Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Dompa

Börjar bli lika tokig som du. Kolla mitt väkommande till Skogsstjärnan, som måste tro att h.n hamnat i ett forum för haschpundare :-)

Dompa

Så stavas det ju...som om du skulle bry dig om det. Hos en fästman är inte DET viktigt. Tack för dina utömmande svar om att bjuda utan alkohol. Kommer väl en dag när även jag måste ordna middagar...med de vänner jag har kvar. Nu vet ju alla att jag är ett fyllo, men man undrar vad reaktionen blir när jag inte ens bjuder på alkohol. Det känns som det är långt fram innan jag ens vågar ha matlagningsvin hemma. Jag skrattade när jag läste om hur du drack ur dl-måttet. Det var ju inte kul...men, vad ska man göra?

Hoppas du får en härlig dag med dina tjejer. Själv ska jag sitta kvar här i min trädgård och vänta på att sommarblommorna växer upp. Kram/Dompa

Stigsdotter

...är härlig! Om den håller i sig ska jag gå ut och lägga mig i hängmattan som jag satt upp i lilla skogen bakom vårt hus, kanske rensa lite ogräs :-)

En tvillingsjäl har jag ibland önskat finna, tack Mulletant för dina fina ord <3

Och Dompan, ja det var ju ett lite flummigt välkomnande stackars Skogsstjärnan fick - Hög på det nyktra livet kanske ;-) nå bättre än inget välkomnande alls!!

Annelie 60

Det känns att du mår bra just nu och jag är så glad för din skull.

Jag är faktiskt inte i behov av en kram men tar emot en ändå för att det är så mysigt :-)

Maria42

Strongt att bjuda på alkoholfritt, jättebra initiativ! Varför ska vi bjuda på vin/öl hela tiden? Vi vill ju inte själva ha, och det är ofta fler i sällskapet som har problem med alkoholen. Kram

Nynykter

Verkligt strongt av er att bara bjuda på alkoholfritt! Din man plockar en pluspoäng där, Stigsdotter, som botaniserar i det alkoholfria och helt frankt meddelar att det inte blir något starkare. Själv köpte jag som sagt folköl till mina släktingar men hörde mig själv lite ursäktande säga att jag tyvärr inte hade något starkare. Det var nog ingen i sällskapet som ville ha ändå, men det retar mig att jag så fegt skulle ursäkta istället för att säga som det är. Nåja, allt har sin tid, som det står i Bibeln. Just nu är det viktigaste att jag är nykter!
Kram på er alla vindårar och spritgalningar!

Stigsdotter

...var jag ju innan. Höll på att säga till maken något i stil med att "jag kan ta det" och då menade jag det att förklara? / ursäkta? / beklaga? att vi inte ville bjuda på något starkt. Lite, det är ju jag som har problemet då får jag ta smällen. Men jag sa aldrig något utan tänkte bara att det löser sig. Några av vännerna har nog kanske anat lite vidden av mitt problem även om jag sett dem själva rejält berusade några gånger.

Min poäng är att man behöver inte hålla på och förklara och framför allt inte ursäkta sig! Folk bryr sig kanske inte så mycket som man tror. Jag inser förstås att det beror lite på vad man har för människor omkring sig, säkert finns det de som har vänner som i en sån här situation skulle börja retas eller tråkas, men samtidigt så måste ju var och en ense att det kan vara vettigt att inte hiva i sig gift i tid och otid!

Maria42

Det är ju faktiskt ingen lag på att man måste bjuda på alkohol om man bjuder över gäster. Nej, vi struntar i det och tänker på oss själva tycker jag. Kram!

Dompa

Har absolut inget vettigt att skriva. Huvudet är helt tomt...känner mig så trött. Fasar för när jag ska börja jobba igen...inte för jobbet i sig...utan tiden och orken. Jag "förstår" varför yrkesarbetande föräldrar huttar. Det är ju en skitdålig tröst/belöning, men jag förstår. Kommer nog att ha tuffa kvällar när jag slåss mot whiskydemonen. Önskar iaf. min fästemö en solig, nykter dag. Kram älkskling!

Stigsdotter

...är inget vidare! Men, just det där är min värsta risksituation: när man kommer hem efter jobbet, trött och sliten och borde vara ett gott föredöme för de trötta och slitna ungarna, man ska fixa mat helst tvätta, läsa läxor, vara pedagogisk och bra. Jag har inbillat mig att jag blir en snällare, mjukare, mer tålmodig, på alla sätt bättre mamma om jag dricker några glas vin. Men så är det ju naturligtvis inte!

De sista gångerna jag drack vid dessa tillfällen försökte jag studera mig själv och insåg så småningom att det faktiskt blev värre! Nå, till en början var jag kanske lugn och fin och kunde parera alla nycker från småttingarna men jag insåg att de på något vis kände att något inte var som det skulle och de blev därför etter värre ju mer nivån i min flaska sjönk. Detta ledde naturligtvis ledde till att jag inte längre är så lugn och fin utan istället riktigt kände ur drakelden sprutade ur munnen på mig tillsammans med arga ord. Inte alltid, men ibland slutar kvällarna så. Annars kanske jag somnar där med sagoboken i handen.

