av Flarran

Flarran
sön, 2025-02-09 - 20:51

Man får då försöka att hitta sin egen terapiform för att tackla humörsvängningar som kan komma när man som jag har lite blandade psykiatriska knepigheter som dystymi med mera. Man märkte ju inte av det så mycket hur man fungerade och verkligen mådde då man bara självmedicinerade med en massa diverse alkohol tidigare.

Men nu är då den djupaste depressionen rätt sällsynt. Men idag har det faktiskt varit jobbigt. Har ju även högt blodtryck så törs ju inte hålla på med så värst ansträngande träning heller. Men körde då ett snabbt träningspass på motionscykeln i fem minuter och fick upp pulsen rätt bra alltså. Mitt ofta lite höga blodtryck skenade då inte iväg så hemskt mycket, och ingen hjärtklappning blev det heller.

Så det är jag då tacksam för. Kände mig rätt så nöjd med träningspasset. När jag sedan hade vilat en liten stund så kom jag ju på att det var tvättdag idag. Nu är maskinerna snart klara, så nu blir det till att sätta igång och torktumla, sedan usch, måste jag efter ett par timmar sätta igång och vika tvätt. Så det blev inte så mycket till vilodag denna söndag.

Men det är bra att jag fick lite energi en stund efter att ha lyssnat på lite trevlig musik som är en bra terapiform som komplement till att skriva en massa tok som jag väl gör här lite väl ofta kanske. Men huvudsaken är väl att man i mitt fall håller sig nykter och alkoholfri tänker jag. Det har då fungerat mot egentligen alla odds i drygt 1 år och 3 månader och det är jag då tacksam för.

Ha en fin kväll!

Flarran
mån, 2025-02-10 - 06:55

Du kan allt! Minns att det var så farsan ofta brukade säga till mig. Det tänkte jag på i exakt denna skrivandes sekund liksom. Fast jag har lite lätt huvudvärk efter att bara ha fått sova ett par timmar sedan jag fick upp tvätten från källaren och tvättstugan så känns det hur bra som helst. Sitter nu här vid mid köksbord och dricker ett glas vatten och är förundrad över hur fantastiskt bra jag har det. Tror sjuttsingen om inte farsan hade rätt. Man kan allt bara man aldrig ger sig alltså.

När jag vikte tvätten vände jag medvetet upp och ned på tankesättet och flinade upp mig själv och tänkte att det var det roligaste som fanns i hela världen att få vika tvätt. Inte bara det, jag intalade mig själv att jag hade önskat att det hade funnits mycket mer tvätt att vika. Tänk, snart så hade jag fyllt mig själv med så mycket positiv energi att det nästan var som den enklaste grejen i hela världen att vika tvätt.

Det fanns då ingen deppkänsla alls. Tyckte till och med att det liksom var lite ljusare i tvättstugan på nåt märkligt men trevligt sätt. Normalt sett så har jag alltid när jag stått där och vikit tvätt fått ont i ryggen av ansträngningen och då tidigare känt en sorgens tomma dystra mörka känsla inom mig. Det har då oftast blivit att jag då tänkt hur jobbigt jag har det och drömt mig tillbaka till gamla tiders dagar då jag fånigt nog trodde mig ha en enda vän i denna snurriga värld. Men det har då visat sig att denna slusk till vän, den så kallade alkoholdjävulen då inte var mycket till vän att ha.

Tidigare efter jag har fixat till tvätten har jag alltid firat en sådan prestation som att lyckats med att fixa till tvätt och vika denna, med några ljumna starköl eller att kanske öppna en flaska med portvin Sedan har jag satt mig i nån timme och druckit helt fritt och låtit timmar bara gå och liksom bara slagit mig själv i skallen med en flaska liksom. Men nu var det som om jag inte hade det minsta behov av att bedöva mig med sån skit som öl, vin eller sprit.

Tänkte faktiskt bara på hur fantastisk jag är och fokuserade bara på positiva tankar och liksom intalade mig att inget var omöjligt. Sedan hade jag energi så att jag liksom nästan småskuttade uppför trappan med tvättsäcken. Hade hur mycket energi som helst. När jag nu slog på datorn och läste på en äldre forumsida om hur en del stackare har det med alkoholen och hur eländigt förlorade många verkar vara, då fattade jag hur oändligt älskad jag är av skaparen och det är jag då tacksam för.

