av vår2022

vår2022
tis, 2025-03-18 - 07:58

@sommarkatten Hej! Jag har en första tråd ”vågade skriva här” när jag startade min nykterhetsresa för ca 3,5 år sedan och den är inte aktiv. Detta är min andra tråd i ”det vidare livet” efter att jag varit nykter i 7 månader. Min tolerans för alkohol har successivt ökat under mitt liv liksom mängden. Till slut drack varje dag minst en flaska vin och mer på helgen. Det pågick under många år. Jag började också med återställare på morgonen. Jag gömde, smög och smusslade. Jag tog ganska tidigt ett beslut om att aldrig mer dricka efter att tidigare misslyckats med att dra ned och hålla upp. Jag accepterade och insåg äntligen att jag är alkoholberoende och inte kan hantera alkohol och det fanns bara en väg för mig att gå, alkoholfri, för att kunna må bra och känna livslust. Jag har också accepterat och insett att jag har en sårbarhet för att bli beroende och att jag och alkohol inte är en bra kombo.

Mitt liv har förändrats med nya alkoholfria vanor och rutiner och jag mår så mycket bättre. Det finns inte i min tankevärld att kunna/vilja ta ett glas och vid tillställningar är jag nykter. Att leva ett nyktert är min nya livsstil och mitt förhållningssätt till mitt liv. Jag känner mig fri och sann mot mig själv. Man skulle kunna säga att jag har skapat nya kopplingar i min hjärna som inte triggar sug eller tankar/önskan om att kunna dricka. Skulle jag dricka skulle jag väcka alkoholdjävulen ur sin djupa dvala och snabbt vara tillbaka i dåliga alkoholvanor och koppla om hjärnan raka vägen till alkoholdjävulen igen. Inget jag skulle kunna kontrollera för jag har en sårbarhet för alkoholberoende och jag har accepterat att min hjärna automatiskt skulle kicka igång alkoholberoendet. Där finns det inget som heter ett glas bara, det är allt eller inget, bara gasen i botten och ruta ett. Det vill jag aldrig vara med om igen.

Hur såg dina vanor ut och hur tänker du? Och bra jobbat med 16 dagar!💪. Ha en fin dag!❤️

sommarkatten
tis, 2025-03-18 - 17:40

@Vår2022
Tack för svar 🙃
Hur många år rörde det sig om?
Mina vanor blev också dagligen i princip. Och ibland när man gått ut att det blivit på tok för mkt …under ca 7års tid, väldigt sparsamt innan , alltså intag.
Så jag tänker inte någonsin ha syftet att gå ut för att uppnå ett rus. Endast en öl till maten ngn gång, inte mer än så.
Innan ville jag egentligen ha ruset, alltså avslappningen, det var också smärtstillande vilket jag upplevde var skönt. På senare tid också för att stänga av en del känslor då min man sen 25 år tillbaks valde att flytta, han uppfattade att vi tjafsade, men han valde bort oss och började allt mer bara umgås med vänner och dricka.
Han har alltid varit glad i öl , aldrig några mängder ,men aldrig jag tills en dag då jag också tyckte det var gott.
Han har vad jag förstått nu haft ett eskalerande missbruk och jag tills viss del hängde på, mår oerhört dåligt av detta att jag inte kunde se hur det skulle bli och att jag skapade mig väldigt osunda vanor själv men är glad att jag kommit ifrån dessa mönster nu, tyvärr är det smärtsamt att se att han ej verkar vilja förändras än.
Vi ses ibland och har båda känslor men det skulle aldrig kunna funka igen att bo tillsammans så länge han inte ser det som är viktigt i livet.

Grattis till så lång nykterhet , och det låter underbart att inte sakna det så.
Drack din man ?

vår2022
ons, 2025-03-19 - 08:48

@sommarkatten Det eskalerade under de senaste 15 åren och blev typ dagligt bruk kanske under 10 år, lite fram och tillbaka. När jag var på fest blev det alltid för mycket eller så fortsatte jag att dricka när jag kom hem och grundade före. Jag drack helst hemma för då kunde jag dricka i egen fart och mängd. Jag och min man drack tillsammans men han kunde sluta i tid, medans jag smög, gömde och smusslade även inför honom. När jag slutade för ca 3,5 år sedan, berättade jag hela sanningen om min alkoholism för honom och att att vi måste sluta tillsammans annars kommer det aldrig att gå. Han förstod allvaret och har inte handlat på bolaget sedan dess. Han dricker 3,5 öl emellanåt åt det är ok för mig. Vi mår så mycket bättre båda två och har ett mycket bättre liv tillsammans. Han är min största supporter. Jag ville alltid komma åt ruset och kunde svepa i mig ett glas för att få påverkan. Min romantiserade bild var att dricka ”fint”, få en guldkant i tillvaron och ”göra även vardagen till en fest” men det blev alltid för mycket och inte så fint, med ångest, förvridna tankar, ågren och oro.

Idag finns det inget värde i att överhuvudtaget dricka något. Tidigare var det värt att må skit bara jag fick mitt vin. Alkohol har blivit helt värdelöst för mig och jag ser det mer som ett helt onödigt gift. Jag kan få skönare känslor och roligare stunder utan alkohol och jag kan hantera motgångar så mycket bättre utan alkohol. Jag mår psykiskt bättre utan alkohol, mer balanserad och harmonisk. Jag har bättre självkänsla och självförtroende utan alkohol. Mina relationer är bättre utan alkohol. Jag jobbar bättre och fysiskt mår jag bättre utan. Som du ser är det bara fördelar för mig utan alkohol och alkohol förstör bara för mig, så det går bort i mitt liv.

Så tråkigt att det blev som det blev med din man, förstår att det är en sorg. Men man kan aldrig förändra en annan människa, det är något man måste göra helt själv. Man måste inse, acceptera och ta sitt egna ansvar över sitt egna liv. Precis som du gör. Men du kan inte förändra på din man. Det bästa du kan göra är att fokusera på dig själv och ditt liv och mindre på honom. Hade inte min man slutat tillsammans med mig skulle vi nog inte vara ihop idag. Jag skulle nog börja hata honom, jag kan inte leva ihop med någon som är alkoholiserad. Jag/vi har skapat en nykter livsstil där träning, uteliv i skog och mark med våra hundar, sunda vanor och att vakna upp varje morgon nykter är det som värderas högst.

Fokusera på dig själv och ett nytt kapitel i ditt liv där du mår bra och har god kontakt med dig själv och dina behov. Det är nog först då du kan må bra och börja leva som du önskar. Kram❤️