@Havre Jag tänkte på rösten som en trotsig treåring i bilens baksäte, som skrek högt efter glass. ”Jag hör dig, men vi ska inte ha någon glass nu, vi ska hem och äta”. Lugnt och metodiskt, försöka distrahera som man gör med en treåring.

Stå stenhårt fast vid beslutet tre månader. Först då har du på allvar märkt av nykterhetens fördelar. Först då är du mogen för ett nytt beslut.

Kram 🐘 (som idag varit nykter i 1.800 dagar, tjoho!)

@Andrahalvlek!

Tack för att du delar med dig!

Wow, 1800 dagar!! Vad grym du är. Grattis och bra kämpat 😊

Kände du en stor skillnad efter 3 månader? Hur skulle du summera månad 1, 2 och 3 för dig själv?

Jag hade min första "vita period" på 2 veckor i september förra året och tyckte det var superskönt och jag trodde att 1 månad borde gå galant, men det känns som att jag sörjer alkoholen på ett annat sätt nu (eftersom jag vet att mitt nästa delmål är 3 månader).

Jag har läst på forumet och hört i poddar om hur man planerar sina återfall, min mamma gjorde det nyligen efter att ha varit nykter i ett halvår, jag blir lite orolig om det är vad mina tankar försöker göra?

Det kanske iofs är exakt vad mina tankar försöker göra. Det kanske räcker långt med att man belyser det, och finner strategier på vägen för att bemöta förhandlaren och inte låta henne vinna?

@Havre för mig tog det 40 dagar innan suget till sist gav vika och jag har nu inte haft något sug på tre dygn. Hade jag stannat på en månad hade jag inte fått uppleva det. Jag har bestämt mig för tre månader och tänker stå fast vid det.
Lycka till!

@Havre Det är precis vad din hjärna försöker göra. Få dig att ta ett återfall. Därför ska du stenhårt hålla ditt mål 3 månader och därefter ta ett nytt beslut. Tänk inte att du får dricka efter 3 månader, tänk att du då ska ta ett nytt beslut.

Fokusera inte på hur synd det är om dig som inte får dricka. Fokusera istället på varje liten fördel med nykterheten - och stor fördel. Det är massor! Ditt tänk förändras för varje månad. Ha tillit för processen.

Kram 🐘

@LAO Starkt jobbat! Vad skönt att höra att det gav med sig lite efter 40 dagar. Har du något knep? Jag tänker att jag helt enkelt lämnar sällskapet på fredag on förhandlaren håller på för mycket. Tack!

@Andrahalvlek Tack för att du påminner mig om att självömkan bidrar.

Jag ska nog sätta mig och skriva upp alla fördelar med nykterhet så jag är stärkt inför fredag och försöka se processen mer som ett äventyr.

Kram!

@Havre God morgon 🙏🏼 Ett tips är att skriva ner - här eller någon annanstans - att du ska vara nykter idag (den dagen det gäller) då ställer du ju liksom in kompassen redan på morgonen innan förhandlaren ens dykt upp. Jag gjorde det i början av min resa och kanske det bidragit till att jag inte haft sug?
🩵

Puh, jag har försökt backa upp med samtal via Mindler. Efter mindre än 1 h samtal kom frågan om jag kanske hade ADHD och förslag om att jag kunde äta dopamin-tabletter av något slag. Logiken var att jag får dopamin av alkohol och har en impuls att vilja dricka.

Det känns väldigt konstigt att föreslå diagnoser och tabletter innan man knappt har hunnit säga hej till varandra.

Har andra haft liknande erfarenheter?

