Jobbade tio timmar igår söndag, fullt ös. Stängde av datorn kl 23 och gick direkt i säng. Fortfarande uppvarvad, kunde förstås inte somna. Klockan 01 gick jag upp och moffade i mig sex havre rågrut med smör. Så knäppt, men även knäckebröd omvandlas till socker har jag lärt mig. Ett socker som jag dock tillåter mig i brist på annat. Somnade rätt snabbt inpå sen.

Nu är det måndag dan före dan och jag ska jobba till 17. Sen är jag ledig och jobbar nästa gång först fre 3/1. Så jä… välbehövligt 😍

Kram 🐘

Nu är jag leeeeeedig 😍 Så jä…. skönt! Totalt tio lediga dagar. Mäktigt många. Jag ska njuta av varenda lediga minut. Börjar med ett varmt bad. Förstås.

Det sockerfria livet tickar på. Vet inte hur jag gör i jul, det blir som det blir. Bara jag är back on track typ på annandagen är jag nöjd.

Några julklappar kvar att slå in. Tidigt i säng ikväll. Imorgon firar jag med min mamma, döttrarna, deras pappa och hans föräldrar. Lagom skara. Vissa jular firar vi med lite mer släkt, men jag föredrar att det är lite mindre. Inte lika stojigt, inga små barn. Bara en yster storpudel 🤪

God julkram allihop 🎄🤶🏻🐘

Tänk att det fanns en tid då nykter jul var otänkbart. Alltså otänkbart. Även när barnen var små. Klart man drack på julafton.

Tills min äldsta dotter i tidiga tonår började sjunga i kyrkokör, då avslutades varje julafton med midnattsgudstjänst. Då var det slutdrucket eftersom jag fick köra till kyrkan.

Mycket offerkofta där. Kunde inte alls njuta av julafton, jag tyckte juldagen och annandagen var mysigare. Då fick jag ju dricka.

Sen följde några år utan kyrkliga aktiviteter. Då var det fritt ös. Barnen var ju stora. Alldeles för mycket drack jag. Tills äldsta dotter sa: ”Jag vill att julen är nykter. För alla.” Då blev jag sur. Men med facit i hand hade hon rätt, hon är den enda som bett mig låta bli att dricka.

Jag har inte frågat om hon är orolig för att jag tar ett återfall. Den erfarenheten har inte hon, tack och lov. Att en närstående tar återfall på återfall på återfall. Jag har den erfarenheten för oss båda.

Min barndoms jular var okej fram till julklappsutdelningen vid 18-tiden. Sen var det fullt ös på de vuxna. På kalas förr dukade man upp groggbord, ett bord med olika drycker och tillbehör och sen fick gästerna blanda som de ville. Usch, det är tråkiga minnen. Jag var ensamt barn dessutom, min första kusin föddes först när jag var 15 år.

Nåväl, dags att sova så jag är pigg imorgon. Några till julklappar ska slås in, hunden långrastas och sen packar jag in oss, julklappar, julmat och min mamma i bilen.

God julkram 🎄🐘

Det är så hemskt @Andrahalvlek! Alla barn som får uppleva det som du! Jag växte upp med alkoholfria julaftnar, mamma kom inte, tänk vad man inte vet som barn, jag förstod inte då varför hon inte kom och jag tänkte nog inte mycket på det för jag minns ingen saknad. Härlig tanke ändå! Så mycket som var kaos men julaftnar var bra.
God jul ❤️

Hej igen. 😊
Det var faktiskt du som var först att svara i min nystartade tråd för tre år sen och efter det så följde du mig hela vägen tills jag kunde stå på egna ben.

Tack för det och GOD JUL!🎄🎄

Ha det bra.😊

@Himmelellerhelvette Ja, det är på riktigt hemskt. Och som barn tror man ju att det ska vara så. Och sen som vuxen följer man samma spår. Julafton är lika med att bli full, ihop med alla andra vuxna. Barnen skiter vi i, de har ju fått julklappar att roa sig med.

Och det satt så hårt i mig att det kändes otänkbart att vara nykter på julafton - om jag inte var tvungen att köra. Så dunderblåst av alkoholromantiken - plus nedärvt socialt beteende och genetisk beroendesårbarhet. Man är ju körd liksom. Eller inte! Jag tog ansvar för mitt beteende och tog mitt lilla jag i handen för att visa att det går att göra annorlunda.

