Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Dompa

Kallas tyvärr försena plan om att "råka" välta ut flaskan i vasken. Då hade du också fått veta hur han ställer sig till A. Hur törstig är maken?

Den lilla filmen hittar du en länk till längre upp i denna tråd vinya...helt underbar. Passar perfekt även för barn...fast då måste de kunna åtminstone lite engelska.

Hoppas fästemön får en fin dag i sitt nya vita hem.

Stigsdotter

Du missade att jag faktiskt snodde till mig ett glas av vinaren, såklart kunde jag inte låta bli vore väl nästan märkligt annars??! Men, nu är det som sagt tomt!

Och så tänkte jag nu här att om jag går och äter lunch på Jensens så skulle jag ju kunna ta ett glas till maten! Vavava? Nä, bara skoja...jag är inte sugen!!!

Hoppas ni alla får en bra dag!

Nynykter

Grattis till ett helvitt hem! Det där att du tog ett halvt glas vin får mig att tänka på hur småungar kan vara när de testar gränser. "Du får inte ha fötterna på bordet!" säger man kanske och efter ett tag ser man en liten, liten tå smygas upp på bordet samtidigt som ungen förstulet iakttar reaktionen. Dum association kanske?
Jag är också nyfiken på hur din man hade reagerat om vinflaskan hade vält. Är lite misstänksam där. Det är ju inte ovanligt att vi som är glada i att dricka omger drickandet med ritualer. Vinprovning med tjejerna, whiskytunna i Skottland... En sak jag har lagt märke till som verkligen skiljer ut de som INTE ligger i riskzonen är att de inte bryr sig. De kör hem från festen fastän de hade hängt cykeln på bilen! De struntar i att handla vin för att det är för lång kö på Systemet.
Men, men, nu är det ju DIG det handlar om Stigsdotter, inte din man, så här får du en stor och varm STYRKEKRAM.
Nynykter

Maria42

De som inte ligger i riskzonen, kan strunta i bolaget för att det är lång kö. Jag minns när jag kom hem lite senare inför en långhelg och upptäcker att maken inte varit på bolaget. SOM SKULLE VARA STÄNGT FLERA DAGAR!! Jag fick panik och hann in minuterna innan de stängde. Han hade inte tänkt på att det!!!! Hur kan man missa det? För mig var det obegripligt då, dock inte nu. För han spelar det ingen roll. För mig var alkoholen viktigast.
Jag har också fått barnen att cykla livet ur sig när de var mindre för att vi skulle hinna till bolaget innan de stängde och jag minns ännu den tillfredsställelse jag kände båda gångerna när jag hann och fick gå ut med mitt vin. Det betydde allt.

Det är jobbigt att se vad fast jag var fast jag inte tyckte det själv, inte då.
Kram på er, snurrigt inlägg

Stigsdotter

....det är ju precis det där som är så jobbigt, som jag vill slippa! Att på något sätt alltid behöva reservera en del av hjärnan till att hålla reda på att det ska finnas tillräckligt att dricka, det ska finnas hemma osv. Precis som när jag rökte. Om någon bjöd mig på fest var inte den första tanken "oj vad roligt!" utan istället "undrar om man får röka där, finns det en balkong, vilka andra rökare ska dit?" Helt sjukt!!

Tänk vad många fina saker vi kommer att kunna tänka när vi inte behöver öda hjärnceller (både bildligt och bokstavligt!) på alkohol!!

vinya

Bara ett halvt glas ju. Utan att forsätta. Du hade ju kunnat dricka upp det och efter DET säga - "Ooops! Jag råkade välta flaskan!" Nu märker ni hur JAG kan smida mina lögner. :(

Ja, Maria och NN, paniken av att inte hinna till systemet känner jag också igen. Fy! Förundran över när en vän bjuder hem en på middag en fredagkväll och kan säga just - "Det blev så stressigt efter jobbet idag så jag hann inte till Systemet. Men jag har lättöl (!!!!!)" Hur tänker människan??? tänkte man då. Vilken nitlott! Behöva sitta här och vara nykter en hel fredagkväll när det finns vin hemma hos en själv. Bästa att skynda på kvällen hos vännen så att man hinner hem och ta sig ett glas vin eller två innan kvällen är HELT slut. Fy farao, så skrämmande det är att man kunnat känna så. Att det var en nitlott! Att tycka en en trevlig middag hos en god vän inte kan vara en lyckad kväll för att det inte serveras vin!?!?! Tänk på de som varken mat eller vänner har. Man är ju lyckligt lottad. Inte nit-lottad.