Men att det gick så lätt att fixa tvätten var väl lite fusk egentligen för jag hade ju faktiskt bett till den enda verkliga vän jag har. Nämligen Gud fader, samt så klart även hans son Jesus Kristus och den Heliga Anden. Som jag förstår gav mig extra kraft till att orka fixa till tvätten. Tro kan då verkligen försätta berg. Men det står ju även i Skriften om att Gud hjälper den som hjälper sig själv Tänk, jag känner mig nu stark som en oxe trots en liten släng av huvudvärk som nu faktiskt har börjat att klinga av.

Det är enorm kickskänsla inom mig. Normalt sett så brukar jag vara så himla deppig när jag vaknar till så här mitt i mörka natten. Men nu praktiserar jag min egen metod för att höja min känsla av välbefinnande och kör svängig rockig nonsensmusik som jag verkligen gillar rytmen och ljudet av och tänker bara på sånt som höjer mitt humör och fokuserar endast på ljusa tankar som får mig att må bra, bättre och bäst. Det finns ju ingen i hela världen som tackar mig för att jag sitter och deppar tänker jag nu och det är då sant. Tackar för denna klarsynta insikt.

Nu har jag tömt mitt glas med gott kranvatten och mår hur bra som helst och har redan dragit upp persiennerna i köket. Såg att termometern på fönsterbrädan säger att det är tio grader kallt ute. Men här vid mitt köksbord är det hur varmt och skönt som helst. Tacksägelse är väl ingen konst som helst att förmedla om den högste när man verkligen känner den högstes närvaro. Nu får jag allt stänga datorn och ta och gå och vila en stund och kanske sova en stund. För om nån timme så är det dags för frukost med mjölkchoklad och goda limpmackor alltså.

Ha en fin dag!

Flarran
mån, 2025-02-10 - 09:01

Kunde inte lägga band på mig utan var bara tvungen att öppna en burk och gå loss på utan några som helst hämningar eller eftertanke. Men lugn, bara lugn, för det var ingen burk med hälsovådlig alkohol i form av öl eller nåt sånt. För det var faktiskt bara min konserverade favoritsallad som jag inte kunde hålla mig ifrån alltså.

Sedan tänkte jag, att nu var man väl tokig. Detta då jag ju brukar dricka varm mjölkchoklad till frukost och ta tre limpmackor till. Nu var ju den rutinen inte nåt som direkt passade längre alltså kände jag tydligt. För man kan ju inte stoppa i sig hur många kalorier som helst. Kunde först inte bestämma mig för vad jag skulle äta för gott. Kanske ett par makrillmackor, eller kanske eventuellt öppna en burk tonfisk.

Men var inte så värst hungrig. Då sade mig magkänslan lite klokt till om att varför inte ta en limpmacka med nån god mjukost på. Nu är mackan uppäten och ett standardglas om man så säger, fast bara med nåt så naturligt och vettigt, som två deciliter mellanmjölk har man nu hällt i sig. Termometern på fönsterbrädan säger att det är lite kallt ute än. Men har då skådat solen som sken så fint en liten stund utanför mitt köksfönster.

Får se om man spontant får lite extra energi till att ta sig en promenad senare idag. Men vågar då inte be till skaparen om extra kraft och energi. För då får jag väl så mycket kraft och energi att det blir omöjligt att sitta still och skriva en massa tok som man nu gör. Har ingen lust att sitta och trampa kanske flera timmar på testcykeln heller, så nöjer med att sända en tacksamhetens tanke för god frukost.

Ha det gott!

Flarran
mån, 2025-02-10 - 14:51

Det är inte lätt när man vill så mycket, men ändå inte har kraft och ork till att göra saker som man gärna skulle vilja göra. Det tänkte jag när jag reste mig upp ur sängen efter en stunds vila. Kände att jag var hungrig och funderade på om det var dags för lite lunch. Men kunde inte alls fokusera mina tankar på vad jag skulle lägga min lilla energi på. Ja, vad man skulle värma på för slags mat alltså.

Har då tack och lov gott om mat i kyl, frys och skafferi. Men som trött och nedstämd dystymiker med trist nog flera knepiga överlappande deldiagnoser av psykiatrisk natur så går det inte att följa några rutiner i denna stund. Det mesta går på Herrens nåd och försorg känner jag tydligt. Hade det varit för bara drygt ett år sedan så hade jag då givit upp nu. Det hade bara i bästa fall varit en resa i taxi in till stan och bolaget för en snabb berusning av alkohol som jag hade kunnat att tänka på liksom.

