Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

kalla

Skoj pappor finns det gott om både för och nackdelar. Men du kommer märka att ungarna kommer älska den här pappan lika mycket :-) Jag tror att det blir så i alla familjer, vi tar våra roller när vi hade som flest barn hemma kunde jag bli tokig på gubben :-)
Men samtidigt smet jag från många wii spel och fotbollsträningar, för jag hade så mycket att göra med tvätten :-)
Du kämpar väl och tror du underskattar dig själv, stort hjärta och vanligt vett brukar funka bra.
För alla finns det bara en sak som är viktig att bli älskad och sedd för den man är.
Whiskyggubben har tröttnat på kaffe och bullar så ny går han till nästa granne, men han vänjer sig nog :D

Stigsdotter

...att känna jävlaranamma och glädje i dina rader. Och fem ungar - du kommer att somna gott sedan. Föräldraskap är inte lätt men som Kalla skriver kommer man långt med stort hjärta och vanligt vett. Viktigt är tid, att ta sig tid och att finnas där. Det är när man bara är där som det kommer fram saker, frågor, oro, glädjeämnen osv. Vi läser alltid tillsammans en stund på kvällen och om man inte stressar därifrån sedan för att sätta sig framför TV:n utan bara ligger kvar hos dem en stund så brukar det komma fram saker som de funderar över. Dina småttingar har säkert en massa saker som de funderar över men inte vet hur de ska fråga om tänker jag!

Kram

Dompa

Ännu ett toppenråd för föräldraskap. Det ska jag satsa på...förhoppningsvis trillar vettet in när alkoholen går ur...

Den vackraste var precis likadan som du kalla. Smet iväg för tvätta och städa medans jag var tvungen att lira basket/bygga snögrottor ute på gården med ongarna. Orättvist! Men nu är allt mitt. Ha! Stora tvätthögar och skitiga fönster.

Vi pratar mycket jag och ongarna. Det har vi alltid gjort...antar att jag vid vissa tillfällen sluddrade då. Fy fan. Men oftast var det ju alkohol efter att de lagt sig. Jag har dock alltid varit noga med egentid...kan ta en onge med på hundpromenad i skogen. Det brukar funka att prata lite djupare då när inte syskon är med. Dessutom är de ju i så olika faser i sin utveckling...

Läsa är lite försent för dem. Tror min nästan 1.80 långa (växer flera cm om dagen känns det som) 13-åring skulle ge farsan en rak höger om jag kom uppkrypande i hans säng med en bok :).
Lillkillen och jag brukade ligga och snacka/läsa ibland...också ett skamset minne. Hur ofta somnade jag inte i hans säng...så han fick tassa över till sin systers rum. Jag var inte plakat men hade några whisky innanför västen. Så det är nog traumatiskt för honom. Vill av det skälet inte krypa upp där heller. Istället myser vi i soffan.

När jag skriver detta, inser jag än en gång hur mycket jag och den vackraste har skadat våra barn. De är onormalt tighta...bråkar ej med varandra på det sätt jag inbillar mig "normala" barn gör. Det är som deras enda trygghet har varit varandra och då bråkar man inte.

Ska försöka rädda det som räddas kan. Ett tufft nyktert jobb. Alltså kan jag inte dricka. Inte riskera allt för en iskall öl på en uteservering tillsammans med en kompis...

Gårdagskvällen gick bra. Vi hade kul. Grillade, spelade spel och min kväll avslutades med en egenstund i vår finska bastu. Saknade den kalla ölen som hör till efteråt...så sjuk är jag. Fick istället ramlösa.

Ha en solig nykter dag! /R

Dompa

Funderar på att låsa huset och ta ifrån ungarna nycklarna. Det finns knappast ngt man kan göra inomhus som inte funkar lika bra ute. Vi har tex. grillat både fredag och lördag. Även idag blir det grillat både till lunch och middag. Inget städa i köket efteråt. Inget slava vid spisen, alla ongar vill grilla "själv". Ute kan vi kladda och spilla bäst vi vill. Fruktsallad hackas perfekt vid utebordet. Slafsar som fan. Funderar på vad man grilla till frukost?

Idag ska jag bara häcka här i trädgården. Inte göra ett skit. Kanske hänga upp min hängmatta...såg att Stigsdotter hade tagit fram sin. Kanske ta en liten tupplur efter lunch. Så får det bli...ska plocka fram den nu... Men det är också så långt jag sträcker mig jobbmässigt idag.

kalla

Att kunna äta ute allt blir så mycket enklare, hoppas du fick en tupplur i hängmattan :-)När det gäller samvetet så får vi själva bära det, låt dina barn prata när dom behöver och ställa dom frågor dom vill så kommer det att lösa sig.
Att dom inte bråkar nu är säkert mycket på grund av smekmånaden, du har varit borta och nu skall allt tillbaka till det normala eller bättre. Sedan finns det syskongrupper som nästan aldrig bråkar förrän i tonåren och det kommer in tjejer och killar som sätter gruppen ur spel.
Och ha alltid med dig Vi kan bara ändra nu och framtiden, dåtiden får vi lära oss av//Kramar Kalla

Socker

...läsning! Är djupt imponerad över hur långt du kommit. Lyfter på hatten o säger skitbra jobbat!! STOR KRAM från Socker!