Nu ska jag leta efter den roliga lilla filmen! Sonen pratar flytande engelska då fadern är engelskspråkig, så det är inga problem.

Kram och godnatt på er!

Dompa

Där har du kärlekens språk mia cara Stigsdotter; Finska. So romantic! Pussar dig godmorgon på nästippen...vågar inte gå längre/ Dompapompa loverboy

Stigsdotter

...för något annat än nästippen lär det inte bli heller om det skall pratas finska! Så det så! Fullständigt obegripligt det där språket (är jag en "bra griskulting" eller vad sa du förresten??). Är väl i alla fall bra att det enda jag lyckats lära mig på finska, förutom Lauantai tunti, är minää rakastan sinua.
Jo förresten, kan ju ei saa peittää också, och perkele. Inget särskilt romantiskt där inte.

(obs no hard feelings åt något håll här nu ifall det finns några finnar här bland våra vänner. Jag har några finska vänner IRL som är mycket trevliga och jag gillar dem även om jag inte går igång lika mycket på finska som på "tjusigare" språk ;-)

♥ ♥ ♥

Dompa

dovo parlatti di una cosa importante; Tu sei invadi i miei sogni di notte. Bacio and hyvää yöttä !/Dompapompa LOVERboy

Stigsdotter

...nu känner jag mig lite som Wanda, det var bättre ^.^

Nynykter

Hej Stigdotter!
Hur har du det i ditt alkoholsanerade hus (j-a stavningskontroll! Nu ville den ha det till "alkoholiserade hus". The enemy within us...)
Att kärleken spirar har jag ju förstått, men hälsan? Hur känns det nu? Bra hoppas jag!
Kram från Nynykter

Stigsdotter

den där stavningskontrollen är inte det minsta hjälpsam. Fast lite rätt har den ju "det alkoholiserade huset"...

Det känns bara bra! Huset är rensat. Jag har hällt i mig alla alkoholfria öl som maken köpte och ätit upp allt godis. Lite skäll har jag fått för det också (ölen var visst till festliga tillfällen) men då skällde jag tillbaka så att rutorna skallrade. Någon måtta får det ändå vara!

Med risk för att låta heltossig får jag nog säga att det hände något där förra måndagen när jag träffade min inre alkoholdjävul...det känns bra nu. Jag hoppas att det håller i sig...

Idag var jag på återbesök på sjukhuset för att röntga levern och se så att det inte hänt något med den lilla tumören som satt där. I väntrummet satt en äldre man som fullkomligt stank ned hela rummet med sin lukt av gammal fylla och askfat. Blev en påminnelse om att det är bra att sluta i tid innan man blir en sån som stinker ned ett rum bara genom sin blotta närvaro.

Och, så bara för att jag kom att tänka på den scenen igår så måste jag dela med mig från en kul film:
http://www.youtube.com/watch?v=qMLYTZNmUmw

Nynykter

Men halåååååååå! Din man ska vara glad över att du häver i dig den alkoholfria ölen istället för något starkare. Ska vara för festligare tillfällen liksom... Pretto säger jag bara. Ska Carlsberg 0,5 avnjutas lika ceremoniellt som hans omhuldade tunn-whisky? Nä, nu ska jag inte elda på. Du har ju redan skällt ut karln efter noter... Förlåt dem ty de vet icke vad de gör...
I början av min nykterhet hade jag också behov av substitut och godisbegäret drabbar mig fortfarande rätt ofta. Men det avtog ganska snabbt och kan inte jämföras med vin-begäret. Det är inte lika ofta och jag PLANERAR inte mitt godisätande långt i förväg (dock gömmer jag så att Inte ungarna ska äta upp det)

Hoppas du får snabbt besked efter röntgen och (såklart) att allt är bra,

Kram från Nynykter

Stigsdotter

...han är väl rädd att jag ska gå upp i vikt kanske (och det lär jag väl göra med tanke på hur mycket godis jag smäller i mig). Men jag har bevisat för mig själv att det går att sänka vikten: det är bara att äta mindre! Förra året när jag hade gallsten & allt så blev jag mätt mycket fortare än tidigare, åt typ halva portioner bara. Det där har ju gått över nu, det enda som är kvar är att jag inte dricker vanligt kaffe längre.

Men hallåååå nummer två: man kan ju bli galen för mindre!!! Nu har vi tydligen gjort bra ifrån oss här på jobbet (ja inte jag då, jag sitter ju mest här och skriver ;-) så nu skall det strax ätas jordgubbar och drickas bubbel!