@Havre Först var jag nykter i dryga två månader innan jag övergick till måttligt - jag var oerhört måttlig och kom inte ens upp i mina tillåtna 4 glas/v. Så helt nykter har jag varit sedan midsommar. Det bara blev så. Halkade in på ett nykterhetens bananskal typ. Jag skriver fortfarande under måttligt eftersom jag sagt att jag kanske kommer att dricka nåt någon gång vid riktigt festligt tillfälle men jag har ännu inte haft så festligt helt enkelt. Har också börjat ifrågasätta varför jag ens skulle vilja/göra det när jag mår så bra av att vara nykter? Vet inte 🤷🏼‍♀️ Tiden får utvisa allt men jag är även nykter idag 🙏🏼🩵

1 månad nykter gick fint. Jag har även slutat köpa hem alkhol. Däremot struntade jag i att sätta upp ett nytt delmål av nykterhet och har nu fått till några fyllor. Jag börjar verkligen se min beroendehjärna och destruktivitet mer. Det är som att jag släpper alla tankar om måttligt drickande och nästan vill urarta när jag väl bestämt mig för att dricka. Det finns någon sorts romantisering att släppa alla hämningar "och göra vad jag vill" som ett trotsigt barn.

Glädje verkar även vara en trigger för mig, blir jag uppspelt för positiva nyheter så kommer tanken på att jag vill "fira" direkt, detsamma gäller mina glada vårkänslor.

Efter 3 dagars hämningslöst drickande har jag insett hur ohållbart det här är. Jag behöver sätta upp ett nytt mål om total nykterhet och börja gå på AA möten. Det här känns för övermäktigt att klara utan stöttning. Tristess verkar även vara en stor trigger - jag behöver att någonting ska hända.

En stor motivation till att jag vill sluta dricka är min systerson, jag ser på något vis ser min alkholism tydligare genom hans ögon. Och jag ser mina likheter jag har med min mamma som är alkholist, det är en tung känsla, men det känns som att jag på något vis har kapitulerat inför att jag är en alkholist nu, något jag hade svårare att smälta innan.

Jag är även lite rädd för att ha erkänt detta för mig själv, det känns som att det inte finns någon återvändo och att vägen framåt kommer bli tuff. Jag försöker hålla ett positivt mindset men hjärnan leverar en hel del skam och sorg.

Dag 2 som nykter alkholist.

Jag ska försöka börja med att skriva av mig i min egna tråd mer, jag tror glömska kan vara en faktor till att jag halkar tillbaka i destruktivt drickande.
Håller jag en någorlunda rutin på att reflektera kring min relation kring alkohol så bibehåller jag alla negativa konsekvenser mer i åtanke.

Dagens alkoholinsikt. Jag drömde att jag söp idag, vilket var lite konstigt. Tyvärr kände jag mig mer likgiltig äm jag önskat, men samtidigt kände jag en avsmak kring det. Just det här med avsmak eller äckel kring sitt beteende bör vara en rätt stark motivation - kanske framförallt vetskapen om att känna avsmak kring sina beteenden sänker ens självkänsla (vilket i sin tur kan leda till självömkan i långa loppet vilket kan innebära återfall).

Någonstans har jag alltid försökt med ett positivt mindset för att stärka (?) mig själv såsom att tänka "du är inte dina handlingar", "du är endast människa bla bla", men detta tankesätt kan nog också bli destruktivt om det hela tiden används som en dålig ursäkt för att bete sig självcentrerat eller destruktivt.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta mer än att reflektera kring mig själv och förhoppningsvis kunna se tillbaka på det jag skrivit med mer nyktra ögon, möjligtvis finner jag nya ledtrådar i mina tankebanor i framtiden som kan vara till stor hjälp. Speciellt om alkoholist-hjärnan är sjuk och resonerar på ett annorlunda vis.

Det kanske låter lite konstigt, men när jag läser i personers trådar när någon tagit ett återfall så finns det oftan 'tecken' i det som skrivits när man ser tillbaka. Jag vet själv med mig att mitt öga kan börja spasma innan jag hamnar i en destruktiv period vilket är ett tydligt tecken på stress som kroppen förmedlar, även om det inte når mina medvetna tankar särskilt bra.

Hursomhelst, jag blir glad av att läsa om alla kämpar härinne på forumet. Alla är så modiga och jag blir stolta över er, resan är ibland lite krokig men det är en del av processen.

Jag ser mig själv genom mer ödmjuka ögon eftersom jag ser er som starka individer som kämpar på. Att kämpa vidare trots nederlag bevisar att självkärleken redan är en god bit på vägen och förstärks ytterligare ju mer tiden går. ❤️