upp just nu och jag vet inte om jag gillar det, vet inte vad som är stress och press och njutbart. Åter igen har jag tagit på mig rollen som att min mamma inte klarar sig utan mig. Försöker bena ut detta. Det finns åtaganden jag kan göra som jag gjort, kan jag göra mer? Vad orkar jag mer. Om jag inte gör det, vad händer då? Är det mitt problem? Hon har satt sig i den sitsen hon sitter, hon har inte haft förmågan att göra annorlunda men oavsett det får man ligga som man bäddat och ta det därifrån. Hon har valmöjligheter hon inte klarar av att ta tag i, det kan jag inte göra åt henne, har försökt en gång tidigare och då körde jag både hennes och mitt mående i botten. Jag kan inte lösa mycket mer eller jag orkar inte. Lägger så mycket energi på detta.

Sedan på jobbet är det så mycket jag behöver lära mig, hjärnan packas full sedan går det inte få in mer men jag har ett mål, ett syfte och gör detta för att nå mitt framtida mål. Detta jobbet är en milstolpe jag behöver ta mig igenom. Jag tycker egentligen det är kul men eftersom det är så mycket att ta in och press på att jag ska göra det fort försvinner det roliga i det och det blir mer som ett måste. Men jag försöker tänka att det är en kort period och fokusera på målet.
Sedan vågenberoendet, vägde mig igår och idag har ätit mycket mer än vanligt, inte konstigt att den står på plus. Försöker tänka att det är helt normalt och ingen fara. Behöver bara dra ner på kvällsätandet så löser det sig fort.

vår2022
mån, 2024-10-07 - 21:23

@Himmelellerhelvette Det låter verkligen som att du har mer än fullt upp just nu. Tänker att du behöver ta bort delar för att orka med och att den delen är din mamma. Som du skriver, att du kan inte lösa mer och du orkar inte mer. Du kan inte leva din mammas liv och det är både smärtsamt och samtidigt självdestruktivt att stanna i ett medberoende, som man inte kan påverka. Det enda du kan påverka är ditt egna handlande och dina val.

Du behöver din energi till att lära dig ett nytt jobb och det är skitjobbigt att vara ny på jobbet och det tar sin tid att komma igenom. Sen behöver du försöka koppla bort jobbet när du kommer hem. Då är det tid för ditt egna liv och återhämtning. Kanske bestämma att du endast en liten stund vid hemkomst får tänka på jobbet, landa, men sedan inte mer. Distrahera dig med något annat. Tänker att det är en bra strategi att tänka att det är en kort period och fokusera på målet. Då kan man bara göra och inte tänka så mycket och det behöver heller då inte kännas på något speciellt sätt. Det bara liksom är och man bara gör, håller ut.

Att dra ned på kvällsätandet gör mycket. När jag tog bort mitt onyttiga kvällsätande och ersatte det med apelsin och några torkade fikon har jag lyckats hålla vikten. Så ta det lugnt med vägandet, det är helt normalt och ingen fara. Sköt om dig och ta det lugnt. Kram❤️

Se klart
mån, 2024-10-07 - 23:07

Kära du, utmanande tider bara som det är med nytt jobb, och så din mamma.
Jag kom att tänka på den där tjejen i Love Actually, hon som har en bror med funktions-variation. Hon vars liv alltid sätts på paus- när brodern ringer, vill henne något. Och hon är så himla snäll, förstående, såklart. Men under tiden rinner hennes eget liv mellan fingrarna.
Jag vet förstås att du inte har ett fullt så utvecklat medberoende- men i mina tankar låter det som om du behövde - just dra gränser. Du vet allt detta.
Men en dag kommer du att veta det med hela kroppen och själen, samtidigt.
Stora kramar till dig som kämpar så- och det låter kul med jobbet. Heja!

Andrahalvlek
tis, 2024-10-08 - 07:18

@Himmelellerhelvette Har du pratat med din mamma? Sagt till henne att hon får sluta ringa dig, att du inte kan bära henne genom livet. Ge henne en lista med nummer hon kan ringa istället, tex Alkoholhjälpens telefonlinje, kommunens biståndshandläggare, jourhavande präst etc.

