av Himmelellerhelvette

vår2022
lör, 2024-10-12 - 21:47

@Himmelellerhelvette Låter lite som att det är sorg du känner. Att du kanske är i en slags fas där du känner de känslor du nämner, en slags hopplöshet. Att du kämpat så hårt med allt och svåra saker och nu är du helt matt och slut.

Sorg syftar till att förstå innebörden av det som hänt och anpassa sig till en förändrad livssituation. Sorg är kärlekens pris och den sorg som smärtar visar att vi förlorat någon som är betydelsefull för oss.

När jag känner kaos och inget känns meningsfullt försöker jag vara extra noga med mina rutiner, att jag bara gör det jag ska, men försöker göra det utan stress. Träna, äta, städa, jobba, sova, etc. Då känns det som jag ändå har lite kontroll och tänker att det blir bättre och jag försöker också tänka på det som jag har och som ger livet mening och värde.

Att sätta ord på det du känner är bra och det lättar lite på trycket. Också att ha acceptans och tillåta dig känna det du känner, att det är ok. Att processen får ha sin gång och ta en dag i taget. Det blir bättre. Sköt om dig. Kram❤️

Sattva
sön, 2024-10-13 - 08:53

@Himmelellerhelvette Vad tufft det låter att du har det just nu! Det du känner kan ju vara ett naturligt svar på allt du jobbat med. Men det är jobbigt att må som du gör. Man vill ju bara må bra. Och det kommer du göra. 🌷❣️🌸

Himmelellerhelvette
sön, 2024-10-13 - 09:54

Tack @Andrahalvlek ❤️ Visst är det så, jag är helt slut! Sovit men känner mig lika hudlös. Jag kan inte ens glädjas åt att det som var hur mycket som helst på jobbet, lämnats in och är färdigt så nu blir det lugnare där eller att mammas sjukpension gick igenom. Jag känner mig bara ledsen och nollad. Kram❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2024-10-13 - 10:03

Tack @vår2022 ❤️ Sorgen i att inte ha någon familj eller släkt utanför min egenskapade och mannens är det som gör sig påmind. Varför har jag dragit detta kortet? Jag kan inte förstå samtidigt som jag förstår. Både min mamma och pappa var trasiga och hittade varann de kom från trasiga familjer, jag har klippt med så gott som alla. Jag vet att jag behöver det. Jag kan bara tänka hur sorgligt det är. Se andra som har fina relationer och önska att jag kom från mer normala omständigheter. Jag kan också känna mig så vilsen. Vart är jag påväg? Kram❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2024-10-13 - 10:12

Tack @Sattva ❤️ Ja med erfarenhet vet jag att det alltid blir bättre och när jag tar ut mig som jag gjort hamnar jag i ”gropen” när jag sitter där drar så mycket över mig, mycket känslor jag försökt bearbeta under min nykterhet samlas till ett mörkt moln över mig. Jag tycker jag gått igenom alla steg, jag har synat alla vrår av uppväxten, varit ledsen, arg, besviken, accepterat att dom inte kunde bättre men sedan har det börjat om, jag har blivit väldigt arg och sedan väldigt ledsen och oerhört besviken. Jag har upplevt många trauman och många ord som tryckt ner mig och det kanske tar längre tid att bearbeta färdigt och släppa än 2år men just nu känns det som jag ältar, hur vet man när man börjat älta istället för att bearbeta? Kram❤️

Sattva
sön, 2024-10-13 - 10:34

@Himmelellerhelvette Jag tror inte att det går att sätta någon tidsgräns på när saker som hänt en är "färdiga". Det är lite som när jag jobbar med patienter med utmattning; det tar många år att hamba i en klinisk utmattning, det tar låååång tid att komma ur den. Det går inte att säga en prognos ens, bara att det tar tid.

Att bli hel är inte en prestation, det är en läkeprocess.
Ja, var går bearbetning över i ältande? Jag vet inte, men tänker att det kanske är grundkänslan som avgör. Ältande känns, iaf för mig, svart och bittert. Bearbetning har en grundkänsla av acceptans.
Ibland kanske man också får acceptera att bearbetningen sker i etapper, det är ingen rak linje. Dippar hör till. Betyder inte att man är på ruta ett. Allt du har bearbetat finns kvar. Du förlorar det inte! Tillit till din förmåga. De framsteg du gjort är dina, ingen eller inget kan ta det från dig!
Att önska att livet såg annorlunda ut är inget fel. Samtidigt kan vi inte ändra på de förutsättningarna vi föddes med, eller vår uppväxtmiljö.
På nåt sätt är det, för mig, i slutänden svaret att hitta tryggheten inom oss. Ge oss själva allt det vi saknade i uppväxten. Tror det tar tid. 🌸🌷❣️