Men jag har ju andligen av nån märklig anledning lovat Gud fader att försöka att kämpa på nyktert och alkoholfritt så länge som det bara går och jag får må skapligt rent fysiskt. Men inte är det då lätt det här ska jag då säga. Har tröttnat på att sitta och skriva en massa tok. Det ger väl mig egentligen inte så värst mycket längre. Känner mig bara som ett töntigt missfoster på nåt sätt. Har tröttnat helt på att kämpa på liksom. Det är bara som en enda lång uppförsbacke allting känns det som.

Känner ingen mening med nånting egentligen. Men har då i alla fall lyckats att äta två nävar med salta jordnötter och har faktiskt även klarat av att öppna mitt köksfönster och fått mig lite frisk luft. Läste nyss på text-tv att dagarna blir längre nu, och det har jag då märkt för längesen, och det känns då trevligt och hoppfullt att våren är på gång snart. Det var så himla tungt och motigt, när det var så där mörkt och gråtungt vintrigt hela tiden, som det var för bara några veckor sedan.

Funderar på om jag kanske ska ta ett glas med kosttillskott med lite blandade vitaminer så kanske jag får lite kraft och energi till att gå ut och sätta mig på balkongen om en stund. För det var ju faktiskt i alla fall trevligt igår. Men är så trött nu, så vet inte om jag orkar leta fram ett rör med vitaminer. Borde kanske egentligen försöka att klara av att skala en röd grapefrukt som jag har.

För vitaminer och mineraler från riktig mat och frukt är ju alltid det bästa liksom. Har ingen lust i stunden att lyssna på rockmusik heller. Fast det väl kanske skulle kunna ge mig lite mera energi. Det är rätt så tungt i denna stund. Men nykter och alkoholfri det är jag då i alla fall. Men vad det ska tjäna till att hålla på och slita så här, det vet väl bara Herren kanske. Det här jobbiga vänder väl snart så att man står ut lite bättre. Denna dystra känsla ger väl snart vika får man hoppas. För ingenting är ju för evigt, och det är man då tacksam för.

Kämpa på gott folk!

Astnan
mån, 2025-02-10 - 15:11

Det här är min första kommentar i detta forumet! Flarran- du har då om någon haft förmågan att sätta ord på mycket som är tänkvärt. Fortsätt med det är du snäll! Snart vänder det uppåt för dig med både krafter och humör.

Flarran
mån, 2025-02-10 - 15:34

Kranvatten och Rock 'n' Roll var tydligen den medicin som jag var i skriande behov av fattar jag nu. Har nu ett tag på repeat kört George Thorogood & The Destroyers svängiga rockversion av gamle Hank Williams countrylåt - Move It On Over i hörlurar på en uppiggande ljudnivå i rent terapisyfte ett bra tag, och nu har det tyngsta och värst deppiga i mitt sinne släppt käns det som. Det var kul att du @Astnan tittade in här en sväng, sånt uppskattas kompis.

Ha det gott mina vänner!

MårSåMycketBättre
mån, 2025-02-10 - 15:54

@Flarran du är en riktig kämpe och du fixar det här! Hoppas att du snart känner dig lite bättre i sinnet, ibland kan sinnesstämningen vända snabbt.
Tack än en gång för allt det kloka och tänkvärda du skriver här och delar med dig av. Dina inlägg har hjälpt mig att vara alkoholfri i 127 dagar idag. Tanken var en månad utan alkohol men det nyktra livet gav mersmak så nu är jag här.

Flarran
mån, 2025-02-10 - 19:14

Håller man bara i och ut så klarar man tydligen av det mesta. Men nog var det då tur att det inte fanns alkohol här hemma i dag alltså. För det var lite kaotiskt i sinnet ett tag. Men det gick då vägen och nån resa till bolaget blev det inte idag heller. Det är jag då rätt glad och tacksam för att man slapp liksom. Det skulle inte kännas nåt vidare nu om man körde ned i alkoholträsket igen.

