av Himmelellerhelvette

Se klart
tors, 2024-09-26 - 22:13

Hejar massor på dig, jag är en sån som periodvis- långa tider- vägt mig varenda dag. Nu var det minst ett halvår sen. Har några klänningar som talar om precis, ibland hänger jag undan dem på obestämd tid- jag vet inte om jag orkar bli smal, jag mår just nu jättebra med min kropp, och är glad för det. Kram till dig som kämpar så framgångsrikt. ❤️

Sattva
lör, 2024-09-28 - 09:40

@Himmelellerhelvette Grattis även från mig i att hålla emot suget att väga dig så länge! Det är ju inte klokt egentligen att en siffra på en våg ska kunna bestämma hur vi känner oss. Jag menar detta generellt, inte kopplat till dig.
Bra jobbat, vilken seger!🌸🍃🌸

Himmelellerhelvette
sön, 2024-09-29 - 09:33

Tack @Sattva❤️ Visst är det galet!

Efter vägningen sist har jag inte haft något sug att väga mig, litar på kroppen eftersom jag inte stoppar i den onödigheter och fått bevis på att det funkat. Inget direkt sug efter något som triggar bulimin heller. Gör bra val i det mesta jag stoppar i mig och tror det hjälper till att alla näringsämnen tillgodoses då uppstår inga direkta sug! Det är fantastiskt! 42 dagar idag! Känner mig stark! Kram

Ny dag
tis, 2024-10-01 - 21:45

@Himmelellerhelvette Att lära sig lyssna på kroppen är svårt, att lita på kroppens signaler har iallafall jag fått lära mig på nytt. Tänker att derbyt det du gör nu. Kan låta löjligt men har man som vi levt halva livet med en ätstörning blir det utmaning. Så glad för dig och Grattis!!!🥰

Himmelellerhelvette
ons, 2024-10-02 - 19:57

@Ny dag Ja det har jag verkligen fått jobba med, jag har fått lära känna mängder av signaler från kroppen de senaste åren. Det har varit väldigt häftigt men också sorgligt att jag hade slutat lyssna på allt, viste knappt vad känslor var mer än ord till exempel. Jag la alkohol på allt! Maten har också funkar som dämpning och gått över i ångest. Kram❤️

Himmelellerhelvette
mån, 2024-10-07 - 09:33

Livet är fullt upp just nu och jag vet inte om jag gillar det, vet inte vad som är stress och press och njutbart. Åter igen har jag tagit på mig rollen som att min mamma inte klarar sig utan mig. Försöker bena ut detta. Det finns åtaganden jag kan göra som jag gjort, kan jag göra mer? Vad orkar jag mer. Om jag inte gör det, vad händer då? Är det mitt problem? Hon har satt sig i den sitsen hon sitter, hon har inte haft förmågan att göra annorlunda men oavsett det får man ligga som man bäddat och ta det därifrån. Hon har valmöjligheter hon inte klarar av att ta tag i, det kan jag inte göra åt henne, har försökt en gång tidigare och då körde jag både hennes och mitt mående i botten. Jag kan inte lösa mycket mer eller jag orkar inte. Lägger så mycket energi på detta.

Sedan på jobbet är det så mycket jag behöver lära mig, hjärnan packas full sedan går det inte få in mer men jag har ett mål, ett syfte och gör detta för att nå mitt framtida mål. Detta jobbet är en milstolpe jag behöver ta mig igenom. Jag tycker egentligen det är kul men eftersom det är så mycket att ta in och press på att jag ska göra det fort försvinner det roliga i det och det blir mer som ett måste. Men jag försöker tänka att det är en kort period och fokusera på målet.
Sedan vågenberoendet, vägde mig igår och idag har ätit mycket mer än vanligt, inte konstigt att den står på plus. Försöker tänka att det är helt normalt och ingen fara. Behöver bara dra ner på kvällsätandet så löser det sig fort.