av Himmelellerhelvette

Sattva
lör, 2024-10-26 - 10:40

@Himmelellerhelvette Jag har en bok om drömtolkning som jag tycker är hjälpsam när jag drömmer drömmar som jag känner vill sägamig något. Den heter Drömtolkning och är skriven av Johan Ohlson.
I den finns en tolkningsguide/mall. Man jobbar i olika steg med drömmen:
1. Drömtexten. Skriv din dröm
2. Drömscener. Välj ut nyckelscener ur drömmen; 1, 2, 3, osv
3. Associationer. Skriv det första du tänker på när du går igenom drömtextens scener; 1, 2, 3, osv
4. Tolkning. Gå igenom punkt för punkt dina associationer. Ställ dig frågan Vad står detta för i mitt liv just nu?
5. Varför drömmer jag detta? Gå igenom tolkningen scen för scen. Besvata frågan "vatför". 1, För att: , 2 För att: osv
6. Jag borde
Här får man en bild av vad drömmen säger vad du behöver/borde göra åt situationen. 1, Jag borde: 2, Jag borde: osv

Detta tar tid, men det finns ju inga quick fix att hitta inåt. Jag tycker det är otroligt befriande efter en jobbig dröm att göra detta.

Himmelellerhelvette
lör, 2024-10-26 - 11:02

Jaha, låter intressant @Sattva! Så det handlar kanske egentligen inte om alkoholen utan att jag gör saker jag inte vill för att andra vill, och för att jag vill vara till lags går jag över och trampar på min egen vilja?

Jag har just nu en relation som dränerar mig fullständigt på energi, en vän som bara fokuserar på allt som är dåligt och som dras från ena kaoset till det andra. Jag har försökt ge vägar, råd och tips i ett par år men nu känner jag att ingenting går in, jag ger och ger men inget gott verkar komma ur det!
Visst kan det vara så att vissa människor gör sig beroende av negativa spiraler? Att de aldrig tar sig ur mer än för att gå in i nästa negativa spiral. Klagar och gnäller på att hästen är för mycket sen när den dör är det så tomt utan, gnäller över att barnen är jobbiga men när dom flyttat är man så ensam, gnäller över hur jobbigt det är att jobba men när man slutat jobba gnäller över att inte vara till nytta. Gnäller över att hjälpa alla och inget tack få för det men hjälper med sånt ingen vill ha hjälp med.

Jag försöker att inte tänka på detta men kan inte sluta för jag kan inte förstå! Varför kan jag inte bara släppa det? Och varför dras jag till människor som aldrig slutar klaga! Varför tror jag att jag kan hjälpa alla som har det svårt? Jag verkar tro att jag är någon form av guds gåva till de som mår dåligt och ska ge en massa råd och tips och lyssna på allas problem. Jag lyckas aldrig hjälpa någon att bryta sina negativa spiraler utan det slutar alltid med att jag tillslut tar avstånd för jag ger upp och orkar inte mer men först har jag alltid givit dom några år av att försöka lösa deras problem! Så har jag hållit på i hela mitt vuxna liv! Vad håller jag på med?

Varafrisk
lör, 2024-10-26 - 11:17

@Himmelellerhelvette Tittar in hos dig för det var så länge sedan jag gjorde det. Tänker på vad du skrev i ditt senaste inlägg, att försöka lösa andras problem men att det leder inte till något och till slut dör vänskapen. Jag tänker ur två aspekter dels att du är en empatisk person som vill vara till stöd och hjälp för andra dels att när man hjälper andra så lägger man fokus där för att slippa ta itu med det som gnager inom en själv. Fast, samtidigt tänker jag att du jobbar mycket med dig själv men vissa mönster är ju starkt förankrade inom en själv. För att en vänskap inte ska dö ut så behöver man kanske hänvisa den andra personen till att ta professionell men även för att man själv ska hålla. Det är lätt att säga ngt annat att göra det.
Spännande det där med drömmar...vad vill drömmarna säga oss?
Önskar dig en fin lördag! Allt det bästa till dig! Kramar!!

Blenda
lör, 2024-10-26 - 11:24

@Himmelellerhelvette Jag tycker att du själv beskriver väldigt vad du håller på med 😊
Jag har gjort likadant i hela mitt liv.
”Jag gör saker jag inte vill för att andra vill, och för att jag vill vara till lags går jag över och trampar på min egen vilja” I den meningen finns både ditt vill och ditt inte vill.
Du vill vara till lags.
Det speglar i min värld en jakt på kärlek, en vilja att tillhöra flocken, genom att behaga.
Du trampar samtidigt på din egen vilja. Det ser jag som din innersta egentliga vilja, den som inte riktigt fått ta plats genom livet. Att få duga och bli älskad som du egentligen är.
Så är det i alla fall för mig. Genom detta förhållningssätt har jag tillåtit både mitt medberoende och sedermera mitt eget alkoholberoende (flyktsoda) fått gro.
Dags att bryta mönster på djupet, och du gör det väldigt bra med din starka reflektioner.