Men nu tänker jag mer på enkla och roligare grejer. Har kokat på en kanna med kaffe och har en kopp som jag slurkar på här vid mitt köksbord. Tror att jag ska se på nån kul videofilm snart och kanske festa loss på en pizza som jag värmer i hushållsugnen. För det blev inte av att jag åt nån lunch eller så idag. Jag hann då ut nån minut på balkongen innan det skymde på här vilket jag då inte trodde att jag skulle hinna med idag.

Testade nyss min gamla mobilkamera och filmade ut genom köksfönstret och såg att månen hade kommit upp också. Borde nog snart kanske skaffa en bättre mobil med en aning bättre kamera för nattfoto och sånt snart. Då den man har väl inte ger så högkvalitativa bilder och stadiga filmer om man då inte står stilla på samma plats liksom. Funderar så smått på att skaffa en mobil med bra inbyggd bildstabilisator och lite bättre specifikationer allmänt.

Se där, nu tänker man ju lite positivt igen. Har ju sen tidigare redan skaffat en sån där liten actionkamera, men den är ju mera till för filmning i bra dagsljus och lite mera speciella fototillfällen. Tycker då det är kul med tekniska prylar och sånt. När man fortfarande gillar att pyssla med film och musik, så har man ju i alla fall en hobby. Man måste ju ha nåt intresse som ersättning för att man tidigare bara för det mesta hinkade en massa alkohol av diverse slag.

Men det är då i mycket som att starta om från början liksom och upptäcka världen på nytt. Så blir det ju om man varit för länge i alkoholdimman. När man har varit alkoholfri ett tag som jag nu har varit och försöker att vara så länge som möjligt alltså. Så får man ju börja att tänka om lite och ändra en del tankesätt, och tänka på att inte hamna i situationer eller dåligt sällskap med mera, som lätt kan ställa till det hela och trigga ett alkoholsug så att det går åt skogen.

Har ju inte haft några vettiga rutiner alls på en himla massa år. Men försöker då att äta bättre och mindre med chips. Har till och med tre kilo morötter i kylskåpet. Vet inte varför jag köpte hem så mycket morötter förra veckan. Men magkänslan sade mig att det säkert var bra att ha lite morötter hemma. Ska nog koka på en kastrull med sådana, om inte idag, så då i morgon kom jag på nu. Magkänslan den styr då mycket när det är mera normalt.

För nu sade den till om en fiskgratäng och mjölk i stället för pizza och läsk. Tänk så det kan bli.
Det ena ger det andra när man tänker med en hjärna som inte är förgiftad av alkohol säger ju de lärde inom beroendevetenskapen. Kanske kommer jag även ut på nån promenad bara för att röra på mig snart också. För det är ju inte så bra att bara sitt inomhus och häcka jämt. Förresten, det var trevligt att ni @MårSåMycketBättre och @JHL tittade in en sväng här.

Ha en fin kväll mina vänner!

Flarran
tis, 2025-02-11 - 05:54

Vaknade nyss helt nykter och alkoholfri än en gång. Tog mig en slurk vatten i stället för öl, vin eller sprit som det kunde ha varit. Tänkte för en sekund sen på att jag nog allt är en riktig idiot. För fast man har börjat att fatta en liten del av vad skapelsen och det här med Gud och Jesus handlar om. Så vill jag ändå inte riktigt gå åt rätt håll eller ta in det hela och släppa taget om det förgångna riktigt.

Jag vill kunna själv och gå min egen väg. Sedan när jag snubblar till och faller, så vill jag direkt spontant skylla på skaparen och säga att det var hans fel att det blev så tokigt som det blev. Man lär så länge man lever säger de visa. Nog är det väl så allt. Fåfängligheters fåfänglighet talar även Predikaren i Den Heliga Skriften om. Nog ligger det allt mycket sanning i dessa tidlösa tankegångar.

Solen har inte gått upp här än fast jag har gjort det. Funderar nu på vad den här tisdagen har att ge av kunskap och vishet. Vad ska man hitta på för några stordåd idag då kan man tänka. Men det ger sig nog bara man tar det som det kommer och gör sitt bästa liksom. Nykter och alkoholfri det är jag då utan tvekan, och det är väl en Herrens gåva att vara lite tacksam över. Så har man då filosoferat en aning igen, och skrivit lite tok som så ofta.

Ha en fin dag!

