@sommarkatten Hej! Jag har en första tråd ”vågade skriva här” när jag startade min nykterhetsresa för ca 3,5 år sedan och den är inte aktiv. Detta är min andra tråd i ”det vidare livet” efter att jag varit nykter i 7 månader. Min tolerans för alkohol har successivt ökat under mitt liv liksom mängden. Till slut drack varje dag minst en flaska vin och mer på helgen. Det pågick under många år. Jag började också med återställare på morgonen. Jag gömde, smög och smusslade. Jag tog ganska tidigt ett beslut om att aldrig mer dricka efter att tidigare misslyckats med att dra ned och hålla upp. Jag accepterade och insåg äntligen att jag är alkoholberoende och inte kan hantera alkohol och det fanns bara en väg för mig att gå, alkoholfri, för att kunna må bra och känna livslust. Jag har också accepterat och insett att jag har en sårbarhet för att bli beroende och att jag och alkohol inte är en bra kombo.

Mitt liv har förändrats med nya alkoholfria vanor och rutiner och jag mår så mycket bättre. Det finns inte i min tankevärld att kunna/vilja ta ett glas och vid tillställningar är jag nykter. Att leva ett nyktert är min nya livsstil och mitt förhållningssätt till mitt liv. Jag känner mig fri och sann mot mig själv. Man skulle kunna säga att jag har skapat nya kopplingar i min hjärna som inte triggar sug eller tankar/önskan om att kunna dricka. Skulle jag dricka skulle jag väcka alkoholdjävulen ur sin djupa dvala och snabbt vara tillbaka i dåliga alkoholvanor och koppla om hjärnan raka vägen till alkoholdjävulen igen. Inget jag skulle kunna kontrollera för jag har en sårbarhet för alkoholberoende och jag har accepterat att min hjärna automatiskt skulle kicka igång alkoholberoendet. Där finns det inget som heter ett glas bara, det är allt eller inget, bara gasen i botten och ruta ett. Det vill jag aldrig vara med om igen.

Hur såg dina vanor ut och hur tänker du? Och bra jobbat med 16 dagar!💪. Ha en fin dag!❤️

@Vår2022
Tack för svar 🙃
Hur många år rörde det sig om?
Mina vanor blev också dagligen i princip. Och ibland när man gått ut att det blivit på tok för mkt …under ca 7års tid, väldigt sparsamt innan , alltså intag.
Så jag tänker inte någonsin ha syftet att gå ut för att uppnå ett rus. Endast en öl till maten ngn gång, inte mer än så.
Innan ville jag egentligen ha ruset, alltså avslappningen, det var också smärtstillande vilket jag upplevde var skönt. På senare tid också för att stänga av en del känslor då min man sen 25 år tillbaks valde att flytta, han uppfattade att vi tjafsade, men han valde bort oss och började allt mer bara umgås med vänner och dricka.
Han har alltid varit glad i öl , aldrig några mängder ,men aldrig jag tills en dag då jag också tyckte det var gott.
Han har vad jag förstått nu haft ett eskalerande missbruk och jag tills viss del hängde på, mår oerhört dåligt av detta att jag inte kunde se hur det skulle bli och att jag skapade mig väldigt osunda vanor själv men är glad att jag kommit ifrån dessa mönster nu, tyvärr är det smärtsamt att se att han ej verkar vilja förändras än.
Vi ses ibland och har båda känslor men det skulle aldrig kunna funka igen att bo tillsammans så länge han inte ser det som är viktigt i livet.

Grattis till så lång nykterhet , och det låter underbart att inte sakna det så.
Drack din man ?