Kram tillbaka Dompa ♥ ♥ ♥ Hoppas du får en skön dag i solen. Passa på att ta hand om dig riktigt ordentligt när du har alla dessa lediga dagar!

Maria42

Beskrivning av hur det blir, du är riktigt bra på att uttrycka dig! Barn märker direkt när man druckit, när de är små förstår de inte varför man är annorlunda men de lär sig fort att hata hur man blir, låt oss fortsätta ge våra barn nyktra mammor och pappor. Kram

Stigsdotter

Detta känns lite ironiskt: nu har jag skapat mig ett "användarkonto" på systemet. Jag fick lite dåligt samvete för att ha korkat i mig den fina rommen som vi fick i 80-årspresent (gissa om jag sa till mig själv att jag bara skulle dricka upp hälften, min del??!), så nu tänkte jag köpa ny flaska.

Det var lättare sagt än gjort eftersom den bara finns i beställningssortimentet tydligen, för att beställa därifrån på nätet måste man ha ett konto. Så, nu har jag det. Ska genast säga upp det så snart rommen kommit. Suck. Ja, jag får väl vara glad att vännen inte köpt den på en resa till Guyana där den kom ifrån!

Stigsdotter

känner mig mycket ensam och falsk. Falsk!? Jo, jag har ju hittat en fin kvinna som vill vara min sponsor men jag fattar inte riktigt det här med stegen. OK, jag säger att jag erkänner mig ha ett problem som jag behöver hjälp med och att jag HOPPAS att det finns en högre kraft, men sen då. Gud vad svårt detta är.

Och oj vad jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden! Då hade jag hälsat på min stackars alkispappa där han satt på sin fjälltopp dit han traskat med sina träskor (och sedan skrivit ett vykort till sin 9-åriga dotter därifrån). Jag hade kramat om honom och kanske inte varit lika arg nu som jag var då över att han valde flaskan framför mig, för det gjorde han när han kom ner därifrån.

Det är så sorgligt detta. Usch. Ledsen. krama mig! har melodifestivalsuttagningen på TV för tjejerna vill se om Loreen går vidare och där är bara en massa ballader.

Stigsdotter

Idag är en ny dag. Är inne i en depperiod känner jag.

Dompa

Det förklarar ju varför du skrev om att det var fredaskväll på min tråd :-). Hoppas du kom iväg till jobbet iaf. och inte tror att det är lördag idag.

Ja raring. Vad ska jag säga. Jag vet att du har det tufft. För länge sedan skrev du att du provat Campral och var det inte även Naltroxen? Har du lagt ner det helt? Mådde du dåligt av dem? Kanske dags för ett nytt försök?

Smärtsamt sorgligt och vackert om den stackars alkispappan på fjällets topp...i träskor! Han kunde ju ha slagit ihjäl sig. Men han älskade och försökte nå sin fina dotter. Förstår att du ser det annorlunda nu. Om jag kunde gå tillbaka i tiden och träffa min pappa...den jag hade som 9-åring så hade det inte blivit nådigt. Jag vet inte än idag om han var mest tragisk eller elak. Tragiskt antar jag...men tyvärr höjde han oftast rösten på fyllan...i min familj kallade vi det temprament.
Stackars karl, stackars din pappa, stackars oss alla som fått ett sånt skevt förhållande till flaskan.

Ingen ångest idag...det tjänar ingenting till. Men du måste börja agera strax...du vill så mycket. Ta hjälp av den fina sponsorkvinnan...kanske kan hon förklara stegen för dig. Åk iväg, ta medicinsk hjälp...mer gör något.

Jag vägrar se dig gå under! Hör du det? Och i min trädgård är du alltid alltid välkommen. Önskar jag kunde bjuda in dig IRL...men då skulle jag väl bara bli kär. Gör ngt min fina Stigsdotter! Kram/Dompapompa i hängmattan.

Nynykter

Käraste Stigsdotter!
Jag vill att du ska lyckas. Att det ska bli bra. Att du ska få hjälp. Så här får du en lååång styrkekram. Upp igen! Och nu: Nynykter goes bitch:
Jag har en hang-up på ert j-a barskåp. Nu vill jag inte vara negativ, men MÅSTE du verkligen ersätta den uppdruckna finspriten? Finns det inte en överhängande risk att även den nya flaskan blir uppdrucken..? Snälla du... Under mina år som missbrukare köpte jag ibland hem finwhisky. Jag förvarade den i källaren i låst skåp. Men sen stod den där och ropade. Jag hämtade, drack, köpte nytt, fyllde på, bar ner, hämtade, drack, köpte nytt... Den där enda flaskan blev till många bara för att jag inte ville att min särbo (som verkligen fin-dricker single malt whisky) skulle få reda på hur mycket jag hade bälgat i mig. Det blev väldigt dyrt, så till slut slutade jag köpa hem single malt och höll mig till vin i stället. BIB är ju så praktiskt. Ingen ser hur mycket man druckit.Suck!
Du är verkligen värd att vistas i en alkoholfri miljö, att du underlättar för dig själv. Som Dompa skriver, du vill så mycket.
Nu blir det tvångskram och pepp pepp pepp!!!
Nynykter