Varken min pappa eller mamma ringde mig när det var som sämst med pappa. De skämdes. Och jag flyttade 30 mil och då var vi inte längre en del av varandras vardag. Men de kom vid jul och födelsedagar, vilket var illa nog. Bara jag såg min pappa, hörde på hans röst att han var påverkad, fick jag en orosklump i magen, blev sur och irriterad, inte alls mitt bästa jag i dessa i övrigt trevliga sammanhang. Hans beteende fördärvade dessa högtider för mig, jag kunde inte slappna av.

När min äldsta dotter fyllde 4 år blev han plötsligt mitt på dagen asplakat. Ingen förstod hur det gick till. Sannolikt för att hans lever var paj, lika sannolikt för att han hade gömmor i bagaget. Det slutade med att jag puttade in honom i dotterns rum, han ramlade ihop och somnade på golvet. Där låg han hela dagen och kvällen.

Nästa morgon körde de hem. Jag tror inte ens vi pratade om det som hänt. Min mamma slätade över, som alltid, min pappa ville helst krypa ur skinnet. När de hade kört berättade barnens pappa att han hade satt en markering på en whiskyflaskan i barskåpet. Under natten, medan vi sov, försvann tio cm ur den flaskan. Det var det ”beviset” jag behövde.

Nästa dag ringde jag pappa och sa att han inte var välkommen till oss mer, förrän han tagit itu med sina alkoholproblem. Han svarade: ”Jag har inga problem med alkoholen”. Då svarade jag: ”Du är inte välkommen mer”. Inför jul ringde han och samma samtal utspelade sig, och han var inte välkommen till jul. Min mamma körde till oss själv, i snöstorm. Skitförbannad på honom. Min pappa fick sitta själv hemma hela julen.

En månad senare, den 24/1 år 2001, dog han. Söndertrasad lever. Det enda jag ångrade var att jag inte hade ställt ultimatum tidigare, medan han kunde ordna upp sitt leverne. Fast det är tveksamt. Han fick all hjälp han kunde få av vården, körde ändå rattfull, satt i fängelse för det osv. Jag tror att han hade gett upp. Han hade helt tappat tron på att han skulle klara av att sluta dricka. Mot slutet satt han i bilen i garaget och drack 10% öl som han kombinerade med Alvedon. Ett långsamt självmord. Mycket plågsamt.

Din mamma måste få stora konsekvenser för att verkligen vilja sluta. Att du tar din hand från henne är en enormt stor konsekvens. Hur smärtsamt det än är måste du sluta hjälpa henne, för det är det enda som hjälper henne i slutändan. Tyvärr. Inte enkelt alls, men just nu skulle det frigöra lite tid åt dig. Tid du behöver för dig själv. Vila, återhämtning. När hjärnan tuggar jobb på ledig tid är det ett varningstecken. Tro mig, jag vet tyvärr.

Kram 🐘

Blenda
tis, 2024-10-08 - 08:40

@Himmelellerhelvette, vill bara skicka dig en tanke. Jag har inga bra råd att ge, men jag vet hur svårt det är att bryta ett medberoende. Jag har själv varit smärtsamt lik kvinnan i Love Actually som @Se Klart påminner om. Tänkt att det varit nödvändigt och snällt att försöka rädda alla andra på bekostnad av mig själv. När det i själva verket - åtminstone för min del - var en flykt från det egna livet och de egna sanna behoven. Troligen präglad sedan barnsben att söka ”kärlek” genom att vara till lags.
Det är ju också ett välkänt fenomen att när man bryter ett eget alkoholmissbruk så brukar andra primärberoenden sticka upp sina fula trynen. Ta hand om dig. Kram 🥰

Himmelellerhelvette
tis, 2024-10-08 - 10:10

Tack underbara @vår2022 @Se klart @Andrahalvlek och @Blenda ❤️
Återigen känner jag denna enorma tacksamhet över detta forumet och er som hjälper och stöttar. Får mig att inte känna mig ensam. Får mig att känna bekräftelse på att jag behöver tänka om. Sånt jag vet många gånger men som känns så mycket bättre när jag får bolla med er. Jag har kommit långt i mitt gränssättande av mamma men det finns ett fåtal saker jag måste göra eftersom samhället har förmycket att ta hand om så sjuka människor hamnar mellan stolarna, de som inte har förmågan att kämpa för sig själva behöver någon som kan hjälpa till med vissa saker. Att ringa och svamla gör hon inte längre, där drog jag en solklar markering efter lång tid men tillslut gjorde jag det. Just nu är det problem med hennes sjukpension som jag bara måste hjälpa henne med och jag önskar av hela mitt hjärta att detta blir klart nu i veckan så jag kan släppa stressen kring henne och fokusera på jobbet utan att vara splittrad i tankarna.