Andrahalvlek
sön, 2024-10-13 - 11:03

@Himmelellerhelvette Det låter som en typisk efter-anspänning-reaktion. Efteråt, när allt har löst sig, känns det som om man blir klubbad i bakhuvudet. Ridå. Platt fall. Först då känner man hur slut man är. Vila, vila, vila, inom en vecka kommer du att börja ana morgonluft igen. Under tiden - lista dagligen saker i ditt liv som du är tacksam över ❤️

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2024-10-13 - 11:09

@Himmelellerhelvette Jag tänker att sorgen kommer stötvis. I början är den monumental 24/7. Sen kommer den då och då, och man får rabbla alla argument hit och dit igen. Och igen. Men den bleknar lite med tiden, och tillfällena då den gör besök blir det allt glesare mellan.

Jag tror att du förvärrar situationen genom att kämpa emot. Ta emot sorgen över barndomen och din familjesituation, på ett hyfsat neutralt sätt. ”Jaha, här kommer du igen och hälsar på. Jo, det var så här….” Otroligt mycket sker hela tiden i vårt undermedvetna - och det krävs många repetitioner.

Läste ett klokt citat av en terapeut häromdagen: ”Ett missförstånd om terapi är att saker blir värre om man pratar om det.” För det är ju det motsatta - allt blir bättre när man pratar om det. Sätter ord på tankar och känslor. Igen och igen och igen.

Kram 🐘

Se klart
sön, 2024-10-13 - 11:40

Hej @himmelellerhelvette
Jag hade en ganska deppig dag igår, och för min del handlar det om att med hjälp av terapeut liksom lyfta på sånt som egentligen skaver sönder huden men man har blivit så van att man haltar och blöder lite hela tiden. Jag är snart 60 år och jag är åter vid en ”brottsplats” jag besökt flera gånger tidigare. Jag behöver förstå på nytt sätt. Jag behöver förstå på ett ”snart 60”-sätt. Förståelsen för livets skav, blåmärken, den behöver fortsätta (tror jag), och det kan göra väldans ont att behöva gå tillbaka i tiden till sådant man trodde man öst så mycket jord över att det aldrig skulle kunna ge sig till känna igen.
Detta låter kanske inte uppmuntrande. Men det du gör och känner- det är rätt och riktigt. Att leva sig igenom. Att inte dricka på känslor som gör ont. Att möta livets skeenden med värdighet.
Jag vet att du kommer må bättre snart. Klara blir vi inte, växtvärk och plåstrande, vi pysslar om och kämpar på. Den bryter solen igenom en grå himmel och allt får nytt ljus. Stor kram till dig. ❤️

vår2022
sön, 2024-10-13 - 17:44

@Himmelellerhelvette Det är sorgligt att behöva klippa med sina närmaste, men som du berättar nödvändigt för dig. Det är också en sorg att inte ha fått sina behov tillgodosedda av sina föräldrar, att de inte var kapabla och hade förmågan till det. Det är ju inget vi kan göra något åt, men vi kan skapa bättre förutsättningar för våra barn så att de får vad de behöver samt skapa bättre förutsättningar för oss själva att må bra. Tänker att det också är en sorg som man får lära sig att leva med, men att det mer blir till ett ärr och inte ett öppet sår.

Kommer du ihåg när vi tänkte och önskade att vi skulle kunna dricka måttligt som andra, vara mer normala? Men vi insåg att vi inte kan dricka som ”normala” människor. Vi har accepterat det och skapat ett bra liv utan alkohol. Sedan tror jag många har knepiga relationer till sina närmaste och att ytan kan bedra. Oavsett så behöver man skapa sig ett liv där man mår bra och ta bort det som man inte mår bra av. Acceptera det och fylla livet med värden som skapar mening. Tänker också att sorgen får ta sin tid för att blekna och bilda ett ärr som inte blöder. Att bearbeta genom att sätta ord på känslor och tillåta sig att känna det man känner, gråta ut om man behöver det. Men också att göra positiva saker och tänka på det fina man har. Känna tacksamhet för det. Vägen kommer att leda dig och du kan känna dig vilsen, men för tillfället behöver du inte veta vart den leder, mer än att den leder framåt. Som vägen lett dig framåt hittills. Ibland är det varken himmel eller helvete det är bara grått❤️

