Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

@Vinäger 🙏 Din resa har ju varit minst sagt turbulent och därför är det extra roligt att du nu varit nykter i 1,5 år. Min resa har bestått i långa (enligt mig) nyktra perioder så med slutat i djupa återfall för att sedan göra nytt försök. Jag ger aldrig upp och mår så bra som nykter och visst märker jag att denna sjukdom är progressiv. 🥰🥰

Funderar över den fysiska träffen i morgon och hur många som tänker komma.

Har ni möjlighet, så vore det kul att ses. Förstår ju att det i första hand handlar om geografiskt avstånd.

Hoppas att vi ses. 🥰

Jag bor långt ifrån men hade tagit mig till Sthlm ändå, om det inte lyckats krocka med den enda helg som jag är upptagen med saker som inte går att rucka på.
Hade sett framemot en fysisk träff länge, så det känns rejält trist. Hoppas ni som ses får en fin träff. Kram

@Blenda Verkligen synd att det skulle bli en helg du inte kan. Hade varit roligt att träffa dig. Kan
säga att den bild man skapat sig om vänner här sällan stämmer när man träffas. Människor ser inte alls ut som man föreställt sig. 🤩

Ha en fin helg, vad du än ska företa dig. Kram kram 🥰

Forumträffen i dag blev ungefär en timme lång. Jag och Geggan samt rådgivarna Magnus och Nell. En givande timme där vi kunde prata, diskutera och lufta funderingar vi haft. Spännande också att få ett ansikte på ytterligare en forumvän.

Visst hade det varit kul om vi varit flera, men mitt på dagen en vardag gjorde det nog svårt för många att kunna vara med.

Tack för att ni fixar och om jag uppfattade det rätt dröjer det inte lika länge till nästa träff.

@Vinäger Förstår att det hade varit kul om det hade varit flera. Tänker precis som du att det var en fredag och mitt på dagen. Tänker även att man kanske är rädd för att någon kan känna igen en.
Om jag hade bott nära Stockholm och om det hade varit på en lördag som förra gången. Jag känner dock inte riktigt samma behov eftersom jag kan gå på NA och AA i min stad. Fast jag tycker det skulle varit kul att träffa dem dom som man skrivit med ett tag.

För oss båda var det en lång och krokig väg t nykterheten men vi gjorde det💪🏻

Ha det fint! Kram🌺🤗

@Varafrisk @Charlie70 Ja, det var nog flera anledningar till att vi var så få. Hoppas att det kommer flera nästa gång. Vi diskuterade också hur rådgivarna bättre ska nå ut till alla. Som det var nu missade många infon då den endast fanns under deras forumdel.

Du, Varafrisk, vi gjorde, jäklar vad bra vi är! 🤩

Det går inte en dag utan att jag tänker på hur bra jag har det. Säger det ofta till min man. Passar också på att berätta för honom hur fantastisk han är. Att jag nu utan problem skulle avstå även om han vill dricka. Men han hoppar det, från början enbart för min skull, men även han, som inte hade problem, har insett vinsterna med helvitt.

Vi pratade senast i går om hur underbart vi tyckte att vårt förhållande var tidigare. Förr. När vi drack varje helg (och jag massor däremellan). Vi var det "perfekta paret". Jojo, folk skulle bara veta att frugan till slut drack handsprit.

Vi talade vidare om att vi nu inte kan förstå hur vi kunde tycka att det var så bra. När vi jämför. Det är som natt och dag. Alkoholfria är vi så mycket bättre. Båda. Mot oss själva, mot varandra.

Jag är lyckligt lottad och tacksam över att jag har insikten att förstå det.