Flarran
tis, 2025-02-11 - 08:45

Det är inte så dumt att vara nykter och alkoholfri var en tanke som kom till mig alldeles nyss när jag drog upp persiennerna här i köket. Har redan öppnat fönstret och fått mig lite frisk morgonluft. Sitter nu här och dricker lite kaffe och läser senaste nytt på detta eminenta forum. När jag tänker tillbaka på hur man tänkte för bara lite drygt 1 år och 3 månader sedan. När man bara för det mesta ville till bolaget för jämnan. Det var då inte mycket till tillvaro att ha.

Kan säga att det nu allt känns lite märkligt och stort på nåt sätt att inte hela tiden, som i så himla många år vara ständigt jagad av alkoholdjävulen så att säga. Men jag vet ju hur lätt det är att köra ned i alkoholträsket igen med ett plask. Detta om man då inte håller tungan rätt i mun så att säga, och fortsätter med att nöta på med nyktra fakta när det gäller alkohol och dess skadeverkningar. Knepig känsla av positivt tänkande verkar nu ha infunnit sig.

För trots att det är nio grader kallt ute på gården enligt termometern, så har jag fått något så ovanligt för mig så som ett promenadsug, tänka sig. Har i stunden ingen aning om åt vilket håll jag ska gå. Men då mjölken som jag har kvar i kylen bara räcker till kommande frukost och en kopp med varm choklad, så kanske det är meningen att jag ska gå iväg och handla i matbutiken om en stund. Tänk så nyktra och vettiga tankar man kan få som relativt ny-nykter alltså.

Ha det gott allihopa!

Flarran
tis, 2025-02-11 - 17:36

Nu skymmer det på igen, och det känns lite fånigt att jag inte fick något av värde här i världen gjort liksom. Hade inte ork att gå ut och gå och kanske få hem lite mjölk medans det var ljust. Tänkte så negativt en stund innan det blev mörkt igen här i min del av världen. Hade ju inte ork att tvinga mig själv till att vara duktig och gå ut och gå ens. Tänkte bara på att ta hand om mig själv som ett barn.

För jag var så medvetet nyktert inställd på att jag inte ville rusa iväg och riskera att falla in i samma trista gamla intrampade mönster som väl finns inprogrammerat i hjärnan. Det att bara åka iväg till bolaget och handla öl, vin och sprit som i tidigare år när jag känt mig ensam och frustrerad över min otillräcklighet som människa och då varit dyster, orolig och känt mig värdelös och helt utan energi.

Denna tisdag blev inte direkt som jag hade önskat mig. För det blev inte den vändpunkt jag hade föresatt mig när jag nu tänker tillbaka på hur ljust det var i sinnet i morse. Har bara lyckats att existera, vila mig och rida ut en stilla känslomässig storm inom mig, och bara klarat av att vara helt alkoholfri. Jag hade ju velat att göra så mycket mer än att bara gå och vila mig för att jag var trött.

Ja, mera liksom följa det inre drivet att vara duktig och haft något att skryta om inför mig själv. Nu är det bara som det blev, och jag är inte så stark och så duktig än som jag hade hoppats på alltså. Känner mig nu en aning tom och vet inte varför jag ens skriver detta. Vad finns det väl för mening med att bara sitta och skriva av sig och verka som att man bara sitter och tycker synd om sig själv.

Men att älta att vad jag inte kunde åstadkomma, eller att det inte blev till att jag kom ett steg vidare i min nyktra utveckling denna tisdag ger ju inget av värde. Det bara förstärker den negativa känslan som kan leda mig in på helt fel spår. Ja, så att jag då börjar att tycka synd om mig själv och då gå på en automatisk rutin och bara vilja börja dricka öl, vin och sprit igen. Bolaget har inte stängt än sade liksom alkoholdjävulen. Det finns tid att vara tanklös...

Vem vet, kanske var inte denna dag så värdelös som jag kände alldeles nyss när jag nu nyktert tänker efter. Kanske har jag ändå lärt mig något nytt utan att jag ser det än. Kanske behövde hjärnan smälta lite vetenskap och bearbeta det som jag hade inhämtat på nätet som handlade om sånt som att, varför man återupprepar gamla felaktiga beteenden som kan leda till ett återfall i missbruk av alkohol.