Jag ska verkligen försöka stoppa jobbhjärnan såfort jag slutar för dagen. Men jag har så svårt för att inte oroa mig. Försöker med meditation, kan fokusera på andningen 3 sekunder sedan är jag tillbaka i oron. Går på promenad i naturen försöker fokusera på alla sinnesintryck men hamnar djupt i tankar gång på gång. Gå på yoga och även där smyger sig tankarna in gång på gång. Försöker fly in i serier men tappar mig i orostankar, försöker med ljudbok men tankarna överröstar uppläsaren. Detta är stress om jag får ställa diagnosen själv. Snälla snälla snälla låt detta med sjukpensionen gå igenom idag så jag kan släppa detta🙏🙏🙏❤️🙏❤️

Andrahalvlek
tis, 2024-10-08 - 13:37

@Himmelellerhelvette Ge inte upp meditationen, fortsätt bara. Jag gör innan läggdags en andningsövning där jag andas in på 6, ut på 6, repeterar 10 gg in/ut. Antal gånger räknar jag på fingrarna. När 10 gg går bra, utöka till 20 och sen fortsatt stegvis upp till 40 in/ut. Andningen lugnar ner nervsystemet och räknandet förflyttar fokuset till pannloben. Ligg ner eller sitt i en stol, eller på toaletten.

Tänk på zebran, varva prestation med pauser som zebrans ränder. Pauser är bra för kreativiteten.

Hoppas ärendet med sjukpensionen blir avslutat snart - ta sen en rejäl paus från din mamma.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
ons, 2024-10-09 - 11:02

@Andrahalvlek Tack🙏
Jag ska tänka zebra och jag behöver en paus från mamma när detta är över och bara fokusera på mig, återhämta mig från stressen. Jag går alltid al in för att lösa hennes situation som om det var mitt liv det hängde på, alltid försökt rädda henne. Blir medveten emellanåt men så kommer nått som triggar och jag lägger all min energi på att lösa hennes situation! Börjat sova dåligt till och med, stress har jag svårt att hantera ändå var det längesen jag var utbränd, undrar om hjärnan någonsin hämtar sig eller om jag alltid kommer vara stresskänslig. Har ju supit bort mycket hjärna också, stackars min hjärna!

Himmelellerhelvette
ons, 2024-10-09 - 11:08

Ett till varningstecken är att jag var jättenära att ta ett återfall i hetsätning! Hejdade mig i sista sekund, vet inte hur för jag hade nästan helt bestämt mig… Usch!

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden 🙏

Himmelellerhelvette
lör, 2024-10-12 - 20:56

Jag mår inte alls bra, så mycket känslor, så mycket svek, besvikelse, oro, ångest, ensamhet. Jag känner mig helt slut, ingen glädje, nedstämd, ledsen. Varför? Det bubblar i huvudet på mig av alla svek mina föräldrar, syskon och andra utgjort. Leta i lidandet vad livet vill lära dig sa någon och jag hittar det inte.

Andrahalvlek
lör, 2024-10-12 - 21:11

@Himmelellerhelvette Är du inte väldigt trött och sliten efter mycket jobb? Då tenderar i alla fall jag att bli nästan hudlös. Allt äter sig in i mig. Minsta skav.

Tänk på, och skriv gärna ner, fem saker som du är tacksam över. Om det så är en pyttesak. (1. Forumvännerna ❤️) Sätt sen på podden ”Somna med Henrik” och gå och lägg dig. Sov så länge du kan. En god natts sömn kan göra underverk.

This too shall pass. Nu är inte alltid.

Kram 🐘