Dompa

Ställde klockan på 05:15. Har bara sovit drygt fyra timmar men kom ju på att när ongarna är färdigmatade/klädda och på väg till skolan...ja. Då kan jag ju ta en tupplur i min hängmatta. Det gick utmärkt igår, somnade stört i mattan.

Känner att jag behöver lite tid på morgonen, förra veckans skolmornar var rent ut sagt kaos. De små liven har väldigt bestämda åsikter om just sin frukost, ingen vill ha samma som den andre. Själv är jag för vek för att sätta gränser, är bara glad om de har ngt i magen innan de går. Så köket ser ut som efter ett bombnedslag...men det kommer väl en rutin i det också. Jag nöjer mig med kaffe...kan inte äta på mornarna. Hur gamla ska ungarna vara för att klara sig på en kaffe?

Ser ut att bli ännu en solig dag! Vi ska nog grilla till middagen. Är det vanskötsel av barn? Att grilla varje kväll? Vad skulle soc tänka? Hur tänker ni? Jag ger dom grönsaker med grillmaten. Och har bestämt att inte grilla frukost. Bacon och korv låter väldigt brittiskt...sen följer muggar med te och bruna tänder.

Tänker ett steg längre och grillning blir mer och mer rätt. Sedan människan upptäckte elden har vi föredragit att laga vår mat över den. Idag har vi spisar men i tusentals år grillades (och koktes) det över elden.
Om mina ongar grillar varje dag när vädret tillåter så kommer kanske deras grillkvällar i vuxen ålder bli avdramatiserade. Att grilla blir inte synonymt med att dricka alkohol. Utan bara ett sätt att laga mat.

Sköt om er! /R

Nynykter

Vad klokt av dig att skapa utrymme för Dompa-tid! Skitviktigt tror jag i din pressade situation. Och ja, grillning är faktiskt bara ett sätt att laga mat. Bra, Dompa, du har återerövrat grillen och gjort den till vad den faktiskt är - ett redskap för matlagning! Tänk om vi skulle börja omge till exempel brödrosten eller äggkokaren med samma ritualer som grillen? Nu är det dags att rosta bröd. Häll upp en whisky till brödrostaren! Nån som vill ha lite vin? Åh vad myyyysigt det är med rostat bröd. Det är nåt speciellt liksom. Luktar så gott.

Vi har alla olika historier. Du skiljde dig för att du slutade dricka. Jag började dricka för att jag skiljde mig. I praktiken är de historierna förmodligen mer lika varandra och mer komplicerade än vad en ytlig beskrivning kan antyda. Nog hade jag en förkärlek för alkohol redan innan jag träffade min förra man. Kanske valde jag honom just för att vi delade den vurmen. Och handen på hjärtat, Dompa, var du verkligen helt ovetande om din hustrus problem? Den saken är jag väldigt nyfiken på men säg åt mig att sköta mitt om du inte vill svara :-). Vad jag egentligen skulle komma fram till är att fler än jag vittnar om hur alkoholen blev ett sätt att klara av en hektisk vardag som ensamstående förälder. Dåligt tänkt visade det sig! Det blir egentligen bara sämre. Att som förälder ha ett ständigt gnagande dåligt samvete är inte bra. Relationen till barnen blir inte rak och ärlig. Så fram för nyktra föräldrar och ostädade hem (eller vad det nu är man inte riktigt orkar ta tag i utan alkohol).

När man är ensam med ongarna kan det faktiskt bli så att de små liven blir tvungna att ta lite mer ansvar själva. När inte föräldraparet AB som delat upp alla hemmets uppgifter finns på plats kan det inträffa både att saker inte blir gjorda och att ongarna får ta tag i dem. Nu ska inte jag ge intryck av att vara världsbäst på att fördela hemmets arbetsuppgifter. Nä, jag är betydligt bättre på att curla. Men en viss förändring har det blivit sedan jag skiljde mig.

Så småningom hittar ni säkert en vardagsrytm. Allt är ju så nytt och ovanligt ännu. Men du kommer att börja jobba igen och kanske kommer den vackraste att staga upp sig och vilja ha barnen på halvtid. Fortsätt ta hand om dig och ha din Dompa-tid!