Nej, nu får jag nog sluta att sitta och flumma och kanske ta mig ett glas vatten eller ett glas med kosttillskott så att jag vaknar till och orkar fokusera på lite gladare tankar. Ja, sånt som behövs för att få lite mer positiv energi för att inte bli allt för trött och mörk i sinnet. För hur det än är så är man då fortfarande nykter och alkoholfri och det får jag väl vara tacksam för.

Ha en fin kväll!

Molnet
tis, 2025-02-11 - 18:16

@Flarran Tyckte du tänkte rätt där med citat:@ Tänkte bara på att ta hand om mig själv som ett barn.Det är ett jättebra sätt att agera på.Ibland måste det vara det man ska fokusera på.Imorgon känns det förhoppningsvis lite bättre & då kan det ju vara läge med dagsljus,promenad & inköp av mjölk.Plus något lite roligt att förströ dig med.

JHL
tis, 2025-02-11 - 19:17

@Flarran kämpa på, ingen av oss är så duktiga och starka som vi vill vara. Förutom forummedlemmar har du någon att prata med eller något sammanhang där du kan finna lite glädje och mening och där du behövs, alltifrån bre mackor för ett soppkök till någon ideell förening.
Jag vet att det är lätt att sitta och skriva och komma med råd utan att ha gått i dina skor men jag skriver i all välmening.

Snart är dagen slut så håll ut. Vi går mot ljusare tider med energirik sol och ljus. En dag i taget.

MårSåMycketBättre
tis, 2025-02-11 - 20:02

@Flarran du är verkligen en otrolig kämpe 💪
Ibland får man helt enkelt bara acceptera att dagen inte blev som tänkt. Men jag brukar tänka att det kanske ändå på något sätt var meningen att dagen blev som den blev.
Hoppas du snart känner dig i lite bättre sinnesstämning, kanske en kopp kaffe kan hjälpa så här på kvällskvisten?
Ha det så bra du bara kan och tack för alla kloka inlägg du skriver här!

Flarran
tis, 2025-02-11 - 21:48

Det går då verkligen lite upp och ned i humöret här idag. Var väldigt positiv och ljus i sinnet tidigt i morse och kände mig rätt normal eller balanserad på nåt sätt. Men sen kändes det som att det var dags att sluta fokusera så hårt på nykterheten. Tyckte på nåt sätt att jag kunde det här nu. Kanske berodde det på att det var så soligt och fint ute på gården som det var en stund. Då kände jag att man nog skulle kunna våga sig på att köpa ett paket folköl och vara som en människa igen.

Men vet ju hur det bli sen alltså. För skulle jag dricka en folköl, så är jag snart tillbaka på ruta ett och glider väl då tillbaka in i hur det var bara några veckor innan man började skriva av sig här på forumet. För på alla år som jag drack, så är det här världsrekord i nykterhet för mig. Minns att nån sagt att man ska tänka på att det nyktra fönstret kan öppna sig rätt sällan.

Det är då sant, för jag har bara försökt mig på alkoholfrihet två gånger tidigare på alla år sedan jag drack den där första vinflaskan som tolvåring. Dessa båda gånger lyckades jag hålla mig nykter lite drygt en månad. Kom nu på att jag inte har ätit nåt mer än frukost på hela dan och inte ens varit hungrig. Detta fast jag borde varit utsvulten vid det här laget så att säga. Det är lite märkligt, kanske en släng av en krångligare depression. Så vågade då inte gå iväg till matbutiken idag efter mjölk. Ville inte komma hem med öl och köra igång igen.

Nu känns det okej, då jag har lyssnat på trevlig musik och fokuserat på gladare tankar och nog även försökt att inte tänka alls på hur det är liksom. Har ju inget nätverk av vettigt folk eller vänner och bekanta att ringa till eller så. Men det har ju varit så i rätt många år nu, och jag brukar inte ha nåt problem med att vara tillsammans med mig själv. Brukar inte vara nån umgås, om man så säger. Men det börjar kanske på att förändras nu, vem vet.

De enda människor jag normalt säger hej till, eller byter nåt ord i farten med. Det är personal som jag ser i kassan i nån matbutik de gånger jag orkar gå utanför dörren. Det är inte mycket till social kommunikation i verkliga världen. Men jag har ju inte heller ork att vara i nåt dagligt sammanhang. För när jag har varit ute bland folk så är jag psykiskt utmattad dan därpå. Men får väl försöka när jag orkar, att ibland gå ned till biblioteket för att se lite mer folk kanske.