Jag vet att du inte är så sugen att gå till någon psykolog, men jag tror att det skulle vara en stor hjälp för dig för att du inte ska känna dig så ensam och vilsen. Kram❤️

Himmelellerhelvette
tis, 2024-10-15 - 08:51

Tack, så klok @Sattva. Det var verkligen skönt för mig att läsa att läkningen går i etapper, vissa saker har jag nog trott ska gå fort eller snarare önskat, antagligen för att jag vill komma vidare snabbare men som du skriver kan man inte påskynda processer. Att älta är jag nog rädd för eftersom jag fått lära mig att det är fult men jag tror faktiskt bara att det är bearbetning.

Absolut @Andrahalvlek, du har så rätt! Jag undrar om det är typiskt för oss som varit sjukskrivna länge för utmattningssyndrom, just känslan av att bli klubbad när vi överansträngt hjärnan ett tag?
Det är just det som jag också tror är bra för bearbetning, sätta ord på tankar och känslor och prata om det om och om igen. Jag har behövt göra så för att komma djupare ner i traumatiska minnen och förstå att de är mina. Jag har haft sån distans till minnena att de känns som det är någon annan jag pratar om. Det kanske kan betyda att jag lämnade känslorna någon annanstans när hemska saker hände? Att jag liksom lämnade min kropp, förstår du? Sedan har jag alltid blivit manipulerad till att tro att mina minnen är överdrivna och att det inte var så illa, av min pappa. Men jag har förstått att han är en som inte kan erkänna sina misstag, han säger alltid att det är någon annans fel, han har aldrig ägt ett enda misstag, aldrig gjort något utan att det är någon annan som fått honom att göra så.

Tack snälla @Se klart. Det är så skönt att få bekräftelse på att det är såhär att bearbeta, jag har också gått tillbaka till vissa ”brottsplatser” flera gånger och börjat se det ur ett annat perspektiv, inte längre det min pappa berättat för att manipulera situationen utan mina egna vuxna tankar och reflektioner och jag kan nu förstå min mamma på ett helt annat sätt. Hon har aldrig blivit lyssnad på eftersom pappa manipulerat alla att tro en version som ger honom en offerkoftaroll. Det måste varit vidrigt för min mamma att få bära all skuld. Manipulativa människor är läskigare än missbrukare har jag lärt mig av att öppna upp för bearbetning, alla fall i mitt fall sedan vet jag att missbrukare kan vara vansinnigt manipulativa också men i mitt fall är pappa den värsta när det kommer till det.

Tack @vår2022. Ja processen kommer landa i acceptans precis som alkoholen gjorde tillslut. Jag tror också skenet kan bedra ofta i andras familjer/släkt. Jag har många gånger tänkt på hur vänner pratar om sina familjer men sedan lagt ut otroligt fina bilder på hur underbart de har det på sociala medier.
Det är så mitt i prick sant som du skriver att vi behöver ta bort sånt vi inte mår bra av och lägga till sånt vi mår bra av🙏Vi bygger våra egna liv❤️Ser jag tillbaka på mina 26 månader i nykterheten har jag verkligen lyckats ta bort otroligt mycket som jag inte mår bra av och fyllt på med sånt jag mår bra av och det ska jag ägna dagen åt att vara tacksam över🙏❤️

Tack så jättemycket för att jag får bolla detta med er, sätta ord på, tänka och känna, får bekräftelse och inte känna mig ensam! Ni är så mycket värda och hjälper mig enormt mycket i mina processer 🙏❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2024-10-25 - 11:57

Aldrig glömma!
Det började med ett glas vin i tvsoffan efter jobbet. Sedan märkte jag att det gav mig energi att orka det jag inte orkade efter jobbet. Mängden ökade successivt och så också tillfällena. Planerandet började ”Nu får jag sluta dricka på vardagar” Funkade i perioder men det enda jag såg fram emot var helgen, då fick jag dricka! Vardagarna blev trista och jag började ”lyxa till” vardagarna och intala mig att det är så man behöver göra för att vara en glad människa, varför gör inte alla bittra människor så? Då kanske de skulle bli lite gladare! Jag hade kommit på lösningen! Det blev fler och fler ”lova mig själv” tillfällen att ”bara helger och när jag är ledig” sjukskrev mig många gånger per år för att få vara ”ledig” då fick jag dricka! Semestrarna på sommaren med alla dess veckor i streck av drickande var fullkomligt dränerande! Jag längtade alltid sista veckan efter att semestern kunde ta slut så jag kunde komma tillbaka till rutiner! Det blev alkoholfria månader här och där bara för att bryta dom efter ett par veckor ”för jag vart så duktig” och för att det inte var någon fara! Jag hade bara inbillat mig att jag var påväg att bli beroende! Jag hade koll! Satt inte på någon parkbänk, betedde mig inte illa, gick och la mig när jag blev för full så ingen skulle förstå.