Kram från Nynykter

Stigsdotter

Det finns ju så mycket man kan grilla så man behöver ju inte ta samma slags köttbit varje dag. Ett tips jag fick i helgen var att grilla majskolvar - med allt skal kvar. Majsen blir lite mer kokt än grillad där inne i sitt skal, ska tydligen smaka ännu bättre. Sen kan man lägga en fisk i folie och brassa på också!

Ha, ha, nu vet jag ju inte hur du ser ut men jag såg framför mig hur du kommer uppkrypande med en bok i handen till 13-åringen som inte riktigt hinner fatta vad som händer utan drämmer till rätt över näsan! Stackars papps som bara vill läsa saga ;-) Jättebra med hundpromenader, att ta en onge i taget brukar jag också tänka på, annars vill den andra ta plats också och då får man inga förtroenden.

Hoppas du får en mysig dag i din trädgård!

Dompa

Jag kan ärligt sagt säga att jag inte såg min hustrus alkoholproblem. Visst stod det en vindunk på arbetsbänken i köket...men jag förstod inte, utan såg faktiskt samma dunk år ut och in. Däremot gick väl jag in i äktenskapet med vetskapen om att den jag gifte mig var lite easy. Förutom att jag var tokkär - en annan historia. Men jag såg ärligt talat inte att hon söp. Jag var ju helt borta själv. På något sätt så gör det min skuld dubbel...jag såg inte först...och när jag såg så tackade jag nej. Skulle vilja fortsätta
tankegången med måste fixa med ungar, men jag återkommer om ämnet...för det är i mina ögon spännande...livsval och förnekelse!

Bolla gärna mer Nn!

Nynykter

Vissa ser väldigt nyktert på det här med kärlek, påstår att vi omedvetet söker en partner som exakt passar vår egen trasighet, som tillåter oss att upprepa mönster och försöka reparera. Jag vet inte. Vill inte. Det blir för trist att ha en sådan syn på kärleken. Samtidigt finns det många livsöden här på forumet som bekräftar den där nyktra, trista synen. Tänk bara på alla alkoholistbarn som gifter sig med alkoholister. Många av oss verkar söka sig till partner och vänner som normaliserar vårt eget drickande. Men så verkar det inte vara i ditt fall eftersom du inte visste något..? Men nu, med facit i hand, kan du minnas vissa händelser och i efterhand foga samman dem till ett mönster så att du nu kan se att din fru missbrukat under längre tid? Och din fru, såg hon DITT missbruk?
Nu blev det många närgångna frågor.

En helt annan syn på kärlek stötte jag på när jag läste en bok om synkronicitet ( nä, be mig inte förklara vad det är för jag förstår knappt själv men jag tror det handlar om synbart slumpmässiga händelser som tillsammans skapar mening). I alla fall menade författaren att vissa människor möts just för att de ska avla barn, det är liksom "meningen". Barnet är själva meningen, inte föräldrarna. Det där kan man avfärda som new-age-flum, men samtidigt kan det skänka tröst i den bittraste skilsmässa. Man undrar kanske vad man nånsin såg hos den andre, känner sig misslyckad, har skuldkänslor för barnens skull, men då finns BARNEN där som ett synligt bevis på det djupt meningsfulla i mötet med det där olidliga exet.

Kram från Nynykter

ÄnnuEnVindåre

Jag tänker att hela situationen med tre barn och endast en förälder är ny för er alla fyra. Många rutiner ska utvecklas och sätta sig. Jag tror att en grej som kan bli bra är att ni ser det hela som ett gemensamt projekt där ni hjälps åt.

Jag vet inte vilken typ av frukost man äter norröver, om du står och bakar petit chouer och pudrar visdomsord i guldstoft över pärlgröten eller något men annars, bland vanliga döda, kan barn som är 13 och 11 (och ofta även 9?) fixa sin egen frukost.

Medan farsan sitter bredvid med lite kaffe, så han vaknar till, och snackar om livet. Och åker på disken efteråt när de hastat till skolan.

Det är inte en fråga om gränssättning utan om rättvisa. Du är en människa ingen hushållsrobot. Dessutom ska du jobba heltid så småningom. Och de måste veta hur man gör för att kunna leva vettiga vuxenliv.

Största kramen
VD (er alldeles egna surmupp i etern)

Dompa

Apelsinjuicen är upphälld i kristallkaraffen! Du har helt rätt VD, visst fan kan ungarna fixa själva...till och med nioåringen trots att ärligt talat inte är den skarpaste kniven i lådan. Men skrev jag det? Om mitt eget barn? Yep...lillkillen har det värst. Hans mamma skämde bort honom otroligt. Jag ska dra ner frukostfixet...låta dom rodda lite själva. För det är sant...när jag börjar jobba så kommer jag inte hinna. Jag tycker dock inte att du är ngn surmupp VD. Det är bra att du säger ifrån. Jag är verkligen tafatt i mitt föräldraskap.