Himmelellerhelvette
sön, 2024-10-27 - 07:57

Tack fina @Varafrisk❤️ Jo jag har också tänkt att jag kanske flyr mina egna problem genom att försöka lösa andras men nuförtiden tror jag nog mer det är en vana som sitter kvar.
Sedan älskar jag problemlösning, att förstå dess bakomliggande orsaker, när jag förstår vad det är folk brottas med då är det lättare för mig att släppa det sedan. Till exempel om en person säger att den aldrig kan sluta tänka på mat eller hur mycket den ska äta eller om den ska äta den saken eller låta bli. När det är en ständig fight inne i huvudet. Då kan jag fundera på problemet och komma fram till att personen kanske är sockerberoende och bör låta bli allt som är snabba kolhydrater precis som du och jag bör låta bli allt med alkohol. Sedan om det inte är det personen lider av spelar ingen roll utan bara att jag hittat en lösning för mig själv gör att jag kan släppa det.

Tack @Blenda ❤️ Jag tycker ändå jag har jobbat mycket med den biten att lyssna på min egen vilja men det finns såklart många saker jag fortfarande behöver jobba på och det kanske är de sakerna mitt undermedvetna försöker påminna om.

Kram och ha en fin söndag ❤️

vår2022
sön, 2024-10-27 - 08:49

@Himmelellerhelvette Jag tänker att med i det mesta vi gör så fyller man en funktion, medvetet eller omedvetet. Man uppfyller ett eget behov i den funktionen. Det kan handla om flera funktioner som tex att undanhålla tristess, skapa saker, svårt att vara stilla, få kickar, fly, rädsla för att göra fel, rädsla för att förlora någon och dess kärlek.

Det vi har med oss från barnsben har utvecklat olika funktioner som vi behöver för att fylla våra behov. Jag har själv varit en som ofta var den man vände sig till vid problem bland vänner. Jag uppslukades av det och fanns alltid där. Det fyllde en funktion för mig att vara behövd. Minns också när jag inte behövdes längre, så uppstod en slags tomhet inom mig och en känsla av att inte vara behövd mer. Har inte heller tidigare riktigt vågat säga ifrån i vissa sammanhang av rädslan att förlora någon.

Tänker att det är lite medberoende symptom. Ett medberoende som man lärt sig sedan barnsben, att det är ett sätt man lärt sig att knyta an till personer. Om man säger ifrån så kommer rädslan att förlora någon, man förlorar sin kärlek från personen, att man gör fel. Att man lärt sig att finnas till för andras behov. När man sedan inte är behövd så blir man tom, för man har inte kontakt med sina egna behov.

Så det som är viktigt är att bli medveten om vilken funktion som det fyller hos mig. Vad mina beteenden har för funktion hos mig och vilka behov det uppfyller.

Lite tankar från mig. Ha en fin söndag! Kram❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2024-10-27 - 13:57

Tack för dina tankar @vår2022 ❤️ Det är bra, att ta reda på vad funktionen uppfyller idag… vem är jag om jag inte alltid försöker komma med goda råd? Gillar jag att komma på goda råd eller är det mitt ego som vill ha bekräftelse, är det okej att det är båda orsakerna? Vad är mitt medberoende sedan barnsben och vad är hanterbart? Jag gillar när man kommer någon vart men ogillar när det bara står still. Alla kan jag inte förstå mig på eller hjälpa…..
Det får snurra på lite mer i hjärnan om detta, gillar input så kom med tankar kära forumvänner❤️

vår2022
sön, 2024-10-27 - 14:54

@Himmelellerhelvette Här kommer lite frågor du kan ställa dig och som kanske kan hjälpa till.

Varför vill jag komma med goda råd? Hur känns det när jag kommer med goda råd? Vad skulle jag känna om jag inte kom med goda råd? Vad förväntar jag mig av den som jag kommer med goda råd till? Vad känner jag när det står still hos den jag ger goda råd till? Är det en känsla jag känner igen från förr? Hur kändes det? Vad hände, var var jag och vilka var med när jag kände den känslan? Hur hade jag velat bli bemött?

Känner jag igen känslor och beteende från min uppväxt när jag ger goda råd? Tog jag ansvar för andras mående? Vad kände jag för känslor? Kunde jag visa upp mina känslor? Finns det mönster från min barndom i mitt beteende idag som vuxen?

Ha det gott!❤️