Har funderat på att det nog är den sociala biten, eller brist på att se människor som gör att jag gärna går på loppis som jag hade planerat att göra idag. Har ju redan alla prylar jag behöver. Men när man besöker nån begagnat-butik kan man ju snacka väder och vind en stund med folk vid nån prylhylla. Det är då tur att det här forumet finns, för annars hade jag då kört ned i alkoholträsket för längesen.

Nog är det lite knepigt nu då jag verkar ha förstått på riktigt att man har börjat om, utan stöd av flaskan så att säga. Precis när jag skrev dessa rader satte magen i gång och knorra. Så ska nu ta och värma på en pizza från frysen och ta en cola till känns det som. Kommer även snart att titta på nån kul videofilm kom jag på. Det var trevligt att ni tittade in här i kväll @Molnet @JHL och @MårSåMycketBättre. Sånt uppskattas mina vänner.

Ha det gott!

Flarran
ons, 2025-02-12 - 04:40

Har hört det sägas filosofiskt att det sista som lämnar människan är hoppet, om jag minns det rätt. Men har man sett en människa man gillat dra sitt allra sista lågmält stilla andetag som tungt nedsövd av palliativvården, så kan man väl kanske fundera på filosofins riktighet i frågan.

Men vad som är rent vetenskapligt, kontra filosofisk tanke och fantasins värld, drömmar och kanske tro, det är väl bara nåt som man kan veta lite mer om när man kanske passerat gränsen mellan grå tristess, ett långdraget mörker, och kanske eventuellt gått in i ett ljusets nya dimension kanske.

Nu är det en ny dag och här sitter man efter några timmars sömn helt nyktert alkoholfri och dricker ett glas med kranvatten och njuter av tillvaron på det sätt som väl Herren har tänkt sig att det ska vara kan man tro. Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta är en textrad i Galenskaparnas underfundiga och rätt trevligt och träffsäkra sång som poppade upp i tanken.

Hur mår du, var frågan man fick av en ytlig bekant som rastade sin hund för nån vecka sedan. Svaret var väl nåt om att det duger och knatar på som vanligt. Nu har det blivit onsdag och redan har man dragit på väggalmanackan. Nio komma två grader kallt sa termometern på fönsterbrädan att det var ute på gården. Det är mörkt där ute, men om nån timme är det säkert dagsljus åter igen.

Det rullar på, och livet går sin gilla gång här, och allt är som det är, det finns inget att klaga över. För vad tjänar det till att klaga, då allt ändå bara är som är som det är. Har inte mycket till energi, men det har man ju vant sig vid sedan länge. Ska kanske koka på en kanna med kaffe sade mig en känsla i stunden, för det kan ju vara trevligt kanske med en kopp kaffe ackompanjerat med lite svängig Rock 'n' Roll om en stund.

Ha en fin dag!

Flarran
ons, 2025-02-12 - 10:13

Fast jag har varit rätt energilös så har jag hittills idag mått skapligt bra. Har inga planer eller längtan att ta mig iväg efter nån alkohol heller, vilket ju är bra. Nåt märkligt som jag upptäckte när jag vaknade, och fram tills för en kvart sen innan jag åt. Det var att tiden nästan verkade stå still, eller i alla fall gick på halvfart, då klockans visare inte rörde sig så fort som jag kände att de nog egentligen borde ha rört sig.

De var väl kanske en liten släng av nån av mina psykiatriska deldiagnoser som jag kände av kanske. Men har då inte varit nedstämd och jobbigt mörkt deppig som igår, faktiskt rätt så ljust i sinnet, vilket jag då är tacksam för. Hade ju ingen mjölk hemma här så nån choklad blev det inte trist nog. Slog mig i stället lös på en liten god fiskgratäng som jag värmde i mikron vilket funkade hur bra som helst till lite läsk.

Ska nu ta och vila en liten stund så kanske man får kraft och energi till att gå till matbutiken och handla mjölk och kanske ett par bananer sade mig magkänslan. Det är ju bättre att ta sig en söt och god banan än blandat onyttigt smågodis, eller chokladbitar som det lätt kan bli om man inte tänker sig för.