Ha en fantastisk dag! ☀️

@Vinäger Kan känna igen mig i ditt samtal med din man. Vi har också massor av härliga minnen då vi drack tillsammans och med mycket romantik. Det ”perfekta paret”. Med en fru som till slut drack varje dag, gömde, smusslade, smög och tog återställare. Som ville diskutera full på nätter och bråk som utbröt. Vi ser också nu en stor skillnad i vår relation, en annan närvaro och tillgänglighet till varandra, ett lugn, harmoni och goda samtal på dagtid😂. En fru som har hittat ”hem” till sig själv och som mår bra.

Känner som du att jag är lyckligt lottad och att vi inte hann förstöra vår relation och att jag/vi tog ansvar för att det inte skulle bli så❤️.

Ha en fin lördag!🌞

@Vinäger Så fint ❤️ Jag upplever själv dagligen storheten med ett nyktert liv, och att dela det med någon vore verkligen mysigt 🥰 Men jag klarar mig utan gubbe, jag har lillprinsen som sällskap 24/7 nästan, förutom de timmar jag är på jobbet eller på annat hundvänlig ståhej. Mycket sällsynt dock, jag föredrar hundinkluderande ståhej.

Kram 🐘

Tack Vår och Andrahalvlek! 😍

Ännu en gång långt mellan mina uppdateringar. Känner ingen press, men vill gärna skriva mer regelbundet. Forumet är en trygghet även om jag klarar mig bra i det vanliga livet.

Har haft sjukt stressiga veckor jobbmässigt. En massa deadlines före semestern. Börjar bli färdig, men det har tagit på. Någon längtan efter alkohol har jag dock inte haft. Den existerar inte i mitt liv längre, även om det naturligtvis finns människor runt mig som nyttjar den.

Även jag hamnade i sockerberoende ett tag, men har lyckats ta mig ur det värsta. Hu, så jobbigt det var ett tag. Några välbehövliga kilo lättare på köpet, tack för det.

Har en kompis som är svårt sjuk och inte har så långt kvar. ❤️ Hennes ord om att leva nu och inte skjuta upp saker ekar i mitt huvud. Börjar planera för att gå ned i tid och omvärderar min tillvaro allt mer.

Kom av en slump på att jag nyligen passerat 600 dagars nykterhet och i går 20 månader. Tiden går fort.

Ha en härlig sommar, mina fina forumvänner, det ska i alla fall jag ha.

Kram på er 🥰

Ett år och nio månader i dag. Närmar mig två år och det mesta flyter på. Tänker mycket framåt just nu, försöker planera. Livet, Funderar, reflekterar, analyserar och funderar lite till...

Ni finns i mina tankar. 🥰 Är som vanligt dålig på att skriva, men det får vara som det är.

Tänker att vi kämpar och slåss mot olika saker, både vad gäller dåtid och det som är runt oss just nu. Alla har vi något som skaver. Hur mycket vi låter det styra oss liksom på vilket sätt vi tar oss an det är däremot olika.

Kram kram 🩷

Jag kommer med ett sent grattis @vinäger, så härligt att livet rullar framåt, och nyktert!
Blir jätteglad när du är inne och uppdaterar oss ibland, du är väldigt mkt ”forumandan” för mig! Kram 🥰

Tack för alla hälsningar. 🩷

Följer diskussionerna kring jobb och ork lite extra, då det känns högaktuellt för mig. Kroppen orkar inte lika mycket som förr. Att dessutom lyssna på den när den varnar på olika sätt blir allt viktigare. Tror jag. Skriver inte så mycket som jag tänker, men det kanske kommer.

Hälsningar från solsängen ☀️

För exakt två år sedan var jag full för sista gången. Jag är så övertygad om det att jag vågar påstå det, samtidigt som jag om någon vet vilken makt alkoholen kan ha över en.

Den där sista dagen var slutet på en flera veckor lång fylla, som mest innehöll starksprit, men även Alcogel. Det var tredje gången i mitt liv som jag tog till handspriten. Skillnaden var att jag nu drack den flera gånger om dagen och under ett par veckor. Det var nog då jag insåg att mitt alkoholmissbruk inte bara var farligt - utan livsfarligt!