Vad är det här??? Jag känner mig omgiven av alkohol och jag vet att det kommer att dofta gott därute i lunchrummet (jag gillar ju bubbel). Får trösta mig med att det ju i alla fall inte lär vara "riktig" champagne - DET hade varit svårt att stå emot. Jag hoppas att där finns lite cider eller nåt till mig....

Nynykter

Mer av dig att älska! :-)
Fast det ÄR väldigt mycket kalorier i alkohol också. Jag får påminna mig själv om det ibland. Det är klart att jag inte kan vräka i mig stora mängder godisnutan att gå upp, men jag behöver heller inte ha dåligt samvete för varje bit jag stoppar i mig.

Apropå halååååå nr 2. Det är helt galet att ha belöningssystem på jobbet som innefattar alkohol. Då är faktiskt den statliga eller kommunala obligatoriska tårtan att föredra (fast jag gillar inte tårta). Men det finns inbyggt i kulturen. Där jag jobbar har vi inte alkohol på arbetstid, men däremot i samband med konferenser kick-off och dylikt och då ska chefen alltid förklara hur många gl man får hälla i sig på organisationens bekostnad... Det är så konstigt. De flesta har väl råd att själv köpa ett glas vin eller öl. ändå är det så viktigt att det ska bjudas och ju mer desto bättre. Galet. Nästa gång jag har en chefsställning ska jag införa belöningar som människor mår BRA av. Kultur, motion, avslappning. Blir jag poppis då?

Stigsdotter, lukta ordentligt på bubblet och sen luktar du på jordgubbarna och sen på bubblet igen. Vilket luktar godast? Just det,jordgubbarna!
Lukta igen på bubblet. Luktar det verkligen gott? Luktar det inte lite surt och samtidigt jäst liksom? Det kanske är tanken på berusning som "luktar gott"?
Stay sober! Du kan inte komma hem och lukta vin nu när maken offrat sig på alkoholsaneringens altare :-)

Kram från Nynykter

Stigsdotter

...ja det är kalorier (massor) i alkohol. Jag drack ju inte under den perioden heller vilket naturligtvis bidrog till viktnedgång. Hur kunde jag glömma det?

Precis sådär är det på mitt jobb vid konferenser o dylikt - det är så viktigt att tala om hur många glas man får. Vid speciella fester vi har en gång om året brukar det bli så och så många glas till middagen och så ligger det en drinkbiljett vid varje tallrik. Sen får man pynta själv. Men, ett år hade våra kollegor i Danmark ordnat festen. Då var det väldigt kul för dem att meddela att det blev fri bar!! Visserligen inte sprit men så mycket öl och vin man ville. Det var den kvällen jag gjorde en massa dumma saker som fick mig att börja ifrågasätta mig själv lite... Jag tror att du blir jättepopulär som chef om du erbjuder kultur, motion och avslappning istället!!

Apro på att ifrågasätta: jag tror att någon driver med mig idag!!! Jordgubbar och bubbel på jobbet. Fanns även alkoholfritt bubbel och jag satt kvar en stund innan jag gick ut i lunchrummet och hann konstatera att det inte behövdes många klunkar av bubblet därute innan kollegorna höjde sina röster rätt rejält. Detta var lite avskräckande så den var lätt att parera.

Sen kommer jag hem. Lagar mat åt barn och deras kompisar. Trots att kompisarna mitt i middagen kom på att de missade sitt vanliga tacos-fredagsmys, fick jag godkänt på mitt: ugnsbakad röding fylld med örter och citron, potatis och hemlagad holländsk sås. Jättegott blev det, och till det skulle man vilja ha ett litet glas.... nämen titta där uppe på skåpet i köket, där står ju en flarra blanc somethingsomething som skulle passa utmärkt till fina fisken. Skämtar du tänkte jag för mig själv, slet mig från utsikten och öppnade litet paket som kommit från Frankrike idag istället. Det var Den nya lilla katekesen som min väninna i Frankrike köpte till mig för flera år sedan men inte haft tillfälle att överlämna. Nu tyckte hon visst att det behövdes lite ordning i mitt liv.

"Katekes betyder undervisning" läser jag på första bladet att Martin Luther skrev om den första som kom ut. "Med dess hjälp skall man undervisa hedningar som vill bli kristna om vad de skall tro, göra, låta bli och om vad de behöver veta". Precis vad jag behöver (kanske nåt för DompaP oxå, du som bråkade med Gud där på hemmet ;-) Jag ska ge detta en chans, jag ser det som en möjlighet att få lugn, ro, tillit och kraft att klara av alla påfrestningar som jag vet kommer i min väg nu när jag väljer ett nyktert liv.