Jag började planera mina återställare de kvällar jag fattade att ”imorgon kommer jag må riktigt pissigt och det orkar jag inte med” så jag gömde alkohol jag kunde dricka om jag var tillräckligt bakis, jag behövde inte ta det särskilt ofta men kanske 10gånger om året. Resten av gångerna kunde jag vänta till tolvtiden eller klockan två, då var det okej ”jag var ju ledig”

Det blev färre och färre veckor utan alkohol. Blev några dagar här och där men perioderna av att dricka varje dag blev fler. Vissa perioder bra andra riktigt dåliga. Höll på att ”lära mig” dricka måttligt i ca 10år!
Det är väldigt länge för att inte förstå att det inte gick haha men skam den som ger sig! Tillslut öppnades mitt fönster och jag tog chansen för jag var totalt slut! Min självkänsla var obefintlig och mina nerver satt utanpå, stressen i kropp och knopp var obeskrivlig! Jag orkade inte mer! Var så trött på att behöva vara rädd för att se mig i spegeln dagen efter, trött på att sova dåligt, att ha denna fruktansvärda ångest och ALL tid till planerande! Folkölen som fick hjälpa mig klara av dagen de dagarna bolaget var stängt! Jag drack en burk på 5dl i ett svep för att få effekten! Vid ett tillfälle gjorde jag det hemvägen från affären en förmiddag! Jag kunde inte ens vänta till jag kom hem, vek av in i skogen och svepte två stycken halvliter folköl!
Min personliga botten var inte att jag miste jobb, körkort, hus, relationer eller någonting annat! Man kan vara alkoholist på så många olika plan! Man kan dölja det så bra så man inte ens själv vet om att man är det, eftersom förnekelsen är så enormt stark! Så var det för mig! Jag behövde vara nykter i flera månader innan jag förstod att jag var beroende, jag behövde ta till mig mängder av kunskap kring beroende och jag behövde bolla med folk här på forumet!
Nu har jag varit nykter i över 26 månader och ibland känns det viktigt för mig att sätta ord på en del av min resa för att påminna mig själv och förhoppningsvis kunna hjälpa någon annan att se sitt beroende och ta tag i det. Livet utan alkohol kändes otroligt läskigt i början men livet blev varken grått eller trist utan det öppnade upp för att lära känna mig själv och våga syna varför alkoholen blev min medicin. Jag tror aldrig man blir färdig med jobbet med sin personliga utveckling, det är resan som är målet!

Ros
fre, 2024-10-25 - 13:54

@Himmelellerhelvette Tack för att du delade med dig. Det var precis så det var för mig med. Jag var sååå trött och jag är så tacksam att jag inte orkade vara den jag hade blivit. Nu är livet så mycket bättre.

B.Å
fre, 2024-10-25 - 14:53

@Himmelellerhelvette tack så mycket för att du delar med dig, jag som aldrig vågat mig på att kommentera här under ”Det vidare…” känner så mycket igen mig i din berättelse – det är så värdefullt att läsa om andras resor och inte känna sig ensam. Precis som alla vi ”lyckades” utveckla ett beroende kan vi alla tillfriskna, tack för att du visar vägen ❤️

Trevlig helg! 🤗

vår2022
fre, 2024-10-25 - 18:46

@Himmelellerhelvette Precis som du säger så får man aldrig glömma och även att vara tacksam för att man kommit dit där man är idag. Var stolt över dig själv som tagit dig en så lång bit på vägen och tänk vad mycket som du hanterat! Stort grattis till 26 månader!🥳🥳🥳. Kram❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2024-10-26 - 10:24

Tack för alla fina kommentarer❤️

Nu måste jag fråga? Jag har drömt två nätter i rad att jag behöver dricka, jag vill inte och är så obekväm men jag är rädd att svika den andra som blir ensam om jag inte dricker med den. Jag känner att jag behöver ställa upp men det strider så i mig!
Vad kan detta handla om? Vad vill drömmarna säga mig?