Vid det tillfället hade jag på allvar försökt att sluta med alkohol under minst fem år. Jag startade min tråd hösten 2017 och från den stunden ville jag sluta helt, hade ingen önskan om att kunna dricka lite då och då, det vi kallar normalt.

Redan från början märkte jag att jag inte hade några problem alls att sluta. Det gick lekande lätt och mina nykterhetsperioder varade i allt från någon vecka till några månader. Varje gång jag började om drack jag dock värre än när jag slutat. Trodde att jag nått min botten i november 2018, då det var illa. Det är riktigt smärtsamt att läsa mina inlägg från den perioden, så fruktansvärt dåligt jag mådde. Den respons jag fick från forumet är obeskrivlig. Passar på att rikta ett tack igen, om någon av er läser.

Tyvärr höll det inte den gången heller. Efter några månader var det dags igen. Inget mysdricka precis...

Efter cirka tre år orkade jag inte med alla återfall och smygande inför min älskade man. Under semestrar och andra "tillåtna" dagar klarade jag ofta att dricka utan att bli stupfull. Det var som att jag visste att om jag fick dricka i morgon också kunde jag ta det lugnare. Detta resulterade i att jag testade att dricka kontrollerat under cirka två år. Jag höll mig till lördagar, fester och semestrar. Problemet var bara att lördagarna blev alltmer blöta. Jag började redan under tidig eftermiddag och drack till minst midnatt. Jag blev fullare för varje gång och mitt kontrollerade drickande handlade mest om att låta bli under veckorna. Däremot var förväntan inför helgen stor då jag äntligen fick dricka igen.

Efter de här två åren började mängden bli så stor att jag skadade mig så gott som varje helg. Jag hade också svårt att hålla igen om jag var på fest eller annan sammankomst, då jag liksom måste utnyttja tillfället. Fick jag bara dricka en gång i veckan ville jag passa på.

När jag skadat mig rejält en helg bestämde jag mig ännu en gång för att det måste bli helnyktert. Som vid tidigare tillfällen var det inga problem att sluta.

Efter ca två månader började jag dock igen. Liksom tidigare var inte heller detta återfall planerat. Det kan naturligtvis ses så, men för mig var upplevelsen att så gott som samtliga slog ned som en blixt från klar himmel.

I vilket fall dröjde det den här gången inte länge förrän det blev så illa som jag beskrev i början av inlägget. Efter bara ett par veckor drack jag dygnet runt och precis vad som helst. Det gick så fort.

Men nu är det alltså över. Skillnaden är total. Jag har fått ett nytt liv. Helt och hållet.

Mitt första inlägg i min tråd är förhållandevis kort och jag frågar mig då varför. Varför jag som lyckligt gift sedan massor av år, varför jag som har en massa (vuxna) barn, varför jag som har god ekonomi, ett bra jobb, helt enkelt ett välordnat liv, ja, varför just jag hamnade i den här situationen med smygdrickande. Ja, det vet jag faktiskt inte riktigt. Även om det säkert spelat in att jag hade en riktigt tuff uppväxt och många år med panikångest.

Just nu grubblar jag inte så mycket över varför. Jag är mest tacksam för att jag är nykter. Njuter av känslan av frihet. Funderar mera över hur jag ska förvalta mitt nya liv på bästa sätt.

Gillar inte pekpinnar, men vill ändå rikta en varning till alla här på forumet som vill fortsätta dricka, det vill säga försöka dricka kontrollerat. Det kan gå fort på slutet, oerhört fort. Från en dag till en annan kan det slå över och då kanske inte ens handspriten får stå orörd. Men, tänker någon, det skulle aldrig hända mig. Nej, kanske du har tur att det aldrig blir så. Dock kan jag säga att jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tro eller tänka tanken att jag skulle dricka Alcogel. Ändå var det precis det jag gjorde.

Två år i dag!

Ta hand om er! 🩷