Nu vaknade magkänslan till fast jag är rätt så mätt och nöjd, började lustigt nog tänka på mina morötter och att man kanske ska riva några sådana idag. Man behöver då verkligen inte ha nån matsedel, för magkänslan fungerar ju som den ska nu och signalerar bra mycket vettigare än när man bara satt och slog sig själv i skallen med en flaska vin eller nåt. Fortfarande nio grader kallt ute fast solen skiner fint och lockar mig till en promenad. Så tror jag ställer klockan på ringning vid 11:30 så att jag inte råkar sova bort denna dag.

Ha det gott!

Flarran
ons, 2025-02-12 - 15:16

Intressant det här med att upptäcka sig själv nyktert med en alkoholfri hjärna. Satt och funderade på det här med social fobi och den psykiska utmattning som jag får av att vara ute bland folk. Har inte ork att upprätthålla intresse för att konversera nån längre stund heller utan tappar rätt snabbt den röda tråden eller fokuset om det är fler än ett par människor på plats. Då får jag ofta stresspåslag och ångest med inte sällan en lätt hjärtklappning.

Knepigt att liksom vilja vara med, men ändå samtidigt kunna få vara ifred så att säga. Har läst på nätet att fler har haft dessa tankegångar. Det att man kan vilja vara i ett slags sammanhang utan att fastna och känna nåt tyngande och tröttande tvång. Ja, att kunna få känna sig hemma på sina egna villkor utan att behöva jobba och ge allt för mycket av sig själv och sin tid som nån slags självuppoffrande volontär.

Funderade lite på det här med att vara ensamvarg eller umgås, som jag skrev om i ett inlägg igår. Tänkte lite mer på det här, och mindes då en äldre granne som tydligen var extremt sällskapssjuk. Grannen nästan rusade ut i trappen och trängde sig på och in hos förskrämt folk, och skulle prata om allt och ingenting om sin vardag med liksom vem som helst. Det är då tur att man har denna dagbok liksom att skriva av sig lite tok i då och då, även om det väl har blivit lite ofta kanske.

Har egentligen inget problem med självsamhet, men känner att det väl vore bra med nån bekant att kunna prata av sig med vid behov. Men samtidigt så klarar jag ju faktiskt av det mesta helt själv. Har nog tidigare inte funderat nåt djupare på det här ämnet. Detta då jag tidigare innan jag hittade hit till detta eminenta forum ju satt tillsammans med flaskan i alkoholdimman och inte tänkte så värst mycket. Har nu funderat lite på om det är så bra att vara helt isolerad, men samtidigt vill jag inte fastna i nån knepig och jobbig relation.

Nej, nu får jag nog försöka att fokusera mina tankar och se till att lyfta mig själv i kragen och ta mig utanför dörren trots att energinivån är rätt så låg. Kanske om det passar sig, försöka att socialisera lite i matbutiken snart. Hur som helst, så är det då en rätt intressant resa man nu har hamnat på så som livet ju är som relativt ny-nykter. Tror att det nog är solen som har fått mig att vakna upp ur liksom ett vinteride' eller nåt sånt där. Dricker nu en liten pärondryck här i mitt kök och lyssnar på trevlig musik och tänker att man då får vara tacksam för sin alkoholfrihet i alla fall.

Ha det fint gott folk!

Molnet
ons, 2025-02-12 - 19:34

@Flarran .Att klara sig själv och trivas i sitt eget sällskap är en bra egenskap.Men vi människor är också sociala varelser.Så något lite socialt umgänge är nog bra för välmåendet överlag skulle jag tro.Själv jobbar jag med & bland människor hela dagarna så då orkar jag inte vara social på kvällarna.Trivs bäst & återhämtar mig bäst när jag äter en middag,kollar en film & har tyst & lugnt omkring mig.På fredagar har jag ”spa”kväll på badhuset med min vän.Sen orkar jag vara mer social på helgerna men inte för mycket.Har svårt att både hinna & orka med att umgås med barn, barnbarn & vänner.Befinner mig i processen att acceptera mig själv som jag är & tränar på att lära mig att planera in mina sociala aktiviteter så att det blir av.Tidigare drack jag för att få en snabb återhämtning för att orka vara social & utåtriktad.Det håller ju inte.Vi vill ju ha en hållbar nykterhet & då tror jag att man måste ta stor hänsyn till sig själv samt åxå våga utmana sig själv med sociala aktiviteter & umgänge .Man kan ju tex.Fika 1 timme med en vän & prata lite.Man behöver ju inte umgås en hel dag😇🙃👍