Det här blir min femte nyktra jul (om jag räknat rätt) och att dricka känns bara jävligt onödigt. Och när jag inte dricker blir alla andra lugnare med drickandet också har jag märkt. Min äldsta dotter dricker ju inte alkohol, har aldrig gjort, och hon är en fin ledstjärna ⭐️

God julkram 🎄🐘

PS. Ikväll efter julfirandet ska jag titta på ”Tomten är far till alla barnen” och skratta åt eländet. Jag har vissa julminnen från gräl, skador och ofrivilliga vurpor i alkoholens spår, som jag knappt vill minnas. Men det är viktigt att aldrig glömma, utan påminna sig om hur illa det var. Och sen gäller det att aldrig ta första glaset. Inte ens en pytteliten mugg med alkoholglögg. No no, not my cup of tea please.

@Andrahalvlek ja Tomten är far till alla barnen är en klassiker. Förutom kanske då att alla legat med alla så är jul för många förknippat med alkohol och fylla. Här blir det nyktert och det är faktiskt jävligt skönt.

Givetvis bröt jag sockerstoppet igår på julafton. Medvetet och planerat. Men de senaste 9 sockerfria dagarna har gjort mig lite klokare. Jag lyssnar ju medvetet på böcker om sockerberoende några timmar varje dag och några frön sås här och där.

Planen var att synda idag på juldagen också. Men sen åt vi bara mat, inga sötsaker. Och jag frågade inte efter det. I bilen hem fantiserade jag om glass, choklad blablabla. Sen kom jag på att en regel jag satt är att inte köpa hem sötsaker. Så då körde jag hem utan att besöka affären.

Ikväll äter jag glöggmix: Russin och sötmandel. Det enda jag hade hemma 🤣 Men imorgon visar klockan sockerstopp i appen Nomo 1 dag igen, och målsättningen är att den ska ticka på. Min klocka för alkoholstopp visar idag 1781 dagar.

Samma sjuka belöningscentrum, samma missbruk, olika droger.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Här har det också syndats i dagarna två. Har tillåtit mig det. Det går inte att bara ta en, det blir mängder, för mycket. Precis som med alkohol men så klart inte lika illa. Men, nya tag och inte släppa sockerdjävulen för långt över bron!

Ha det gott och en fin annandag jul❤️

Projekt NSMVMR fortsätter. Noll Socker, Mindre Värk, Mer Rörelse. Består av fyra hörnstenar:

✅ Noll synligt socker. (Kan vara svårt att veta ibland om saker innehåller socker.)

✅ Tre måltider per dag (frukost, lunch, middag) och två-tre mellanmål i form av frukt i första hand. Grovt räknat äter jag någonting med två timmars mellanrum.

✅ Uppnå rörelsemålen varje dag: Förbruka minst 900 kcal genom rörelse, träna (promenader) 90 min, stå upp minst 1 min 12 gg på lika många timmar.

✅ Plugga sockerfakta.

Varje hörnsten kräver minsann lite jobb. Ingenting får man gratis, men efter ett tag när vanorna sitter så känns det nästan som om man får det gratis. Varje gång man snubblat till, som nu i jul, krävs dock lite pannben för att räta upp sig i ledet igen.

Varför gör jag det här? Varför lägger jag ner så mycket jobb på det här? Jag har ju slutat dricka, och det är ju huvudsaken, lite socker har ingen dött av. Klart man ska få unna sig lite godsaker då och då, njuta lite. Några laster måste man ju ha i livet.

Precis så kan både min skalle och omgivningen resonera. När jag slutade dricka var det tack och lov ingen som uttryckte sig så. Men att sluta med socker också, nu får det väl ändå räcka? Att äta just sötsaker är starkt förknippat med umgänge och fest. Att avstå då, då är man en riktig tråkmåns, när värdinnan har bakat och fixat.

Min målsättning är att klara av att äta just när jag blir bjuden. Lite. En bit. Utan att jag ska börja förhandla med mig själv i skallen och tveka om jag ska köra till affären och fylla mitt sötsakslager eller inte. Igår gjorde jag det inte, och jag ska inte göra det idag heller. Jag ska till affären idag, men jag handlar efter att jag har ätit. Att handla på tom mage är big no no.

Den fjärde bocken, plugga sockerfakta, tror jag mycket på. När jag slutade dricka råpluggade jag nyktra fakta. Ett tag kändes det som jag bedrev halvtidsstudier i alkoholprevention. Och det gav resultat, jag lyckades hjärntvätta mig själv. Jag fick fakta och insikter som gjorde att jag absolut inte ville dricka alkohol, och att det till slut var en lättnad att känna att jag slipper dricka alkohol. Dit vill jag komma med sockret också.

Just nu lyssnar jag på ”Sockerbomben 3.0” av Bitten Johnsson. Bitten är en sockerguru av rang. Hon kan allt om detta, driver behandling och håller kurser. Först slutade hon dricka alkohol, och sen fick hon sluta med socker. Hennes tes är att det är belöningshjärnan hos oss som är sjuk. Tar vi bort en drog kan den bli beroende av en annan drog: Socker, träning, spel, shopping, sex osv.