"Livet är inte en kamp - tro det eller ej" skrev väninnan bland annat på försättsbladet. För en gångs skull känner jag inte mig ledsen för att hon bor så långt bort och vi träffas så sällan, istället känner jag mig glad för att jag har en vän som förstår precis vad det innebär att kämpa med alkoholspöket, precis som ni gör kära vänner som också är långt borta men ändå så nära.

Önskar er alla en skön nykter helg!

Nynykter

Själv satt jag och bläddrade i en bok om synkronicitet strax innan jag läste ditt inlägg. Synkronicitet kan översättas med meningsfulla sammanträffanden. Och det var väl just vad din dag handlade om? Bubbel, vitvin, katekes. Två segrar över alkoholen och sen ett tänkbart rättesnöre. När jag precis hade skilt mig fick min nyfikenhet på andliga och psykologiska ämnen fritt spelrum (mitt ex var väldigt anti så jag smög med mitt intresse för tillvarons magi). Plötsligt började jag stöta på mitt födelsedatum i alla möjliga sammanhang. Skaffade nytt bensinkort på grund av skilsmässan och den fyrsiffriga pinnkoden innehöll delar av mitt personnummer, tog en nummerlapp i en affär och de två siffrorna var mitt födelseår. Slumpvisa och egentligen meningslösa saker som för mig fick en mening. Tillvaron kändes magisk. Siffrorna fick mig att känna att jag var på rätt väg trots att allt var upp och ned på grund av skilsmässan. Och du är också på rätt väg, Stigsdotter!
Kram från din nynyktra vän (och framtida sambo verkar det som. Just nu alltså :-))

Stigsdotter

...den ordsammansättningen har jag nog inte stött på tidigare: meningsfulla sammanträffanden! Annars brukar väl sammanträffanden oftast vara slumpmässiga (dessa kan ju i och för sig vara meningsfulla eller tvärtom). Vad är det för skoj du pluggar?

Ser fram emot intressanta intellektuella diskussioner vid köksbordet om kvällarna i vår kollektivstuga (vart ska vi bo??!). Det blir inget rödvin men väl lite tända ljus, kanske en sprakande brasa.

Kram!

P.S. Maken fick visst samma tanke när han kom hem och såg fisken för nu sitter han och pimplar upp vinet - jag kom på det, sa han, att den där ju var kvar. Synkronicitet?

Nynykter

...Och det gör jag faktiskt nu också. Det blir säkert mycket trevliga kvällar med blåbärspimplande och diskussioner. Jag kan riktigt se hur vi hasar runt där på kvistiga trägolv i raggsockor och lusekoftor :-) och avbryter våra intellektuella diskussioner bara om någon ska lägga in ett vedträ till eller om det är dags att ge någon en kram. Ja, och så när du ska ut och mata hönsen då eller någon av herrarna ska rasta röjsågen.

Det där med synkronicitet är precis så motsägelsefullt som du beskriver det. Och nej, det är sånt jag läser när jag inte har lust att plugga ekonomi och annat nyttigt. (Jag läser en ekonomiutbildning. Just nu tråkigt men nyttigt. Är väldigt dålig på att fokusera för tillfället)..Måste förresten säga att jag är lite imponerad över folk som kan glömma bort vinflaskor. Själv hade jag tyvärr alltid järnkoll på vad jag hade hemma...

Vår vän stavningskontrollen tycker att vedträ ska bli "bedrägeri". Detta börjar bli spännande. Känns lite som när man var ung och lekte anden i flaskan. Det är en ande här som vill säga något. Jag tror att det är den där alkoholdjävulen som du mötte.

Kram från din nyktra syster

Dompa

Spännande med dessa vinflaskor i erat hem...och att maken känner att de måste drickas ur. Jag är fortfarande misstänksam när det gäller hans drickande... Det säger jag inte för att jag är svartsjuk vilket jag ju är.

Samma sak med vikten, du har nämnt det förut, hans glädje i att era höftkammrar slog i varandra... Visst ingen vill ju vara fet, inte heller vill väl ngn sund människa ha en riktigt fet partner. Man vill ju inte se sin älskade lida. Men några kg hit eller dit spelar väl ingen roll? Lätt för mig att säga. Inte ens med whisky varje kväll gick jag upp, bränner allt. Iaf. så tycks mig godis vara ett mkt ofarligare alternativ.

Ser fram emot hur du läser högt för mig ur lilla katekesen där vi sitter på vår (TP:s) brygga vid insjön. När du läst klart så pussar jag dig på näsan. Min vackra flicka. Vi kommer att få det bra. Kram/R