Min fru såg mitt missbruk...vi bråkade om det!
I efterhand ser jag ju vad hon höll på med. Visst såg jag vinglas på köksbordet...men jag visste inte hur ofta det fylldes på. Dessutom gick hon ju hemma hela dagarna...kan tänka mig att hon pimplade då. Att hon inte arbetade var självvalt, jag hindrade inte henne.

Jo vi söker nog ngn som låter oss vara ifred och hålla på. När vi träffades var vi ganska vilda bägge två. Hade båda sökt oss ut i europa och hankade fram med olika ströjobb. Rökte mkt gräs, drack väl nästan dagligen (men vi söp inte då, iaf. såg vi det inte så). Allt var ganska gränslöst. Vi borde inte ha blivit tillsammans och vi borde verkligen inte ha skaffat barn. Jag får ta till mig "new-age flummet". Lita på att det fanns en mening.

Ha en skön dag där ute. /R

Dompa

Ska jag bli arg eller ledsen? Om ngn av er skulle råka utför samma sak skulle jag vara svara; bli arg! Men jag är ju bara människa...och nu blev jag ställd.

Var inne på jobbet idag, har ett halvpretto jobb och trots min sjukskrivning för fotfan så är jag inte helt ledig. Nya projekt. Hade möte med chefen...sen blev det lunch med honom och andra halvkuckun. Fint som fan...på en av stans "fina" krogar. Till maten blev det öl/vin...jo, jo mitt i arbetsveckan. Min arbetsvardag. Ja, he he, "Men du Dompa ska väl inte ha ngt" hö hö! Nej självklart ska jag inte ha ngt...men måste vi skämta om det? Höll god min, drog några "skojiga" episoder från hemmet. Men jag kände mig inte skojig.

Nu är jag förvirrad. Var det elakhet...borde jag bli arg? Var det dumhet...borde jag beklaga? Var det illvilja...borde jag bli ledsen?

Vette fan...och ingen chans att hinna känna efter, för nu är det grillning (jo, jag håller fast vid min återerövra matberedningsredskapet plan) och ongar. Men jag ska fråga vad fan han menade imorgon. Borde ha gjort det mitt i lunchen. Arsel!!!

Ursäkta språket, men behövde skriva av mig. /R

Lelas

Hej!

Ja du. Jobbigt.

Att bli arg är ofta bättre än att bli ledsen, om man nu kan välja. I ilskan finns en riktning och en viljekraft, det gör det inte i sorgen.

Men, vet du? Det där går över. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva så här - men... nu gör den där typen av "skämt" inte ont i mig längre. Jag har haft jättesvårt för fikarumssnack om alkohol när det har varit av modellen "Borde vi inte se till att det fanns ett val för irish coffee i kaffemaskinen, och varför inte en kran för rött, en för vitt och en för rosé?" och sånt. Men, det går över. Nu gör det inte ont längre.

Så, håll ut. Det blir bättre. Kram!
/H.

kalla

Men det vet du väl, att alla genanta sjukdomar gör att folk säger de mest konstiga saker. Vi som håller på att nyktra till skrämmer livet ur dom. Vi har nu blivit folket som får deras egna dåliga samvete att vakna.

Vi har fått en idiotiskt förhållande till alkohol i det här landet, man skall väl kunna gå till jobbet utan att behöva dricka alkohol.

Jag blir så arg på din chef att jag nästan spricker, vilken jäkla typ. Han måste vara en mycket dålig chef i andra situationer också.
Skickar en smäll till chefen och ilska, stolthet, styrka och kramar till dig//Kalla

Maria42

Som oss, dricka vin/öl till lunch en tisdag, får mig att tro att även han har problem. En som inte själv har problem skulle aldrig säga så, för dem är det ingen stor grej om ngn är nykterist. Han känner sig hotad, tror jag. Kram

Nynykter

Det låter som chefen i the Office. Okunnig som fan men tror att han har koll och att han är rolig...Kul på TV men inte i verkligheten.
Din chef borde läsa lite arbetsrätt och kolla vad som ingår i arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön, både den fysiska och den psykosociala. En grundläggande grej är att anställda inte ska utsättas för onödiga risker...
För det första är det väldigt onödigt att servera alkohol till en arbetslunch.
För det andra är det omdömeslöst att utsätta en anställd med alkoholproblem för en sådan risk när den så lätt hade kunnat undvikas. (Ingen tycker väl det är konstigt att dricka Loka till en arbetslunch?)
För det tredje är det bottenlöst urbota korkat att dessutom skämta om saken.
Det var min "objektiva" bedömning.
Jag förstår om du blev förvirrad. Det hade jag också blivit. Du får väl pröva med nynykter von-oben attityd. Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra...
Sätt sen på en DVD med the Office om du har en sådan och ongarna kan tänka sig att upplåta TV:n..
Kram från Nynykter