Och belöningshjärnan går inte att läka fullt ut. Det är lite som med dålig syn, det utvecklar man och sen får man förhålla sig till det, dvs använda glasögon. Men vi kan läka belöningshjärnan så till vida att vi ger den bra saker regelbundet, så att den inte hamnar i kaos-och-panik och tvingar oss att moffa i oss choklad tills den lugnat ner sig. Och belöningshjärnan sitter ihop med känslohjärnan, så kan vi jobba preventivt med vårt känsloliv också så har vi mycket till godo. Och regelbunden rast och vila är viktigt också. Dansa, pausa.

Jag tänker som känslan ilska. Om man tillåts att vara skitförbannad, verkligen gapilsk, så får vi känslan ut ur oss. Vi bokstavligen kräks upp känslan, den lämnar vårt inre. Genom att känna ilskan tar vi ilskan på allvar, vi ser den, bekräftar den, kräver en ursäkt eller att någon åtminstone faktiskt lyssnar på oss. När ilskan kommit ut ur oss infinner sig ett lugn inombords. Efter ett tag. Nu har vi uttryckt vår ilska. Nu får mottagaren agera, eller inte agera.

Det kvittar nästan, huvudsaken var att vi själva tog vår ilska på allvar. Stod upp för oss själva och vår åsikt. Just ilska var den första känsla som jag kände oerhört kraftfullt efter alkoholstoppet. Himmel vad arg jag var på allt och alla - och jag levde ut det. Skällde ut folk i tid och otid. Tack och lov lugnade jag ner mig efter ett tag. Jag är inte speciellt arg till min natur egentligen, jag är för det mesta tolerant och flexibel. Ytterst få personer/saker kan reta upp mig.

Och så är det med alla känslor. När vi påstår att vi inte känner någonting så handlar det om att vi lagt locket på. Från barndomen har vi kanske lärt oss att det är lönlöst att både gapa och skrika, gråta och uttrycka glädje och skratta. För det fanns kanske ingen mottagare. Våra föräldrar var så upptagna med sina egna känsloliv och göromål att de inte lyssnade på oss. Så vi tystnade. Så var det för mig. Jag var ensambarn dessutom, vilket gjorde barndomen ytterst ensam i en missbrukarfamilj.

Jag var milt sagt urusel på att både känna och uttrycka ilska. Och på något sätt blev både socker och alkohol ett plåster på detta sår. När jag slet bort plåstret kom många års gammalt gult var och blod i daga. Vad behövde jag göra då? Jag behövde tänka på, prata om och skriva om hur det var. Då. Nu. Genom tankar och ord fylldes jag av de känslor som behövde komma ut. De behövde komma ut, ses och tas på allvar. Som om jag tog den lilla jag i handen och sa: ”Kom, berätta, jag lyssnar, jag tröstar dig.”

Efter alkoholstoppet åt jag sjuka mängder choklad. Vi snackar minst 100 g om dagen i flera månader. (Minns att min pappa åt sjuka mängder choklad också under sina nyktra perioder.) Choklad, glass och kakor/bullar är min stora last i livet, och nikotin i form av snus. Men snuset behåller jag. Tills vidare åtminstone, en dag är jag kanske redo att dra av det plåstret också.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag tror också att sockerberoende är "på riktigt". Socialstyrelsen (?) vill inte göra det till en diagnos dock. Tycker det är jättekonstigt. Utifrån det jag läst kan det vara minst lika skadligt (rent existentiellt iaf) med missbruk av socker som av andra droger o beteenden. Att man drar sig undan för att få äta ifred, lånar pengar/stjäl fär att ha råd, ljuger, smusslar. Och den kroppsliga hälsan påverkas ju jättemycket!
Heja dig!!
❤️🎄🌟

@Sattva Ja, den fysiska hälsan påverkas massor. Jag hoppas innerligt att jag inte har utvecklat typ 2 diabetes som min mamma. Hos henne upptäcktes det av en slump när hon sökte för något helt annat. Ungefär i min ålder. Hennes syn är påverkad, hon har gjort grå starroperationer på båda ögonen, och hon går på kontroller regelbundet och kolla trycket i ögonen.

Tyvärr kan jag se sockermissbruket hos min yngsta dotter också. Hon kan nästan slå knut på sig själv för att få i sig Coca-Cola. Vi måste ha restriktioner, och sen gemensamt bevaka så att hon respekterar dessa. Hon är en latmask och väger lika mycket som jag nu 😢 Hennes intellektuella funktionsnedsättning gör att det är svinsvårt att motivera henne. Det är dessutom något vi måste göra ihop med LSS-boendet i så fall. Så de tankarna mal i bakhuvudet också.

Din julhelg låter härligt vilsam ❤️ Precis som det ska vara. Umgänge och lugn och ro.

Kram 🐘